Den nyktra vägen

Idag är det över 18 månader sen senaste alkoholintaget. Det har varit en fantastisk resa hit och jag har forumet och vännerna här att tacka för mycket. Det har för mig inte funnits någon klar linje mellan att "förändra mitt drickande" eller det "vidare livet". Nu idag ett och halvt år senare känns de som att jag lämnat så mycket bakom mig att jag trots allt kan se det som ytterligare en ny start. Jag kan inte hävda att jag klarat det, men jag har klarat det så här långt. Det är stor tacksamhet jag känner att ha lyckats förändra en så svår sak som ett problematiskt förhållningssätt till alkoholen faktiskt innebär.

Fortfarande kan det idag kännas lite surt att inte kunna, vilja, eller våga dricka i sociala sammanhang eller till middagen. Men det priset jag betalar är så ofantligt mycket mindre än den risk och enorma avgrund och nedsida som riskeras i ett försök. Det är alltså ett lätt val att välja bort alkoholen ur livet. I synnerhet om man tänker på det som var innan, det var ju inget liv, det var ju faktiskt ett rent helvete...

Jag fortsätter att läsa härinne till och från. Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen.

Lev väl alla!

//PP

Profile picture for user santorini

säger jag också! Det är viktigt att komma ihåg var man kommer ifrån men att inte älta utan njuta av att man kommit ur det. Jag tycker själv att jag varit mycket lyckligare dessa tre år jag varit nykter. I skuggan av hur det var innan jag lyckades bryta så gläds jag över små enkla saker.

Profile picture for user Tilde

Här kommer ett GRATTIS till. Det hörs i din text att du mår bra nu. Glad jag blir!

Profile picture for user PP

Det betyder mycket ska ni veta, även om "dramat" kring alkoholen så sakteliga förlorat lite i akut betydelse. Veckor och månader kan fortfarande vara väldigt olika i hur mycket jag tänker på mina alkoholproblem. Just nu kanske lite mer. Men då är det bara att läsa lite här inne, och minnas. Låter grymt kanske men andras kamp kan faktiskt vara till lika stor nytta för en nykter alkis (jobbig definition på sig själv) som våra berättelser kan vara till viss nytta för de som just startat.

Medvetet försöker jag att inte se det som "tidigare" alkoholproblem. Det är inte att älta, utan bara ett sätt att leva vidare med de nya förutsättningar som finns idag. Jag är idag helt säker att jag på ett par dagar skulle kunna vara tillbaka där jag startade för över 1 1/2 år sedan. En resa som jag idag är glad över, men aldrig i h*****e skulle vilja göra om. Jag har helt enkelt inte tid till det, finns så mycket annat jag vill hinna med de resterande tid jag har kvar. Trots det kan jag varmt rekommendera den till alla som ännu inte gjort den, ganska självklart eller hur? ;-)

Några av er förklarade när jag i början var otålig, att det tar lika lång tid att ta sig upp från botten som att ta sig ner den första gången. Att ta sig ner en andra gång går ju minst sagt fortare. Två boxar och en långhelg skulle förmodligen räcka finfint. Alternativet är att gilla läget och fortsätta kravla sig upp. Sakta lite lättare och lite ljusare dag för dag. Belöningen kommer, det är säkert, men den kommer inte lika "instant" som efter ett par stadiga drinkar.

Det går ju faktiskt av sig självt - så länge vi bara skippar att dricka alkoholen!

//PP

Profile picture for user konstnären

Som svar på av PP

Tack för din hälsning till mig, jag blev väldigt glad. Fick se nu att du klivit över till andra sidan, haha. Är här inne ibland och läser men dålig på att skriva själv. Inga fler provningar har jag gjort. Kände bara för min del att fallet var oerhört nära, kanske vissa av oss är mera sårbara. Känner ingen sorg över att jag inte kan, ett kallt konstaterande helt enkelt. Jag skulle inte heller vilja göra om resan vi varit med om. Kommer du ihåg alla kringelikrokar och alla hålor i början, och denna enorma trötthet. Två boxar och en långhelg för mig hade varit katastrof. Visst kan jag bli avundsjuk på måttlighetsdrickare kan ju se väldigt gott ut när vinet rullar runt i gommen. Nu rullar jag runt med mjölk. Bakelserna har jag inte svikit ännu och jag tror snart jag ska öppna ett fik för mitt kök har förvandlats till ett bageri och jag har blivit en riktig fena på det. Hur går det med din båt, heter den muränan eller. Jag samlar pengar på hög nu när jag inte lägger dom där enorma summorna på bolaget längre. Gagarin är strålande i sin nykterhet inte en droppe sedan september, hur han bär sig åt vet jag inte, det är otroligt skönt att slippa allt gaggande som var innan. Vissa dagar älskar jag bara att få leva i lugn och ro och andra är mindre bra, men det är väl poängen med själva livet.
Ha det gott pelle dig glömmer jag aldrig
Konstnären

Profile picture for user HelenaN

Mycket inspirerande för en nynykter som jag att läsa! Jag gillar att läsa här bland alla som börjar orientera sig i den alkholfria tillvaron på allvar och din berättelse kändes verkligen upplyftande. Tror jag håller på med att försöka ändra min identitet :) Har övat på att i nochalant ton säga "Jag dricker inte alkohol" och det känns jättehäftigt. Och får jag frågan varför sa kan jag bara svara. "Jag gillar inte det". Bara så där... Så enkelt härligt befriande det känns att säga de orden!
Jag är en person som inte dricker alkohol. Wow!

Profile picture for user anonyMu

Pelle,

så himla härligt att läsa ditt inlägg i din nya tråd! Du andas trygghet. Välkommen btw! Tror att det kanske är så här det fortsatta livet skulle kunna se ut. Man förblir nykter, det är inte någon jätte big deal längre, men man får vara på sin vakt. Inte slappna av för mycket liksom.

För egen del rullade jag ner i svarta hålet igen, men kravlar mig nog upp inom sinom tid. ;-) Att jag skulle "pröva och dricka" i en sådan situation skulle leda till en praktkatastrof. Ungefär som du skriver - en långhelg och några boxar. Jag har lite svårt att uttrycka att jag ska vara nykterist resten av mitt liv. Däremot är det en oerhört stark önskan att jag ska VILJA vara nykterist hela livet. Ganska stor skillnad för mig. Jag vill att jag ska vilja, istället för att bestämma att det ska vara på ett visst sätt.

Ha det gott så länge nu! Stor KRAM

Profile picture for user PP

Som svar på av konstnären

Japp Konstnären, jag har beslutat att tiden är kommen att kliva över. Ingen större dramatik i det, men kanske av en liten mental symbolhandling? Det vidare livet, ja, jo det blev ju ett vidare liv och det kommer att fortsätta. Segt och långdraget det här att sluta med drickat. Åtminstone för mig, så tänk på det alla ni som ännu inte är där, var på er vakt för ni kommer inte se fienden innan det är för sent ;-) (kanske passar bättre i dricker jag för mycket)

Upplyftande eller hur. Vi är som möss, fattar inte vad som kommer hända innan swosch - fällan smällt igen! Men med en sjutusans ansträngning och med våra sista krafter kan vi alla klara att lirka oss ur fällan. Men det är inget som fixar sig av sig själv, du och jag vet.

Nej, Muränan är ju en läckerbit, men båten bär inte ännu hennes namn, vi får se...

//PP

Profile picture for user PP

Som svar på av HelenaN

Låter fint det där Helena. jag hade mina svårigheter och har nog än idag. Senast nu i veckan träffande jag vänner som jag inte sett sedan förra hösten då jag inte drack. Dricker du fortfarande inte? Nej, ja gör inte det.... Man kan ju liksom inte ha en vit månad i all evighet utan att berätta att man slutat, och ibland vad anledningen till det är. För mig blir det då att säga, nej det är skönt att inte dricka. Konstigt, varför känns det som att jag slirar på sanningen. Oavsett lever vi ju i en värld där drickandet är normalt. Vi som inte dricker är ofta fortsatt "konstiga". Ja då är det väl så, jag har gått och blivit lite konstig..

Fortsatt lycka till!

//PP

Profile picture for user PP

Som svar på av anonyMu

Trist att läsa att du känner dig lite nere, men du kommer upp igen. Fattar att det ibland inte känns som en tröst, men efter regn kommer solsken för att använda en sliten klyscha. Funderade just på vilja/måste när jag läste i Santorini´s tråd. Kanske frivillig avhållsamhet?

Snart är året ditt!

Kram tillbaka // PP

Profile picture for user anonyMu

Läste ditt och Santorinis inlägg i hennes tråd. Kloka tankar som vanligt. :-) Frivillig avhållsamhet låter bra. Inget påtvingat. Inget måste. Utan något man vill. Ungefär samma sak som önskan om att alltid vilja fortsätta som a-fri.

Tyvärr verkar det som att tankarna på alkohol fortsätta att komma och gå för många, även om det gått flera år utan faktisk "påfyllning". Antar att det bara är något som måste accepteras... Det verkar även som att sommarens antågande också skakar om lite. Den romantiserade bilden av ljumma sommarkvällar, ute i gröngräset med vänner och god mat - ackompanjeras gärna av bilder på immande glas. Sommarens plåga: rosé på bag-in-box. Egentligen inte speciellt fantastiskt på något sätt, men förrädiskt för min del.

Det här blir för min del min andra nyktra sommar och det är både lätt och svårt samtidigt. Det finns en risk att jag tänker att "nu har jag varit så duktig så länge att...". Big no no! Samtidigt får jag nästan ångestpåslag direkt vid blotta tanken på att jag skulle dricka igen. F-n hemska tanke! :-(

Önskar dig en fin vecka! Kram

Profile picture for user PP

När det kommer till problem med drickat är det nog så att det hör till det områden, som man lätt kan hävda att det är lätt att vara efterklok om. Om vi hade varit kloka innan så hade vi ju inte kommit i en situation där vi behöver besöka ett forum som detta?! Så en sak är säker. Landar vi här har vi alla ett bekymmer på ett eller annat sätt. Det finns nog en sak som vi alla delar. Vi älskar eller har älskat att mixtra med vårt förhållningssätt till alkoholen. Har vi nu druckit oss till bekymmer - stora eller små - så finns det inget vi hellre vill och önskar än att kunna komma tillbaka till ett kontrollerat drickande! Ja, ruset har en magisk attraktionskraft på oss alla, och önskan att kunna vara "normala" är något som vi är beredda att riskera liv och lem för.

