av annacananda

DRacker
ons, 2022-11-02 - 10:25

@annacananda Jag tror också att man får ta det lite pö om pö. Fattar helt det om att vinet varit kittet - MEN det finns miljoner andra roliga och spännande kit att testa. Gäller att försöka flytta ett ev fokus från att ”hitta en ersättning” till att hitta och testa på nya saker tillsammans. Jag tänkte lite samma som du, men min man verkar ta det med hyfsad ro än så länge. Det är eller kan nog också vara lite som du säger, att det är faser även de går igenom. ”Vad ska De göra nu då? Så tråkigt liv de kommer att få”. Blir ett beslut som påverkar även dem. Själv har man fullt upp med sin egen resa. Tror på att prata och lyfta fram det negativa bakåt och det positiva framåt, och att tillsammans hitta nya vägar. Din man är inte så talför. Smittas han an entusiasm och dina förslag? I så fall, leta fram ngn rolig aktivitet där alkohol inte passar in, kanske biobesök med bil, en restaurang långt bort, museum, teater annat med bil (och låt han ta sig ett glas om han vill ”piffa till”), eller morgon/kvällspromenader med lite styrkefys vid utegym om ni har, låna en hund att gå ut med, åk till skogen och grilla er en korv. Roliga grejer som det inte funkar bra att addera alkohol till. När jag läser det jag skrivit här till dig så känns det lite platt och patetiskt med fjuttiga tips. Min avsikt med det jag skrivit var däremot från hjärtat och jag hoppas att du kan läsa det så 😅🥰💐

annacananda
tors, 2022-11-03 - 07:47

@DRacker
INTE ”platt och patetiskt med fjuttiga tips”. Jag upplever verkligen att det kommer från hjärtat och det är precis det här jag behöver. Vanliga normala tankar om vad man gör utan alkohol.
En sak du skriver har jag inte ens tänkt på; min man går igång på förslag om utflykter till platser vi tyckt om och till platser vi inte varit på. Det kan vara i vår egen stad eller i närområdet, behöver inte vara 300 mil bort. Bra tanke där - tack! 🥰

annacananda
tors, 2022-11-03 - 07:49

@vår2022
Vi har ett fint gym två kvarter bort…och gymkort. Kanske dags att börja använda dem. Jag skäms när jag tänker på att vi köpte kort (som så många andra och sedan varit där 2-3 ggr på en månad.
Våra kroppar behöver verkligen ett ”lyft” 🤣🤣🤣

annacananda
tors, 2022-11-03 - 08:08

En vidunderlig soluppgång utspelar sig framför vår balkong. Människor stannar nere på strandpromenaden och blickar ut. En del tar foto. Det är så vackert att ett fota inte kan ge det rättvisa på något sätt. Medelhavet ser ut att ligga så stilla ett stort hav kan. Det bara böljar sakta in mot stranden. November och det är precis lagom varmt. Klimatet som jag vill vara i. Värmen som bara efter ett par dagar ha lindrat värk i alla leder. Det är så märkligt.
Vad som är ännu märkligare är att jag har fått några finnar, riktiga innebrännare - precis som min tonåring. Jag har inte haft en finne på minst 20 år. Mest en reflektion, är det omställning i kroppen eller bara solidaritet med mitt barn. 😏 Sånt kan jag tänka på nu när jag är ledig. Om det är möjligt att ta upp och spegla sina barn liksom - ibland känns det så…😏
Idag vaknar jag harmonisk. Mannens irritation la sig igår när vi gjorde en utflykt, solade en timme på stranden, han tog en whiskey på balkongen, åt en god middag och sedan gick han och sonen på sportsbar och såg fotboll. Han kräver egentligen inte så mycket. Jag behöver bara vara mer uppmärksam på hans behov också. Jag har ju enormt fokuserad på mina egna just nu och får massor av bekräftelse genom mitt nya jobb och min utbildning + hos terapeuten. Han sliter på och försörjer oss. 🫣 Utan honom hade jag inte kunnat hoppa av cirkusen, ta ett enklare jobb och börja plugga. Jag är nog lite otacksam ibland. Tänker på idéerna jag fick från @DRacker och @vår2022 och kommer fram till att om jag engagerat föreslår att vi ”masar” oss bort till gymmet en-två kvällar i veckan så bli vi båda vinnare. Han kommer nog att hoppa på…sedan kan man ju gå en gång på helgen om man har ork till det…
Det känns bra idag, som om jag varit nykter i en evighet. Idag njuter jag av den känslan och kapslar in den i mitt minne.

