Var ett tag sedan jag var inne nu. Ingen alkohol. Den är en icke-fråga. Så pass icke att jag nästan måste tvinga mig att tänka på den så att jag inte glömmer. Viktigt. Att inte glömma alltså. Mitt liv har fortsatt fokus på att bli frisk från utmattningen. Jag är så outsägligt trött på den så vill helst inte nämna den varken i tal eller skrift. Men det är så det är. Går någon slags stresshanteringskurs nu (igen). Inga nyheter eller WOW för mig. Har gått en kurs tidigare och har informerat mig på egen hand. Ser det mer som att jag får en tidsfrist gentemot FK. För jag behöver fortsatt vila för att få tillbaka mitt huvud. Det är nog tyvärr den enda medicin som finns för den.
Julen stressar mig inte, den ser jag fram emot. Barnen mår både bra och dåligt, jag har fullt upp och mycket som ska hanteras kring dem under dagarna. Hur skulle det ha gått om jag arbetade heltid?
Har kommit fram till att min exmake har betett sig som ett stort Rövhål gentemot mig sedan vi skildes. Han känner sig kränkt som har "blivit" frånskild och har väl tyckt att jag inte är värd annat. Vet att mitt ordval är väldigt dåligt men det kändes faktiskt skönt när jag kunde säga det till mig själv och nu till er. Ett enda stort Rövhål är precis vad han varit. Det har gått ut över mig men framförallt barnen. För tillfället har han förstått en del av det och pudlar en del för sonen (som är själaglad att få hänga med sin pappa lite mer). Men det är övergående det vet jag. Usch och fy.
Läser att det går bra för väldigt många här inne! Det är så underbart att se när det kommer fler efter som också får uppleva livet precis så som det är. Att få vakna varje morgon till sin egen sanning som vi har full koll på. Barn som som återför fullödiga föräldrar som finns där för dem. Livet kan inte bli bättre än så!
@Charlie70 Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Och så skönt att alkohol verkligen är ett passé kapitel för dig, men det var jag absolut inte orolig för. Inte alla som tystnar återfaller tack och lov 🙏🏻
Verkligen tråkigt att du inte mår bättre i din utmattning. Jag tror att din familjesituation förstås förvärrar, du har ett stort och spretigt ansvar med två barn som behöver helt olika saker och du har inte haft den avlastning du behöver. Andra gången jag blev sjukskriven bodde barnen 50/50 hos mig och sin pappa och den ”barnfria” veckan var verkligen välbehövlig.
Att känna sig ”tvingad” att bli friskare är ju också en enorm stress! Acceptans är nyckeln till läkning. ”Nu är det så här, nu känner jag så här, okej, okej, okej.” Att då passa in i FK:s jävla tidszoner är en omöjlighet 🤬 Jag blev av med min sjukpenning efter ett år, då jag fixade 75% jobb men inte mer. ”Om du klarar av ditt kvalificerad jobb på 75% så skulle du klara ett okvalificerat jobb på 100% och därför får du ingen mer sjukpenning”. Idioter 🤬 Vad skulle jag göra? Säga upp mig? Jag valde att ”finansiera” min egen sjukskrivning ytterligare ett halvår genom att ta tjänstledigt. Och det ska vara en försäkring!? Som vi betalar dyrt för genom vår skatt 🤬
Återgången är ju guppig, två bra dagar, en dålig, en bra dag, tre dåliga. Tillfrisknandet är absolut inte linjärt, och det har så himla många beståndsdelar. Din kunskap är det nog inte fel på, det är dygnets timmar som inte räcker till för att göra saker så långsamt som du behöver. Helt frisk blir man aldrig heller, några ärr bär man med sig. Dels i form av en extra sårbarhet och vissa saker kanske man aldrig klarar av igen. Det måste man få sörja, och det är en stress i sig.
@Andrahalvlek Tack för din kommentar. Det är verkligen en process att bli frisk. Som jag tror jag nämnde ovan så köper jag mig tid gentemot FK genom att gå den här kursenpå en klinik med särskild inriktning för utmattning jag går nu. FK vill gärna se att man arbetar för att bli frisk. Det arbetet man gör på egen hand syns inte hos dem (vilket är helt galet) utan då får man helt enkelt skaffa sig en extern aktör som kan tala för ens sak. Jag har kommit till det här stället genom remiss från läkare. Hade kunnat göra en egenremiss också. Tips för er som kanske är i liknande sits.
Vaknar tidigt i dag med tankar om bl.a. jobbet. Pratade med en kollega från annan del av koncernen i går. Kan konstatera att jag fått reallönesänkning de senaste åren. Arg på det. Svårt med löneförhandlingar då man inte vet vad AG har att röra sig med och vad andra får. Att jag är arg nu ser jag som ett steg i tillfrisknandet. Nu är jag sjukskriven och har inget att förhandla om. Tidigare har jag haft arbetsuppgifter som varit så krävande att jag inte hunnit se om mitt eget hus i löneförhandlingen. Det får bli ändring nu på det. Jag älskar mitt jobb, har vänt ut och in på mig själv för det och tacken har varit sänkt reallön år efter år. Toppade denna tidiga morgon med en notis på FB från exmaken som var på roligheter i går kväll med sin nya kvinna. Här hemma satt jag med en 16-åring som aldrig kunde sluta gråta för han är så less på sin situation. Han är min största hjälte som varje morgon går upp kl 6, äter frukost (för att mamma säger det är viktigt), duschar, drar i väg till skolan för att komma hem vid 17 helt nedslagen eftersom han inte kan prestera i de teoretiska ämnena. Han har just nu betygsvarningar i varenda ämne. Dag efter dag utsätter han sig för detta. Han är så nere att han inte ens kan se fram emot jullovet säger han. Vi jobbar på tillsammans med skolan för att hjälpa honom men det går inte över en natt. Jag kramar, fixar bästa käket, peppar, föreslår olika lösningar och kramar igen. Känner mig otillräcklig. Dagen innan hängde han med sin pappa och jag såg hur han sken upp. Han behöver sin pappa. Hur hamnade vi här? Jag funderar, kavlar upp ärmarna och tar nya tag. Är så otroligt tacksam för att vinet inte är en del av mitt liv längre. Den tryggheten kan jag ge honom. Värt allt. Flickan sussar vidare som tur är. Hon kan inte sova utan min närvaro trots att hon verkligen kämpar för det. Gulligt på ett sätt samtidigt som jag vill göra allt för att stötta henne att bli den självständiga tonåring som hon vill vara.
Fyller på mitt te, tar en huvudvärkstablett, ser fram emot helgen. Flickan och jag har lite traditionellt julmats-fixande att göra. För det behöver man vara två och hon är min bästa partner sedan hon var 4 år i just detta traditionella fix.
Önskar alla en fin helg och här inne läser jag om många som kommer att vakna upp denna lördag morgon med tillförsikt och med vetskapen om att vi inte drack i går. Andra kämpar men klarade det inte i går av olika anledningar. Oavsett vilket, glöm inte att ni är fantastiska. För alla vi som är här inne är här eftersom vi reflekterar över vår alkoholbruk på ett sätt som de flesta inte gör vare sig de behöver eller inte. Därför önskar jag att vi kan starta helgen med att krama om oss själva och fortsätta välja den väg var och en av oss vill gå.
Du är väl väldigt tillräcklig Charlie! Bara det att du har en 16-årig kille som vågar gråta hos dig bevisar väl det.
Blir så bekymrad av att läsa ditt inlägg om sonen. Han har rätt till stöd. Det borde inte behöva vara så som du beskriver att han har det. Det blir en eländigt ond spiral med dåligt självförtroende som gör att det blir ännu svårare. Vad säger skolan? Vad gör skolan för att hjälpa honom? Det är så jäkla illa att en kille som faktiskt anstränger sig inte ska lyckas. Då brister det stöd som han har rätt till. Om ni inte har gjort det, kontakta skolan och se till att få en åtgärdsprogram eller extra anpassningar.
Han har rätt till stöd och ska inte behöva ha det sådär. Det är skolan som inte räcker till!
Och du är imponerande! Känns så självklar i ditt val att inte dricka trots att livet inte är på topp alls. Ha en fin lördag!
@Sisyfos tack snälla. Vill bara förtydliga att alla för tillfället tillgängliga åtgärder för sonen är på G. Jag har regelbundet möten med mentor och elevhälsa och för någon vecka sedan även rektor. Inte för att övertyga dem om att vi har ett problem utan för att diskutera vad vi kan göra åt det. Skolan skriver på åtgärdsprogrammet de har behövt få ett beslut från sonen som han har haft svårt att ta, men nu är det gjort så ÅP är just klart. Psykolog via VC är på ingång, läkare är informerad och medicin är under justering. Det finns mig veterligen inte mer vi kan göra just nu med de frågorna. Det som finns kvar för honom är just detta med pappan som väljer att prioritera sig själv framför barnet. Det är mycket tid som går åt för att leta kvinna, dejta kvinna och bli ledsen när det tar slut med kvinna. Samtliga dessa steg innebär att han inte kan prioritera sina barn. Det går ut över sonen (även flickan så klart) och han saknar och behöver sin pappa. Det gör mig upprörd att exmaken tycks se sina barn som en bisyssla.
Skolan ger alltså det stöd de kan (så behöver vi inte uppröras över just den frågan denna grådaskiga lördagmorgon).
@charlie instämmer i att det är värdefullt att höra från dig, tänker på dig ofta men inte med någon oro utan mest bara vill försäkra mig om att du har det bra. Om man nu kan kalla det bra/ för det förstår jag ju att det inte är.
Men jag vill också poängtera vilket mega-jobb du gör vid sidan om allt som hör vardagen till. Jag ja också ett Äkta Certifierat Rövhål till Exman. Kostar på. Om inte förr så när det brinner i huvudet av ilska.
Tänker på dig och skickar tankar främst för att du ska känna att långsamt leder också någonstans. Gammal låt med Lisa Nilsson.
Kram Charlie, glöm aldrig att du har forum-klubben att luta dig emot. ❤️
@Charlie70 Säg åt rövhålet att han åtminstone pyntar läxhjälp till sonen. Min äldsta dotter jobbade som läxhjälpare via ett privat företag, precis när hon började plugga på högskolan i gbg. Hon hjälpte många ungdomar att planera sina studier och plugga till proven. Hon var själv jätteduktig i skolan så hon visade hur hon själv hade gjort helt enkelt, med stor framgång. Och med en ängels tålamod.
Att hon kom utifrån, med gymnasiet i väldigt färskt minne, underlättade. En av ungdomarna hon hjälpte var en kille med diagnos ADD, som hade enorma problem i alla ämnen. En utmaning minst sagt för en psykologstudent, men hon hjälpte honom faktiskt att klara betyget i några ämnen. Hon kunde stötta honom i kontakten med skolan också, så att han stod på sig och verkligen krävde sina rättigheter. Muntliga prov tex. Han hade svårt för skriftliga instruktioner och att själv uttrycka sig i skrift.
Sen är inte alla skapta för teoretiska ämnen, att jobba praktiskt passar andra bättre. Min yngsta dotter är ju fostrad i särskolevärlden och deras tänk att alla har sina svårigheter och att undervisningen måste anpassas efter individen är verkligen befriande. Att jobba med att förstärka styrkorna istället för att tvinga sig att jobba med det hopplösa gör verkligen underverk för självkänslan.
@Charlie70 jag läste ditt inlägg och blev så berörd av din situation, jag har själv kämpat med skolan med mina två söner. Men så skönt att de hjälper din son med de som de kan göra. Jag hade en väldig tur av val av skola, speciellt till min yngste son som även han har ADHD. Men som mamma är man egentligen aldrig ledig, om man inte har en pappa som är involverad i sina barn. Så de är inte så konstigt att kvinnor utan närvarande pappor ofta blir utmattade.
Jag är inne på min andra utmattningssyndrom i vuxen ålder, min första var för ca 28 år sedan, och nu en ny som började på försommaren.
Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få en igen, eftersom jag trodde att jag kunde hantera symtomen tidigt. Men den blev inte lika svår den här gången, eftersom jag hade mera föraningar om vad det var.
Jag har tagit tjänstledigt lite olika 15-25 % från mina heltidsarbeten sedan ca 15 år tillbaka. Jag kommer troligtvis aldrig kunna arbeta heltid. Nu arbetar jag 50 % men FK stressar mig att jag måste gå upp till 75% efter nyår.Trots att jag inte har fått den hjälp jag behöver, mycket pga nya hyrläkare hela tiden och långa väntetider.
Jag sover alltid minst ett par timmar efter jag har arbetat, sedan sover jag från ca 22 på kvällen och sover ända tills larmet går. Ibland känns det som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag tänker ofta som du gör, vilken tur att man är nykter. Det är det viktigaste för mig, det känns trots motgångar i livet mycket bättre iallfall.
kram 💕 sländan
@Charlie70 Jag blir berörd av din beskrivning av din situation, kan förstå den. Är själv på gränsen till utmattning, jobbar med den patientgruppen, vet hur käkla frustrerande det är att inte räcka till i energin.
Har en exmake som är extremt egoistisk. Väljer sig själv framför ffa sin 17-åriga dotter om o om igen. Lägger skulden på henne när hon visar o berättar att hon blir besviken o ledsen. Man känner sig så maktlös. Jag vet att det är meningslöst att prata med honom-hans egoism var en av anledningarna till att jag ville skiljas (10 år sedan nu).
Du ska vara stolt över dig själv, din text utstrålar styrka trots att du är trött etc. ❣
@Charlie70 Du är nog världens klokaste! Så grundad! Förstår att du har liksom koll på allt men trots allt detta så är det skittufft för din son å du påverkas ju av allt detta å allt annat.
Jobbade på högstadiet och gymnasiet under en ca fyra år som skolkurator. Mötte många elever med separerade föräldrar och mestadels en frånvarande pappa. Det fanns även frånvarande mammor. Och även om barnen är dem som lider mest så är papporna/mammorna de största förlorarna…grejen är att de inte har fattat det!
Tack snälla ni! Jag kan säga att hade läxhjälp hjälpt hade problemet varit enkelt. Jag har funnits vid hans sida hela tiden och har såväl kompetensen som tiden eftersom jag inte jobbat heltid på ett tag, men han pallar inte plugga hemma helt enkelt. Vi kämpar vidare. Det finns så otroligt många olika möjligheter för honom. Till exempel tycker jag att han kanske skulle jobba ett tag i stället, men han är inte där. Det är som en dans mellan oss med pepp och olika alternativa förslag på andra vägar. Men han är som sagt i den åldern att han snart är myndig och han måste börja ta sina egna beslut.
Mina tankar om Rövhålet har jag släppt. Jag kan inte göra något åt hans ointresse. Har i stället funderat på hur bekantskapskretsen ser ut (kraftigt decimerad efter skilsmässan, märkligt, eller hur?) för att se om det finns annan manlig förebild att bjuda in till vår lilla familj. Ser lite skralt ut men jag funderar vidare.
Fröken fick sin vaccindos nummer två i går och som ett brev på posten vaknar hon med lätt feber och ont i armen. Vi får ha en hemmadag eller flera, ska läsa på hur riktlinjerna ser ut just nu. Inte vad jag räknat med förstås men så är livet.
@Charlie70 Hej! Jag har sagt det förr och jag säger det igen..du är klok som en bok! Tycker allt du gör är så genomtänkt. Ser att det är snart två år som du har varit nykter..så strongt! Inser du själv vilken styrka du äger..vilken förmåga! Jag säger bara wow!
Tänker på din son..känner så starkt för barn och ungdomar. Min son hade inte många betyg när han slutade nian kom inte in på något program utan fick börja på IV som det hette då. I november första terminen skulle vi på ett skolmöte vilket i ordningen minns jag inte men min son sa till mig "Mamma, jag går inte på något mer skolmöte efter detta" och jag svarade " Inte jag heller"...där och då blev det bestämt att han skulle ut på praktik. Började på det byggföretag som min man arbetade på. När min son fick sluta skolan då började livet för honom. Vändningen var i princip total. Han hade turen att man köpte in ett traditionellt lärlingspaket till honom. Idag har han arbetat många år som byggnadssnickare och trivs med sitt val. Jag önskar så att det skulle finnas något mer än skola för våra ungdomar. Att man får pausa kanske plugga senare i livet om man vill.
Det är trist att Covid-19 ökar igen...det känns lite som ett bakslag...på jobbet går vi hela tiden med munskydd förutom när vi är i våra egna kontor. Hoppas att din dotter snart piggnar till.
Firar två år i dag!!! Egentligen borde jag ha känslan av att vilja hänga upp och ned i ett träd någonstans, njuta av livet och känna mig stolt. Och det gör jag men det är samtidigt lite konstigt att fira den dagen jag mådde som sämst på. Min son också. Funderade i går på om 21/12 är den dagen jag ska fira på egentligen, INNAN jag började dricka sista gången. Men det blir också lite konstigt... Eller?
Jag mår så fantastiskt bra. Jag är lycklig över att ha fått möjligheten att backa från det där stupet som @Se klart brukar benämna det. Tackar mig själv för att jag kom till insikt. Tackar mig själv för alla insikter jag fått under tiden som nykter. Insikter som jag inte fått om jag fortsatt dricka. Tackar mig själv för att jag genom att vara nykter också kan behandla min utmattning. Tackar mig själv för att jag finns där för barnen 24/7.
Tänk om. Tänk om, finns ofta i mitt bakhuvud. Jag vågar knappt tänka på det. Hur det skulle gått med mitt tillfrisknande eller 16-åring som är under isen eller flickan som kräver ALLT från mig när hon är här.
Jag är helt enkelt så tacksam att jag inte finner ord för att jag kom på den eminenta iden att sluta dricka. Saknar det inte för fem öre. Underbart! Bekänner att jag för en vecka sedan började snusa igen. Snussuget har inte lämnat mig. Det har tidvis varit riktigt plågsamt faktiskt. Vikten har pekat åt fel håll, min hjärna har varit ockuperad av tankar på snus. När jag tog första prillan kände jag att jag kom hem igen. Nikotinet har INTE triggat något alkoholsug. Verkar vara andra receptorer i min hjärna som arbetar med det. De har slumrat in. För gott.
Och TACK till alla er! Det är ni som har gjort min nykterhet möjlig. Jag minns julledigheten för två år sedan, då satt jag med forumet nästan dygnet runt. Läste reflekterade, skrev lite. Det var nytt och omvälvande för mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket på vägen av er alla som är här inne.
@Charlie70 Jättestort Grattis till alla dina dagar!!! Har läst många av dina inlägg. Så härligt med er "gamlingar" som fortfarande skriver här!
Tänk när jag kan skriva detsamma, är fast besluten att fortsätta mitt a-fria liv...
🤗 Kram
@Charlie70 Varmt innerligt Grattis till dina två år🎉Minns ditt inlägg så väl när du hade skrivit att du hade bestämt dig…vad som liksom var droppen för att nu får det vara nog! Som jag längtar efter den känslan men har insett sedan länge att jag kan inte invänta den känslan jag måste bara sluta!
Jag är så imponerad..förundran över att ni som bestämmer er från ena dagen till den andra…för jag får den känslan…ni lyckas!
Å du Charlie70…minns dig från träffen för snart två år sedan..tror att du satt bredvid min man. Jag är så imponerad över dig och jag gläds så mycket för din skull att du har fixat att hålla dig nykter i två år trots allt du har gått igenom. Men du är en klok och beundransvärd kvinna och jag är så otroligt tacksam över att du tittar in hos mig. Du har inte tröttnat på mig…du tror på mig…så otroligt värdefullt för mig❤️🙏🏻
Idag firar jag att det är 23 år sedan jag för första gången jag höll min dotter i mina armar❤️
Grattis Charlie! Wow. Så bra inlägg. Så fint att läsa. Glöm inte heller att du betyder mycket för många. Det är det fina.
För mig är du en varm sten i fickan som jag kan komma tillbaka till och hämta kraft från.
Jag vill inte uppmuntra till missbruk men snuset. Det fixar jag inte än, så har full förståelse för återfall- eller återbruk kan vi kalla det 🙂! Som är så poppis!
önskar dig fina helger, allt det. Lagom Charlie-tempo.
Kram! 💕
Julstressen jag läser om här och där existerar inte i detta hem. I går storstädade jag så sakta att jag fick avboka mitt jympapass för att inte behöva stressa. Det är bra så. Nu står Jansson i ugnen och linneduken om 3 m som används på jul är struken. Nu paus till julbesök kommer om någon timme.
I år har jag gjort en stor sak. Jag har förbisett min egen värdighet genom att säga till exmaken att handla allt för julen. Annars blir det ingen jul helt enkelt. Verkade helt oproblematiskt för honom tackolov (pengar har aldrig varit ett diskussionsämne i vår relation) och för en stund sedan kom han förbi med inköpen. Hade bett honom handla några alkoholfria öl. Ser när jag packade upp att han tagit med ett par starköl till sig själv. Jag har lagt dem i kylen nu och känner faktiskt en stor tillfredsställelse i att han kan dricka (begränsat) om han vill, vi andra kommer dricka alkoholfritt. Förra året ville han hem fort, tror det var alkoholen han saknade. Hoppas för barnens skull att han inte har lika bråttom hem i år då.
