Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

LenaNyman

... har tänkt på dig sen dess.

Tänk om du skulle gå uppför ett berg. Väl uppe sätter du dig ner, bekvämt, och sluter ögonen. För ett tag är det bara du, tillsammans med berget. När det känns som att det är dags öppnar du ögonen och låter din blick svepa över allt du kan urskilja som ligger långt där nere, långt där borta. Det du ser är kursutbudet. Vad vill du förkovra dig i? Vad väljer du? Vill du veta mer om hur det är att stanna med en sjuk man som du inte längre älskar? Kanske ska du bestämma dig för att lära dig mer om hur det är att gå iväg i en svår situation, med allt det innebär? Eller skulle det vara läge med något alternativ mitt emellan?

Det jag försöker säga här är något jag kommit på nu under våren när jag hade något extra delikat att jobba med. Jag tänkte som så att nu ska jag studera mina alternativ mycket noga. Dom är kanske inte så många och inte så roliga, men jag ska bestämma mig för vad jag vill uppleva och lära mig mer om. Jag såg tydligt vilka olika slags känslor där fanns, vilka slags reaktionsmönster. I samma stund som jag upplevde att jag själv var den som bestämde hur jag skulle göra, utifrån vad jag bestämde att jag ville utforska närmare, så infann sig en lättnad över att där fanns ett val. Och min situation blev omvänd, från att känna att det var något jag råkade ut för till något jag skulle lära mig att bemästra.

Å, jag vet inte om du förstår, om andemeningen går fram. Men jag tänker på dig hur som helst, vill dig förstås väl precis som alla här inne. Och jag vill att du ska ha dirigentpinnen i din hand och uppleva själv att det är så också.

<3

Leverjag

Känns stabilt på A-fronten. Tänk så fort jag slutade med med (tot 7 dagar) blev suget lugnare! Fortsätter där jag var innan och mår bra av det. Mår skit av alkohol.
Kram❤️

Leverjag

Tack för budskapet kära du. ? Precis rätt budskap. Det är så bra. Jag behöver titta på alternativen närmare och inte bara vara offer som studsar runt mellan omständigheterna och försöker hitta luft.

Bra, det är inte så roliga alternativ men jag måste fatta beslut och då ta kommandot över min väg och mina val.

Tack!!
????

konstnären

du för dina värmande ord till mig. Blev så ledsen över hur jobbigt du och din familj har det. Tänker mycket på dig. Ja du den där alkoholen håller på att ta död på mig om jag inte håller mig borta från den. Jag blir ju som du seg trött vill bara gå och lägga mig. Min sista period var just manisk, rätt ord. Så fort ångesten började knacka på dörren blev det ett glas till. Usch han är en mäktig man den där herren eller damen. En dag i taget. Kära du jag önskar att allt ska bli bra för dig igen. Tänk om vi kunde fika då skulle jag mata dig med kanelbullar.
Många kramar Konstnären

Jo, det är klart att man kan missförstå det jag skrev. Klart tycker jag också att vår kära LeverJag har fått mer än nog... Men i ett tafatt försök att söka förmedla tröst och styrka, så skrev jag det som brukar hjälpa mig själv. Men det speglar hur jag själv ser på livet och hur jag själv försöker tänka. Därtill skrev jag också att det finns en mening med det som händer. Det kan man självklart också missförstå, men det är så jag försöker se på det som händer och sker.

Hur som helst så skickar jag en stor varm kram till dig LeverJag och hoppas att ni får något slags besked inom kort. <3<3<3

Vilda

Vad ska jag göra? Är helt desperat och fruktansvärt rädd för mig själv! Har under 35 år druckit i perioder. Jag var helt nykter under två graviditeter+amningsperioden. Precis som det skulle vara något att skryta med. Jag har alltid druckit i smyg. Aldrig vågat berätta för någon. Min man är ofta bortrest och det är då jag dricker stora mängder alkohol! Vilken hjälp kan man få? Detta är så jobbigt och svårt att berätta om även fast jag vet att man här är anonym! Hjälp!!!!

Hej Vilda,

välkommen till forumet. Ett tips är att starta en egen tråd, så ska du se att du kommer att få många goda svar.

Skickar styrka till dig

Käraste LeverJag,

är bara här inne och kollar läget med dig. Hur mår du? Hur går det för dig? Har ni fått några besked än - fast det kanske du inte vill skriva om förstås. Respekterar det så klart. Vill mest bara skicka värme, styrka och kärlek i stora lass till dig.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Sundare

Nu har också jag återvänt. Skamfylld och upptagen av mitt eget kaos och har gått åt helt fel håll.
Läst din tråd nu. Vilken prövning du är inne i. Saknar ord.
LeverJag - ja det gör du men livet ger dig för mycket utmaningar just nu! Önskar dig fast mark under fötterna så du kan fatta de rätta besluten ! Kram

Pappa

Hjälp jag har precis insett att nu får det vara nog, har tänkt det säkert 100 gånger men nu måste det bli så. Har två fantastiska grabbar och en underbar sambo som har funnits hos mig i 10 år men nu är hon trött på att höra och se mig full. Är ingen som dricker ofta men när jag drar igång så stannar jag inte förens det är slut. Har näst intill alltid varit den som blir fullast på festen. Är en lugn och ganska tyst person nykter, är omtyckt av dom flesta tror och hoppas jag men när jag dricker kan det bli vad som helst och på senare tid ganska aggressiv något jag aldrig har varit för. Jag har alcolism i släkten på ganska nära håll. Jag inser nu att jag måste sluta men känns jobbigt med alla frågor runt om ? vet inte hur jag ska hantera det.

Zorro

Leverjag, kanske går du in här och läser ibland. Jag hoppas på det! Jag är tillbaka och på dag 4. Saknar dig! Kom hit och gör mig sällskap!
Kram! /Zorro