Vi har alla olika ingångsvärden på forumet och visst finns det en hel del av oss som faktiskt kan hitta tillbaka och åter kan påverka vår förhållningssätt, och hitta tillbaka till sund konsumtion.

Min spaning är efter att nu läst här inne i snart 5 år att det tyvärr är betydligt färre, än de som i början spekulerar i att försöka hitta den lösningen. I princip alla - naturligtvis även jag - bar på den drömmen. Vi sträcker sig efter vartenda litet halmstrå som ger oss argument till att, "visst grabben! du är nog en av de som kommer att lyckas".

Vissa dyker först upp här när livets alla ronder mot missbruket redan är över. De har gått ner för räkning i femtonde, och fattar äntligen att det är kört. Är man knockad och fattat att den här motståndaren klarar jag inte, så är det en ganska bra insikt till förändring. Framme vid erkännandet att vara maktlös inför alkoholen. Men mycket skit har då redan hänt på vägen dit.

Det kluriga är att fatta detta när vi redan har skapat ett osunt förhållningssätt till alkoholen, och åker på snyting efter snyting i rond tre och fyra. Då tror tyvärr nästan alla att hoppet fortfarande finns att slutligen vinna matchen.

Själv gick jag ordentligt ner för räkning en första gång i rond åtta. Reste mig igen och domaren valde att inte bryta matchen. Illa tilltufsad lyckades sen stå på benen i tre ronder till, innan jag på nytt gick i golvet. Men även nu lyckades jag med hjälp - av forumet - att kravla mig upp. Jag fick hjälp att tejpa igen det spruckna ögonbrynet, och torka av mig svett och blod. När gonggongen gick igen valde jag då att att kasta in handduken.

Jag tänker inte frivilligt gå fler rundor och fortsätta att riskera att slutligen bli misshandlad till döds.

No way!

/PP

Profile picture for user santorini

Vi har gått våra matcher klart. Det där med sprucket ögonbryn gällde bokstavligt för mej. Två gånger innan jag gav upp. Man söker inte upp detta forum om man är en måttlighetsdrickare. Det är bara dom som har problem med alkoholen som behöver vita veckor också, eller en vit månad. Så det är uppenbart att den som kommer hit har oerhört svårt att plötsligt börja dricka måttligt. Några få kanske lyckas men stora flertalet klarar inte det. Därför tycker jag det är bäst att direkt lära sej leva med det, att acceptera att det är så och sluta tycka synd om sej för att man inte kan. Livet är inte rättvist. Det är ingen mänsklig rättighet att kunna dricka alkohol. Men alla måste väl köra sina matcher, gå sina ronder, innan man ger upp.

Profile picture for user anonyMu

Håller med dig. Så sant. Så bra skrivet.

I början tänkte jag nog att man skulle kunna dricka "socialt" igen, men definierade inte vad det var. Sedan tänkte jag "en flaska vin", men shit, det är ju väldigt mycket. Därefter har tankarna på "två glas vin" hållit i sig. Men det är ju faktiskt också ganska mycket alkohol, om man tänker efter. För ett år sedan hade jag inte begripit vad jag pratar om just nu. Vad då mycket?! Skönt att någonting i hjärnan verkar ha förändrats i alla fall ;-)

Nä, varför pröva? Till vilken nytta? Vad är vinsten? Varför ska det vara så viktigt att kunna dricka? Med tanke på insatsen är valet ganska enkelt. Jag må vela hit och dit emellanåt, men egentligen vet jag hela tiden, så väl, att jag inte har något val.

Kram på dig

Profile picture for user PP

Var gång det var tid för en högtid förra året så föregicks den av mycket tankearbete hos mig. Första Julen utan, Första Nyåret, Påsken, och så själva kronjuvelen bland våra traditionella fyllehögtider - Midsommaren. Av alla högtider sticker Midsommar och Nyår verkligen ut. Det är högtider som har en tydlig festinriktning, och den som blir riktigt asplakat behöver egentligen inte ursäkta sig för det i efterhand. En dag då vi faktiskt har grönt ljus att hämningslöst hänge oss åt vårt hedniska arv och barbari. Oavsett om vi somnar i en buske, cyklar omkull, nattbadar näck i en skogssjö, eller tafsat på vår kompis tjej, så finns ingen dag på året när vi enklare kommer undan med vad vi ställt till med. På midsommardagens morgon är det många som vaknar, men istället för den vanliga ångesten hör vi nog mycket av: Höhöhö, ojsan va packad jag va igår, och du var jättefull du med Lisa, spydde i tältet, Hahaha, och kolla där ligger Janne med neddragna brallor i bakluckan....

Nej, det är inte så midsommar ser ut överallt, men det är en del av midsommar. Och det är helt normalt i våra ögon. Vi firar ju den mest svenska av alla högtider. Vi är faktiskt världsbäst på midsommar.

Visst är det härligt med midsommardansen med barnen, jordgubbarna sillen och alla traditioner, men det finns inte många som likt Julen pratar om en nykter midsommar. Att det skulle vara en högtid även för barnen?! Nej, nu har vi chansen att slippa blanda in gud och religion, och hänge oss åt vår barbariska ådra..

Vad är då resultatet när dimman lagt sig? I runda slängar 500 - 700 misshandelsfall. Ett antal drunkningar, mord och trafikdöda. Hur många äktenskap och relationer som spricker, eller sex som bättre varit ogjort kan vi bara fundera kring. Det enda som på något vis kan påverka statistiken i positiv riktning verkar vara att vi har ett riktigt skitväder...

På midsommardagens morgon ska jag även i år ta bilen och köra in och handla lite nybakt bröd. På vägen passerar jag en stor camping vid havet. Den synen jag då ser ger mig åter rätt i mitt eget beslut.

Önskar er alla en riktigt härlig midsommar, hoppas på skitväder!

//PP

Profile picture for user PP

När stunder kommer och jag känner att det faktiskt är trist att stå utanför den alkoholgemenskap som finns under högtider, "hjälper" det i viss mån att måla upp bilden av det negativa kring alkoholen. Det är tyvärr inte så för mig att nykterheten vid varje enskilt tillfälle är odelat positiv. Det handlar alltså fortfarande inte om att jag helt utan minsta fundering kan göra exakt som jag vill, och att resultatet då per automatik blir en nykter dag. Det är som jag ser en situation ur två helt olika perspektiv samtidigt. Den ena bilden är avsaknad och längtan tillbaka till att kunna vara en del av festligheterna som alla andra. Den som är starkare som tur är, är att frivilligt avstå. Det blir längre och längre mellan tillfällena jag känner på det viset, och jag hoppas att känslan med tiden försvinner.

Tog igår kväll ner flaggan och begav mig på en ensam promenad ner till havet. Från trädgårdar och festtält hördes ganska högljutt glam från grannskapets fester. Tidigare hade jag säkert spontant tittat in till någon granne, och eventuellt blivit sittande några timmar. Nu gjorde jag inte så utan fortsatte promenaden. Om de är så att alkoholen föder spontanitet, eller om nykterheten tar död på den? En sak är för mig i alla fall säker. Jag beter mig på två helt olika sätt med och utan alkohol. Fördelarna med att vara nykter är enorma, speciellt idag på morgonen. Livet kommer alltid att vara fullt med stora möjligheter att falla tillbaka. Det är ju bara att acceptera exakt för vad det är.

No pain, no gain

//PP

Profile picture for user santorini

är väldigt sammankopplad med alkohol för många. De flesta? För mycket alkohol för väldigt många. Jag har nu firat min tredje midsommar sedan jag sliutade med alkoholen. Det känns helt självklart och naturligt. Jag har tack vare tips här på forum hittat så goda alternativ. Dricker sällan alkoholfritt vin men ibland vill jag ändå ha nåt annat och då fungerar UnVined från Jacobs Creek utmärkt. Det är så mycket i mitt liv nu så jag är oerhört tacksam att jag alltid är nykter och klar. Gamla föräldrar och svärföräldrar som behöver skjuts och hjälp. Barnbarn som ska passas. Jag vet inte hur jag skulle våga vara onykter för jag vet aldrig när det behövs nån utryckning. Mina barn vet att jag inte dricker utan alltid är pålitlig.
Just nu kan jag inte påminna mej nät tillfälle då jag saknar vinet. Det känns för mej lika naturligt som att jag inte röker och så önskar jag att det förblir. Men kommer det nåt sug nån gång så gör inte det nåt för jag har bestämt mej för att jag aldrig mer ska dricka alkohol, no matter what. Med det beslutet känner jag mej trygg.

Profile picture for user anonyMu

Skönt att läsa era klokskaper. Alltid lika inspirerande. Tack för att ni delar med er av era tankar! :-D

Kram på er båda

Profile picture for user PP

Läste just ett inlägg från Abel som hittat tillbaka, och skrev i en annan tråd här innan. När jag läste i tråden hittade jag ett inlägg från mig själv, där jag med en liknelse förklarade hur jag själv upplevde att göra ett uppehåll i nykterheten och att trilla dit igen. Klistrar in det här, för det känns som det hör hemma här. Kanske kan någon förstå vad jag menade, trots det lösryckta sammanhanget?

//PP

3 januari, 2014 - 15:10 #31
Pellepennan
Låter riktigt bra
Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Profile picture for user anonyMu

Själv borde jag ha klivit av redan i Partille eller Lerum, men så blev det icke. Förhoppningsvis är det SJ som kör även detta tåg, så vi kan räkna med både förseningar och inställda avgångar. Har nu klivit av, vet inte riktigt var jag är. Det är mycket skog och snårigt runtomkring, men jag har lämnat järnvägsspåret bakom mig i alla fall. Tänker hålla mig från andra färdmedel och sliter nu till fots.

