av Vjlo

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 08:22

Igårkväll blev jag jättesugen på något salt, typ chips ?, så jag drog iväg till en Mack och köpte chips och Trocadero. Supergott! Och ont i magen efter jag slukat hälften av chipsen... Men jag måste ju kunna få vuxenpoäng för det, eller barnpoäng kanske? Det är inte så farligt om det sätter sig på något ställe, eftersom tvättmaskinen gör något konstigt med kläderna nu för tiden, de har ju blivit lite större!!

Så, i natt, vaknade jag ett par gånger kallsvettig, kände mig lite småfebrig. Hm... ingen aning vad det berodde på, om det var kvalmigt? någon fas i en kroppsåterställning? eller begynnande förkylning? Det var i alla fall inte alkohol som svettades ut! :)

Idag kommer jag vara nykter.

Jag har läst lite i boken Tänka Klart. Jag vet inte om jag håller med om allt som skrivs där, men mycket insikter också. Ganska lätt bli arg på samhället i stort som har hjälpt till ursäkta missbruk bara för att det är en så vanlig drog som så många använder. Man säger att alkoholism är en ohjälplig sjukdom - men aldrig att någon lider av kokainism, t.ex.

Jag tror faktiskt jag bara ska unna mig vara *LAT* idag, såklart kommer jag nog vara ute och få frisk luft, men det känns verkligen som en dag att bara vara, igår flängde jag nog runt lite mycket, först flera timmar på vattnet, sen både joggingtur och styrketräning... Gubben måste öva sig göra inget.

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 10:26

Jag tror jag fick ännu mer vuxenpoäng nu. Jag fick ett ryck att städa, så nu har jag dammsugat och dammtorkat lägenheten, rensat avloppet i handfatet och duschen ?. Sen sitter jag med öppet fönster och lyssnar på trafiken och grannarnas pyssel, samt lyssnar på Paul Simon. Det säger väl jag är gammal nu... Men njuter.

Det har ofta varit svårt bara vara och inte göra så mycket tycker jag. Beundrar de som finner nöje i att bara sitta och lösa pussel eller korsord ett par timmar. Själv behöver jag ofta dra iväg någonstans, göra något. Jag skulle tro det är ett av 100 skäl att jag halkat banan ner i glaset, för där händer det ju mycket, allt blir så bra och härligt, en stund innan det knappt går att simma och man undrar varför.. varför igen. Varför köpte jag vin dessutom och varför står jag på knä i badrummet och kräks, eller varför ligger jag på sängen och inte vågar blunda för jag är så full? Huu. ja så illa har det varit ibland.

Tänk om jag skulle ha installerat webbkameror här hemma, och spelat in en kväll. Fasansfull upplevelse att se det efteråt. Springa runt med en flaska, en till, och en till. På toa många gånger för att göra sina behov, mer och mer stapplande i stegen. Och så ringer en kompis... Fy....

Aldrig mer alkohol i denna kropp.

Andrahalvlek
lör, 2020-07-18 - 11:17

Sån energi hade jag också i början - att jag ville städa och rensa och slänga. Det var nog ett latent behov som låg på lut ?

Men det gick över. Nu är jag slappare och slöare än någonsin. Tycker jag. Känner mig inte lika rastlös, tar det mer chill. Men jag har något inplanerat varje dag för att hålla igång lite, hålla igen hjärnan.

Boken ”Alkisbarn” av Robert Laul kan jag rekommendera. Då får man lite bakom kulissernasnack också om man är sportintresserad. (Det är INTE jag.) Jag lyssnar på massor av ljudböcker via Storytel, det håller hjärnan igång.

Andra ljudböcker på temat alkohol jag kan rekommendera är Rebecka Åhlund: ”Och jag som var så rolig att dricka vin med”, och Micke Persbrandt: ”Så som jag minns det”.

Och han som jag inte får nämna har minst två böcker på Storytel. På engelska, extra mycket hjärngympa ? Perfekt att ha i öronen på löprunda och promenader.

Kram ?

