Jag kan inte förstå vad som hände igår. Att mina fina barn skrek och grät och undrade varför deras mamma var så elak och konstig mot deras pappa. Hur ska jag kunna gottgöra dem? Hur ska jag kunna radera det från deras minnen? Jag har haft "problem" i flera år...dricker inte ofta men när jag dricker så finns ingen botten. I övrigt har jag ett "perfekt" liv. Akademiker, bra jobb, fina barn, fin man, fin hus i "fint" område, tränar flera gånger i veckan och sköter mitt utseende noga. Engagerad i barnens tusen aktiviteter och "underbar och älskad av alla" Men ingen vet att jag dövar stress med vin och har gjort så i flera år. Barnen har sett mig påverkad förut men aldrig så här...
Min *-årings blick idag när h*n sa: Mamma du hatar mig
Min *-årings röst när h*n sa: Mamma du ringer väl inte polisen så att de hämtar pappa
Min *-årings ögon när h*n vaknade och såg mig, först glad, men sen, den slocknade, h*n mindes kvällen.
Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig.
Skulle kunna skriva hur många tusen ord som helst, men nu ska jag ta hand om min familj och imorgon skall jag boka en tid hos nämdegården. Jag skall skriva här varje dag i ett år, varje dag skall vara nykter och när året är slut så skall jag börja om på nytt. Som min man sa, all blod svett och tårar som tagit oss så långt, skall jag förstöra det för vinet skull? Skall jag förstöra mina barn för vinets skull? Om jag någon gång tvivlar skall jag läsa detta första inlägg och påminnas.
Den där kraften alla pratar om, jag känner den inte, just nu är jag bara trött och ledsen. Men jag vet att det bara är jag och ingen annan som göra det. Bara jag. Jag har alla krafter på min sida. Min man dricker inte, mina föräldrar stödjer mig och jag bor i en stad där man kan få hjälp.