Läser att du har det jobbigt, Charlie. 💗 Önskar av hela mitt hjärta att du snart får må bättre. Det är du så himla värd. Som du har kämpat - och fortfarande gör.
Nyår var fin. En vän hörde av sig så jag åkte till henne och firade även tillsammans med hennes dotter. Med gemensamma krafter komponerade vi en utmärkt nyårsmeny, helt i vår egen smak. Kan ibland tröttna på att det ska vara så dyrt, lyxigt och pretentiöst just på nyår. Jag går lite i baklås av den typen av förväntningar.
Det blev aldrig någon skridskoåkning för flickan förra veckan. Vi kom iväg en gång men hon reagerade starkt på ljud och människor. Till slut kunde vi sitta ned en stund, dricka varm choklad och titta på de andra. 10 minuter innan taxi skulle komma ville hon åka. Varför har jag ingen bil??? Jag tar nya tag kring skridskoåkningen när hon kommer till mig igen. Sonens rapport från hemma hos pappa var att hon sitter inne, på sitt rum och tittar på Youtubefilmer med svarta ringar under ögonen. Vi föräldrar har ett enormt ansvar för att hon ska komma ut och få lite frisk luft och motion. Men det kräver. Exmaken klarar det inte.
Jag har njutit i flera dagar av ljudbokslyssnande. Timmarna har bara flutit iväg. Tipsar om Ann Ebervall och Per E Samuelssons "Morden i folkhemmet" med Helge skog som uppläsare. En oerhörd, sann berättelse om en man som blev oskyldigt anklagad under 30-talet där tjänstemän i rättsväsendet höll varandra om ryggen. Berättelsen sträcker sig fram till våra dagar. Tyvärr. Författarna har även skrivit en bok om Haijbyaffären som är aktuell på SVT nu.
Grattis till 2 år som nykter! Även om du tystnar periodvis ibland så är jag aldrig orolig för din del. Du har lagt drickandet bakom dig, det är tydligt.
Usch ja, det kan vara kämpigt att motivera. Muta med fika brukar funka för min dotter. ”Vi går en promenad först, sen fikar vi”. Och sen får man stå ut med pust och gnäll. Att de skulle få för sig att spontant gå ut eller sysselsätta sig med något annat än skärmtittande är tyvärr en utopi 😢
På boendet där dottern bor har några i personalen med sig sina hundar. En av dessa hundar har dottern klickat med rejält, och då går det bra att locka ut henne på promenad om hon får hålla i kopplet 😍
Hej Charlie,
Vad lustigt- jag lyssnar just på den där Haijby-boken efter att ha sett serien och följt lite av debatten kring den. Det är helt klart en lite annan berättelse som framkommer.
Har haft svårt att hitta bra böcker på sista tiden, så jag blir väldigt glad för tips.
Tänk om jag inte grattat på tvåårsdagen. I så fall gör jag det (kanske igen). Så glad att du fortsätter att hänga här. Du betyder så mycket! Krsm från mig som också hade en mer ”oansenlig” nyårsmiddag men desto trevligare prat och promenader. 💓
Grattis till 2 år Charlie!
Skrev egentligen ett svar till dig angående julfirandet, men postade det av någon anledning inte ser det ut som nu. Tänker att det är ett stort steg att be om hjälp (med handling). Att inte känna att man ska göra allt själv. Ett framsteg, tror jag.
Önskar dig allt gott 2022. Du är så fantastiskt klok och en riktig förebild.
Det är sant att två år känns stabilt. Ingen behöver vara "orolig" för mig. Alla destruktiva tankar kring alkohol är verkligen HELT borta. Jag dricker när jag är törstig, eller för att jag vill ha kaffe eller te - inte för att jag ska. Jag tar det lugnt på kvällarna, tittar på TV, lyssnar på ljudbok eller en podd. Finns ingen rastlöshet. Jag tränar när jag vill, inte när jag inte är bakis. Jag är sann mot mig själv och min omgivning. Jag vet att jag i alla lägen gör MITT bästa utan påverkan av alkoholen. Förut kunde det ju ta närmre fem dagar för mig att komma tillbaka helt efter en blöt fredag eller lördagkväll. Då, när jag kände mig som mig själv igen då var det ju fredag igen - så på det igen! Inte klokt vad jag höll på egentligen. Jag kommer ALDRIG gå tillbaka till det livet igen.
Har börjat jobba på 25% igen. Stor glädje! Men också frustrerande eftersom jag har ett så himla intressant och kul jobb som ger mig mer ju mer jag jobbar. Men det är bara att hålla tillbaka. 25% är 25% och inte något annat. Har en sisådär ytterligare 15 år på mig att ge järnet där. Tiden finns och inget springer ifrån mig. Jo förresten det gör det, men jag behöver inte vara med i varenda fråga. Det kommer nya hela tiden...
Flickan och jag har kämpat på med skridskoåkningen. På jullovet kom vi så långt att vi tog färdtjänst till ett ställe men väl där blev hon förmodligen rädd för alla ljud. Till slut kunde vi i alla fall sitta på bänken, dricka varm choklad och titta på de andra. Hon ville inte åka tillbaka. I går fick jag med henne på en promenad mot en hockeyfri is. Vi kom fram efter många om och men men hon ville inte igen. Vi gick i stället och tog en varm choklad på ett mysigt fik med brasa och sedan fick det bli taxi hem. En bra dag! Skridskoåkningen i sig är väl inte så himla viktigt, men hon kan åka och jag vet att hon tycker det är roligt (erfarenheter från förr). Jag tycker det är så himla viktigt att försöka hjälpa henne göra sådant som jag vet ger henne något. Hemma blir det Youtube-filmer till 100% och det behöver brytas i bland för det allmänna välbefinnandets skull. Min syn. Men jag arbetar i motvind i förhållande till flickan själv, hennes pappa och habiliteringen som väl alla tycker att jag ska låta det vara.
Sonen har en konstaterad depression och tyvärr bollas vi nu mellan instanser. Den som konstaterade depressionen vill inte ta emot honom för samtalsstöd. Läkare tar inte emot för att diskutera medicinering om han inte fått samtalsstöd först. Skolan sitter och kliar sig i huvudet och hade sett fram emot dialog med behandlande psykolog. De är ju pedagoger, inte psykologer. Har haft långa och krångliga diskussioner med förstalinjens psykolog som till slut gav med sig och ska återkomma om hennes kollegor vill det också. Ja, man kan bli förbannad. Hade vc diagnostiserat mig med depression hade de talat sig varma för antidepressiva, jag hade fått några samtal med kurator och eventuellt sjukskrivning en tid. När man är barn får man - INGET. Vad tusan är det de håller på med?
Men jag mår bra! Mycket bra till och med! Jag har tränat nu sedan jag började kunna igen (augusti förra året kunde jag börja med kortare promenader). Äntligen börjar jag känna att jag har benmuskler. Flåset finns där också. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen. Hålla i nykterheten, ta hand om mig själv genom att jobba lagom, träna och se till att jag får sova ordentligt, leva så stressfritt som det går. Det sista är inte alltid möjligt när man har barn, men man får göra så gott det går helt enkelt!
Och tack kära ni för grattishälsningarna! De värmer.
Underbart att få höra ifrån dig, och att du mår bra ❤️ Så otroligt plågsamt för sonen dock 😢 Är det inte BUP som ska ta emot honom kanske? Hoppas innerligt att han snart får hjälp 🙏🏻 Varje dag med dåligt mående är en dag för mycket.
@Andrahalvlek har pratat med "alla" inkl BUP. BUP tar inte emot honom utan hänvisar till förstalinjens psykologer (som är knutna till vc). Och det är förstalinjens psykolog som satt diagnosen depression och som inte vill ta emot honom eftersom det "beror på skolan". En förfärlig människa som jag fick "prata" med länge (hon vill helst hålla monolog) innan jag kunde ta ordet och vi kunde ta ett steg mot att hon tar upp frågan med "teamet".
Glömde förresten nämna att det var precis och bl.a. sådant här som jag drack på förr. Den evinnerliga kampen för att mina barn ska få dess rättigheter tillgodosedda. I dag har jag inga tankar på vin ö.h.t. Otroligt skönt det i alla fall. Min poäng: Jag måste må bra för att kunna hjälpa mina barn.
@Charlie70 Så beundransvärt det du skriver o gör, dvs är a-fri och gör allt vad du kan för dina barn 💪🥰👍
Önskar all styrka o stort lycka till i kampen att hjälpa dina barn!!!
Stora styrkekramen 🤗
Skrev just i @Varafrisk tråd om mitt kommande trädgårdsprojekt . Det är helt enkelt bara underbart att fundera över hur fint det kan bli och inte minst vetskapen om att jag kommer att genomföra det för att alkoholen inte tar kraft och energi från mig längre. Jag kommer inte vara bakis den där lördagen när jag hade tänkt åka handla jord eller bestämma mig för vilka plantor jag ska köpa. Projektet kommer att genomföras och det helt nyktert. Att känna den grundtryggheten i sig själv är helt oslagbart faktiskt!
Ägnar fortsatt mycket tid åt att lyssna på ljudböcker och olika radioprogram. Just klar med "Det står ett rum här och väntar på dig"... av Ingrid Carlberg som handlar om Raoul Wallenbergs liv och kanske framförallt arbetet med de ungerska judarna. Otroligt detaljrik och/men så värd att läsa/lyssna på.
@Charlie70 Hej! Det låter härligt med kommande trädgårdsprojekt! Personligen gillar jag att ha roliga saker att se fram emot. Jag mår bra av det helt enkelt. Ta bara en sådan sak som sömnen tex. Ligger jag vid läggdags och funderar på jobbproblem tex, sover jag oroligt under natten. Funderar jag i stället på en planerad fisketur sover jag som en stock den natten. 😂
Länge sedan jag var inne sist! "Första dagen" har nu blivit 857 dagar eller drygt 27 månader. Har inga andra planer än fortsatt nykterhet. Kan avslöja att jag tänker på vin en hel del. Tanken kompletteras dock ALLTID med att jag "spelar hela filmen" d.v.s. jag tvingar mig att minnas hur det blev. Då känns det lätt att avstå. Jag gläds över att ha full koll på livet, må bra, känner mig i grunden harmonisk. Just att känna harmoni är nästan euforiskt och något jag inte känt sedan jag var barn. Alkoholen har definitivt tagit bort den känslan. Så tacksam att kropp och hjärna faktiskt kan reparera sig om vi bara ger den möjligheten! Men, viktigt att komma ihåg att nykterhetsarbetet inte kan avstanna efter 3 månader eller 6 månader. För mig pågår det fortsatt trots 27 månader! Förmodligen för resten av livet...
Mina tankar och målsättningar är på annat håll nuförtiden. Arbetar hårt med att komma tillbaka till heltid på mitt arbete. Tränar och har därför fått tillbaka välbehövliga muskler och kondition. Inte på elit-nivå på något sätt, men så jag klarar av vardagen på ett rimligt sätt. Viktminskning fick jag ge upp. Var nog både för utmattad och "nynykter" för att hålla på med sådant.
Jag läser hur du kämpar på @Varafrisk! Och @Seklart, @Torn och @Sattva fortsätter på den inslagna banan. Skönt att läsa! @Andrahalvlek hoppas jag tar hand om sig i sin frånvaro från forumet (jag tror inget annat).
@Charlie70 Så härligt när en "gammelgamling" tittar in! Det är då en förstår hur stort det är att ta tag i sitt liv. Själv är jag väl numera en "gamling" med mina många a-fria dagar ( på tisdag29/3 blir det 7 månader) men jag är fortfarande inne ofta (dagligen) här o läser o kommenterar. Beror säkert på att jag har gott om tid också, är nybliven pensionär. Så jag har gott om tid o är ännu inte van vid det! Stor omställning, inte bara positivt...
🤗 Stora kramen till dig @Charlie o även till alla andra forumvänner!
Åh @charlie så himla härligt att höra från dig! Säger som du- nykterjobbet fortsätter men ger oss ju väldigt mycket tillbaka.
Jag jobbar lite för mycket för den där genomgripande harmonin- men det går ju att förändra liksom allt annat. Har man vänt ett alkoholberoende är man aldrig mållös när det kommer till utmaningar. 🤗
Stor kram till dig! 😍
Måste skriva ett par rader. Tankarna på vin har varit närvarande sista veckan. Jag tror jag vet varför. Trappar upp på jobbet efterhand. Jag älskar mitt jobb och att kunna bidra på riktigt igen känns väldigt fint. Men. Min hjärna har inte övat så mycket på triggers kopplade till mycket jobb. Den är tränad på: Mycket-på-jobbet-belönar-sig-med-vin-snart. Så, jag har spelat badminton med dessa tankar. Slår bort, slår bort. Säger till hjärnan att det blir bubbelvatten i stället, inget annat. Vill bara få detta på pränt för att påminna mig själv om att jag inte kan slappna av i nykterhetsarbetet. Det fortsätter. Förmodligen länge till. Det kan jag leva med eftersom nykterheten ger mig så otroligt mycket belöning på precis alla sätt. Till exempel kan jag numera känna igen mitt ansikte så som jag såg ut när jag var ung. Inte så att jag genomgått en föryngringsprocess (;D)men det trötta och slitna i ansiktet finns liksom inte där längre. Den processen tog inte några veckor utan ett par år för mig. Men framförallt är det hjärnan och det själsliga livet som belönar mig.
Så himla bra att återkomma hit. Kika in hos andra, påminna sig om hur ens egna första vita dagar och om det arbete vi gjort för att vara där vi är nu.
Klassiskt det där med att du får sug, triggers vaknar när du har mycket! Jepp, nykterhetsjobbet går vidare hela tiden. Tillhör ju oxå dem som får sug ibland. Dock haft en bra period nu, har tydligen rätt strategi.
Härligt du känner som du gör med utseendet, heja dig💪🌷🌷🌷
Kram🐻
@VaknaVacker ja du har beskrivit liknande kamp som jag har haft kring suget. Har hjälpt mig mycket. Fint att du kommenterar hos mig! Det som är nu, efter så lång tid är ju egentligen inget sug utan bara tankar på vin som väcker gamla "goda" minnen från svunna tider. Tänker att det är viktigt att påminna sig själv om alla de dåliga minnena samtidigt som vintankarna dyker upp. Dessutom, hur gott skulle vin vara nu? Hur trevlig skulle en berusning vara nu? Jag tror ingetdera skulle kännas angenämt efter drygt två års nykterhet. Inte första gången i alla fall. Sedan skulle jag nog snabbt vara tillbaka i gamla banor igen. Usch. Skönt att ha forumet för reflektion och att skriva några rader. Avlastande utan att belasta.
För mig är det nog lite olika, ett mindre sug eller en tanke som du beskriver det... Jag brukar tänka att det inte får bygga bo i mig utan, utan jag möter det faktiskt som en gammal bekant och sedan kickar jag iväg det med en spark "i röven". Bara en känsla faktiskt och inte en enda gång på de dryga 27 månaderna har jag tampats med göra slag i saken och dricka alkohol. Håller med dig skulle inte vara gott, bara dåliga vibbar...
Vi gjorde jobbet grundligt, hade hjälp av dig där i starten. Tack för det🌷 Så bra det blev, så glad!! Kram🤗
@Charlie70 Som jag alltid har sagt om dig…klok som en bok🥰 Även om jag givetvis inte önskar att du ska känna sug så är det så bra när du skriver om det och även hur du hanterar det. Det blir hjälpsamt på ngt vis…säger jag som inte är nykter🙄
Blir så glad när du tittar in i min tråd. Du är ju en av mina äldsta forumvänner som jag även träffat i real life🥰
Hej Charlie, vad fint att du tittar in här, det är nog något vi får hålla på med till och från- det gör ju ingenting, är ju inget nederlag utan som jag brukar tänka (och som min terapeut sa till mig en gång för länge sedan; ibland måste vi tillbaka till brottsplatsen och se den från ett annat håll) Det hjälper mig. Liksom insikten- inte alltid där men tillräckligt ofta- kring vad vi förvärvat genom att sluta dricka. Det är liksom inte ”livet minus alkohol” det är något mycket mer. Ibland är utveckligen långsam, står och stampar. Sen gör den ett ryck. Jag har bara de senaste dagarna upptäckt nån sorts harmoni som jag inte känner igen. För bara ett par veckor sedan var jag utomlands och hade ett par riktiga bottennoteringar till dagar sett till alkoholen. Helt plötsligt fick det gamla spöket om inte liv så iaf ett par andetag.
Jag jobbar förebyggande och skriver ett par rader här nästan varje dag. Jag känner mig inte mindre fri utan jag påminner mig om att det är ett dagligt litet jobb som krävs för att leva lycklig. Vilket jag tycker att jag gör. Eftersom du känner mig behöver jag inte förklara att lycklig inte betyder happy-go-lucky. Utan sammansatt. Med djup och höjd och umami- i livet. Där ät du med! Kram och skriv när det behövs. 😍
Vad bra att du skriver Charlie! Jag tror att det är precis sånt här som alla vi som har medicinerat med alkohol får se upp med. Jobbet ger många intryck och gör dig trött. Hjärnan vill återställa balansen och det finns ju ett väldigt snabbt och effektivt sätt. Fullkomligt långsiktigt värdelöst dock.
Jag tror att för många i alla fall så kommer de här vintankarna av att det blir lite obalans i signalsubstanserna och det vill vi åtgärda. Vi får nog leva med att vi har lärt hjärnan en motorväg in i avslappning och ökade nivåer av dopamin. Sen tänker jag att när de här tankarna uppstår då gäller det att vara på sin vakt för då behöver vi som SeKlart och VaknaVacker mota bort dem. Jag tänker att vi också måste ge hjärnan vad den behöver på andra sätt än det gamla invanda. Inte bara köra över den. Det går ett tag, men sen kanske det inte funkar längre. SeKlart beskriver de här sakerna så bra i sin tråd tycker jag. En medveten närvaro, en observation över vad som är bra och fint, då och då en jämförelse med hur det var. Så smasha bort du, men fundera också lite över hur du kan vila nu.
Att acceptera att jag är alkoholist var mitt första steg till mitt nyktra liv. Allt blev enklare för mig när jag förstod att jag har en sjukdom och att jag kan handskas med den själv om jag bara vet hur jag ska göra. Min bästa medicin är att påminna mig om hur det en gång var och att jag inte vill tillbaka dit.
Jag har sporadisk kontakt med en kvinna som var med här på forumet från början och det gick bra för henne några år. Sen kom funderingar på att det nog går att dricka ibland men hon höll det borta (eller i skymundan ?) ett tag till men nu är det kört. Hon är inte helt i botten, än, men det är inte svårt att se att mängden och tillfällena ökar. Men hon har inga problem....det går så bra...
Och jag blir så lessen när jag ser en som tidigare var en vän distansera sig i takt med att alkoholmängden ökar.
Och jag kan inget göra.
Hej Kära Ni! Tittar in för att gratulera mig själv som passerar 2,5 år i morgon. Fantastiskt skön känsla. Vinet är på de flesta sätt långt borta och jag har fortfarande lätt att påminna mig om hur det var. Hur det var att vakna på morgonen, trött, torr i munnen, inte utsövd, svagt illamående - för att hoppa in i duschen och dra till jobbet. Jag minns hur jag kunde sitta på cykeln och göra djupa utandningar i ett försök att bli av med alkoholångorna. Förmodligen en helt meningslös övning men så gjorde jag. Blev inte riktigt människa förrän efter lunch. Nej, det är inget jag saknar. Jag tränar fortfarande på vissa saker. T.ex. att vara trött och stressad efter jobbet - hjärnan tänker vin. Jag säger nej. Jag har också varit på fest med jobbet. Alltid trevliga och lugna tillställningar. Denna gång stängde baren kl 20, men ändå tittade jag kanske en extra gång på de där glasen med alkohol i. Jag övar också på att passera innerstan en solig och varm sommarkväll - hjärnan tänker öl och jag säger nej. Med detta vill jag bara säga att trots att ganska lång tid gått så kommer det tankar. Jag är därmed inte helt "fri" men jag är ju det ändå eftersom jag inte dricker. Jag kan hålla emot, viktigt. Särskilt nöjd känner jag mig i förhållande till min son som nu är 17 och kom hem och luktade sprit i samband med skolavslutningen. Jag kan ta samtalen med honom. Vad är mer värt än det? Inget tänker jag.
Från det ena till det andra så gjorde jag ett besök i dag för diatermi, alltså hårborttagning. Kosmetologen informerade mig då om att alkoholbruk (även värme), d.v.s. sådant som vidgar blodkärlen kan bidra till ökad hårväxt. Tänk om man vetat det en gång i tiden. Hade kanske inte varit argument tillräckligt för att avstå - det drabbar inte mig (det ena eller det andra) har man ju tänkt många gånger...
