Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Maharion

Skönt det måste vara att kommit så långt som du, jag vet att du skriver att det känns tufft i övrigt iblan men du är samtidigt medveten om att söka balans i livet som nykter. Att släppa fokuset eller fixeringen kring alkohol är befriande och som du säger gör att semestrar eller vilken situation det nu är blir enklare. Att vara på sin vakt är kanske nödvändigt en tid framåt men successivt sitter de nya vanorna.

Skönt att höra, tycker du är sund och klok i att vi inte behöver göra A till en stor grej, det är vårt eget val hur vi förhåller oss till A och inte andras, vi väljer vår egen väg oavsätt andra. Den sunda vägen.

Kram hoppas att du får en skön resa i påsk.

Väldigt bra sagt, Leverjag. Eller skrivet :)
Jag längtar efter den här tjejen som åkte på massa resor och trivdes utan alkohol.
Ärligt talat blir jag mest trött inte på min bakfylla, men på den här känslan att jag måste ha vin. Planera lunch och middag inte för att jag är hungrig, men för att jag vet att får dricka vin till maten. Tänka hela tid när jag äntligen får dricka och var jag kan beställa vin, om jag får det osv. Förnedrande!!!
Jag har jättetur för att jag umgås med folk som dricker väldigt lite. På resan blir det bara min man som dricker lite och är medveten om mitt problem. Det ger möjligheter :)

Om de sociala sammanhangen, det är svårare. Trots det att mina bekanta dricker måttligt eller inget, jag har verkligen jobbigt att umgås med folk och tycka att det är roligt utan att dricka tre glas vin innan. Jag blir trött, kollar bara på klockan "när det blir färdigt" när jag är nykter. Drar mig undan just nu och försöker skippa träffa folk i nykter tillstånd. Socialfobi? Fel sort människor som jag träffar? Eller kanske är jag "en ensam varg" och tidigare försökte jag låsas att det är annorlunda med hjälp av alkohol. Don't know. Konstigt, för att jag blir alltid i centrum, även om jag inte dricker. Rolig, cool, berättat alltid intressanta saker... Väldigt konstigt, motsatser.

Som sagt, tack för dina ord. Kram!

Leverjag

Hej mina forumälsklingar! Vad jag beundrar er alla här! Jag är tillbaka men har inte haft tid (tagit mig tid). Tänker nästan varje dag på forumet. Gör små rapporteringar i huvudet. Idag skolkade jag lite. Stack från jobbet tidigare och avbokade träningar. Sugen på vin på väg hem. Så urbota mentalt trött. Vill bara vara hemma ett tag. Paus. Äta, dricka, gå ut med hunden. Tappat mina dagliga promenader. Har mycket att göra men nu måste forumet få plats i mitt liv. Viktigt. Jag saknar er och jag behöver ha kontakt med min resa.

Vad jag har tänkt många tankar sedan sist om alkohol och min balans. Tempot har snurrat upp igen men haft väldigt bra energi, glädje och lugn. På min resa var det verkligen trevligt men jag var inte alkoholfri. I landet där vi var har de en öl-kultur. Vi var många i stort sällskap och alla väldigt måttliga eller drack inte alls. Jag ville uppleva lite berusning tror jag tillsammans med andra på restaurang. Varför, helt onödigt egentligen. Trevligt och inte berusad. Jag märkte ändå hur suget efter mer väcktes. Åkte hem och inget alls hemma. Tillbaka till gamla vanor. Jag la dock märke till hur tankarna på alkohol kom när jag skulle på en grej där jag var tvungen att gå in i döden och återuppleva och berätta om allt det djävliga som vi levt i. Jobbigt men för att det ska bli bättre för andra i framtiden. Jag tänkte att nu har jag väckt suget igen och jag måste stå emot länge.

Jag har haft tankar om mina tankar och om hur jag måste förhandla med min hjärna. Jag vet att jag planerade att dricka förra helgen men jag försökte lura mig själv att det var till gästerna vi skulle ha. Vad gjorde jag? Öpnade en flaska rödvin när jag satt själv hemma. Ett glas, två glas blev hela flaskan. Mådde pyton och hällde ut det sista. Varför? För att domna bort, tror jag. Då vet jag att jag håller på att tappa balansen igen. Nästa morgon. FYY F----N vad dåligt jag mådde nästa dag!!! Det var vidrigt. Helt förgiftad kände jag mig hela dagen. Kroppen, huvudet, psyket. Hemskt! Det var faktiskt lite skrämmande. Har jag mått så här förut nästan hela tiden och druckit mycket mer. Nu är min kropp renare och reagerar verkligen kraftigt.

