Grattis, jag känner igen mig! Har ju också flyttat nyligen och fylla ofta av känslan: får jag ha det så här bra?
Hade aldrig orkat eller drivit igenom flytt, köp och sälj, med sån beslutsamhet om jag varit halvfull varannan kväll:
Grattis till oss att vi får lov att njuta så mycket av livet, kram 🥰

Tack @Sattva @Se klart @Torn @miss lyckad och @Andrahalvlek för grattisönskingar. :)

@miss lyckad du smög med en liten fråga om titeln på min samboende är fru, men så är det ju inte ännu. Jag friade ju i våras och vi har för avsikt att gifta oss borgerligt(trots min proletära bakgrund :)) under nästa år. När exakt beror lite på för vi har lite långväga gäster och vi får se hur det blir med Covid-situationen nästa år men det är väl tänkt i Juni men kan anpassas lite efter när biljetterna är bokade. Sen har vi ju en del planering kvar också, som att hitta ringar och bestämma oss för ett nytt gemensamt efternamn och lite sånt. I samband med frieriet köpta jag ju en ring som trots att jag mätt fingret var fel storlek men nu har jag tockerndäringa ringstorleksmätargrejer hemma som jag införskaffade samtidigt. Inte för att det är ofta man behöver sådana.

@Se klart Ja, flytten har varit mycket angenämare tack vare nykterheten, så är det ju. Jag är glad att du trivs du också :)

Jag tänkte dela med mig den här gången av det jag lärt mig av att lyssna på en podd som är närmare 4 timmar lång som går igenom sömn. Podden är Making Sense med Sam Harris och avsnittet är nummer 267 och heter The Kingdom Of Sleep. Gästen heter Matthew Walker och är alltså professor i psykologi och neurovetenskap. Han arbetat inte för någon sömnklinik och hjälper människor direkt men har studerat och forskat på sömnens inverkan på vår hälsa. Podden i sig går igenom en hel massa intressanta saker om sömn. Det man kan ta med sig därifrån är att sömn är viktigt och att vi vet väldigt mycket om sömn, men att det fortfarande finns mycket vi inte vet också. Om vi tar en sådan specifik sak som att sömnbrist kan öka vår risk för demens eller göra att vi får det tidigare så har man kunna hitta ett ämne med ett samband till demens och man kan uppmäta en förhöjd nivå av det bara efter en natts dålig sömn. Det gör ju inte att man får demens efter att ha sovit dåligt en natt, men bara att man kan mäta upp effekten av en dålig natts sömn.

Jag tänkte dock koncentrera mig mer på alkoholens effekter på sömn. Matthew själv säger att han inte är puritan och menar att man ska kunna leva och njuta lite, bara man är medveten om konsekvenserna och att det är ett aktivt val man gör då och då för att man tycker att man det positiva överväger nackdelarna. Alkohol på kvällen, även i små mängder har mätbara effekter på sömnen och påverkar sömnen på minst tre olika sätt.

1. Den första är att alkohol är sederande och sedering är inte detsamma som sömn. Många gör det misstaget att de blandar ihop dessa två och Matthew tycker att det är vanligt att han hör "Alkohol hjälper mig att somna" på vilket han svarar att alkohol hjälper dig att förlora medvetandet och det är inte samma som den stärkande naturliga sömnen man får och det här går också att se när man mäter hjärnaktiviteten. Även alltså i mindre mängder, som vi själva inte känner av.

2. Alkohol fragmenterar sömnen och ökar chansen att man vaknar till vid fler tillfällen under natten, ibland utan att vi är medvetna om det själva. Detta sker delvis genom att ämnen i kroppen ökar som aktiverar "Kamp eller flykt"-delen av vårt nervsystem, det som kallas det sympatiska nervsystemet.

3. Alkohol sänker också mängden REM-sömn och det tycks vara en biprodukt av att levern och njurarna bryter ner alkohol och försöker göra sig av med det. Detta i sin tur har då en mängs effekter i sig som t.ex. att det sänker testosteronnivåer hos män. Man har också sätt att alkoholinducerad brist på REM-sömn också gör att andelen utsöndrad tillväxthormon sjunker. Detta är väl en av anledningarna till att det är speciellt olämpligt för barn att konsumera alkohol, men tillväxthormon är något som behövs hela livet och alkohol innan sängdags har i studier kunnat visa en halvering av utsöndringen.