P&K

Profile picture for user LenaNyman

Läste ditt inlägg i går kväll, PP. Det är lätt att ta till sig bilden. Och det gör mig eftertänksam. Tack för det. Kommer att tänka på Tranströmers välkända rader av nån anledning i samma veva.

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Lika icke-reversibla känns dom båda.

Kram på dig!

Profile picture for user PP

Tyvärr kan vi nog inte ge SJ skulden för den här resan ;-) Och att ta sig fram till fots, är ju inte så illa.'
Det går lagom långsamt, och själen hinner med på resan som indianerna hävdar.

Lena, hade själv glömt av eftersom jag ibland riskerar att ta nykterheten för given, och läste faktiskt hela Abels tråd. Nopp, ska inte måla faan på väggen, men heller inte glömma, så jag är själv glad för påminnelsen.

Visst är det fint för var och en som mäktar med att resa sig, och hoppa av tåget i farten. Det krävs faktiskt både mod och stor styrka, så alla återvändare på Forumet förtjänar faktiskt lite extra pepp tycker jag!

Ta vara på er därute och njut av sommarvärmen!
Kram

//PP

Profile picture for user PP

Tack för Tranströmer raden Lena. En tanke som säger en del om livets gång.
Kanske inte så upplyftande, men bra ändå

Profile picture for user konstnären

Som svar på av PP

Tittar in en stund och vill önska dig en fin sommar. Själv är jag mitt uppe i en flytt. Gagarin får följa med för han hoppade av tåget. Min andra sommar i nykterhet och det känns bra. Visst ibland kommer tankarna på A men försvinner fort. Vilken resa det är det går inte att förneka, men tåget tänker jag inte hoppa på idag. Om morgondagen vet vi inget och jag klarar ganska bra att leva dag för dag och känner mig lycklig vid vissa tillfällen. Blir så glad av att det går bra för dig pelle. Håller med dig om det där med själen, det måste få ta sin tid för den att komma ikapp.
Ha det fint
Konstnären

Profile picture for user PP

Att höra av din Konstnären. Ja, så då blir det gemensam flytt. Du har ju sagt att det inte är lätt med bostäder i din stad, så jag hoppas att bytet ändå blir bra, och till något bättre. Kan kanske vara bra med ett "tapetbyte" och en ny miljö. Även om jag själv har en fantastiskt, så har jag funderat på att göra något annat, kanske på någon ny plats ett tag. Funderade även i början på nykterheten på det, men då kändes det lite som flykt från verkligheten.
Nu är det så sakta en ny verklighet, och den behöver kanske en nytändning, även för mig?!

Hoppas du får en härlig sommar. Kanske blir det lite mer i stugan i år? Ta vara på dig och Gagarin!

//PP

Profile picture for user PP

Först och främst allt som jag skjuter framför mig som är både tråkigt och obehagligt. Jag har redan innan jag valde den nyktra vägen, haft en tendens att inte ta tag i saker som varit jobbigt. Ofta förhalat. Det har tyvärr inte blivit mycket bättre de sista åren. Nu sitter jag här och håller på att röja upp på ditt och datt så att jag med gott samvete kan gå ut i sommaren utan att tänka på något annat än att ha det skönt, och tillbringa härliga sommarveckor med mina barn.

I lördags förra veckan vaknade jag tidigt på morgonen. Min första tanke var att ringa ett samtal som jag har funderat på (förhalat) att ringa i snart 10 år. Ett samtal till en kvinna som tidigare betytt mycket för mig, och jag tyvärr inte behandlade schysst. Och varför gjorde jag så mot henne när det begav sig? Ja, som ni förstår så handlade det om en relation. En relation till någon som var mer beredd än jag, någon som ville hela kittet. Familj hus och barn. Jag var livrädd. Men i grund och botten kanske det även hade något med alkoholen att göra? En relation som jag efter en tidigare separation inte var redo för. Allt gick alldeles för fort. Jag blev nog panikslagen när hon talade om kärnfamilj och så. Till saken hör att hon vuxit upp i en familj med en alkoholberoende förälder. Kanske hör det till saken, eftersom jag redan då drack för ofta och för mycket. Jag visste att med henne kommer detta att bli problem. Både för henne, mig och oss. Om det var huvudanledningen till att jag fegade ur vet jag inte, men det kan ha haft med saken att göra. Oavsett har det plågat mig genom åren, och nu kändes det som att det var tid att ta det jobbiga samtalet. Jag ringde upp och förvåningen var naturligtvis stor. Jag förklarade mitt ärende och hur det känts.

Samtalet blev så mycket bättre än jag trodde, och mycket långt. Jag blev glad över att livet blivit så bra för henne som det blev, och berättade även om mina alkoholproblem då och under senare år. Med facit i hand gick hon ju inte direkt miste om något när vår relation sprack ;-) För henne hade det varit jobbigt, så det var fint att allt idag var ok. Samtidigt som jag förklarade: Du kan nog med facit i hand vara glad att det inte blev vi två!
Hon sa att hon sett tendenserna hos mig. Ja, och det är ju exakt så som många alkoholistbarn gör, eller? Söker sig en egen att försöka ta hand om? Någon att försöka rädda?

Har ju läst om stegen i AA och så även att komma till en punkt där man uppriktigt kan be andra man sårat om förlåtelse. Min nykterhetsresa har jag ju gjort utan 12 stegs modell - ja, lite på fri hand så att säga. Men kanske var det just den punkten som nu kom i min fortsatta utveckling? Att ärligt be personer om förlåtelse för det jag ställt till med. Jag önskar att jag inte väntat så länge, och att få förklara och sedan att ursäkten mottogs var fantastiskt skönt.

Det finns nog ett par till om jag tänker efter. Men nu är det en stor surdeg att fundera på!

//PP

Profile picture for user anonyMu

Shit, vad modig du är...! Vet du, jag har så många surdegar att jag har tappat räkningen. En del är så stora och tunga att jag nogsamt låst in dem och kastat bort nyckeln. Modiga du! Jag blir riktigt avis...!

Profile picture for user Adde

om att GILLA-knappen är borta för den vill jag trycka starkt och bestämt på nu !!!
Att tömma ur sig sina surdegar är ett måste för att få en nykterhet med sinnesro. De har en tendens, och styrka, att bryta de mest kraftfulla lås vad tiden lider....Opp med asen i ljuset !!

Steg 8) Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att
gottgöra dem alla.
Steg 9) Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
utan att skada dem eller andra.

I steg 9 är det viktigt att även tillägga "Inte skada oss själva" och att tänka på att det inte är ett tvång...utan en möjlighet.

Lev väl i nykterheten !!

Profile picture for user PP

Modigt vet jag inte direkt. Mer kanske som att övervinna ett hinder och en rädsla.
Men det är ju kanske samma sak som mod egentligen...
Oavsett finns det fler att ta tag i, och jag är beredd att göra det.
Vill gärna lämna Pellepennans alkoholrelaterade dynga bakom mig
och på så sätt göra plats för ännu mera nytt i livet, du förstår säkert?!

/PP

Profile picture for user PP

Tror nog att det kan vara så att det inte är enbart för vår egen skull? Mina handlingar har
Ju säkert satt spår hos andra. Andra som fortsatt inte förstår
varför jag agerade så. Tyvärr lyckades jag att hålla missbruket för mig själv.
Ganska långtgående i alla fall.

Fin sommar till dig Adde!

/PP

Profile picture for user Stingo

Den som aldrig är rädd behöver inte vara modig.
Den som gör det som känns rätt, fast hen är rädd är modig.

Så jo, "att övervinna ett hinder och en rädsla" är en väldigt bra beskrivning på en modig handling.

Strong gjort, skönt att det gick så bra.

Profile picture for user PP

Ibland kommer dagar som för mig känns som att något nytt börjar. Idag är lite en sådan. Kalendern slog över till september, så det blev liksom dagens första höstdag. Sommaren har varit nykter. Invärtes fortsatt torrlagd, utvärtes var den ganska blöt. Men andra halvan av augusti gav ju fantastiska dagar. Läser till och från men skriver lite. Aktiviteten är så mycket större än förra sommaren här inne. Jag läser inte varje dag så det blir lite svårt att hänga med i alla trådar, och hos alla nya medlemmar. Kampen mot alkoholen fortsätter kan jag lugn konstatera. För egen del är jag oändligt tacksam att det nu sedan en längre tid inte är en daglig kamp. Vissa hittar tillbaka och startar om, precis som jag själv gjorde. För min egen del kommer jag om några månader kunna fira två år utan drickat. Kontentan för mig (och för alla andra efter återfall) att det faktiskt inte är omöjligt. Det börjar nu bli en ganska lång tid i nykterhet, och idag finns ingen längtan eller saknad.

Så jag vill gärna skicka er alla en uppmuntrande tanke: Dag läggs till dag och även om det kan vara så svårt ibland, så jobbar tiden för oss alla. Innan ni vet ordet av så är även ni nyktra alkisar :-)

Priset, eller den uppoffring vi tycker oss betala för nykterheten, avtar stadigt. Det är efter en tid inte alls självklart att livet är mer värt för att det snurrar till i skallen till och från.
Och helt plötsligt så är jag nu här, att det faktiskt känns bra så. Medveten om att det kan låta präktigt och lite trist i början, men så är det.

Ta vara på er i regnrusket!

//PP

Profile picture for user LenaNyman

Blir alltid så glad när du ger ett livstecken från dig. Ja, när alla andra gamla rävhanar och rävhonor gör det också, förstås.

Ja, det är mycket aktivitet på forumet, som du säger. Folk kommer, och sen går dom. Några stannar kvar, för kortare eller längre tid. Därför känns det så gott med inlägg från dig och andra som vistats här längre. Dom inläggen ger stadga och kontinuitet, tycker jag. Men känn ingen press, PP. Blir bara genuint glad och kände för att säga det.

:)

Kram!

