Igår 90 dagar nykter. Idag är det dags för nya beslut…
Jag kan inte säga att jag mår bra. Hela gårdagen var en ”lång dags färd mot natt”. All ångest jag förknippar med julen infann sig utan någon bedövning att ta till. Smuttade på glöggen (lätt) men övergav den snabbt. En sipp och en tanke; nu skulle jag normalt ha korkat upp vinflaskan med något julmotiv på. Min svägerska skulle hoppat på och delat den med mig. Igår satt vi torra och det kröp i hela min kropp. Bar omkring på barnbarnet en stund, gick ut en runda, tog hand om disken och så stod jag där igen och tänkte; aldrig mer jag går med på att ha ”storjul” som maken kallar det. Han är så positiv i oktober/november när han bjuder in hela släkten och varmt lovar att han ska vara ledig innan jul och att allt är klappat och klart i god tid. Det slutade som vanligt med panikshopping av alldeles för dyra julklappar på lille julafton och sista maten på själva julafton. Stress, stress, stress och så fånigt. Jul som när vi var små. Ingen kunde bry sig mindre. Ungdomarna skakar på huvudet och barnbarnen frågar när den Riktiga Tomten kommer efter att morfar har gått ut. Det är en total parodi. Fruktansvärt plågsamt. Idag vaknade jag tidigt med en grym ångest. Så grym att jag fejkade magsjuka och har varit i ”karantän” hela dagen. Jag skulle kunna kräkas av min ångest. Så stark är den.
Jag har läst ”Flodhästen i vardagsrummet” och tänker att jag behöver läsa den igen och ta till mig de delar jag kan känna igen. Den kändes som om den var skriven av en gammal människa i en annan tid. Lite som vår julafton. Men den har sina poänger.
Vi har såklart gäster idag också. Ungdomarna spelar sällskapsspel och det låter som om de har roligt. Det glädjer mig. Utan alkohol. Vi kunde haft en lugn och skön jul och umgåtts istället för att skyffla julpapper och klappar som hälften inte är något att ha. Jag fick bland annat en flaska rött vin. Man undrar ju…vad har människor för bild av mig? Har det inte synts att jag har alkoholproblem? Märker ingen att jag är nykter? Märker ingen att det inte finns alkohol på julbordet i år? Vi fick också en mycket exklusiv vinprovning…av våra vuxna barn… jag fattar inte…
Maken har hoppat på och avstod att göra glögg och julsnaps i år. Bit för bit har han börjar prata lite om hur mycket hans pappa drack när han var liten. Jag har ju förstått det men det har alltid varit tabu att prata om. Nu kommer det sakta, sakta fram. Som man säger; när en går i terapi går hela familjen i terapi.
Jag försöker komma åt min smärta, den som ångesten döljer. Jag skulle behöva släppa taget och bara gråta. Med huset fullt av gäster kan jag såklart inte göra det. Det får vänta tills alla åkt hem.
Efter nyår ska jag åka på egen ”Retreat”. Jag har lånat några vänners sommarstuga och ska vara där ensam och i tystnad i tre dygn. Ingen TV, inget internet…jag ska fasta med grönsakssoppor, fruktsmoothie och te. Jag ska bränna doftljus och meditera. Jag ska läsa, skriva och teckna. Jag ska elda i kaminen - ingen annan värme finns. Jag ska sova och promenera i skogen…framförallt ska jag vara i tystnad.
Vi får se vilka tankar och drömmar som uppenbarar sig.

Nya beslut om nykterhet ska tas…det får bli en dag i taget…idag finns ingen längtan eller saknad efter vin. Samtidigt så finns en liten tanke i min hjärna på att prova att dricka ett glas…ja, ni vet…en liten, liten mask som kryper omkring och viskar; testa, testa…du kan säkert dricka normalt nu. Men då finns en annan liten, liten mask som svarar att om man har ett beroende så kan man inte dricka normalt. Varför skulle jag dricka? Enda anledningen nu skulle ju vara att få lite lindring av min ångest som äter mig inifrån. En stund, 12 timmar högst och sedan skulle allt var värre än innan idag. Jag vet det nu.
Idag är ingen bra dag - imorgon känns det bättre.

Kram

🦛

@annacananda Grattis till 90 dagar. Vad skönt det låter med din resa 🏡
Att ge alkohol i gåva till folk är ett otyg. Överlag, inte bara till oss med beroende. (Min åsikt).
Tråkigt att läsa att du mår dåligt men som du säger, imorgon känns det bättre.

Du säger att du självmedicinerat med alkohol tidigare, de känslor du försökt komma undan behöver nu ta sin plats. Det är jobbigt. Skit jobbigt rent av men ack så viktigt.
Jag hoppas din ångest lägger sig och att du mår bättre imorgon.
Kram 🤗

@annacananda Grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Det är som allra mest jobbigt när det skaver som mest. Och det måste få skava, först då identifierar man skaven och kan på sikt göra något åt dem.

Ingenting blir sig riktigt likt när man har blivit nykter. Det är en guppig färd, men det är så värt det i slutändan. Jag lovar! Ditt planerade retreat låter alldeles underbart 🥰

Kram 🐘

PS. Jag har också kommit på att jag inte trivs i för stora sällskap, och jag gillar inte när det håller på för länge. Jag orkar inte. Så 3-4 personer och 3-4 tim är lagom, har jag kommit på. Så det är en målsättning som jag vill driva framöver.