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 14:09

Mhm... det kan nog vara så att det finns mycket att ta igen efter en längre tid av flykt, men det är ju inte panik få allt färdigt och klart. Min energi kommer och går lite, idag är en lite piggare dag, men har ändå tänkt att inte göra mycket ”nyttigt”, där får städningen vara det jag presterat idag, mitt sociala fick jag när jag gick ut för ett par timmar sen och en av grannarna haffade mig och ville jag skulle sitta och prata, så nu kan jag vara med mig själv utan problem resten av dagen ?

Tack för boktipsen! Åhlunds bok läste jag i vintras, den var bra, men inte så mycket igenkänningsfaktor för mig ?, ska kolla in de andra.

Ha en fin dag så länge ?

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 19:50

Nytt ställe för tråden.

Jag har funderat på det ett tag, men tog och gjorde slag i sak. Mitt mål är ju att inte dricka igen, aldrig, never ever. Efter snart fyra veckor kanske jag kan känna tillförsikt att det kan hålla... Så därför flyttade jag tråden hit i stället - till Det vidare livet!

Ikväll händer noll och nada här, jag har bara sölsurfat, legat och lyssnat på hur grannar poppar nån partymusik (inte den typen av musik du löser korsord till), skönt nu, för de har tystnad, på väg ut, eller somnat redan? ?‍♂️, fast det har jag ju inte att göra med.

Bra jag inte har öl i närheten ikväll, för jag hade nog haft svårt låta bli gå och titta på flaskan och öppna den. Även om jag bestämt mig så tror inte jag att jag är så stark, speciellt en sådan här kväll som är lite småtråkig.

Jag tänker det kan vara bra att ha en tråkig lördagkväll, när inte så mycket görs och händer, att sitta på balkongen med paddan och surfa, käka ett äpple är inte hur galet hemskt som helst. Solnedgången är fin att titta på.

Andrahalvlek
lör, 2020-07-18 - 20:33

Skönt att du är så bestämd i ditt beslut! Jag har också tänkt flytta över hit och skapa en ny tråd, och det gör jag på 6 månadersdag ?

Kram ?

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 21:10

Oj. Det blev dubbla inlägg. Så jag kan passa på skriva något på det sista....

Det är ganska få gånger jag stöter på alkohol i sociala sammanhang; t ex på nån middag på jobbet; vid tjänsteresor (sånt som man gjorde före 2020 :-) ). De sammanhangen har jag undvikit dricka på de senaste åren ; för jag vill ju sluta......

Sen med kompisar; endast en som det skulle kunna bli något starkare med, t ex om vi väljer fira nyår ihop, men det skulle gå bra säga nej där.

De övriga jag umgås med ; där är det aldrig alkohol inblandat. Möjligen kan någon ta en lättöl till lunchen....

Jag hade en kompis för ett par tre- fyra år sen, som jag inte längre umgås nästan med, vi brukade dela öl/vin med lite mat och nån film på tv:n Tror det var dåligt för mig för jag att inte säga nej där.

Problemet är ju det jag har gjort i smyg, i min ensamhet. Och har jag klarat av låta bli så här länge, utan att helt gå under. Så känner jag mig mogen att faktiskt inte återgå.

Ser inte hur det skulle gå att dricka socialt och sen aldrig själv. För det var ju så det började. En öl. Sen efter några år, fler, inte bara med folk utan själv ibland. Sen... rutschkanan.

Nej, nu ska jag försöka släcka denna dag; grannarna utanför har kommit igång igen, nu är det inte bara musik, utan skrål o rop också. Då vet man vilka som inte vaknar pigga i morgon....

Vjlo
sön, 2020-07-19 - 07:32

Att vakna av sig själv, ganska utsövd en söndag, öppna fönstret, sätta sig med en kopp nybryggd kaffe, inte känna ångest över det som hände igår. Det är ganska trevligt :-)
Som jag nog skrivit tidigare i någon variant, att börja mitt nyktra liv innebär att de flesta topparna i känslolivet har försvunnit, dvs de konstgjorda, kvar blir mindre kullar med lycka, glädje, eller bara förnöjsamhet att livet inte är så hemskt. Borta är också de där dagarna av djup ångest.
Jag har inte stött på någon situation än där jag blivit rejält arg, frustrerad än, så får väl se hur jag reagerar då.

