Jag kan inte förstå vad som hände igår. Att mina fina barn skrek och grät och undrade varför deras mamma var så elak och konstig mot deras pappa. Hur ska jag kunna gottgöra dem? Hur ska jag kunna radera det från deras minnen? Jag har haft "problem" i flera år...dricker inte ofta men när jag dricker så finns ingen botten. I övrigt har jag ett "perfekt" liv. Akademiker, bra jobb, fina barn, fin man, fin hus i "fint" område, tränar flera gånger i veckan och sköter mitt utseende noga. Engagerad i barnens tusen aktiviteter och "underbar och älskad av alla" Men ingen vet att jag dövar stress med vin och har gjort så i flera år. Barnen har sett mig påverkad förut men aldrig så här...

Min *-årings blick idag när h*n sa: Mamma du hatar mig
Min *-årings röst när h*n sa: Mamma du ringer väl inte polisen så att de hämtar pappa
Min *-årings ögon när h*n vaknade och såg mig, först glad, men sen, den slocknade, h*n mindes kvällen.

Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig.

Skulle kunna skriva hur många tusen ord som helst, men nu ska jag ta hand om min familj och imorgon skall jag boka en tid hos nämdegården. Jag skall skriva här varje dag i ett år, varje dag skall vara nykter och när året är slut så skall jag börja om på nytt. Som min man sa, all blod svett och tårar som tagit oss så långt, skall jag förstöra det för vinet skull? Skall jag förstöra mina barn för vinets skull? Om jag någon gång tvivlar skall jag läsa detta första inlägg och påminnas.

Den där kraften alla pratar om, jag känner den inte, just nu är jag bara trött och ledsen. Men jag vet att det bara är jag och ingen annan som göra det. Bara jag. Jag har alla krafter på min sida. Min man dricker inte, mina föräldrar stödjer mig och jag bor i en stad där man kan få hjälp.

Gav mig en initial kick som var bra hjälp i början. Men sen kom det till (något jag hört om tidigare) de som delade med sig att lämna AA innebär döden. Jag uppfattar det inte som någon form av hot eller obehagligt. Mest ett konstaterande från deras sida att man inte klarar sig själv. Som många andra blir jag dock tvärt emot när jag upplever att någon försöker pressa sina åsikter på mig på fel sätt. Så jag bestämde mig där och då att klara mig utan AA.
Men precis som här är det en gemenskap mellan väldigt olika individer men med samma problem och mål. Gav mycket i början och kanske var jag för hård men i slutändan var det inte för mig.

Fortsätt hänga här, det ger samma typ av gemenskap om än lite mer virtuell.

Hej på er alla fina kämpar!

Jag tänkte sticka in här med några tankar men först och främst, starkt jobbat 365! En dag i taget, med hjälp av antabus och virituellt stöd kan vara precis det du behöver. Du behöver hitta din väg. Märker du att den här vägen inte fungerar för dig så tänker jag att du låter så engagerad och målmedveten att du säkert kommer hitta en annan väg i stället.

Faktum är att de allra flesta som har problem med alkohol faktiskt lyckas förändra sina beteenden och vanor på egen hand. Sedan finns det många som känner att de behöver mer stöd och hjälp för att lyckas. Det är omöjligt att sitta här på distans, via nätet och utifrån några få inlägg på en dator, att veta exakt hur någon annan är och vad just de behöver. Det är så lätt när man vill väl, man vill att någon annan ska lyckas och man känner igen problemet att man vill ge tips på hur någon annan ska göra. Men ibland landar dessa råd och tips inte alls på det sätt man hoppats. Ett generellt förhållningssätt här på forumet är i stället att fokusera på att berätta om sin egen process, utan att applicera den på någon annan, och i övrigt hålla en positiv och uppmuntrande ton mot andra medlemmar. Det är ofta en tuff kamp att förändra sitt liv och ibland känner man sig ensam på vägen. Då kan vi tillsammans på forumet vara ett stödjande nätverk.

Någon skrev (jag tror det var här på forumet och tyvärr kommer jag inte ihåg vem så om någon läsare känner igen sig så får ni gärna ge er till känna) något liknande såhär:

"AA funkar, religion funkar, kärlek funkar, KBT funkar, antabus funkar, andra metoder funkar - men för OLIKA personer."

Till skribenten som skrev detta - stort tack för inspirationen!