En annan sak han tar upp här är att man ibland kan ju känna när man vaknar en morgon att man inte sovit särskilt bra, kanske för att man känner sig trött o.s.v. och är medveten om att man vaknat många gånger. Men ofta är man inte medveten rent subjektivt om den påverkan sömnkvalitéten har haft både kortsiktigt med avseende på vår kognition, minne, förmåga för inlärning o.s.v. men kanske speciellt de långsiktiga effekterna är svåra att känna av.

Du kanske som jag någon gång har tänkt att jag har druckit på en vardag men jag har inte låtit det gå ut över jobbet. Jag trodde ju på det själv men det är såklart att det inte är sant. Matthew säger dock att han är inte puritan, så vill man dricka en kväll då och då, visst, gör det, men gör det som ett medvetet val där du är beredd, som han uttrycker det att leva lite, mot de konsekvenser det faktiskt har.

Jag funderar själv efter programmet på det där med alkoholdemens och hur mycket av det som beror på alkoholens påverkan på sömnen. Sen är det ju lite skrämmande att tänka att det är ju inte en antingen eller att antingen så får man demens eller inte utan det hamnar på en skala och för varje kväll av drickande så har man skjutits mot den ände av skalen man gärna vill undvika.

@TappadIgen Åh vilket viktigt inlägg! Så himla vanligt att använda alkohol som sömnmedel-när det egentligen är ett sederande medel. Stackars kropp vad den får jobba i motvind med alkohol i blodet. Det är så himla lätt att tänka bort alla dessa mätbara fakta när man väljer alkohol.
Har läst nånstans att dessa riktvärden för "säker" alkoholkonsumtion är gammalmodiga, att nyare forskning visar att man inte vet hur små mängder som skadar. Detta du skriver om kanske är just en del i den forskningen?

@Sattva Så kan det vara, men det är ju också två-delat. Man kan mäta att små mängder påverkar sömnen. Vi kan se hur det påverkar vår prestation påföljande dag och hur det gör att vi har förändrade mängder av ämnen i oss som vi vet har ett samband till demens och hjärt och kärlsjukdomar o.s.v. Däremot, de faktiskt långsiktiga effekterna är ju svårare att mäta, dels för att det tar så lång tid och dels för att det finns så många andra faktorer som spelar in.

Jag tror att det är svårt att säga att den här mängden kommer ge dig demens men dricker du ett glas mindre så får du inte det. Vi har ju också genetiska faktorer som spelar in och många andra livsstilsval vi gör som påverkar. Alkoholkonsumtionen är ju inte det enda som påverkar vår sömn t.ex.

Det jag tror man säkert kan säga är att även en liten mängd påverkar sömnen på mätbara sätt och det i sin tur påverkar risken för oss att få en mängd sjukdomar senare. Det gör ju alltså att det inte finns någon säker mängd du kan dricka för att vara säker. Som Matthew säger, du kan ta två glas på en fredag om du vill, men var medveten om konsekvenserna det har. Det är väl i princip så det är.

Det är väl ungefär som det motsatta förhållandet mot motion. Vi vet att röra på oss har en positiv effekt på sömn, hjärt och kärlsjukdomar etc. etc. Här brukar vi ibland säga en minsta mängd per vecka, men det är väl klart att det inte handlar om några trappsteg så att man måste komma upp i en viss mängd för att få en effekt utan det är en linje där att gå 50 steg på en dag är bättre än att gå 0.

@TappadIgen Tack för ännu flera goda argument för nykterheten 🙏🏻 Det finns väl en diagnos som heter alkoholdemens? När jag var tonåring sa vi skämtsamt att man söp bort några hjärnceller varje gång man drack, men det är fan inte ett dugg roligt 😢

Tillväxthormon är jag duktig på, det är en av de brister som min yngsta dotter har substituerats för hela livet. Tillväxthormonet är förstås allra viktigast när man växer, men det är viktigt också som vuxen. Brist hos barn och ungdomar leder till, förutom dåligt tillväxt då, problem att hålla upp sitt blodsocker, brist på koncentration, extrem trötthet, problem att bygga muskler, bukfetma och inlärningssvårigheter. En del får felaktigt diagnos dyslexi eller ADD, när det egentligen är tillväxthormon de har brist på.

