av Ny dag

bpo
tis, 2024-05-28 - 16:58

@Majabaja @Ny dag ja det är skrämmande vad lika det kan vara. Tänker att det i mitt fall handlar mycket om hur jag dämpar min ångest. Förr genom att kontrollera mat och vikt. Nu senaste åren har alkohol dämpat ångest, och nu tillbaka till vikt och mat igen när alkohol inte ska ”lugna”.
Kanske går det tillbaka för det är något man känner igen liksom. Kanske dags att ta tag i detta med psykiatrin och få hjälp med hjärnspöken igen.
Oerhört glad att ha er här och skriva med. Det gör att jag känner mig mindre ensam i detta.
Kram på er 🤗

Ny dag
ons, 2024-05-29 - 17:12

Ännu en ✅ dag. Känslor av frihet och glädje blandade med oro för kommer jag verkligen att få den sommar jag siktar mot. Nu har 24 dgr passerat sedan sista återfallet och nationaldagshelgeb zmcvmnc p

Ny dag
ons, 2024-05-29 - 17:15

Och där hände lite konstigt 😞 skulle skriva att nationaldagen närmar sig och det är då den stora prövningen kommer men jag ska banne mig fortsätta vara stolt över mig själv! Får hänga här inne mest hela tiden för jag vill verkligen ha tagit mitt sista återfall 🌱

Himmelellerhelvette
tors, 2024-05-30 - 09:02

@bpo Jag har också haft/har ätstörning. Anorexi och sedan bulemi. Jag har förstått att hjärnan reagerar på samma sätt med beroendet till alkohol. Att hjärnan på nått sett kikas. Jag har känt det så tydligt under min nykterhet, varit nykter i 22 månader snart. När jag slutade drick slutade jag hetsäta och spy under säkert 9 månader men så var det något som jag mådde jättedåligt av, massa jobbiga känslor under en jobbig tid. Jag skrev om det här på forumet och fortsatte sedan några månader utan hetsätningen, sedan åt jag mer än jag vanligt vid ett tillfälle, hade inte minsta plan på att spy men mådde så illa att jag blev tvungen. Det triggade och jag var igång igen. Sedan slutade jag med nikotinet och använde bulemin som redskap medvetet för att slippa gå upp i vikt i tre månader. Sedan mådde jag så dåligt av det och hade uppehåll i tre månader tills nyligen och då hände det igen att jag fick ont i magen av något, började må illa, ville inte spy av rädsla för att trigga igång bulemin men blev tvungen att spy och så var det igång igen. Och jag lägger upp det precis som med planerandet av alkoholen. Planerat att jag bara ska hetsäta på helgerna och får då spy endast en gång per dag ( men det har blivit två några gånger och spillt över på veckodagarna. Precis som med alkoholen.

Jag hoppas du slipper ramla in på den banan igen. Kram

Ny dag
tors, 2024-05-30 - 18:29

@Himmelellerhelvette Jag har varit ”fri” från bulimin i drygt 20 år men den finns där latent och jag måste hålla koll. Alkoholen blev nog ett sätt att komma runt bulimin när jag nu ser i backspegeln. Har inte haft alkoholproblem i 20 år men viss fasiken lades grunden där. Med ett glas vin under västen kändes allt lättare och jag kunde tycka att jag var ok. Kommer från en alkoholliberal familj där man ofta drack ett glas till maten om den var pyttelite extra. Föräldrarna hade inga problem med a. Anser att beroendevården borde ta oss med ätstörningar i bagaget (vi verkar vara många) på ett sätt. Jag känner inte att jag får det stödet utan går privat. Vet inte om jag ute och cyklar men…. Mekanismerna bakom beteendet är slående lika. Känner att jag blir lite upprörd när jag skriver detta. Hursomhelst, ✅ för dagen🌱

bpo
tors, 2024-05-30 - 21:54

@Himmelellerhelvette @Ny dag
Ja det känns verkligen som hjärnan påverkas på samma sätt vid alkoholmissbruk och ätstörning. Det känns som om man hade kunnat hamna i vilket beroende som helst egentligen, sen att det blivit just detta för oss. Smusslande och hemligheter, mycket tid som läggs ner för planering osv i båda fallen. (Mat/alkohol)

Ibland, det senaste, innan jag slutade dricka nu så har jag även tänkt - jag äter inget när jag dricker för då blir det för mycket kalorier. Prioriterat vin framför mat måååånga gånger. Sen när man fått i sig tillräckligt många glas så blir man ju hungrig och då går jag igång med massa mat istället 😩 så kommer ångesten starkare och starkare.

Det var ca 15 år sedan jag blev ”frisk” från min ätstörning och efter det kom det barn och jag började gå upp i vikt. Hade ångest över att träna igen - trigger för mig. Gick också upp i vikt pga alkoholen tänker jag de senaste 5 åren.

Jag tar upp ibland med min läkare att jag får tillbaka ätstörda tankar. Men eftersom jag gick upp mycket i vikt de senaste åren istället så verkar det inte som att han ser någon fara i det. (Nu är jag ju lätt överviktig och då kan jag ju inte ha en ätstörning) 😳🤷🏼‍♀️

Men jag har bestämt mig för att ta tag i båda dessa problem. Alkoholen går bättre och bättre att avstå nu. Dags att kämpa med tankarna och hantera ångest på rätt sätt. Vill inte hamna i flaskan men vill heller inte svälta mig själv.

Nu sätter jag ✔️ med en 0 för ännu en dag utan alkohol. Känns fantastiskt skönt. Fått så väldans mycket gjort på jobbet. Snart kan jag sova gott och vakna nykter imorgon 😍

Hur har er dag varit? 🤗

bpo
mån, 2024-06-03 - 06:07

Hej! Hur har din helg gått? 🌸
Den här veckan är det nationaldagen, minns du skrivit att det är en stor prövning för dig. Hur känns det nu? Har du någon plan för hur du ska tänka/göra? 🤗

frihetenfinns
mån, 2024-06-03 - 07:29

Oj vad jag känner igen mig i det ni skriver. Jag vet inte hur många gånger jag stått på en offentlig toalett i en bar någonstans efter några glas och tittat mig själv i spegeln och liksom rent konkret känt hur jag sträcker på ryggen och säger till mig själv att jag är bra och att jag skiter i vad andra tycker. Har också under hela tonåren räknat kalorier och undvikit mat istället för att dricka mindre av rädsla att bli tjock... Jag blir också arg när jag tänker på det, hur utsatta vi är och har varit, men också herregud vad starkt av oss att se dessa samband... För ätstörningen är ju i sig ett symptom på något vi utsatts för... Alla dessa ringar på vattnet.

frihetenfinns
mån, 2024-06-03 - 18:01

@Ny dag Tack, jag är så glad för det, ja vi finns för varandra. Idag hade jag en läkartid för att diskutera antidepp och läkaren frågade om jag hade mörka tankar eller ville ta mitt liv eller hade andra självskadebeteenden, och då hörde jag mig säga helt neutralt att jag inte är självmordsbenägen men att jag druckit för mycket på slutet och att jag bestämt mig för att sluta med det. Och det är tack vare att jag hittat hit till er och kan skriva så öppet som jag vågade vara öppen och säga som det var utan att känna skam. Så tack för att ni finns!