av Ebba

Det vidare livet.

Ebba
tis, 2016-03-29 - 10:18

Nu känns det som "lugnet efter stormen".
Som att jag åter kan bege mig ut och se över mina ägor utan risk för att ett träd ska falla över mig.
Sovit så fort jag haft chansen.
Tack för att jag kunnat sova.
Det kunde jag inte när jag slutade dricka alkohol.

En hel del att ta itu med nu.
Dessa tre veckor har jag inte fungerar speciellt bra och glömt, skjutit upp och struntat i vissa saker.

De första två veckorna utan snus fick jag talsvårigheter.
Jag hittade inte orden riktigt och sa fel ord.
Typ: ska vi ta bussen?
Istället för: ska vi ta hissen?
Det var frustrerande.
Här försöker jag göra något bra (sluta med snus) och allt jag får för det är ett helvetes mående.

Nu ska jag städa upp efter abstinensröran, plåstra om mig och äta något nyttigt istället för choklad nedsköljt med påskmust.

Det svåra när man är i det svåra är att förstå och tro på att man är på väg mot något bättre.
När det handlar om att bryta ett beroende alltså.
När topparna av jäkligt mående pågår och man tror att enda lösningen för att få ett stopp på den pulserande jävliga abstinenstoppen är att ta en snus eller en klunk, då är det fan inte lätt.
Jag låste ju in mig i ett badrum vid några tillfällen och knöt nävarna.
Kändes som att jag skulle explodera, jag var en vulkan som sprutade svett och tårar och inte kunde tänka klart.

Jag är lite sur nu.
Känns jobbigt att ta itu med allt jag struntat i under dessa veckor.
Lågmäld.
4-5 kg plus.
Och otroligt imponerad av alla i detta forum som är beredda att ge beroendet en match!
rabarber, om du läser det här!
Jag följer dig och tycker det du gör är coolt och så himla bra, önskar dig jättemycket kraft att stå ut och emot.

Tack Sisyfos.
Tack PP.

KRAM :)

Ebba
ons, 2016-03-30 - 13:48

Om ett eller två år kanske jag kan hålla med er, just nu känner jag mig bara hopplös som har en massa beroenden att bli av med och det känns som att alla i hela världen är bättre än jag.

Jag är Pippi Långstrump som det inte gick så bra för, började dricka och snusa.

Jaja, nu har jag ju iofs slutat med det.

Hej självömkan.
Har kommit på att TÅLAMOD är ett bra ord för mig att bära med mig nu.

Förändringar tar tid.

:)

Ebba
lör, 2016-04-02 - 18:35

För första gången på
20 månader har jag tänkt på att dricka och jag sätter det i tydligt samband med att jag har slutat med snus och att det VERKLIGEN har ställt till det i mig.
Det har rört runt som en visp i hela mig, jag var äntligen stabil men nikotinabstinens gjorde mig ostabil och jag tog till gamla invanda beteenden och det gamla tankesättet.

Intressant och läskigt.
Alkoholen är listig, lömsk och stark sägs det va?

Har till och med tänkt att jag ska sluta gå på AA för det är om jag går där som jag har problem, om jag slutar gå på AA är jag "vanlig" och har inget problem med A.

Tur säger jag bara, att jag har erfarenhet och inte går på mina egna tankar.

Tankar som får varningsblinkers att börja blinka i hela mig.

Tack och lov.

Jag undrar varför jag kämpar när det är så kämpigt?

Vaknar till och identifierar mitt negativa tänk som just negativt tänk och det har jag sett att man verkligen inte mår bra av och det vill jag inte ägna mig åt.