Fara o färde. Kraven har ökat igen. Tillbaka till vanor där jag hinner med mig själv igen. Träna, jobba, sova. Måste få tid för mitt andrum. Yogan är bra. Promenader är bra. Regelbundna måltider är bra. Forumet är bra.

Återigen får jag kämpa med tankar om att få dricka vin på kvällen, fast jag mår så bra utan och skit när jag dricker. En sak är säker. Jag är inte måttlig när jag är ensam. Då dricker jag tills hjärnan kopplat bort. Det är ett tecken på att något är fel och då får jag lov att fokusera på att rätta till det.

Ofta, nästan dagligen upplever jag känslor av tacksamhet och lycka, en harmoni och ett lugn ändå. Det har min nykterhet, min träning i att leva i balans och lyssna inåt hjälpt mig med. Orken skiftar som aprilvädret men det är ok.

Puss på er!
?

Ebba

Välkommen tillbaka!
Väldigt skönt att höra från dig.

Sundare

Och är i full gång. Tack för uppdatering, känns bra att du är med oss!
Kram

Leverjag

Nu känns det som jag har hittat tillbaka till viljan igen. Tog det lugnt igår, började dagen med två sköna träningspass och har läst en del här och på nätet. Viktigt att förstå beroendet känner jag. Det är alltså så typiskt att få återfall nu i den sjätte månaden där jag är.

Läste om PAA och hur beroendet finns kvar latent och att vi får återfall utan att förstå varför efter en lång tid nykter. Läste också här: http://www.svd.se/for-hjarnan-ar-alla-missbruk-likadana/om/sverige

Jag vill ALDRIG mer dras ner i det äckliga gifthålet igen! Det är hemskt. Det är lätt att falla tillbaka när man tror/tycker att det funkar att vara måttlig. Sköt om er!
?

Sundare

Inte Alkoholdjävulen. Det är en fight att ta, onekligen! Läste helt kort om PAA. Noterade att stresskänslighet över längre tid är ett symtom.
Jag tänker att tid är vad vi behöver ge oss i denna förändring. Detta kommer att ta tid och själv har jag inte ens hållit på i två månader ännu. Och har tragglat fram o tillbaka även om jag bestämt mig för att välja nykterheten o absolut hålla mig kvar här på forumet oavsett ups and downs som kommit. Kommer. Det kommer alltid svårigheter, det kan vi bara räkna med! O jag känner igen mig- det finns som du säger också tacksamhet med varje dag!
En dag i taget o vi får ta hjälp av varandras resa o erfarenhet. Nu ger vi oss själva o varandra en nykter dag. Kram till dig!
Skolka från jobbet är SKITBRA! Den enda löneförmån åtminstone jag "får"!

Leverjag

Det handlar verkligen om det, känner jag. Det är en frihet jag siktar mot. Det är så skönt när veckor går utan att begäret styr och inga tankar finns på alkoholen - frihet. Det finns många andra friheter att uppnå i sinnet men detta är det viktigaste och förutsättningen för all annan frihet, anser jag.

Så märkligt hur det kan svänga. Sedan igår fanns ingen som helst lust eller intresse för alkohol igen. Känns så där starkt och självklart igen att mitt liv inte längre innehåller alkohol. Jag vill inte vara fast. Måste kopiera in Äntligen fri:s (så bra nick) inlägg i en annan tråd här:

"Äntligen fri
Mer om PAA
Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rna..."

Tack alla för allt ni bidrar med här. Hoppas ni får njuta av ljuset och en fin kommande vecka i frihet från giftet. Jag vill bli helt fri- för alltid!

☀️?☀️

Vad skönt att du är tillbaka. Och vi har samma erfarenhet av Alkoholdjävulen vi två. Har haft en date i helgen. Men idag fick jag en sån enorm Flashback på hur jag mådde, hur trött jag var, hur orolig, hur skamfylld. Nä för tusan, jag har lämnat det livet bakom mig. Herregud! Vad är det som gör att man dras dit egentligen?

