Hej,

Jag har druckit allt mer vin sen förr-förra sommaren då dagliga 2-4 glas hade nästlat sig kvar efter semestern. Oftast inte mer än två glas per kväll, å kanske bara fyra dagar i veckan. Men vad jag såg fram emot de där glasen om det var en sån kväll. Å det var ju inte mer än fem minuter innanför dörren innan rödvinet var upphällt bredvid något enkelt att äta.

Det har varit lite turer fram o tillbaka om det verkligen var så farligt. Min terapeut tyckte inte att det var så farliga mängder.

Så tidigt i år var det en läkare som reagerade. Då låg nog veckodosen på 2 flaskor i veckan. Fick Antabus, och uppmaning att tala med beroendeterapeut. Tog Antabus, blev en vit månad. Fick för mig att jag fick lite ont i magen av Antabus, och slutade. (Beroendeterapeuten tyckte inte jag behövde dem, att gå dit alltså men att jag skulle vara försiktigt, riskbruk. )

Sen började jag dricka vin igen, hade lite nya regler jag försökte med, inga boxar, inga vardagar.
Men vinet var fortsatt gott, och de två glasen blev tre. Nån gång fyra. Och till slut avstod jag aldrig, om det bara fanns hemma. På helgen kunde jag till och med dricka på förmiddagen.
Och segheten gjorde att allt blev jobbigare att göra. Ärenden, träning,

Så jag mår nog bättre utan vin, eller behöver ett långt vitt uppehåll. Går på Antabus igen. Nu är det dag fem och jag känner mig piggare o gladare, och saknar samtidigt vinet. Om jag inte klarar att sluta/minska själv måste jag ju gå på behandling, jobbigt!

Heja alla som vill sluta, kämpa på. Jag kämpar på på mitt lilla håll! Kram

JohannaJ

Känner igen mig i dig Meredith, också vinberoende och bestämde mig i onsdags att nu får det vara nog. Googlade, hittade din tråd har läst den tråd från början. Bra jobbat och jag ska försöka följa samma spår. Det du skrivit har inspirerat mig att verkligen ta tag i det här problemet nu på allvar. Tack :)

Dag 5 idag och det känns bra men mycket tankar och funderingar som de flesta tydligen har.

Första semesterdagen i morgon och ska bli första semester utan alkohol sen jag var gravid för 20 år sen...

Nyckelpigan

Vad bra att du berättade! Dessutom hjälper det oss andra att höra att det inte var så fantastiskt som vi alla inbillar oss... Att du berättade visar ju även att du fortfarande är kvar, att din inställning inte ändrat sig trots att du drack. Som sagt, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi väljer att göra efteråt. Stor kram

jag upptäckt efter mitt långa harvande i alkoholträsket är just vad du skrev M, det är aldrig särskilt fantastik när man väl börjar dricka efter ett uppehåll, bara tröttsamt och nedbrytande. Grejen är förväntningarna inför att det ska vara så fantastiskt, det är det hjärnspöket det handlar om. Just nu känns det som om jag genomskådat förvillelsen på allvar. Mer än två månader nykter och det känns verkligen som om jag vunnit den här gången, inte någon längtan efter att dricka. Tankar finns, men försvinner fort eftersom jag nu vet att det är luftslott det handlar om. Den nyktra verkligheten är så mycket bättre och talar sitt tydliga språk för mig.
Kram alla