OM MAN GÖR SOM MAN ALLTID HAR GJORT KOMMER DET BLI SOM DET ALLTID HAR VARIT.
Jag testar något nytt.
Jag tänker positivt och kavlar upp ärmarna igen.
Jag avskyr elitidrottares uthållighet och förmåga att inse att vad de äter tre år innan ett OS kommer spela roll för hur det kommer gå och att de springer uppför berg i mörker, gör 7000 armhävningar, inte lämnar något åt slumpen i jakten på att nå sitt mål.
Det är så olikt mitt sätt att leva.
Eller det har varit olikt mitt tänk.
Jag har insett att må bra och ta sig ur mina beroenden är lite samma.
Resultaten kommer om jag gör jobbet varenda dag i ur och skur.
Jättetråkigt men det finns inget annat sätt och det är värt det när jag känner förändringarna.

T Å L A M O D.

NorthernSoul
lör, 2016-04-02 - 19:15

Har också försökt sluta snusa mitt upp i alltihop. Tror jag har 14 snusfria dagar av de 21 senaste. Ingen snus denna vecka och det är riktigt tungt. Hopplöshet, saknad och irritabilitet. :) Idag är en riktig sunkdag och jag tror snuset är skyldig till 95% av eländet. Inte Alkoholen. :)

Ebba
lör, 2016-04-02 - 20:33

Det är hårt.
Jag tänker att mitt liv var så bra när jag snusade, att dagarna var harmoniska och glada från morgon till kväll.

Så var det ju INTE.
Snacka om att försköna det hela.

Celia
mån, 2016-04-04 - 08:39

Jag har läst din tråd och tack!!
Du anar inte vad dina ord har påverkat mig i rätt riktning! Du har förmodligen räddat mitt liv.

Ebba
mån, 2016-04-04 - 12:24

Tack.
Jag stod och väntade på bussen imorse fylld av självförakt och hopplöshet.
Och så läste jag dina ord här ovan och livet kändes plötsligt vackert igen.

KRAM OCH TACK (igen)

Ebba
ons, 2016-04-06 - 13:35

Det är A och O för mig att känna respekt för att jag inte kan dricka.
Det är klurigt.
Jag blir sjuk av alkohol.
Jag blir sämre på många olika sätt av att dricka.
Men det är lätt att glömma.

Jag respekterar mig och min kropp därför vill jag nuförtiden inte dricka alkohol.

Inte klokt att något som skadar många av oss och som många av oss inte kan låta bli trots det, ja hur ska jag säga?

Jo inte klokt att det enda botemedlet är vår egen vilja.
Det är ju sjukt.
Som ett lotteri?
Vissa klarar det, andra inte :(

Var befinner sig viljan när man sitter stenhårt fast i ett missbruk/beroende?

Rosen
ons, 2016-04-06 - 19:45

Det menade Markus Heilig, psykiater, hjärnforskare och känd beroendeforskare i en intressant artikel för en tid sedan. Han liknade det som händer i hjärnan vid en polsk riksdag med massor av medlemmar som i slutändan skall rösta. Det kan bli kaos. Det har man ju märkt!
" patienter som gång på gång misslyckas med att hålla sig nyktra ville inte mindre än andra. Deras verktyg svek..." säger han. Han anser också att det är fel att beroende behandlas som en akutsjukdom, med alltför kort behandlingstid. Stor skillnad mot om man t.ex har astma eller hjärtbesvär då man ofta får livslång behandling.

Ebba
fre, 2016-04-08 - 08:04

Fint och intressant inlägg.
Någon här tipsade om Heilig och jag lyssnade på honom (Youtube) och förstod allt han sa och höll med.
Gillar honom sen dess.

Stina, Rosen och alla andra...
Jag funderar mycket kring detta, det intresserar mig verkligen.
Samtidigt är det så stort och komplicerat.

När jag var i ett alkoholberoende förstod jag inte att jag var beroende, jag trodde att jag var dum i huvudet, dålig och hopplös som gjorde som jag gjorde gång på gång.

Till slut hittade jag AA och hade turen att få gå en behandling.
Lärde mig väldigt mycket men trots att jag var helt på det klara med att jag inte ville eller kunde dricka alkohol så föll jag tillbaka efter två år som nykter.