Kram till alla 🤗🧡🧡🧡

vår2022
tors, 2022-11-03 - 08:24

@annacananda Låter som en härlig morgon. Gymmet är en perfekt idé. När vi började träna så sporrade och pushade vi även varandra till att träna. Om tex maken tränade med sitt på annat håll, tränade också jag på mitt håll. Vi gillar att springa ihop, promenera ihop sedan går han på boxning och jag tränar styrka hemma på mattan. Vi har även varsin aktivitetsklocka som vi kan diskutera ihop och lägga upp strategier😂. En annan sak jag tänkte på är ”walk-and-talk”. Vi har våra bästa pratstunder när vi promenerar med hunden. Det blir lättare att prata då och det finns inga störningsmoment. Man har en timme eller mer för bara varandra och man är samtidigt i rörelse. Mycket har vi avhandlat, planerat, beslutat och berättat för varandra i skogen och på promenader.

Ha en fin torsdag🌞❤️

vår2022
tors, 2022-11-03 - 08:44

@annacananda Måste bara tillägga att ibland går vi på promenad och säger inte mycket alls till varandra. Vi kan vara i våra egna tankar, ta in naturen och ändå vara tillsammans på ett annat plan💕

Himmelellerhelvette
tors, 2022-11-03 - 09:05

@annacananda Känner igen mig så i relationen med gubben och alkoholen. Vi har ju gjort nästan allt vi gjort med A inblandat. Nu måste vi lära oss att göra allt men utan A. Han kan ta nått glas men hur kul är det för honom när jag väljer att inte ta, jag berättar pö om pö om det jag lärt mig från böckerna jag läst och han lyssnar och lär, han förstår, kan vara skeptisk till vissa delar men det är okej. Sålänge han lyssnar och är intresserad kan jag ta lite i taget, märks när han tycker det räcker och då backar jag och väntar på nästa tillfälle, på tre månader har vi kommit in på samtalsämnet ”hur vi, mest jag, hanterat A genom livet” ett fåtal gånger och det har varit oerhört givande de gångerna för mig och jag känner att det är det även för honom. Han har insett att han inte blir lika sugen längre så han har fått hjälp att analysera sig själv med hjälp av mig som blivit väldigt bra för honom.

Oj, märke precis att jag ramlade in helt på mig själv nu när det handlade om dig, haha, jag bara gick in i mig själv och tänkte medan jag skrev. Hoppas det kan ge dig något 😁

Lite tips på aktiviteter man kan göra ihop:
• Jag har funderat på golf
• Padel
• Fiska
•Träna gruppträning på gym
•Brädspel och kortspel

Hoppas ni får en toppendag❤️

DRacker
tors, 2022-11-03 - 09:19

@annacananda Men åh vad jag är glad din skull! 🤗 Jag tror att ni båda (jag och min man också, liksom precis de flesta andra i normala relationer) behöver landa i det nya. För som du lyfte, och som jag inte tänkt på så mycket själv fram tills nyss, är att våra livsviktiga beslut även påverkar våra respektive. Mycket mer på ett annat sätt eftersom de inte förstår vårt beslut på djupet så som vi själva gör, och som de ju inte kan påverka. Jag tror att vi på ett sätt även kan behöva hjälpa dem i att landa.

