Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

envisheten är en dygd. Den kan också vara ett fall och då tänker jag inte på dig. Hur kan man tvinga en människa till behandling? En människa som sköter sitt jobb och fungerar i tillvaron. Det känns för mig helt omöjligt. Kanske den dagen kommer att det blir behandling, i så fall måste beslutet vara hans och inte mitt. Det jag kan besluta om är mitt liv. I måndags gick det bakåt, ett eller två steg. Igår och idag har det gått flera steg framåt. Hur långt det räcker, i tid och väg vet jag inte idag. Det kommer att visa sig.

Jag känner mig fortfarande lugn. Känner ett starkt stöd för oss båda från de av barnen vi talade med igår. Har ingen tanke på att flytta så som det är idag. Tror att det visar sig ganska snart vilken riktning han väljer. Att tänka på det väcker en viss oro men jag försöker hålla fast vid att valet måste vara hans. Samtalet pågår. / mt

jag väl närmast på dig...........Det är ju du som deltar och skriver här. Det är din historia.

tack för era svar. Det värmer att vara hörd och få gensvar.

Jag vet inte det Kalla - att jag skulle vara ovanligt klok. Men jag skulle gärna fika med dig också - dela livserfarenheter och prata strunt:) Du gör ett stort jobb och har min djupa respekt. Visst är forumet fantastiskt! Det har betytt oerhört mycket för mig. Och det är vi tillsammans som gör det!

Adde, just nu känner jag ingen önskan om behandling för egen del, det här året har fört mig långt och jag känner ett inre lugn vad det gäller mitt eget liv. Jag har en A-kontakt jag kan vända mig till när jag vill och även andra möjligheter. Jag vet jag vill leva kvar här och jag är klar över hur jag vill ha det. Men du ska veta att jag är tacksam för din omsorg, som jag sagt tidigare - fortsätt gärna att tjata, det är bra att bli påmind:) Jag vet nu att Gullbranna finns och Gotland, att Jälla är inom räckhåll och alanon känns inte alls främmande. Det har jag fått veta genom dig och jag uppskattar det!

Kram på er / mt

Dompa

Lite inne på det jag tror Adde försökte förmedla. Jag är så ledsen för din skull...förstår att mm inte är på topp. Men det är dig vi "känner", det är du som är min vän. Så för din skull är jag ledsen. Men som du själv skrev...vi har sett det komma. Inbillat mig att jag läst det mellan raderna de sista veckorna. I raderna du skrivit... Visst ska du stanna kvar. Han tycks ju tokälska dig. Han har kickat...eller försöker...sitt missbruk för din skull. Dum är han inte - har svårt att se dig hänga kvar vid en dum partner -. Var kvar här...skriv...jag tänker på dig. Min fina kompis A, även detta kommer du att orka. Sommaren är lång...pensionsbeslutet behöver inte vara idag. Fikat med kalla...jag skulle gärna sitta med. Trots mitt tokiga kön. Jag tänkte skriva styrkekram...för det är vad vi gör här på forum. Istället skriver jag tokkram. I cyber...håller jag bara om dig, jag gråter mot din axel...du gråter mot min...går det bra? /R

efter en skaplig arbetsdag. Eller ganska bra faktiskt. I morse ett ärligt samtal om det som finns kvar i smygförrådet, som jag inte vet och bryr mig om var det är, och om betydelsen av hans fortsatta val. När jag kom hem var burkarna tömda och bortpantade. Han har fört en kommunikation med sonen som är AA-aktiv.

Det är så för mig att det är inte återfallet som är väsentligt utan det som sker nu, efteråt. Det känns avgörande att återfallet skedde när vi var många (och ett "bra" urval personer) än om det varit bara vi. Kanske till och med att det måste bli så?

