Jag älskar julen själv, trots att jag aldrig blev en förälder. Kanske delvis för att jag bodde på annan kontinent mellan jag var 20 och 30. Är 40 nu, eller till och med 41 imorgon. Jag tycker om traditioner. Det känns som ett sätt att känna en gemenskap med våra förfäder på något sätt. Jag kanske inte kan förklara det så väl. Jag tycker ju om en del nyare traditioner också.

Men jag kan tänka mig att det förstärks oerhört med barn!

Du är tio år yngre än jag, och jag önskar verkligen att jag hade tagit tag i mitt drickande redan för tio år sedan. Men det är alltid lätt att vara efterklok, och det är bättre sent än aldrig att tag i drickandet. Min pappa dog när han var 61 år, så jag har tio år tillgodo på den sidan i alla fall och det är nog huvudsaken.

Kram ?

På fyran visas just nu en dokumentär om Whitney Houston. Sett den förut men ser den gärna igen. Talang, utseende, familj, livet - allt offrade hon för missbruket. Fy fan.

Kram ?

Ser den med. Bra dokumentär.
Att relationer kommer i skymundan för alkohol, att alkohol är viktigare. Jag kommer nog aldrig att kunna förstå den kraft alkohol har för människor. Jag vill så gärna kunna förstå. Jäkla elände som förstör beroendes liv och samtidigt påverkas människor omkring. Tragiskt. Frustrerande.
Som anhörig kan jag bara stå bredvid och se den andre gå ner mot botten. Jag kan ju inte ta ansvaret över en annans liv.
?

Är ju på jobbresa men det blev två öl på min födelsedagsmiddag i Örebro. <0,05% stod det på dem. Blir ju inte så ofta för mig men var faktiskt så god att det blev en andra.

Jag tror aldrig att det är för sent att sluta dricka. Men man ska aldrig vänta med att sluta heller, för det.

Slutet av dokumentären är på här nu när jag förbereder mig för sängdags på mitt rum. Det är en tragisk historia. Men det bevisar väl att man inte nödvändigtvis är lyckligare för att man har alla de där världsliga materiella sakerna. Har man sina basala behov tillgodosedda så har man egentligen alla förutsättningar där för att kunna vara lycklig.

Nästan för varje månad kommer det nya alkoholfria öl i min välsorterade livsmedelsaffär. Till bolaget går jag inte för att köpa alkoholfri öl. Nu till julafton har mina barns pappa köpt en hel låda med alkoholfri IPA till mig. Fick provsmaka i fredags och den var riktigt god. Ytterst få lovar 0 procent, de flesta lovar bara < 0,5 procent. Hos mig väcker de inget sug efter starkare drycker, och det är huvudsaken.

Öl var aldrig min drog, det var rödvin som jag drack i tid och otid. Just det går tack och lov inte att framställa trovärdigt alkoholfritt. Ska jag dricka alkoholfritt vin blir det vitt, gärna bubbel. Det finns ett vitt och ett rosé som heter Dryck No 1 och Dryck No 2 som är riktigt gott.

Kram ?

Denna utlovade mindre än 0,05. Många står ju alkoholfri och så är det 0,5. Men nu har jag då druckit totalt 4 alkoholfria öl. De kan egentligen kvitta, men kan vara trevligt ibland. Är det shipful den där IPAn du provade?

Öl är dock det jag älskade mest. Mot slutet blev det väl mer vitt vin, mest för kaloriernas skull. Att det smakade gott var väl mer än bonus än ett måste :o Rött vin kunde vara väldigt gott till mat.

Den brukar jag köpa ibland. Brooklyn är också god. Nä, det här var en helt okänd för mig. Himla humla eller nåt. Barnens pappa är galen i öl, och specialbeställer allt möjligt. Helt galen i öl är han. Har en ölkompis i England och de brukar skicka lådor till varandra med olika rariteter.

Han samlar på whisky också. Suck. Hela huset är fullt av whisky, öl och cigarrer. Jag är så tacksam för att jag inte bor där längre, jag hade blivit helt galen på alla prylar och hans minst sagt konstiga fokus. Nu kommer jag bara dit som gäst några timmar och det är precis lagom.

Kram ?

Dels hade jag glömt att en vikarie skulle komma idag, så jag fick kasta mig in till jobbet i morse för att hjälpa henne in i alla system och se till att hon kände sig på banan. Hon har inte jobbat hos oss sen i somras. Givetvis skulle tekniken strula, och allt tar längre tid än man tänkt sig.

Sen började arbetsdagen med en tyst minut och lite prat om vår döda kollega. Det var riktigt fint, men jobbigt. Skriva minnesord, skicka kondoleansblommor, ta kontakt med anhöriga. Och hela tiden med tårarna brännande innanför ögonlocken.

Min kollega som dog hade ett sällsynt sätt att vara väldigt närvarande och delaktig samtidigt som hon inte tog någon plats, hon förhävde sig aldrig. Hon var så stark, jordnära och tydligen in i det sista så ville hon inte tro att hon skulle dö. In i det sista hoppades hon på att det skulle vända, att hon skulle pigga på sig.

Inte en enda gång under dessa år har hon visat eller yttrat att det är orättvist att just hon skulle drabbas av cancer, och slutligen dö vid 56 års ålder. Tvärtom har hon flera gånger sagt att cancer är demokratiskt, det kan drabba vem som helst. Hon var hur bekväm som helst med att prata om sin cancer, men hon respekterade att andra kunde tycka att det var obehagligt att prata om det med henne. Det bekymrade henne att folk kände ett obehag inför att ens prata med henne av den anledningen, men hon var inte arg och ledsen för egen del utan hon var genuint bekymrad över hur omgivningen upplevde det.

Som jag önskar att jag hade vetat att det var så nära för henne. Som jag önskar att jag hade fått prata med henne en sista gång. Vid hade flera fina samtal, sådana samtal som man nästan tror att det är omöjligt att få ha över en lunch. Jag kände henne inte jätteväl på något sätt, men den del av henne som jag fick möjlighet att lära känna var genuint äkta och hundra procent närvarande.

Kram ?

3 liter äppelmust (en box)
1 msk nejlikor
2 bitar kanelstång
10 st stjärnanis
1 vaniljstång (klipp i mindre bitar)
1 påse pomeransskal
3 msk riven ingefära

Koka upp och låt stå och dra över natten. Jättegod ? Stjärnanisen slår igenom pyttelite, men det är bara gott tycker jag. Det luktar väldigt mycket nejlika men den smakar inte lika mycket nejlika som den luktar. Ingefäran ger lite bett i glöggen, men slår inte igenom. Min rödgrapefruktdrink har fått en konkurrent så här i jultider ?

Och givetvis tar jag med en flaska till det gemensamma julbordet.

Kram ?

Då kan jag verkligen rekommendera ”Sunes Jul”, en julkalender från 80-talet. Har sett den en massa gånger, men skrattar lika mycket varje gång. Nu som nykter skrattar jag lite hjärtligare faktiskt och sitter kvar med dottern och kollar några fler avsnitt. Rollen som Sunes pappa är Peter Habers bästa rolltolkning tycker jag ? Finns på svtplay, möjligen under Öppet arkiv.

Kram ?

Du får också ingå i mitt 1 års gäng! ? du ligger ju en månad efter, men det spelar ingen roll!

Kram