Kanske känner de sorg och känner att livets roligheter och njutningar nu tagit slut, att ingenting längre blir som förr, att alla ”trevliga avslappnade”(för dem) middagar, helger, resor, högtider, resor osv tagit slut nu. Att inte ha någon att ”unna sig” med längre, osv. Jag vet inte, jag tror absolut på ärlighet, men i just mitt fall har jag inte basunerat ut till alla att jag är 100% problemdrickare och måste sluta för att jag inte kan kontrollera intaget, mår så dåligt av det att det saknar ord och att jag kommer att dö i förtid om jag fortsätter. Inte till någon har jag berättat detta. Inte ens till min livskamrat. Han vet att jag sover dåligt med alkohol, att jag mår mycket mycket bättre nu utan, känner mig piggare och fräschare, att jag nu ”sover som en gud”, att jag pratar mycket och gott om att jag är alkoholfri, osv. Men han vet inte något om djupet av min misär!

För honom har det handlat om att mysa med ett eller ett par glas framför tv:n, att ha hem roligt folk på middagar med gott vin, eller ha egna middagar för oss själva med god mat och att lägga extra vikt vid att välja vin till maten, att fira tillsammans, osv osv osv. Han vet inte om min misär och även om han skulle så har han själv inte varit i min sits och skulle ha svårt att förstå. Han är inte korkad för fem öre. Tvärt om! Men i hans liv är det mesta enkelt, allting. En av grejerna jag föll för då jag själv är en som problematiserar och analyserar och vill diskutera och resonera. Han kör på - och lyckas därför också alltid. Som @vår2022 skrev: ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Han ser oftast bara möjligheter, mycket sällan problem, därför lyckas han alltid. Vad det än är. I vårt fall så accepterar han (so far iaf) att jag hållit upp (över nyår har jag sagt) men han tycker att det ju bara är att behärska sig, att inte ta något på vardagskvällarna eller kanske ens hemma under en period. Han tror att det mest är en hälsoutmaning för mig. Han vet inte och förstår inte då han inte är i samma sits.

Jag förskönar inte att inte titta på eller leta problem, som jag just berättat om min man 😅) MEN: jag tror att vi ofta (oftare?) behöver se och hitta möjligheterna än svårigheterna och problemen. I alla fall i mycket högre omfattning än vad vi (många, jag) gör idag. Många (jag) fokar på problemen och det svåra än ser möjligheterna framåt. Tänker på det här med våra problem och våra äkta hälfter.. De kanske känner en sorg nu, tex min man som älskar glädjeämnen, glad och lättsam som han är själv (vilket jag älskar hos honom). Efter detta långa utlägg om min man 😂😂😂 vill jag sammanfatta med att vi kan kanske, om vi har ork och styrka, behöva hjälpa även dem, med info i den takt och mängd som vi känner fungerar för oss själva i vår egen process, och hitta fördelarna liksom det neutrala även för dem. Kanske med nya roliga aktiviteter som kräver en chaufför eller där det inte passar bra med alkohol. Kurser till båda, träning till båda, utflykter tillsammans med bil, eller att hälsa på några längre bort (bilavstånd där vi kör och de kan ta sig ett glas till maten ifall det bjuds), osv. Kanske tar vi ett glas alkoholfritt (om vi klarar det) och att vi kör ger också ett mervärde för dem, för så skönt det är att kunna komma hem snabbt och enkelt efteråt. Kanske kan vi hitta nya roliga och intressanta aktiviteter som triggar. Min man triggas av entusiasm, liksom jag själv, så att hitta på sådant vi inte gjort innan eller för länge sedan blir spännande och lockande. Ett mervärde som Ger än Tar i samband med att vinet åker ut! 🥰

Jag hoppas inte att jag trampar dig eller någon på tårna med det jag skrev, eller att det låter som att jag förenklar eller förskönar, och inte heller att jag talar för oss alla. Är bara mina reflektioner utifrån det om att våra partners också kan behöva få lite stöd i att se framåt med mervärde i blicken 😀🥰

Du gör det på riktigt sååå bra! 🥰❤️

vår2022
tors, 2022-11-03 - 15:23

@DRacker Håller med, väldigt bra skrivet! En sak jag kom på nu är också att tex be dem lyssna på ”Skål, ta mej fan” eller något annat. Det kan ge en bättre inblick i hur det är att vara beroende fast det inte syns på ytan. Att det kan drabba även den ”bästa”.