Profile picture for user PP

Lena, Aeromagnus och Nyckepigan
Lena och Aeromagnus, ni är ju ganska rutinerade ni med, och ni ska veta att det är fint att läsa hur ni med så stor energi stöttar alla nya på Forumet! Det är så viktigt att få respons i den svåra början som det för de flesta innebär att bryta ett missbruk. Nyckelpigan, ett varm välkommen till dig! När det har gått ett tag så kan det faktiskt bli så att alkoholen och det enorma problem problem det innebar, falnar och faktiskt blir till ett av de mindre i livet. Så har det varit för mig - och tiden i nykterhet har tyvärr varit kantad med en massa annan s***t.
Suget försvinner och sen mycket länge vill jag nog påstå att det faktiskt är borta. Däremot dyker tankarna upp ibland, och för min del är det så att det nyktra livet innebär en del situationer som gör att det varit så oändligt mycket bättre om jag inte druckit mig till ett beroende. Det har med min yrkesroll att göra kan man säga. Ungefär som en veterinär som är pälsdjursallergiker, en vegan som måste steka hamburgare på ett hamburgerhak, inköpare på Systembolaget eller kanske en präst som blivit ateist?

När jag kan så avvärjer jag genom att säga nej tack, ska köra etc. Men ganska ofta landar ett glas med alkoholhaltigt innehåll framför näsan utan att jag fått vare sig frågan, eller kan komma ifrån situationen för den delen. Så även härom dagen. Varsågod! och där stod ett glas champagne...

Jag tog mig ur situationen genom att svara på skålen, markera glaset vid munnen och ställa ner det. Personen som ansåg sig vara generös måste ha tänkt att det där var minsann ett riktigt drygt agerade. "Här hämtar jag ett glas kostbar Champagne och idioten låter det bara stå kvar på bordet !"

Ja, så kan det vara - en dag på jobbet. Jag vill ju inte dricka och jag vill inte behöva förklara mig. Tidigare i livet var jag storkonsument av drycken och ansåg att livet var för kort för att avstå från ädla viner. Idag anser jag att livet är för kort för att hamna där jag var för 22 månader sedan. Förövrigt känns smaken faktiskt mest sur. Däremot minns jag med viss sorg hur det var att hitta en fin kombo mellan mat och rödvin.

Om den totala nykterheten är för alltid vet jag inte säkert. Men jag ser ingen naturlig väg till att hitta tillbaka till måttlighet som jag skulle känna mig bekväm med. Alltså är valet lätt, för det är inte avsaknaden av att dricka som är bekymret längre. Det är faktiskt bara enbart den social delen som fortsatt är klurig.

Ha det gott därute och kämpa på ni alla som behöver er förändring!

Hur svart det i början än kan se ut. Det går, jag lovar

//PP

Profile picture for user PP

Dags att packa kappsäcken och ge sig ut på ny resa. Ut i ett sensommar- eller Hösteuropa om ni så vill. Som vanligt en massa drickaöppningar
men det är inget för mig. Varför skriver jag det undrar någon? Jo, kanske för att jag behöver påminna mig själv ibland? Visst är det märkligt att
vi ibland kan glömma hur illa det var i helvete? Så, då var det sagt.

Adjöken

//PP

Profile picture for user LenaNyman

... är det oskönt att vara.

God tripp och kanske får vi vara med och fira en tvåårsjubilar inom kort?

;)

Profile picture for user anonyMu

Hallo där PP!

Kikar in här idag. Hoppas att du har det riktigt bra på din resa. Blir lite avis. Hade sjukt gärna åkt iväg någonstans (som INTE har med jobbet att göra det vill säga).

Jo, visst behöver vi påminna oss emellanåt. Ibland oftare och ibland ... inte så ofta. Ibland går det av bara farten och ibland på vita knogar.

Tack för hälsning i min tråd. Blev glad. Det går bra med nykterheten för min del. Hmm...jag låter som Emil när han slår sönder vinflaskorna och säger att han "verkar för nykterheten" ;-)

Må gott och ta hand om dig! P&K

Profile picture for user PP

Lena, det ska ni. Om en dryg månad är det 2 år! Fasiken, låter helt rubbat egetligen. Nu har fyllenyllet snart varit vit i flera ÅR haha.
Tittar in här till och från. Skulle gärna skriva mer hos andra och uppmuntra de nya, men jag tycker ni sköter det så himla fint.

Blir så glad av dina inhopp här ! Och jag läser och tänker på er och andra forumbröder och systrar som går igenom svåra perioder, och andra som återvänder efter dikeskörningar. Allt bli bättre så länge vi skippar dricka.

För övrigt kan jag berätta att jag saftat flitigt i sommar. Säkert 10 olika sorte och smaksättningar. Så nu nu blandas sommarsmakerna med bubbelvatten underhösten. Små beskedliga saker som förgyller i mörkret.

Ta vara på er därute

//PP

Profile picture for user Mr Ex

Grattis till ditt nya liv!!

Sedan måste jag berätta för dig att ditt inlägg fick mig att ta det slutgiltiga beslutet att sluta helt med alkoholen!
Tack!!!

Profile picture for user PP

Är glädjande om någon enda person som mår illa av sitt drickande lyckas ändra på det. Jag skrev under flera år i en annan tråd. Jag fick massor av stöd och inspiration början. Början som ju tyvärr kan vara så kämpig. Många här på forumet har stöttat, inspirerat och glatt sig med mig. Och jag med andra i deras framgång. Det viktigaste är att förstå, att det faktiskt är möjligt att förändra.
Läs andras berättelser och skriv ner dina egna tankar. Bäst är det kanske att hålla sig i en tråd. Så får du snart svar från andra på dina inlägg.

Ha en riktigt go nykter helg

/PP

Profile picture for user anonyMu

Hej på dig! Är inne på forumet igen med anledning av vår gemensamma vän. Passar därför på och skicka en stor kram till dig och hoppas att allt är bra med dig och att du mår gott.

Profile picture for user Leverjag

jag tycker mycket om att lösa dina inlägg och tack för din hälsning och uppmuntran i min comeback-back. Kommer ihåg första gången hur nervöst det var om man skulle få forumvänner och någon som såg en. Flera verkade så tajta med varandra så lätt att känna sig lite utanför. Det är verkligen så bra att så många välkomnar och uppmuntrar särskilt i början, sedan blir det ju lite upp till en själv hur mycket kontakt man vill ha. :-))

Jag inspireras av din långa avhållsamhet. Tack för att du delar.

Hoppas din resa gick bra

Profile picture for user konstnären

Som svar på av PP

Tack vännen för ditt inlägg i min tråd. Blir stark när du skriver att jag är starkare än alkoholen. Jag vill nu vara nykter och jag är på frammarsch. Den elfte november blir det en månad, tänk när jag skrev ett år oj,oj, vad hände. Grunnar inte på det längre utan ser bara framåt och jag börjar nu må riktigt bra. Nu har du varit på resa och ingen alkohol, strongt pelle du får bli min mentor, du verkar verkligen trygg i din nykterhet.Efter vinperioden har jag återgott till mina bakverk det känns tryggt. Garvade slå i hjäl papegojan som John gjorde, den var bra och jag ska tänka på det om fula tankar dyker upp
Må bra vännen Kram Konstnären.

Profile picture for user PP

Som svar på av Leverjag

Helst utav allt skulle jag faktiskt vilja stötta varenda ny som dyker upp och skriver sitt första inlägg. Men allt eftersom tiden går skriver jag mindre och mindre. Även läsandet varierar efter "behov". Ja, alla behöver stöd och det kanske kan vara så att de som tillbringar första tiden på forumet är mest aktiva, och samtidigt håller kontakten lite extra allt eftersom tiden går? Längden på tiden vi är utan alkohol uppfattar jag som föränderlig. Det första året kändes betydligt längre. Idag är det liksom normalt att inte dricka, även om det till och från är en tanke av att inte "kunna" dricka. Kommer nog att förbättras ytterligare i framtiden hoppas jag.

Så länge den känslan finns är det nog just precis på det viset - att jag faktiskt inte kan. Det braiga är att det inte känns som en stor uppoffring. Lite mer tankar dyker naturligtvis upp när jag reser i länder som har mer sydländsk vinkultur. Men numera finns ju alkoholfri öl nästan över allt.

//PP

Fortsatt

Profile picture for user PP

Som svar på av konstnären

Ja, då fick vi genom ditt "bananskal" samma månadsdag ;-)
Toppen att Gagarin denna gång finns nykter vid din sida, det
underlättar ju enormt. Så oddsen är faktiskt goda, och styrkan
och viljan den har du ju, eller hur?! (en lyckospark i baken här)

Känner mig verkligen inte som en mentor i nykterhet. Men kanske någon gång
så.... Önskar verkligen ingen att överkonsumera alkoholen.

Ta vara på dig, nästa vecka kan vi fira lite!

//PP

Profile picture for user PP

Skrev ett inlägg i en tråd häromdagen där jag höjde ett varningens finger för att gå direkt från för stor alkoholkonsumtion till måttlighetsdrickande, eller vi kan kalla det för nedtrappning. Var inte min mening att skriva något som uppfattas som ifrågasättande, och forumet handlar ju som tur är om att förändra sitt drickande. All förändring är naturligtvis bra! Samtidigt är det ingen tillfällighet att de flesta av oss som skriver och läser här inne är i en situation där tankar om, när hur hur mycket alkohol vi kan och får dricka nästa gång upp tar enormt mycket av vår tankeverksamheten. För de som ännu inte kommit allt för långt i sitt drickande är min uppfattning att tiden då är mogen för en tid att helt avstå. Är det inget svårt och tankarna inte kretsar kring alkoholen efter en tid så är det ju bara att fortsätta på ett naturligt okomplicerat sätt med måttlighetsdrickande. Njuta av den krydda som det för friska personer faktiskt kan innebära i sociala sammanhang. Är det däremot en meckig upplevelse som tar emot kan nog de som upplever det på det viset fundera på om det verkligen är en bra lösning. Mer så tänkte jag. Stingo skrev en gång ungefär att "om jag inte tänker på att dricka så kan jag kanske unna mig det". Tycker att det lät ganska förnuftigt, men jag vill minnas att det inlägget kom först efter ett halvår i helnykterhet. På forumet finns en stor grupp som med all säkerhet bör hålla sig borta från drickat en mycket lång tid. Kanske för alltid?!
Dessa (inkl. undertecknad) kommer garanterat till och från känna lockelsen och tron att det faktiskt går att dricka kontrollerat. Det är då vi riskerar att ta återfall. Det är till dessa personer (inkl. mig själv) jag riktade mig. Det sista vi behöver höra är "Nu har du varit nykter så länge så nog borde du kunna ta ett glas vin nu!" Vi vill inte i verkligheten dricka ett glas vin. Vi vill helst att det snurrar till i pallet efter en pava eller två, så enkelt är det!
Men jag ska undvika att ge den typen av yttringar i andras trådar. Det är bättre att skriva det i min egen så att mina tankar inte känns som kritik mot någon annans tankesätt. Det är ju trevligt för alla som utan svårigheter lyckas ha alkoholen som en lite krydda i tillvaron, det är ju den största delen av befolkningen. Men här inne är det tyvärr inte den stora majoriteten! Här på forumet har den stora majoriteten problem med drickat i varierande grad. Flera är faktiskt sjuka i alkoholism, det ska vi inte glömma. Är det farligt eller dåligt att ha drabbats av den sjukdomen? Ja, det är livsfarlig om vi inte lyckas hålla oss borta från alkoholintag! Inte nog med att alkoholisten sabbar livet för omgivningen och riskerar social misär. Sjukdomen är även dödlig, och det känns inte som något att direkt "latja" med.

