Hej.

Jag har sporadiskt läst här på forumet sedan jag började komma till insikt om mina alkoholproblem för några år sedan.

Jag har under den här tiden gjort några mer eller mindre seriösa försök att förändra mitt drickande och har också vid några tillfällen bestämt mig för att sluta helt, dock trillar jag alltid tillbaka efter någon eller några månader.

Min längsta vita period var 7 månader för några år sedan och utöver det har jag haft perioder om 1-3 månader med några månaders mellanrum.

Att hålla upp med alkoholen är sällan några problem i sig, min problematik består framförallt i kontrollförlust när jag dricker, inte i något oemotståndligt sug när jag är nykter. Oftast kan jag hålla konsumtionen till en flaska vin i veckan genom att inte köpa hem mer än så, behöver dock planera drickandet så att jag kan gå och lägga mig efter att flaskan är urdrucken då jag annars kommer att känna ett starkt sug efter mer.
Dagen efter har jag oftast bakfylleångest även om jag oftast inte har särskilt starka fysiska symptom på bakfylla.

Kontrollförlusten är inte total utan jag kan ta två glas vin till en middag eller så och sedan sluta, detta kräver dock oftast att jag har någonting nästa dag som tvingar mig att begränsa mig, exempelvis jobb. Att stoppa är alltid en viljeansträngning, om än inte alltid en stor.
Dricker jag mer än två glas, kanske uppemot en flaska tappar jag så gott som alltid kontrollen om mer alkohol finns tillgängligt, då finns inga gränser för hur mycket det kan bli.

De perioder jag hållit upp med alkoholen har jag generellt mått väldigt bra, vaknar pigg och alert och är överlag gladare. Undantaget kan vara helgkvällar där jag kan vara lite lättretlig på min familj.

Retligheten beror troligen på att jag är en ganska introvert person som behöver tid för mig själv för att kunna koppla av ordentligt, andra människor, även de närmaste kan ofta göra mig stressad. Jag tror att alkoholen fungerar som ett filter mot den här stressen och hjälper mig att varva ner trots sällskapet.

Trots att mina vita perioder oftast går ganska bra och trots att jag inte upplever några större problem med att avstå alkohol slutar det ändå på något sätt alltid med att jag börjar dricka igen, oftast utan något uppenbart skäl.

Oftast blir det bara så att jag helt plötsligt betämmer mig för att köpa hem någonting eller att jag tar ett glas av hustruns vin och därefter är jag tillbaka i gamla hjulspår där jag dricker min vinflaska varje fredag eller lördag i några månader innan jag tar ett nytt uppehåll, oftast efter att det på ett eller annat sätt spårat ur.

Hade det bara rört sig om den enda flaskan vin i veckan hade jag kunnat leva med det men jag vet att det alltid kommer att spåra ur förr eller senare, ibland kan det gå mer än ett år emellan men förr eller senare händer det, ofta i samband med utgång med jobbet, något som jag börjat dra mig för att vara med på vilket är tråkigt då jobbet är där jag får det mesta av min sociala kontakt utanför familjen.

Arbetar so tjänsteman inom industrin och alkoholkulturen på arbetsplatsen lämnar en del att önska. Skulle säga att en klar majoritet har ett riskbruk och det skojas friskt om hur full NN var på fredagens afterwork mm. inför varje ledighet pratas det alkohol och det är fullkomligt självklart att man super till så fort man är ledig.

Nu skall min fru och jag skiljas och jag är osäker på hur jag kommer att reagera när jag blir helt själv varannan vecka.
Kanske gör det det lättare för mig att avstå alkohol då jag får möjlighet att vara för mig själv och kan koppla av utan alkohol eller så blir det tvärtom, att mitt drickande eskalerar då ingen annan finns i närheten och tvingar mig att begränsa in konsumtion.
Jag hoppas på det första men befarar det senare.
Jag är inte särskilt orolig för de veckor jag kommer att ha dottern då jag inte kommer att tillåta mig själv att dricka då jag har ansvar för henne. Åtminstone inte i nuläget, vad som kan hända om jag tappar kontrollen under de barnfria veckorna kan jag inte sia om.