Skönt att läsa om er som det fortsatt går bra för. @Varafrisk, du får en särskild hälsning från mig. Ge-inte-upp! Det är så j-vla tufft att ta de första stegen och den första tiden men sen blir vi rikligt belönade när vi känner att den nya normala balansen kommer tillbaka! Funderar på om du inte behöver ta ett rejält snack med maken. Funkar ju inte att han dricker eller jamsar med när du vill ha. I vissa fall måste man vara två även i en sådan här sak. Jag tror inte jag hade fixat detta på samma sätt om jag fortsatt vara gift med den mannen jag hade. Han tyckte inte det var så farligt, och skulle vi inte ta ett glas vin för fira xyz, det tycker jag du kan unna dig o.s.v o.s.v. Jag hade med stor sannolikhet fallit gång på gång.
För övrigt mår jag bra! Inte uppe på heltid än men till hösten är jag nog där. I början av utmattningen fick jag extremt ont i fötterna (jättekonstigt). Det gick över efter lång tid och med hjälp av lite olika inlägg. Tyvärr kom det tillbaka i dag. Men jag tackar min kropp för att den säger ifrån. Det har varit för mycket på jobbet - för mig - ett tag nu så nu får jag backa ett par steg. Vill INTE på några villkor öht göra om de senaste åren igen.
Önskar er alla en riktigt fin midsommar och att den blir så som ni vill att den ska vara! Själv kommer jag sitta hemma och uggla eftersom umgänget är lite fattigt. Sonen hänger med kompisar, vilket ju är jättebra. Var tvungen att köpa ny TV och den kommer jag att använda och så ska jag fortsätta lyssna på Ken Follets trilogi som är en skildring av fem familjer från Ryssland, England, USA, Tyskland och Wales under hela 1900-talet kopplat till de flesta viktiga historiska händelser som varit under den tiden. Fantastiska böcker i en fantastisk uppläsning av Ludvig Josephsson och som rekommenderas å det varmaste!
@Charlie70 Så glad jag blir att du tittar in! När någon försvinner bort från forumet oavsett i vilken grupp man befinner sig är det aldrig en självklarhet för mig att personen fortfarande är nykter. För rätt som det är dyker ngn upp som varit nykter väldigt länge men tagit ett återfall. Så alkohol är en j-a skitdrog!
Du berättar hur suget kan komma men även hur det bemöter det. Och det blir så trovärdigt för mig för det är så jag tänker att det kommer bli för mig …suget kommer finnas.
Jag diskuterar med maken och han ska följa med mig t kuratorn.
Jag tycker du är beundransvärd…och du är en av mina första vänner här på forumet. Jag brukar säga att du är klok som en bok vilket jag tycker att du fortfarande är!
Så kul att läsa ditt fina inlägg Charlie! Och så bra du verkar hämta dig från din utmattning. Jag tror att vi som har medicinerat med alkohol i de lägena bör vara extra mycket på vår vakt och backa i tid.
Det andra suget vid uteserveringar och sånt tänker jag ibland står för något annat. Den där känslan av guldkant, busighet, lyx, vuxenliv. Men jag har aldrig druckit mig väldigt berusad i de sammanhangen så det är kanske olika. Jag tänker att lyxkänslan kan bli exakt likadan med ett glas alkoholfritt bubbel på en uteservering i solen och man slipper tröttheten och segheten som kommer med alkoholen.
Ha en fin midsommar!
Bästa @charlie, så fint att läsa ditt inlägg. Skönt att du närmar dig ditt mål med heltid på jobbet, men allra bäst att du fortsätter att inte ta första glaset (vilket jag inte trott för ett ögonblick). Jag passerar också en massa uteserveringar i stan, min hjärna har lärt om och ofta får jag lite kväljningar av de där glasen, inte minst om det är tidigt på dagen. Jag är på så sätt inte heller fri. Vi får hitta våra vägar runt detta även framåt men det enda vi behöver veta är att vi inte dricker.
TACK för ditt boktips som jag högg in i direkt- vilken berättelse, och precis vad jag längtat efter! Stor kram till dig och önskan om fin sommar 🤗
Åter från längre semester i södra Europa. Tidigt (mycket tidigt) i min nykterhet bestämde jag mig för att berätta för tre utvalda personer/par. Då - visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med. Jag vara bara så hundraprocentigt inställd på att bli nykter och gjorde bara allt som jag läste om att man skulle göra, t.ex. var det viktigt att berätta för någon. Efteråt har jag i viss mån ångrat min information till två av tre. Inte för att någon varit elak utan bara för att en inte verkar bry sig (en liten fråga om hur det går hade uppskattats då) och de andra dricker ganska mycket själva (men är kloka och insiktsfulla och kan skilja på sina problem och andras) och jag har viss mån fått dåligt samvete för att jag eventuellt har kommit med för mycket "pretto" info om mig själv liksom.
Åter till semestern. En nära släkting kom dit för några dagar. Släktingen blev allvarligt sjuk och motsatte sig läkarvård. Jag var ensam med släktingen och min funktionsnedsatta flicka som inte rör sig utanför dörren i princip så situationen under dessa dagar var minst sagt orolig och stressande för mig som enda vuxen att fixa med detta. I villervallan glömde jag en viktig sak (som inte kan skickas med DHL eller på annat sätt) så efter hemkomst fick jag direkt boka nya biljetter för att åka tillbaka. Då hade situationen för släktingen redat ut sig och flickan hade semester med sin pappa. Jag kunde slappna av. DÅ kom stora vinsuget! Jag blev bjuden på middag på kvällen av vänner till det här paret som jag befarar jag gav "pretto" information till. De ville självklart bjuda på vin. Jag tänkte på vägen ner igen att så skulle det bli och kanske skulle jag kunna ge mig på att fuska lite i alla fall.... Men snabbt vände tankarna. Jag har ju sagt till deras vänner att jag inte dricker mer och varför jag inte gör det. Då blev det ganska enkelt att lägga upp den enda rimliga planen, jag måste berätta för de som bjuder på middag och göra det på ett översiktligt sätt. Helt plötsligt försvann vintankarna.
Så med denna lilla erfarenhet är jag oerhört tacksam för att jag berättat trots att jag ångrade mig lite efteråt. Berättandet om nykterheten fungerar som ett mänskligt antabus och just det antabuset kanske är det viktigaste vi har, d.v.s. varandra?
Tack för fina grattishälsningar! Det är bra med barnen. Sonen fortsätter i gymnasiet utan att prestera några betyg men för att göra en mycket lång historia kort så kan jag konstatera att han numera är mycket glad, harmonisk och självförtroendet sitter där det ska. Han tar viktiga steg mot vuxenvarandet, med min hjälp och på egen hand. Precis som det ska vara. Flickan har tyvärr med tiden börjat vägra gå utanför dörren mer än till skolan. Jag är mycket orolig för detta. Funderar på om autismen förvärras med åren eller om det är något annat, men har ännu inte funnit något svar på denna milt sagt komplexa fråga. Men hon är glad och trivs med sitt. Kanske mest jag som lider....
@Varafrisk jag har kanske inte läst ikapp i din tråd helt, men lite grand. Tycker du är fantastisk som klarade så mycket som du gjorde under semestern. Du övningskör för fullt helt enkelt!
Tack @Sisyfos @vår 2022 @Se klart och @Andrahalvlek för era kommentarer! Och välkommen tillbaka @Andrahalvlek så skönt att läsa att det går åt rätt håll för dig nu! Har tänkt på dig när du var borta.
Jag fortsätter att känna en oändligt stor tacksamhet över att vara nykter. Tänker på det varje dag. De här vinsugspåminnelserna jag får då och då är lite jobbiga i stunden (man vill ju vara "fri") men hjälper mig faktiskt att komma ihåg hur det var. Så jag har slutat vara sur på dem.
@Charlie70 Och så skönt att få ett livstecken från dig! Just den känslan ”nu skulle det vara gott med vin” kände jag i bilen hem efter att ha umgåtts med min yngsta dotter i några timmar, efter flera månaders ”frånvaro” pga depressionen. Jag vet precis hur du kände. Känslan kommer efteråt, när man har bärgat krisen i hamn på något sätt. Men jag skrattade faktiskt till litegrann. ”Var fan kom du ifrån?”
Skönt att även du tog ditt förnuft till fånga. Kolla in Youtube-klippet som jag delade häromdagen. Minns inte exakt rubriken, men det var typ ”Can I ever drink moderate”. En av dem som pratar berättar om en kvinna som efter 20 års uppehåll ska ta ”bara ett glas”. Inom en vecka är hon på samma nivå som när hon slutade dricka. Efter 20 års uppehåll!
Jag lider med sonen och jag lider med dottern. Och jag lider med dig, mamman ❤️ Jag önskar så att dina barn får hamna rätt i skolans värld, att de träffar rätt pedagoger och elevassistenter, att de får utrymme att utvecklas i lagom takt precis från deras nivå. Håller tummar och tår för det!
@Andrahalvlek Glömde nämna att mina tankar är verkligen just bara tankar - eller snarare fantasier. Vinet stod väldit nära mig men jag vill absolut inte ha när det kommer till kritan. Jag känner mig välvaccinerad vid det här laget. Väldigt skön känsla.
Har tömt den digitala systemkameran för första gången sedan jag köpte den för många år sedan 3500 bilder på barnens och familjens liv under många år. Måste säga att jag reagerar oerhört starkt på hur trött och sliten jag såg ut. Den succesiva viktuppgången genom åren är också påtaglig. Jag vet att den började i samband med att jag började dricks för mycket. När jag tittar på bilderna minns jag mer av hur dåligt jag mådde (bakfull) än själva händelsen. Så bedrövligt så jag har inga ord. Var det där jag? Som lät mig själv gå in i ett så starkt beroende att jag lät mig själv gå ner mig utan att jag eg tyckte det var viktigt. Det finns även ett par bilder på mig med alkohol på bordet. På dessa ser jag lugn och avslappnad ut... Det är inte klokt att jag har levt ett liv som i princip bara var "bra" och gav mig "lugn" efter några glas.
I dag får jag ständigt höra att jag ser pigg ut trots att jag känner mig lite trött och sliten i bland. Det är värt allt. All nykterhet i världen!
I dag tränar jag och tänker på vad jag stoppar i mig. Har inte min mattant kvar men hennes budord sjunker sakta in i mig efterhand så de används dagligen. Vikten pekar sakta men stadigt nedåt. Träningen ger mig muskler och kondition som ger hjärnan syre. Jag är nästan alltid glad, nöjd och lugn - vardag som helg. Jag har oändligt med tid att vila, läsa böcker och titta på spännande TV-serier. Jag mår bra och barnen mår bra. Vad mer kan man önska sig? Tvekar du inför nykterheten? Testa en tid. Tre månader brukar räcka för att man ska ha hunnit fundera på vilken framtid man vill ha.
Hälsningar från en från bilderna lite chockad Charlie men som är så oändligt tacksam för nuet och att jag tog mitt förnuft till fånga för 2,5 år sedan!
@charlie jag har också tänkt på det där att vissa minnen som kunde vara minnen på egen hand- snarare är minnen av min grad av baksmälla, illamående och ångest- ofta inte alarmerande utan med som en tröj sörja att vandra omkring i.
Jag hör också ofta att jag ser så pigg och fräsch ut- den stora skillnaden tror jag främst är att jag känner mig så glad- och att det syns. Vikt-grubbel har jag låst in på övervåningen i en garderob och tar i sinom tid. Haft enormt behov av att slippa ”kämpa” som jag tycker att jag har gjort mycket i mitt liv.
Så skönt att höra att du mår bra och att nykterheten är trygg och stadig. Det är viktigast- allt annat kommer efter det.
Kram 😍
@Charlie70 Så gott att höra❤️och ett så viktigt inlägg. Jag tvekar inte att bli nykter men tänker mycket på hur jag levt/hur jag lever och det gör mig nedstämd…men jag ska vidare.
Så fint och viktigt inlägg Charlie. Hela din tråd är så oerhört viktig för jag tror att den beskriver lite hur det går när man håller ork och energi uppe med alkohol. Jag tror att det här är ett dilemma för många föräldrar (särskilt mammor) till barn med olika diagnoser. Och många andra också förresten. När vilan uteblir, när orken tryter, när man måste orka. Då är det lätt att ta till alkohol. Funkar för stunden. En kort, kort stund.
Biverkningarna är dock så enormt stora. Tänk om man skulle summera dem ungefär som man gör på en bipacksedel. Tror ingen skulle dricka då. Alkoholen bidrog med största sannolikhet mycket till att det blev värre än det skulle ha blivit utan, men jag tror att det är viktigt att också se sammanhanget det fanns i och det är så tydligt i just din tråd tycker jag. Det är nog ingen som tror att man ska hamna i ett beroende och det är svårt att se kopplingen mellan att koppla av med vin och stressen och bieffekterna som det medför. Förmågan att sortera, rensa, sova och vila blir lidande. Det är skönt att du mår bättre och gör bättre på alla plan.
En stor applåd till dig Charlie 👏👏👏.
Tack för ditt inlägg@Charlie70! Läste det två gånger på raken:-)
Att dricka för att orka, sparka igång sig, komma i stämning, få fokus i samtalet, koppla av……..
Och hur oändligt trött, sliten, slocknad, utbränd man blir.
Snacka om kortsiktig lösning 😳
Den 25 augusti var 100 år sedan Sverige gick till val om alkoholen. På Kungliga bibliotekets hemsida kan man bl.a. läsa att resultatet av omröstningen blev mycket jämnt. Nej-sidan vann med 2%, det vill säga ett nej till alkoholförbud. Nej-sidan stöddes framför allt av männen medan kvinnorna i större utsträckning hade valt att rösta ja. Ett resultat som ger upphov till lite tankar hos mig i alla fall. Tänk om... Om ni följer länken kan ni läsa mer och beundra den tidens valaffischer! https://kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2022-08-25-…
Känner så igen den där hemska känslan av att se gamla kort…man mår dåligt!! Man känner inte igen sig själv men minns den uppgivna känslan av att vakna varje helg i samma bakis tillstånd o må skit! Fy sjutton mår illa…o detta ständiga jobb med att handla in skiten! Byta lite bolag för att inte samma personal skulle vara där…såååå glad att vi vänt skutan o inte har det så längre!! Mår så bra 😃😃 så ytterst sällan jag dricker på helger så jag nästan är nykterist o ja det som blir lite på sommaren men annars det bara knallar på OCH man mår bra!! Vaknar inte som ett vrak på helgerna ❤️ Man kan köra när som helst kan är en närvarande tonårsförälder som numera är ett föredöme o kan skjutsa hämta fixa o trixa precis som jag vill vara! Ett tag trodde man aldrig man skulle komma dit - nu är man där ❤️ Kramar till oss o vi ska vara förbaskat stolta över oss själva ❤️ För mig krävdes det en skilsmässa (nu 9 år sen) men i ärlighetens namn var det bra - har vunnit mer närhet o närvaro med mina grabbar ❤️ Vet inte var det slutat om jag o fd mannen fortsatt - käpp rätt åt fel håll man dövade problem tjafs o bråk - allt med vin…mår illa än av att tänka på det ☹️ Men nu ❤️❤️ Ha en toppenfin dag Charlie70 🌺🌺
Flickan undrar varför det luktar och kokar överallt... Så är det, det "kokar" överallt här hemma i dag och i går. Jag bakar bröd och kakor, gör dillkött och köttbullar - liksom laddar för hösten. Känns härligt att få fylla frys och kyl med vällagad mat till mina barn. Att förse sonen med tillräckligt mycket protein kan vara en utmaning :-) så nu äntligen känner jag att jag snart ligger steget före efter semestern. Flickan och jag har rensat lite också. Hon vill ha loppis till förmån för Barncancerfonden så jag har bokat bord och fixat skyltar och nu har vi rensat klart. Får se om det kommer något från hennes pappa också. Har tagit in mina inneväxter som stått ute i skuggan hela sommaren. De är så gröna, fina och glada! Tycker synd om dem att de ska behöva stå inne i en lägenhet hela vintern. Pelargonerna blommar som bäst nu. De får stå kvar ute ett tag till sedan klipper jag ned dem och tar in för vintern. Livet på en mycket nöjd pinne här!
@Lennis, nej jag hade inte heller fixat det om jag inte skilt mig. Det fungerade liksom inte att hålla fast vid beslut (oavsett vilket) vi tagit. Hela tiden skulle det glidas till vänster och höger och inget blev som vi bestämt. Exmaken tyckte det var helt obegripligt att jag kunde se det som ett problem. Så det gick inte.
@Andrahalvlek, det hade varit jätteroligt med reproduktioner från de där fina affischerna. Tror mig ha sett sådana men minns inte var. Vi får hålla ögonen öppna!
Stor dag i dag. Förvånades över ineffektivt system i vallokalen nu när man ska ta valsedlar bakom skärm. Eller det måsta man väl inte? Det tycks blivit ett steg för mycket för att systemet ska fungera smidigt i alla fall.
Läste om våndor hos @Varafrisk. Jag har haft desamma under många år. Samtidigt vet jag inte hur många gånger jag har ångrat att jag inte tog det där steget att bli nykter när jag fick första barnet eller andra barnet. Då hade jag kunnat ha de som argument och många nya bekanta blev det under de åren p.g.a. barnen. I stället visade jag våra bekanta att jag älskar rödvin - och jag spottar inte i glaset. Jisses vad jag ångrat det många gånger när jag cyklat till jobbet och försökt göra mig av med alkoholångorna i motvinden. Räknat på hur många år jag hade varit nykter nu - OM jag hade tagit det där beslutet när jag egentligen ville det. Och ångrat att jag inte tog steget.
@Charlie70 När min man och jag var och röstade var det nästan folktomt. Tänker inte att det ska spela roll om man bor i storstad eller liten stad. Kanske behöver man öppna upp fler vallokaler där det är trångt. Hur som helst nu är det gjort.
Jag har svarat i min tråd på de inlägg jag har fått idag. Men, jag kan försäkra dig om att jag har inte gett upp ....imorse var det skit men det innebär inte att jag har gett upp. Tack för ditt pepp!!
Livet rullar på som det ska här. Arbetar heltid nu. Det har fungerat hitintills eftersom jag inte haft heltid av arbetsuppgifter. Nu är det dags att trappa upp och chef är meddelad om det. Det som bekymrar mig mest är mitt minne och planeringsförmåga som definitivt inte är på plats. Skicka mail t.ex. är en stor utmaning eftersom jag inte kommer ihåg vad folk heter längre. Får ibland ägna en god stund åt att gå bakvägar för att att komma på vad namnet är så att jag kan skicka mitt mail. Jobbigt i sociala situationer när jag behöver avvakta till namnet kommer upp på annat sätt så att jag också kan tilltala på ett sätt som jag är van vid. Bristande planeringsförmåga gör att jag måste titta i min kalender 1000 ggr per dag för att minnas möten, även sådana vi har varje vecka. Jag sätter telefonen på alarm men kan ändå glömma bort och då dyker jag helt enkelt inte upp. Pinsamt alltså. Det jag gör nu är att jag låtsas vara ok och får kämpa ganska hårt för att ge den bilden bland kollegor. Inte säker på att det blir hållbart i längde. Antingen kommer det att lösa sig och jag får tillbaka min hjärnkapacitet eller så löser det sig inte... Jag älskar mitt jobb och vill inget hellre än att bli som jag var förr. Eller nästan åtminstone. En sak är jag oerhört nöjd med och det är nykterheten. Jag vet helt ärligt att det inte är överkonsumtion av alkohol som sätter käppar i hjulet. Det är bäst att kunna luta sig tillbaka mot det i alla fall.
@Charlie70 Åh, vad jag lider med dig. Och känner igen mig. Jag har också glömt en massa namn, men mest historiskt. Kan fundera i evigheter på vad skådespelare eller författare heter, eller gamla vikarier vi haft, eller personer som gått i pension etc. Otroligt jobbigt.
Jag har listor på jobbet. Utan listor inget jobb. Långa listor och korta listor och akuta listor 🤣 Och sen sätter jag alarm på allt viktigt, mest privata saker. Jag jobbar ju bara 2 tim/dag än så länge, jag utökar till 4 tim/dag den 17/10. Jag har en klart avdelad arbetsuppgift, som hinns med på två timmar utan stress. Inför nästa steg ska vi diskutera vad jag ska göra fortsättningsvis. Jag är 100 procent ersatt med vikarie till och med årsskiftet och det känns otroligt skönt.
Hur är det med barnen? Sonen som var lite låg och hade det tufft i skolan, och dottern hade väl börjat ny skola?
@Charlie70 Jag önskar dig allt det bästa att du ska få tillbaka din hjärnkapacitet..att det ska bli som förr…fast utan alkohol precis som du själv säger🙏🏻
Var rädd om dig Charlie. Du skriver att du nu också ska öka arbetsuppgifterna. Vet din chef om dina ”problem” med minnet? Jag tänker att det är lite svårt det där att hantera. Att man inte är där på samma nivå som tidigare. Jag tjatar och tjatar om att det är jätteviktigt att se till att vitaminer och mineraler är på plats för att hjärnan ska fungera så bra som möjligt. Nu har jag för mig att du sköter mat etc, så det är nog ok. Jag tror det är jätteviktigt att göra som du gör nu och skriva ner dina funderingar och konstateranden om att det här inte funkar optimalt nu. När man läser det känns det inte som om det är dags för heltid. Måste du jobba heltid? Det är skitobbigt att inte prestera som man vill/önskar/gjort tidigare på jobbet. Nu verkar du ”se nyktert på” (otroligt passande uttryck) situationen och inte anklaga dig själv, men du kan inte gärna börja pressa dig hårdare. Du brottas fortfarande med allt som är varningssignaler för att hålla på att gå in i väggen. Nu är du extremt stabil i din nykterhet men just en sån här sak att det blir för mycket, att jag inte hinner sortera, att jag glömmer, får skämmas skulle vara triggervarningar för mig som har använt alkohol nästan uteslutande som medicin. Så återigen var rädd om dig Charlie. Hoppas de har koll på dig.