Det enda den alkoholsjuke behöver göra är att avstå från att tillföra alkohol i systemet. Då är sjukdomen inte mycket värre än ett vanligt skavsår!

//PP

Profile picture for user anonyMu

Tack PP för stöttning och kloka ord (i vanlig ordning!) i min tråd. Känns tryggt liksom.

En kort kommentar till det du skriver ovan... Förstår vad du menar, men om det är någon som faktiskt inte brukar just "klampa in", så är det du. Du brukar vara både nyanserad och ganska försiktig - i jämförelse med mig tex... Nä, heja på och dra inte in på den erfarenhet som du kan dela med dig av.

Stor kram till dig

Profile picture for user Adde

ett bra budskap och jag kan inte heller hålla med om att du "klampar in" hos någon ! Ibland är raka ord mycket mycket bättre än bara en vägvisning ! Vi alkisar har ofta väldigt döva öron så ibland krävs det att någon skriker för att vi ska uppfatta budskapet :-))

Bra jobbat !

Profile picture for user Leverjag

Jag såg det där och jag var den som klampade på som någon reagerade över. Tänkte lite lika att nej, nu skriver jag inte i andras trådar men också att jag står för det jag skrev. Den kommentaren som ngn skrev lät jag passera som en del av processen till insikt och släppte den.

Jag tycker också att budskapet är rätt och upplever att en del inte verkar förstå allvaret med sjukdomen de flesta här har. Du är så smidig och klok jämfört med mig och det är viktigt med din klokskap i trådar för de som ännu inte hittat hit, tycker jag.

?

Profile picture for user LenaNyman

Upplever inte heller det som att du klampade på. Du uttrycker dig nyanserat, diplomatiskt och med en nypa finfin ödmjukhet. Skulle jag träffa dig i verkliga livet skulle jag med största sannolikhet tycka att du även där är en sympatisk person. :)

Gah, nu tänkte jag komma med en liten utläggning om detta med avhållsamhet och förtjänsterna med det men blev så sabla tvärtrött. Det man kanske kan ha i åtanke är att såna råd har att göra med vad som faktiskt fungerar och vad som ökar chanserna till ett gott liv.

Himmel, kan knappt hålla ögonen öppna. Natti-natti nu och kram på dig, Pelle P.

Profile picture for user konstnären

Som svar på av Leverjag

Det känns tryggt att du är här ibland. Jag tycker inte att du klampar på, du är rak på sak och det har du varit med mig oxså. Känns så mysigt att finna sina gamla polare igen. Att man finns för varandra även om man håller sig i ridån och läser många inlägg. Är det tvår år för dig snart jag har faktiskt glömt datumet men jag har en aning om november. Sömnig idag och mörkt ute men jag gillar ändå denna årstid inga som helst krav. Det går bra för mig nu, just nu menar jag.
Ha det fin pelle
Konstnären

Profile picture for user PP

Som svar på av konstnären

Min aktivitet varierar allt eftersom behovet förändras för mig själv. Vissa tider är jag knappt inne och läser, och ibland känner jag att det gör gott att läsa lite mer. Och som det är just nu behöver jag kanske inte läsa så mycket för egen del, men intresset kommer då att följa andra, och synnerligen nu när ni är ett par som hittat tillbaka. Jag vet allt för väl hur bra det känns att det faktiskt finns support att få när vägen är lite motig den första tiden. Ja du vet ju så väl hur jobbigt även jag hade det i början. Som jag skrev tidigare delar vi numera månadsdag. Var verkligen trist att du inte behöll ledartröjan på, jag hade verkligen unnat dig att ha den så länge inte jag hade trillat dit ;-) Men strunt sak samma, imorgon när vi vaknar har vi en dag att fira. Du en månad, jag två år. Idag är månaderna inte lika viktiga längre, det börjar ju kännas lätt att avstå från alkoholen. Samtidigt unnar jag mig att glädjas och njuta av att det faktisk nu börjar normalisera sig. Och varför skulle vi inte fira våra segrar? Kampen kan under stundom vara så helvetiskt jobbig, och det vet vi alla som genomlidit den. Men just nu är det inte så och svaret på varför är så enkelt samtidigt som det kan vara svårt. VI SKA INTE FYLLA PÅ MED ALKOHOL! :-)

Ha det fint vännen!

//PP

Profile picture for user PP

För dina varma ord! Gör gott, och du ska veta att jag känner samma sak för dig. Jag tror att det enklaste sättet för någon med alkoholproblem att jobba med sin personlig utveckling faktiskt är att sluta dricka, haha

//PP

Profile picture for user PP

Tack även för era inlägg!
Ni är ruskigt bra inspiratörer själva, lovar
nu måste jag hasta iväg!

//PP

Profile picture for user konstnären

Som svar på av PP

Stort grattis idag när du fyller två år, fantastiskt pelle och jag är inte så lite avundsjuk. Du sprang om mig trots allt. Men va faan nu är jag uppe på banan igen. Fantastiskt gjort av dig, nog med skrytandet. Ja, en månad för konstnären idag och man får vara glad för det lille. Fin morgon här på ostkusten så idag blir det mycket frisk luft. Jag kommer på kalaset i kväll och kräver en bakelse det är väl ändå inte för mycket begärt.
Många kramar Konstnären

Profile picture for user PP

730 dagar som kanske inte direkt förändrat världen, men de har förändrat mitt liv! Och som jag sagt tidigare har jag er att tacka - ni som fanns där och sporrade mig när det var tufft. Det blir nu ett sent kalas och är glad du finns med! Solen lyser i sinnet även om det var en grå dag vid västerhavet.

Häng i så går vi vidare

//PP

Profile picture for user anonyMu

Kära PP,

Stort och varmt grattis till dig idag på din 2-årsdag!!! Det är så fantastiskt bra gjort av dig! Två hela år...! Det är verkligen så häftigt. Du är en sådan himla fin förebild. :-)

Jag hoppas att du njutit lite extra idag. Det är du så väl värd. Och delas det ut bakelser så vill jag också få vara med på kalaset! :-D

Bamsekram till dig <3

Profile picture for user LenaNyman

Två år 11/11 2015; det är så utomordentligt coolt och gott och föredömligt och sunt och ... helt enkelt så jäkla bra! Puss på dig, PP. Dubbelpuss!

Profile picture for user Leverjag

En baby i det nya livet ;-)

Så underbart att du gett dig själv två hela år nu. Fin förebild, ja verkligen. Ett stort HOPP ger du oss andra också. En bra present om någon.. ;-)

Kram PP

Profile picture for user PP

Fina firren, Lena & Vickan

Overkligt glad faktiskt, för runt ikring mig i vardagen är det ingen som tagit notis om detta. Det är ju ingen som riktigt vetat om. Jo, visst finns det vänner och anhöriga som vet att jag inte dricker alkoholen, men inte hur illa det faktiskt var och hur otroligt kämpigt det var att sluta. Och om folk skulle veta så tror jag inte att de kan förstå ändå. Det kanske krävs en annan person som haft alkoholproblem för att förstå vad som egentligen krävs?

Anledning till att jag inte kände att jag vågade berätta om mina problem och att jag beslutat att sluta dricka alkoholen fanns flera:

- Efter att ha fallit tillbaka tidigare var jag rädd för konsekvenser av att gå ut med alkoholproblem och sedan misslyckas.
- Vill jag egentligen avstå från alkoholen, och vågade jag uttala detta till andra när jag inte var säker inför mig själv?
- Och så skammen förstås. Jag som var den perfekte livsnjutaren som alltid ansåg att mat och dryck var livets höjdpunkter. Ja, jag hade "övernjutit" alldeles för länge, för ofta och för mycket. Katshing så fick Mr. övermodig själv alkoholproblem, ja ännu skämmigare än så faktiskt, jag blev ju alkis...

Fast inte så att omgivningen märkte. Hela vägen ner till min personliga botten så verkade det som om jag kunde hålla skenet uppe. I alla fall så hyfsat så att ingen sa något. Kanske hade det varit annorlunda om jag mött en annan nykter alkoholist? Jag tror att vi ser, och kanske till och med har tillräckligt med civilkurage att ta upp saken med någon som har problem? Ingen gjorde det med mig och om de bara inte såg eller var flata och fega vet jag inte.

Den enda hjälp jag fått - eller tagit för den delen - är genom er som varit mina vapendragare här på forumet. Jag säger inte att det är rätt, tror nog att det kunde varit bra att ta ytterligare hjälp, men jag gjorde det inte. Och ändå har det fungerat. Därför känner jag så stor tacksamhet för vad ni gjort för mig.
Folk kommer och går på forumet och det finns flera kvar idag som följt min resa. Andra har lämnat pga. av nykterhet. Långt fler har säkert lämnat på grund av att det gick åt pipan. Men det finns så många fina personer jag "mött" här. Mycket trista historier, men faktiskt en hel del skratt med :-)

Allt började hösten 2010 med ett omtag i november 2013. Viljan önskan och hoppet att det kunde gå tändes av Berra. För detta ska du ha en extra alldeles egen medalj!

