av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

santorini
tors, 2015-07-23 - 06:28

Jag har haft väldigt mycket problem i min närhet det senaste halvåret. Ena sonen har skilt sej och barnbarnens mamma har inte tid och intresse för dem längre. Jag täcker upp så gott jag kan, ger kärlek och trygghet samtidigt som jag måste vara stark för min sons skull. Den andra har drivit ett företag men blev tvungen att begära sej i konkurs, med åtföljande ekonomiska problem. Det är inte bara en gång utan många gånger under denna tid som jag med stor tacksamhet tänker på att jag är nykter! Jag är alltid nykter och redo, pålitlig, klar. Hade jag fortfarande druckit nu så hade jag inte varit nåt stöd alls, tvärtom hade jag säkert supit ner mej helt. Jag är också tacksam för att min nykterhet vilar på stadig grund med tre år nu i ryggen. Det har varit så mycket strul att jag ibland har sagt till min man just att tur att jag inte dricker för då skulle jag supit mej full nu! Den personlighet jag har med stort kontrollbehov och att jag tycker att jag måste styra upp allt, just de dragen gjorde nog att jag fick problem med alkoholen. Jag tycker att jag känner igen det bland många av oss med beroenden. Kontrollbehovet. Eftersom summan av lasterna är konstant sägs det ju och grundmönstret finns där så har jag istället ätit fel lch för mycket glass. Gått upp lite i vikt, tappat greppet om träningen. Men det är ändå bättre så, jag vet att jag kan ta itu med det sen.
Stor tacksamhet som sagt att jag kan vara den starka trygga klippan för mina barn och barnbarn. Det känns som att jag genom det nu kan få lägga de svåra åren av missbruk bakom mej. Jag har sonat mitt "brott" och jag finns här nykter och stark. Alltid.

Soff
tors, 2015-07-23 - 07:44

och inspirerad. Vad fint att du kan finnas där för familjen, ge trygghet. Kom bara ihåg att ta hand om dej själv också.

Känner så igen det där med kontrollbehovet, att försöka täcka upp, fixa och ordna, sätta sej själv i sista rummet. För att klara av nykterhet har jag insett att jag måste släppa på det där men det är sjukt svårt. Mitt vin har tidigare varit en paus, en flykt från att vara duktig men det måste ju finnas andra, bättre sätt? :)

santorini
tors, 2015-07-23 - 07:58

Jag känner att jag nog glömmer bort att ta hand om mej ibland. Det har varit så otroligt mycket så det är som en såpa i många avsnitt. Eller drama snarare och med en exsvärdotter som är typexemplet på en energitjuv. Jag ska ta hand om mej bättre för annars har jag heller inget att ge, om jag kör slut på mej.
Promenader fungerar som alternativ till alkohol eller träning överhuvudtaget. Hård träning som kettlebells har jag tagit ut mej på. Annars träning med steg till musik, då kopplar jag av. Måste ta tag i det på nytt. Ta hand om mej. Känner samma tendens till missbruk av glass och godis men konsekvenserna är beydligt lindrigare än med alkoholen.

Det är så otroligt svårt att släppa kontrollen. Både på jobbet och nu med familjen. Ska jobba vidare på det. Lycka till med allt, Soff!

Fenix
tors, 2015-07-23 - 08:25

en hård skola för många, tufft att ha så mkt bekymmer omkring sig Santorini. Som du säger, så hade allt varit mkt djävligare om du druckit. I dag firar jag sju veckor, och känner mig för det mest nästan lycklig att jag inte dricker. Träffen med par nummer två avlöpte väl, och det blev som med det andra paret att jag fick sitta och lyssna på fyllesvammel och upprepningar i flera timmar innan folk slocknade. Underbart att vara uppe och fixa frukost till alla tidigt nästa morgon och känna tacksamhet mot mitt tillstånd. Just nu finns ingen som helst längtan att dricka. Tänker också på mina barn, de är utflugna och vilken dag som helst kan beskedet komma att ett barnbarn är på väg. Då vill jag vara en morfar som har något att ge. Kram till dig som tar livet på allvar.