Leverjag

Varför man dras dit men vi har tydligen en tendens att minnas bara de positiva effekterna av alkoholen, enligt en norsk forskare. (Länk i Addes tråd)

Jag tror det är sådan komplicerad kemi och elektronreaktioner att vi aldrig riktig kommer att förstå oss på hur det fungerar till fullo. Ta ex pms eller andra hormondippar då man plötsligt från ingenstans villsluta leva, bara gråter eller blir så arg så man kan önska livet ur folk! Jag undrar nu om min extremt starka dipp inte har att göra med alkoholintaget sist. Man rubbar alla balanser och så svänger det extra mycket. Funderar också på svårigheter att lära av misstag efter de unga årens fyllor. Herregud, jag måste ju ha outvecklad pannlob!

Hann inte hålla på så länge men Gud vad suget var starkt och nu som bortblåst igen. Ingen sug över huvud taget. Hade dock en enorm ångest/sorg/oro/stress igår. Funderar om det var postabstinensen trots litet och kortvarigt intag... Känslig är man, verkar det som. Idag bara lugn och helande yoga och energin har vänt tillbaka. Bra märkligt att vara i min kropp ibland. Det konstiga är att sötsuget som varat i flera veckor också plötsligt är nästan borta igen. :-o

Ja, ja. Det är bra spännande att följa med på resan och försöka styra farkosten. :-))

God natt!

Leverjag

Måste bara göra ett inlägg i min tråd att jag är så glad för den träning jag ger mig. Varje gång blir jag glad och bekymmer är som bortblåsta efteråt. Otroligt vad min kondition och styrka har ökat. Pass som jag höll på att dö av (bokstavligt) och inte orkade fullt ut, kan jag hänga med i nu och ta i. Märker hur snabbt pulsen går ner från maxpuls och det känns bra. Till och med en gamling som jag kan bli vältränad. ;-)

Testade kläder och kan ha två storlekar mindre, behöver inte skämmas för armar, lår och mage. Kroppen är stark nu. Jag bär den med stolthet och känner ömhet för den. Den som jag misshandlat så mycket. Nu får den omväxlande träning, vila, rörlighet, lotion och lite finare förpackning. :-) Jag lyssnar på och vårdar den. Det är den enda jag har i detta liv.

Med risk för att peppa någon som läser ( el provocera).
Ta hand om er ❤️

rabarber

Jag hoppas också komma igång med träning. Min arma kropp har inte fått mycket av den varan de senaste åren. Provade att ta mig en springrunda och förfärades över hur dålig kondis jag har! Jag tycker dessutom att det är otroligt tråkigt att springa, så jag får nog hitta på något annat... Vill känna den där glädjen du känner!

Ser också fram emot att kanske gå ner i vikt (på rätt ställen). Tyvärr har det blivit tvärtom sedan jag slutade dricka, eftersom jag plötsligt har en aptit som jag inte haft på länge. Som en häst faktiskt. Så det är väl bra på ett sätt, men hoppas på att en balans kommer snart. Kan i alla fall konstatera att jag är rosig om kind och har en klarare blick. Det är ju inte dumt det heller ;)

Tack för peppande ord! Nu ska jag planera att röra kroppen på något vis i helgen :)

Leverjag

Rabarber, jag gillar heller inte löpning hur många år jag än försökt. Kan tycka det är ok i vacker natur, skog. Jag har prövar olika saker och gör nu mest gruppträningar.

De första månaderna gick jag längre promenader varje dag. Det var för min stress och för att komma igång med kroppen. Sakta ökade jag på med olika yogaformer, sedan roliga grupppass och sedan tuffare konditionspass. Den största viktnedgången och välgörandes var och är ändå tack vare promenaderna. :-) våra kroppar behöver ljus, luft, rörelse och bra näring. Idag ser man i hjärnan att vi tänker bäst när vi går också. ;-)

Börja med ngt lagom och lustfyllt och gör det regelbundet, är mitt råd.
Nä nu iväg på träning
???

rabarber

Jo. Promenader är ju både enkla och bra. Och ett trevligt sätt att hänga med andra. Eller sig själv :)

Så får det bli. Vi börjar där. Hoppas du får en fin dag!

Magnus33

kom och tänka på dig Leverjag, att du skrev att du funderade på att kontakta AA :), hittade du modet? Själv ska jag på mitt andra möte imorgon :) längtar redan efter lite ny kraft och att få lufta sig lite!

Kämpa vidare! ?

träningstanten52

Ska ta min första utepromenad i dag 25 m med kryckor, längtar efter vattengympan.