Till alla som just nu är nya här eller nystartar i sin nykterhet kan jag verkligen försäkra att det går. Det kan vara enormt tufft men det går ;-)
Det är värt resan hela vägen, och tyvärr finns det egentligen inga alternativ. Missar vi en chans får vi flera. Det är viktigt att hitta tilbaka och inget att skämmas för. Var dock medveten om att det blir svårare ju längre tiden går.

Är det värt att testa om vi kan socialdricka? Nopp, har du inte kunnat det på flera år så finns det mycket lite som talar för att du ska kunna det i framtiden.

Så går tankarna hos en numera nöjd och nykter alkis

//PP

Profile picture for user anonyMu

Vad härlig du är. Sanning och raka rör. Du vet ju att du, och även Konstnären, var de första trådarna jag läste och fastnade i innan jag reggade mig här på forumet. Du är en stor bidragande anledning till att jag inspirerades till att försöka lägga ner alkoholen och orkade vidare. He he he kommer ihåg en ganska rolig fråga som jag ställde till dig initialt "men dricker du inte ens folköl menar du???". Ditt svar - obetalbart (om än i något fri tolkning) - "nej du, det är liksom alkohol i det"... Ha ha ha...! Det är ju tur att även tröga kan utvecklas med tiden.

Jag har heller inte tagit annan hjälp än forumet. Men det är nästan svårt att förstå vilken otrolig hjälp forumet faktiskt är. Jag är så tacksam för att den här möjligheten finns. TACK ADMIN OM NÅGON AV ER LÄSER. Jag är tyvärr helt övertygad om att jag INTE hade klarat av detta, utan alla forumsvänner. Inte en chans.

Tack än en gång för all stöttning och för att vi har fått följa din resa. Låt oss nu blicka framåt och få lägga år efter år av nykterhet i bagaget! :-D

Ha en fin dag, även om den förefaller vara i gråaste laget - i vart fall på utsidan... P&K

Profile picture for user Leverjag

✨ Blir alldeles varm, rörd och glad av ditt inlägg PP ✨

Jag läste också här minst en vecka innan jag registrerade mig första gången sommaren 2014. Då läste jag din, Berras, Addes, m-m, Lenas, Konstnärens, mulletants mfl trådar. Ni gav hopp, perspektiv och insikter som var oerhört värdefulla. Tack!
Det var också ett väldigt stöd att vara i fas med flera andra som , Fenix, aeoromagnus, Ebba mfl, samtidigt som ni fanns med oss.

Jag hade nog inte klarat den första rundan och inte heller vågat komma tillbaka om jag inte hade vetat vilken värme och ödmjukhet som finns här och den genuina viljan att även hjälpa andra som behöver stöd.

Det är fantastiskt...helt enkelt! ???

Profile picture for user Berra

Vad ska man säga, hellre försent....än aldrig.

Min medaktör hette Mie som drog mig åt rätt håll, utan henne hade jag nog inte suttit där jag sitter nu (nja just nu på muggen).

Det finns så många faktorer som påverkar slutresultatet, och viktigaste var att överlista hjärnans skönmåleri av vad alkoholen kunde tillföra mig.
När jag förstod att minsta lilla droppe med alkohol inte var ämnat för mig oavsett form och tillfälle ja då satt den.

Fortfarande kliar det i alkotarmen men mest av nostalgisk skäl.
Tejpa fast mobilen på bröstet en helkväll med videoinspelning på,
då kommer den hårda fakta som man inte vill fronta fram.

Verkligheten är värre, men sann...

Berra

Profile picture for user PP

Jag minns Mie. Tycker det har varit ett antal delar som har varit viktiga under resans steg. En av de viktigaste är berättelserna om att det faktiskt går. Därav är det så ofantligt värdefullt att inte alla som lyckas lämnar forumet så snart man fått den egna näsan över vattenytan. Det är faktiskt ganska många som hållit sig kvar genom åren och bidragit på det sättet, och så finns det ett par av er som verkligen tagit uppgiften på allvar att vara sponsorer för andra, i den fina skaran platser du fint, men det finns ju flera, Mulletant, Adde Santorini ....

Känner en djup tacksamhet för allt det som forumet ger. Det har ändrat min liv på flera plan. Det viktigaste är att jag numera inte nyttjar alkoholen, och jag ser att det inte inte fanns något värdet i att nyttja den som jag gjorde tidigare!

Trevlig helg!

//PP

Profile picture for user PP

Senaste veckan har jag funderat på vilket ofantligt pris jag var beredd att betala i mitt missbruk. Det är otroligt hur sjukt det är egentligen. Listan är näst intill oändlig av det jag själv upplevde, och vissa saker jag inte kände men som andra vittnar om:
Dålig självkänsla, ruttna relationer, självömkan, skuld, hälsa, barn som far illa, sumpade karriärer, dödsfall and so on...

Samtidigt ofattbart - men ändå så självklart. Det alkoholen förorsakat oss, våra nära och samhället är ett gigantiskt hot. Priset vi betalar är ofantligt. Men det finns ingen kritik i samhället som står i relation till problemets omfattning. En situation som inte oroar oss direkt, på något märkligt sätt....

Annan oro som nu präglar vår omgivning får omedelbar genomslagskraft på hela samhället, ja hela Europa. Ja, det är en jämförelse som givetvis haltar lite, men det är ändå intressant hur vi fungerar när vi bedömer våra egna risker utefter rationellt tankesätt. Finns säkert någon som känner igen sig i mitt tankesätt?

Vad som är orsak, verkan, anledning och konsekvenser av alkoholproblem är individuellt och lite olika för oss alla. Samtidigt finns det mycket som förenar. När vi får problem med drickat blir livet helt enkelt sämre än innan.

Fattig, Fet, trött är Zorro´s tråd som jag läst i senaste veckorna. Tre egenskaper som förmodligen är resultatet av drickande, och när vi ser oss på det sättet så späder det bara på den negativa spiral som drickandet innebär. Missbruket föder liksom sig själv, och det blir nästan omänskligt att orka ta tag i själva problemet. Men faktum är att de flesta saker löser sig av sig självt - även om det tar lite tid - bara vi inte fyller på med ny alkohol.

Ett exempel för mig som snabbt blev glasklart och talade till min belöningspersonlighet var att jag efter min första nyktra vecka satte upp en tusenlapp på kylskåpet. 100 spänn per nykter dag. Med lätthet var det det som jag hällde i mig och då var det bara det vardagliga "fuldrickat" som boxar, plåtöl och billig sprit.
Jag talar då inte om det jag konsumerade på krogen, resor, eller när jag "lyxade" till det på semestern.

Alla har olika ekonomiska förutsättningar men pengarna till spriten ligger för alla med alkoholproblem överst i plånkan. Rikedom är kanske inget att stå efter, eller inte det viktigaste i livet. Livet är viktigt, men det är faktiskt viktigt att undvika fattigdom. Därför dessa tankar till alla om har fått risig ekonomi av drickandet.

Efter en tid slutade jag sätta upp pengar på kylskåpet. Dels såg det dumt ut, och sen blev det faktiskt så mycket pengar att det blev en risk om jag skulle få inbrott eller så :-) En släkting som numera inte lever, slutade röka på 70 talet det fanns en "kulburk" i kösskåpet där ciggpengarna landade och förvandlades i upplevelser, resor etc. Perfekt belöning och ett tankesätt som funkar bra på mig.

Jag fortsätter alltså att skicka in en hundring om dagen på mitt "kulkonto" som jag döpt mitt ISK konto till. På två år har det nu med lite avkastning blivit dryga 80 tusen spänn!!!
Tanken är att använda min kulburk till att unna mig lite av det jag drömmer om att kunna göra, eller helt enkelt ha råd att göra det jag vill om 15 år eller så när jag har evig fritid.

Kontentan blir att det inte bara är lätt att supa bort ofantliga mängder pengar under ett liv. Det är dessutom möjligt att supa bort själva livet, och foökorta det avsevärt. Men har vi en del av livet kvar finns det flera val att ta. Hur länge ska det vara? Vilken kvalitet ska det ha? Det är mitt eget beslut, och några fler miljoner ska jag inte lägga på ett missbruk. Jag har idag andra drömmar om min egen framtid!

Jag hoppas jag kan skicka lite av dessa tankar till de av er som är i Zorro´s situation. Sen är det möjligt att sätta sitt eget mål. Oavsett om det är ett torp, en resa med barnbarnen, en husbil eller förtidspension i värmen. Och det spelar ingen roll om vi är lite till åldern komna. Frågan är hur vi vill ha det i framtiden, eller om vi gillar tanken om vår framtid?!

Jag för min del vet. I den planen finns inget utrymme för fortsatt drickande!

//PP

Profile picture for user PP

Så var det ett citat jag läste för en tid sedan som jag tyckte passar utmärkt på alkoholberoende, även om det var i ett annat sammanhang jag läste det ;-)

”The most important thing to do if you find yourself in a hole is to stop digging”

En fin helg till er alla!

//PP

Profile picture for user Leverjag

Ryser, PP

Verkligen bra tankar du skickar och så värt att ta ställning till. Igen och igen tills svaret finns. Citatet är urbra och kan tillämpas på det mesta i livet, tänkare jag. Ska ta det med mig och bilden av alla tusenlappar på kylskåpet.

Din hälsning i min tråd värmde och gjorde mig glad. Tack för den.

Älskar att läsa dina inlägg här. Tack detsamma!

(PS. Är det någon prisjustering efter inflation på beloppet du sparar? ;-P)

Profile picture for user Adde

för inlägget PP :-))

Mina siffror är ung lika dina men jag har valt att sätta sprätt på pengarna direkt ! Jag skulle tro att jag är så pass äldre än du så jag börjar se min horisont närma sig och tycker inte att dödsboet behöver ha mina stålar :-)) Och jag har ju missat en del genom pga alkoholen åren så det finns grejer att ta igen !!