Önskar er alla en fin dag på era olika vägar!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mamma83

Idag har varit en ganska bra dag, tills för en liten stund sen när jag fick svar på ett resultat jag väntat på ett tag....misslyckats och måste försöka ordna det innan jul...inte vad jag alls hade väntat mig och kraften rann ur mig...men jag känner ändå inte för att dricka något, så alltid nåt. Skulle gått och tränat men nu vill jag bara gömma mig under täcket...

Tack för stöttande ord, och som sagt vi är alla olika... har förhoppningsvis en ok helg framför mig. Nästa helg ska vi ha glöggfest och jag måste börja städa och förbereda inför det. Känns jobbigt att behöva gå till systemet, även om det inte ens är till mig själv som jag skall handla...sen kommer det antagligen att bli frågor om varför inte jag dricker men tänker att det ordnar sig...eller så märker folk inget alls, vem vet?

Usch och fy....ingen bra start på helgen men jag får försöka skjuta det åt sidan för barnens skull...

ps. @ en annan Micke- jag räknade på det för att du frågade :)

Arminius

Hej 365!

Jag äter antabus sedan ca 2,5 månad tillbaka och märker ingen som helst skillnad på träning eller något annat heller för den delen. Jag går på bc och testar levern regelbundet. Om du tänker äta antabus på egen hand kan du alltid beställa ett leverprov genom tex werlabs.se för 295:- utan att behöva förklara varför eller så.

Angående att behöva en ursäkt så kanske du kan säga att du utesluter alkohol den dagen för att du ska träna tidigt nästa dag för att du satt upp något träningsmål, att du upplever att din mage blir orolig av alkohol och att du utesluter det ett tag för att se om den lugnar sig, skylla på halsbränna, du kan säkert komma på en bra ursäkt. Tyvärr är det fortfarande såpass stigmatiserat med problem runt drickande så förstår att du inte vill berätta det hur som helst.

en annan Micke

OK, touche, jag frågade, sant, även om min fråga egentligen inte var en fråga i den bemärkelsen, klurigt detta med att skriva :-)

När det gäller att neka glöggen så vet ALLA att man får ont i magen av att dricka glögg och som sagt, du måste ju upp tidigt å dra i väg till Gymmet så..
Saken är biff :-D

Det är inget fel att känna sig misslyckad och deppa en stund för det.
Felet kommer när man ska döva sig och/eller kanske skylla på något/någon annan.
Nu menar jag inte att DU gör det men jag vill bara säga att det lyser igenom att du har - i alla fall delvis - enormt höga krav på dig själv.
Om du har gjort ditt bästa gällande detta resultat, så kan du inte göra annat än att lära dig och ladda om för nästa gång.
(jag tolkar det som ett prov/test eller något slag du gjort så att säga, är det ett resultat av en läkarundersökning så stämmer ju inte min tes alls.)
Tror jag skrivit det till dig innan men i så fall kommer det igen, att våga misslyckas är i sig en styrka, för om man inte vågat testa så hade man inte kunnat lyckas.
För att lyckas måste man pröva, för att lyckas bra måste man pröva flera gånger, ingen lyckas med allt den första gången :-D

Kryp upp i soffan, krama kidsen och kan du så tänd en brasa eller i alla fall en massa ljus, mörkret är här, låt flammorna lugna dig och fylla ditt sinne med ro :o)

Mamma83

Oj vilken dag! Vaknade vid 6, kidsen hade extra tidig samling idag och jag hade tagit på mig att fixa inför sista träningen. Sedan hem, röjde ur städskåpet, en garderob, satte igång 3 tvättmaskiner, fixade lunch, åkte och tränade och sedan var vi bortbjudna. Tog min första dos Antabus, vågade bara ta en halv tablett men tror att det var jätteskönt för maken att veta helt 100% att jag inte skulle dricka. Förklarade också för barnen att mamma säkert skulle bli erbjuden vin men att de inte behövde oroa sig för jag skulle tacka nej. Väl där tänkte de inte på det, många kompisar att leka med, så de fick annat att tänka på. Skönt att kunna vara klar hela kvällen och kunna köra hem. Väl hemma satte vi på en film, brukar aldrig "ha tid" med det, men idag tog jag mig tid. Mysigt med lite egentid bara vi två, händer nästan aldrig, jag har alltid något annat måste... Nu dags att sova och upp tidigt imorgon igen.
@ arminius TACK!!! Det var exakt vad jag behövde höra för att våga självmedicinera idag!

Arminius

Ingen orsak! Se till att ta leverprovså snart som möjligt så allt ser ok ut, har du inga problem med levern så ska det inte vara någon fara att ta antabus. Lycka till med nykterheten!