Allt jag hade lärt mig försvann när jag slutade gå på AA, jag glömde (?) hur det hade varit.

Vilket jag tycker är helt otroligt konstigt.
HUR kommer det sig att vi glömmer och dricker igen?
Vad sker i hjärnan?
Det är verkligen märkligt, det är som att den minnesdelen liksom slås ut.

Det är därför jag idag känner att AA är min medicin, att jag går på möte en gång i veckan (eller fler om jag känner för det) gör att jag påminner mig om hur inihelvete jävla dåligt jag mår av alkohol och hur farligt det är för mig.

Jag kan glömma igen, jag vet det.
Den vetskapen gör mig rädd.
Den rädslan är bra.
Bra för den gör att jag känner respekt.
Respekt som gör att jag jobbar för att inte glömma.
För om jag glömmer kan jag bli sjuk i alkoholism eller beroende eller destruktivt leverne eller missbruk eller vad det nu ska kallas?

Och det vill jag inte.
Viljan.
Viljan jag inte ens visste fanns när jag var styrd av beroendet.
Det är så det känns.

Ebba
tis, 2016-04-12 - 10:54

Coolt att du provade ett AA-möte.
Jag hoppas att det gav dig något.
Jag blir alltid glad när jag är på möte och det kommer någon som kommer för första gången.
Det beror nog på att jag vet vad AA har hjälpt mig och jag hoppas att andra också ska få den hjälpen. För mig är det inte de 12 stegen eller vad som läses som är hjälpen utan alla människor jag får lyssna på. Ibland tänker jag att de möten jag går på är som motion och kondition d.v.s träning jag går på fast möten för att underhålla min nykterhet.

Hängde nån med i hur jag menar?
Att gå regelbundet på AA-möten är något jag gör för att hålla mig i form (hålla mig nykter).
Det är inte alltid lätt eller kul att gå dit, jag tampas med mycket ibland, precis som om det vore träning (dåligt väder ute, jag är trött, jag är ful o.s.v) men jag går dit för att jag känner att det fungerar för mig.
Jag är så rädd för att förminska det som har varit och glömma.

Eller rädd och rädd?
Snarare som jag skrev här ovan: Jag har respekt för det hela.
Jag har varit där och jag vet vilken sjukt stark, liksom magnetisk kraft, beroendet/alkohol kan dra in mig i.

KRAM

Tack Vilja :)

Ebba
tis, 2016-04-12 - 12:13

Upplever just nu den största svackan/dippen hittills i mitt nyktra liv (20 månader) om man inte räknar med de 3-4 första månaderna. Vet inte riktigt vad som orsakat detta, en teori jag har är att jag slutade att snusa och att det satte igång något i mig. Jag var någorlunda stabil men abstinensen satte igång "det hela" i mig igen. Vid ett tillfälle för en tid sedan var jag i närheten av alkohol och just då mådde jag jättedåligt, det var som pulserande ångest i mig och jag TROR att min hjärna då på något sätt kände igen alkohol som "ett botemedel som gör mig lugn" trots att det egentligen var nikotin jag saknade. Läskigt var det och jag påmindes om att jag tampas med en sjukdom. Det är allvar för mig. Jag drack inte, var nog inte ens nära men känslan var där i mig. Det här har gjort mig less och matt. Jag orkar inte gå runt och leva skör, ostabil och uppgiven, det är inte en skön tillvaro att kämpa varje dag, det har jag gjort tillräckligt. Med kämpa menade jag nu inte mot Alkohol utan kämpa för att trivas och vara glad & harmonisk. Jag köpte snus och blev ledsen och kände mig dålig. JAG KLARADE INTE ATT SLUTA SNUSA FAN FAN FAN FÖRBANNADE JÄVLA SNUS. Därför betydde Rosens ord här ovan mycket för mig. De kom i rätt tid. Det är ju så att jag har slutat med alkohol, i 20 månader har jag reparerats och sluppit bakfyllor. Vad händer nu? Förra året den här tiden var allt liksom så nytt. Jag upplevde en vår utan alkohol i vårsolen, det var häftigt att känna skillnaden så tydligt. Jag var stolt över mig själv, glad och nöjd inombords över att vara fri från alkohol. Den här våren känner jag mer att jag borde ha nåt längre i mitt mående. Jag är just nu missnöjd med mig själv och det känns som att jag inte orkar kämpa, vill bara flyta. Därför funderar jag faktiskt på att kontakta kommunen och höra vad de har för stöd till en människa som har missbrukat alkohol, varit nykter i 20 månader och absolut aldrig vill dricka igen. Tänker att det vore toppen att få komma till någon kunnig och prata, kanske 5 gånger. Jag har så många frågor och lite trassel att reda ut som fortfarande spökar antar jag. Det skadar inte och jag vill verkligen vara stark i kampen mot alkoholdjävulen. Kanske förstorar jag upp det hela? Men grejen är att jag har under dessa nyktra månader verkligen fått känna hur det är att må bra :) Det är härligt att leva då! Det är så jag vill må och jag är inne på att göra vad jag tror krävs för att få må bra. Jag vill inte halka ner i det mörka hålet som är så mörkt att det inte går att tänka ljust.