Fint att ni tittar in Andrahalvlek, Varafrisk, Sisyfos och Vinäger, uppskattas från djupet av mitt hjärta! Det nyktra livet rullar vidare. Förutom fokus på jobbet som är nr 1 så klart så har jag hållit i träningen som mestadels består av skivstångs- och spinningpass. Fysiskt är jag tillbaka i form som jag var innan utmattningen. Har fortfarande några kilon men fy bubblan vad svårt det är att hålla igen. Har därför bestämt mig för att inte fokusera på det, utan träningen får stå i fokus (åtminstone de veckor jag inte har flickan) vilket den aldrig kunnat gjort om jag fortsatt dricka.
En stor nyhet är att jag har köpt längdskidutrustning. Det är en gammal dröm att kunna skida på fjället med termosen i ryggsäcken och njuta. Var i väg på kurs förra helgen och herreminje vad svårt det var. Framförallt med balansen. Mitt pensum blev att åka varv på varv utan stavar - bästa träningen men inte så kul i längden kanske. Men jag lärde mig mycket (sitter i huvudet än så länge och tyvärr inte i kroppen) och bokade stuga igen några dagar innan jul innan jag åkte hem (med träningsvärk från halsen och ner på kroppens fram- och baksida :-D). Så nästa gång jag kommer upp ska jag bannemej finna balansen och känslan för snön och skidorna så jag kan ta ytterligare steg mot en mer lättsam åkning till nästa kurs i januari. INGET av detta hade hänt om jag fortfarande drack. Längdskidåkningen är en gammal dröm som hitintills inte fått plats i mitt livspussel men nu är det dags!
Barnen mår bra! Inte helt nöjd med flickans särskola. Men jag gnager på i mina kontaktförsök. Sonen går i andra ring. Han trivs, har ett bra socialt liv där och går fortsatt punktligt till skolan varje dag men lyckas inte få några betyg. Vet inte om jag nämnt det tidigare men han har ADD och har enorma fokusproblem och fixar inte uppgifter trots sin egen intelligens och anpassningar. Han har så otroligt stora andra tillgångar så jag är övertygad om att det kommer lösa sig i slutändan ändå. Att han mår bra har inte varit självklart men nu gör han det och jag är mycket nöjd så. Alkoholen har kommit in i hans liv (17 år) och även ur det perspektivet är jag så otroligt glad att jag själv har slutat samtidigt som jag har erfarenheten av alkoholen. Vi har bra samtal om det och vi behöver inte hamna i "men du dricker ju" eller liknande. Jag kan stå upp för vad jag gjort (och tagit konsekvenserna av) och samtidigt prata med honom om farorna. Det hade jag inte kunnat göra om jag fortsatt dricka.
Så enormt många fördelar som det finna med att inte dricka är också det som gör att jag inte tänker dricka igen. Jag vill inte förstöra det fina jag har nu eller det fina som kommer för det kommer mer, det känner jag :-).
@Charlie70 Wow, skidåkning 🥰 Det gillar jag också, men det är tufft som sjutton för varenda muskel i kroppen. Just nu är jag inte i fysiskt form för det alls. Det är långt till snö för mig dessutom, oavsett om jag åker norrut eller söderut. Våga ramla ska man göra också, i nedförslut. Jag har blivit så otroligt räddhågsen med åldern, vågar knappt gå utan spikskor när det är tillstymmelse till halt ute. Livrädd för att ramla och bryta ben eller armar.
Trist med dotterns särskola, men det är inte så mycket man kan göra som förälder. Min yngsta dotter har gått i särskola sen trean och från början bestämde jag mig för att de fick göra sitt jobb, och jag skulle inte lägga mig i det. Det enda jag styrde upp var vad som skulle skrivas i kontaktboken dagligen, så att båda parter hade en inblick i dotterns liv på båda ställen eftersom det underlättar kommunikationen med henne. Om man redan vet vad hon möjligen vill berätta om så är det lättare att förstå vad hon säger. Hon har en språkstörning.
Hon har haft flera riktigt duktiga pedagoger, och några riktigt urusla. Med de riktigt goda har hon utvecklats massor, med de andra betydligt sämre. Men hon har hela tiden trivts och det har på något sätt varit huvudsaken. Hon har en tendens att knyta starka band till enskilda lärare och assistenter, och hennes sociala förmåga är hennes allra största tillgång i livet. Folk vill hänga med henne eftersom hon är så glad och positiv, rent av entusiastisk inför typ allt som avviker från det dagliga.
Skönt att din son mår bra. Och du har helt rätt, allt löser sig. Det finns väl lärlingsplatser numer? Är det något han är speciellt intresserad av? Hantverkare i alla specialiteter behövs ju alltid tex.
Hej @charlie, så fint att du tittar in och uppdaterar oss. Wow säger jag om skidåkningen- så stolt du ska vara. Jag gillar också att åka skidor men behöver gå på kurs för att kroppen ska komma ihåg hur man gjorde. Träning står på to-do för nästa år. Och så skönt att höra att det rullar på, på jobbet. Vilken resa vi har varit- och är på! En mycket närstående ungdom hade liknande utmaningar som din son. Och som din son, en väldigt klok mamma. Så småningom började den unga vuxna att läsa in ämnen på vux (i om inga betyg från gymnasiet) - nu är hon (ännu) inte professor men huvudsaken är att livet har blivit bra, fast inte på den helt konventionella vägen. Mammor alltså! 🥰
Önskar dig en fin december, så får vi ta tag i den där kilo-grejen efter nyår? Kram kram 😍
Tack Ah och Se klart för fina kommentarer. Det har blivit lite dåligt med skrivandet här inne men har på inga sätt planer på att sluta med det. I någon period kände jag att jag ville undvika måttlighetsdrickarna, vilket är svårt om man läser under senaste kommentarerna. Nu känner jag mig stark och har på inga sätt problem med det. Märkligt hur det fortfarande kan svaja lite hit och dit.
Kort uppdatering om flickan skola är att jag under hela hösten sökt dem för att få återkoppling kring den pedagogiska utredningen de lovade ta fram i oktober. Absolut noll svar. Förra veckan ringde rektorn mig och ville akut boka ett elevhälsomöte innan jul. Hon hade en tid på förslag. Inga alternativ. Bedrövligt. Jag har bett om ett syfte för mötet och en dagordning. Misstänker att rektorn inte kommer återkomma med det så det blir väl en fortsatt röra kan jag tänka mig. Har bestämt mig för att i så fall å det bestämdaste be dem återkomma efter helgerna med ett mer strukturerat möte.
I dag ska flicka och jag göra korv. Gammalt recept som funnits i min släkt i generationer och det måste finnas på julbordet. Flickan som har så många olika problem älskar vårt korvmakeri och är till stor hjälp. Hon har koll på de flesta momenten trots att det är ett år sedan sist. Konstigt hur vissa saker fastnar och inte andra...Så nu är det dags att mortla kryddorna. De måste vara helt nymortlade för att korven ska bli riktigt god!
@Charlie70 Så himla tråkigt att särskolan inte blev så bra som du hade hoppats på. Nedskärningar överallt tyvärr, och brist på personal dessutom. Hur upplever din dotter skolan? I perioder när jag upplevt att skolan inte levererar som jag hoppats (åk 7-9 i min dotters fall) har jag ändå tyckt att dottern verkar trivas, och då får det vara huvudsaken på något sätt. Att hon sen inte utvecklas optimalt får vara underordnat. Men om din dotter inte trivs är det förstås extra viktigt att få till mötet snabbt.
Hej @charlie
Jag läser aldrig senaste kommentarer, jag har periodvis också mkt svårt att läsa om måttlighet- och undviker helst. Går raka vägen in här- och därefter/ibland till Alkoholfri. Jag kan inte gnugga mig emot ”bara ett glas räckte bra” jag kommer nog aldrig fixa sånt på forumet. Men så bra att man kan välja! Glad att du tittar in ibland, nästa gång @sattva kommer ses vi alla tre, det vore så kul! Kram kram och lycka till med korv-makeriet. 🎄😍
@Charlie70 Så sorgligt med din dotters skola. Jag undrar, hur gick mötet m rektor?
Jag tänker att du i dagarna firar tre år som nykter. Det är så jäkla stort! Minns ditt inlägg då du berättade att du slutade att dricka, din sons blick…. var något av de första inläggen som jag läste här på forumet därefter träffade jag dig på träffen på Alkoholhjälpen. Du gjorde avtryck hos mig och jag tänker att du är en otroligt modig och stark kvinna💪🏻❤️
@Varafrisk vilket minne du har! Det stämmer att i dag firar jag 3 år! Och tack för påminnelsen om min sons blick. Det ögonblicket har lite fallit i glömska men har, när jag tänker efter ändå funnits i bakhuvudet. Alla gånger under min nyktra tid när jag sökt hans blick för att kolla om det är/mindre bra och varit så innerligt tacksam över att min blick är fullständigt klar och nykter. Att jag har varit stabil när livet gungat lite för honom.
Tyvärr har jag hamnat i ett stressmode med upplevd hjärtklappning och svårigheter att se skogen för alla träd (som inte är jättemånga inför julen). Det har varit så otroligt mycket kring flickan på sista tiden. Pallar inte det och samtidigt sköta ett heltidsjobb tydligen. Sänder en tacksamhet till någon för att jag numera känner igen tecknen vilket jag öht inte tillät mig innan jag blev sjukskriven. Har försökt hantera detta med bastubad och några dagars längdåkning men det har inte hjälpt tyvärr.
Mötet med skolan gick bra. De ser samma saker som jag och hanterar det på bästa sätt. Det som är sorgligt är att de inte velat ha detta samtal tidigare. Jag har sökt rektorn sedan början av terminen men hon har inte svarat på samtal eller återkopplat på något sätt. I stället har de suttit och spekulerat på egen hand (blev tydligt vid mötet) och jag fick förklara både det ena och det andra. Trist, när jag inte vill annat än ha en dialog. Vilket de också borde se eftersom de får all information från mig kring olika åtgärder kring flickan, sömn och annat i korta mail flera gånger i veckan. Exmaken ser inga problem alls med någonting.
En kort rapport från stressad mamma som just nu upplever det som oöverstigligt att slå in några paket som ska till skolans personal i dag. Kan bara konstatera att det hade varit katastrof om jag dessutom hällt alkohol på detta.
@Varafrisk jag träffar gärna dig och din man när ni kommer till Stockholm! Vi kan ju höras via rådgivarna när det närmar sig.
Kram!
@Andrahalvlek ser din fråga nu och vill bara svara. Flickan trivs på skolan. De har vidtagit åtgärder under hösten som ligger helt i linje med vad hon behöver. Problemet är att det kostar resurser för skolan och jag är rädd att de en dag ska säga att de inte behövs längre. Därför har jag velat att hennes behov formaliseras i en utredning om behov av särskilt stöd. Det är denna utredning jag frågat efter hela hösten efter att jag och rektor kom överens om att en sådan skulle tas fram. Vid mötet berättade de att de inte tar fram denna utredning utan i stället gör de en ansökan till stadsdelen om extra medel för flickan. Jag har bett att få se den. Behöver sedan bolla med supermyndigheten Skolinspektionen (som är bästa stödet) vilken status en sådan ansökan har. Jag söker alltså medvetenhet och kontinuitet för flickans stödbehov. Medvetenhet finns, nu är det den andra delen som måste falla på plats - för att jag ska känna mig lugn.
Kram!
@Se klart jag ha i perioder t.o.m. upplevt Forumet som sådant som lite triggande. Utan Forum existerar inte frågan, går jag in så blir den verklig. Det är en balansgång eftersom jag som så många andra behöver forumet för att påminna mig. Jag är särskilt tacksam för Varafrisks påminnelse om min sons blick när jag för 3 år sedan stod mitt emot honom asplakat på natten. Så j-vla dumt. Fattar inte vad jag tänkte med. Jag blev vuxen på riktigt vis 50. Lite sent men bättre det än aldrig...
Admin har min mail nu så det är bara att vi hörs vi dem!
Kram!
Förstår att du har det kämpigt med dotterns skola, men det låter som du har tagit gigantiska kliv på det området ändå. Du har i samtal med skolpersonalen insett att ni har samsyn på hennes behov, och en plan för hur de kan avhjälpas. Nu behöver resurserna i form av pengar och folk komma på plats också. Men ni drar åt samma håll - då är mer än hälften vunnet! Försök att vila i det ett tag. Djupandas och skogspromenader.
Ville bara säga hej och att jag är så glad för dina tre år som du firade i december, väl?
Snart är det också tre år sedan vi sågs i Stockholm. Så kul det hade varit att göra om det nu i vår!😊
Har skummat igenom en del "gamlingars" trådar här på forumet och det är mycket som händer i människors liv. Själv har jag ju inte varit aktiv här inne på ett bra tag men kände att det var något jag saknat ibland.
Har fått en mer normal relation till alkoholen men vill egentligen inte ta upp det så mycket då det är så sällan jag dricker något. Och absolut inte på det viset som förr.
Men att påminna sig om hur farligt och förrädiskt det är med riskbruk och missbruk är viktigt! Var på ytterligare en begravning i höstas. Också där en för tidig och alkoholrelaterad död..😟
Vi får ta vara på livet Charlie, det är det enda vi har! Många kramar och lyckönskningar till dig. 🍀💞🧡💞🧡💞🍀
@FinaLisa hej! Härligt att se dig här igen, har tänkt på dig! Ja nu har jag passerat tre år och det känns som det ska d.v.s. helt underbart att slippa alkoholen.
Livet har börjat återvända här igen efter en tids sjukdom (nästan helt under kontroll nu så lugnt). En viktig reflektion jag har gjort är att när jag satt där på akuten och hade väldigt ont och fick frågan om smärtlindring tackade jag ja utan tvekan. Det blev bl.a. morfin. För några år sedan gjorde jag en mindre operation och fick även då morfin. Den gången triggade morfinet igång hjärnan och fick mig börja fundera på vin igen trots ett års nykterhet. Denna gång - ingenting! Kanske var dosen lägre den här gången, vet inte men jag vill ändå tro att hjärnan även har läkt sig ytterligare från alkoholbruket på de här åren.
I övrigt mår vi bra här alla tre. Flickan blev förstås rädd när jag var dålig så nu kan jag inte ens hosta utan att jag ser att hon oroar och frågar hur jag mår egentligen. Stackare.
@Charlie70 Åh, så skönt att du har piggat på dig ❤️ Ja, usch den oron som sjukdom väcker hos alla familjemedlemmar är nästan svår att härbärgera. Vår dotter fick ju vätska i hjärtkammaren i mars i fjol, och hon kan själv knappt hosta utan att bli hispig. Jag blir också hispig, men måste hålla låg profil gentemot henne. Det gick bra på sjukhuset, men till och med hon förstod allvaret eftersom hon var inlagd 8 dygn på hjärtintensiven.
Skönt att du inte blev triggad av morfinet, när det behövs så behövs det verkligen, akut. Men shit vad det påverkar. Min mamma fick morfin i tablettform ett tag. Hon sluddrade, väldigt obehagligt. Då funkade morfinplåster bättre på henne.
Är så himla nöjd med mitt nya intresse längdskidåkning. Köpte utrustning i höstas, har sedan gått två kurser och förra helgen var jag iväg med en kompis och åkte i fantastiska spå i fantastiskt väder. Då uppnådde jag också mitt mål: att sitta under en snötäckt tall/gran i solen och dricka en kopp kaffe och bara njuta. Helt underbart! Och nu när skidsäsongen snart sjunger på sista versen har jag tagit tag i nästa projekt, nämligen att spring i grupp. Tränar styrka och spinning gör jag en del men just springa har jag aldrig kommit igång med. Det vore så bra om jag gjorde det får då kan jag få in lite träning med korta rundor även de veckor jag har flickan. Kan räcka med en kvart för att göra mig till en bättre mamma. Första gången började vi med att springa 20 sek och gå i två minuter. Helt min stil, det här kommer bli bra!
OCH det är så f-b skönt att inte dricka. Jag ville göra saker som dessa även när jag drack men det blev så klart ingen kontinuitet när annan aktivitet lockade mer/kändes enklare. Ingen kontinuitet=det rinner ut i sanden för mig. Nu vet jag att fullföljer mina projekt och därmed också ger mig själv chansen att bli bättre och när man blir bättre blir man glad och tycker det är roligare. Finns bara win-win här alltså.
Tack för stöd i vårddiskussionen Charlie! Jag delar dessutom din känsla för längdskidor, det är underbart. Och så gullig stämning i längdspåret jämfört med slalombacken, alla hälsar och ser glada ut!
Var ett tag sedan jag var…
Var ett tag sedan jag var inne nu. Ingen alkohol. Den är en icke-fråga. Så pass icke att jag nästan måste tvinga mig att tänka på den så att jag inte glömmer. Viktigt. Att inte glömma alltså. Mitt liv har fortsatt fokus på att bli frisk från utmattningen. Jag är så outsägligt trött på den så vill helst inte nämna den varken i tal eller skrift. Men det är så det är. Går någon slags stresshanteringskurs nu (igen). Inga nyheter eller WOW för mig. Har gått en kurs tidigare och har informerat mig på egen hand. Ser det mer som att jag får en tidsfrist gentemot FK. För jag behöver fortsatt vila för att få tillbaka mitt huvud. Det är nog tyvärr den enda medicin som finns för den.
Julen stressar mig inte, den ser jag fram emot. Barnen mår både bra och dåligt, jag har fullt upp och mycket som ska hanteras kring dem under dagarna. Hur skulle det ha gått om jag arbetade heltid?
Har kommit fram till att min exmake har betett sig som ett stort Rövhål gentemot mig sedan vi skildes. Han känner sig kränkt som har "blivit" frånskild och har väl tyckt att jag inte är värd annat. Vet att mitt ordval är väldigt dåligt men det kändes faktiskt skönt när jag kunde säga det till mig själv och nu till er. Ett enda stort Rövhål är precis vad han varit. Det har gått ut över mig men framförallt barnen. För tillfället har han förstått en del av det och pudlar en del för sonen (som är själaglad att få hänga med sin pappa lite mer). Men det är övergående det vet jag. Usch och fy.
Läser att det går bra för väldigt många här inne! Det är så underbart att se när det kommer fler efter som också får uppleva livet precis så som det är. Att få vakna varje morgon till sin egen sanning som vi har full koll på. Barn som som återför fullödiga föräldrar som finns där för dem. Livet kan inte bli bättre än så!
Kram!
@Charlie70 Så fint att få en…
@Charlie70 Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Och så skönt att alkohol verkligen är ett passé kapitel för dig, men det var jag absolut inte orolig för. Inte alla som tystnar återfaller tack och lov 🙏🏻
Verkligen tråkigt att du inte mår bättre i din utmattning. Jag tror att din familjesituation förstås förvärrar, du har ett stort och spretigt ansvar med två barn som behöver helt olika saker och du har inte haft den avlastning du behöver. Andra gången jag blev sjukskriven bodde barnen 50/50 hos mig och sin pappa och den ”barnfria” veckan var verkligen välbehövlig.
Att känna sig ”tvingad” att bli friskare är ju också en enorm stress! Acceptans är nyckeln till läkning. ”Nu är det så här, nu känner jag så här, okej, okej, okej.” Att då passa in i FK:s jävla tidszoner är en omöjlighet 🤬 Jag blev av med min sjukpenning efter ett år, då jag fixade 75% jobb men inte mer. ”Om du klarar av ditt kvalificerad jobb på 75% så skulle du klara ett okvalificerat jobb på 100% och därför får du ingen mer sjukpenning”. Idioter 🤬 Vad skulle jag göra? Säga upp mig? Jag valde att ”finansiera” min egen sjukskrivning ytterligare ett halvår genom att ta tjänstledigt. Och det ska vara en försäkring!? Som vi betalar dyrt för genom vår skatt 🤬
Återgången är ju guppig, två bra dagar, en dålig, en bra dag, tre dåliga. Tillfrisknandet är absolut inte linjärt, och det har så himla många beståndsdelar. Din kunskap är det nog inte fel på, det är dygnets timmar som inte räcker till för att göra saker så långsamt som du behöver. Helt frisk blir man aldrig heller, några ärr bär man med sig. Dels i form av en extra sårbarhet och vissa saker kanske man aldrig klarar av igen. Det måste man få sörja, och det är en stress i sig.