Starkt gjort. Jag kollar också dina dagar lite i det tysta. Vi vill alla väl här.

Styrkekramar ?

Jag läste din tråd och vill hälsa att det går att bli nykter "på egen hand". Detta forum blev räddningen för mej. Att skriva och läsa här. Skriva för sin egen skull, här är det enda stället jag är öppen och ärlig. Ingen annan vet hur illa det var. Att hitta detta forum och förstå att det finns andra som jag, det var en otrolig känsla! Jag är inte ensam! Jag är inte galen utan har druckit mej till ett beroende. Att det är starkt och att man måste inse att man aldrig kan dricka igen. Acceptera det. Har man druckit sej till ett beroende är det total nykterhet som gäller. Och det är helt ok.
Ta hjälp av vad du tycker; antabus, AA eller vad som passar dej. Men det GÅR att bli nykter utan det. Det var den största lättnaden för mej när jag läste att de allra flesta blir nyktra på egen hand. Jag bor på en liten ort och AA skulle inte fungerat. Ville heller inte söka hjälp, berätta på jobbet eller lägga ut en massa pengar. Det går med envishet och god vilja.
Jag är nykter sen 6,5 år och så kommer det att fortsätta! Välkommen i gänget!

Mamma83

Idag har jag och familjen varit runt och gjort massa ärenden, även fått undan lite hemma även om jag fortfarande har en del att fixa inför nästa helg.

Käkade brunch ute, mysigt, men fick jag sååå ont i magen. Brukar aldrig ha magknip, är sån som kan dricka 5 koppar kaffe fram till lunch utan problem. Fick uppsöka *** och sen blev det bättre, tänker att det kanske var antabusen igår? I så fall är jag väldigt glad att jag bara tog en halv tablett...får se hur det går nästa gång.

Idag fick jag för första gången sen förra helgen ett sug och tankar på att jag kunde "bara dricka ett glas rött om dagen" Det var efter träningen på kvällen, jag brukar få sug efter rödvin efter att jag har tränat, antagligen för att jag trött och vet att mer jobb väntar hemma...i vanliga fall brukar jag inte ha något hemma (har jag ju inte nu heller iofs) men om jag har det efter att jag tränat har jag oftast druckit det som finns...varit så skönt att slappna av efter träningen med ett glas rött...vilket antagligen gjort att en del av träningen varit bortkastad och att berget av måsten bara växt...plus att jag varit påverkad när jag läst saga, oftast håller (höll) jag mig till ett glas innan de somnat och fortsatte sen...

@ Santorini, tack. Har läst lite i dina trådar genom åren (varit här förut, men inte så här beslutsam) känns så skönt att veta att det går utan hjälp. Fast egentligen är det ju självklart, det enda som kan rädda en är ju en själv. Just nu känns det väldigt sorgligt att jag aldrig mer kommer kunna njuta av ett glas vin, men jag får väl njuta av andra saker istället...

Nu ska jag betala räkningar och försöka fatta varför jag kuggade testet....trevlig kväll alla

Det är en sorg och förlust att inse att man aldrig mer kan ta ett glas alkohol i olika sammanhang. Oberoende av hur mycket ont alkoholen gjort oss så tar vår missbrukshjärna det som en förlust. Jag brukar likna det vid en osund relation. Man minns det goda i början och hoppas och önskar hitta tillbaka till det. Till det "normala". Så sörj och bearbeta, det är helt ok.

Mamma83

Det var en bra jämförelse Santorini...jag för jag tänker ju på det med sorg och längtan...idag hade jag samma sug efter träningen, åkte och köpte kvällsfika istället. Känner att jag tänker mer på A än jag brukar, antagligen för att jag inte "får" dricka...Känns jobbigt inför helgen, att inte kunna ta ett glas medans man fixar det sista med maten och kunna dricka ett eller två glas till middagen. Fast redan nu när jag skriver detta så inser jag ju att det bara är bra, så trött jag är och så ledsen för det som hände (barnen är fortfarande oroliga och pratar om det, skär i hjärtat att det är jag som satt dit den taggen)
Fortfarande besviken över resultatet jag fick i fredags, men bara att kämpa på. Vad ska man annars göra?

Trevlig kväll alla snälla människor!