Igår ”övade” jag mig på att ha tråkigt, att inte fylla med uteaktiviteter, kompisar eller så, det var väl inte superkul, men jag dog inte av det, och idag ska jag aktivera mig lite mer. Tänker planera lite semesteraktiviteter idag som jag ska verkställa under veckan som kommer, dvs sitta med kartor och fundera. Det är trevligt.

Vjlo
sön, 2020-07-19 - 19:09

Ensamhet är ju en av det som drev mig in i självmedicineringen. En sådan här helg är det tydligt hur lite jag ibland är bland vänner och bekanta, har knappt messat med någon kompis, och inte alls umgåtts med någon sedan i fredags... hmm.. Jag *hade* kunnat göra det om jag hade velat, men känner jag faktiskt också måste kunna vara för mig själv, ha urtråkigt, småtråkigt, lite roligt, och bara vara.

Att inte behöva springa iväg på flykt in i ett beroende, utan kunna titta på livet, och känna, ja det är bra ändå.

Jag var ute på en lång uppfriskande promenad vid havet tidigare idag, det var härligt, först gick stigen genom skogen, och det var så lugnt och fint, omöjligt ta en bra bild av hur det kändes vara där, bara skönt. Så småningom kom jag fram till en udde där någon tydligen tältade, så jag gick ner till havet en bit ifrån, och satt där ett tag. Sedan vidare till en klipphäll där jag fikade, kaffe, kakor och en macka :-)

På klipporna satt jag och läste lite i en bok jag fick med mig 'När allting faller på plats' av Tommy Hellsten, han är troende, vilket jag också är sedan en lång tid, ibland känns det som skammen blivit större av att jag inte kunnat låta bli, "jag borde ju".

Det avsnitt jag läste idag handlade om hur han flytt från sig själv och livet genom olika droger - nikotin, porr, alkohol, och hur han hade gjort det för att han aldrig upplevt sig älskad, att alltid varit övergiven, att aldrig duga, försökt prestera fram en bra yta, berömmelse för sitt författarskap osv, hur han många gånger tänkt överge Gud för att han inte får svar och blir fri allt som krampar, men så småningom så inser han att det är han själv som övergivit sig själv, och de långa åren, stigarna har varit nödvändiga för att få honom att inse det, nu är han mycket tryggare i vem han är, och att han är älskad.

Det fina med boken är att han skriver att han aldrig tänker omvända någon *skönt - för det vill ju inte jag heller*, och på ett ställe skriver han att när han får frågan "Är du troende?", då brukar han ibland svara "Ja", och får han följdfrågan "sen när då?", "ja senast i morse". Ganska skön inställning till livet, det går inte äga, det går inte kontrollera, och framförallt går den där outgrundlige inte trycka ner i halsen på någon, eller förstå på riktigt. Att prata om tro och Gud har jag alltid upplevt som svårt för det kan vara en sak vad som sägs i en predikan, men i ens eget liv är det mer på allvar och borde ibland formuleras med andra ord känner jag.

För att knyta tillbaka till min egen skam - "jag borde ju kunnat låta bli" ; kanske. Men det som jag alltid försökt är ju att klara mig själv. Av egen styrka bli perfekt och omöjlig att såra eller skada. Eftersom jag har varit så sårad och skadad under alla år har jag inte kunnat låta bli, inte kunnat bli synlig för omgivningen som den jag är. Alkoholen har varit en av alla sköldar jag både medicinerat med, gömt mig bakom, glömt mig själv, och flytt till.

Att skriva här - och faktiskt sätta egna ord på en del av alla år av mitt liv har nog gjort lite underverk, i alla fall stor skillnad att få ett sammanhang där jag är lite som alla andra. Det är lite läskigt även om det är anonymt, jag känner er inte, men kan och vill inte fly från er. Genom att kliva fram lite ur mörkret så verkar livet ha återvänt.

Jag är nog fortfarande lika ensam som tidigare, men att jag inte umgås med missbruket gör ju att det faktiskt är lite lättare att hantera, nyanserna i livet träder fram och det är inte så fruktansvärt. Sedan har jag ju ett bra jobb där jag kan umgås om jag vill, mina föräldrar lever fortfarande, flera syskon, ett par tre fem kompisar på olika nivå som jag umgås med, men känslan finns där, den är inte så förlamande just nu.