Min dotter får fortfarande tillväxthormon i spruta dagligen. Nu som vuxen får hon halva dosen jämfört med under tonåren. De ytterst få gånger som vi har glömt att ge henne sprutan så har hon fått väldigt lågt blodsocker och hon har blivit så trött att hon knappt kunnat stå på benen. En av gångerna var hon kräksjuk samtidigt. Den gången slutade det med ambulans, och då hade hon 1 i blodsocker och var på väg in i koma. Medicinen är snordyr, men det betyder massor för hennes livskvalitet. Hon har total brist, så ingen spruta = inget tillväxthormon. Det normala är ju förstås att man har en liten brist, så besvären blir då inte lika kraftiga. Eller tydliga.

Att alkohol påverkar sömnen negativt visste jag - nu vet jag ännu mer varför. Tack för det 🙏🏻

Kram 🐘

@Soffi Så roligt att du tittar in! Jag tänkte faktiskt på dig också när jag lyssnade på podden. Jag vet ju att du har haft en del bekymmer med det. Själva podden i sig är ju väldigt lång och går igenom så många saker andra saker som den evolutionära fördelen med sömn och hur t.ex. fåglar och däggdjur har REM-sömn medan ödlor och andra inte har det och därigenom då vilken nytta den har och studier man har gjort på försöksdjur och påverkan som frånvaro av olika sorters sömn har och vad man kan dra för nytta av det.

Jag antar att du är intresserad av det också. Sen är det ju en del som de går igenom alkoholens påverkan på sömn men kanske mest intressant för dig är de handfasta tips som han har för bra sömn. Det skulle jag ju också kunna sammanfatta egentligen, om det är intressant. En viktig sak är att man måste ha tålamod.

Hej! Vill bara titta in och se hur ni har det. Jag vill tacka för din kunskap som du delar med dig av Tappadigen. Jag brukar gå in och läsa emellanåt, me. Jag skriver sällan själv. Jag borde ju flytta in hit nu, nykterheten är stabil och årsdagen gick förbi utan att jag tänkte på det ens. Det tolkar jag som positivt. Jag blir glad av att se så många som kämpar, imponerad över hur du möter upp nya med viktig information och värme. Ni är flera härinne som gör detta viktiga mottagandet med värme och förståelse. Det betydde mycket för mig och betyder mycket idag också.
Varmt tack för klokskap, tålamod, kunskap, ja att ni finns ❤️🌹🤗

@Blanka Jag blir så glad att du skriver och roligt att höra av dig! Grattis i efterskott till ett år!! Det kan vara roligt att tänka tillbaka och fundera på hur du kände då jämfört med hur du känner nu. Jag vet att du inte skriver här mycket, men kanske det är dags att komma igång och flytta in till det vidare livet som du säger. Du behöver ju inte skriva ofta, jag gör ju inte själv det längre, men jag tycker att det hjälper mig och piggar upp. Det låter ju som att du verkligen är stabil i nykterheten i alla fall så du kanske inte behöver det riktigt för den sakens skull, men ändå.

@Sattva @Andrahalvlek @Sländan Ni är alldeles för snälla. Jag är så tacksam för att ni finns! Gott nytt år till er och till andra här på forumet. Jag hoppas att det här kommer att bli ett bra år för alla.

Vill bara säga att jag uppskattat din klokskap och ditt sätt att att förmedla den på. Aldrig nedlåtande eller mästrande. (Autocorrect vill hela tiden göra om det sistnämnda till mättande...)

Du gör skillnad.

God fortsättning på 2022!

@Vinäger Tack för dina snälla ord och god fortsättning till dig också! Jag håller för övrigt med dig om möjligheten till att kunna redigera. Jag försöker att inte läsa igenom det jag skrivit, för gör jag det så blir jag bara besviken på hur tokigt något har blivit, som för ett litet tag sen när jag hade använt ett e istället för ett ä eller tvärtom där det uppenbart är fel "Jag har inte sett än enda fågel i år" typ. Jag skriver alltid på datorn, så jag har inte det problemet med autocorrect. Uppenbara felskrivningar är inte lika farligt, men när man skriver fel på ett sätt som gör att man kan misstänka att det är för att man tror att det stavas så är värre. Det sticker ut och etsar sig fast i min hornhinna, även om jag nu ändå lyckats förtränga exakt vad ordet var. Majonnäs t.ex. kan man skriva Mjaonnäs för att man är för snabb med fingrarna. Skriver man Majonäs är det mer sannolikt att man inte vet hur det stavas. Jag är kanske mer fåfäng än jag tänkte att jag är. Egentligen borde jag väl korrekturläsa innan jag skickar istället, men det känns inte heller rätt.