Mamma83

Ännu en dag, har också gått i ett. Lämna på skola, dagis, fullt ös på jobbet, iväg på en grej med hela familjen efter jobbet, glömt att stora barnet hade läxa till imorgon, fick åka hem och göra läxa och sen trycka ner dem i sängen utan saga...nu sååå trött och egentligen borde jag städa och sortera tvätt men måste ta tag i mitt projekt. Vill egentlige be min man att ta tag i hemmet, men klockan är 20:30 och han går upp innan 6....suck....livet borde ha dubbelt så många timmar....

Blev erbjuden cider idag, bara 0,7% men vågade inte chansa pga antabusen, någon som vet om det hade gått ok om jag råkat dricka av misstag?

Trevlig kväll och kämpa på allihopa

Jag har tagit antabus under sju veckor nu och inte testat något starkare än 0,5%, och det har gått bra utan några biverkningar. Så 0,7% borde inte vara några problem. Men något starkare än så skulle jag inte ta då jag bestämt mig för att sluta med giftet.
Kan nämna att jag nu fått sluta med antabusen på inrådan av min läkare då leverproverna har stigit under den tid jag tagit det. Förstår att du inte vill gå till Beroendecentrum eller liknande men som en skrev tidigare i din tråd så kan man ta leverprover anonymt. Det skulle jag rekommendera. Bra jobbat och nu kämpar vi på!

Mamma83

Glömde nämna att igår träffade jag min kusin som är ca 15-20 år äldre än mig. Han har varit gravt alkoholiserad och var nära att hamna på gatan när hans barn var små, men hans arbetsgivare betalade två vändor på Nämdemansgården och nu har han varit nykter i över 10 år. Starkt och även starkt av hans fru som stannade.
Har alltid känslan av att han skäms inför just mig dock när det gäller hans bakgrund. Vet inte varför. Igår ville jag på något sätt berätta vad jag går igenom fast ändå inte...

@Luddrigt, tack för info. Jag tänker att jag tar tag i det där med leverprov efter vårt glöggmingel i helgen. Jag ska ta en halv tablett på fredag, tror inte den gör så mycket skada. Skönt att man kan testa sig utan att behöva förklara varför. Orkar inte prata med någon om det, men det känns skönt att ha er här ?

Tränat och arbetat idag. Läst och fikat med barnen. Blir tidigt i säng, går upp tidigt imorgon och städar, orkar inte hålla mig vaken. Godnatt alla

Vill bara titta och säga heja dig. Du är insiktsfull och duckar inte för det jobbiga. Det här fixar du. ?

Mamma83

För 3 timmar sen var jag sjukt sugen på ett glas vin. Tur att vi inte har något hemma och att jag antabus att ta till... Det har gått över nu och nu vill jag bara sova, har en låååång dag framför mig imorgon.
Allt detta har fått mig att tänka mer, vad jagar jag runt så för? Samtidigt, jag kan ju inte bara pausa livet. Säga, sorry, det blir inga gympapåsar, matsäckar, pysseldagar, möten, tandläkarbesök, träningar... Det funkar ju lixom inte så...

Mamma83

Jobbig dag idag, men jag fixade den med... Städat och handlat inför vår glöggfest imorgon. Handlat glögg, 3 bib, 8 flaskor bubbel, cider och öl och avec.... Det bokstavligen vattnades i munnen på mig... Köpte även 2 flaskor alkoholfritt och smygöppnade de ena till kvällsmyset. Min man undrarde varför jag var tvungen att dricka något som påminner om alkohol och då tände jag till ordentligt. Blev ett riktigt gräl, barnen blev ledsna och oroliga, men vi lyckades rädda upp det sen och det blev en mysig kväll för alla till slut. Blev bara så provocerad när jag kämpar och kände att jag blev anklagad när jag verkligen försöker... Men för honom blev det nog lite för "bekant" med vinflaska och vinglas även om det var "saft" i.... Ja ja, det går väl över det med...
Ska bli intressant imorgon när alla gäster är här och skålar och äter och dricker gott...

Jag vill ha alkoholfri öl ibland för att känna någon sans i tillvaron. Är väl inte så konstigt att man ibland vill känna något bekant som varit med en så länge utan att för den sakens skull trilla dit? Jag blir varken mer eller mindre sugen på alkohol för det, men jag har hört att det kan vara ett problem för somliga. Hur som helst så tycker jag inte att det är konstigt att man letar efter alternativ till något man saknar. Men jag tror att han trots allt hade omtanke i bakhuvudet när han tog upp det. Och hur man än vrider och vänder på det så är det ju 100 ggr bättre än äkta vara. Altså för hälsan och tillfrisknandet.