Jag har skrivit av och till under flera timmar nu och varit i trädgården emellan. Funderar över om det kan vara så att jag för mig själv bakom ljuset men tror inte det. Känner mig ärlig och realistisk och fortfarande lugn. / mt

kalla

Kan det inte vara så att han faktiskt valde detta tillfälle för att ta upp allt i ljuset och stänga dörren till alkoholen för gott. Om suget kommer och man varit ärlig mot de närmaste så är det inte lika lätt att trilla dit.Bara en tanke//Kram Kalla

att gråta tillsammans, det är läkande och gör gott. Dum är han minst av allt mannen, han är genuint klok med många goda sidor. Och ja, han älskar mig, det har jag fått otaliga bevis för. Därtill är han envis, vill klara sig själv, har svårt att be om hjälp och så har han många sorger i livsbagaget. Det här nyktra året har gett mig mycket kraft och insikt. Vi kämpar vidare.
Jag blåser på dina tår - har också brutit stortån en gång och fick den hopspjälad med granntån. Det blir bra!

Lev väl, vi följs åt:) / mt

där vi återkommande talade om det som hände på Valborg. Vi grillade korv i spisen och då kom jag plötsligt ihåg när jag insåg att han druckit - han skulle tälja grillpinnar och det blev inte gjort. Vi talade om det och några andra minnesbilder. Skammen och plågan var mindre igår (som det är) och vi talade om att därmed sjunker benägenheten att söka hjälp.

Han är lättad, och "livrädd" och jag är bara lättad över att bilden blev så tydlig och klar och att han talat så öppet med så många (= tre barn + AA-jouren). Han har nu ett litet nätverk att vända sig till på ett öppet sätt. Även om barnen vetat har de haft olika bild och öppenheten har stigit med flera hundra % eller så.

Utmaningen är att hålla taget - förutsättningarna att göra det tillsammans har ökat. Jag är så medveten om att det inte är lätt - men jag är tveklöst inställd på att fortsätta vår gemensamma livsresa.

Också idag känner jag att återfallet har tillfört möjligheter och att det kanske var nödvändigt för att öppna fler dörrar. / mt

Dompa

Kanske var återfallet "bra", att allt kom ut ännu mer. Att förståelse från barn ökat både för hans och din sits. Att du kanske inte är så "sträng". Att du kämpar för din kärlek. Ja, ja kanske var det inte bara av ondo. Önskar dig en fin helg...en helg utan oro för gömda flaskor och bra samtal...men även lite vanligt dj....skoj! Kram - från mig, som nu har kickat min rökning. Det var underbart men kort. Hade jag gett det en vecka, hade jag torskat totalt. /R

var absolut en klargörande händelse som kan leda framåt eller bidra till ett uppbrott. Jag hoppas det det första. Det som var bra var omständigheterna som gör att det inte går att förneka eller betvivla i efterhand.

Idag har jag läst högt ur Craig Nakkens bok Jaget och missbrukaren som har gett mig många insikter. Därtill lite ur AA-boken Leva nykter. Genom allt mitt läsande och samtalen här har jag insett mycket om mig själv och mina missbrukarbeteenden även om de för min del inte handlar om droger. Vet inte om det är "rätt" eller "fel" - kunde inte låta bli för de böckerna är så fyllda av klokskaper.

Så bra att du hade en tillfällig och kort realtion till tobaken. Samla på livgivande ritualer - säger jag, inspirerad av Craig Nakken. Ha en fin dag! / mt

så krasse och luktärter... Fröna har legat i blöt, nu ska dom i jorden och ut i växthuset. Jag är ingen bra odlare men det är Mm så han får vara överansvarig. Fiskesäsongen ska inledas med nätläggning, sannolikt blir det rökt abborre till middag imorgon. Det blir bra, ett återseende med en del av dem som var här på valborg. Igår var jag med nuvarande och tidigare jobbkompisar på fina krogen. Åt gott, pratade och skrattade.

Återfallet finns som en skugga som skär igenom tillvaron men inte förmörkar mitt liv. Så är det - fick fundera en stund för att hitta den rätta formuleringen.

Läste i Craig Nakken i morse om vikte av att skapa goda ritualer i tillfrisknandet. Att skriva här har blivit en ritual för mig - det för mig närmare mig själv och ger mig del i en gemenskap.