Lite rörigt inlägg kanske, men nu lägger jag ut det :)

Andrahalvlek
sön, 2020-07-19 - 20:09

Det här forumet funkar lite som självterapi, man tvingas sätta ord på tankar och känslor. Att sen få någons respons på det man har skrivit är extra roligt.

Jag tror att vi har lurat oss själva när vi tror att alkoholen gjort oss mindre ensamma. Jag tror att alkoholen har gjort oss mer ensamma, i all fall om vi har valt att dricka hemma själva.

Nästan alla här på forumet som har varit nyktra ett tag har hittat tillbaka till gamla hobbies, eller hittat nya.

Sen tror jag att det är sunt att försöka fokusera på fördelarna med att vara självsam, som jag tycker är ett trevligare ord än ensam.

Att trivas i sitt eget sällskap, göra precis det man själv vill göra, slippa ta hänsyn till någon annan. Det är skönt och vilsamt. Men för mycket och för lite skämmer allt förstås.

Kram ?

Vjlo
sön, 2020-07-19 - 20:34

Instämmer, och det är en övning i att möta andra människor i deras liv också, inte så lätt skriva ett svar här alla gånger känner jag, man känner ju i princip inte alls den i andra änden, förutom att det många gånger är på riktigt allvar (vi pratar ju inte om lämplig procent på mjölk), man vill ju inte skriva fel sak som någon blir sårad av, eller som gör att någon gör ont mot sig själv av besvikelse. Jag försöker öva mig bli bättre på det :-)

Självsamhet är ett bra begrepp.

Att rå över sina utflykter själv utan att behöva planera ihop med någon är ofta skönt, och jag är ganska bra på det. Sitter ju inte direkt bara inne i min lägenhet och räknar prickarna på tapeten.

AmandaL
sön, 2020-07-19 - 22:04

Vad fint du skrev villjulevaockså, det är ibland svårt att veta hur det man skriver mottas av mottagaren, men det viktigaste är att vi som är nyktra kan hjälpa den som önskar att bli det på traven med goda råd och tips på hur vi gjort. Berätta vad som blivit bättre i våra nyktra liv, alla fördelar vi upplever med att ha valt bort alkoholen och lyfta den som behöver. Men jag tycker din tanke är väldigt inställsam och omtänksam, att du tänker på att du inte vill såra någon i det du skriver eller i det allra värsta fall som du skrev få någon att må sämre och ve och fasa trigga någon, fin reflektion. Vi ska föregå med gott föredöme här, vara snälla och respektfulla mot varandra med alltid komma ihåg att hur någons livssituation än ser ut så har alla kommit hit eftersom denne inte trivs med sina alkoholvanor. Vi är alla här av samma anledning, vi vill hjälpas åt att sluta med ett gift ?

Vjlo
mån, 2020-07-20 - 05:12

AmandaL; det är inspirerande läsa om andras liv, hur de valt bort/väljer om nivån de vill umgås med A. Formen med ett forum på nätet har - ännu så länge - varit räddningen för mig, tröskeln var tillräckligt låg för jag skulle hitta hit, innan det gått riktigt åt skogen. Jag är inte säker att jag skulle börjat pimpla mer, djupare, men är säker att ett antal år till av mitt liv skulle gått åt i drömvärlden.

Appropå drömmar... det går alldeles utmärkt vakna av störda mardrömmar även utan alk i kroppen. Som i natt. Tur de bleknar, och inte behöver analyseras speciellt mycket.

Vjlo
mån, 2020-07-20 - 16:47

Det går inte alltid att göra saker hur spontant som helst, idag tänkte jag, men varför inte bara trycka in saker i bilen (mat, tält, kajak - uppe på taket), sen ge mig iväg vart helst. För det första hade jag inget mål, vilket gjorde att jag såg ut ett naturreservat jag kunde ta en lång skogspromenad på, och tänkte jag kunde planera därifrån. Vädret blev sämre och sämre, och när regnet kom på eftermiddagen och jag inte hittat det jag sökte efter. Vad vet jag inte för jag hade inte planerat, så gav jag upp. Eller, jag blev inte så extremt besviken egentligen, jag hade fått sitta i bilen massa timmar, lyssna på podcasts, radion, se natur, fika, vara ute på en rejäl lång promenad.

