Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Leverjag

För era svar. Jag är så tacksam och glad över era kloka och välmenande inlägg så tårarna sprutar...

Fina, fina ni. Varenda en här. Jag kommer igen. Lovar.

Stora kramar och ha en fin Valborg!

Zorro

Med vin i kroppen.... utan vin i kroppen.. Du är en underbar människa och tydligen finns det någon hemma hos dig som inte fattar det! JAG är helt på det klara över vem det är fel på. Och det är INTE du!
Se nu mig som ett varnande exempel och skit i vinet! Jag vet någon som frågade mig för några månader sedan om jag trodde mina problem blev mindre eller mer lätthanterliga om jag gav efter och drack. Gissa vem!
Jag är så ledsen för att du inte mår bra, men som sagt.... någon här (Gissa vem igen!) lärde mig att alkohol inte är rätt väg.
Men jag vet hur jobbig en rutten relation är och jag vet hur jobbigt det är att ta sig ur, och jag vet hur otroligt lätt det är att ge efter för A.

Jag vill inte komma med hurtiga klyschor i stil med "kom igen nu" för jag kan på ett ungefär tänka mig var du befinner dig nu. Jag har varit på ungefär samma ställe.

Jag vill så gärna hjälpa och stötta, men vet inte riktigt hur. Men jag finns här i all min enkelhet och svaghet och stöttar efter bästa förmåga. Du har gett mig mycket och kan jag bara ge en bråkdel tillbaka.....

Jag är inte ute efter dina tårar. Jag vill bara att du ska må bra!

Stora, många och långa kramar!
/Z

Leverjag

Jag vet hur bra jag mår, hur stoltheten kommer tillbaka, livet blir klarare, ljusare och lättare att hantera. Måste kanske ta hjälp av serotoninhöjande också som ett stöd i balansen.

Maken har kanske en mycket allvarlig och dödlig sjukdom kunde jag på riktigt förstå igår/i morse. Herregud hur ska jag orka. Hur ska mina änglar klara en ny smäll, en ev avgörande smäll och jag måste vara stark i detta också. Hur mycket tål man?

Uppskattar verkligen ert stöd och de värmande kramarna. Nu är våren här och den kan vi välja att njuta av oavsett hur livet ser ut!

Kramar och kämpa på. Alkoholen gör allting värre!
❤️❤️❤️

Zorro

Bara så glad att ha dig här och ännu gladare över den något mer positiva tonen!
Kram
/Z

Känns jobbigt att bara tänka på din situation.
En stor kram på dig.
Serotoninhöjande är inget mirakelmedicin, men gjorde att jag slapp självmordstankar. Och det är nog värd, annars kunde det slutat dåligt.

att själva diagnosen är bara ett sätt att försöka kategorisera, hitta ett sätt att dela upp människor osv. Visst, viktigt för sjukvården att ha rutiner.
Men det är vi som äger kraften och bara vi kan hitta ett sätt för att leva som passar oss.
Jag har diagnostiserad mig själv. Det var faktiskt inte så himla svårt, ganska självklart.

Leverjag

Det låter sunt. Serotoninet är inblandat i mediciner för pms , Depp, alkoholberoende och obalanser psykiskt så det är väl en bra början, tänker jag.

Premalex tex som kan ätas periodvis eller hela tiden kontra Setralin... Någon som vet om det spelar ngn roll vilket?

Kram

Levande

Ingen fakta men några tankar från mig, tror det är bättre med en medicin man tar under en längre tid. Slippa ifrån flykt tanken och ta medicin på samma sätt som man gjorde med alkoholen. Att få en fast plattform och hjälp med att hitta lugnet i sig själv.
Dessa mediciner hjälper många och där vi är nu behövs all hjälp vi kan få för att ta tillbaka våra liv.
Några tankar över en kaffe/ kram och styrka till dig

Lite kemi... Citalopram och Premalex är nästan samma ämnet. Citalopram är blandning av två "spegelbilder" av ämnet citalopram, Premalex är bara en form av denna, en spegelbild.
Tydligen lanserades Premalex som läkemedel med bättre verkan mot depression i början av 2000 talet. Jag har dock hittat översikt av kliniska studier från 2009 som visar att det inte finn någon skillnad mellan de två. http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/11640/LKT0912s858_861.p…
Jag vet inte om någon har gjort flera studier.
Sen är alltid reaktion på SSRI individuellt.