@annacananda Jag kan verkligen på något sätt känna hur det känns för dig. Som att jag känner igen den där känslan med ångesten som skymmer sikten för smärtan samtidigt som det finns massor av människor runt omkring. Med en flodhäst som smyger runt hörnen. Min flodhäst tror jag mest fanns inom mig själv har jag insett. Det är en process att spräcka den så att smärtan, som döljs av den stora kroppen, kan titta fram i sin nakenhet. Att kunna ta emot den i sin nakenhet och värma den då den fryser. Allt annat runtomkring kan kännas betydelselöst och meningslöst, en konstgjord värld och konstgjord lycka. Något man själv deltagit i, bedövad av alkohol, för att stå ut.

När jag hade varit nykter ett tag började jag se på omvärlden med andra ögon, ur ett annat perspektiv, obedövad. Jag ville inte gå tillbaka till att delta i det spelet jag var en del av mer. Jag kunde inte gå tillbaka när jag fått se det med nyktra ögon och inte ens alkohol skulle kunna hjälpa mig att stå ut längre. Jag inser i detta nu, att alkohol aldrig mer skulle kunna hjälpa mig att stå ut som förut, för jag hade sett sanningen. Förmodligen skulle jag fått utbrott av raseri om jag skulle börjat dricka alkohol igen, för jag har sett sanningen. Den verkan alkohol hade på mig, att döva, är borta.

Tänk, vad ditt inlägg berör mig och vilken otroligt klar insikt det gav mig. Jag har sett sanningen och alkohol kommer aldrig någonsin kunna ge mig lindring mer. Jag vet det nu. Det jag kan dela med mig till dig är att det tar sin tid att få allt på plats och det tar den tid det tar. Det kommer att bli bättre. Din process kommer att föra dig framåt och i den processen finns inte plats för alkohol.

Sköt om dig❤️

Tack snälla underbara @vår2022 När jag läser ditt inlägg kommer tårarna jag inte kunnat nå. Dörren till mitt sovrum (gästrummet) är stängd så ingen ser. Kanske kommer tårarna för att du och ni andra är här när jag efter en lång frånvaro kommer tillbaka med min ångest. Tänk att någon där ute förstår vad jag känner och tänk att någon känner ungefär likadant. Tänk att jag inte är ensam!

Och härliga @Andrahalvlek - du är också här, efter så många år! Tänk vad du ger tröst och kloka ord. Din ärlighet svider ibland MEN så bra! Så bra! Det du skriver om din 14-åring kunde vara jag. Hon vill inte tala till mig. Hon gömmer sig bakom ångesten, hon har gömt sig bakom alkohol, fest och pojkar/män. Hon är 14 men hon är så liten, så liten…

Tack @Lina. 2.0 för pepp och tröst. Det värmer!

Kram

🦛

@annacananda Jag pratade med min dotter idag, som har ett brustet hjärta då hennes relation efter 5 år tagit slut. Mina ord till henne var att det är svårt, att det är en sorg men att det kommer att bli bättre. Det tar den tid det tar för att komma igenom, men det blir bättre❤️. Det gör ont i mitt hjärta när hon har ont. Att sorgeprocessen har faser, förnekelsefasen, reaktionsfasen, sorgefasen och nyorienteringsfasen. Man går igenom dem sedan kommer man ur. Tänker att det kan likställas med nykterhetsprocessen och att det måste ta den tid det tar och att under den processen hitta och få kontakt med sig själv och hjälpa sig själv igenom detta. Jag är glad att jag är på den plats jag är idag och kan hjälpa min dotter att bära henne, genom att stå trygg och trösta henne och säga att det kommer att bli bra. Det räcker så. Det är dit sorgeprocessen leder till slut, det blir bra. Och att vara nykter är en förutsättning för att nå dit.

Kram❤️

@annacananda Jag önskar jag hade kunnat hjälpa dig med bra tips och råd. Det som hjälpt mig mycket är självhjälps böcker, personlig utveckling. Vad det än är jag vill ha hjälp med att förstå eller utveckla googlar jag runt efter böcker och annat att läsa. För mig hjälper böcker otroligt mycket.

Stor kram❤️

@Himmelellerhelvette
Ja, jag vill skrika ut: Hjälp mig! Hjälp mig! Och jag förstår att jag får hjälp här! Jag har just startat en ny tråd - jag har beslutat mig för att hålla mig nykter 3 månader till. Jag ska ta fram blocket idag och mina nya pennor. Börja minnas och börja skissa. Tack för att du finns - det är en stor hjälp! ❤️❤️❤️
Kram
🦛

@annacananda Vad härligt att teckna, släpp bara på! En bild säger mer än tusen ord. Jag har heller inte vågat måla eller teckna men har gått på bildterapi för typ 20 år sedan. Det var en skön terapiform och jag fick använda alla möjliga material när jag målade/tecknade bilder. Vi pratade först och sedan målade jag mina känslor och bilder i huvudet. Till slut vågade jag släppa på och det var riktigt förlösande. Sedan pratade vi om det jag skapat. Minns olika bilder fortfarande som jag gjorde. Så teckna på, det är verkligen terapeutiskt❤️😁