Stingo
tors, 2015-07-23 - 09:39

En farmor, som är rund och trygg och bjuder på glass är bara sååå mycket bättre, än en som är smal och dagenefterilsken.

mod60
tors, 2015-07-23 - 14:11

Stingo har som alltid en förmåga att slå huvudet på spiken eller i kistan...vet inte vilket men han har ju så rätt. :)
Jag vill oxå vara en farmor som är rund och trygg och bjuder på glass och tid! :) Och det är jag nu och du med. Vilken glädje! Vi är snälla mot oss själva äntligen....
kram mod60

santorini
tors, 2015-07-23 - 17:48

Tack för ett gott skratt! Men faktum är att jag var betydligt rundare då jag drack. Alkohol innehåller mycket kalorier och levern förbränner alkoholen först. Med ständig påfyllnad fick levern aldrig tid att ta itu med fettet. Och träning kom i andra hand. Jag gick ner 20 kg på ett halvt år då jag slutade dricka. Ändrade vanor, åt enligt lchf och började promenera. Så jag har varit normalviktig sen men nu har jag lagt på mej några glasskilon. Inte så farligt, jag ska ta itu med det igen. Inte så kul när kläderna spänner men det är ändå ett lite problem. Inte en gång under denna tid med kriser har jag känt sug efter alkohol. Det är verkligen skönt. Och nu börjar det lugna ner sej runt om.

santorini
ons, 2015-07-29 - 06:50

Detta som mod60 skrev i sin tråd är så bra så jag vill ha det i min egen:

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

santorini
sön, 2015-09-27 - 06:15

Ser att det var längesen jag skrev. Ja jag är knappt alls in här, tittar bara in ibland. Men nu skulle jag vilja berätta lite om mitt liv. Utan att gå in på för mycket detaljer så har jag varit och är fortfarande utsatt för min exsvärdotters omotiverade hat som yttrar sej i lögner och förtal som sprids på öppen Facebook. Ibland till endast "vänner" och det rör sej om närmare 600 hund-eller hästmänniskor som hon är "vän" med plus folk i byarna häromkring och många gemensamma bekanta. Spridningen är enorm och jag får ju reda på det. Samlat materialet för en polisanmälan, klart fall av grov ärekränkning säger polisen. Problemet är att det finns två barnbarn i 8-10årsåldern som blir gisslan i det hela. Till saken hör att vi farföräldrar passat barnen väldigt mycket ända sen dom föddes och det har vi alltid sett som en förmån, för oss men även för föräldrarna. Vi har varit uppskattade fram till skilsmässan (som för övrigt var på hennes initiativ då hon träffat en annan).

Nå detta är bakgrund så ni förstår att jag mått och mår fruktansvärt dåligt. Jag har varit tvungen att gå till läkare som gett mej tabletter som tar ner pulsen då jag blir upprörd över nya påhopp och sömntabletter att ta då det är som värst. Jag använder dem mycket sparsamt. Det jag är oerhört tacksam för i detta helvete jag befinner mej i är att min nykterhet är stabil. Att jag hunnit vara nykter i tre år och att det för mej är självklart. Annars hade jag snabbt supit ner mej nu! Mitt i allt känner jag sån glädje över att alkohol aldrig känns som ett alternativ. Godis och glass har jag missbrukat men det har inte samma konsekvenser i alla fall.

Jag skojar ibland om att det är tur att jag slutat dricka och då är jag så tacksam och stolt över det. Jag vet också att jag inte gör något överilat under rusets inverkan. Det hade annars varit lätt. Nu har jag en klar hjärna att fatta beslut med. Visst skulle det ju vara skönt att få försvinna in i ruset ibland men det är ju ändå så att alkoholen förstärker den sinnesstämning man är i. Så upplevde jag det. Och är man då ledsen eller upprörd så blir det bara värre tills man slocknar. Det var nog då jag var nöjd och glad som jag mest saknade alkoholen i början. Att förstärka lyckoeffekten.

Nu får jag ändå glädjekickar av att min hjärna alltid är klar. Jag fattar dåliga beslut på nyktert huvud också och överilar mej men jag behöver aldrig fundera på morron om jag ringt eller messat nån eller vad jag gjort. Allt är klart. Utan bedövning.