Chill helgkram 🐘
@Andrahalvlek Tack för din…
@Andrahalvlek Tack för din kommentar. Det är verkligen en process att bli frisk. Som jag tror jag nämnde ovan så köper jag mig tid gentemot FK genom att gå den här kursenpå en klinik med särskild inriktning för utmattning jag går nu. FK vill gärna se att man arbetar för att bli frisk. Det arbetet man gör på egen hand syns inte hos dem (vilket är helt galet) utan då får man helt enkelt skaffa sig en extern aktör som kan tala för ens sak. Jag har kommit till det här stället genom remiss från läkare. Hade kunnat göra en egenremiss också. Tips för er som kanske är i liknande sits.
Vaknar tidigt i dag med tankar om bl.a. jobbet. Pratade med en kollega från annan del av koncernen i går. Kan konstatera att jag fått reallönesänkning de senaste åren. Arg på det. Svårt med löneförhandlingar då man inte vet vad AG har att röra sig med och vad andra får. Att jag är arg nu ser jag som ett steg i tillfrisknandet. Nu är jag sjukskriven och har inget att förhandla om. Tidigare har jag haft arbetsuppgifter som varit så krävande att jag inte hunnit se om mitt eget hus i löneförhandlingen. Det får bli ändring nu på det. Jag älskar mitt jobb, har vänt ut och in på mig själv för det och tacken har varit sänkt reallön år efter år. Toppade denna tidiga morgon med en notis på FB från exmaken som var på roligheter i går kväll med sin nya kvinna. Här hemma satt jag med en 16-åring som aldrig kunde sluta gråta för han är så less på sin situation. Han är min största hjälte som varje morgon går upp kl 6, äter frukost (för att mamma säger det är viktigt), duschar, drar i väg till skolan för att komma hem vid 17 helt nedslagen eftersom han inte kan prestera i de teoretiska ämnena. Han har just nu betygsvarningar i varenda ämne. Dag efter dag utsätter han sig för detta. Han är så nere att han inte ens kan se fram emot jullovet säger han. Vi jobbar på tillsammans med skolan för att hjälpa honom men det går inte över en natt. Jag kramar, fixar bästa käket, peppar, föreslår olika lösningar och kramar igen. Känner mig otillräcklig. Dagen innan hängde han med sin pappa och jag såg hur han sken upp. Han behöver sin pappa. Hur hamnade vi här? Jag funderar, kavlar upp ärmarna och tar nya tag. Är så otroligt tacksam för att vinet inte är en del av mitt liv längre. Den tryggheten kan jag ge honom. Värt allt. Flickan sussar vidare som tur är. Hon kan inte sova utan min närvaro trots att hon verkligen kämpar för det. Gulligt på ett sätt samtidigt som jag vill göra allt för att stötta henne att bli den självständiga tonåring som hon vill vara.
Fyller på mitt te, tar en huvudvärkstablett, ser fram emot helgen. Flickan och jag har lite traditionellt julmats-fixande att göra. För det behöver man vara två och hon är min bästa partner sedan hon var 4 år i just detta traditionella fix.
Önskar alla en fin helg och här inne läser jag om många som kommer att vakna upp denna lördag morgon med tillförsikt och med vetskapen om att vi inte drack i går. Andra kämpar men klarade det inte i går av olika anledningar. Oavsett vilket, glöm inte att ni är fantastiska. För alla vi som är här inne är här eftersom vi reflekterar över vår alkoholbruk på ett sätt som de flesta inte gör vare sig de behöver eller inte. Därför önskar jag att vi kan starta helgen med att krama om oss själva och fortsätta välja den väg var och en av oss vill gå.
Kram!
Du är väl väldigt…
Du är väl väldigt tillräcklig Charlie! Bara det att du har en 16-årig kille som vågar gråta hos dig bevisar väl det.
Blir så bekymrad av att läsa ditt inlägg om sonen. Han har rätt till stöd. Det borde inte behöva vara så som du beskriver att han har det. Det blir en eländigt ond spiral med dåligt självförtroende som gör att det blir ännu svårare. Vad säger skolan? Vad gör skolan för att hjälpa honom? Det är så jäkla illa att en kille som faktiskt anstränger sig inte ska lyckas. Då brister det stöd som han har rätt till. Om ni inte har gjort det, kontakta skolan och se till att få en åtgärdsprogram eller extra anpassningar.
Han har rätt till stöd och ska inte behöva ha det sådär. Det är skolan som inte räcker till!
Och du är imponerande! Känns så självklar i ditt val att inte dricka trots att livet inte är på topp alls. Ha en fin lördag!
@Sisyfos tack snälla. Vill…
@Sisyfos tack snälla. Vill bara förtydliga att alla för tillfället tillgängliga åtgärder för sonen är på G. Jag har regelbundet möten med mentor och elevhälsa och för någon vecka sedan även rektor. Inte för att övertyga dem om att vi har ett problem utan för att diskutera vad vi kan göra åt det. Skolan skriver på åtgärdsprogrammet de har behövt få ett beslut från sonen som han har haft svårt att ta, men nu är det gjort så ÅP är just klart. Psykolog via VC är på ingång, läkare är informerad och medicin är under justering. Det finns mig veterligen inte mer vi kan göra just nu med de frågorna. Det som finns kvar för honom är just detta med pappan som väljer att prioritera sig själv framför barnet. Det är mycket tid som går åt för att leta kvinna, dejta kvinna och bli ledsen när det tar slut med kvinna. Samtliga dessa steg innebär att han inte kan prioritera sina barn. Det går ut över sonen (även flickan så klart) och han saknar och behöver sin pappa. Det gör mig upprörd att exmaken tycks se sina barn som en bisyssla.
Skolan ger alltså det stöd de kan (så behöver vi inte uppröras över just den frågan denna grådaskiga lördagmorgon).
Kram!
@charlie instämmer i att det…
@charlie instämmer i att det är värdefullt att höra från dig, tänker på dig ofta men inte med någon oro utan mest bara vill försäkra mig om att du har det bra. Om man nu kan kalla det bra/ för det förstår jag ju att det inte är.
Men jag vill också poängtera vilket mega-jobb du gör vid sidan om allt som hör vardagen till. Jag ja också ett Äkta Certifierat Rövhål till Exman. Kostar på. Om inte förr så när det brinner i huvudet av ilska.
Tänker på dig och skickar tankar främst för att du ska känna att långsamt leder också någonstans. Gammal låt med Lisa Nilsson.
Kram Charlie, glöm aldrig att du har forum-klubben att luta dig emot. ❤️
@Charlie70 Säg åt rövhålet…
@Charlie70 Säg åt rövhålet att han åtminstone pyntar läxhjälp till sonen. Min äldsta dotter jobbade som läxhjälpare via ett privat företag, precis när hon började plugga på högskolan i gbg. Hon hjälpte många ungdomar att planera sina studier och plugga till proven. Hon var själv jätteduktig i skolan så hon visade hur hon själv hade gjort helt enkelt, med stor framgång. Och med en ängels tålamod.
Att hon kom utifrån, med gymnasiet i väldigt färskt minne, underlättade. En av ungdomarna hon hjälpte var en kille med diagnos ADD, som hade enorma problem i alla ämnen. En utmaning minst sagt för en psykologstudent, men hon hjälpte honom faktiskt att klara betyget i några ämnen. Hon kunde stötta honom i kontakten med skolan också, så att han stod på sig och verkligen krävde sina rättigheter. Muntliga prov tex. Han hade svårt för skriftliga instruktioner och att själv uttrycka sig i skrift.
Sen är inte alla skapta för teoretiska ämnen, att jobba praktiskt passar andra bättre. Min yngsta dotter är ju fostrad i särskolevärlden och deras tänk att alla har sina svårigheter och att undervisningen måste anpassas efter individen är verkligen befriande. Att jobba med att förstärka styrkorna istället för att tvinga sig att jobba med det hopplösa gör verkligen underverk för självkänslan.
Kram 🐘
@Charlie70 jag läste ditt…
@Charlie70 jag läste ditt inlägg och blev så berörd av din situation, jag har själv kämpat med skolan med mina två söner. Men så skönt att de hjälper din son med de som de kan göra. Jag hade en väldig tur av val av skola, speciellt till min yngste son som även han har ADHD. Men som mamma är man egentligen aldrig ledig, om man inte har en pappa som är involverad i sina barn. Så de är inte så konstigt att kvinnor utan närvarande pappor ofta blir utmattade.
Jag är inne på min andra utmattningssyndrom i vuxen ålder, min första var för ca 28 år sedan, och nu en ny som började på försommaren.
Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få en igen, eftersom jag trodde att jag kunde hantera symtomen tidigt. Men den blev inte lika svår den här gången, eftersom jag hade mera föraningar om vad det var.
Jag har tagit tjänstledigt lite olika 15-25 % från mina heltidsarbeten sedan ca 15 år tillbaka. Jag kommer troligtvis aldrig kunna arbeta heltid. Nu arbetar jag 50 % men FK stressar mig att jag måste gå upp till 75% efter nyår.Trots att jag inte har fått den hjälp jag behöver, mycket pga nya hyrläkare hela tiden och långa väntetider.
Jag sover alltid minst ett par timmar efter jag har arbetat, sedan sover jag från ca 22 på kvällen och sover ända tills larmet går. Ibland känns det som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag tänker ofta som du gör, vilken tur att man är nykter. Det är det viktigaste för mig, det känns trots motgångar i livet mycket bättre iallfall.
kram 💕 sländan
@Charlie70 Jag blir berörd…
@Charlie70 Jag blir berörd av din beskrivning av din situation, kan förstå den. Är själv på gränsen till utmattning, jobbar med den patientgruppen, vet hur käkla frustrerande det är att inte räcka till i energin.
Har en exmake som är extremt egoistisk. Väljer sig själv framför ffa sin 17-åriga dotter om o om igen. Lägger skulden på henne när hon visar o berättar att hon blir besviken o ledsen. Man känner sig så maktlös. Jag vet att det är meningslöst att prata med honom-hans egoism var en av anledningarna till att jag ville skiljas (10 år sedan nu).
Du ska vara stolt över dig själv, din text utstrålar styrka trots att du är trött etc. ❣
@Charlie70 Du är nog…
@Charlie70 Du är nog världens klokaste! Så grundad! Förstår att du har liksom koll på allt men trots allt detta så är det skittufft för din son å du påverkas ju av allt detta å allt annat.
Jobbade på högstadiet och gymnasiet under en ca fyra år som skolkurator. Mötte många elever med separerade föräldrar och mestadels en frånvarande pappa. Det fanns även frånvarande mammor. Och även om barnen är dem som lider mest så är papporna/mammorna de största förlorarna…grejen är att de inte har fattat det!
Kram❤️❤️
Tack snälla ni! Jag kan säga…
Tack snälla ni! Jag kan säga att hade läxhjälp hjälpt hade problemet varit enkelt. Jag har funnits vid hans sida hela tiden och har såväl kompetensen som tiden eftersom jag inte jobbat heltid på ett tag, men han pallar inte plugga hemma helt enkelt. Vi kämpar vidare. Det finns så otroligt många olika möjligheter för honom. Till exempel tycker jag att han kanske skulle jobba ett tag i stället, men han är inte där. Det är som en dans mellan oss med pepp och olika alternativa förslag på andra vägar. Men han är som sagt i den åldern att han snart är myndig och han måste börja ta sina egna beslut.
Mina tankar om Rövhålet har jag släppt. Jag kan inte göra något åt hans ointresse. Har i stället funderat på hur bekantskapskretsen ser ut (kraftigt decimerad efter skilsmässan, märkligt, eller hur?) för att se om det finns annan manlig förebild att bjuda in till vår lilla familj. Ser lite skralt ut men jag funderar vidare.
Fröken fick sin vaccindos nummer två i går och som ett brev på posten vaknar hon med lätt feber och ont i armen. Vi får ha en hemmadag eller flera, ska läsa på hur riktlinjerna ser ut just nu. Inte vad jag räknat med förstås men så är livet.
Kram!
@Charlie70 Hej! Jag har sagt…
@Charlie70 Hej! Jag har sagt det förr och jag säger det igen..du är klok som en bok! Tycker allt du gör är så genomtänkt. Ser att det är snart två år som du har varit nykter..så strongt! Inser du själv vilken styrka du äger..vilken förmåga! Jag säger bara wow!
Tänker på din son..känner så starkt för barn och ungdomar. Min son hade inte många betyg när han slutade nian kom inte in på något program utan fick börja på IV som det hette då. I november första terminen skulle vi på ett skolmöte vilket i ordningen minns jag inte men min son sa till mig "Mamma, jag går inte på något mer skolmöte efter detta" och jag svarade " Inte jag heller"...där och då blev det bestämt att han skulle ut på praktik. Började på det byggföretag som min man arbetade på. När min son fick sluta skolan då började livet för honom. Vändningen var i princip total. Han hade turen att man köpte in ett traditionellt lärlingspaket till honom. Idag har han arbetat många år som byggnadssnickare och trivs med sitt val. Jag önskar så att det skulle finnas något mer än skola för våra ungdomar. Att man får pausa kanske plugga senare i livet om man vill.
Det är trist att Covid-19 ökar igen...det känns lite som ett bakslag...på jobbet går vi hela tiden med munskydd förutom när vi är i våra egna kontor. Hoppas att din dotter snart piggnar till.
Allt gott till dig och stor varm kram!
Firar två år i dag!!!…
Firar två år i dag!!! Egentligen borde jag ha känslan av att vilja hänga upp och ned i ett träd någonstans, njuta av livet och känna mig stolt. Och det gör jag men det är samtidigt lite konstigt att fira den dagen jag mådde som sämst på. Min son också. Funderade i går på om 21/12 är den dagen jag ska fira på egentligen, INNAN jag började dricka sista gången. Men det blir också lite konstigt... Eller?
Jag mår så fantastiskt bra. Jag är lycklig över att ha fått möjligheten att backa från det där stupet som @Se klart brukar benämna det. Tackar mig själv för att jag kom till insikt. Tackar mig själv för alla insikter jag fått under tiden som nykter. Insikter som jag inte fått om jag fortsatt dricka. Tackar mig själv för att jag genom att vara nykter också kan behandla min utmattning. Tackar mig själv för att jag finns där för barnen 24/7.
Tänk om. Tänk om, finns ofta i mitt bakhuvud. Jag vågar knappt tänka på det. Hur det skulle gått med mitt tillfrisknande eller 16-åring som är under isen eller flickan som kräver ALLT från mig när hon är här.
Jag är helt enkelt så tacksam att jag inte finner ord för att jag kom på den eminenta iden att sluta dricka. Saknar det inte för fem öre. Underbart! Bekänner att jag för en vecka sedan började snusa igen. Snussuget har inte lämnat mig. Det har tidvis varit riktigt plågsamt faktiskt. Vikten har pekat åt fel håll, min hjärna har varit ockuperad av tankar på snus. När jag tog första prillan kände jag att jag kom hem igen. Nikotinet har INTE triggat något alkoholsug. Verkar vara andra receptorer i min hjärna som arbetar med det. De har slumrat in. För gott.
Och TACK till alla er! Det är ni som har gjort min nykterhet möjlig. Jag minns julledigheten för två år sedan, då satt jag med forumet nästan dygnet runt. Läste reflekterade, skrev lite. Det var nytt och omvälvande för mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket på vägen av er alla som är här inne.
Kram!
@Charlie70 Stort grattis…
@Charlie70 Stort grattis till 2 år som nykter! 🤗
@Charlie70 Jättestort…
@Charlie70 Jättestort Grattis till alla dina dagar!!! Har läst många av dina inlägg. Så härligt med er "gamlingar" som fortfarande skriver här!
Tänk när jag kan skriva detsamma, är fast besluten att fortsätta mitt a-fria liv...
🤗 Kram
@Charlie70 Grattis till 2 år…
@Charlie70 Grattis till 2 år som nykter! 🥳🥳🥳🥳
Och snuset tycker jag att du är värd, sa hon som aldrig skulle kunna tänka sig att sluta snusa själv 🤣
God julkram 🐘
Så fint, starkt och härligt…
Så fint, starkt och härligt att du fattade det där viktiga beslutet för två år sedan ✨! Varmt grattis och god jul 🌹!
Grattis @Charlie70! 🤗💕
Grattis @Charlie70! 🤗💕
@Charlie70 Varmt innerligt…
@Charlie70 Varmt innerligt Grattis till dina två år🎉Minns ditt inlägg så väl när du hade skrivit att du hade bestämt dig…vad som liksom var droppen för att nu får det vara nog! Som jag längtar efter den känslan men har insett sedan länge att jag kan inte invänta den känslan jag måste bara sluta!
Jag är så imponerad..förundran över att ni som bestämmer er från ena dagen till den andra…för jag får den känslan…ni lyckas!
Å du Charlie70…minns dig från träffen för snart två år sedan..tror att du satt bredvid min man. Jag är så imponerad över dig och jag gläds så mycket för din skull att du har fixat att hålla dig nykter i två år trots allt du har gått igenom. Men du är en klok och beundransvärd kvinna och jag är så otroligt tacksam över att du tittar in hos mig. Du har inte tröttnat på mig…du tror på mig…så otroligt värdefullt för mig❤️🙏🏻
Idag firar jag att det är 23 år sedan jag för första gången jag höll min dotter i mina armar❤️
Kram❤️❤️
@Charlie70 Grattis på 2…
@Charlie70 Grattis på 2-årsdagen ett par dagar sent🌷🌼🌟
Grattis Charlie! Wow. Så bra…
Grattis Charlie! Wow. Så bra inlägg. Så fint att läsa. Glöm inte heller att du betyder mycket för många. Det är det fina.
För mig är du en varm sten i fickan som jag kan komma tillbaka till och hämta kraft från.
Jag vill inte uppmuntra till missbruk men snuset. Det fixar jag inte än, så har full förståelse för återfall- eller återbruk kan vi kalla det 🙂! Som är så poppis!
önskar dig fina helger, allt det. Lagom Charlie-tempo.
Kram! 💕
Tack snälla ni för alla…
Tack snälla ni för alla grattishälsningar!
Julstressen jag läser om här och där existerar inte i detta hem. I går storstädade jag så sakta att jag fick avboka mitt jympapass för att inte behöva stressa. Det är bra så. Nu står Jansson i ugnen och linneduken om 3 m som används på jul är struken. Nu paus till julbesök kommer om någon timme.
I år har jag gjort en stor sak. Jag har förbisett min egen värdighet genom att säga till exmaken att handla allt för julen. Annars blir det ingen jul helt enkelt. Verkade helt oproblematiskt för honom tackolov (pengar har aldrig varit ett diskussionsämne i vår relation) och för en stund sedan kom han förbi med inköpen. Hade bett honom handla några alkoholfria öl. Ser när jag packade upp att han tagit med ett par starköl till sig själv. Jag har lagt dem i kylen nu och känner faktiskt en stor tillfredsställelse i att han kan dricka (begränsat) om han vill, vi andra kommer dricka alkoholfritt. Förra året ville han hem fort, tror det var alkoholen han saknade. Hoppas för barnens skull att han inte har lika bråttom hem i år då.
Kram!
Läser att du har det jobbigt…
Läser att du har det jobbigt, Charlie. 💗 Önskar av hela mitt hjärta att du snart får må bättre. Det är du så himla värd. Som du har kämpat - och fortfarande gör.
Önskar dig ett gott och bättre 2022!
Kram
@Charlie70…vill bara skicka…
@Charlie70…vill bara skicka en varm innerlig kram till dig❤️ Undrar hur din nyårsafton var ? Och hur det är idag?
Kram och Gott Nytt År❤️💫
Nyår var fin. En vän hörde…
Nyår var fin. En vän hörde av sig så jag åkte till henne och firade även tillsammans med hennes dotter. Med gemensamma krafter komponerade vi en utmärkt nyårsmeny, helt i vår egen smak. Kan ibland tröttna på att det ska vara så dyrt, lyxigt och pretentiöst just på nyår. Jag går lite i baklås av den typen av förväntningar.
Det blev aldrig någon skridskoåkning för flickan förra veckan. Vi kom iväg en gång men hon reagerade starkt på ljud och människor. Till slut kunde vi sitta ned en stund, dricka varm choklad och titta på de andra. 10 minuter innan taxi skulle komma ville hon åka. Varför har jag ingen bil??? Jag tar nya tag kring skridskoåkningen när hon kommer till mig igen. Sonens rapport från hemma hos pappa var att hon sitter inne, på sitt rum och tittar på Youtubefilmer med svarta ringar under ögonen. Vi föräldrar har ett enormt ansvar för att hon ska komma ut och få lite frisk luft och motion. Men det kräver. Exmaken klarar det inte.
Jag har njutit i flera dagar av ljudbokslyssnande. Timmarna har bara flutit iväg. Tipsar om Ann Ebervall och Per E Samuelssons "Morden i folkhemmet" med Helge skog som uppläsare. En oerhörd, sann berättelse om en man som blev oskyldigt anklagad under 30-talet där tjänstemän i rättsväsendet höll varandra om ryggen. Berättelsen sträcker sig fram till våra dagar. Tyvärr. Författarna har även skrivit en bok om Haijbyaffären som är aktuell på SVT nu.