Jag skulle väldigt gärna helt ge upp alkoholen då jag vet att jag mår bättre utan den och det skulle helt ta bort oron för att tappa kontrollen men hur gör man för att upprätthålla motiationen och stå fast vid sitt beslut?
Jag har som tidigare nämnt haft uppehåll av varierande längd tidigare och har då varit inne på att helt sluta då jag egentligen inte saknat alkoholen, annat än som måltidsdryck, men av någon anledning trillar jag alltid dit förr eller senare, lyckas övertyga mig själv att jag nog kan dricka måttligt ändå, det har ju varit så lätt att hålla upp så jag har nog egentligen inga problem, eller att mitt drickande ändå inte är så farligt, jag är ju trots allt långt ifrån värst på jobbet och så länge jag håller mig till min enstaka flaska på helgen så är det inte ett problem.

@Heffaklump Välkommen hit!🌸
Läste vad du skrivit. Har precis lyssnat på en bok om just alkohol, vad det är och vad den gör med våra kroppar., vidare vår kultur med alkohol. Myyyycket intressant och ögonöppnande.

Har du funderat över varför vi ens dricker alkohol?

En dryck som faktiskt är beroendeframkallande, och DEN ska man ha trevligt eller slappna av med?!

Boken heter, The stop drinking expert, Craig

Lyssna på den och du kommer få svar på dina funderingar.

@FriNu
Tack för välkomnandet och för tipset!

Såg att den finns på Storytell, lägger till den i min bokhylla.

Har precis börjat lyssna på "The Alcohol Experiment" av Annie Grace, intressant men är av princip alltid skeptisk till den här typen av böcker.

Samma med exempelvis dietböcker, ofta självutnämnda experter som har upptäckt någonting som ingen annan känner till och kan ofta backa upp sin ståndpunkt med vad som låter som vetenskapliga argument när de i själva verket blandar hejvilt mellan etablerad vetenskap, tveksamheter och rent hittepå. Som lekman är det svårt att avgöra vad som stämmer och inte då det hela oftast låter väldigt övertygande.

Brukar försöka hitta objektiv information om den här typen av författare innan jag tar vad de skriver alltför seriöst men har inte lyckats hitta någonting om Annie Craig (bara googlat lite under gårdagen) mer än att hon är utbildad inom och har arbetat med marknadsföring och att hon under en tid, enligt egen utsago, drack två flaskor vin om dagen.

Tror ändå att det kan finnas ett värde i att läsa den här typen av böcker, förutsatt att man inte tar allt som skrivs som absolut sanning, i det att man håller intresset och motivationen uppe.
Gjorde på samma sätt när jag skulle komma igång och börja träna, läste allt jag kunde komma över, började följa flera instagramkonton inriktade på träning och sträcklyssnade mig igenom 4-5 olika podcasts om träning för att hela tiden mata mig med budskapet att träning är bra och få hjärnan att acceptera träning som en naturlig del av livet, alla jag såg och lyssnade på gjorde det ju.

"Har du funderat över varför vi ens dricker alkohol?"

Har läst en del om det men vet inte riktigt vad du syftar på.
Menar du rent kemiskt, vad som händer i hjärnan eller menar du mer kulturellt?

