Jag går och går. Huvudvärken släpper inte. Arg som ett bi. Nu fick sonen sig en släng. Har bett om ursäkt, ätit och ska strax gå in och krama om honom.
I dag slängde jag min sista dosa General. Den ligger i soppåsen som är kvar inne. SKA inte hämta fram den igen för nu är det SLUT.
OJ.... du strider verkligen! och 20 000 steg... det är oxå bra!
Hur går det sova? Själv har jag haft stora behov av att ta massa sömnstunder på dagen, det har blivit mindre av den varan sen i lördags. Men sömn har varit viktigt.
Jag slutade snusa för ett år sedan. I början är det ju jättejobbigt, men om man tar sig igenom den första tuffa tiden så är det mycket lättare att vara utan snus än att avstå alkohol tycker jag. Det sociala trycket på att snusa är ju rätt lågt jämfört med alkohol. Snus är numera helt ointressant för mig, ingen längtan alls. Och för mig som har en ganska energisk läggning var det jätteskönt att bli av med stimulansen från nikotin, det var verkligen inte bra för mig... Så hälsovinster även där, främst psykiska.. Kämpa på!
Kan du inte berätta lite om hur det var för dig? Om du kommer ihåg? Och kanske lite om de vinster du känner i dag? Jag behöver pepp här känner jag. Nej, det sociala trycket är ju lika med noll när det gäller snus. För min del nästan tvärtom. Har genom åren fått lite blickar och gliringar på jobbet. Inte alla tycker det är fräscht med snus (kan bara hålla med).
Förutom att jag är arg är jag yr och frusen. Däremellan är jag het som en kamin. Var inne på jobbet igår för att göra en insats några timmar. Bl.a. skulle jag ta två kopior på ett fyrasidigt dokument. Kopiorna skulle jag lägga i två kuvert och skickas, originalet skulle jag behålla behålla. Hade inte ett rätt. Fick sprätta upp kuverten. Satt och vände och vred på papperen men fick inte ihop det. Alla papper fick följa med hem igen så får jag hoppas jag kan reda ut denna extremt enkla övning i dag i stället...
I början (ett par dagar typ) fick jag myrkryp av Champixen och fick då ta hjälp av sömntabletter. Sedan har jag sovit som en stock. Drömt har jag gjort, precis som du Vjlo! Konstiga drömmar och ovanligt för mig att drömma öht. Nu sedan jag slutat med nikotin helt har jag fått problem att somna igen. Kan ev. också bero på att jag har en jullovsfirande 15-åring hemma som gärna gejmar på kvällarna tillsammans med sina kompisar. Vi är nog många här som vet hur det kan låta :D. Det tillsammans med myrkryp efter 20 000 steg gjorde att det fick bli en sömntablett till slut. Då hade jag somnat och vaknat ett par gånger och kände att det inte var hållbart längre.
För mig har det kännts som sömnen varit mest störd de första 3-4-5 dagarna efter "dosförändring", och du har ju slängt hela dosan åt skogen, visst har du slutat med upptrappningen, och är på "full nivå", eller är det fortfarande upptrappning?
För mig har det det känns som det tar ca 2 veckor att stabilisera mig mellan varje steg, hittils i alla fall. När dosen champix gick upp, så var sömnen märkbart rubbad, svårt sova på nätterna, innan kroppen vande sig, nu när jag engagrerat mig ett par veckor att fasa bort o ta bort nikotinpiller/spray har det mest handlat om att huvudvärk och trötthet varit jobbig. Förutom de två senaste nätterna när jag vaknat väldigt tidigt (2-3-tiden.....) Det skyller jag delvis på snöovädret som yr utanför fönstret.
Ja, jag är på full nivå sedan några dagar tillbaka. Och jag har ju "slängt hela dosan åt skogen". Förstår att du tycker jag är lite för snabb men detta ska bannemej gå! Eftersom jag är lite för snabb har jag inte heller riktigt olika steg utan jag tar väl ett gäng kliv på en gång här nu antar jag... Ska förklara lite varför jag har så bråttom nästa gång jag kommer in. Nu måste ja rusa.
Hehe, ja jag har flaggat lite här o där att det kanske går supersnabbt. MEN... om du vet varför och är beredd på det extra besväret ett tag så kommer det funka utmärkt, det är jag övertygad om.
Jag var ju själv lite motsträvig mot att klistra på mig plåster som hon rekommendera hur länge då?? utan körde slut på en del av mina nikotinpiller/spray, innan jag slängde ut allt.
Jag snusade ju iofs 2 dosor portion per dag (vanan att byta var nog minst lika stor som effekten), så hade nog ett högre fall ner än du. Men ville inte för länge använda ett substitut. För visst är det en stor frihet att inte behöva tänka o ha med sig något alls :-)
Så.. förstår :)
men du får berätta sen när du rusat iväg o kommit igen
Har både skrattat mer än på länge i dag och är på väldigt dåligt humör. Har inte tålamod med något öht. Skulle föra över pengar till barnens ISK-konto. Och det är samma visa varje gång. Det måste till en slags tvåstegsraket för att överföringen ska fungera. Denna raket glömmer jag från ena gången till den andra. Alltid. Ringer banken. Tjänstemannen jag pratade med inledde samtalet med en liten flukt av översitteri. (Förstår att de blir trötta på dessa frågor men) JAG BLEV OMEDELBART VANSINNIG. Informerade att "jag just nu håller på att sluta snusa och inte är på mitt bästa humör. Vill bara berätta det så du vet att det inte är riktat mot dig om du drabbas under vårt samtal." Sedan var tjänstemannen mjuk som smör under hela samtalet. Halleluja!
Jo. Jag ska göra en mindre operation i ansiktet i mitten på januari. Förutom allt annat nikotin bidrar till så ger det dåligt läkekött. Jag är därför beordrad att sluta snusa en månad innan operation. Och inte vill jag orsaka värre ärr än behövligt. Inte i ansiktet i alla fall. Så det är bara att fortsätta kämpa. Men även denna dag har varit för j*vlig rent ut sagt. Fryser, yr, extremt dåligt humör, kognitiva förmågor på noll. Fy bubblan. Nu blir det en kopp te och lite ingefära att tugga på...
*blää*... det var då till att ha en riktig hemsk dag... Men ändå kul effekt ditt sluta-snusande fick på banktjänstemannen!
Att bli "ren" i så god tid som möjligt inför operationen måste vara en riktigt bra drivkraft. Det är trots allt en begränsad tid du kommer få ha just denna nivå av abstinenselände. Det blir bättre!
*kram* (du behöver den även om du inte kan ge en själv)!
Jag minns inte exakt hur länge, men har för mig att de första tre veckorna var värst. Jag kände mig typ hela tiden på vippen att börja gråta eller bli rasande. Och det var som en kall, tryckande känsla i hjärnan. Sen, som du skriver också, så var jag lite vimsig ett tag och hade svårt att fokusera. Efter den första månaden så blev det lugnare med känslorna. Jag kunde fortfarande bli sugen i vissa situationer, men det försvann också vartefter i och med att man skapade nya snusfria vanor. Typ kaffe och snus efter frukost lärde man om till att det bara är en till kopp kaffe man är sugen på. Så länge som jag drack kunde jag få lite sug vid första glaset, men det blev också mindre med tiden (och nu när jag inte dricker slipper jag ju det helt..) När det hade gått ett halvår var jag nog rätt över snuset, och nu känns det nästan absurt att jag har snusat, det känns lika lockande att stoppa en prilla under läppen som att gå omkring med en hoprullad strumpa i armhålan. Helt meningslöst, med andra ord, varför skulle man göra det... Till de positiva effekterna: Jag har lättare att somna, nikotin verkade ungefär som koffein på mig, jag var ofta uppe i varv när jag skulle sova. Jag har jämnare humör, det var väldigt mycket mer intensivt, upp och ner och så försöka parera med snus... Mina tänder håller sig vita mellan de årliga tandläkarbesöken. Jag är också mindre trött, när jag snusade blev jag ofta ganska matt. Sen den konstigaste effekten: under de senaste 10 åren (då jag var snusberoende) så fick jag när jag var trött och på väg att somna ofta en surrande, elektrisk känsla som svepte genom hjärnan (tänk dig ljudet från lasersvärden i Starwars). Den kom kanske 2-3 kvällar i veckan, och försvann sen när jag slutade snusa (försvann även de perioder då jag slutade under en kortare tid men åkte dit igen). Jag tror helt enkelt att min kropp signalerade att det var för mycket gift i omlopp. Min kropp var helt klart stressad av nikotinet och jag är väldigt glad att jag har slutat. Så kämpa vidare, det är jobbigast i början!
Det låter som en västanfläkt att sluta med alkohol i jämförelse med snus ?
Fy att snuset kan påverka så mycket!? Det där måste jag ta mig en allvarlig funderare över känner jag. Jag har hört att det nästan är omöjligt att sluta snusa. Och så farligt är det ju inte, har jag tänkt. Sen har jag inte tänkt mer. Inte velat tänka mer. Men om jag ska sluta får det nog bli under sommarsemestern så jag kan gå här hemma och skälla i godan ro ?
Ja, medicinen är bara en stödkrycka, som delvis tar ner allvarligheten i abstinenssymtomen.... och gör själva snusandet lite meningslöst så det är lättare låta bli.
att planera in det så det är lite lugnt runt omkring skadar nog inte - jag tycker själv jag varit hjälpt av att göra en del av mina nedtrappningar på helgerna då jag haft störst möjlighet vara långt från vanligt folk :)
Men fy bubblan att det är så tufft att sluta med snuset. Hm, kommer att bli bra sedan och hur stolt skall du vara när du fixat det?
Skickar en kram (ohycklad?) och önskar en trevlig nyår?
Vill bara tillägga att det är svårare i början att sluta snusa än att sluta dricka (om man som jag drack 2-3 kvällar i veckan), Men det är absolut inte omöjligt, och det är mycket lättare på lång sikt. Jag tänker mycket mer på att jag inte dricker än att jag inte snusar. Men det kan såklart vara olika från person till person. Hur som, kämpa på, det ger sig!
Vaknar mitt i natten. Börjar bli en vana och jag funderar på om det är en biverkning av Champixen. I dag vaknar jag i alla fall utan huvudvärk och huggtänder. Känns som om denna dag kommer vara en lättare dag! Kennie, ovärderliga erfarenheter du delar med dig av! Känner inte igen den där Starwarseffekten men funderar på om det finns annat jag kommer att slippa eller få i stället framöver. Har snusat intensivt i över 30 år nu minus graviditeter så jag minns inte alls hur det är att leva som ren. Kan ju bli mycket intressant! Jag tror som du att snuset är svårare i början men lättare på sikt än alkoholen. Snuset eller avsaknaden av nikotin, tänker jag på varje sekund medan vinsuget kom stötvis i vissa situationer. Vi har ju lärt in olika beteenden med olika droger. Av mina erfarenheter hittills så rekommenderar jag andra som mot förmodan vill sluta att göra det under en lugn period på jobbet (om sådan skulle uppstå) eller i samband med ledighet.
I dag firar jag med ett par arbetskollegor. Lite konstigt eftersom jag nästan satt en ära i att inte umgås med arbetskollegor privat och nu ska jag helt plötsligt fira nyår med två av dem... Ingen av dem vet att jag har slutat dricka för gott. Jag skyller på utmattningen. Dessutom kom den ena på att jag skulle kunna låna bilen för att ta mig hem och skjutsa henne på vägen förstås. Så det blir inget krux med min nykterhet i dag. Ser fram emot kvällen!
Gott Nytt år till er alla och stort tack för det här året! Vad skulle jag gjort utan er?
Att inte kunna sova ibland tror också jag är en del av champix-biverkningarna - kanske därför man drömmer så mycket? Men nu är det ju för dig en framgång att slippa den där jobbiga huvudvärken hela tiden!
Har också drömt lite, men ovanligt mycket. Säkert biverkningar av medicinen. Hoppas det börjar vända nu som det gjort för dig. Bakar frukostbullar. Ser fram emot dem om en stund.
Vilken aktivitet det är under "Förändra". Kul att så många hittat dit samtidigt och kan följas åt. Det gör också att jag kan känna att jag kan luta mig tillbaka lite. Behöver inte vara där för att välkomna nykomlingar. I dag börjar jag arbeta 50 procent. Känns toppen! Viktigt delmål på vägen mot 100% frisk igen.
Snuset då. Det har varit extremt jobbigt. Jag var helt snusfri från den 27/12. Innan dess trappade jag ned och de sista dagarna innan stopp låg jag på 2 prillor per dag. Nästan inget alltså. Efter helstoppet har jag lidit av en fruktansvärd huvudvärk som likande ingenting. Dessutom har jag VARJE SEKUND under min vakna tid saknat och längtat efter nikotinet. I fredags (1/12) stod jag inte ut medhuvudvärken längre. Tog efter noga övervägande två nikotintuggummi a 4 mg. Och huvudvärken pös sakta i väg. Det var en sådan lättnad att få slippa den under en kväll. Lördagen fortsatte som tidigare men när jag vaknade upp i går, söndag, kändes det som om något har hänt. Suget (och humöret) var inte lika starkt närvarande. Visst kommer det ett sug efter maten och till kaffet osv men det finns inte där varje sekund! Huvudvärken har också gett med sig. Finns där men mer som ett molande i bakgrunden. Den tortyrliknande starka huvudvärken tycks vara borta.
Det tog alltså en vecka av helvete innan livet blev uthärdligt igen. Huvudvärken vet jag nu att jag inte kan skylla Champixen för. Den är ren och skär abstinens. Däremot gör Champixen att jag måste upp och kissa en gång per natt och så sover man lite konstigt på den. Vjlo drömmer, det har jag också gjort. Vissa nätter sover jag väldigt djupt, andra väldigt lätt. Tendenser till myrkrypningar innan jag somnat finns. Detta är som sagt de biverkningar jag märkt av hittills. Blir det inte värre än så är de OK för mig.
Glimtar av stolthet inför mitt nya snusfria liv börjar vakna till liv inom mig. Samma känsla som när jag klarade av nyktra dagar i början.
Fina Varafrisk. Tack för nyårshälsningen! Nu önskar jag oss alla en god fortsättning på 2021!
Hmm.
Behöver du ta tuggummi lite nu och då, eller var det bara den kvällen? Bra insikt att det inte var champixens "fel".
Jodå... det går väl an, trots att jag haft sug efter nikotin så har jag inte fallit igenom, tror däremot socker-suget och bullemiätandet ställer till det. i år (2021) måste jag komma i form igen.. och det duger inte att äta det jag gör och röra mig som jag gör....
Men... dagarna efter nyårsafton kändes ganska hemska, jag var som bly i huvudet typ, och måde jättedåligt. Över allt, meninglöst. Nu har jag kommit tillbaka och mår bra/normalt igen. Jag är inte helt hundra om det var rent allmänt i livet som det var trist eller en effekt av champix-sluta-snusa... och om det är en normal effekt av sluta-snusandet eller nån biverkning. Jag ska ge det några dagar med promenader, sol och allmänt bry dig om dig själv och försök må bra, och se om det stabiliserar sig.