Leverjag

Forskade vidare också men det finns lite varningar om att de skadar balansen på längre sikt och kan orsaka cancer??

Tror det är lättare för mig att ta varje dag men kanske sundare med uppehåll. Gillar inte kemiska substanser fast jag vet de kan hjälpa mycket.

Orkar inte med dessa dalar längre.
?

så klart och har olika behov.
Man ska alltid ta förhastade beslut om det gäller medicin, diskutera så klart med läkare i första hand, men känna efter själv också.
Och väga in för och nackdelar.
Jag ville inte, väldigt, väldigt länge.
Och då fortsatt jag bara dricka, mer och mer. Mådde sämre och sämre. Sista 8 år kanske? Vad som är bäst för min kropp? Supa eller äta SSRI?
Samtidigt har jag en känsla att om jag tar hand om mig själv bättre i framtiden, utvecklas psykisk osv, behöver jag inte äta medicin länge.
Min prioritering idag är att sluta dricka. Sen kan jag fundera vad vill jag göra med medicinen.
Lycka till i din funderingar :)

träningstanten52

Jo diagnoser i alla ära men det brukar bli olika diagnoser beroende på vem som ställer den. En del kan få väldigt många diagnoser inom psykiatrin. Där är det inte så lätt att sätta fingret på vad som är fel och diagnoserna är i huvudsak beteendediagnoser som bygger mer på dina berättelser än läkarens iakttagelser.
Ja vårdcentralen utreder kanske inte heller så bra idag trots att det handlar om en helt annan bedömning.
Må väl

Zorro

Hej Leverjag
Hoppas allt är så bra som det kan vara.
Mycket kloka ord från rabitgirl, men personligen och för egen del är jag skeptisk. Känns som man ersätter ett bedövingsmedel med ett annat. Kanske inte lika skadligt och mer kontrollerat, men tror ändå att man med medicin skjuter problemen framför sig.
Jag fick lyckopiller utskrivet för ett antal år sedan, men jag mådde inte alls bra av dem.

Hoppas du klarar att motstå alkohol och om du inte gör det, gör inte som jag gjorde. Försvinn inte. Du är mycket klokare och förståndigare än vad jag är.

Kram!
/Z

Leverjag

Jag lever och försöker reda ut livet. Jag har för många tunga saker nu och har behövt fokusera på det. Jag återkommer men orkar inte riktigt med ngt nu. En vändning som var smärtsam och en oro över familjemedlem som kan bli till ett helvete. Jag har bokat in tid för hjälp med mitt mående. Hoppas få rätt hjälp. Tänker på er och återkommer.

Kramar

Men fina du...

Nu läste jag lite mer noga i din tråd. Är det mannen som kanske är sjuk? Är det därför som han har varit som han har varit...? Det kan ju vara en förklaring, om han kanske vetat om det och så.

Hur det nu än är, så vet jag ju att du har gått igenom så svåra saker redan... Jag är så ledsen för din skull. Så ledsen att du kanske måste uppleva något liknande igen. Vad bra att du sökt hjälp. Det behöver du nu. Du och familjen behöver all hjälp ni kan få i det här läget.

Försök att ta hand om dig så gott det går under omständigheterna. Jag bär dig i mitt hjärta och önskar att det ska gå bra för dig och alla de dina.

Skickar styrka, värme och kärlek

Å så tråkigt att läsa Leverjag. Varför kunde du inte få lite ro nu en period? Det undrar säkert du med. Hoppas så att allt går bra och allt blir bra snabbt. Jag vet ju vilken fantastisk människa du är. Stora kramar!