Levande
tis, 2016-04-12 - 12:40

Klokt du analyserar läget och lägger upp en taktik. Tror det är så man kommer vidare, inte lämna det åt slumpen.
Så imponerad av dig, börjat läsa din tråd.
Kram och styrka till dig

Stingo
tis, 2016-04-12 - 21:48

Ville bara säga att jag läst och tänker på dig. Förstår att det känns jävligt nu med snuset, men du kommer vidare. Du är stark. Kom ihåg att att vara snäll med dig själv också.

Kram

Leverjag
tis, 2016-04-12 - 22:00

Jag vågar inte ens försöka sluta nu fast jag vill för jag är rädd att alla beroenden löper amok då. Tycker du är helt fantastisk. Punkt. Önskar dig balans och frihet. En sak i sänder och en dag i taget och vi ska titta tillbaka och se hur långt vi kommit. Vet du, jag har börjat vara snäll mot mig själv. Liksom vänder oftare på tanken. Som ex. Lät jag mig vila, gråta och vara helt ineffektiv en arbetsdag för att jag behövde det och idag berömma mig själv för att jag lyssnade på mig själv och stoppar/agerar på flera sätt när jag inte mår bra, istället för att fokusera på allt jag inte gör/orkar/hinner. ;-)

Kramar till världens modigaste Ebba som borde ge sig allt smicker och beröm i världen!
???

Ebba
ons, 2016-04-13 - 08:10

Att jag började snusa igen kan jag ta, det som gör mig skärrad är att jag just hade börjat andas ut (skrev ju här om "lugnet efter stormen"), jag trodde att jag hade fixat det, att allt var lugnt men nästan som en blixt från klar himmel small det till och jag kastades in i ett inferno av dåligt mående. Som från en sekund till en annan. Det känns som att det gick så fort. Ni vet när man måste spy? Den känslan kan komma fort och plötsligt och känns från topp till tå. Lika plötsligt känns det som att detta sug för igenom min kropp och jag fick fan tunnelseende, som att inte jag längre styrde mig själv. Darrig, gråtfärdig, uppgiven och inte en enda positiv tanke kunde nå mig.

Jag känner mig faktiskt arg också. Förbannad över att alkoholmissbruk och alkoholism är tabubelagt, skamfyllt och att okunskapen är så stor.
Kunskap är ju en nyckel till förändring, nu känns det som att mina förändringar beror på erfarenheter jag själv måste uppleva och gå igenom. Som att jag är min egen försökskanin.
Kanske är det så det måste gå till?
Kanske förstår jag inte vad jag läser eller hör. Kanske måste jag känna det själv för att sedan förstå?