Skrev ett inlägg i min tråd idag om ett intressant program på P1 om alkoholforskaren Markus Heilig. Han är också trött på myten om att personer med beroende är någon sorts moraliskt svaga människor som bara kan ta sig i kragen. Det är på 20 minuter och det skulle kanske också vara något för makarna att lyssna på?

https://sverigesradio.se/avsnitt/markus-heilig-om-du-minns-din-forsta-f…

annacananda
fre, 2022-11-04 - 07:18

@DRacker @vår2022 @Himmelellerhelvette

Vilka bra reflektioner ni gör! Jag blir så tacksam över att ni kommer in i min tråd så känn ingen oro för det. @DRacker Det ganska nära exakt beskrivning av min man och att han inte heller inser hur jag verkligen mår på djupet. Jag har just själv börjat förstå hur väl jag döljer känslor och håller fasad. Hur ska han kunna veta? Jag tänker att jag är självcentrerad som jobbar med att hålla upp fasaden varje dag och ibland när det skiner igenom så blir min man oerhört arg på mig. Han får inte fatt i vad det är utan han blir bara så frustrerad och anklagar mig för att titta på honom på ett visst sätt. Det han inte vet är ju att när det sker då är jag på väg ner i min avgrund och gör allt för att inte visa det. Så jag går med på att göra saker jag inte orkar och får jag det där fåniga neutrala ansiktet som knappt kan dra upp mungiporna i ett leende utan att det ser falskt ut.
Så fint ni beskriver era tankar - nu ledde ni mig in på ett mycket viktigt spår. Att jag behöver ta hand om mig och relationen till min man. Jag skriver under på alla era kloka funderingar! Ska läsa vad ni skriver om igen. Det är mycket att ta in!
Tack!
Kram ❤️❤️❤️

annacananda
fre, 2022-11-04 - 07:39

Ytterligare en vidunderlig soluppgång och naturen visar sin bästa sida. Igår var soluppgången totalt rosa och idag är den alldeles orange. Havet är inte lika stilla som igår men nära nog. Lätta vågor krusar sig in mot strand och ger ifrån sig ett lugnande skvalpande ljud ända upp på min balkong. Det har regnat inatt och luften känns lätt att andas.

En vecka på semester har gått och imorgon vänder vi hem mot Skandinavien. Som vanligt alldeles för kort tid att hinna ner i total avslappning men ändå…nära nog för nu. Jag är tacksam för att vi kunde åka iväg denna lilla vecka. Jag har utmanat mig själv och maken i nykterhet på den mest triggande platsen jag kan komma på. Igår besökte vi restaurangkvarteren på orten och jag kunde inte se en enda vuxen människa utan ett vinglas eller en öl (de var ett fåtal) framför sig. Varenda människa drack vin till maten (nu pratar jag ett hundratal kanske mer) och här tar man in 1-2-3 flaskor på ett sällskap direkt. Inga tankar på kostnaden här, vinet är billigare än läsken. Jag ska summera veckan när jag kommer hem men jag kan konstatera att för mig har det bara varit positivt att inte vara bakfull.

Mannen har varit mycket rastlös och irriterad. Jag tror han hade varit ännu mer irriterad om vi hade gett oss hän drinkarna och han hade fått älta om sitt jobb. Han har en pressad situation och han behöver avkoppling. Min man har varit tillgänglig under semestern och jag märker direkt när något pockar på hans uppmärksamhet men inte förrän han liksom har tagit det där samtalet, mejlet eller sms:et. Det är efteråt han dröjer i tankar och ofta irritation. Så hade det varit även om vi drack vin. Jag hade bara brytt mig mindre om det eftersom jag hade fått vara ifred i min lilla bubbla. Mycket ska gås igenom och jag ska verkligen reflektera över semestern. Har tid hos terapeuten på måndag.