Nejdå. Jag tar inte tuggummi nu och då. Det är slut med dem. I fredags tog jag och då släppte äntligen huvudvärken. Sedan inget mer.
Meningslösheten beror alldeles säkert på att de där signalsubstanserna ska ställa in sig på ett nikotinfritt liv nu. Samma som när vi slutar dricka. Hejohå. Bara att vi håller ut nu! Jag känner mig stark och glad just nu. Som om jag vunnit på lotteri!
Den där huvudvärken är säkert abstinens. Samma som jag får när jag slarvat med kaffe, och jag kände det även i början av nykterheten. Himmel vad snus är beroendeframkallande, och det ligger kanske något i påståendet att det är ”omöjligt att sluta snusa”. Men ni visar att det visst går, heja er!
Och du har nog rätt i att signalsubstanserna ska hitta nya vägar, eller kroppen ska hitta nya sätt att få nöje och mening.
Sköterskan sa något "klokt" om att man har mindre marginaler nu, så det är viktigare sköta kost, sömn, även motion. Nikotinet hjälper inte till i uppförsbacken som tidigare....
Jag har lovat mig själv att jag *åtminstone* ska ta långa lunchpromenader, oavsett hur det känns, och idag var det riktigt härligt!
Du gör helt rätt i att ta hand om dig nu Vjlo! Promenader och sol är en toppenmedicin. Det tar sin tid innan innehållet i skallen kommer till rätta igen efter att vi slutar med våra beroenden. Själv tycker jag sömnen har krånglat en del. Promenader försöker jag verkligen få till. Har en 6 km runda som jag gått ett antal gånger nu. Samma sträcka varje gång men med den skillnaden att jag ökar tempot efter hand för att få upp pulsen.
Släpper inte din dipp får man fundera på om det är en allvarlig biverkan av medicinen. Då får du ta frågan vidare. Att gå runt med känslan av meningslöshet är inte bra...
Andrahalvlek: JA! Det tycks fungera faktiskt. Och jag känner att erfarenheterna från att sluta med vinet kommer väldigt väl till pass nu. De bidrar helt säkert till att jag är mer uthållig och har en stark förvissning om att snuset snart bara är ett minne blott :D
Måste bara skriva en rad om den förundran jag känner just nu. Från att ha STARKT sug VARJE sekund i en veckas tid till att endast bli sugen efter maten, till kaffet och liknande över en natt. Märkligt tycker jag. Men väldigt skönt så klart. Samma med huvudvärken. Den gör sig påmind men inte på det tortyrliknande sätt som var förra veckan. Nu är det inte värre än att jag kan leva med den.
Känner du dig OK i dag Vjlo? Tänker på dig. Känns inte bra med ditt dipp. Hoppas verkligen det var tillfälligt och inget annat.
Ja, men det går ju frammåt då! Kanske har du fått gå igenom det värsta?
Här mår jag bra idag - precis varit ute i naturen och eldat, utan att grilla, då ingen i sällskapet kom ihåg korven.. Men det blev en utedag ändå. Så jag tror jag ligger på lite humörsplus just nu. Ska slösurfa i soffan och kanske sova lite, då det ju är trettondagsafton - och ledigt från jobbet :)
Här skulle vi grilla, men tändaren ville inte samarbeta med oss ? Så nu har korven åkt in i frysen. Har köpt extra långa tändstickor så vi är bättre rustade nästa gång. Jag och dottern fick ihop 5.200 steg i alla fall, utan korv i magen.
Blev varnad för illamående men det har jag inte lidit av. Däremot har jag biverkningar som gaser i magen, sova tungt/drömma/ inte alls p.g.a. myror i benen och så nattsvettningar i bland. Har fortfarande lite huvudvärk av abstinensen men inte värre än att den går att hantera. Tar en Onico när det behövs (Kanske fem om dagen) men vill inte börja med dem som ett långsiktigt substitut.
Snusstoppet har helt tagit bort de få tankar som fanns kvar av alkohol. Det är liksom inte den som är problemet längre. Nikotinet står i centrum i stället. Efter snusstoppet så blir det vikten. När det är klart, vad gör man då? Satsar på långdistanslöpning? :D
... vilka supermänniskor, kan ställa oss till forskarnas förfogande om inte annat. Verkligen bra jobbat med snuset, Charlie. Är mäkta imponerad. Efter helgen ska jag åtminstone börja se över mina snus-vanor efter helgernas seriesnusande. Idag ska jag köpa löparskor med broddar ??♀️?
SSRI ska ju trappas ut under året också. Jag har halverat nu men håller mig där till jag är mer stabil utan snus och har gått upp i tid på jobbet.
Löparskor med broddar är bra! Jag springer ju inte (än) men har funderat på Icebugs. I går gick jag med löstagbara broddar och de är inte särskilt bekväma om det inte är ganska mycket snö under.
Göteborgsvarvet, hur långt är det? Har inte sprungit mycket i mitt liv och ingenting de senaste 30 åren....
Det var som sjutton vilken motivation och energi du har fått Charlie!? Härligt. Där fick du mig att åka och köpa icebugs efter jobbet i dag. Har inte fått tummen ur ännu.
21 km är Göteborgsvarvet, det går nästan på ren vilja om man inte har allt för många extrakilon att släpa på. Det har jag för tillfället ? Men idag kunde jag knäppa vinterbyxorna ordentligt! Och klämmer jag på volangen på magen så har det börjat röra på sig lite, det känns. Tjoho!
Jag fyller år i dag. Mina egna födelsedagar är inte jätteviktiga men ändå minns jag vissa i någon mån. För två år sedan befann jag mig djupt nere i en kris efter att flickan fått två epileptiska anfall (grand mal). Ett under hösten (på skoltid) och ett till strax efter nyår. Efter det sista anfallet höll jag inte ihop längre av oro för flickans liv. Jag ringde 112 och det blev en extremt snabb färd med blåljus till sjukhuset. Anfallet tycktes aldrig ta slut... När jag kom hem dagen efter valde jag att slänga tröjorna. De luktade så illa av stressvett att jag inte trodde det var lönt att tvätta dem. Därefter följde några dagar med dygnet-runt-bevakning av flickan. Att kunna somna i lugn och ro var uteslutet för min del. Jag levde i skräck för att flickan skulle dö. Drog in en fåtölj i sovrummet och satt i den och vakade medan hon sov. Sedan blev det tack och lov pappavecka. Jag kontaktade vc för att få någon att prata med. Hade tur och fick nästan omedelbart en tid hos kurator för krissamtal. Jag tror jag fick komma till henne varannan dag faktiskt. Minns att jag nämnde att jag fyllde år och att jag funderade på hur man kan fira det, om alls, i det läge jag befann mig. Kuratorn föreslog att jag skulle köpa hem lite god mat. Det gjorde jag. Drog till Ica men självklart även till Systembolaget. En flaska bubbel och minst en flaska rött köpte jag. Så. Där jag befann mig, mitt i en kris för att mitt barn var sjukt, helt utmattad av sömnbrist, väljer jag att dricka åtminstone två flaskor vin (förmodligen mer) ensam hemma för att "fira" min födelsedag. Jag fick en fin bok i födelsedagspresent av min pappa. Den hällde jag rödvin i nästan det första jag gjorde. Orkade inte se åt boken på månader efter det. Skämdes över att jag förstört presenten på ett så skamligt sätt.
När jag tänker efter, undrar jag om inte vindrickandet eskalerade ytterligare under den våren. Sedan blev jag heltidssjukskriven i juni. Då drack jag inget eller väldigt lite under sommaren. Till hösten började jag arbeta halvtid och livet skulle liksom bli normalt igen. Drickandet tilltog under hösten och crescendot blev den 21 december när jag var full för sista gången. Födelsedagen efter det var jag extremt sugen på alkohol. Blev irriterad på alla emojis med flaskor och glas. Jag var också fortfarande extremt låg. Fanns inte på kartan att ordna något firande trots att jag fyllde jämnt. Tog med barnen på en näraliggande restaurang. Gladde mig åt att flickan faktiskt följde med (inte självklart). Drack alkoholfri öl och den gjorde susen kommer jag ihåg.
Mellan mars och oktober var jag heltidssjukskriven. Något jag hade behövt vara mycket tidigare egentligen. Jag kom inte igen så snabbt efter flickans epilepsidiagnos som jag trodde att jag skulle göra.
I dag är det dags att fylla år igen. I dag är jag pigg, jag njuter av livet, det finns inga synliga kriser runt mig. Jag har inte ilsknat till på några emojis (jo har fått både flaskor och glas). Presenten jag fick för två år sedan har använts flitigt hela året. Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över det där rödvinet som jag hällde i boken. Det är historia nu. Barnen är friska och mår jättebra! Jag har valt att ta hem mat i dag (skärgårdstallrik från lokala fiskhandlaren) för att slippa stressen för flickan att gå på restaurang. Tyvärr har hennes dag kretsat kring att det är fel mat jag har beställt. Hon äter inte fisk säger hon och hon vill inte vi ska äta fisk för då luktar det fisk här hemma och det klarar inte hon (nytt för mig). Jaja, vi får se hur det går. Detta är helt enkelt livet med autism som jag numera väljer att INTE dricka rödvin på.
Strax före jul fick vi reda på att flickan har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Kändes som en lättnad konstigt nog. Nu kommer hon att få gå i särskola med anpassad undervisning. Hitintills har hon iofs haft anpassad undervisning men bedömts mot normalbegåvade barn och det har inte varit enkelt kan jag säga. Våren kommer att ägnas åt att arbeta med den kommande särskoleplaceringen. Oavsett vilka hinder jag stöter på kommer jag inte hantera dem dem med vin. Så oerhört tacksam att jag slipper det!
Särskola är det bästa beslut vi tagit för dotters skull ❤️ Hennes diagnos är också lindrig utvecklingsstörning. (Som det hette när hon var cirka 7 år.) De är så duktiga på att individanpassa undervisningen i särskolan och vår dotter har utvecklats jättebra hela tiden.
Hon utvecklas inte speciellt mycket nu på daglig verksamhet, men jag släpper den bollen just nu. Flytten till gruppboende i april får fullt fokus för oss nu.
Haft en fin dag i skogen tillsammans med barnen. De var trevliga mot varandra och vi kunde gå utan större knot. 10 000 steg blev det visst och det är vad flickan orkar med, åtminstone i den terrängen. Ravioli som värmdes på stormköket, varm choklad och kaffe till mig fick följa med.
Så länge jag är ute i friska luften och rör på mig finns knappt några tankar på nikotin. Däremot, så kommer det direkt när jag kommer hem. Börjar leta efter dosan med Onico, vill ha tuggummi eller annat substitut att sysselsätta mig med.
Jag ser att du klippt Champixen Vjlo. Förstår att du har gjort det. Du får väl bara backa bandet om du inser att det inte funkar. Jag kör på med mina. Fjärde veckan nu och ska snart hämta nya. Tänker då att jag använder den sista veckan till att dela tabletterna och ha dem som utfasning under ett par veckors tid. Det fungerar överraskande bra det här med att sluta snusa måste jag säga! Såg att du Torn sökte efter argument. Mina är vita(re) tänder som inte behöver blekas igen, slippa komma ihåg dosa vart man än ska, slippa upptäcka att man fick med sig dosan med de begagnade snusarna när man just satt sig för ett tretimmarsmöte, pengar, tandhalsar, minskad cancerrisk (lite oklart för mig var men cancer i urinblåsan är tydligen ett ställe som förekommer), kunna säga till flickan att NU har mamma slutat snusa (en önskan från henne), ha en fräschare och mognare framtoning (slippa mixtra med snus in-och-ut inför folk, bättre doft i munnen), vara en bättre förebild för barnen bl.a. genom att visa att man kan göra rätt trots att man gjort fel tidigare, kunna åka utomlands en längre tid utan att behöva planera för ett beroende, varmare händer och fötter. Detta är de argument jag kommer på just nu. Finns säkert fler! Det som jag var lite nervös för inför snusstoppet var att jag skulle bli sugen på vin igen. Ett beroende bort ett annat in liksom. Men, farhågan har inte besannats över huvud taget!
I morgon är det vardag igen. Lite nervös för väckningen av flickan kl 06.00. Kanske ännu mer nervös för väckningen av mig själv kl 05.45... Vi har sovit gott på morgnarna under helgerna, även i dag.
Att helt sluta tänka på att söka upp dosan eller ersättningspiller tog ju en stund, så det kommer nog vara så för dig med, viktigt är nog att inte mata sig med ersättare, varken choklad eller piller under läppen, inte efter ett tag, utan låta vanan försvinna. Den behövs ju inte längre.
Ska lägga ravioli på inköpslistan tror jag, för det är ju smidig och gott att ha med sig ut i skogen!
Efter den listan med fördelar så måste jag ju bara bli kvitt snuset.? Det med barnen också, så som mina barn har tjatat på mig under åren. Hmm, jag tror dock att jag kommer försöka mig på en cold turkey. Har blivit lite avskräckt av hur framförallt Vjlo har haft det med biverkningar av medicinen. Sedan kommer jag nog avvakta till våren när det är varmare och jag kan vara ute och fiska oftare. Har även funderat på att köra med ingefärabitar i början. Har en på jobbet som slutade så,och det gick bra för honom i alla fall.
Härlig dag du har haft Charlie!? Skogen är underbar.
I går fuskade jag. Tog två 4 mg nikotintuggummi. Vad hände då? Fick ingen kick, men mådde otroligt illa. Det var bara att spotta ut tuggummina igen. Där fick jag för det fusket och inte blev jag sugen på att testa igen :D
Några steg har inte hunnits med här i dag. Har jobbat hemma, tvättat och storstädat. Ska göra min lilla operation i morgon och kommer vara opasslig en vecka framöver så att städa badrum, kök och skura golv kommer inte vara aktuellt. Men nu är det gjort!
Tror tyvärr jag går upp i vikt nu trots att jag inte tycker jag gjort mig förtjänt av det. Säkert avsaknaden av nikotin som bromsar energiförbrukningen, suck. Får nog fortare än jag tänkt mig ta tag i viktfrågan. Skulle egentligen behöva stöd av dietist eller liknande för pepp och inspiration. Det borde väl finnas privat även för sådana som bara är "lite" överviktiga?
Och ja, angående vikten, nog känns det som det lagt sig lite här o där, men just nu försöker jag ignorera det, och mest fokusera på att röra på mig. Kanske du kan inspirera mig lite :)
Genomförde min lilla operation i veckan. Eller den var inte superliten. Jag blev sövd och fick lite morfin som smärtlindring på uppvaket. Sov gott oh länge natten innan. Kunde t.o.m. ligga och slumra i tre timmar i väntan på min tur till operation. Ganska lugn inför operationen alltså. Men ändå, när jag kom hem på kvällen dök suget efter vin upp. Precis lika oväntat som det gjorde efter bilturen på höstlovet. Vid det här laget har jag trott att jag gått igenom alla upptänkliga situationer där hjärnan förväntar sig vin - men icke. Det blev självklart inget den här gången heller. Nu är det fokus på läkning och snusstopp här.