@Heffaklump Håller med dig om att det inte finns en universal lösning i frågan och att det skrivs väldigt mycket och olika tips på hur man ska sluta.
Det jag fastnar för i den här boken, är att han vinklar det till att bruket av alkohol beror inte på personen utan drycken, alkohol är som vilken drog som helst, bli inte förvånad om du fastnar i att dricka mer, det är kemiskt,
Den är stundvis seg att lyssna på, men finns många guldkorn i den.
Den fick mig att sluta i att tveka om jag ens ville sluta. Jag var ingen stordrickare, men kände att det emellanåt blev för mycket. Och nu behöver jag inte ens fundera på det. Lika bra att sluta.
Det är gott ändå att lyssna på olika böcker i ämnet så att man får inspiration till att fortsätta på samma spår

@Heffaklump Hej, du skriver att du lyckas ha långa vita perioder men sen börjar igen. Kanske har du då redan läst om hur viktigt det är med nya och nyktra vanor. Alltså är man van vid att koppla av med alkohol, så måste man hitta nya sätt. Använder man alkohol för att lindra ensamhet måste man hitta andra sätt att lindra osv. Någon här tyckte att åttio procent av nykterheten handlar om vanor.
Och många här undrar just ”Vad GÖR man utan alkohol. I början krävs vilja och motivation, men som allt nytt är det spännande i början, sen blir det vardag…
Kanske något du funderat över?
Har för mig att det står om detta i Skål tamejfan, ytterligare en bok.😌

@FriNu

Jag skall absolut lyssna på den.

Jag har hyfsad koll på hur påverkar signalsubstanserna i hjärnan, det jag tycker är konstigt är att det kan gå så bra att hålla upp, inga problem alls, inget sug, träning flyter på osv och sedan från ingenstans bestämmer jag mig för att dricka.
Ingenting som hänt i livet, inte mer stressad än vanligt, inga fester eller någonting, bara ett dumt beslut från ingenstans som sedan leder till att jag direkt hamnar tillbaka i gamla hjulspår.

@Amanda L
Hej.

Jo jag har läst om det, lever idag familjeliv med fru och dotter, vi har dock ansökt om skilsmässa och hustrun flyttar ut i september. Dottern kommer att bo varannan vecka.

Som jag nämnt tidigare är mitt problem egentligen helgerna, vardagarna går av bara farten och oftast dricker jag inte alls, ibland om det finns någonting hemma kan det bli något glas mitt i veckan till maten eller så.
På helgerna gör jag oftast inget speciellt, brukar bli en lite godare middag på fredagen och sedan soffläge framför TV:n med familjen, detta gäller även då jag inte dricker. Lördagar brukar det bli familjeaktiviteter, fotbollsträning för dottern, någon utflykt osv.

När jag blir själv varannan vecka kommer jag absolut behöva hitta nyktra vanor för att ersätta alkoholen, en kväll framför TV:n är alltför lätt att kombinera med alkohol.
Jag tränar redan en hel del, 4-6ggr i veckan, både kondition och styrka och siktar just nu på att genomföra ett marathon i september, tycker om att läsa, gillar fysiska aktiviteter av olika slag, klättring, kampsport osv, kanske kan jag ta upp kampsportsträningen igen när jag har varannan vecka för mig själv, den lokala klubben har träningar flera gånger dagligen så om jag ser till att vara där på fredag- lördagkvällar kan jag inte dricka.

Funderar också på att börja plugga på deltid och distans, har tidigare påbörjat inläsning av behörighet för tekniska högskoleprogram via komvux men då jag bytte tjänst för några år sedan hade jag inte längre tid att läsa, kanske tar upp det igen. Kommer inte att gå fort, en bachelor kommer nog att ta mig 6-10 år men det är ju någonting att göra åtminstone och jag tycker om att lära mig nytt.

Ett problem jag har är att jag inte har någon i min närhet som är nykter.
På jobbet är, som tidigare nämnt, alkohol centralt i allt umgänge utanför arbetstid, familjen (föräldrar och syskon) dricker en del, vissa på en riskabel nivå, andra mer måttligt men dricks gör det mer eller mindre varje gång vi ses.