Kram!
Grattis till 2 år som nykter…
Grattis till 2 år som nykter! Även om du tystnar periodvis ibland så är jag aldrig orolig för din del. Du har lagt drickandet bakom dig, det är tydligt.
Usch ja, det kan vara kämpigt att motivera. Muta med fika brukar funka för min dotter. ”Vi går en promenad först, sen fikar vi”. Och sen får man stå ut med pust och gnäll. Att de skulle få för sig att spontant gå ut eller sysselsätta sig med något annat än skärmtittande är tyvärr en utopi 😢
På boendet där dottern bor har några i personalen med sig sina hundar. En av dessa hundar har dottern klickat med rejält, och då går det bra att locka ut henne på promenad om hon får hålla i kopplet 😍
Kram 🐘
Hej Charlie, Vad lustigt-…
Hej Charlie,
Vad lustigt- jag lyssnar just på den där Haijby-boken efter att ha sett serien och följt lite av debatten kring den. Det är helt klart en lite annan berättelse som framkommer.
Har haft svårt att hitta bra böcker på sista tiden, så jag blir väldigt glad för tips.
Tänk om jag inte grattat på tvåårsdagen. I så fall gör jag det (kanske igen). Så glad att du fortsätter att hänga här. Du betyder så mycket! Krsm från mig som också hade en mer ”oansenlig” nyårsmiddag men desto trevligare prat och promenader. 💓
Grattis till 2 år Charlie!…
Grattis till 2 år Charlie!
Skrev egentligen ett svar till dig angående julfirandet, men postade det av någon anledning inte ser det ut som nu. Tänker att det är ett stort steg att be om hjälp (med handling). Att inte känna att man ska göra allt själv. Ett framsteg, tror jag.
Önskar dig allt gott 2022. Du är så fantastiskt klok och en riktig förebild.
Vill bara skicka en kram t…
Vill bara skicka en kram t dig min vön❤️🙏🏻
Det är sant att två år känns…
Det är sant att två år känns stabilt. Ingen behöver vara "orolig" för mig. Alla destruktiva tankar kring alkohol är verkligen HELT borta. Jag dricker när jag är törstig, eller för att jag vill ha kaffe eller te - inte för att jag ska. Jag tar det lugnt på kvällarna, tittar på TV, lyssnar på ljudbok eller en podd. Finns ingen rastlöshet. Jag tränar när jag vill, inte när jag inte är bakis. Jag är sann mot mig själv och min omgivning. Jag vet att jag i alla lägen gör MITT bästa utan påverkan av alkoholen. Förut kunde det ju ta närmre fem dagar för mig att komma tillbaka helt efter en blöt fredag eller lördagkväll. Då, när jag kände mig som mig själv igen då var det ju fredag igen - så på det igen! Inte klokt vad jag höll på egentligen. Jag kommer ALDRIG gå tillbaka till det livet igen.
Har börjat jobba på 25% igen. Stor glädje! Men också frustrerande eftersom jag har ett så himla intressant och kul jobb som ger mig mer ju mer jag jobbar. Men det är bara att hålla tillbaka. 25% är 25% och inte något annat. Har en sisådär ytterligare 15 år på mig att ge järnet där. Tiden finns och inget springer ifrån mig. Jo förresten det gör det, men jag behöver inte vara med i varenda fråga. Det kommer nya hela tiden...
Flickan och jag har kämpat på med skridskoåkningen. På jullovet kom vi så långt att vi tog färdtjänst till ett ställe men väl där blev hon förmodligen rädd för alla ljud. Till slut kunde vi i alla fall sitta på bänken, dricka varm choklad och titta på de andra. Hon ville inte åka tillbaka. I går fick jag med henne på en promenad mot en hockeyfri is. Vi kom fram efter många om och men men hon ville inte igen. Vi gick i stället och tog en varm choklad på ett mysigt fik med brasa och sedan fick det bli taxi hem. En bra dag! Skridskoåkningen i sig är väl inte så himla viktigt, men hon kan åka och jag vet att hon tycker det är roligt (erfarenheter från förr). Jag tycker det är så himla viktigt att försöka hjälpa henne göra sådant som jag vet ger henne något. Hemma blir det Youtube-filmer till 100% och det behöver brytas i bland för det allmänna välbefinnandets skull. Min syn. Men jag arbetar i motvind i förhållande till flickan själv, hennes pappa och habiliteringen som väl alla tycker att jag ska låta det vara.
Sonen har en konstaterad depression och tyvärr bollas vi nu mellan instanser. Den som konstaterade depressionen vill inte ta emot honom för samtalsstöd. Läkare tar inte emot för att diskutera medicinering om han inte fått samtalsstöd först. Skolan sitter och kliar sig i huvudet och hade sett fram emot dialog med behandlande psykolog. De är ju pedagoger, inte psykologer. Har haft långa och krångliga diskussioner med förstalinjens psykolog som till slut gav med sig och ska återkomma om hennes kollegor vill det också. Ja, man kan bli förbannad. Hade vc diagnostiserat mig med depression hade de talat sig varma för antidepressiva, jag hade fått några samtal med kurator och eventuellt sjukskrivning en tid. När man är barn får man - INGET. Vad tusan är det de håller på med?
Men jag mår bra! Mycket bra till och med! Jag har tränat nu sedan jag började kunna igen (augusti förra året kunde jag börja med kortare promenader). Äntligen börjar jag känna att jag har benmuskler. Flåset finns där också. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen. Hålla i nykterheten, ta hand om mig själv genom att jobba lagom, träna och se till att jag får sova ordentligt, leva så stressfritt som det går. Det sista är inte alltid möjligt när man har barn, men man får göra så gott det går helt enkelt!
Och tack kära ni för grattishälsningarna! De värmer.
Kram!
Mycket viktigt förtydligande…
Mycket viktigt förtydligande: Jag dricker VATTEN när jag är törstig ska det stå.
Hejohopp!
Underbart att få höra ifrån…
Underbart att få höra ifrån dig, och att du mår bra ❤️ Så otroligt plågsamt för sonen dock 😢 Är det inte BUP som ska ta emot honom kanske? Hoppas innerligt att han snart får hjälp 🙏🏻 Varje dag med dåligt mående är en dag för mycket.
Kram 🐘
@Andrahalvlek har pratat med…
@Andrahalvlek har pratat med "alla" inkl BUP. BUP tar inte emot honom utan hänvisar till förstalinjens psykologer (som är knutna till vc). Och det är förstalinjens psykolog som satt diagnosen depression och som inte vill ta emot honom eftersom det "beror på skolan". En förfärlig människa som jag fick "prata" med länge (hon vill helst hålla monolog) innan jag kunde ta ordet och vi kunde ta ett steg mot att hon tar upp frågan med "teamet".
Glömde förresten nämna att det var precis och bl.a. sådant här som jag drack på förr. Den evinnerliga kampen för att mina barn ska få dess rättigheter tillgodosedda. I dag har jag inga tankar på vin ö.h.t. Otroligt skönt det i alla fall. Min poäng: Jag måste må bra för att kunna hjälpa mina barn.
Kram!
@Charlie70 Så beundransvärt…
@Charlie70 Så beundransvärt det du skriver o gör, dvs är a-fri och gör allt vad du kan för dina barn 💪🥰👍
Önskar all styrka o stort lycka till i kampen att hjälpa dina barn!!!
Stora styrkekramen 🤗
@Charlie70 Styrkekramar i…
@Charlie70 Styrkekramar i massor till dig och barnen ❤️❤️❤️
Kram 🐘
Skrev just i @Varafrisk tråd…
Skrev just i @Varafrisk tråd om mitt kommande trädgårdsprojekt . Det är helt enkelt bara underbart att fundera över hur fint det kan bli och inte minst vetskapen om att jag kommer att genomföra det för att alkoholen inte tar kraft och energi från mig längre. Jag kommer inte vara bakis den där lördagen när jag hade tänkt åka handla jord eller bestämma mig för vilka plantor jag ska köpa. Projektet kommer att genomföras och det helt nyktert. Att känna den grundtryggheten i sig själv är helt oslagbart faktiskt!
Ägnar fortsatt mycket tid åt att lyssna på ljudböcker och olika radioprogram. Just klar med "Det står ett rum här och väntar på dig"... av Ingrid Carlberg som handlar om Raoul Wallenbergs liv och kanske framförallt arbetet med de ungerska judarna. Otroligt detaljrik och/men så värd att läsa/lyssna på.
Kram!
@Charlie70 Hej! Det låter…
@Charlie70 Hej! Det låter härligt med kommande trädgårdsprojekt! Personligen gillar jag att ha roliga saker att se fram emot. Jag mår bra av det helt enkelt. Ta bara en sådan sak som sömnen tex. Ligger jag vid läggdags och funderar på jobbproblem tex, sover jag oroligt under natten. Funderar jag i stället på en planerad fisketur sover jag som en stock den natten. 😂
Kram
Länge sedan jag var inne…
Länge sedan jag var inne sist! "Första dagen" har nu blivit 857 dagar eller drygt 27 månader. Har inga andra planer än fortsatt nykterhet. Kan avslöja att jag tänker på vin en hel del. Tanken kompletteras dock ALLTID med att jag "spelar hela filmen" d.v.s. jag tvingar mig att minnas hur det blev. Då känns det lätt att avstå. Jag gläds över att ha full koll på livet, må bra, känner mig i grunden harmonisk. Just att känna harmoni är nästan euforiskt och något jag inte känt sedan jag var barn. Alkoholen har definitivt tagit bort den känslan. Så tacksam att kropp och hjärna faktiskt kan reparera sig om vi bara ger den möjligheten! Men, viktigt att komma ihåg att nykterhetsarbetet inte kan avstanna efter 3 månader eller 6 månader. För mig pågår det fortsatt trots 27 månader! Förmodligen för resten av livet...
Mina tankar och målsättningar är på annat håll nuförtiden. Arbetar hårt med att komma tillbaka till heltid på mitt arbete. Tränar och har därför fått tillbaka välbehövliga muskler och kondition. Inte på elit-nivå på något sätt, men så jag klarar av vardagen på ett rimligt sätt. Viktminskning fick jag ge upp. Var nog både för utmattad och "nynykter" för att hålla på med sådant.
Jag läser hur du kämpar på @Varafrisk! Och @Seklart, @Torn och @Sattva fortsätter på den inslagna banan. Skönt att läsa! @Andrahalvlek hoppas jag tar hand om sig i sin frånvaro från forumet (jag tror inget annat).
Jag kommer fortsätta titta in här då och då.
Kramar från Charlie!
@Charlie70 Så härligt när en…
@Charlie70 Så härligt när en "gammelgamling" tittar in! Det är då en förstår hur stort det är att ta tag i sitt liv. Själv är jag väl numera en "gamling" med mina många a-fria dagar ( på tisdag29/3 blir det 7 månader) men jag är fortfarande inne ofta (dagligen) här o läser o kommenterar. Beror säkert på att jag har gott om tid också, är nybliven pensionär. Så jag har gott om tid o är ännu inte van vid det! Stor omställning, inte bara positivt...
🤗 Stora kramen till dig @Charlie o även till alla andra forumvänner!
Åh @charlie så himla härligt…
Åh @charlie så himla härligt att höra från dig! Säger som du- nykterjobbet fortsätter men ger oss ju väldigt mycket tillbaka.
Jag jobbar lite för mycket för den där genomgripande harmonin- men det går ju att förändra liksom allt annat. Har man vänt ett alkoholberoende är man aldrig mållös när det kommer till utmaningar. 🤗
Stor kram till dig! 😍
@Charlie70 Så underbart…
@Charlie70 Så underbart trevligt att få läsa om hur du har det😍Alltid klok som en bok💪🏻
Och, ja jag kämpar på….det går i snigelfart men någon gång ska jag väl komma över tröskeln..
Varm innerlig kram🤗
Måste skriva ett par rader…
Måste skriva ett par rader. Tankarna på vin har varit närvarande sista veckan. Jag tror jag vet varför. Trappar upp på jobbet efterhand. Jag älskar mitt jobb och att kunna bidra på riktigt igen känns väldigt fint. Men. Min hjärna har inte övat så mycket på triggers kopplade till mycket jobb. Den är tränad på: Mycket-på-jobbet-belönar-sig-med-vin-snart. Så, jag har spelat badminton med dessa tankar. Slår bort, slår bort. Säger till hjärnan att det blir bubbelvatten i stället, inget annat. Vill bara få detta på pränt för att påminna mig själv om att jag inte kan slappna av i nykterhetsarbetet. Det fortsätter. Förmodligen länge till. Det kan jag leva med eftersom nykterheten ger mig så otroligt mycket belöning på precis alla sätt. Till exempel kan jag numera känna igen mitt ansikte så som jag såg ut när jag var ung. Inte så att jag genomgått en föryngringsprocess (;D)men det trötta och slitna i ansiktet finns liksom inte där längre. Den processen tog inte några veckor utan ett par år för mig. Men framförallt är det hjärnan och det själsliga livet som belönar mig.
Kram!
Så himla bra att återkomma…
Så himla bra att återkomma hit. Kika in hos andra, påminna sig om hur ens egna första vita dagar och om det arbete vi gjort för att vara där vi är nu.
Klassiskt det där med att du får sug, triggers vaknar när du har mycket! Jepp, nykterhetsjobbet går vidare hela tiden. Tillhör ju oxå dem som får sug ibland. Dock haft en bra period nu, har tydligen rätt strategi.
Härligt du känner som du gör med utseendet, heja dig💪🌷🌷🌷
Kram🐻
@VaknaVacker ja du har…
@VaknaVacker ja du har beskrivit liknande kamp som jag har haft kring suget. Har hjälpt mig mycket. Fint att du kommenterar hos mig! Det som är nu, efter så lång tid är ju egentligen inget sug utan bara tankar på vin som väcker gamla "goda" minnen från svunna tider. Tänker att det är viktigt att påminna sig själv om alla de dåliga minnena samtidigt som vintankarna dyker upp. Dessutom, hur gott skulle vin vara nu? Hur trevlig skulle en berusning vara nu? Jag tror ingetdera skulle kännas angenämt efter drygt två års nykterhet. Inte första gången i alla fall. Sedan skulle jag nog snabbt vara tillbaka i gamla banor igen. Usch. Skönt att ha forumet för reflektion och att skriva några rader. Avlastande utan att belasta.
Kram!
För mig är det nog lite…
För mig är det nog lite olika, ett mindre sug eller en tanke som du beskriver det... Jag brukar tänka att det inte får bygga bo i mig utan, utan jag möter det faktiskt som en gammal bekant och sedan kickar jag iväg det med en spark "i röven". Bara en känsla faktiskt och inte en enda gång på de dryga 27 månaderna har jag tampats med göra slag i saken och dricka alkohol. Håller med dig skulle inte vara gott, bara dåliga vibbar...
Vi gjorde jobbet grundligt, hade hjälp av dig där i starten. Tack för det🌷 Så bra det blev, så glad!! Kram🤗
@Charlie70 Som jag alltid …
@Charlie70 Som jag alltid har sagt om dig…klok som en bok🥰 Även om jag givetvis inte önskar att du ska känna sug så är det så bra när du skriver om det och även hur du hanterar det. Det blir hjälpsamt på ngt vis…säger jag som inte är nykter🙄
Blir så glad när du tittar in i min tråd. Du är ju en av mina äldsta forumvänner som jag även träffat i real life🥰
Kram🌷
Hej Charlie, vad fint att du…
Hej Charlie, vad fint att du tittar in här, det är nog något vi får hålla på med till och från- det gör ju ingenting, är ju inget nederlag utan som jag brukar tänka (och som min terapeut sa till mig en gång för länge sedan; ibland måste vi tillbaka till brottsplatsen och se den från ett annat håll) Det hjälper mig. Liksom insikten- inte alltid där men tillräckligt ofta- kring vad vi förvärvat genom att sluta dricka. Det är liksom inte ”livet minus alkohol” det är något mycket mer. Ibland är utveckligen långsam, står och stampar. Sen gör den ett ryck. Jag har bara de senaste dagarna upptäckt nån sorts harmoni som jag inte känner igen. För bara ett par veckor sedan var jag utomlands och hade ett par riktiga bottennoteringar till dagar sett till alkoholen. Helt plötsligt fick det gamla spöket om inte liv så iaf ett par andetag.
Jag jobbar förebyggande och skriver ett par rader här nästan varje dag. Jag känner mig inte mindre fri utan jag påminner mig om att det är ett dagligt litet jobb som krävs för att leva lycklig. Vilket jag tycker att jag gör. Eftersom du känner mig behöver jag inte förklara att lycklig inte betyder happy-go-lucky. Utan sammansatt. Med djup och höjd och umami- i livet. Där ät du med! Kram och skriv när det behövs. 😍
Vad bra att du skriver…
Vad bra att du skriver Charlie! Jag tror att det är precis sånt här som alla vi som har medicinerat med alkohol får se upp med. Jobbet ger många intryck och gör dig trött. Hjärnan vill återställa balansen och det finns ju ett väldigt snabbt och effektivt sätt. Fullkomligt långsiktigt värdelöst dock.
Jag tror att för många i alla fall så kommer de här vintankarna av att det blir lite obalans i signalsubstanserna och det vill vi åtgärda. Vi får nog leva med att vi har lärt hjärnan en motorväg in i avslappning och ökade nivåer av dopamin. Sen tänker jag att när de här tankarna uppstår då gäller det att vara på sin vakt för då behöver vi som SeKlart och VaknaVacker mota bort dem. Jag tänker att vi också måste ge hjärnan vad den behöver på andra sätt än det gamla invanda. Inte bara köra över den. Det går ett tag, men sen kanske det inte funkar längre. SeKlart beskriver de här sakerna så bra i sin tråd tycker jag. En medveten närvaro, en observation över vad som är bra och fint, då och då en jämförelse med hur det var. Så smasha bort du, men fundera också lite över hur du kan vila nu.
Att acceptera att jag är…
Att acceptera att jag är alkoholist var mitt första steg till mitt nyktra liv. Allt blev enklare för mig när jag förstod att jag har en sjukdom och att jag kan handskas med den själv om jag bara vet hur jag ska göra. Min bästa medicin är att påminna mig om hur det en gång var och att jag inte vill tillbaka dit.
Jag har sporadisk kontakt med en kvinna som var med här på forumet från början och det gick bra för henne några år. Sen kom funderingar på att det nog går att dricka ibland men hon höll det borta (eller i skymundan ?) ett tag till men nu är det kört. Hon är inte helt i botten, än, men det är inte svårt att se att mängden och tillfällena ökar. Men hon har inga problem....det går så bra...
Och jag blir så lessen när jag ser en som tidigare var en vän distansera sig i takt med att alkoholmängden ökar.
Och jag kan inget göra.
Hej @charlie Tittar in och…
Hej @charlie
Tittar in och hör hur du har det, tänker på dig! Kram 🥰
@Charlie70 Vill bara titta…
@Charlie70 Vill bara titta in och säga hej! Och även fråga hur du mår?
Kram och värme t dig❤️❤️
Hej Kära Ni! Tittar in för…
Hej Kära Ni! Tittar in för att gratulera mig själv som passerar 2,5 år i morgon. Fantastiskt skön känsla. Vinet är på de flesta sätt långt borta och jag har fortfarande lätt att påminna mig om hur det var. Hur det var att vakna på morgonen, trött, torr i munnen, inte utsövd, svagt illamående - för att hoppa in i duschen och dra till jobbet. Jag minns hur jag kunde sitta på cykeln och göra djupa utandningar i ett försök att bli av med alkoholångorna. Förmodligen en helt meningslös övning men så gjorde jag. Blev inte riktigt människa förrän efter lunch. Nej, det är inget jag saknar. Jag tränar fortfarande på vissa saker. T.ex. att vara trött och stressad efter jobbet - hjärnan tänker vin. Jag säger nej. Jag har också varit på fest med jobbet. Alltid trevliga och lugna tillställningar. Denna gång stängde baren kl 20, men ändå tittade jag kanske en extra gång på de där glasen med alkohol i. Jag övar också på att passera innerstan en solig och varm sommarkväll - hjärnan tänker öl och jag säger nej. Med detta vill jag bara säga att trots att ganska lång tid gått så kommer det tankar. Jag är därmed inte helt "fri" men jag är ju det ändå eftersom jag inte dricker. Jag kan hålla emot, viktigt. Särskilt nöjd känner jag mig i förhållande till min son som nu är 17 och kom hem och luktade sprit i samband med skolavslutningen. Jag kan ta samtalen med honom. Vad är mer värt än det? Inget tänker jag.
Från det ena till det andra så gjorde jag ett besök i dag för diatermi, alltså hårborttagning. Kosmetologen informerade mig då om att alkoholbruk (även värme), d.v.s. sådant som vidgar blodkärlen kan bidra till ökad hårväxt. Tänk om man vetat det en gång i tiden. Hade kanske inte varit argument tillräckligt för att avstå - det drabbar inte mig (det ena eller det andra) har man ju tänkt många gånger...