Ja, det är ju jättebra att Champixen funkar som den ska! Nästan som ett slags Antabus. Vikten kommer längre fram och jag känner att jag måste tänka strategiskt och vara förberedd även med den innan jag sätter i gång. Precis som med vinet och snuset (även om inte maten är ett missbruk för mig är jag väldigt förtjust i framförallt riktig mat och äter mig då och då gärna mer än mätt).
Funderar vidare på Icebugs. Nu har jag promenadförbud en vecka framåt och sedan vet man ju inte om vinter är överstökad här i Stockholm...
Kan det ha varit morfinet som triggat dig kanske. Det är inte omöjligt. Jag tror på att snön stannar en tid , även i Stockholm, så köp ice buggs och håll dig på benen. Kramiz
Gick just in för att göra ett tillägg om just morfinet. Jag undrar om det inte var det som triggade mig. Det får bli extremt stor försiktighet framöver om jag skulle behöva den typen av smärtlindring framöver igen....
Tack Jullan! Ja, Icebugs eller andra dubbar kommer att behövas en tid framåt- Läste just att staden backat och nu börjar förbereda längsdskidspåren i alla fall. Har varit ramaskri här då Stockholm av smittskyddsskäl inte har tyckt att vi skulle åka längd. Skridskoisarna avvaktar de med.
Var det Adde som var så anti morfin eftersom det triggade alkoholsuget? Någon var det i alla fall här på forumet minns jag. Morfin är minst sagt läskigt.
Skönt att du är hemma igen efter operationen. Broddar som man fäster på skorna funkar också!
Vad intressant att läsa om dina erfarenheter av smärtlindringen.
Jag har blivit sövd vid ett tillfälle och fått starkt lugnande/lokal sövning vid en tandoperation.
Båda tillfällena har känts läskigt sköna. Det finns de som tycker precis tvärtom- medan jag upplevt en stark känsla av avkoppling, lugn och att bara få försvinna bort.
Har funderat över det en del, och när du skrev om dina erfarenheter nu så slår det mig att de här sakerna hänger starkt ihop. Finns en upptrampad stig i min hjärna till den där flykten. Den får gärna växa igen.
Skönt att operationen gick bra! Och din vardagsglädje är fin att läsa om. Kram.
Har gått lite i ide här känner jag. Inte full fart på jobbet. Har svårt att komma in i det just nu känner jag. Läker efter förra veckans äventyr på operationsbordet. Allt går som det ska men inget är särskilt bekvämt runt den grejen. Snusstoppet funkar och inga mer tankar på vin. I dag har jag i stället tagit kontakt med ett ställe som har dietister för magsäcksopererade. Min tanke är att jag behöver en dietist för reset av mitt kaloriintag. Ett stöd ungefär ett sådant som man får om man söker beroendeklinik. De rekommenderade vc i första hand men eftersom vc knappt har resurser att ta hand om sjukdomsfall tror jag knappast de vill ta hand om en 50-åring som ligger lite på plus i BMI. Betalar dessutom gärna för den insatsen själv. I vilket fall, de återkommer till mig i morgon med vilka möjligheter de har att hjälpa mig. Vill bara träffa en annan kunnig tant som med lite råd och dåd och stöttning kan få mig på rätt väg med kilona igen. Den jag ser i spegeln nu, den är inte jag.
Det är okay vara i ide ett tag tänker jag! Speciellt efter en operation. Mycket bra du inte har sug efter vin, och att det fortfarande går bra med sluta-snusandet. Klokt att söka stöd med maten också! Vi kan inte klara allt själv, även om vi kanske förstår allt och har all fakta behövs stöd och medmänniskor :-)
Skulle kunna ge mig den på att det återigen handlar om signalsubstanser som håller på att omformera trupperna nu när hjärnan inte får något nikotin. Kanske operationen bidrog också, kanske champixen, vet inte. Tyvärr fick 15-åringen en liten skopa skäll från mig i går. Fick inte en chans att be om ursäkt eller förklara mig. Han deklarerade bara tydligt att han inte ville höra ett ord till från mig och att han nu ville gå in på sitt rum och vara sur. Ja, det var ju tydligt och klart i alla fall. Tänker försöka smöra i kväll genom att erbjuda ovanligheten - hämtmat - som fredagsmiddag. Lite praktiska problem eftersom det är cykel som gäller här. Pizza går tex helt bort eftersom jag inte hittat ett bra sätt att fästa dem på cykeln för hemtransporten. Sushi riskerar bli väldigt omskakad men kan funka. Jaja vi får se.
Eventuellt och efter en del detektivarbete har jag funnit den där "tanten" som kan hjälpa mig med vikten. Vi har mailat och på måndag blir det telefonmöte. Känner mig upplyft av detta kommande projekt faktiskt! Hoppas nu vi klickar på måndag bara.
Har sagt det tidigare men säger det igen. För mig fanns det en oro för att snusstoppet skulle generera vinsug. Det har det INTE gjort! Jag tycker egentligen att det är lite ologiskt med tanke på hur hjärnan fungerar men det är min (begränsade) erfarenhet i alla fall.
Jobbet har dragit i gång i ett rasande tempo nu. Arbetar bara 50% och jag behöver begränsa mig känner jag. Men himla kul att komma in i det ordentligt igen!
Det lilla ordet har en magisk effekt. Redan när barnen var 3-4 år började jag säga förlåt till dem när jag hade överreagerat. De tog emot det så fint redan då, och med tiden har de utvecklat förmågan att både säga och ta emot ett förlåt. Det är en väldigt konkret sak som jag faktiskt har ”gett” mina barn. Deras pappa är helt oförmögen att säga förlåt, så kontrasten är stor kan man säga.
Alltså jag är så gammaldags att jag aldrig har beställt hemkörning av pizza eller någon annan hämtmat... Kollade på det i morse. Vet knappt var jag ska börja när jag ska leta efter hemkörning... All annan typ av hemleverans utnyttjar jag flitigt men inte för hämtmat. Dags att skaffa mig koll på det nu känner jag!
Totalkatastrof är det ju inte men jag vill gärna bidra till lugnet här hemma. Högljudda bråk var det viktigaste skälet till att jag skilde mig. Men det blir bra. Vi var kompisar i morse igen jag och sonen!
Är väldigt imponerad av att du slutat, verkligen en förebild. Och så mat-tant på det, så coolt att du tar tag i så mycket.
Vad gäller hemkörning av mat så bor jag för centralt för att det skulle vara rimligt. Men sen har jag med tiden blivit beklämd av denna nya människogrupp som cyklar runt i ur och skur. Jag nyttjar själv hemkörning av diverse saker, städhjälp och allt- och jag vet så väl att de här low-entry jobben är en väg in i samhället för många. Men ibland känns det som 1800-talet har kommit tillbaka.
OBS menar inte att det är fel, bara en reflektion kring den nya stadsbilden där jag bor.
Ser fram emot att höra hur det går med matkapitlet på måndag. Tänkte på det du skrev om att få känna igen sig själv när man tittar sig i spegeln. Betyder någonting. Kram på dig!
Agerade min egen Ubereats i kväll. Har samma funderingar som du Se klart. De riktigt lågavlönade gäller ju ofta just de som kör hämtmat. Sushi ville barnen ha och jag ägnade en stund åt att googla efter den bästa i vårt närområde. Vi blev verkligen supernöjda alla tre så det var ju toppen!
Ja, mat-tant heter det ju! Varför tänkte jag inte på det? Jag återkommer med rapport Se klart!
Vilken 15-åring!
Jag tycker det är bra häftigt att hen bara deklarerade att det var slutpratat och gick in till sig. Åtminstone sättet du skrev på kändes som om det var ett moget beslut i den situation ni var. Ofta är det ju bättre att ta en timeout, vila på saken och sen förklara/be om ursäkt. När inte alla är smått i affekt och ingen riktigt lyssnar. De känner oss rätt bra de där tonåringarna och du verkar ha en mycket klok son som vet när det inte är nån idé.
Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D
"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.
Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.
Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.
Jag är för dålig på teknik så jag känner mig osäker på om jag kan ställa in så inte namn etc kommer med... därav tvekan. Kanske ska undersöka detta närmare. Tack för påminnelsen!
Nu har jag pratat med mattanten! Hon var helt rätt för mig. En rutinerad dietist med egen ålder och erfarenhet. Hon förstår innebörden av utmattning, klimakterium och barn med särskilda behov. Hon bekräftade att det är något annat att gå ned i vikt när man är i eller har passerat klimakteriet. Utmattningen krånglar till det ytterligare. Minst ett år ska vi hålla kontakten. Vi kommer att fokusera på fysisk och psykisk hälsa och mat och vikt kommer att bli en del av det. Jag kommer att gå ner mina kilo som en del av projektet. Känner mig superglad och taggad för detta nu! Underbart när man träffar rätt.
Wow, vilken PT du verkar ha fått tag på. Fast mattant låter mycket coolare ?
Just vid viktminskning har jag hört att man nästan kan träna ihjäl sig utan att få resultat på vågen. Resultat blir det först när man lär sig äta lagom mycket. Inte för mycket, men inte heller för lite.
Till en härlig tant, så skönt att det inte var en utmärglad 26-åring.
Klimakteriet är inte så stor bov i vikt-dramat som vi tror, däremot rör vi oss mindre i takt med att våra barn blir större... sen sker en viss omfördelning av hullet förstås, på grund av hormoner.
Ett år är ju så bra, för hållbart är ju ledordet även här. Att gå ner är ju egentligen inte mega-svårt men det ska ju landa i ett bra liv på sikt.
Men sen kan iaf jag må bra av ett par späk-veckor så att jag liksom kommer igång, då är det enklare att dra ner på överdrifterna fortsättningsvis.
Och du har ju verkligen rätt andra halvlek att kosten/maten står för 70% av viktförändring.
Ordentlig motion brukar dock hjälpa mig att göra kloka(re) matval, det blir ett plus ett är tre på så vis.
Ska bli spännande att höra hur allt går framåt! ??
Minns för ja..snart tre år sedan..en kollega till mig..skulle cykla till Paris för att stötta Barncancerfonden...ett projekt som pågår varje år...tja kanske inte i Coronatider men iaf. Min kollega hade en ganska kraftig övervikt. Hen sa att fast hen tränade som en tok, cyklade som en galning så hände absolut inget på vågen. Det hände inget på vågen förrän den dagen hen började ända på sina matvanor..och nu har hen nog gått ner 25-30 kg. Hen är en mycket bestämd person så jag tänker hon kommer att lyckas att nå den vikt hon vill ha för att må bra.
Så jag tänker att det hör ihop...matvanor och träning...och med stigande ålder så är det ju lättare att gå upp i vikt pga flera olika anledningar...men jag tänker att du kommer nå dit du vill...du är så beslutsam..du tar det i din takt...du möter på fällor...du förskönar inget...men du går vidare. Så glad för din skull!
Packat upp den, konstaterat att den lyser och ställt undan den. I morgon har jag avsparksmöte med mattanten. Glömde fråga henne sist om behovet av våg men sedan tänkte jag att jag nog vill ha det för min egen skull. Har aldrig ägt en egen våg av principiella skäl (tycker inte om kroppsfixering och vikthets). Men nu när det börjar närma sig medicinska skäl kan en våg vara på sin plats. Funderar på om detta projekt ska generera vinsug. Kommit fram till att jag inte tror det men märker att jag har det lite i bakhuvudet. De där "ta det lugnt nu så det inte blir bakslag med vinet" tankarna. För att inte prata om snuset...
Varafrisk, du tar också dina steg och Se klart, tack för era ord!
Vi hade inte våg hemma när döttrarna var tonåringar men det spelar kanske ingen roll, i det stora hela.
För mig är vågen:
1. ”Jag går ner några kilo först, sen kan jag börja väga mig” (tänk städa innan städhjälp)
2. När jag är kompis med vikt, kropp och träning så väger jag mig varje vecka och tänker till om jag går upp mer än två kilo.
3. När jag inte väger mig på lång tid och ställer vågen på okänd plats är det för att jag inte orkar inse att jag behöver ta tag i mina vanor.
På sätt och vis tycker jag den fasen påminner mig om drickandet. Jag slutar också titta ordentligt på min kropp i spegeln. Något som jag vill! Se på mig själv och känna mig glad för att jag är stark, behöver inte vara tjusig- men se klart ?
Så vågen kan för mig vara - kanske låter det konstigt- som ett sätt att vara i verkligheten. Inte i något ”sen” eller ”orkar inte ta itu med”.
Just nu väger jag mig ofta och skriver ner i kalendern. Helt ok med det och noll stress över vikten. På lång sikt kommer nyktra livet speglas där, men allra viktigast är ju lättare tankar, liv. Finns ingen sån våg men den har jag på insidan.
Kram.
Pratade just med en kompis som sa exakt samma sak. Hon ser till att gå ned några kilo innan hon väger sig. Sedan är det liksom grönt. Intressant att läsa om din relation till vågen Se klart. Får se hur min relation blir. Just nu står vågen i ett hörn, nästan som i ett skamhörn. Kommer inte se på den förrän tidigast efter kickoffen i morgon. Ska fundera på din analys med koppling till alkoholen. Gillar den och tror den innehåller en hel del även för mig att fundera över.
Perioder då jag inte väger mig alls så är det för att jag stoppar huvudet i sanden. Precis som jag gjorde med alkoholen! När jag upplever mig själv ha hyfsad koll på mat och motion så väger jag mig gärna varje vecka ? Framgång föder framgång även där för min del. Det finns liksom ingen risk what so ever för att jag skulle väga ohälsosamt lite. Jag har alldeles för många ohälsosamma kilon att ta av.
Jag frågade min äldsta dotter en gång om hon under sin uppväxt hade blivit negativt påverkad av mina ständiga vikt- och motionsprojekt. Man har ju hört att våra ungdomar påverkas mer av sina mammor egentligen än av omgivningen. (Även om jag tror att sjuklig vikthets bottnar mer i ångest och dålig självkänsla egentligen.)
Dottern svarade i alla fall: ”Nä, mamma. Tvärtom. Jag har ju på nära håll sett hur du sliter med det, och hur mycket bättre du mår när du tränar regelbundet och äter bra mat. Du har snarare varit en förebild för mig - för du skiter inte i det som så många andra gör. Du fortsätter kämpa, du ger inte upp.”
Och nu ser jag ju hur dottern och hennes kille gör små ryck med både mat och träning med jämna mellanrum - för att de inte ska bli sjukligt överviktiga. Dotterns kille har dessutom tränat massor inför mönstringen i höstas, och själv kämpar hon med att få till en sund livsstil i kombo med sina hemmastudier som pågått ett år. Hon använder kalori-app i perioder och tränar yoga och promenerar raskt. Hon svälter sig absolut inte, men hon har koll på ”intäkter” och ”utgifter” och låter inte vikten skena iväg. Det är sunt tycker jag, hon är klok som en bok min dotter ❤️
Då har jag haft mitt kick off-samtal med mattanten. Vi tittade igenom två dagars loggat ätande och hon kommenterade utifrån det. Kärnfrågan blev att jag måste byta kolhydrater mot protein så det är där jag börjar. Jag väljer att fortsatt logga maten (inga detaljer bara en beskrivning av vad, när och ungefär hur mycket) och motion. Jag var förvånad när jag såg vad, hur och när jag ätit i skrift. Dels såg jag att jag äter mer frukt och grönt än jag trodde, dels äter jag oftare än jag trodde. Mattanten kunde dra slutsatser (som jag aldrig själv hade kunnat) från tex lunchen jag ätit och varför det blev två vetebullar en timme senare just den dagen. Nu ska jag ändra om så att jag inte behöver äta de där vetebullarna. Bl.a. ska jag koka ägg :D Mycket intressant detta!