Jag stannade t.o.m av på en campingplats för att se om det kunde vara trevligt tälta, men sitta där, med ett tält och massa husvagnar. En hel kväll bland okända?? Hmm nej, kanske kunde hyrt en stuga. Fast det jag drömde om hitta var ju en sjö någonstans där jag kunde slå upp tältet och bara vara själv en kväll. Måste googla o titta på kartor, för sådana ställen ser man nog inte alltid från asfaltsvägen ☺️

Huvudet tungt, lite huvudvärk efter dagen, och det viskar ju en röst om vad som krävs för att få huvudet glatt o uppåt igen. Men nej. nej. Inget sånt.

Sitter hemma igen, och lagar mat, och om vinden mojnar framåt kvällen så hittar jag kanske på något, lite enklare.

Ska planera nästa gång så jag inte bara åker mil efter mil utan att hitta några fina ställen att stanna på.

På väg hem ältade jag, men tänk om en granne kommer och frågar vad jag gjort? Beslöt mig att isåfall säga exakt vad det är, för att inte hålla uppe skenet. ”Jamen, jag gjorde det o det o det, o det var fantastiskt”. Ni anar inte hur mycket jag nog har styrts, och styrs av andras omdömen om mig, jag vill ju så gärna duga.....

Allt är nog egentligen en skitsak, det finns värre saker som kan hända än detta, dock är det nog en bild av hur jag ibland fungerar. Vill mycket - ibland går det inte. Men framförallt, så rädd för folks omdömen.

Andrahalvlek
mån, 2020-07-20 - 17:07

Ärligheten går igen på alla områden. Och allt blir så mycket bättre om man är ärlig mot sig själv och andra.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sällan blir det som man tänkt sig faktiskt. Men det blir som det blir och går som det går.

Själv har jag värsta oflytet med att hitta bra matställen ? Pizza och kebab vill jag inte ha, inte heller betala 300 kr för en varmrätt. ”Jag tar en glass nu, snart hittar jag nog perfekta matstället”. Trött på glass nu ?

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-07-20 - 17:12

Jag fick inspirationen av att dra iväg när jag läste om dig och ditt kaffe ?, men jag kanske ska läsa igenom gudieböckerna och kartorna innan jag drar någonstans längre... En lärdom.

Sen är ju dagen inte slut än och dessutom förstör jag den inte med A heller :-)

Oj, vilka lyxställen det är, eller kanske bara dyra vägkrogar. 300 kr för en enda varmrätt. Nej då får man nog leva på glass o hullet en stund...

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-20 - 18:39

Till morgondagens frukost har jag köpt kall latte och såna där färdiga dubbla knäckemackor. Båda tål rumstemp. Smör och ost i kylväskan är nog ett minne blott, eller blir när jag kommer hem i alla fall. Man får tänka om helt enkelt.

Till lunch blev det till slut trist kycklingsallad på ett hamburgerhak och nu tar jag i brist på annat med mig en pizza till stugan ? Hoppas snubbla på bättre matställen imorgon!

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-07-20 - 21:57

Jag kom o tänka på en sak tidigare ikväll när jag satt på balkongen... För många år sen, när jag började halka in i att sitta och dricka öl hemma, så var en av de skönaste sakerna att göra det i köket i höstmörkret med öppet fönster. Det var så mysigt och avkopplande. Såklart det var det... Nu håller jag på programmera om mina vanor och lär mig tycka att det är nog så mysigt med bubbelvatten, ett öppet fönster, en bok, eller något på stereon (musik / radio / pod).

Det finns nästan inget mysigare än den svala luften och skymmningen och tystnaden... Jo, den svala luften och gryningen förstås ;-) Men ni som råkar läsa fattar...

Dagen har varit bra trots att mina högtflygande planer föll ganska platt.

I morgon är en ny dag, och nu verkar det som väderleksrapporten kallar på mig på radion.

Tjing