Det är inte helt enkelt att bli nykter efter många års alkoholmissbruk och det finns inte på kartan att gå ner mig igen. Min psykiska hälsa klarar inte en omgång till. Det var precis jag klarade sista dippen ner. Nu kan jag förstå att det kommer att ta tid att återhämta mig, att kroppen behöver vila, allra mest hjärnan. Tröttheten är otrolig men jag kan acceptera den och ge det tid. Jag förstår att det kommer att ta tid och komma i form, att tappa lite i vikt, låta huden få vara ifred. Pyssla om muskler och ligament. Om ett år kan jag kanske se en riktigt förändring utanpå - redan nu ser jag en stor förändring i mitt psyke.

Jag är så tacksam för att jag kom hit och får möta alla er som har tagit ett beslut om att ge upp alkoholen!! Jag hade inte fixat detta utan ert stöd!! 🌟🌟🌟🌟🌷🌷🌷🌷❤️❤️❤️❤️

vår2022
fre, 2022-11-04 - 08:11

@annacananda Vilken bra insikt, att både hand om sig själv och relationen till sin man. Jag har släppt in min man allt mer i mitt liv sedan jag blev nykter. Jag hade föreställningen att jag även tidigare varit öppen med honom, men inte längst där inne. Mitt smygdrickande och gömmande av vin jag höll på med inför honom, visar tydligt att jag höll honom utanför. Jag pratade i halva meningar och tänkte att han borde förstå hur jag känner och mår. Det gjorde honom ofta frustrerad och förvirrad och kunde göra honom jättearg. Då slöt jag mig ännu mer, jag orkade inte fortsätta prata och kände mig missförstådd. Han tassade ofta också på tå kring mig, försökte få mig glad och vara tillags. Det blev ofta fyllegräl och jag skulle helst prata med honom när vi skulle sova. Han orkade inte, blev arg och jag kände mig avvisad och oförstådd. Min fyllehjärna levde sitt egna liv, med förvridna föreställningar om verkligheten. Kände mig ledsen och ensam. På morgonen massor av ångest och oro, förstod inte heller själv hur allt hängde ihop.

När jag berättade om mitt smygdrickande, om att jag går under och mår så fruktansvärt dåligt psykiskt och orkar inte dricka mer, blev han först helt tyst och rätt paff. Han förstod inte att det var så illa. Han tänkte hela tiden att om jag bara drack mindre skulle det bli bra. Han var rätt orolig i början för att jag inte skulle lyckas sluta dricka och mest för hur det skulle drabba mig om jag inte skulle klara det. Att jag skulle bli deprimerad och gå in i min egna värld. Det fanns också säkert en liten sorg över att inte kunna dela ett en flaska vin med mig, vår gemensamma aktivitet under så många år, men det var inget han uttalade.

Det blir en stor omställning för partnern när man slutar dricka. En omvälvande process som påverkar det gemensamma livet. Det kan finnas en oro hos partner att man ska försvinna iväg när man är så inne i sig själv och processar. Jag bjöd in min man i min resa och process och började prata om hur jag mådde innerst inne. Mycket för honom att ta in och förstå, men nu har jag processat med honom under ett år och jag tror att han har ganska bra koll och förståelse nu🥰. Han har en väldigt positiv inställning till livet, grubblar inte så mycket och han är väldigt tacksam för att jag bjudit in honom hos mig. Vi bråkar på ett helt annat sätt nu, vi diskuterar och lyssnar på varandra, stannar kvar fast det kan bli känsligt och försöker förstå varandras perspektiv. När vi har olika behov försöker vi hitta minsta gemensamma nämnare som gör det bra för båda. Det är mycket lugnare och mer harmonisk och vi har kommit varandra mycket närmare, när vi båda släpper in varandra i den andres liv och känslor. Han har också utvecklats på vägen. Vi har format och gjort om vårt nyktra liv tillsammans och hittat ett bra sätt att leva det på. Både enskilt och tillsammans.