Vågen står orörd. Där är vi inte än.
Tyvärr kraftigt vinsug i dag. Fattar inte varför. Det var jättelänge sedan sist. Funderar på vad det som har triggat och får återkomma med det. Är det "duktigheten" kanske? Kör jag på för hårt nu tro? Hmmm...
Det ska verkligen bli roligt att följa dig och mattanten!
Jag kör på med mitt eget hitte-på, och det går riktigt bra faktiskt! Jag har så svårt att göra som folk säger åt mig, jag bara måste göra på mitt eget sätt. Kan inte ens följa ett matrecept till punkt och pricka ?
Nu tror inte jag att din metod är så mycket hittepå. Du är säkert väl påläst som vanligt :D
Beroende på vem och vad det är har jag också svårt att göra som folk säger åt mig. I det här fallet - inga problem eftersom jag själv har sökt och valt hjälpen. Jag lyssnar på min tant med stora öron och blir jättestolt när hon säger att hon förstår att jag förstår. Googlar just nu på proteinrika livsmedel och har kommit fram till att jag ska börja göra hummus som jag ändå har tänkt göra så länge. Jättegott och bra komplement till all möjlig mat!
Hänger här lite extra i kväll för att mota vinsuget...
Händelselöst och bra. Det är väl ungefär så livet ser ut just nu. Har lite problem med snusstoppet. Surret i bakhuvudet om att det skulle vara gott med en snus är enerverande. I stället äter jag sötsaker som digestive, hemmagjorda semlor, fruktsallad med vispgrädde och annat jag kan hitta på här hemma. Allt intag noteras så jag har underlag för nästa möte med mattanten. Jakten på proteinet fortsätter. Har studerat innehållsförteckningarna kesoburkarna på ICA men ännu inte köp någon. Är på min andra omgång hummus. Himla gott alltså. Kokar ägg och byter ut yoghurten mot kvarg. Poängen med detta är att skapa balans i kroppen. Jag upplever ofta dippar av lågt blodsocker och de ska helst bort. Inträffar bl.a. vid mina promenader. Inte kul att släpa sig hem kallsvettig och skakig de sista två kilometrarna. Har också funderingar kring matintag och vinsug. Inget som är ett problem nu men jag håller väl på att förbereda mig på det värsta som kan hända. Typ så.
... att höra att lägret är under kontroll. Blev sugen på semla nu!
Jag äter inget lätt- som i light- jag vill vara mätt så länge det går och helst slippa äta ofta (jag vet, alla är olika!) Jag åter rysk yoghurt, hallon, nötter till frukost tex. Står mig länge på det. Alltid smör Bregott och grädde i små mängder. Alltså inte Lchf att jag kastar i mig. Men jag har nån stark känsla i kroppen av att det är bra, för mig. Detsamma gäller även snus- aldrig white haha.
Önskar dig en fin dag och fredagkväll!
Det som känns bra det är bra. Helt övertygad om det. White håller jag med dig om också. Det ska vara brunt och rinnigt så det syns vad man håller på med :D. Nä skojar så klart! Dock började ju jag snusa de där nikotin utan snus som är helt white, på slutet. De kan du skippa också om du inte vill bli ännu mer beroende av snus.
från min sluta snusa tid...... Jag hade bestämt mig att lägga av när den sista rullen var slut. Och det gick bra.
MEN...i åratal efter så fick jag våldsamt sug när jag höll på med kroppsarbete och tungan var där under överläppen och letade efter trösten. Men det var också de enda tillfällena som jag ville ha en prilla. Jag använde ju riktigt snus, dvs Grovsnus i lösvikt men jag hade aldrig 111 på hakan :-))
När tandköttet hade dragit sig tillbaka så tandroten började synas så kom jag till en punkt när jag insåg att om jag fortsätter så är nästa steg löständer. Men det tog tid innan tandköttet växte tillbaka, längre än vad jag trodde att det skulle göra.
Det är otroligt skönt att slippa både rökat och snuset !
Tack, så fint att du hejar på mig?? I morgon är det ett år sedan vi sågs i Stockholm ?
Helt galet att tiden ändå gått så fort trots pandemin...?
Hoppas vaccinet når oss snart??
Du är så duktig att ha tagit tag i snuset också!
Som alltid är jag så imponerad av din resa..du beskriver den rakt upp och ner...varken mer eller mindre ...eller förskönanden...vilken styrka du äger!!
Imorgon var det första gången som vi sågs...tror att jag minns var du satt i halvcirkeln...bredvid min man?
Är inne i en loop av nikotinsug. Arg som ett bi, rastlös, vågar knappt prata med någon och har avvaktat lite med att skriva här. Skulle kunna ge min vänstra hand för en prilla. Jag kan å ena sidan tänka att det där suget borde ju avklarat nu. Det jobbiga hade jag ju över jul och nyår. Å andra sidan ser jag likheter med alkoholstoppet och ett återkommande sug under de första 6 månaderna med bra och lugna tider där emellan. Det kanske är så mitt beroende fungerar helt enkelt. Suget kommer och går under en längre period.
Jag kan inte ens döva suget med mat eftersom jag är så taggad på att följa dietistens råd nu. Det börjar bli dags att ställa sig på vågen och mäta midjan för att göra ett riktigt avstamp. Det tar emot något väldigt. Studerade vågen i dag igen men knuffade sedan in den under byrån. Kanske i morgon....
Vill ge två tips. Tittade på Petra och Peter på SvtPlay i går. Dokumentär om uppväxt med missbrukande föräldrar och hur Peter sedan blev missbrukare själv. Kanske lite extra intressant eftersom Petra är adopterad. Frågan om arv och miljö är väl alltid på tapeten men har kanske varit det lite extra på sistone.
Nyss lyssnade jag på Vetenskapsradion på srPlay. Handlade i dag bl.a. om huruvida man blir "helt" normal av två glas vin. Detta är en s.k. Norsk avis-and som nu blivit film av Thomas Vinterberg "En runda till" (visst har vi pratat om den filmen här tidigare?). Dessutom deltar våra kompisar Markus Heilig och Sven Andréasson och pratar om alkohol kopplat till Viruset.
Kan du inte koncentrera dig på det här med maten och vikten i stället? Jag hade aldrig fixat att lägga ner snuset samtidigt med nyttigt ätande. Det viktigaste är ju att må bra. Jag tycker inte det riktigt går att jämföra alkohol och snus, trots att snuset är ruskigt beroendeframkallande och såklart skadligt för kroppen. Alkoholen mår man ju piss av, medans snuset egentligen inte märks av. Att gå ner i vikt mår man ju jättebra av och det är bra för hälsan.
Bara en fundering från min sida.? Och jag hade inte sett det som ett nederlag om du börjar snusa igen, nu har du ju provat att vara utan, och kanske klarar att snusa ” kontrollerat”. Man får testa vad som funkar bäst, alla är olika.
Jag håller med dig Torn. Nu var det ju så att jag slutade snusa p.g.a. en operation också. Man ska ju vara nikotinfri en tid före och efter för att undvika komplikationer. "Eftertiden" har gått nu och det kan ju vara ett skäl till att jag är så himla sugen på snus. Skrattade när jag läste ditt förslag om kontrollerat snusande! Tänkte först att det går ju aldrig, men det kan det faktiskt visst det göra. Fyra prillor om dagen i stället för en dosa bör jag kunna klara mig på. En stor nackdel finns om jag börjar igen och det är att jag har berättat för flickan att jag har slutat snusa. Hon blev så oerhört glad och jag vill inte göra henne besviken på mamma.. Ja, jag får se helt enkelt. Vikten kanske måste gå före i alla fall om jag nu inte klarar båda.
Ska lyssna på både radioinslaget och se filmen. Jag såg ju En runda till förra veckan- Filmfestivalen i Göteborg (men hemma i min soffa då...)
Det blir kul när den kommer på riktigt så kan vi prata om den. Jag skulle inte tro att det är någon trigger att se. Fanns ett tillfälle som jag kunde känna igen som ”positivt” men sen var det mest elände.
Det som förvånade mig lite var att de här helt vanliga medelklassmännen med jobb, friska barn och vackra/smarta fruar verkade ha så deprimerande tråkigt liv. Jag menar allt fanns ju inom räckhåll- men de hade så svårt att ha kul, att prata med sina barn, att vara bra på jobbet.
Om det varit slum i Bolivia hade jag kunnat förstå att livslusten går på sparlåga. Men danska män i villor med havstomt... nu tror jag inte det är så enkelt att man blir lycklig av ett fint hus. Men nog får man anstränga sig lite mer med det som vi har fått givet? De blev ju inte alkoholister allihop men det handlade om att förhöja livet. Behovet av det.
Vi som förhöjt och så småningom sänkt livet i promille-dimma, vi är nog mer uppmärksamma.
Lång utvikning...
Ville mest säga att jag tycker du är en kämpe med ditt sluta-snusa.
igår satt jag fast i bilkö och serie- samt stereosnusade så jag hade ont i tänderna idag. Ska nog överväga det kontrollerade snusandet framöver.
Skrattar åt din våg/boomerang. Snart gör du det och inget efter är jobbigare än före. Det är skönt med verkligheten och att se klart, alltid.
Kram kämpar-kompis!
Nej, den filmen var inget för mig.
Tyckte de manliga karaktärerna var ointressanta så jag såg faktiskt inte färdigt den.
Sedan tyckte jag det var ett fånigt experiment också...?
Thomas Vinterberg gör ju annars intressanta filmer ...
Jag förstår att det är flera här som snusar. Glad att jag inte har alla laster men det hade nog varit bättre att vara beroende av snus än alkohol tänker jag. Min son snusar lössnus, grov. Jag har så svårt för det. Det rinner inte utanför munnen men på tänderna och de blir alldeles bruna. Min dotter snusar också fast påse. Tidigare snusade hon endast när hon var manisk men nu har hon fortsatt. Hennes vackra tänder har börjat gulna. Jag förstår att snusen har en mycket lugnande effekt av cigaretter fick hon hjärtklappning.
Lycka till med vikt och snus! Fast kanske en sak i taget eller hur tänker du?
Kraftigt nikotinsug kvarstår. Blir bättre/försvinner helt när jag är ute och rör på mig. När det gäller dieten har jag ju ingen sådan än. Jag äter som jag vill fortsatt. Har inte satt mig på kalorirestriktioner eller att jag inte får äta vissa grejer - än. Just nu jobbar vi fortsatt med att hitta balans för att jag ska slippa blodsockerdippar. Frukosten har jag koll på nu tycker vi så denna vecka är det lunchen jag jobbar på. Jag loggar allt jag äter men gör egentligen inte mer än så. Vill jag äta semla äter jag semla (typ). Tror inte detta egentligen blir för mycket för mig utan jag hänger i med maten. Mitt mål är också att gå ned 15 kg men hellre bra/hållbart än snabbt. Jag är livrädd att väcka någon gammal ätstörning till liv (hade en kort i unga år) men även vinsuget. Hunger kan ju trigga suget, det vet vi vid det här laget.
Jag kan fortfarande ge min vänstra för en prilla men tänker att det går över. Vi vet att det går över. Det gäller att hålla i och hålla ut. En dag kommer det nya tider. Såg din fråga Vjlo. Jag äter Champixen med full ordinarie dos, två piller om dagen.
Känner mig kraftigt introvert nu så kommenterandet i andra trådar blir ännu mer lidande än vanligt. Ni fattar säkert!
?Låter inte så kul gå med toksnussug flera dagar, men jag är nästan övertygad det kommer ge med sig, det "borde" göra det i alla fall..... håll ut! Det blir bättre så småningom.... :-)
20 000 steg och arg som ett bi
Jag går och går. Huvudvärken släpper inte. Arg som ett bi. Nu fick sonen sig en släng. Har bett om ursäkt, ätit och ska strax gå in och krama om honom.
I dag slängde jag min sista dosa General. Den ligger i soppåsen som är kvar inne. SKA inte hämta fram den igen för nu är det SLUT.
Heja heja dig??
Heja heja dig??
Jag tänker att har du fixat att vara nykter ett år så kommer du fixa det här!
Kram ?
OJ.... du strider verkligen!
OJ.... du strider verkligen! och 20 000 steg... det är oxå bra!
Hur går det sova? Själv har jag haft stora behov av att ta massa sömnstunder på dagen, det har blivit mindre av den varan sen i lördags. Men sömn har varit viktigt.
Heja!
Jag slutade snusa för ett år sedan. I början är det ju jättejobbigt, men om man tar sig igenom den första tuffa tiden så är det mycket lättare att vara utan snus än att avstå alkohol tycker jag. Det sociala trycket på att snusa är ju rätt lågt jämfört med alkohol. Snus är numera helt ointressant för mig, ingen längtan alls. Och för mig som har en ganska energisk läggning var det jätteskönt att bli av med stimulansen från nikotin, det var verkligen inte bra för mig... Så hälsovinster även där, främst psykiska.. Kämpa på!
Vad duktigt Kennie!
Kan du inte berätta lite om hur det var för dig? Om du kommer ihåg? Och kanske lite om de vinster du känner i dag? Jag behöver pepp här känner jag. Nej, det sociala trycket är ju lika med noll när det gäller snus. För min del nästan tvärtom. Har genom åren fått lite blickar och gliringar på jobbet. Inte alla tycker det är fräscht med snus (kan bara hålla med).
Förutom att jag är arg är jag yr och frusen. Däremellan är jag het som en kamin. Var inne på jobbet igår för att göra en insats några timmar. Bl.a. skulle jag ta två kopior på ett fyrasidigt dokument. Kopiorna skulle jag lägga i två kuvert och skickas, originalet skulle jag behålla behålla. Hade inte ett rätt. Fick sprätta upp kuverten. Satt och vände och vred på papperen men fick inte ihop det. Alla papper fick följa med hem igen så får jag hoppas jag kan reda ut denna extremt enkla övning i dag i stället...
I början (ett par dagar typ) fick jag myrkryp av Champixen och fick då ta hjälp av sömntabletter. Sedan har jag sovit som en stock. Drömt har jag gjort, precis som du Vjlo! Konstiga drömmar och ovanligt för mig att drömma öht. Nu sedan jag slutat med nikotin helt har jag fått problem att somna igen. Kan ev. också bero på att jag har en jullovsfirande 15-åring hemma som gärna gejmar på kvällarna tillsammans med sina kompisar. Vi är nog många här som vet hur det kan låta :D. Det tillsammans med myrkryp efter 20 000 steg gjorde att det fick bli en sömntablett till slut. Då hade jag somnat och vaknat ett par gånger och kände att det inte var hållbart längre.
Dag fyra i dag som helt nikotinfri då...
Kram!
Skrattar ?
Det där med rätt papper i rätt kuvert kan vara riktigt svårt ? Tur att du vet vad det beror på!