Har inga nyktra vänner, de flesta är dessutom parvänner som har sina egna familjer och dessutom bor en bit bort så hur mycket man kommer träffa dem framöver återstår att se. Har en gammal vän sedan högstadiet som är singel och som jag träffar någon gång om året, tyvärr har vår relation kretsat helt och hållet kring alkohol, han har också problem, så det är ingen relation jag vill hålla alltför mycket liv i.

@Heffaklump Verkar som du kommer i kontakt med många som tränar? Kanske någon kontakt du kan odla där?
När det gäller vänner så umgås jag med dom som förut men dricker alkoholfritt. Funkar bra. Om det inte är någon som enbart vill hänga på bardisken…

@Heffaklump jag känner igen mig så väääääl. Försökt hålla mig till 1-2 öl, 50 cl, 5%, fredag och lördag. Funkar bra ca 3-4 helger sen drar man på rejält och blir packad och rejält bakfull. Tar en återställare på lördagen, redan på dagen och är igång igen. Vad hände?? 😝

@Amanda L

Träffar inte så många i samband med träning i nuläget, för att få ihop livspusslet har jag sedan några år tillbaka tränat på morgonen innan jobbet, av någon anledning är det nästan tomt på gymmet kl 4.30 ;)
Även löpning och cykling är aktiviteter som jag utför ensam.

När frun flyttat ut och jag landat i mitt nya liv planerar jag dock att ta upp kampsportsträningen igen, då blir det mer socialt.

Jag kan också umgås med vänner som dricker, är bara lite trött på att det alltid skall finnas alkohol med i bilden när man umgås, dels av gammal vana, det har ju alltid varit så när man umgåtts men också för att alla är så upptagna med sina egna liv att när man väl får möjligghet att ses så vill man slå på stort. Har egentligen ingen som jag bara kan knalla över till på en kopp kaffe. Skulle vilja ha tillgång till en krets där det är helt naturligt att inte dricka.

Hade en granne som jag umgicks med en del som visserligen inte var nykterist men som drack ytterst sällan och då med måtta. Det var väldigt skönt att ha en relation där alkohol aldrig varit med i bilden. Vi bondade istället över gemensamma intressen, hade barn i samma ålder osv. Tyvärr flyttade grannarna, inte långt men tillräckligt för att vi skulle tappa kontakten då vi inte bara kunde knalla ner för trappan längre.

Vi får se när jag kommer igång med kampsportandet igen, tror att grannen är sporadiskt aktiv i klubben fortfarande.

@FriNu
Ja, så är det. Skumt att man bara kan tappa det så när det ändå fungerar ibland.
Kan gå lång tid, ibland månader, där jag dricker min vinare och är ganska nöjd med det och sedan, plötsligt, får jag för mig att jag skall gå loss på flaskan med grappa som stått i spritskåpet i flera år, helt utan anledning, jag är själv uppe efter att familjen gått och lagt sig och jag gör ingenting speciellt, varför går jag inte bara och lägger mig?

Samma med utekvällar, ibland går det jättebra (mer och mer sällan) men ofta spårar det fullkomligt.
Exempelvis vid utgångar med jobbet, man tänker sig att man bara skall vara med på middagen innan det riktiga festandet drar igång. Ibland går det bra och man är hemma vid 21 och har bara druckit 2 glas men det kan lika gärna (oftare numera) sluta med att man kommer hem klockan 4 tusenlappar fattigare och med flera flaskor innanför västen utan att ha någon vettig förklaring till varför det gick som det gick den här gången.

Jag har dock väldigt sällan tagit återställare, det har hänt men mestadels på utlandssemestrar och liknande, känner mest avsmak för alkohol dagen efter och tur är väl det? Annars hade det nog spårat fullkomligt för länge sedan.