Jag har funderat en hel del på det där med agens, som ju blev till ett kontroversiellt ämne under slutet av 2021. Min avsikt är inte att röra upp någonting utan snarare att försöka reda ut det litegrann. Jag vet inte hur man gör det på ett bra sätt utan att vara för långrandig och fastna vid detaljer med perifer betydelse, men jag ska göra ett försök så hoppas jag att mitt resonemang går att följa och att ni kommer med kritik och ytterligare funderingar.

Jag tror inte att det går att diskutera agens utan att ta upp det där med fri vilja. Jag tycker förvisso att frågan om vi har fri vilja överhuvudtaget är intressant, men vi behöver kanske inte dyka så djupt att vi diskuterar determinism vs. kompatibilism då det i sig inte har någon påverkan på agensens betydelse, vilket låter motsägelsefullt första gången man hör det men funderar man bara på det ett tag så förstår man snart att så är fallet. Jag tänkte istället just på den praktiska betydelsen av att ha en fri vilja. För de flesta av oss så tänker vi när vi får frågan om vi vill ha vanilj eller chokladglass att vi är fria att välja det vi vill. Det kanske vi är på ett sätt, men tänk dig att du älskar smaken vanilj men kan inte stå ut med choklad? Är du fortfarande fri att välja chokladglass då? Ja, du kan såklart fortfarande välja chokladglassen och sitta där och tvinga i dig den. Men kommer du att göra det? Eller tänk om du var allvarligt allergisk mot choklad och riskerade att dö om du åt det. Är du fortfarande fri att välja chokladglass då? Här ser vi att det kanske beror lite på vad vi lägger i definitionen för fri vilja. På ett sätt kan du ju fortfarande välja chokladglassen ändå. Om vi bara tar ett steg tillbaka istället då och tänker att du vanligtvis inte har någon preferens för varken choklad eller vaniljglass. Just när du får frågan så känner du "Åh va gott det skulle vara med vaniljglass" och så väljer du det. Nu måste det ju ha varit ett fritt val för det kunde lika gärna ha varit choklad? När man tänker efter så förstår man ju att man vara allergisk mot choklad är ju inget val man har gjort. Det är ju inte heller ett val att föredra smaken av vanilj framför choklad, utan det har ju att göra dels med våra gener som påverkar hur vi uppfattar smak och den uppväxt vi har haft då man vänjer sig vid smaker. Men tänker du efter lite till så ser du kanske att infallet just där och då att vaniljglass skulle vara gott, om du nu vanligtvis inte har någon preferens, heller inte är något medvetet vall du gör. Sen kan du ju alltid invända med att du kan ju alltid lära dig att tycka om choklad och visst kan du göra det, men en allergi är ju svårare att lära sig av med(även om jag hört om en del tillvänjningsförsök vid allergier men nu är jag ute på de där perifera markerna jag varnade för).

Oavsett hur vi ser på fri vilja så tror jag att det jag precis skrev ändå övertygar de flesta om att det ändå finns begränsningar för den frihet man har. Man kan väl se det som att vara på en roddbåt på ett stormigt hav kanske. Man förs automatiskt åt ett håll och kanske kan man påverka riktningen genom att ro, men vissa delar av havet förblir alltid oåtkomliga för oss av naturen. Den delen av havet är de val vi inte kan göra.

Så kommer vi tillbaka till det där med agens då och hur det påverkar oss med alkohol. Det kan väl inte ha undgått någon att alkohol inte är fullständigt fritt val? Då menar jag att för en del av oss så för strömmen vår roddbåt rakt mot flaskan och vi måste ro för att undvika den medan andra måste ro mot den för att nå den. Jag tänker t.ex. på min sambo, som jag är så tacksam för har ett sådant förhållande till alkohol. Men här kommer vi till det tveeggade svärdet som jag anser att agens är.

Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan det ju ses som ett skuldbeläggande att påminnas om att det är på grund av oss själva vi sitter där vi sitter och det kan kännas hjälpsamt att då fokusera på de yttre faktorer som har påverkat.