Det kräver en hel del att förändra vanor och skapa nya mönster som kanske kan bli ritualer. Jag ska jobba på det mer medvetet än tidigare. Lämna speciellt en dålig vana (mönstret vid hemkomst efter arbetsdagen) som suger och söka nytt att ersätta dem med - något livgivande. I möntret vid hemkomsten är Mm faktiskt en möjliggörare - herregud, det är en insikt! Jag ska tala med honom om det redan idag. / mt

liten shoppingtur och köpt plantor. Blev bekräftad i hur olika barnen med respektive + ytterligare en upplevt missbruket. Jag är inte förvånad över något annat än att personer som haft med missbrukare att göra och sett (och talat om) hur det är ställt fortfarande hällt i och fyllt på... Talat med Mm om detta - han var inte med i samtalet. Jag uppmanar dem som talar "genom" mig att tala direkt med mannen och klargör mina ställningstaganden. Just nu känner jag mig ganska låg. Inte oväntat det heller och helt naturligt men inte särskilt kul:(

/ mt

är jag befriad och glad. Jag har hackat och grävt i trägårn, druckit kaffe och haft ett ärligt och gott samtal med Mm som kände att det var kallt både ute och inne. Vi talade om att det är just då man kan behöva ett nätverk, vi talade om... ja, om mycket. Vi talade om befrielsen i att alla våra närmaste verkligen vet nu och att valet nu är mannens eget val på ett annat sätt än det varit. Mera eget val och mindre vita knogar.

Jag frågade vad han tänkte när han valde att dricka på valborgsmässoaftonens eftermiddag när vi skulle få gäster... synnerligen ologiskt och dumt tillfälle tycker jag. Han svarade att han inte vet... jag frågade då om det på ett omedvetet plan kan ha varit för att bli "avslöjad och upptäckt" - och han svarade direkt att så kan det ha varit - "ett rop på hjälp".
Jag tror att det var så.

Just nu är livet härligt, till och med solen har kommit fram och värmer världen! / mt

Lisamari

Du har så mycket värme och kärlek att ge till andra,
jag hoppas hoppas att du inte glömmer bort dig själv.

Jag hoppas att allt kommer att gå bra, och ibland kan det ju vara så att återfallet, kan vara positivt, eller på något vis kan få en att förstå och själv vilja.

Kan inte riktigt förklara hur jag menar, men tror du förstår :-).

Massor av styrkekramar
Lisamari

trött igårkväll, sovit tungt och ganska bra. Mm vaknade förvånad över att han sovit hela natten vilket händer ytterst sällan pga hans svåra tinnitus. Talade på morgonen om behovet av andra trygga samtalsplatser då båda är sårbara som vi är nu. Han har en (1) bra kontakt nu. Vår resa är på en ny avtagsväg nu, jag kommer att tänka på pilgrimsvandringen Santiago de Compostela - eller någon annan - där etapperna avlöser varandra med nya utmaningar. Hur som helst - jag är tacksam och nöjd över den här vändningen som är ännu en befrielse - ett nödvändigt steg på vägen. / mt

Lelas

Hej mullegullet!
Det var värst vad det har hänt mycket i ditt liv och i din tråd medan jag har varit på semester...

Du vet att jag håller med Adde: behandling. Så det behöver jag inte orda mer om.

Men så funderar jag på en annan sak i det du skriver, också. Du skriver att du kände en lättnad när återfallet var ett faktum för att flodhästen blev fullt synlig. Jag förstår precis hur du menar, vi är ju väldigt väl bekanta med den där flodhästen, vi medberoende. Och vi ägnar så mycket tid åt att inte låtsas om den, och att dölja den för andra, så att det blir just en lättnad när vi slipper göra det.

Men, jag undrar... och missförstå mig rätt nu, jag är inte ute efter att skuldbelägga... hur är det att vara tillfrisknande alkoholist i en relation där återfallet blir en lättnad för den man lever ihop med? Vad är det för spänningar som jag då måste stå ut med, ända tills jag sätter flaskan till munnen och får oron bekräftad? Var hittar jag min motivation att vara nykter, om den medberoende ändå räknar med att återfallet kommer att komma, och dessutom ser det som en lättnad?

Förstår du hur jag menar? Jag vill som sagt inte klandra dig, men kanske är det värt att fundera lite över detta... Kram, vännen, jag önskar dig allt gott!
/H.