Jag hoppas på att detta skafå ett slut. Jag ska försöka få henne avstängd från Facebook i första hand. Det vore det värsta strafffet för en som lever sitt liv där. Svårt för mej att anmäla bara då jag inte själv kan läsa hennes sida utan får skärmdumpar av vänners vänner som tycker jag behöver veta hur jag behandlas. Men jag kämpar vidare. Mitt budskap i detta är att när nykterheten är säkrad och man väl bestämt sej så kan inget rubba den. Jag är på min vakt, det är jag, men har inte känt annat än blixtsnabb längtan efter lite vila ochdå har förnuftet snabbt tagit över. Det var skönt att få skriva ner detta till er. Nykterheten är guld värd!

mulletant
sön, 2015-09-27 - 07:01

så jobbigt! Men så klok du är och stark! Så oerhört värdefull din berättelse är som vittnesbörd över att även när man går igenom en svår tid (ett helvete tänkte jag skriva och här kom det...) är det bättre att vara nykter! Igår läste jag Berras inlägg i samma anda fast hans plåga är av helt andra orsaker. Hoppas innerligt att detta tar ett slut snart och att du är omgiven av kloka, goda människor i levande livet.
Varm, stärkande kram och min djupaste respekt för det sätt du vänt ditt liv! / mt

Sisyfos
sön, 2015-09-27 - 07:51

Så bra att du skriver om glädjen i att vara nykter även i svåra stunder. Det är ju stunder som det du skriver om som man just längtar efter att försvinna ifrån med a. Men det är ju ingen lösning. Tycker att du verkar hantera det där på ett väldigt bra sätt när du tänker på barnen som kommer i kläm. Kan ingen av hennes "vänners vänner" som du känner säga till henne? Tänker att det borde finnas någon i hennes närhet som borde kunna säga att man inte skriver vad som helst på Facebook. Hoppas det ordnar sig!

santorini
sön, 2015-09-27 - 08:43

för era svar! Jag tänkte tillägga att jag har ett stort stöd av min familj, vänner och kolleger. Även hennes mamma håller med mej och det är skönt. Ex har nog en psykisk sjukdom, varit inlagd på psyk och när jag läser om narcissister så stämmer det bra. Dom har aldrig fel. Går inte att prata med. Men min familj som hon försökt splittra genom att sprida lögner om, vi har starkare sammanhålling än nånsin. Och min son vars ex det är säger att alla som känner oss vet vad vi alltid har gjort och gör för barnen och dom som kommenterar hennes inlägg är inga riktiga vänner och dom vet inget så dom behöver vi inte bry oss om. Så sammantaget är vi stärkta av detta men det är tungt att få så mycket skit för nåt man inte har gjort. Jag kämpar vidare.
Alkoholen har aldrig kommit på fråga och det är det starkaste budskapet här. Alkohol löser ingenting. Däremot har jag plockat en otrolig mängd blåbär och nu lingon, terapibär kallar jag dom.
Tack än en gång, kändes skönt att skriva detta här, det hör det ju till alkoholforum. Livet.

santorini
lör, 2015-10-31 - 07:10

Både gammalt och nytt. Det som slår mej är hur otroligt mycket vishet, empati och humor det finns i detta gäng! Man bryr sej om, peppar varandra och den som kommit lite längre har värdefull erfarenhet att dela med sej av och gör det. Jag kände mej som en usel, sämre människa under åren då jag drack för mycket. Det måste ju vara nåt fel på mej eftersom jag drack mej berusad trots bättre vetande och gjorde mej själv och andra ledsna. Men i detta gäng hittade jag såna som jag och insåg att det inte är mej det är fel på utan missbrukaren i mej. Att jag är allergisk mot alkohol helt enkelt. Sen är det inte helt enkelt att sluta ändå fast det är ett destruktivt beteende men inte så svårt som man tror heller. Det gäller att bestämma sej pch fölika sej med tanken att aldrig dricka igen.Tillåta sej att sörja. Efter ett tag bryr man sej heller inte om vad folk ska säga eller tycka om att man inte dricker. Mitt val.