Kram ?
Håll ut!
Håll ut!
För mig har det kännts som sömnen varit mest störd de första 3-4-5 dagarna efter "dosförändring", och du har ju slängt hela dosan åt skogen, visst har du slutat med upptrappningen, och är på "full nivå", eller är det fortfarande upptrappning?
För mig har det det känns som det tar ca 2 veckor att stabilisera mig mellan varje steg, hittils i alla fall. När dosen champix gick upp, så var sömnen märkbart rubbad, svårt sova på nätterna, innan kroppen vande sig, nu när jag engagrerat mig ett par veckor att fasa bort o ta bort nikotinpiller/spray har det mest handlat om att huvudvärk och trötthet varit jobbig. Förutom de två senaste nätterna när jag vaknat väldigt tidigt (2-3-tiden.....) Det skyller jag delvis på snöovädret som yr utanför fönstret.
Charlie70 - har du fått några
Charlie70 - har du fått några tips o råd från sjukvården? vad säger de?
Charlie70 - har du fått några
Charlie70 - har du fått några tips o råd från sjukvården? vad säger de?
Full nivå
Ja, jag är på full nivå sedan några dagar tillbaka. Och jag har ju "slängt hela dosan åt skogen". Förstår att du tycker jag är lite för snabb men detta ska bannemej gå! Eftersom jag är lite för snabb har jag inte heller riktigt olika steg utan jag tar väl ett gäng kliv på en gång här nu antar jag... Ska förklara lite varför jag har så bråttom nästa gång jag kommer in. Nu måste ja rusa.
Kram!
Hehe, ja jag har flaggat lite
Hehe, ja jag har flaggat lite här o där att det kanske går supersnabbt. MEN... om du vet varför och är beredd på det extra besväret ett tag så kommer det funka utmärkt, det är jag övertygad om.
Jag var ju själv lite motsträvig mot att klistra på mig plåster som hon rekommendera hur länge då?? utan körde slut på en del av mina nikotinpiller/spray, innan jag slängde ut allt.
Jag snusade ju iofs 2 dosor portion per dag (vanan att byta var nog minst lika stor som effekten), så hade nog ett högre fall ner än du. Men ville inte för länge använda ett substitut. För visst är det en stor frihet att inte behöva tänka o ha med sig något alls :-)
Så.. förstår :)
men du får berätta sen när du rusat iväg o kommit igen
Humörsvängningar
Har både skrattat mer än på länge i dag och är på väldigt dåligt humör. Har inte tålamod med något öht. Skulle föra över pengar till barnens ISK-konto. Och det är samma visa varje gång. Det måste till en slags tvåstegsraket för att överföringen ska fungera. Denna raket glömmer jag från ena gången till den andra. Alltid. Ringer banken. Tjänstemannen jag pratade med inledde samtalet med en liten flukt av översitteri. (Förstår att de blir trötta på dessa frågor men) JAG BLEV OMEDELBART VANSINNIG. Informerade att "jag just nu håller på att sluta snusa och inte är på mitt bästa humör. Vill bara berätta det så du vet att det inte är riktat mot dig om du drabbas under vårt samtal." Sedan var tjänstemannen mjuk som smör under hela samtalet. Halleluja!
Jo. Jag ska göra en mindre operation i ansiktet i mitten på januari. Förutom allt annat nikotin bidrar till så ger det dåligt läkekött. Jag är därför beordrad att sluta snusa en månad innan operation. Och inte vill jag orsaka värre ärr än behövligt. Inte i ansiktet i alla fall. Så det är bara att fortsätta kämpa. Men även denna dag har varit för j*vlig rent ut sagt. Fryser, yr, extremt dåligt humör, kognitiva förmågor på noll. Fy bubblan. Nu blir det en kopp te och lite ingefära att tugga på...
Blir ingen kram i dag. Vore bara att hyckla.
Tack för tipset...
.... att aldrig sluta med snuset ?
Usch. Imorgon kommer det att kännas bättre. Kram med taggbuffert, tycker att du är extremt duktig!
*blää*... det var då till att
*blää*... det var då till att ha en riktig hemsk dag... Men ändå kul effekt ditt sluta-snusande fick på banktjänstemannen!
Att bli "ren" i så god tid som möjligt inför operationen måste vara en riktigt bra drivkraft. Det är trots allt en begränsad tid du kommer få ha just denna nivå av abstinenselände. Det blir bättre!
*kram* (du behöver den även om du inte kan ge en själv)!
Du är duktig!
Att sluta snusa..
Som svar på Vad duktigt Kennie! av Charlie70
Jag minns inte exakt hur länge, men har för mig att de första tre veckorna var värst. Jag kände mig typ hela tiden på vippen att börja gråta eller bli rasande. Och det var som en kall, tryckande känsla i hjärnan. Sen, som du skriver också, så var jag lite vimsig ett tag och hade svårt att fokusera. Efter den första månaden så blev det lugnare med känslorna. Jag kunde fortfarande bli sugen i vissa situationer, men det försvann också vartefter i och med att man skapade nya snusfria vanor. Typ kaffe och snus efter frukost lärde man om till att det bara är en till kopp kaffe man är sugen på. Så länge som jag drack kunde jag få lite sug vid första glaset, men det blev också mindre med tiden (och nu när jag inte dricker slipper jag ju det helt..) När det hade gått ett halvår var jag nog rätt över snuset, och nu känns det nästan absurt att jag har snusat, det känns lika lockande att stoppa en prilla under läppen som att gå omkring med en hoprullad strumpa i armhålan. Helt meningslöst, med andra ord, varför skulle man göra det... Till de positiva effekterna: Jag har lättare att somna, nikotin verkade ungefär som koffein på mig, jag var ofta uppe i varv när jag skulle sova. Jag har jämnare humör, det var väldigt mycket mer intensivt, upp och ner och så försöka parera med snus... Mina tänder håller sig vita mellan de årliga tandläkarbesöken. Jag är också mindre trött, när jag snusade blev jag ofta ganska matt. Sen den konstigaste effekten: under de senaste 10 åren (då jag var snusberoende) så fick jag när jag var trött och på väg att somna ofta en surrande, elektrisk känsla som svepte genom hjärnan (tänk dig ljudet från lasersvärden i Starwars). Den kom kanske 2-3 kvällar i veckan, och försvann sen när jag slutade snusa (försvann även de perioder då jag slutade under en kortare tid men åkte dit igen). Jag tror helt enkelt att min kropp signalerade att det var för mycket gift i omlopp. Min kropp var helt klart stressad av nikotinet och jag är väldigt glad att jag har slutat. Så kämpa vidare, det är jobbigast i början!
Oj, oj, oj
Det låter som en västanfläkt att sluta med alkohol i jämförelse med snus ?
Fy att snuset kan påverka så mycket!? Det där måste jag ta mig en allvarlig funderare över känner jag. Jag har hört att det nästan är omöjligt att sluta snusa. Och så farligt är det ju inte, har jag tänkt. Sen har jag inte tänkt mer. Inte velat tänka mer. Men om jag ska sluta får det nog bli under sommarsemestern så jag kan gå här hemma och skälla i godan ro ?
Kram ?
Ja, medicinen är bara en
Ja, medicinen är bara en stödkrycka, som delvis tar ner allvarligheten i abstinenssymtomen.... och gör själva snusandet lite meningslöst så det är lättare låta bli.
att planera in det så det är lite lugnt runt omkring skadar nog inte - jag tycker själv jag varit hjälpt av att göra en del av mina nedtrappningar på helgerna då jag haft störst möjlighet vara långt från vanligt folk :)
Heja dig!
Men fy bubblan att det är så tufft att sluta med snuset. Hm, kommer att bli bra sedan och hur stolt skall du vara när du fixat det?
Skickar en kram (ohycklad?) och önskar en trevlig nyår?
Svårare i början, lättare på sikt
Vill bara tillägga att det är svårare i början att sluta snusa än att sluta dricka (om man som jag drack 2-3 kvällar i veckan), Men det är absolut inte omöjligt, och det är mycket lättare på lång sikt. Jag tänker mycket mer på att jag inte dricker än att jag inte snusar. Men det kan såklart vara olika från person till person. Hur som, kämpa på, det ger sig!
Bättre i dag - tror jag
Vaknar mitt i natten. Börjar bli en vana och jag funderar på om det är en biverkning av Champixen. I dag vaknar jag i alla fall utan huvudvärk och huggtänder. Känns som om denna dag kommer vara en lättare dag! Kennie, ovärderliga erfarenheter du delar med dig av! Känner inte igen den där Starwarseffekten men funderar på om det finns annat jag kommer att slippa eller få i stället framöver. Har snusat intensivt i över 30 år nu minus graviditeter så jag minns inte alls hur det är att leva som ren. Kan ju bli mycket intressant! Jag tror som du att snuset är svårare i början men lättare på sikt än alkoholen. Snuset eller avsaknaden av nikotin, tänker jag på varje sekund medan vinsuget kom stötvis i vissa situationer. Vi har ju lärt in olika beteenden med olika droger. Av mina erfarenheter hittills så rekommenderar jag andra som mot förmodan vill sluta att göra det under en lugn period på jobbet (om sådan skulle uppstå) eller i samband med ledighet.
I dag firar jag med ett par arbetskollegor. Lite konstigt eftersom jag nästan satt en ära i att inte umgås med arbetskollegor privat och nu ska jag helt plötsligt fira nyår med två av dem... Ingen av dem vet att jag har slutat dricka för gott. Jag skyller på utmattningen. Dessutom kom den ena på att jag skulle kunna låna bilen för att ta mig hem och skjutsa henne på vägen förstås. Så det blir inget krux med min nykterhet i dag. Ser fram emot kvällen!
Gott Nytt år till er alla och stort tack för det här året! Vad skulle jag gjort utan er?
Kram!
Gott nytt nyktert 2021?⭐?
Charlie, lycka till med snuskampen! Du är verkligen en kämpe!! ???
Kram ???
Skönt det börjar gå åt rätt
Skönt det börjar gå åt rätt håll!
Att inte kunna sova ibland tror också jag är en del av champix-biverkningarna - kanske därför man drömmer så mycket? Men nu är det ju för dig en framgång att slippa den där jobbiga huvudvärken hela tiden!
Hoppas du får en riktigt fin nyårsafton!
En dag i taget!
Finalisa!
Ett riktigt gott nytt år till dig med! Du är också en riktig kämpe!!!
Kram!
Vjlo
Har också drömt lite, men ovanligt mycket. Säkert biverkningar av medicinen. Hoppas det börjar vända nu som det gjort för dig. Bakar frukostbullar. Ser fram emot dem om en stund.
Kram!
Vill bara skicka en stor stor
Vill bara skicka en stor stor kram t dig Charlie70❤️❤️
Allt gott inför 2021?❤️
Aktivitet
Vilken aktivitet det är under "Förändra". Kul att så många hittat dit samtidigt och kan följas åt. Det gör också att jag kan känna att jag kan luta mig tillbaka lite. Behöver inte vara där för att välkomna nykomlingar. I dag börjar jag arbeta 50 procent. Känns toppen! Viktigt delmål på vägen mot 100% frisk igen.
Snuset då. Det har varit extremt jobbigt. Jag var helt snusfri från den 27/12. Innan dess trappade jag ned och de sista dagarna innan stopp låg jag på 2 prillor per dag. Nästan inget alltså. Efter helstoppet har jag lidit av en fruktansvärd huvudvärk som likande ingenting. Dessutom har jag VARJE SEKUND under min vakna tid saknat och längtat efter nikotinet. I fredags (1/12) stod jag inte ut medhuvudvärken längre. Tog efter noga övervägande två nikotintuggummi a 4 mg. Och huvudvärken pös sakta i väg. Det var en sådan lättnad att få slippa den under en kväll. Lördagen fortsatte som tidigare men när jag vaknade upp i går, söndag, kändes det som om något har hänt. Suget (och humöret) var inte lika starkt närvarande. Visst kommer det ett sug efter maten och till kaffet osv men det finns inte där varje sekund! Huvudvärken har också gett med sig. Finns där men mer som ett molande i bakgrunden. Den tortyrliknande starka huvudvärken tycks vara borta.
Det tog alltså en vecka av helvete innan livet blev uthärdligt igen. Huvudvärken vet jag nu att jag inte kan skylla Champixen för. Den är ren och skär abstinens. Däremot gör Champixen att jag måste upp och kissa en gång per natt och så sover man lite konstigt på den. Vjlo drömmer, det har jag också gjort. Vissa nätter sover jag väldigt djupt, andra väldigt lätt. Tendenser till myrkrypningar innan jag somnat finns. Detta är som sagt de biverkningar jag märkt av hittills. Blir det inte värre än så är de OK för mig.
Glimtar av stolthet inför mitt nya snusfria liv börjar vakna till liv inom mig. Samma känsla som när jag klarade av nyktra dagar i början.
Fina Varafrisk. Tack för nyårshälsningen! Nu önskar jag oss alla en god fortsättning på 2021!
Hur går det för dig Vjlo?
Kram!
Hmm.
Hmm.
Behöver du ta tuggummi lite nu och då, eller var det bara den kvällen? Bra insikt att det inte var champixens "fel".
Jodå... det går väl an, trots att jag haft sug efter nikotin så har jag inte fallit igenom, tror däremot socker-suget och bullemiätandet ställer till det. i år (2021) måste jag komma i form igen.. och det duger inte att äta det jag gör och röra mig som jag gör....
Men... dagarna efter nyårsafton kändes ganska hemska, jag var som bly i huvudet typ, och måde jättedåligt. Över allt, meninglöst. Nu har jag kommit tillbaka och mår bra/normalt igen. Jag är inte helt hundra om det var rent allmänt i livet som det var trist eller en effekt av champix-sluta-snusa... och om det är en normal effekt av sluta-snusandet eller nån biverkning. Jag ska ge det några dagar med promenader, sol och allmänt bry dig om dig själv och försök må bra, och se om det stabiliserar sig.
Bara då
Nejdå. Jag tar inte tuggummi nu och då. Det är slut med dem. I fredags tog jag och då släppte äntligen huvudvärken. Sedan inget mer.
Meningslösheten beror alldeles säkert på att de där signalsubstanserna ska ställa in sig på ett nikotinfritt liv nu. Samma som när vi slutar dricka. Hejohå. Bara att vi håller ut nu! Jag känner mig stark och glad just nu. Som om jag vunnit på lotteri!
Vad ni är duktiga!
Den där huvudvärken är säkert abstinens. Samma som jag får när jag slarvat med kaffe, och jag kände det även i början av nykterheten. Himmel vad snus är beroendeframkallande, och det ligger kanske något i påståendet att det är ”omöjligt att sluta snusa”. Men ni visar att det visst går, heja er!
Kram ?
Ah, vad bra :)
Ah, vad bra :)
Och du har nog rätt i att signalsubstanserna ska hitta nya vägar, eller kroppen ska hitta nya sätt att få nöje och mening.
Sköterskan sa något "klokt" om att man har mindre marginaler nu, så det är viktigare sköta kost, sömn, även motion. Nikotinet hjälper inte till i uppförsbacken som tidigare....