Men också

Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan ju att fokusera enkom på de yttre faktorer som påverkat riskera att ta ifrån oss vår agens och helt lämna huruvida vi blir nyktra eller ej till ödet.

Så hur får man ihop dessa två? Alla som har varit där vet att det inte hjälper att slå på sig själv, eller att man har andra som slår på en, när man har trillat dit. Det är trots allt en sjukdom och man har andra förutsättningar än andra och yttre omständigheter som påverkar. Samtidigt, när strömmen drar en mot flaskan så kan man ju inte vänta på att det blir stiltje utan man måste ju börja ro bort från det på egen hand.

Tldr; Att ta på sig ansvaret för allt riskerar att man blir handlingsförlamad, men att bara fokusera på yttre omständigheter gör att man blir handlingsförlamad genom att förlora sin agens.

Tack för ett välformulerat inlägg.

@TappadIgen skrev:"Om det nu är så att det ytterst ändå är vi som är ansvariga för våra handlingar så kan ju att fokusera enkom på de yttre faktorer som påverkat riskera att ta ifrån oss vår agens och helt lämna huruvida vi blir nyktra eller ej till ödet."

Jag tänker att vi styrs av handlingar sedan kan våra handlingar styras av yttre faktorer som för min del är stress. Jag är snart 6 månader hel nykter, men stress är för min del en trigger där har alkoholen hjälpt mig att slappna av fått mig att sova.. Om jag hamnar i situationer med hög stress nivå så finns risken att jag blir radiostyrd och går tillbaka till gamla vanor nämligen dricka en 8 öl efter jobbet för att sova. Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?

Men jag kan ju lära mig att hantera min stress, ha verktyg för hur jag ska hantera mitt liv utan att dricka alkohol vilket jag har och använder mig av, men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka...

Men det är ju också det som är den viktiga delen sluta dricka är enkelt, det svåra är att lära sig leva nykter och hantera de situationer som kan orsaka ett återfall. Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja där finns det ju inget facit utan är unikt i fall till fall.

@starten på det nya Tack för ditt svar! Det här kanske inte behöver förklaras, men jag har för vana att förklara just sådana saker. Jag upplever ju inte att jag sitter på något facit här utan spånar lite fritt och uppskattar input.

@starten på det nya skrev:"Jag tänker att jag kanske skulle uppleva att jag inte har något val i den situationen?"

Det är väl just precis det som jag känner är risken. Sen hjälper ju alkoholdjävulen absolut till med att spä på den känslan. Ibland kan man ju känna sig maktlös inför alkoholen och det kan vara svårt nog att göra det rätta valet, men ger man då upp rodret helt så är ju kampen förlorad där. Det är precis det jag menar med agens.

@starten på det nya skrev:"Så jag tycker nog att det handlar om en blandning av yttre faktorer och egen vilja"
Precis så tänker jag också att det är. För en del av oss är de yttre faktorerna mycket tyngre att arbeta emot än för andra. I vissa fall kan vi ju påverka de yttre faktorerna till en viss del, men oftast kan vi åtminstone inte påverka dem fullt ut. Stress t.ex. kommer ju alltid att uppkomma även om man tar till åtgärder för att begränsa det. Då hjälper det ju inte att slå på sig själv men ser man ingen chans att påverka utfallet själv så är det ju dömt att misslyckas.

@starten på det nya skrev:"men om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka"

Och det är väl just det här som kan anses som skuldbeläggande. Det är det som jag menar med att det är ett tveeggat svärd. Min egen uppfattning är att du lyckas så bra just nu är just för att du har tagit tag i rodret och ser det din roll i det hela. Du kan identifiera de yttre faktorer som påverkar dig, stress i ditt fall, och ta tag i det och se din agens. Samtidigt kan nästan endast den här beskrivningen av ett framgångsrecept tolkas som skuldbeläggande, vilket i sig är problemet. Man kan känna det som att "Varför lyckas inte jag då om det är så enkelt, är jag värdelös".

Men så ska det naturligtvis inte vara. Bara för att det finns ett framgångsrecept, även om man vet precis hur man ska göra och misslyckas ändå så är det inget fel på en. Precis alla har en krokig väg bakom sig, även om man som du och jag lyckas bra just nu.