Skönt att läsa om er som det fortsatt går bra för. @Varafrisk, du får en särskild hälsning från mig. Ge-inte-upp! Det är så j-vla tufft att ta de första stegen och den första tiden men sen blir vi rikligt belönade när vi känner att den nya normala balansen kommer tillbaka! Funderar på om du inte behöver ta ett rejält snack med maken. Funkar ju inte att han dricker eller jamsar med när du vill ha. I vissa fall måste man vara två även i en sådan här sak. Jag tror inte jag hade fixat detta på samma sätt om jag fortsatt vara gift med den mannen jag hade. Han tyckte inte det var så farligt, och skulle vi inte ta ett glas vin för fira xyz, det tycker jag du kan unna dig o.s.v o.s.v. Jag hade med stor sannolikhet fallit gång på gång.
För övrigt mår jag bra! Inte uppe på heltid än men till hösten är jag nog där. I början av utmattningen fick jag extremt ont i fötterna (jättekonstigt). Det gick över efter lång tid och med hjälp av lite olika inlägg. Tyvärr kom det tillbaka i dag. Men jag tackar min kropp för att den säger ifrån. Det har varit för mycket på jobbet - för mig - ett tag nu så nu får jag backa ett par steg. Vill INTE på några villkor öht göra om de senaste åren igen.
Önskar er alla en riktigt fin midsommar och att den blir så som ni vill att den ska vara! Själv kommer jag sitta hemma och uggla eftersom umgänget är lite fattigt. Sonen hänger med kompisar, vilket ju är jättebra. Var tvungen att köpa ny TV och den kommer jag att använda och så ska jag fortsätta lyssna på Ken Follets trilogi som är en skildring av fem familjer från Ryssland, England, USA, Tyskland och Wales under hela 1900-talet kopplat till de flesta viktiga historiska händelser som varit under den tiden. Fantastiska böcker i en fantastisk uppläsning av Ludvig Josephsson och som rekommenderas å det varmaste!
Kram!
@Charlie70 Grattis till 2,5…
@Charlie70 Grattis till 2,5 år!🥳. Hur bra som helst! Önskar dig en fin midsommar och att den blir som du vill att den ska bli😁🌼🌸🌞
@Charlie70 Så glad jag blir…
@Charlie70 Så glad jag blir att du tittar in! När någon försvinner bort från forumet oavsett i vilken grupp man befinner sig är det aldrig en självklarhet för mig att personen fortfarande är nykter. För rätt som det är dyker ngn upp som varit nykter väldigt länge men tagit ett återfall. Så alkohol är en j-a skitdrog!
Du berättar hur suget kan komma men även hur det bemöter det. Och det blir så trovärdigt för mig för det är så jag tänker att det kommer bli för mig …suget kommer finnas.
Jag diskuterar med maken och han ska följa med mig t kuratorn.
Jag tycker du är beundransvärd…och du är en av mina första vänner här på forumet. Jag brukar säga att du är klok som en bok vilket jag tycker att du fortfarande är!
Varm innerlig kram t dig❤️
Så kul att läsa ditt fina…
Så kul att läsa ditt fina inlägg Charlie! Och så bra du verkar hämta dig från din utmattning. Jag tror att vi som har medicinerat med alkohol i de lägena bör vara extra mycket på vår vakt och backa i tid.
Det andra suget vid uteserveringar och sånt tänker jag ibland står för något annat. Den där känslan av guldkant, busighet, lyx, vuxenliv. Men jag har aldrig druckit mig väldigt berusad i de sammanhangen så det är kanske olika. Jag tänker att lyxkänslan kan bli exakt likadan med ett glas alkoholfritt bubbel på en uteservering i solen och man slipper tröttheten och segheten som kommer med alkoholen.
Ha en fin midsommar!
Bästa @charlie, så fint att…
Bästa @charlie, så fint att läsa ditt inlägg. Skönt att du närmar dig ditt mål med heltid på jobbet, men allra bäst att du fortsätter att inte ta första glaset (vilket jag inte trott för ett ögonblick). Jag passerar också en massa uteserveringar i stan, min hjärna har lärt om och ofta får jag lite kväljningar av de där glasen, inte minst om det är tidigt på dagen. Jag är på så sätt inte heller fri. Vi får hitta våra vägar runt detta även framåt men det enda vi behöver veta är att vi inte dricker.
TACK för ditt boktips som jag högg in i direkt- vilken berättelse, och precis vad jag längtat efter! Stor kram till dig och önskan om fin sommar 🤗
Grattis till 2,5 år som…
Grattis till 2,5 år som nykter 🥳🥳🥳 Den 9/8 är det min tur att fira detsamma.
Kram 🐘
@Charlie70 Saknar dig🥰…
@Charlie70 Saknar dig🥰 Hoppas att du mår och har det bra🙏🏻Kram❤️
Hej, hur är det med dig och…
Hej, hur är det med dig och barnen? Saknar dina inlägg.
Kram 🐘
Åter från längre semester i…
Åter från längre semester i södra Europa. Tidigt (mycket tidigt) i min nykterhet bestämde jag mig för att berätta för tre utvalda personer/par. Då - visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med. Jag vara bara så hundraprocentigt inställd på att bli nykter och gjorde bara allt som jag läste om att man skulle göra, t.ex. var det viktigt att berätta för någon. Efteråt har jag i viss mån ångrat min information till två av tre. Inte för att någon varit elak utan bara för att en inte verkar bry sig (en liten fråga om hur det går hade uppskattats då) och de andra dricker ganska mycket själva (men är kloka och insiktsfulla och kan skilja på sina problem och andras) och jag har viss mån fått dåligt samvete för att jag eventuellt har kommit med för mycket "pretto" info om mig själv liksom.
Åter till semestern. En nära släkting kom dit för några dagar. Släktingen blev allvarligt sjuk och motsatte sig läkarvård. Jag var ensam med släktingen och min funktionsnedsatta flicka som inte rör sig utanför dörren i princip så situationen under dessa dagar var minst sagt orolig och stressande för mig som enda vuxen att fixa med detta. I villervallan glömde jag en viktig sak (som inte kan skickas med DHL eller på annat sätt) så efter hemkomst fick jag direkt boka nya biljetter för att åka tillbaka. Då hade situationen för släktingen redat ut sig och flickan hade semester med sin pappa. Jag kunde slappna av. DÅ kom stora vinsuget! Jag blev bjuden på middag på kvällen av vänner till det här paret som jag befarar jag gav "pretto" information till. De ville självklart bjuda på vin. Jag tänkte på vägen ner igen att så skulle det bli och kanske skulle jag kunna ge mig på att fuska lite i alla fall.... Men snabbt vände tankarna. Jag har ju sagt till deras vänner att jag inte dricker mer och varför jag inte gör det. Då blev det ganska enkelt att lägga upp den enda rimliga planen, jag måste berätta för de som bjuder på middag och göra det på ett översiktligt sätt. Helt plötsligt försvann vintankarna.
Så med denna lilla erfarenhet är jag oerhört tacksam för att jag berättat trots att jag ångrade mig lite efteråt. Berättandet om nykterheten fungerar som ett mänskligt antabus och just det antabuset kanske är det viktigaste vi har, d.v.s. varandra?
Tack för fina grattishälsningar! Det är bra med barnen. Sonen fortsätter i gymnasiet utan att prestera några betyg men för att göra en mycket lång historia kort så kan jag konstatera att han numera är mycket glad, harmonisk och självförtroendet sitter där det ska. Han tar viktiga steg mot vuxenvarandet, med min hjälp och på egen hand. Precis som det ska vara. Flickan har tyvärr med tiden börjat vägra gå utanför dörren mer än till skolan. Jag är mycket orolig för detta. Funderar på om autismen förvärras med åren eller om det är något annat, men har ännu inte funnit något svar på denna milt sagt komplexa fråga. Men hon är glad och trivs med sitt. Kanske mest jag som lider....
@Varafrisk jag har kanske inte läst ikapp i din tråd helt, men lite grand. Tycker du är fantastisk som klarade så mycket som du gjorde under semestern. Du övningskör för fullt helt enkelt!
Tack @Sisyfos @vår 2022 @Se klart och @Andrahalvlek för era kommentarer! Och välkommen tillbaka @Andrahalvlek så skönt att läsa att det går åt rätt håll för dig nu! Har tänkt på dig när du var borta.
Jag fortsätter att känna en oändligt stor tacksamhet över att vara nykter. Tänker på det varje dag. De här vinsugspåminnelserna jag får då och då är lite jobbiga i stunden (man vill ju vara "fri") men hjälper mig faktiskt att komma ihåg hur det var. Så jag har slutat vara sur på dem.
Kram!
@Charlie70 Och så skönt att…
@Charlie70 Och så skönt att få ett livstecken från dig! Just den känslan ”nu skulle det vara gott med vin” kände jag i bilen hem efter att ha umgåtts med min yngsta dotter i några timmar, efter flera månaders ”frånvaro” pga depressionen. Jag vet precis hur du kände. Känslan kommer efteråt, när man har bärgat krisen i hamn på något sätt. Men jag skrattade faktiskt till litegrann. ”Var fan kom du ifrån?”
Skönt att även du tog ditt förnuft till fånga. Kolla in Youtube-klippet som jag delade häromdagen. Minns inte exakt rubriken, men det var typ ”Can I ever drink moderate”. En av dem som pratar berättar om en kvinna som efter 20 års uppehåll ska ta ”bara ett glas”. Inom en vecka är hon på samma nivå som när hon slutade dricka. Efter 20 års uppehåll!
Jag lider med sonen och jag lider med dottern. Och jag lider med dig, mamman ❤️ Jag önskar så att dina barn får hamna rätt i skolans värld, att de träffar rätt pedagoger och elevassistenter, att de får utrymme att utvecklas i lagom takt precis från deras nivå. Håller tummar och tår för det!
Kram 🐘
@Andrahalvlek Glömde nämna…
@Andrahalvlek Glömde nämna att mina tankar är verkligen just bara tankar - eller snarare fantasier. Vinet stod väldit nära mig men jag vill absolut inte ha när det kommer till kritan. Jag känner mig välvaccinerad vid det här laget. Väldigt skön känsla.
Har tömt den digitala systemkameran för första gången sedan jag köpte den för många år sedan 3500 bilder på barnens och familjens liv under många år. Måste säga att jag reagerar oerhört starkt på hur trött och sliten jag såg ut. Den succesiva viktuppgången genom åren är också påtaglig. Jag vet att den började i samband med att jag började dricks för mycket. När jag tittar på bilderna minns jag mer av hur dåligt jag mådde (bakfull) än själva händelsen. Så bedrövligt så jag har inga ord. Var det där jag? Som lät mig själv gå in i ett så starkt beroende att jag lät mig själv gå ner mig utan att jag eg tyckte det var viktigt. Det finns även ett par bilder på mig med alkohol på bordet. På dessa ser jag lugn och avslappnad ut... Det är inte klokt att jag har levt ett liv som i princip bara var "bra" och gav mig "lugn" efter några glas.
I dag får jag ständigt höra att jag ser pigg ut trots att jag känner mig lite trött och sliten i bland. Det är värt allt. All nykterhet i världen!
I dag tränar jag och tänker på vad jag stoppar i mig. Har inte min mattant kvar men hennes budord sjunker sakta in i mig efterhand så de används dagligen. Vikten pekar sakta men stadigt nedåt. Träningen ger mig muskler och kondition som ger hjärnan syre. Jag är nästan alltid glad, nöjd och lugn - vardag som helg. Jag har oändligt med tid att vila, läsa böcker och titta på spännande TV-serier. Jag mår bra och barnen mår bra. Vad mer kan man önska sig? Tvekar du inför nykterheten? Testa en tid. Tre månader brukar räcka för att man ska ha hunnit fundera på vilken framtid man vill ha.
Hälsningar från en från bilderna lite chockad Charlie men som är så oändligt tacksam för nuet och att jag tog mitt förnuft till fånga för 2,5 år sedan!
Kram!
@Charlie70 Jag är så glad…
@Charlie70 Jag är så glad för din skull - att du mår så bra 🥰 Det är vi fan värda!
Kram 🐘
@charlie jag har också tänkt…
@charlie jag har också tänkt på det där att vissa minnen som kunde vara minnen på egen hand- snarare är minnen av min grad av baksmälla, illamående och ångest- ofta inte alarmerande utan med som en tröj sörja att vandra omkring i.
Jag hör också ofta att jag ser så pigg och fräsch ut- den stora skillnaden tror jag främst är att jag känner mig så glad- och att det syns. Vikt-grubbel har jag låst in på övervåningen i en garderob och tar i sinom tid. Haft enormt behov av att slippa ”kämpa” som jag tycker att jag har gjort mycket i mitt liv.
Så skönt att höra att du mår bra och att nykterheten är trygg och stadig. Det är viktigast- allt annat kommer efter det.
Kram 😍
@Charlie70 Så gott att höra…
@Charlie70 Så gott att höra❤️och ett så viktigt inlägg. Jag tvekar inte att bli nykter men tänker mycket på hur jag levt/hur jag lever och det gör mig nedstämd…men jag ska vidare.
Kram❤️
Så fint och viktigt inlägg…
Så fint och viktigt inlägg Charlie. Hela din tråd är så oerhört viktig för jag tror att den beskriver lite hur det går när man håller ork och energi uppe med alkohol. Jag tror att det här är ett dilemma för många föräldrar (särskilt mammor) till barn med olika diagnoser. Och många andra också förresten. När vilan uteblir, när orken tryter, när man måste orka. Då är det lätt att ta till alkohol. Funkar för stunden. En kort, kort stund.
Biverkningarna är dock så enormt stora. Tänk om man skulle summera dem ungefär som man gör på en bipacksedel. Tror ingen skulle dricka då. Alkoholen bidrog med största sannolikhet mycket till att det blev värre än det skulle ha blivit utan, men jag tror att det är viktigt att också se sammanhanget det fanns i och det är så tydligt i just din tråd tycker jag. Det är nog ingen som tror att man ska hamna i ett beroende och det är svårt att se kopplingen mellan att koppla av med vin och stressen och bieffekterna som det medför. Förmågan att sortera, rensa, sova och vila blir lidande. Det är skönt att du mår bättre och gör bättre på alla plan.
En stor applåd till dig Charlie 👏👏👏.
Tack för ditt inlägg…
Tack för ditt inlägg@Charlie70! Läste det två gånger på raken:-)
Att dricka för att orka, sparka igång sig, komma i stämning, få fokus i samtalet, koppla av……..
Och hur oändligt trött, sliten, slocknad, utbränd man blir.
Snacka om kortsiktig lösning 😳
Den 25 augusti var 100 år…
Den 25 augusti var 100 år sedan Sverige gick till val om alkoholen. På Kungliga bibliotekets hemsida kan man bl.a. läsa att resultatet av omröstningen blev mycket jämnt. Nej-sidan vann med 2%, det vill säga ett nej till alkoholförbud. Nej-sidan stöddes framför allt av männen medan kvinnorna i större utsträckning hade valt att rösta ja. Ett resultat som ger upphov till lite tankar hos mig i alla fall. Tänk om... Om ni följer länken kan ni läsa mer och beundra den tidens valaffischer!
https://kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2022-08-25-…
Kram!
@Charlie70 Spännande! Visste…
@Charlie70 Spännande! Visste inte ens att en sådan omröstning ägt rum. Tänk om ”ja” hade vunnit?
Kram 🐘
PS. Valaffischerna är ju…
PS. Valaffischerna är ju supercoola! En sådan reproduktion skulle jag vilja ha.
Tack för länk! Tänkvärt.
Tack för länk!
Tänkvärt.
Känner så igen den där…
Känner så igen den där hemska känslan av att se gamla kort…man mår dåligt!! Man känner inte igen sig själv men minns den uppgivna känslan av att vakna varje helg i samma bakis tillstånd o må skit! Fy sjutton mår illa…o detta ständiga jobb med att handla in skiten! Byta lite bolag för att inte samma personal skulle vara där…såååå glad att vi vänt skutan o inte har det så längre!! Mår så bra 😃😃 så ytterst sällan jag dricker på helger så jag nästan är nykterist o ja det som blir lite på sommaren men annars det bara knallar på OCH man mår bra!! Vaknar inte som ett vrak på helgerna ❤️ Man kan köra när som helst kan är en närvarande tonårsförälder som numera är ett föredöme o kan skjutsa hämta fixa o trixa precis som jag vill vara! Ett tag trodde man aldrig man skulle komma dit - nu är man där ❤️ Kramar till oss o vi ska vara förbaskat stolta över oss själva ❤️ För mig krävdes det en skilsmässa (nu 9 år sen) men i ärlighetens namn var det bra - har vunnit mer närhet o närvaro med mina grabbar ❤️ Vet inte var det slutat om jag o fd mannen fortsatt - käpp rätt åt fel håll man dövade problem tjafs o bråk - allt med vin…mår illa än av att tänka på det ☹️ Men nu ❤️❤️ Ha en toppenfin dag Charlie70 🌺🌺
Flickan undrar varför det…
Flickan undrar varför det luktar och kokar överallt... Så är det, det "kokar" överallt här hemma i dag och i går. Jag bakar bröd och kakor, gör dillkött och köttbullar - liksom laddar för hösten. Känns härligt att få fylla frys och kyl med vällagad mat till mina barn. Att förse sonen med tillräckligt mycket protein kan vara en utmaning :-) så nu äntligen känner jag att jag snart ligger steget före efter semestern. Flickan och jag har rensat lite också. Hon vill ha loppis till förmån för Barncancerfonden så jag har bokat bord och fixat skyltar och nu har vi rensat klart. Får se om det kommer något från hennes pappa också. Har tagit in mina inneväxter som stått ute i skuggan hela sommaren. De är så gröna, fina och glada! Tycker synd om dem att de ska behöva stå inne i en lägenhet hela vintern. Pelargonerna blommar som bäst nu. De får stå kvar ute ett tag till sedan klipper jag ned dem och tar in för vintern. Livet på en mycket nöjd pinne här!
@Lennis, nej jag hade inte heller fixat det om jag inte skilt mig. Det fungerade liksom inte att hålla fast vid beslut (oavsett vilket) vi tagit. Hela tiden skulle det glidas till vänster och höger och inget blev som vi bestämt. Exmaken tyckte det var helt obegripligt att jag kunde se det som ett problem. Så det gick inte.
@Andrahalvlek, det hade varit jätteroligt med reproduktioner från de där fina affischerna. Tror mig ha sett sådana men minns inte var. Vi får hålla ögonen öppna!
Kram!
Stor dag i dag. Förvånades…
Stor dag i dag. Förvånades över ineffektivt system i vallokalen nu när man ska ta valsedlar bakom skärm. Eller det måsta man väl inte? Det tycks blivit ett steg för mycket för att systemet ska fungera smidigt i alla fall.
Läste om våndor hos @Varafrisk. Jag har haft desamma under många år. Samtidigt vet jag inte hur många gånger jag har ångrat att jag inte tog det där steget att bli nykter när jag fick första barnet eller andra barnet. Då hade jag kunnat ha de som argument och många nya bekanta blev det under de åren p.g.a. barnen. I stället visade jag våra bekanta att jag älskar rödvin - och jag spottar inte i glaset. Jisses vad jag ångrat det många gånger när jag cyklat till jobbet och försökt göra mig av med alkoholångorna i motvinden. Räknat på hur många år jag hade varit nykter nu - OM jag hade tagit det där beslutet när jag egentligen ville det. Och ångrat att jag inte tog steget.
Så gör det bara. Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram!
@Charlie70 ❤️Känner igen mig…
@Charlie70 ❤️Känner igen mig❤️Kram
@Charlie70 När min man och…
@Charlie70 När min man och jag var och röstade var det nästan folktomt. Tänker inte att det ska spela roll om man bor i storstad eller liten stad. Kanske behöver man öppna upp fler vallokaler där det är trångt. Hur som helst nu är det gjort.
Jag har svarat i min tråd på de inlägg jag har fått idag. Men, jag kan försäkra dig om att jag har inte gett upp ....imorse var det skit men det innebär inte att jag har gett upp. Tack för ditt pepp!!
Kram:)
Livet rullar på som det ska…
Livet rullar på som det ska här. Arbetar heltid nu. Det har fungerat hitintills eftersom jag inte haft heltid av arbetsuppgifter. Nu är det dags att trappa upp och chef är meddelad om det. Det som bekymrar mig mest är mitt minne och planeringsförmåga som definitivt inte är på plats. Skicka mail t.ex. är en stor utmaning eftersom jag inte kommer ihåg vad folk heter längre. Får ibland ägna en god stund åt att gå bakvägar för att att komma på vad namnet är så att jag kan skicka mitt mail. Jobbigt i sociala situationer när jag behöver avvakta till namnet kommer upp på annat sätt så att jag också kan tilltala på ett sätt som jag är van vid. Bristande planeringsförmåga gör att jag måste titta i min kalender 1000 ggr per dag för att minnas möten, även sådana vi har varje vecka. Jag sätter telefonen på alarm men kan ändå glömma bort och då dyker jag helt enkelt inte upp. Pinsamt alltså. Det jag gör nu är att jag låtsas vara ok och får kämpa ganska hårt för att ge den bilden bland kollegor. Inte säker på att det blir hållbart i längde. Antingen kommer det att lösa sig och jag får tillbaka min hjärnkapacitet eller så löser det sig inte... Jag älskar mitt jobb och vill inget hellre än att bli som jag var förr. Eller nästan åtminstone. En sak är jag oerhört nöjd med och det är nykterheten. Jag vet helt ärligt att det inte är överkonsumtion av alkohol som sätter käppar i hjulet. Det är bäst att kunna luta sig tillbaka mot det i alla fall.