Jag har lovat mig själv att jag *åtminstone* ska ta långa lunchpromenader, oavsett hur det känns, och idag var det riktigt härligt!
Ha en fin dag!
Ta hand om sig
Du gör helt rätt i att ta hand om dig nu Vjlo! Promenader och sol är en toppenmedicin. Det tar sin tid innan innehållet i skallen kommer till rätta igen efter att vi slutar med våra beroenden. Själv tycker jag sömnen har krånglat en del. Promenader försöker jag verkligen få till. Har en 6 km runda som jag gått ett antal gånger nu. Samma sträcka varje gång men med den skillnaden att jag ökar tempot efter hand för att få upp pulsen.
Släpper inte din dipp får man fundera på om det är en allvarlig biverkan av medicinen. Då får du ta frågan vidare. Att gå runt med känslan av meningslöshet är inte bra...
Andrahalvlek: JA! Det tycks fungera faktiskt. Och jag känner att erfarenheterna från att sluta med vinet kommer väldigt väl till pass nu. De bidrar helt säkert till att jag är mer uthållig och har en stark förvissning om att snuset snart bara är ett minne blott :D
Kram!
Livsgnistan har nog återvänt
Livsgnistan har återvänt nu, så det var nog inte medikamentets fel, utan en vanlig tråkig abstinens ?
Klokt att pressa på med prommenader, försöker själv gå två till tre ggr per dag, och få ihop strax över 10 000 steg (varierar).
Jag längtar verkligen till dagen då jag inte ska käka den här champixen längre. Och må någolunda, eller bra, utan att behöva den som stödkrycka!
Bara veckor dit....
Jag ser ljuset! :-)
Förundras
Måste bara skriva en rad om den förundran jag känner just nu. Från att ha STARKT sug VARJE sekund i en veckas tid till att endast bli sugen efter maten, till kaffet och liknande över en natt. Märkligt tycker jag. Men väldigt skönt så klart. Samma med huvudvärken. Den gör sig påmind men inte på det tortyrliknande sätt som var förra veckan. Nu är det inte värre än att jag kan leva med den.
Känner du dig OK i dag Vjlo? Tänker på dig. Känns inte bra med ditt dipp. Hoppas verkligen det var tillfälligt och inget annat.
Kram!
Ja, men det går ju frammåt då
Ja, men det går ju frammåt då! Kanske har du fått gå igenom det värsta?
Här mår jag bra idag - precis varit ute i naturen och eldat, utan att grilla, då ingen i sällskapet kom ihåg korven.. Men det blev en utedag ändå. Så jag tror jag ligger på lite humörsplus just nu. Ska slösurfa i soffan och kanske sova lite, då det ju är trettondagsafton - och ledigt från jobbet :)
Inte grillat heller
Här skulle vi grilla, men tändaren ville inte samarbeta med oss ? Så nu har korven åkt in i frysen. Har köpt extra långa tändstickor så vi är bättre rustade nästa gång. Jag och dottern fick ihop 5.200 steg i alla fall, utan korv i magen.
Kram ?
Vilken kämpe du är
Snacka om att ge allt när du verkligen bestämt dig. Respekt!
Kram
Biverkningar av Champix
Blev varnad för illamående men det har jag inte lidit av. Däremot har jag biverkningar som gaser i magen, sova tungt/drömma/ inte alls p.g.a. myror i benen och så nattsvettningar i bland. Har fortfarande lite huvudvärk av abstinensen men inte värre än att den går att hantera. Tar en Onico när det behövs (Kanske fem om dagen) men vill inte börja med dem som ett långsiktigt substitut.
Snusstoppet har helt tagit bort de få tankar som fanns kvar av alkohol. Det är liksom inte den som är problemet längre. Nikotinet står i centrum i stället. Efter snusstoppet så blir det vikten. När det är klart, vad gör man då? Satsar på långdistanslöpning? :D
Kram!
Jajamensan!
SSRI ska vi skippa också, sen blir det Göteborgsvarvet ?
Kram ?
Haha ja...
... vilka supermänniskor, kan ställa oss till forskarnas förfogande om inte annat. Verkligen bra jobbat med snuset, Charlie. Är mäkta imponerad. Efter helgen ska jag åtminstone börja se över mina snus-vanor efter helgernas seriesnusande. Idag ska jag köpa löparskor med broddar ??♀️?
Just det!
SSRI ska ju trappas ut under året också. Jag har halverat nu men håller mig där till jag är mer stabil utan snus och har gått upp i tid på jobbet.
Löparskor med broddar är bra! Jag springer ju inte (än) men har funderat på Icebugs. I går gick jag med löstagbara broddar och de är inte särskilt bekväma om det inte är ganska mycket snö under.
Göteborgsvarvet, hur långt är det? Har inte sprungit mycket i mitt liv och ingenting de senaste 30 åren....
Vilken fart!
Det var som sjutton vilken motivation och energi du har fått Charlie!? Härligt. Där fick du mig att åka och köpa icebugs efter jobbet i dag. Har inte fått tummen ur ännu.
P.s Göteborgsvarvet är 21,1 km.
Kram
Icebugs här kommer vi! ??
Såklart vi ska köpa icebugs på samma dag Torn, när annars ?
Halvmara
21 km är Göteborgsvarvet, det går nästan på ren vilja om man inte har allt för många extrakilon att släpa på. Det har jag för tillfället ? Men idag kunde jag knäppa vinterbyxorna ordentligt! Och klämmer jag på volangen på magen så har det börjat röra på sig lite, det känns. Tjoho!
Kram ?
Ja du
Får fundera på den :D
Minnen
Jag fyller år i dag. Mina egna födelsedagar är inte jätteviktiga men ändå minns jag vissa i någon mån. För två år sedan befann jag mig djupt nere i en kris efter att flickan fått två epileptiska anfall (grand mal). Ett under hösten (på skoltid) och ett till strax efter nyår. Efter det sista anfallet höll jag inte ihop längre av oro för flickans liv. Jag ringde 112 och det blev en extremt snabb färd med blåljus till sjukhuset. Anfallet tycktes aldrig ta slut... När jag kom hem dagen efter valde jag att slänga tröjorna. De luktade så illa av stressvett att jag inte trodde det var lönt att tvätta dem. Därefter följde några dagar med dygnet-runt-bevakning av flickan. Att kunna somna i lugn och ro var uteslutet för min del. Jag levde i skräck för att flickan skulle dö. Drog in en fåtölj i sovrummet och satt i den och vakade medan hon sov. Sedan blev det tack och lov pappavecka. Jag kontaktade vc för att få någon att prata med. Hade tur och fick nästan omedelbart en tid hos kurator för krissamtal. Jag tror jag fick komma till henne varannan dag faktiskt. Minns att jag nämnde att jag fyllde år och att jag funderade på hur man kan fira det, om alls, i det läge jag befann mig. Kuratorn föreslog att jag skulle köpa hem lite god mat. Det gjorde jag. Drog till Ica men självklart även till Systembolaget. En flaska bubbel och minst en flaska rött köpte jag. Så. Där jag befann mig, mitt i en kris för att mitt barn var sjukt, helt utmattad av sömnbrist, väljer jag att dricka åtminstone två flaskor vin (förmodligen mer) ensam hemma för att "fira" min födelsedag. Jag fick en fin bok i födelsedagspresent av min pappa. Den hällde jag rödvin i nästan det första jag gjorde. Orkade inte se åt boken på månader efter det. Skämdes över att jag förstört presenten på ett så skamligt sätt.
När jag tänker efter, undrar jag om inte vindrickandet eskalerade ytterligare under den våren. Sedan blev jag heltidssjukskriven i juni. Då drack jag inget eller väldigt lite under sommaren. Till hösten började jag arbeta halvtid och livet skulle liksom bli normalt igen. Drickandet tilltog under hösten och crescendot blev den 21 december när jag var full för sista gången. Födelsedagen efter det var jag extremt sugen på alkohol. Blev irriterad på alla emojis med flaskor och glas. Jag var också fortfarande extremt låg. Fanns inte på kartan att ordna något firande trots att jag fyllde jämnt. Tog med barnen på en näraliggande restaurang. Gladde mig åt att flickan faktiskt följde med (inte självklart). Drack alkoholfri öl och den gjorde susen kommer jag ihåg.
Mellan mars och oktober var jag heltidssjukskriven. Något jag hade behövt vara mycket tidigare egentligen. Jag kom inte igen så snabbt efter flickans epilepsidiagnos som jag trodde att jag skulle göra.
I dag är det dags att fylla år igen. I dag är jag pigg, jag njuter av livet, det finns inga synliga kriser runt mig. Jag har inte ilsknat till på några emojis (jo har fått både flaskor och glas). Presenten jag fick för två år sedan har använts flitigt hela året. Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över det där rödvinet som jag hällde i boken. Det är historia nu. Barnen är friska och mår jättebra! Jag har valt att ta hem mat i dag (skärgårdstallrik från lokala fiskhandlaren) för att slippa stressen för flickan att gå på restaurang. Tyvärr har hennes dag kretsat kring att det är fel mat jag har beställt. Hon äter inte fisk säger hon och hon vill inte vi ska äta fisk för då luktar det fisk här hemma och det klarar inte hon (nytt för mig). Jaja, vi får se hur det går. Detta är helt enkelt livet med autism som jag numera väljer att INTE dricka rödvin på.
Strax före jul fick vi reda på att flickan har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Kändes som en lättnad konstigt nog. Nu kommer hon att få gå i särskola med anpassad undervisning. Hitintills har hon iofs haft anpassad undervisning men bedömts mot normalbegåvade barn och det har inte varit enkelt kan jag säga. Våren kommer att ägnas åt att arbeta med den kommande särskoleplaceringen. Oavsett vilka hinder jag stöter på kommer jag inte hantera dem dem med vin. Så oerhört tacksam att jag slipper det!
Kram!
Grattiskram ?
På din födelsedag!
Särskola är det bästa beslut vi tagit för dotters skull ❤️ Hennes diagnos är också lindrig utvecklingsstörning. (Som det hette när hon var cirka 7 år.) De är så duktiga på att individanpassa undervisningen i särskolan och vår dotter har utvecklats jättebra hela tiden.
Hon utvecklas inte speciellt mycket nu på daglig verksamhet, men jag släpper den bollen just nu. Flytten till gruppboende i april får fullt fokus för oss nu.
Kram ?
Grattis !! ?
Grattis !! ?
Grattis Charlie??
Tack för en intressant läsning och för att du delar med dig. ??
Vilken styrka du besitter och vilken upphämtning du har gjort
Är grymt imponerad och så glad för att du och dina barn mår så mycket bättre!?
Kram ???
Fin dag
Haft en fin dag i skogen tillsammans med barnen. De var trevliga mot varandra och vi kunde gå utan större knot. 10 000 steg blev det visst och det är vad flickan orkar med, åtminstone i den terrängen. Ravioli som värmdes på stormköket, varm choklad och kaffe till mig fick följa med.
Så länge jag är ute i friska luften och rör på mig finns knappt några tankar på nikotin. Däremot, så kommer det direkt när jag kommer hem. Börjar leta efter dosan med Onico, vill ha tuggummi eller annat substitut att sysselsätta mig med.
Jag ser att du klippt Champixen Vjlo. Förstår att du har gjort det. Du får väl bara backa bandet om du inser att det inte funkar. Jag kör på med mina. Fjärde veckan nu och ska snart hämta nya. Tänker då att jag använder den sista veckan till att dela tabletterna och ha dem som utfasning under ett par veckors tid. Det fungerar överraskande bra det här med att sluta snusa måste jag säga! Såg att du Torn sökte efter argument. Mina är vita(re) tänder som inte behöver blekas igen, slippa komma ihåg dosa vart man än ska, slippa upptäcka att man fick med sig dosan med de begagnade snusarna när man just satt sig för ett tretimmarsmöte, pengar, tandhalsar, minskad cancerrisk (lite oklart för mig var men cancer i urinblåsan är tydligen ett ställe som förekommer), kunna säga till flickan att NU har mamma slutat snusa (en önskan från henne), ha en fräschare och mognare framtoning (slippa mixtra med snus in-och-ut inför folk, bättre doft i munnen), vara en bättre förebild för barnen bl.a. genom att visa att man kan göra rätt trots att man gjort fel tidigare, kunna åka utomlands en längre tid utan att behöva planera för ett beroende, varmare händer och fötter. Detta är de argument jag kommer på just nu. Finns säkert fler! Det som jag var lite nervös för inför snusstoppet var att jag skulle bli sugen på vin igen. Ett beroende bort ett annat in liksom. Men, farhågan har inte besannats över huvud taget!
I morgon är det vardag igen. Lite nervös för väckningen av flickan kl 06.00. Kanske ännu mer nervös för väckningen av mig själv kl 05.45... Vi har sovit gott på morgnarna under helgerna, även i dag.
Kram!
Att helt sluta tänka på att
Som svar på Fin dag av Charlie70
Att helt sluta tänka på att söka upp dosan eller ersättningspiller tog ju en stund, så det kommer nog vara så för dig med, viktigt är nog att inte mata sig med ersättare, varken choklad eller piller under läppen, inte efter ett tag, utan låta vanan försvinna. Den behövs ju inte längre.
Ska lägga ravioli på inköpslistan tror jag, för det är ju smidig och gott att ha med sig ut i skogen!
Shit!
Efter den listan med fördelar så måste jag ju bara bli kvitt snuset.? Det med barnen också, så som mina barn har tjatat på mig under åren. Hmm, jag tror dock att jag kommer försöka mig på en cold turkey. Har blivit lite avskräckt av hur framförallt Vjlo har haft det med biverkningar av medicinen. Sedan kommer jag nog avvakta till våren när det är varmare och jag kan vara ute och fiska oftare. Har även funderat på att köra med ingefärabitar i början. Har en på jobbet som slutade så,och det gick bra för honom i alla fall.
Härlig dag du har haft Charlie!? Skogen är underbar.
Kram
Fuskat
I går fuskade jag. Tog två 4 mg nikotintuggummi. Vad hände då? Fick ingen kick, men mådde otroligt illa. Det var bara att spotta ut tuggummina igen. Där fick jag för det fusket och inte blev jag sugen på att testa igen :D
Några steg har inte hunnits med här i dag. Har jobbat hemma, tvättat och storstädat. Ska göra min lilla operation i morgon och kommer vara opasslig en vecka framöver så att städa badrum, kök och skura golv kommer inte vara aktuellt. Men nu är det gjort!
Tror tyvärr jag går upp i vikt nu trots att jag inte tycker jag gjort mig förtjänt av det. Säkert avsaknaden av nikotin som bromsar energiförbrukningen, suck. Får nog fortare än jag tänkt mig ta tag i viktfrågan. Skulle egentligen behöva stöd av dietist eller liknande för pepp och inspiration. Det borde väl finnas privat även för sådana som bara är "lite" överviktiga?
Kram!