Ha en riktigt fin fredag❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2022-11-04 - 09:33

Det är nog en ordentlig utmaning för er med utlandssemester så tätt inpå din fina vändning i livet @annacananda. Han har nog inte hunnit med riktigt. Min man har fått processa med mig långsamt, han fick nog inte vara med så mycket första månaden. Jag behövde förstå själv. Han vet fortfarande inte om jag kommer dricka igen och det vet inte jag heller så där är vi på samma plats. Han pratade om skidsemester och kom in på A. Jag sa att eftersom jag inte kommer dricka gör det inget om vi inte får Ski in ski out, jag kan köra. Den meningen berättar för honom att jag inte kommer vilja dricka ens i februari, för även fast jag sagt att jag inte tror jag kommer vilja dricka förrän eventuellt till sommaren så tror jag han ändå dubbelkollar genom att prata skidresa för kanske har jag ändrat mig till dess. Sedan har han vid två tillfällen sagt att ” även om du aldrig kommer dricka igen” så jag tror han processar sakta vid min sida. Han försöker förstå hur man kan välja att inte dricka när man får dricka. Någon gång kommer han få veta hur dåligt jag verkligen mått med mina ord men han kommer nog aldrig kunna förstå hur dåligt jag mådde. Sånt kan man bara förstå om man varit där själv.

annacananda
lör, 2022-11-05 - 07:43

En sista morgon på en väldigt vanlig och lite slätstruken semester. Maken har varit mycket negativ till det mesta och felsöker hela tiden. Eftersom jag varit nykter har jag kunna hålla mina tankar och inte gått till attack som jag skulle ha gjort om jag så bara hade ett litet glas vin innanför BH:n. Inom mig skojar jag lite och tänker ”Finn fem fel” varje gång han dissekerar något som inte passar. Bortsett från det så har andra ”riktiga” känslor kommit fram hos honom och det är så bra! Det finns oro och sorg hos honom kring ett långt arbetsliv som tagit all hans tid och kraft. Det har inte funnits utrymme för egna intressen och nu när pensionen närmar sig (han är några år äldre än jag) inser han här i nykterheten att han inte har några intressen. Det är nytt och det är stort och jag ska behandla det med stor respekt. Tänker att det känns så skönt att läsa om @Himmelellerhelvette och @vår2022 och få lite vägledning kring relationen. Att vi är så lika trots olika omständigheter. Det känns tryggt att ha er. @DRacker @vår2022 @Himmelellerhelvette - jag har säkert glömt någon nu men jag menar uppriktigt att det bästa jag har gjort i år - det är att logga in på detta Forum. 🫶🏻🫶🏻🫶🏻

Inom mig känns just nu inte mycket. Det är lugnt, havet skvalpar, måsarna har börjat röra på sig och vi ska strax börja packa. Den här veckan har varit en viktig vecka och igår på restauranggatan kände jag en stor tomhet. Jag tror att jag längtade efter vinet men samtidigt så upplevde jag att jag nog hade druckit bara för att jag brukar och att det inte ens i stunden hade gett mig någon lindring. Jag hade troligen tvångsmässigt druckit och tänkt att på söndag är det slut, jag måste sluta dricka…jag vet att jag hade köpt en vinflaskan, om inte tidigare så på ”sista chansen” på Kastrup. Jag vet att jag hade öppnat den hemma trots att vi kommer hem sent och inbillat mig att det var precis det jag behövde. Så hade kampen fortsatt. Nu blir det en annan kamp. En kamp mot tristess, motstånd till gymmet, att inte låta mörkret dra ner min rullgardin utan hitta ljuset och myset. Boa in oss, vara uppriktig och kanske, kanske kommer min energi att öka. Jag är inte på långa vägar så sliten som jag var vid förra året då vi kom hem - jo, vi upprepar den här veckan år efter år…det är ett helt annat utgångsläge och jag tänker att jag har tagit ett, två, kanske tre steg upp i mitt läkande av min alkoholhjärna. Tänker mig att det finns tio trappsteg upp ur Fängelsehålan Beroende. Den här gången orkar jag hela vägen upp…

Hoppas ni alla vaknar inte bara vackra utan även nyktra!!