mulletant
tors, 2015-12-24 - 14:50

vit jul önskar jag dig santorini! Alltid lika fint att höra av dig. Vi delar en tid och erfarenheter i våra liv som många av människorna i vår närhet inte känner till.... och den goda gemenskapen här på forum tror jag att många inte kan föreställa sig. Du beskriver stämningen här så bra. Allt gott till dig nu under julhelgen och framöver! / mt

santorini
fre, 2015-12-25 - 07:22

Firat en trevlig julafton med båda söner för första gången på många är. Den ena har fru o två barn och den andra är frånskild så han var här ensam. Idag på juldagen får han sina barn och då firar vi jul en gång till. Jag hade köpt hem alkoholfritt vitt vin men maken handlade resten, dvs öl och en box rött köpte han. Svärdottern dricker inte rött så jag beklagade att jag bara hade alhoholfritt men sa också att vi kan ha en vit jul. Jag vet att hennes föräldrar dricker för mycket så det kan vara en lättnad. Nu blev det så i alla fall. Maken och frånskilda sonen drack lite snaps och sen öl, vi andra julmust, afritt och bubbelvatten. Här har också druckits alldeles för mycket många gånger, det är lättare att stå för att jag glömt att köpa hem. Dom har en 6 månaders baby så mamman hade nog inte druckit mer än ett glas i alla fall och pappan kör. Jag kunde senare skjutsa min andra son till sin flickvän. Vilka valmöjligheter man har som nykter!
God fortsättning önskar jag er gamla vänner. Mulletant, det stämmer nog att ingen kan föreställa sej vilken gemenskap vi har på detta forum och hur mycket det betyder. För mej och min nykterhet är jag säker på att det var avgörande. Att hitta likasinnade och att inse att jag inte är så annorlunda som jag trodde. Samma tankar och ångest och få stöd att sluta, jaa, jag vill inte tänka på hur det kunde varit annars.

rött_gift
fre, 2015-12-25 - 10:29

För mig är det okontrollerade drickande en stor SKAM. Jag kan nämligen inte sluta! Var duktig ett tag och köpte "bara" en flaska rött
Köps mer så dricker jag upp - allt!!
Är trots allt bara 50 år. Skulle vilja bryta rakt av med 90 dagars vita dagar men tror ej det går utan medicin.
vill inte att det ska stå i några journal er utan att man kunde få ex antabus genom att vara anonym.
har försöt sluta tidigare - men kan inte göra det själv…

hur får jag hjälp utan att blotta mig? vet någon?

Drycker
lör, 2015-12-26 - 23:49

Kontakta vårdcentralen, kommer inte leda till något annat än att du får din medicin. Beroendecentrum tar över en månad innan man kan träffa läkare, beroendeakuten är rätt jobbigt att vistas på & att ta sig till oftast. Där får man bra mediciner iochförsig.
Enklaste är vc, de skickar i regel inte heller anmälningar hit & dit. Jag själv bytte vc innan jag sökte hjälp, kanske underlättar? Lycka till!

santorini
tors, 2015-12-31 - 13:40

gamla och nya vänner! Nyårsafton har för mej inneburit en hel del tråkigheter, till följd av för mycket alkohol. Kvällen blir liksom för lång, man hinner dricka för mycket och sen ska man ut vid tolvslaget istället för att gå och lägga sej. För tio år sen halkade jag eller tappade medvetandet en kort stund vid tolv och ramlade handlöst. Slog upp ett hack i ögonbrynet som fick sys med sju stygn och bröt tummen. Efter det var jag nykter i ett och ett halvt år. Då trodde jag att jag kunde dricka kontrollerat, jo tjena, det tog inte länge innan det var värre än förut. För fyra år sen ramlade jag igen på nyårsnatten. Då for glasögonen och jag bröt lillfingret istället och hade världens blåtiror i nästan två veckor. Skammen, mina vänner, den kan ni föreställa er. Men då fick jag nog för gott. Ett kortare återfall ännu våren -12 men från 11.6.2012 är jag nykter. Mitt bästa beslut som borde tagits långt tidigare men...Nu lever jag ett gott liv där jag är stolt över mej själv. Jag har ärr i ögonbrynet, en lite konstig tumme och ett krokigt lillfinger som påminner mej om jag nån gång skulle få för mej att jag kan dricka kontrollerat. Det kunde gått mycket värre. Lillfingret kunde ha fixats men som ni förstås täcktes jag inte söka läkare med dessa blåtiror så. Ja det är otroligt egentligen.

Ikväll ska jag fira min fjärde nyktra nyårsafton. Jag har sagt ifrån till det vanliga sällskapet, vi vill fira i lugn och ro hemma. Ska bli så skönt och kravlöst. Jag kan visst gå på fest nykter men just nyårsafton blir så lång och folk hinner bli tröttsamt berusade och jag orkar inte med det. Maken känner likadant.

Jag önskar er alla ett nyktert nytt år!