Bra, då fungerar medicinen :-
Bra, då fungerar medicinen :-) :)
Och ja, angående vikten, nog känns det som det lagt sig lite här o där, men just nu försöker jag ignorera det, och mest fokusera på att röra på mig. Kanske du kan inspirera mig lite :)
Ny identifierad trigger
Genomförde min lilla operation i veckan. Eller den var inte superliten. Jag blev sövd och fick lite morfin som smärtlindring på uppvaket. Sov gott oh länge natten innan. Kunde t.o.m. ligga och slumra i tre timmar i väntan på min tur till operation. Ganska lugn inför operationen alltså. Men ändå, när jag kom hem på kvällen dök suget efter vin upp. Precis lika oväntat som det gjorde efter bilturen på höstlovet. Vid det här laget har jag trott att jag gått igenom alla upptänkliga situationer där hjärnan förväntar sig vin - men icke. Det blev självklart inget den här gången heller. Nu är det fokus på läkning och snusstopp här.
Ja, det är ju jättebra att Champixen funkar som den ska! Nästan som ett slags Antabus. Vikten kommer längre fram och jag känner att jag måste tänka strategiskt och vara förberedd även med den innan jag sätter i gång. Precis som med vinet och snuset (även om inte maten är ett missbruk för mig är jag väldigt förtjust i framförallt riktig mat och äter mig då och då gärna mer än mätt).
Funderar vidare på Icebugs. Nu har jag promenadförbud en vecka framåt och sedan vet man ju inte om vinter är överstökad här i Stockholm...
Kram!
Kan det ha varit morfinet som
Kan det ha varit morfinet som triggat dig kanske. Det är inte omöjligt. Jag tror på att snön stannar en tid , även i Stockholm, så köp ice buggs och håll dig på benen. Kramiz
Precis
Gick just in för att göra ett tillägg om just morfinet. Jag undrar om det inte var det som triggade mig. Det får bli extremt stor försiktighet framöver om jag skulle behöva den typen av smärtlindring framöver igen....
Tack Jullan! Ja, Icebugs eller andra dubbar kommer att behövas en tid framåt- Läste just att staden backat och nu börjar förbereda längsdskidspåren i alla fall. Har varit ramaskri här då Stockholm av smittskyddsskäl inte har tyckt att vi skulle åka längd. Skridskoisarna avvaktar de med.
Kram!
Grattis till att operationen
Grattis till att operationen gick bra! Skönt det kapitlet är gjort, och bra att du har kunnat få lite grepp varför det blev sug efteråt...
Kram
Adde?
Var det Adde som var så anti morfin eftersom det triggade alkoholsuget? Någon var det i alla fall här på forumet minns jag. Morfin är minst sagt läskigt.
Skönt att du är hemma igen efter operationen. Broddar som man fäster på skorna funkar också!
Kram ?
Hej Charlie70!
Det var ett tag sedan men jag följer din tråd. Och det känns som om du lever ett gott liv. Så skönt att operationen gick bra!
Det är inte ofta men då och då beskriver du att du får ett sug att ngt triggar men du klarar av att stå emot. Å det är strongt??
Kramar?
Hej Charlie
Vad intressant att läsa om dina erfarenheter av smärtlindringen.
Jag har blivit sövd vid ett tillfälle och fått starkt lugnande/lokal sövning vid en tandoperation.
Båda tillfällena har känts läskigt sköna. Det finns de som tycker precis tvärtom- medan jag upplevt en stark känsla av avkoppling, lugn och att bara få försvinna bort.
Har funderat över det en del, och när du skrev om dina erfarenheter nu så slår det mig att de här sakerna hänger starkt ihop. Finns en upptrampad stig i min hjärna till den där flykten. Den får gärna växa igen.
Skönt att operationen gick bra! Och din vardagsglädje är fin att läsa om. Kram.
Läker
Har gått lite i ide här känner jag. Inte full fart på jobbet. Har svårt att komma in i det just nu känner jag. Läker efter förra veckans äventyr på operationsbordet. Allt går som det ska men inget är särskilt bekvämt runt den grejen. Snusstoppet funkar och inga mer tankar på vin. I dag har jag i stället tagit kontakt med ett ställe som har dietister för magsäcksopererade. Min tanke är att jag behöver en dietist för reset av mitt kaloriintag. Ett stöd ungefär ett sådant som man får om man söker beroendeklinik. De rekommenderade vc i första hand men eftersom vc knappt har resurser att ta hand om sjukdomsfall tror jag knappast de vill ta hand om en 50-åring som ligger lite på plus i BMI. Betalar dessutom gärna för den insatsen själv. I vilket fall, de återkommer till mig i morgon med vilka möjligheter de har att hjälpa mig. Vill bara träffa en annan kunnig tant som med lite råd och dåd och stöttning kan få mig på rätt väg med kilona igen. Den jag ser i spegeln nu, den är inte jag.
Kram!
Det är okay vara i ide ett
Det är okay vara i ide ett tag tänker jag! Speciellt efter en operation. Mycket bra du inte har sug efter vin, och att det fortfarande går bra med sluta-snusandet. Klokt att söka stöd med maten också! Vi kan inte klara allt själv, även om vi kanske förstår allt och har all fakta behövs stöd och medmänniskor :-)
Fortsatt tappad fart här
Skulle kunna ge mig den på att det återigen handlar om signalsubstanser som håller på att omformera trupperna nu när hjärnan inte får något nikotin. Kanske operationen bidrog också, kanske champixen, vet inte. Tyvärr fick 15-åringen en liten skopa skäll från mig i går. Fick inte en chans att be om ursäkt eller förklara mig. Han deklarerade bara tydligt att han inte ville höra ett ord till från mig och att han nu ville gå in på sitt rum och vara sur. Ja, det var ju tydligt och klart i alla fall. Tänker försöka smöra i kväll genom att erbjuda ovanligheten - hämtmat - som fredagsmiddag. Lite praktiska problem eftersom det är cykel som gäller här. Pizza går tex helt bort eftersom jag inte hittat ett bra sätt att fästa dem på cykeln för hemtransporten. Sushi riskerar bli väldigt omskakad men kan funka. Jaja vi får se.
Eventuellt och efter en del detektivarbete har jag funnit den där "tanten" som kan hjälpa mig med vikten. Vi har mailat och på måndag blir det telefonmöte. Känner mig upplyft av detta kommande projekt faktiskt! Hoppas nu vi klickar på måndag bara.
Har sagt det tidigare men säger det igen. För mig fanns det en oro för att snusstoppet skulle generera vinsug. Det har det INTE gjort! Jag tycker egentligen att det är lite ologiskt med tanke på hur hjärnan fungerar men det är min (begränsade) erfarenhet i alla fall.
Jobbet har dragit i gång i ett rasande tempo nu. Arbetar bara 50% och jag behöver begränsa mig känner jag. Men himla kul att komma in i det ordentligt igen!
Kram!
Förlåt
Det lilla ordet har en magisk effekt. Redan när barnen var 3-4 år började jag säga förlåt till dem när jag hade överreagerat. De tog emot det så fint redan då, och med tiden har de utvecklat förmågan att både säga och ta emot ett förlåt. Det är en väldigt konkret sak som jag faktiskt har ”gett” mina barn. Deras pappa är helt oförmögen att säga förlåt, så kontrasten är stor kan man säga.
Kram ?
Hemkörning
Det är ju bara att beställa hemkörning av pizzorna Charlie.?
Det är ju tom fri hemkörning på många ställen.
Kram
Hej!
Hej!
Bra att det inte blir totalkatastrof när du upptäcker de "nygamla" sidorna av dig själv - de utan nikotin som hjälpmedel :-)
Gammaldags
Alltså jag är så gammaldags att jag aldrig har beställt hemkörning av pizza eller någon annan hämtmat... Kollade på det i morse. Vet knappt var jag ska börja när jag ska leta efter hemkörning... All annan typ av hemleverans utnyttjar jag flitigt men inte för hämtmat. Dags att skaffa mig koll på det nu känner jag!
Totalkatastrof är det ju inte men jag vill gärna bidra till lugnet här hemma. Högljudda bråk var det viktigaste skälet till att jag skilde mig. Men det blir bra. Vi var kompisar i morse igen jag och sonen!
Kram!
Snuset
Är väldigt imponerad av att du slutat, verkligen en förebild. Och så mat-tant på det, så coolt att du tar tag i så mycket.
Vad gäller hemkörning av mat så bor jag för centralt för att det skulle vara rimligt. Men sen har jag med tiden blivit beklämd av denna nya människogrupp som cyklar runt i ur och skur. Jag nyttjar själv hemkörning av diverse saker, städhjälp och allt- och jag vet så väl att de här low-entry jobben är en väg in i samhället för många. Men ibland känns det som 1800-talet har kommit tillbaka.
OBS menar inte att det är fel, bara en reflektion kring den nya stadsbilden där jag bor.
Ser fram emot att höra hur det går med matkapitlet på måndag. Tänkte på det du skrev om att få känna igen sig själv när man tittar sig i spegeln. Betyder någonting. Kram på dig!
Min egen
Agerade min egen Ubereats i kväll. Har samma funderingar som du Se klart. De riktigt lågavlönade gäller ju ofta just de som kör hämtmat. Sushi ville barnen ha och jag ägnade en stund åt att googla efter den bästa i vårt närområde. Vi blev verkligen supernöjda alla tre så det var ju toppen!
Ja, mat-tant heter det ju! Varför tänkte jag inte på det? Jag återkommer med rapport Se klart!
Kram!
Gräl
Vilken 15-åring!
Jag tycker det är bra häftigt att hen bara deklarerade att det var slutpratat och gick in till sig. Åtminstone sättet du skrev på kändes som om det var ett moget beslut i den situation ni var. Ofta är det ju bättre att ta en timeout, vila på saken och sen förklara/be om ursäkt. När inte alla är smått i affekt och ingen riktigt lyssnar. De känner oss rätt bra de där tonåringarna och du verkar ha en mycket klok son som vet när det inte är nån idé.
Kul att det går så bra med icke snusandet.
Fler upplevelser
Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D
"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.
Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.
Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.
Kram!
Mötet imorgon
Jag är för dålig på teknik så jag känner mig osäker på om jag kan ställa in så inte namn etc kommer med... därav tvekan. Kanske ska undersöka detta närmare. Tack för påminnelsen!
Livsstilsprojektet
Nu har jag pratat med mattanten! Hon var helt rätt för mig. En rutinerad dietist med egen ålder och erfarenhet. Hon förstår innebörden av utmattning, klimakterium och barn med särskilda behov. Hon bekräftade att det är något annat att gå ned i vikt när man är i eller har passerat klimakteriet. Utmattningen krånglar till det ytterligare. Minst ett år ska vi hålla kontakten. Vi kommer att fokusera på fysisk och psykisk hälsa och mat och vikt kommer att bli en del av det. Jag kommer att gå ner mina kilo som en del av projektet. Känner mig superglad och taggad för detta nu! Underbart när man träffar rätt.
Kram!
Låter toppen!
Wow, vilken PT du verkar ha fått tag på. Fast mattant låter mycket coolare ?
Just vid viktminskning har jag hört att man nästan kan träna ihjäl sig utan att få resultat på vågen. Resultat blir det först när man lär sig äta lagom mycket. Inte för mycket, men inte heller för lite.
Kram ?
Grattis
Till en härlig tant, så skönt att det inte var en utmärglad 26-åring.
Klimakteriet är inte så stor bov i vikt-dramat som vi tror, däremot rör vi oss mindre i takt med att våra barn blir större... sen sker en viss omfördelning av hullet förstås, på grund av hormoner.
Ett år är ju så bra, för hållbart är ju ledordet även här. Att gå ner är ju egentligen inte mega-svårt men det ska ju landa i ett bra liv på sikt.
Men sen kan iaf jag må bra av ett par späk-veckor så att jag liksom kommer igång, då är det enklare att dra ner på överdrifterna fortsättningsvis.
Och du har ju verkligen rätt andra halvlek att kosten/maten står för 70% av viktförändring.
Ordentlig motion brukar dock hjälpa mig att göra kloka(re) matval, det blir ett plus ett är tre på så vis.
Ska bli spännande att höra hur allt går framåt! ??
Som vanligt..du är toppen Charlie70!
Minns för ja..snart tre år sedan..en kollega till mig..skulle cykla till Paris för att stötta Barncancerfonden...ett projekt som pågår varje år...tja kanske inte i Coronatider men iaf. Min kollega hade en ganska kraftig övervikt. Hen sa att fast hen tränade som en tok, cyklade som en galning så hände absolut inget på vågen. Det hände inget på vågen förrän den dagen hen började ända på sina matvanor..och nu har hen nog gått ner 25-30 kg. Hen är en mycket bestämd person så jag tänker hon kommer att lyckas att nå den vikt hon vill ha för att må bra.
Så jag tänker att det hör ihop...matvanor och träning...och med stigande ålder så är det ju lättare att gå upp i vikt pga flera olika anledningar...men jag tänker att du kommer nå dit du vill...du är så beslutsam..du tar det i din takt...du möter på fällor...du förskönar inget...men du går vidare. Så glad för din skull!
Kram:)
Inhandlat en personvåg
Packat upp den, konstaterat att den lyser och ställt undan den. I morgon har jag avsparksmöte med mattanten. Glömde fråga henne sist om behovet av våg men sedan tänkte jag att jag nog vill ha det för min egen skull. Har aldrig ägt en egen våg av principiella skäl (tycker inte om kroppsfixering och vikthets). Men nu när det börjar närma sig medicinska skäl kan en våg vara på sin plats. Funderar på om detta projekt ska generera vinsug. Kommit fram till att jag inte tror det men märker att jag har det lite i bakhuvudet. De där "ta det lugnt nu så det inte blir bakslag med vinet" tankarna. För att inte prata om snuset...
Varafrisk, du tar också dina steg och Se klart, tack för era ord!
Kram!
Kickoff
Vi hade inte våg hemma när döttrarna var tonåringar men det spelar kanske ingen roll, i det stora hela.
För mig är vågen:
1. ”Jag går ner några kilo först, sen kan jag börja väga mig” (tänk städa innan städhjälp)
2. När jag är kompis med vikt, kropp och träning så väger jag mig varje vecka och tänker till om jag går upp mer än två kilo.
3. När jag inte väger mig på lång tid och ställer vågen på okänd plats är det för att jag inte orkar inse att jag behöver ta tag i mina vanor.
På sätt och vis tycker jag den fasen påminner mig om drickandet. Jag slutar också titta ordentligt på min kropp i spegeln. Något som jag vill! Se på mig själv och känna mig glad för att jag är stark, behöver inte vara tjusig- men se klart ?
Så vågen kan för mig vara - kanske låter det konstigt- som ett sätt att vara i verkligheten. Inte i något ”sen” eller ”orkar inte ta itu med”.
Just nu väger jag mig ofta och skriver ner i kalendern. Helt ok med det och noll stress över vikten. På lång sikt kommer nyktra livet speglas där, men allra viktigast är ju lättare tankar, liv. Finns ingen sån våg men den har jag på insidan.
Kram.
Skrattar
Pratade just med en kompis som sa exakt samma sak. Hon ser till att gå ned några kilo innan hon väger sig. Sedan är det liksom grönt. Intressant att läsa om din relation till vågen Se klart. Får se hur min relation blir. Just nu står vågen i ett hörn, nästan som i ett skamhörn. Kommer inte se på den förrän tidigast efter kickoffen i morgon. Ska fundera på din analys med koppling till alkoholen. Gillar den och tror den innehåller en hel del även för mig att fundera över.