Kram!
@Charlie70 Åh, vad jag lider…
@Charlie70 Åh, vad jag lider med dig. Och känner igen mig. Jag har också glömt en massa namn, men mest historiskt. Kan fundera i evigheter på vad skådespelare eller författare heter, eller gamla vikarier vi haft, eller personer som gått i pension etc. Otroligt jobbigt.
Jag har listor på jobbet. Utan listor inget jobb. Långa listor och korta listor och akuta listor 🤣 Och sen sätter jag alarm på allt viktigt, mest privata saker. Jag jobbar ju bara 2 tim/dag än så länge, jag utökar till 4 tim/dag den 17/10. Jag har en klart avdelad arbetsuppgift, som hinns med på två timmar utan stress. Inför nästa steg ska vi diskutera vad jag ska göra fortsättningsvis. Jag är 100 procent ersatt med vikarie till och med årsskiftet och det känns otroligt skönt.
Hur är det med barnen? Sonen som var lite låg och hade det tufft i skolan, och dottern hade väl börjat ny skola?
Kram 🐘
@Charlie70 Jag önskar dig…
@Charlie70 Jag önskar dig allt det bästa att du ska få tillbaka din hjärnkapacitet..att det ska bli som förr…fast utan alkohol precis som du själv säger🙏🏻
Kram🥰
Var rädd om dig Charlie. Du…
Var rädd om dig Charlie. Du skriver att du nu också ska öka arbetsuppgifterna. Vet din chef om dina ”problem” med minnet? Jag tänker att det är lite svårt det där att hantera. Att man inte är där på samma nivå som tidigare. Jag tjatar och tjatar om att det är jätteviktigt att se till att vitaminer och mineraler är på plats för att hjärnan ska fungera så bra som möjligt. Nu har jag för mig att du sköter mat etc, så det är nog ok. Jag tror det är jätteviktigt att göra som du gör nu och skriva ner dina funderingar och konstateranden om att det här inte funkar optimalt nu. När man läser det känns det inte som om det är dags för heltid. Måste du jobba heltid? Det är skitobbigt att inte prestera som man vill/önskar/gjort tidigare på jobbet. Nu verkar du ”se nyktert på” (otroligt passande uttryck) situationen och inte anklaga dig själv, men du kan inte gärna börja pressa dig hårdare. Du brottas fortfarande med allt som är varningssignaler för att hålla på att gå in i väggen. Nu är du extremt stabil i din nykterhet men just en sån här sak att det blir för mycket, att jag inte hinner sortera, att jag glömmer, får skämmas skulle vara triggervarningar för mig som har använt alkohol nästan uteslutande som medicin. Så återigen var rädd om dig Charlie. Hoppas de har koll på dig.
Kram till dig, Charlie! 💗
Kram till dig, Charlie! 💗
Fint att ni tittar in…
Fint att ni tittar in Andrahalvlek, Varafrisk, Sisyfos och Vinäger, uppskattas från djupet av mitt hjärta! Det nyktra livet rullar vidare. Förutom fokus på jobbet som är nr 1 så klart så har jag hållit i träningen som mestadels består av skivstångs- och spinningpass. Fysiskt är jag tillbaka i form som jag var innan utmattningen. Har fortfarande några kilon men fy bubblan vad svårt det är att hålla igen. Har därför bestämt mig för att inte fokusera på det, utan träningen får stå i fokus (åtminstone de veckor jag inte har flickan) vilket den aldrig kunnat gjort om jag fortsatt dricka.
En stor nyhet är att jag har köpt längdskidutrustning. Det är en gammal dröm att kunna skida på fjället med termosen i ryggsäcken och njuta. Var i väg på kurs förra helgen och herreminje vad svårt det var. Framförallt med balansen. Mitt pensum blev att åka varv på varv utan stavar - bästa träningen men inte så kul i längden kanske. Men jag lärde mig mycket (sitter i huvudet än så länge och tyvärr inte i kroppen) och bokade stuga igen några dagar innan jul innan jag åkte hem (med träningsvärk från halsen och ner på kroppens fram- och baksida :-D). Så nästa gång jag kommer upp ska jag bannemej finna balansen och känslan för snön och skidorna så jag kan ta ytterligare steg mot en mer lättsam åkning till nästa kurs i januari. INGET av detta hade hänt om jag fortfarande drack. Längdskidåkningen är en gammal dröm som hitintills inte fått plats i mitt livspussel men nu är det dags!
Barnen mår bra! Inte helt nöjd med flickans särskola. Men jag gnager på i mina kontaktförsök. Sonen går i andra ring. Han trivs, har ett bra socialt liv där och går fortsatt punktligt till skolan varje dag men lyckas inte få några betyg. Vet inte om jag nämnt det tidigare men han har ADD och har enorma fokusproblem och fixar inte uppgifter trots sin egen intelligens och anpassningar. Han har så otroligt stora andra tillgångar så jag är övertygad om att det kommer lösa sig i slutändan ändå. Att han mår bra har inte varit självklart men nu gör han det och jag är mycket nöjd så. Alkoholen har kommit in i hans liv (17 år) och även ur det perspektivet är jag så otroligt glad att jag själv har slutat samtidigt som jag har erfarenheten av alkoholen. Vi har bra samtal om det och vi behöver inte hamna i "men du dricker ju" eller liknande. Jag kan stå upp för vad jag gjort (och tagit konsekvenserna av) och samtidigt prata med honom om farorna. Det hade jag inte kunnat göra om jag fortsatt dricka.
Så enormt många fördelar som det finna med att inte dricka är också det som gör att jag inte tänker dricka igen. Jag vill inte förstöra det fina jag har nu eller det fina som kommer för det kommer mer, det känner jag :-).
Kram!
@Charlie70 Wow, skidåkning 🥰…
@Charlie70 Wow, skidåkning 🥰 Det gillar jag också, men det är tufft som sjutton för varenda muskel i kroppen. Just nu är jag inte i fysiskt form för det alls. Det är långt till snö för mig dessutom, oavsett om jag åker norrut eller söderut. Våga ramla ska man göra också, i nedförslut. Jag har blivit så otroligt räddhågsen med åldern, vågar knappt gå utan spikskor när det är tillstymmelse till halt ute. Livrädd för att ramla och bryta ben eller armar.
Trist med dotterns särskola, men det är inte så mycket man kan göra som förälder. Min yngsta dotter har gått i särskola sen trean och från början bestämde jag mig för att de fick göra sitt jobb, och jag skulle inte lägga mig i det. Det enda jag styrde upp var vad som skulle skrivas i kontaktboken dagligen, så att båda parter hade en inblick i dotterns liv på båda ställen eftersom det underlättar kommunikationen med henne. Om man redan vet vad hon möjligen vill berätta om så är det lättare att förstå vad hon säger. Hon har en språkstörning.
Hon har haft flera riktigt duktiga pedagoger, och några riktigt urusla. Med de riktigt goda har hon utvecklats massor, med de andra betydligt sämre. Men hon har hela tiden trivts och det har på något sätt varit huvudsaken. Hon har en tendens att knyta starka band till enskilda lärare och assistenter, och hennes sociala förmåga är hennes allra största tillgång i livet. Folk vill hänga med henne eftersom hon är så glad och positiv, rent av entusiastisk inför typ allt som avviker från det dagliga.
Skönt att din son mår bra. Och du har helt rätt, allt löser sig. Det finns väl lärlingsplatser numer? Är det något han är speciellt intresserad av? Hantverkare i alla specialiteter behövs ju alltid tex.
Kram 🐘
Hej @charlie, så fint att du…
Hej @charlie, så fint att du tittar in och uppdaterar oss. Wow säger jag om skidåkningen- så stolt du ska vara. Jag gillar också att åka skidor men behöver gå på kurs för att kroppen ska komma ihåg hur man gjorde. Träning står på to-do för nästa år. Och så skönt att höra att det rullar på, på jobbet. Vilken resa vi har varit- och är på! En mycket närstående ungdom hade liknande utmaningar som din son. Och som din son, en väldigt klok mamma. Så småningom började den unga vuxna att läsa in ämnen på vux (i om inga betyg från gymnasiet) - nu är hon (ännu) inte professor men huvudsaken är att livet har blivit bra, fast inte på den helt konventionella vägen. Mammor alltså! 🥰
Önskar dig en fin december, så får vi ta tag i den där kilo-grejen efter nyår? Kram kram 😍
Tack Ah och Se klart för…
Tack Ah och Se klart för fina kommentarer. Det har blivit lite dåligt med skrivandet här inne men har på inga sätt planer på att sluta med det. I någon period kände jag att jag ville undvika måttlighetsdrickarna, vilket är svårt om man läser under senaste kommentarerna. Nu känner jag mig stark och har på inga sätt problem med det. Märkligt hur det fortfarande kan svaja lite hit och dit.
Kort uppdatering om flickan skola är att jag under hela hösten sökt dem för att få återkoppling kring den pedagogiska utredningen de lovade ta fram i oktober. Absolut noll svar. Förra veckan ringde rektorn mig och ville akut boka ett elevhälsomöte innan jul. Hon hade en tid på förslag. Inga alternativ. Bedrövligt. Jag har bett om ett syfte för mötet och en dagordning. Misstänker att rektorn inte kommer återkomma med det så det blir väl en fortsatt röra kan jag tänka mig. Har bestämt mig för att i så fall å det bestämdaste be dem återkomma efter helgerna med ett mer strukturerat möte.
I dag ska flicka och jag göra korv. Gammalt recept som funnits i min släkt i generationer och det måste finnas på julbordet. Flickan som har så många olika problem älskar vårt korvmakeri och är till stor hjälp. Hon har koll på de flesta momenten trots att det är ett år sedan sist. Konstigt hur vissa saker fastnar och inte andra...Så nu är det dags att mortla kryddorna. De måste vara helt nymortlade för att korven ska bli riktigt god!
Kram!
@Charlie70 Så himla tråkigt…
@Charlie70 Så himla tråkigt att särskolan inte blev så bra som du hade hoppats på. Nedskärningar överallt tyvärr, och brist på personal dessutom. Hur upplever din dotter skolan? I perioder när jag upplevt att skolan inte levererar som jag hoppats (åk 7-9 i min dotters fall) har jag ändå tyckt att dottern verkar trivas, och då får det vara huvudsaken på något sätt. Att hon sen inte utvecklas optimalt får vara underordnat. Men om din dotter inte trivs är det förstås extra viktigt att få till mötet snabbt.
Kram 🐘
Hej @charlie Jag läser…
Hej @charlie
Jag läser aldrig senaste kommentarer, jag har periodvis också mkt svårt att läsa om måttlighet- och undviker helst. Går raka vägen in här- och därefter/ibland till Alkoholfri. Jag kan inte gnugga mig emot ”bara ett glas räckte bra” jag kommer nog aldrig fixa sånt på forumet. Men så bra att man kan välja! Glad att du tittar in ibland, nästa gång @sattva kommer ses vi alla tre, det vore så kul! Kram kram och lycka till med korv-makeriet. 🎄😍
@Charlie70 Så sorgligt med…
@Charlie70 Så sorgligt med din dotters skola. Jag undrar, hur gick mötet m rektor?
Jag tänker att du i dagarna firar tre år som nykter. Det är så jäkla stort! Minns ditt inlägg då du berättade att du slutade att dricka, din sons blick…. var något av de första inläggen som jag läste här på forumet därefter träffade jag dig på träffen på Alkoholhjälpen. Du gjorde avtryck hos mig och jag tänker att du är en otroligt modig och stark kvinna💪🏻❤️
Kram🥰
@Varafrisk vilket minne du…
@Varafrisk vilket minne du har! Det stämmer att i dag firar jag 3 år! Och tack för påminnelsen om min sons blick. Det ögonblicket har lite fallit i glömska men har, när jag tänker efter ändå funnits i bakhuvudet. Alla gånger under min nyktra tid när jag sökt hans blick för att kolla om det är/mindre bra och varit så innerligt tacksam över att min blick är fullständigt klar och nykter. Att jag har varit stabil när livet gungat lite för honom.
Tyvärr har jag hamnat i ett stressmode med upplevd hjärtklappning och svårigheter att se skogen för alla träd (som inte är jättemånga inför julen). Det har varit så otroligt mycket kring flickan på sista tiden. Pallar inte det och samtidigt sköta ett heltidsjobb tydligen. Sänder en tacksamhet till någon för att jag numera känner igen tecknen vilket jag öht inte tillät mig innan jag blev sjukskriven. Har försökt hantera detta med bastubad och några dagars längdåkning men det har inte hjälpt tyvärr.
Mötet med skolan gick bra. De ser samma saker som jag och hanterar det på bästa sätt. Det som är sorgligt är att de inte velat ha detta samtal tidigare. Jag har sökt rektorn sedan början av terminen men hon har inte svarat på samtal eller återkopplat på något sätt. I stället har de suttit och spekulerat på egen hand (blev tydligt vid mötet) och jag fick förklara både det ena och det andra. Trist, när jag inte vill annat än ha en dialog. Vilket de också borde se eftersom de får all information från mig kring olika åtgärder kring flickan, sömn och annat i korta mail flera gånger i veckan. Exmaken ser inga problem alls med någonting.
En kort rapport från stressad mamma som just nu upplever det som oöverstigligt att slå in några paket som ska till skolans personal i dag. Kan bara konstatera att det hade varit katastrof om jag dessutom hällt alkohol på detta.
@Varafrisk jag träffar gärna dig och din man när ni kommer till Stockholm! Vi kan ju höras via rådgivarna när det närmar sig.
Kram!
@Andrahalvlek ser din fråga…
@Andrahalvlek ser din fråga nu och vill bara svara. Flickan trivs på skolan. De har vidtagit åtgärder under hösten som ligger helt i linje med vad hon behöver. Problemet är att det kostar resurser för skolan och jag är rädd att de en dag ska säga att de inte behövs längre. Därför har jag velat att hennes behov formaliseras i en utredning om behov av särskilt stöd. Det är denna utredning jag frågat efter hela hösten efter att jag och rektor kom överens om att en sådan skulle tas fram. Vid mötet berättade de att de inte tar fram denna utredning utan i stället gör de en ansökan till stadsdelen om extra medel för flickan. Jag har bett att få se den. Behöver sedan bolla med supermyndigheten Skolinspektionen (som är bästa stödet) vilken status en sådan ansökan har. Jag söker alltså medvetenhet och kontinuitet för flickans stödbehov. Medvetenhet finns, nu är det den andra delen som måste falla på plats - för att jag ska känna mig lugn.
Kram!
@Se klart jag ha i perioder…
@Se klart jag ha i perioder t.o.m. upplevt Forumet som sådant som lite triggande. Utan Forum existerar inte frågan, går jag in så blir den verklig. Det är en balansgång eftersom jag som så många andra behöver forumet för att påminna mig. Jag är särskilt tacksam för Varafrisks påminnelse om min sons blick när jag för 3 år sedan stod mitt emot honom asplakat på natten. Så j-vla dumt. Fattar inte vad jag tänkte med. Jag blev vuxen på riktigt vis 50. Lite sent men bättre det än aldrig...
Admin har min mail nu så det är bara att vi hörs vi dem!
Kram!
@Charlie70 Grattis till 3…
@Charlie70 Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳
Förstår att du har det kämpigt med dotterns skola, men det låter som du har tagit gigantiska kliv på det området ändå. Du har i samtal med skolpersonalen insett att ni har samsyn på hennes behov, och en plan för hur de kan avhjälpas. Nu behöver resurserna i form av pengar och folk komma på plats också. Men ni drar åt samma håll - då är mer än hälften vunnet! Försök att vila i det ett tag. Djupandas och skogspromenader.
Kram 🐘
Godjulkram @Charlie70 ❤️
Godjulkram @Charlie70 ❤️
Tack för grattis och god jul…
Tack för grattis och god jul @Andrahalvlek! Ett skönt jullov är snart till ända (för barnen) jag började jobba förra veckan. Allt lugnt här!
Hallå Charlie!🙋🌸 Ville bara…
Hallå Charlie!🙋🌸
Ville bara säga hej och att jag är så glad för dina tre år som du firade i december, väl?
Snart är det också tre år sedan vi sågs i Stockholm. Så kul det hade varit att göra om det nu i vår!😊
Har skummat igenom en del "gamlingars" trådar här på forumet och det är mycket som händer i människors liv. Själv har jag ju inte varit aktiv här inne på ett bra tag men kände att det var något jag saknat ibland.
Har fått en mer normal relation till alkoholen men vill egentligen inte ta upp det så mycket då det är så sällan jag dricker något. Och absolut inte på det viset som förr.
Men att påminna sig om hur farligt och förrädiskt det är med riskbruk och missbruk är viktigt! Var på ytterligare en begravning i höstas. Också där en för tidig och alkoholrelaterad död..😟
Vi får ta vara på livet Charlie, det är det enda vi har! Många kramar och lyckönskningar till dig. 🍀💞🧡💞🧡💞🍀
@FinaLisa hej! Härligt att…
@FinaLisa hej! Härligt att se dig här igen, har tänkt på dig! Ja nu har jag passerat tre år och det känns som det ska d.v.s. helt underbart att slippa alkoholen.
Livet har börjat återvända här igen efter en tids sjukdom (nästan helt under kontroll nu så lugnt). En viktig reflektion jag har gjort är att när jag satt där på akuten och hade väldigt ont och fick frågan om smärtlindring tackade jag ja utan tvekan. Det blev bl.a. morfin. För några år sedan gjorde jag en mindre operation och fick även då morfin. Den gången triggade morfinet igång hjärnan och fick mig börja fundera på vin igen trots ett års nykterhet. Denna gång - ingenting! Kanske var dosen lägre den här gången, vet inte men jag vill ändå tro att hjärnan även har läkt sig ytterligare från alkoholbruket på de här åren.
I övrigt mår vi bra här alla tre. Flickan blev förstås rädd när jag var dålig så nu kan jag inte ens hosta utan att jag ser att hon oroar och frågar hur jag mår egentligen. Stackare.
Kram!
@Charlie70 Åh, så skönt att…
@Charlie70 Åh, så skönt att du har piggat på dig ❤️ Ja, usch den oron som sjukdom väcker hos alla familjemedlemmar är nästan svår att härbärgera. Vår dotter fick ju vätska i hjärtkammaren i mars i fjol, och hon kan själv knappt hosta utan att bli hispig. Jag blir också hispig, men måste hålla låg profil gentemot henne. Det gick bra på sjukhuset, men till och med hon förstod allvaret eftersom hon var inlagd 8 dygn på hjärtintensiven.
Skönt att du inte blev triggad av morfinet, när det behövs så behövs det verkligen, akut. Men shit vad det påverkar. Min mamma fick morfin i tablettform ett tag. Hon sluddrade, väldigt obehagligt. Då funkade morfinplåster bättre på henne.
Kram 🐘
Är så himla nöjd med mitt…
Är så himla nöjd med mitt nya intresse längdskidåkning. Köpte utrustning i höstas, har sedan gått två kurser och förra helgen var jag iväg med en kompis och åkte i fantastiska spå i fantastiskt väder. Då uppnådde jag också mitt mål: att sitta under en snötäckt tall/gran i solen och dricka en kopp kaffe och bara njuta. Helt underbart! Och nu när skidsäsongen snart sjunger på sista versen har jag tagit tag i nästa projekt, nämligen att spring i grupp. Tränar styrka och spinning gör jag en del men just springa har jag aldrig kommit igång med. Det vore så bra om jag gjorde det får då kan jag få in lite träning med korta rundor även de veckor jag har flickan. Kan räcka med en kvart för att göra mig till en bättre mamma. Första gången började vi med att springa 20 sek och gå i två minuter. Helt min stil, det här kommer bli bra!
OCH det är så f-b skönt att inte dricka. Jag ville göra saker som dessa även när jag drack men det blev så klart ingen kontinuitet när annan aktivitet lockade mer/kändes enklare. Ingen kontinuitet=det rinner ut i sanden för mig. Nu vet jag att fullföljer mina projekt och därmed också ger mig själv chansen att bli bättre och när man blir bättre blir man glad och tycker det är roligare. Finns bara win-win här alltså.
Kramar från tacksam Charlie!
Tack för stöd i…
Tack för stöd i vårddiskussionen Charlie! Jag delar dessutom din känsla för längdskidor, det är underbart. Och så gullig stämning i längdspåret jämfört med slalombacken, alla hälsar och ser glada ut!
@Charlie70 Åh vad det låter…
@Charlie70 Åh vad det låter härligt! Och, vad du verkar må bra! Så himla skönt för dig att du kan göra dessa aktiviteter som du mår bra!
Ha det riktigt fint!
Kram🥰