Nu lever jag livet efter bästa förmåga ! Rätt skönt att vara nykter :-)

Profile picture for user PP

Som svar på av Leverjag

Har ännu inte funderat på det Vickan. Det hela är för övrigt mest för att visualisera den del av den misär som allt för flitigt drickande förorsakar ekonomisk. Men när jag tänker närmare på saken så är ju inflationen på priserna på bolaget något att ta hänsyn till. I ekonomin i övrigt är den ju en bristvara, nja skulle vara boendepriserna som är undantaget kanske?

Men så har du saken med avkastningen. Att spara kan ge avkastning som är positiv. En investering i alkohol får garanterat en negativ avkastning i dubbel bemärkelse. Pengarna är borta, och som lök på laxen får man tilltagande ångest ju oftare vi dricker. Det måste ju vare ett solklart dubbelfel.

Lite som att köpa en biljett till en upplevelse som först ger dig ett asgarv och direkt efter det en rejäl snyting. Och detta sökte jag så ofta jag kunde, det är som ett skämt när jag nu tänker på saken...

//PP

Profile picture for user PP

Som svar på av Adde

Det gör du helt rätt i! Jag hoppas du känner att du tar igen en massa av sakerna du drömmer om. Och det finns inget självändamål att skjuta upp den typen av belöning. Den känslan du beskriver är väl det som en nykter alkis känner eftersom du klättrat långt upp på Jelliniks trappa. "Att känna en glädje som man tidigare aldrig upplevt?" Är i så fall inte riktigt där en, men om det stämmer så ser jag fram mot det ;-)

//PP

Profile picture for user PP

Kan ni tänka er hur det skulle se ut? Allt till minst halva priset? Det skulle sluta i mycket jämmer och elände det vill jag lova. Var i fredags i en stormarknad där de sålde smågodis för 19.90 kilot. Helt groteskt mycket godis och hysteriska barn och vuxna för den delen. Dottern var helt chockad när hon såg hur det såg ut, godis över hela golvet. Hur mycket tror du att de säljer frågade hon. Många ton svarade jag. Vad är ett ton? Ja, lika tungt som en liten bil eller 1000 mjölkpaket. Hon var riktigt häpen.

Faktum är att jag säkert drack ett ton öl om året. Nej, nu skojar du kanske någon tänker? Tror faktiskt inte det. 5,5 burkar öl om dagen blir faktiskt ett ton om året. Ok, det var inte bara öl, men många var det,och mycket släpande var det. Helgens numera alkoholfria öldrickande: 116 cl. Och så lite godis förstås ?

/PP

Profile picture for user konstnären

Som svar på av PP

På tal om black friday, här i min stad blev en tant nertrampad när en affär reade vattenkokare, hon flydde in på lagret. Helt tokigt att slå sig fram till en vattenkokare som kanske var nedsatt femtio spänn. Vill inte ens tänka tanken på hur det hade sett ut på bolaget, vino tinto 20 spänn. Annars lunkar jag fram på min nyktre väg och hoppas verkligen att det inte kommer fler fallgropar, det är ju faktiskt upp till mig om jag vill ha ett bra liv eller ett trasigt. Gagarin är fortfarande nykter och han fallit in i mitt våldsamma begär efter kakor, bullar och bakelser, så någonting är det som suger. Ett ton öl om året en svindlande tanke, undrar hur mycket vin jag drack om året. Lugnet har kommit tillbaka ingen stress om bolaget. Livet känns fint denna tisdag. Är så tacksam att det finns fina vänner här inne. Ibland behöver man skriva av sig.
Många kramar till pp
Konstnären

Profile picture for user Ztark

Konsnären är inte Bordesshop i Tyskland något liknande, folk blir som tokiga nu. Dom fyller bilarna med hur mycket sprit, vin som helst Kan det vara så att dom tycker det är billigt!!!! I bland har jag själv varit inne på att skaffa ett jättefint barskåp, min man skrattar åt mej och säger att då måste vi ha ett Kassaskåp i vardagsrummet :- och han måste gömma nyckeln, ha ha. Man måste också skratta åt elendet. Jag jobbar på 3,dje dagen i dag.

Profile picture for user Leverjag

Jag avskyr reor!

Har alltid gjort! Blir lika förvånad varje gång att det är så många som går på sånt och att folk blir nedtrampade. När Mall of Skandinavia öppnade blev till och med barn nedtrampade! Otroligt. Jag vill inte vara på sådana ställen. Folk är galna, ser inte klart. Ungefär som att vara i närheten av aggressiva, alkoholister eller drogmissbrukare. Läskigt.

Att köpa billig sprit och bunkra upp orsakar att många dricker mycket mer. Det har jag sett på nära och många håll. Black Fridays på systemet vore en katastrof...

Ha det fint denna soliga 1 dec 2015!
❤️

Profile picture for user PP

Som svar på av konstnären

Så trevligt att få besök av en så kär vän i tråden! Skönt att höra att allt under omständigheterna går fint för dig.
Kanske naturligt att du inte är så aktiv idag i ditt skrivande, men jag du ska veta att jag tänker på dig ibland och hur det går. Mitt i allt
måste det vara skönt att du nu har en nykter man vid din sida. Vi traskar vidare ihop på vägen. Fortfarande tänker jag ofta tanken - vad som än händer...
vad som än händer ska jag göra allt för att inte offra mig till alkoholen. Det finns så mycket annat runt hörnet, och helt plötsligt så kanske
det blir så att funderingarna inte längre hänger kvar. Men för min del är det ännu inte så. Jag känner absolut ingen större saknad, nej det är verkligen en "osaknad", men historien är ibland som gegga som kommer tillbaka. Kanske kommer det att vara så för alltid?

Ta vara på dig
/PP

Profile picture for user PP

Som svar på av Ztark

Välkommen in i gänget. Forumet gör susen, men viljan och envisheten är viktiga egenskaper i början. Ta små steg så lättar det snart. Ett tillsvidarebeslut är bra för det skapar ingen stor stress. Barskåp är för de flesta ingen bra tanke. För min egen del var jag tvungen att hantera alkohol runtomkring mig på jobb och resor när jag slutade, så det fanns ingen mening i att ha ett alkoholfritt hem. Men det gick och ingen har hällt någon dricka i mig mot min vilja. Det var alltid jag själv som förde glaset till munnen. Men för de som tycker det känns jobbigt så tror jag ett alkoholfritt hem är säkrare.

Det som idag är lite galet är att jag på resor ofta kommer hem med olika souvenirer i form av sprit. Är som att det är en vana från förr i tiden. Så numera har jag faktiskt något att kunna bjuda någon. Förr köpte jag en massa men det var alltid tomt i baren ändå ?

Lycka till
/PP

Profile picture for user PP

Jag får väl kalla dig så? Känns lite mera personligt, ja du förstår?
Berättade just innan om det där med att ha mycket alkohol omkring sig
och hur det varit för mig. Det "underlättar" naturligtvis att det blir oftare och mer.
Samtidigt skulle jag idag nog kunna bo i en vinkällare utan att dricka för den saken skull.
Så känns det i alla fall. Har heller inget problem med att folk runtomkring dricker,
Men berusade personer har jag idag mycket dåligt tålamod med. De berusade tycker
Att de är så himla skojiga. Fast oftast är de för den nyktre bara en plåga. Men det fattade inte jag heller innan.
Jag såg mig själv som guds gåva till mänskligheten när jag var på fyllan.

Kram

/PP

Profile picture for user PP

Ikväll och tog en öl (alkoholfri förstås). Hittade en kvällstidning på bardisken och när jag läst den slog det mig att det var första pubbesöket på flera år. När jag drack alkoholen var det något som hände ofta. Att slinka in på en pub. Oftast på nya platser, men även på väg hem för att laga middag. Det kunde då bli ett par öl och de dracks ofta i ett snabbt tempo. Det var ganska trevligt att sitta där tidigt på kvällen och titta lite på de andra gästerna. Killar och gubbar vid bardisken. Några drack alkoholen som jag brukade. Njutningsfullt men girigt med tilltagande berusning. Andra satt och pratade vid borden. Förmodligen de som har mindre problematiska dryckesvanor. När jag var yngre kan jag nog säga att jag nästan bodde på min stampub. Lediga dagar kunde vi träffas där alla polarna redan efter lunch. Det var det mest naturliga som fanns, och där - utanför Sveriges gränser - var det ingen som då tyckte att det var något konstigt med det.
Jag har tidigare snittat minst 200 pubbesök på ett år och nu gått till ett på två år. Det är bra märkligt hur livet förändrats.
På en timmes besök har jag tidigare hunnit med fyra öl på, så blev det en. Toabesök 0.

Oavsett stad eller land. Om jag gått in och ställt mig vid baren så har det alltid lett till spontana samtal med de andra dryckesglada grabbarna (är oftast grabbar) som står där. Det händer nog knappast av sig själv när man inte dricker alkohol. Jag tar då drickat och en tidning och sätter mig vid ett bord. Där kommer ingen och startar ett spontant samtal. Så visst är det ensammare när man inte dricker. Å andra sidan slipper man ju en massa heltokig självupptagna typer och många skruvade samtalsämnen.
En ny upplevelse rikare.
/PP

Profile picture for user PP

I helgen mötte jag ett företag på ett julbord. Måste varit en my ket mansdominerad bransch för det var cirka 100 grabbar/gubbar o h två tjejer. Ja, ni kan kanske gissa hur det var ställt med nykterheten , ojoj...
ett praktexempel på företagskultur där de flesta var på lyset redan vid ankomst.
Gött att själv slippa

/PP

Profile picture for user Leverjag

Ganska rysligt att se jobbgäng på pubar, tycker jag.

När man själv är nykter beter sig folk så desperat och obalanserat. Som ett dåligt skådespeleri. Allt blir förstorat och groteskt.

Trevlig helg!

Profile picture for user anonyMu

"Gött att själv slippa" skriver du. Ja, jag kan bara hålla med. Så j-kla gött!