Kram!
Lite samma här
Perioder då jag inte väger mig alls så är det för att jag stoppar huvudet i sanden. Precis som jag gjorde med alkoholen! När jag upplever mig själv ha hyfsad koll på mat och motion så väger jag mig gärna varje vecka ? Framgång föder framgång även där för min del. Det finns liksom ingen risk what so ever för att jag skulle väga ohälsosamt lite. Jag har alldeles för många ohälsosamma kilon att ta av.
Jag frågade min äldsta dotter en gång om hon under sin uppväxt hade blivit negativt påverkad av mina ständiga vikt- och motionsprojekt. Man har ju hört att våra ungdomar påverkas mer av sina mammor egentligen än av omgivningen. (Även om jag tror att sjuklig vikthets bottnar mer i ångest och dålig självkänsla egentligen.)
Dottern svarade i alla fall: ”Nä, mamma. Tvärtom. Jag har ju på nära håll sett hur du sliter med det, och hur mycket bättre du mår när du tränar regelbundet och äter bra mat. Du har snarare varit en förebild för mig - för du skiter inte i det som så många andra gör. Du fortsätter kämpa, du ger inte upp.”
Och nu ser jag ju hur dottern och hennes kille gör små ryck med både mat och träning med jämna mellanrum - för att de inte ska bli sjukligt överviktiga. Dotterns kille har dessutom tränat massor inför mönstringen i höstas, och själv kämpar hon med att få till en sund livsstil i kombo med sina hemmastudier som pågått ett år. Hon använder kalori-app i perioder och tränar yoga och promenerar raskt. Hon svälter sig absolut inte, men hon har koll på ”intäkter” och ”utgifter” och låter inte vikten skena iväg. Det är sunt tycker jag, hon är klok som en bok min dotter ❤️
Kram ?
Start
Då har jag haft mitt kick off-samtal med mattanten. Vi tittade igenom två dagars loggat ätande och hon kommenterade utifrån det. Kärnfrågan blev att jag måste byta kolhydrater mot protein så det är där jag börjar. Jag väljer att fortsatt logga maten (inga detaljer bara en beskrivning av vad, när och ungefär hur mycket) och motion. Jag var förvånad när jag såg vad, hur och när jag ätit i skrift. Dels såg jag att jag äter mer frukt och grönt än jag trodde, dels äter jag oftare än jag trodde. Mattanten kunde dra slutsatser (som jag aldrig själv hade kunnat) från tex lunchen jag ätit och varför det blev två vetebullar en timme senare just den dagen. Nu ska jag ändra om så att jag inte behöver äta de där vetebullarna. Bl.a. ska jag koka ägg :D Mycket intressant detta!
Vågen står orörd. Där är vi inte än.
Tyvärr kraftigt vinsug i dag. Fattar inte varför. Det var jättelänge sedan sist. Funderar på vad det som har triggat och får återkomma med det. Är det "duktigheten" kanske? Kör jag på för hårt nu tro? Hmmm...
Kram!
Spännande!
Det ska verkligen bli roligt att följa dig och mattanten!
Jag kör på med mitt eget hitte-på, och det går riktigt bra faktiskt! Jag har så svårt att göra som folk säger åt mig, jag bara måste göra på mitt eget sätt. Kan inte ens följa ett matrecept till punkt och pricka ?
Kram ?
Hitte på
Nu tror inte jag att din metod är så mycket hittepå. Du är säkert väl påläst som vanligt :D
Beroende på vem och vad det är har jag också svårt att göra som folk säger åt mig. I det här fallet - inga problem eftersom jag själv har sökt och valt hjälpen. Jag lyssnar på min tant med stora öron och blir jättestolt när hon säger att hon förstår att jag förstår. Googlar just nu på proteinrika livsmedel och har kommit fram till att jag ska börja göra hummus som jag ändå har tänkt göra så länge. Jättegott och bra komplement till all möjlig mat!
Hänger här lite extra i kväll för att mota vinsuget...
Kram!
Kikärtsbiffar ?
Det gjorde jag nyligen, mums! Röda linser, belugalinser, blandade frysta bönor - så gott ?
Kram ?
Hej Charlie
Hur är läget? Hoppas bra! Kram.
Bra
Händelselöst och bra. Det är väl ungefär så livet ser ut just nu. Har lite problem med snusstoppet. Surret i bakhuvudet om att det skulle vara gott med en snus är enerverande. I stället äter jag sötsaker som digestive, hemmagjorda semlor, fruktsallad med vispgrädde och annat jag kan hitta på här hemma. Allt intag noteras så jag har underlag för nästa möte med mattanten. Jakten på proteinet fortsätter. Har studerat innehållsförteckningarna kesoburkarna på ICA men ännu inte köp någon. Är på min andra omgång hummus. Himla gott alltså. Kokar ägg och byter ut yoghurten mot kvarg. Poängen med detta är att skapa balans i kroppen. Jag upplever ofta dippar av lågt blodsocker och de ska helst bort. Inträffar bl.a. vid mina promenader. Inte kul att släpa sig hem kallsvettig och skakig de sista två kilometrarna. Har också funderingar kring matintag och vinsug. Inget som är ett problem nu men jag håller väl på att förbereda mig på det värsta som kan hända. Typ så.
Kram!
Skönt
... att höra att lägret är under kontroll. Blev sugen på semla nu!
Jag äter inget lätt- som i light- jag vill vara mätt så länge det går och helst slippa äta ofta (jag vet, alla är olika!) Jag åter rysk yoghurt, hallon, nötter till frukost tex. Står mig länge på det. Alltid smör Bregott och grädde i små mängder. Alltså inte Lchf att jag kastar i mig. Men jag har nån stark känsla i kroppen av att det är bra, för mig. Detsamma gäller även snus- aldrig white haha.
Önskar dig en fin dag och fredagkväll!
Det som är bra
Det som känns bra det är bra. Helt övertygad om det. White håller jag med dig om också. Det ska vara brunt och rinnigt så det syns vad man håller på med :D. Nä skojar så klart! Dock började ju jag snusa de där nikotin utan snus som är helt white, på slutet. De kan du skippa också om du inte vill bli ännu mer beroende av snus.
Kram!
Minnen
från min sluta snusa tid...... Jag hade bestämt mig att lägga av när den sista rullen var slut. Och det gick bra.
MEN...i åratal efter så fick jag våldsamt sug när jag höll på med kroppsarbete och tungan var där under överläppen och letade efter trösten. Men det var också de enda tillfällena som jag ville ha en prilla. Jag använde ju riktigt snus, dvs Grovsnus i lösvikt men jag hade aldrig 111 på hakan :-))
När tandköttet hade dragit sig tillbaka så tandroten började synas så kom jag till en punkt när jag insåg att om jag fortsätter så är nästa steg löständer. Men det tog tid innan tandköttet växte tillbaka, längre än vad jag trodde att det skulle göra.
Det är otroligt skönt att slippa både rökat och snuset !
Godmorgon Charlie70?
Tack, så fint att du hejar på mig?? I morgon är det ett år sedan vi sågs i Stockholm ?
Helt galet att tiden ändå gått så fort trots pandemin...?
Hoppas vaccinet når oss snart??
Du är så duktig att ha tagit tag i snuset också!
Kram ???
Som alltid är jag så
Som alltid är jag så imponerad av din resa..du beskriver den rakt upp och ner...varken mer eller mindre ...eller förskönanden...vilken styrka du äger!!
Imorgon var det första gången som vi sågs...tror att jag minns var du satt i halvcirkeln...bredvid min man?
Grattis till all din framgång! Kram:)
Arg
Är inne i en loop av nikotinsug. Arg som ett bi, rastlös, vågar knappt prata med någon och har avvaktat lite med att skriva här. Skulle kunna ge min vänstra hand för en prilla. Jag kan å ena sidan tänka att det där suget borde ju avklarat nu. Det jobbiga hade jag ju över jul och nyår. Å andra sidan ser jag likheter med alkoholstoppet och ett återkommande sug under de första 6 månaderna med bra och lugna tider där emellan. Det kanske är så mitt beroende fungerar helt enkelt. Suget kommer och går under en längre period.
Jag kan inte ens döva suget med mat eftersom jag är så taggad på att följa dietistens råd nu. Det börjar bli dags att ställa sig på vågen och mäta midjan för att göra ett riktigt avstamp. Det tar emot något väldigt. Studerade vågen i dag igen men knuffade sedan in den under byrån. Kanske i morgon....
Vill ge två tips. Tittade på Petra och Peter på SvtPlay i går. Dokumentär om uppväxt med missbrukande föräldrar och hur Peter sedan blev missbrukare själv. Kanske lite extra intressant eftersom Petra är adopterad. Frågan om arv och miljö är väl alltid på tapeten men har kanske varit det lite extra på sistone.
Nyss lyssnade jag på Vetenskapsradion på srPlay. Handlade i dag bl.a. om huruvida man blir "helt" normal av två glas vin. Detta är en s.k. Norsk avis-and som nu blivit film av Thomas Vinterberg "En runda till" (visst har vi pratat om den filmen här tidigare?). Dessutom deltar våra kompisar Markus Heilig och Sven Andréasson och pratar om alkohol kopplat till Viruset.
Nu kaffe. DET får jag dricka i alla fall!
Kram!
En sak i taget
Kan du inte koncentrera dig på det här med maten och vikten i stället? Jag hade aldrig fixat att lägga ner snuset samtidigt med nyttigt ätande. Det viktigaste är ju att må bra. Jag tycker inte det riktigt går att jämföra alkohol och snus, trots att snuset är ruskigt beroendeframkallande och såklart skadligt för kroppen. Alkoholen mår man ju piss av, medans snuset egentligen inte märks av. Att gå ner i vikt mår man ju jättebra av och det är bra för hälsan.
Bara en fundering från min sida.? Och jag hade inte sett det som ett nederlag om du börjar snusa igen, nu har du ju provat att vara utan, och kanske klarar att snusa ” kontrollerat”. Man får testa vad som funkar bäst, alla är olika.
Kram
Snuset
Jag håller med dig Torn. Nu var det ju så att jag slutade snusa p.g.a. en operation också. Man ska ju vara nikotinfri en tid före och efter för att undvika komplikationer. "Eftertiden" har gått nu och det kan ju vara ett skäl till att jag är så himla sugen på snus. Skrattade när jag läste ditt förslag om kontrollerat snusande! Tänkte först att det går ju aldrig, men det kan det faktiskt visst det göra. Fyra prillor om dagen i stället för en dosa bör jag kunna klara mig på. En stor nackdel finns om jag börjar igen och det är att jag har berättat för flickan att jag har slutat snusa. Hon blev så oerhört glad och jag vill inte göra henne besviken på mamma.. Ja, jag får se helt enkelt. Vikten kanske måste gå före i alla fall om jag nu inte klarar båda.
Tack för dina tankar Torn!
Kram!
Tack för tips
Ska lyssna på både radioinslaget och se filmen. Jag såg ju En runda till förra veckan- Filmfestivalen i Göteborg (men hemma i min soffa då...)
Det blir kul när den kommer på riktigt så kan vi prata om den. Jag skulle inte tro att det är någon trigger att se. Fanns ett tillfälle som jag kunde känna igen som ”positivt” men sen var det mest elände.
Det som förvånade mig lite var att de här helt vanliga medelklassmännen med jobb, friska barn och vackra/smarta fruar verkade ha så deprimerande tråkigt liv. Jag menar allt fanns ju inom räckhåll- men de hade så svårt att ha kul, att prata med sina barn, att vara bra på jobbet.
Om det varit slum i Bolivia hade jag kunnat förstå att livslusten går på sparlåga. Men danska män i villor med havstomt... nu tror jag inte det är så enkelt att man blir lycklig av ett fint hus. Men nog får man anstränga sig lite mer med det som vi har fått givet? De blev ju inte alkoholister allihop men det handlade om att förhöja livet. Behovet av det.
Vi som förhöjt och så småningom sänkt livet i promille-dimma, vi är nog mer uppmärksamma.
Lång utvikning...
Ville mest säga att jag tycker du är en kämpe med ditt sluta-snusa.
igår satt jag fast i bilkö och serie- samt stereosnusade så jag hade ont i tänderna idag. Ska nog överväga det kontrollerade snusandet framöver.
Skrattar åt din våg/boomerang. Snart gör du det och inget efter är jobbigare än före. Det är skönt med verkligheten och att se klart, alltid.
Kram kämpar-kompis!
En runda till...
Nej, den filmen var inget för mig.
Tyckte de manliga karaktärerna var ointressanta så jag såg faktiskt inte färdigt den.
Sedan tyckte jag det var ett fånigt experiment också...?
Thomas Vinterberg gör ju annars intressanta filmer ...
Kram ?
Hej,
Hej,
läste lite om ditt snussug - hur har det gått? "går du" fortfarande på Champixen?
Snus
Hej!
Jag förstår att det är flera här som snusar. Glad att jag inte har alla laster men det hade nog varit bättre att vara beroende av snus än alkohol tänker jag. Min son snusar lössnus, grov. Jag har så svårt för det. Det rinner inte utanför munnen men på tänderna och de blir alldeles bruna. Min dotter snusar också fast påse. Tidigare snusade hon endast när hon var manisk men nu har hon fortsatt. Hennes vackra tänder har börjat gulna. Jag förstår att snusen har en mycket lugnande effekt av cigaretter fick hon hjärtklappning.
Lycka till med vikt och snus! Fast kanske en sak i taget eller hur tänker du?
Kram??
Sovit på saken utan att komma fram till något
Kraftigt nikotinsug kvarstår. Blir bättre/försvinner helt när jag är ute och rör på mig. När det gäller dieten har jag ju ingen sådan än. Jag äter som jag vill fortsatt. Har inte satt mig på kalorirestriktioner eller att jag inte får äta vissa grejer - än. Just nu jobbar vi fortsatt med att hitta balans för att jag ska slippa blodsockerdippar. Frukosten har jag koll på nu tycker vi så denna vecka är det lunchen jag jobbar på. Jag loggar allt jag äter men gör egentligen inte mer än så. Vill jag äta semla äter jag semla (typ). Tror inte detta egentligen blir för mycket för mig utan jag hänger i med maten. Mitt mål är också att gå ned 15 kg men hellre bra/hållbart än snabbt. Jag är livrädd att väcka någon gammal ätstörning till liv (hade en kort i unga år) men även vinsuget. Hunger kan ju trigga suget, det vet vi vid det här laget.
Jag kan fortfarande ge min vänstra för en prilla men tänker att det går över. Vi vet att det går över. Det gäller att hålla i och hålla ut. En dag kommer det nya tider. Såg din fråga Vjlo. Jag äter Champixen med full ordinarie dos, två piller om dagen.
Känner mig kraftigt introvert nu så kommenterandet i andra trådar blir ännu mer lidande än vanligt. Ni fattar säkert!
Kram!
?Låter inte så kul gå med
?Låter inte så kul gå med toksnussug flera dagar, men jag är nästan övertygad det kommer ge med sig, det "borde" göra det i alla fall..... håll ut! Det blir bättre så småningom.... :-)