Stor kram

Andrahalvlek
lör, 2022-11-05 - 09:17

@annacananda Jag tänker att ni båda har en resa att göra. Tillsammans eller var för sig. Jag separerade för 9 år sedan och till slut var allt jag gjorde fel, och allt jag inte gjorde var också fel. Min sambo tillika barnens pappa hade blivit bitter av livets omständigheter, och han såg mig som syndabock delvis och använde mig som slagpåse. Mentalt, absolut inte fysiskt.

Och jag reagerade med att bli tystare och tystare och tystare. Jag hörde till slut inte alla tillmälen och hårda ord från honom, men vår omgivning reagerade. Att tyst ta emot, tiga och lida, innebar dock att jag begick våld på mig själv. Jag gillar att ha en god grundplanering och utifrån den sen göra spontana saker. Jag gillar teater och konst och föreläsningar och allt annat möjligt som berikar mig. Ger mig lite wow-känsla i tillvaron.

Min sambo muttrade dock nej, nej, nej, nej, orkar inte, orkar inte, orkar inte. Han fyllde sin tillvaro med spel på datorn, öl och whiskey. Finsmakare - det är noga med rätt sort och dyra drycker. Helst ska man vara tre-fyra gubbs som hänger och smakar och jämför och skryter och imponerar på varandra. Röka lite cigarr också för att toppa smaken. Då är livet toppen tycker barnens pappa. För mig är det bara boring.

Nåväl, vi separerade till slut. Efter 24 år ihop. Den 1/12 år 2013 flyttade jag till lägenhet. Han bor kvar i huset. Barnen bodde växelvis hos oss varannan vecka, tills de blev stora nog att flytta hemifrån. De är 25 och 23 år nu. Varje söndag bjöd vi varandra på middag, när barnen bytte hem. I åtta år höll vi på med det, tills yngsta dottern flyttade till ett LSS-boende.

Vi har byggt upp en annan typ av relation, vi är mer som syskon. Vi firar alla högtider ihop, liksom barnens födelsedagar och andras födelsedagar. Vi har en ständig kontakt via Messenger, både enskilt och i en familjegrupp. Vi umgås inte själva, barnen är vårt kitt. Men vi ställer upp för varandra, vill varandra väl. När jag var svårt sjuk i våras tog han ALLT med vår yngsta dotter. Han är den som jag ringer mitt i natten om jag får punka. Det finns få sådana.

När jag beskriver vår nuvarande relation, som är livslång men inte alls inkluderar någon attraktion, skakar folk på huvudet och säger: ”Himmel, sådana lyckliga separationer trodde jag inte ens existerade.” Jo, de finns. Jag är tacksam över att han finns i mitt liv, för ingen känner mig så väl som han. Men det finns som sagt ingen fysisk attraktion kvar alls, från något håll. Vi är klara med varandra.

Jag har haft relationer efter vårt uppbrott, men de munnen blev han kompis med. Just nu har ingen av oss en relation, men vi lever var för sig och gör vårt bästa av våra egna liv. Vi har helt olika intressen, men omsorgen av barnen har vi gemensam. Vår yngsta dotter behöver ju fortfarande sina föräldrar väldigt mycket eftersom hon har en intellektuell funktionsnedsättning.

Jag vurmar inte för separation, men jag vill berätta om hur det kan bli om man bestämmer sig för att man vill annorlunda med sitt liv. Var för sig.

Kram 🐘