Förutom alla dumheter, elakheter och idiotiska saker som händer på fyllan, så har jag börjat inse hur många olyckor som faktiskt orsakas av alkohol. Nu menar jag inte bara sådana allvarliga saker som drunkningar och trafikolyckor. Men "vardagsolyckor" såsom att ramla i trappan, snubbla, falla osv. Det är ju ett under att man har överlevt... även om jag vaknat med otaliga blåmärken som jag inte haft en aning om hur de har tillkommit. Minns en gång att jag vaknade på morgonen med en jättebula i tinningen som var alldeles blå. Hade ingen aning vad som hänt. Inte förrän jag såg korten från den vilda festen... Jag sitter på golvet, håller mig uppe med ena handen runt en stol och i andra handen håller jag en ispåse mot huvudet. Just ja. Jag ramlade och slog huvudet i stolen och slocknade ett tag. Vad bra.

Men sådant slipper vi numera...

Kram på dig

Profile picture for user PP

Jag har som du inget större problem med acceptansen att leva ett nyktert liv. Jag önskar ju mig det och det är ett val jag tar. Jag är väl medveten om att detta leder till att jag måste hitta nya vägar sociala sammanhang. Vad jag menade är att jag ännu inte är där, att jag har svaret på hur jag ska göra, eller att detta ter sig lika enkelt och "normalt" som det gjorde då jag drack. Så är de nog för alla som nyktrat till tror jag? Situationen som nykter är samtidigt biljetten till en ljus och bra framtid, samtidigt som det ibland kan vara hämmande. Jag vet att jag inte kan och vill dricka, men de fungerande verktygen att leva som nykterist har ännu inte satt sig i ryggmärgen. Det är egentligen småproblem i sammanhanget. Det gäller att hitta sitt sätt att paketera sig själv i den nya roll som den nyktre alkoholist jag blev. I veckan fick jag ex. frågan av en mycket trevlig kvinna om vi inte skulle träffas på kvällstid, ja bara gå ut på stan och ta ett glas vin. Supertrevlig och exakt det man skulle vilja göra efter en tid i singellivet. Men det är liksom någonting som knyter sig, tror ni förstår vad jag menar? Javisst hemskt gärna men jag dricker ingen alkohol kanske svaret kan vara? Eller man möts bara och beställer in ett glas juice, men samtidigt vet jag ju att frågan kommer förr eller senare. Det går tyvärr inte att umgås med folk - annat än på ett ytligt plan - utan att ha en strategi för hur man kommunicerar sitt beslut att vara nykter. Så valet blir då att faktiskt stå upp för att man är nykter alkoholist och stå för det, eller fortsätta att slingra sig i dessa sammanhang, med bieffekten att man faktiskt inte kan känna sig helt normal.

I detta exempel handlar det om att vara öppen för att eventuellt ta in en person i livet. Det bygger på att kunna vara ärlig helt och fullt. Nej, Santorini det är inte onormalt att inte dricka, men det är en sjukdom jag bär på. Det är bara så att det är en sjukdom som kanske utlöser rädslor och oro hos andra? Därav formuleringen av att det skulle vara skönt att få slippa den känslan. Det räcker ju så bra med uppgiften att inte dricka?!

Jag tror att det är sökandet efter en ny identitet jag syftar på. Här inne är det absolut inget bekymmer. Alla har ju mer eller mindre samma problem, men det är vägen ut i det verkliga livet jag syftar på, och som jag ännu inte vet hur jag ska hantera.

Borde skrivit detta i egen tråd, ursäkta att jag använde din Akvariet

Ha det fint alla!

//PP

Profile picture for user PP

Helnykter utan tidigare alkoholproblem haha! Ja, det vore fint om man varit det men det är ju liksom kört nu ?
Sen är ju frågan vem som söker en så'n? Förmodligen någon som kanske själv har haft alkoholproblem, kanske vuxit upp i ett alkoholisthem och är märkt av det, eller kanske djupt religiös? Tjofaderittan!

Och sen ska tycke uppstå med. Låter hyfsat komplicerat det där ?

Börjar så smått fatta att vissa har husdjur istället. Vandrande pinnar kanske vore något?

/PP

Profile picture for user anonyMu

Ja... hur gör man...? Håller med. Även om man insett att det normala kan vara att inte dricka, så återstår en och annan situation då man känner sig allt annat än normal. Jag har ett antal sådana kvar. De är jobbiga. Men det som hjälper mig är att tänka att för varje sådan situation som jag till slut klarar av, så minskar antalet. Till slut kommer jag klara alla situationer som nykter. Märker också att man får träna på det och pröva olika strategier. Ibland funkar det, ibland inte.

Hur dejtar man nykter? Har funderat en hel del på det, eftersom en av mina vänninor nu försöker.

Alternativ 1. Direkt på. "Hej jag heter X och är alkoholist!" Sant, ärligt, rakt. Men är det så man definierar sig själv? Är detta det viktigaste som man direkt vill framhålla? "Hej jag heter X och har hösnuva!" tex. Kan bli lite aa-mötesvarning.
Alternativ 2. Undvik situationen (fika istället) tills man är ganska säker på att det inte bara är dejt, utan kan bli mer än dejt. Då kan man lägga fram det.
Alternativ 3. Indirekt. Träffas på bar och beställ a-fritt. Vid fråga, svara "jag mår bättre av att inte dricka" och gör sedan inte någon grej alls av det, utan gå bara vidare i samtalet.

Tja, vi har fnissat en hel del över detta och det finns 100 till alternativ som jag inte ska nämna här. Man får väl pröva sig fram. En och annan lär bli ivägskrämd, men då hade det ju inte funkat ändå. Hade jag träffat någon som sagt "Hej jag heter X och är galet svartsjuk men jobbar med det", så hade jag sprungit för livet. Men det beror på mina tidigare erfarenheter, så det hade aldrig funkat ändå.

Sedan ska man väl akta sig för att förringa sina problem. Då kanske det råkar bli ett glas i alla fall och DÅ har vi problem på riktigt... Det är lurigt. De allra flesta dricker ju alkohol i det här landet. Och de som inte dricker är ofta (inte alltid) träningsfanatiker, djupt religiösa eller har a-problem på ett eller annat sätt. Inget fel med det, men det är ju inte alltid som det funkar med en själv.

Men det vi här inne gärna glömmer är att även om nästa alla andra dricker, så är det inte en lika stor grej för alla - som det har varit för oss. En del dricker ett halvt glas vin och kan nästan lika gärna vara utan. Då är det inte så stort att någon väljer bort det. Vi utgår gärna från hur stort det är att inte dricka, utifrån hur vi själva ser på det. Och vårt synsätt har ju lett oss hit, men det gäller inte för alla.

Du verkar vara så lugn och trygg som person, så jag tror att det kommer lösa sig. :-)

Kram

Profile picture for user PP

Som svar på av anonyMu

Ingen panik direkt. Att leva lite själv ett tag har även sina fördelar det kan jag lova. Tidigare kanske jag efter en avslutad relation har läkt mig med en ny ganska fort. Men om vi bortser från mig personligen så kan man kanske säga att en första dejt faktiskt har ett syfte. Att se om man har fortsatt intresse av personen som man stämt träff med, eller hur? Tror att det faktiskt medför att vi behöver vara ärliga om vi faktiskt eftersträvar en relation, och inte bara något flyktigt. Frågor som familj, åsikter, intressen,religion, politisk åskådning, drömmar etc är ju det vi då talar om. Vi vill ju veta för att se om det har någon form av bärighet. Alltså är det en fördel om inte en eventuell framtid grundar sig på oärlighet eller att vi väljer att berätta viss fakta. veta för vi orkar inte ge oss in i något som riskerar att gå åt pipan. Känner att jag inte vill bedriva falsk marknadsföring, eller bli utsatt för det heller för den delen ;-)

Du har säkert rätt i att jag kanske tenderar att förstora saken på rund av egen erfarenhet. Det blir kanske trots allt någon spännande nya erfarenhet framöver..

Kram

//PP

Profile picture for user PP

Att följa samtalen i vissa trådar. Intressanta saker blandat med en skön humor.
Själv kliver jag av traditionerna i år och om någon timme kommer jag jobbrelaterat
att klappa ihop datorn för i år. Nja, säkert kommer nå't emellan, men tanken
är ungefär så. Skickar iväg mig själv på äventyr vilket innebär att det inte blir traditionell
Jul i år. Säkert tittar ja in en sväng här, men om de inte blir så vill jag redan nu önska er alla

God Jul och Gott nytt år!

//PP

Profile picture for user m-m

För din kommentar i min tråd! Tar ditt råd till mig om att vara lite mer aktiv här.
Jag önskar dig en riktigt god jul om du inte dyker upp här mer innan julen är här!
Kram!

Profile picture for user LenaNyman

Japp, det önskar jag ditt mitt i ditt äventyr! Ujujuj, nu kom jag helt plötsligt att tänka på Carola... Kram!

Profile picture for user PP

Tillbaka läser jag och märker att forumet fungerar bättre än bäst och att alla bryr sig om varandra på bästa forumvis. Aktiviteten är fortsatt hög och till det kommer kanske lite extra trådar så här års. Har haft en riktigt skön resa och kan konstatera att "paradisets" alla barägare inte i förväg planerat för att det skulle dyka upp en vuxen man och fråga om alkoholfria alternativ. På så vis har jag varit exotisk både som Nordbo och nykterist. För det är ju så att jag är nykterist, även om jag inte utåt sett presenterat mig som så.

God fortsättning till er alla

/PP

Profile picture for user Leverjag

Det är bra att du visat dem en nordbo som inte dricker! Härligt med besök i paradiset och nykter måste kännas ännu bättre.

Ja, här är det full fart och mycket härligt positiv energi och kärlek! Me like.

God fortsättning PP!

Profile picture for user konstnären

Som svar på av Leverjag

För att du tänker på mig. Nu är jag här och mår efter omständigheterna bra och påbörjat en behandling igen. Det går bra för dig kan jag läsa och det är mycket bra, men det gnager i mig att du sprang om mig i maran, men jag kommer med på efterkälken.
Många kramar
Konstnären

Profile picture for user PP

Ja, vad är tid i nykterhet? 2 veckor kan vara både kort och ofantligt långt. Är glad för din skull att du är tillbaka, det är det som är viktigt. Fin helg till dig
/PP