@Amanda L
Det kan jag absolut men tror jag väntar med det tills separationen är klar, för mycket att stå i nu och har svårt att få tiden att räcka till som det är. Tror det kommer bli bra till slut, bara jag kommer igång med lite nyktra aktiviteter och får nyktra forum där jag kan träffa folk utan att dricka.
Hoppas också att separationen skall leda till att jag känner ett mindre behov av alkohol då den stressen försvinner.
Äktenskapet har varit dåligt länge och vi bestämde oss för att gå isär redan för två år sedan men så blev dotten sjuk i samma veva och det var inte läge att gå isär just då.
Det har funkat ganska bra att fortsätta bo ihop, inga större bråk sedan beslutet att gå isär fattades men det finns ju en viss underliggande stress och irritation som jag tror kommer lägga sig när vi väl går isär.

Lite kämpigt just nu. Har bara varit utan alkohol sedan i söndags och det brukar inte vara några problem. Det hade det nog inte varit i normala fall heller men är på semester med familjen, dels brukar semester innebära mer drickande, dels sitter vi inträngda i en liten stuga på en camping med hårda sängar och utan TV, jag, min blivande ex-fru och vår kortisonstinna dotter (hon har en kronisk sjukdom och tar mediciner dagligen, kortison i perioder). Vädret är grått, småkyligt och det regnar till och från.

Har sällan varit så sugen på något starkt men har lyckats hålla mig till alkoholfri öl såhär långt, var nära vid ett tillfälle då vi skulle ut och äta och frun erbjöd sig att köra om jag ville ha nåt (har inte berättat om att jag försöker sluta igen, upplever sällan att jag får något stöd i det ändå och hon flyttar som sagt ut i september oavsett) men jag valde att köra och dricka alkoholfritt, det kändes bra.

I övermorgon åker frun hem, dottern och jag blir kvar ett par dagar innan vi åker hem för en mellanlandning innan vi åker och hälsar på mina syskon och syskonbarn ett par dagar.
Får se om det blir lättare då, mindre trångt i stugan och jag upplever att dottern oftast är lättare att hantera när jag är själv med henne, hustrun tycker likadant så det är nog någonting i vår kemi som hetsar upp henne.

@Amanda L
Det blir det.
Känns bättre nu efter en natts sömn, tror jag tar en löprunda i eftermiddag om det blir jobbigt igen.
Hittade ett bra löpspår igår morse.

Tydligen var det någon form av fyllebråk i grannstugan inatt, jag sov som en stock och märkte ingenting men frun hade hört det, eventuellt hade polisen behövt komma hit.

Inte för att mitt drickande brukar leda till den typen av bråk men ser det ändå som ännu ett skäl att avstå alkohol.

@Heffaklump Du eller ni befinner er i en tuff situation och mycket högt stresspåslag nu när ni befinner er i attgå isär. Styrka till dig, er!!!!
Det kommer att vända.

@FriNu
Tack!
Jo, det är lite kämpigt.
Vi kommer bra överens och bråkar inte särskilt mycket, dock finns det ju orsaker till att vi bestämt oss för att gå isär så visst är det lite tärande, framförallt nu när det börjar närma sig.
Vi bestämde redan för runt två år sedan att vi skulle gå isär men kort därefter blev dottern sjuk och då var det inte läge att bryta upp så har nog bearbetat det mesta men nu börjar det trots allt bli verklighet.

Framförallt är jag orolig över att berättta för dottern.
Tror redan att hon misstänker att någonting är på gång då hon ställt en del frågor det senaste året, hon är också väldigt mån om att vi skall göra saker tillsammans alla tre, vilket inte varit så viktigt för henne tidigare.
Hade varit jobbigt nog att berätta i vanliga fall men nu när hon står på kortison är hon fruktansvärt labil, energin är på 200% och humöret svänger konstant, mestadels vansinnigt arg eller väldigt ledsen.

Idag har annars varit en bättre dag, tog en kort löprunda och ett kettlebellpass vid 10 sedan tog vi det lugnt på campingen under förmiddagen med minigolf och hinderbana, däreftefter åkte vi in till en lekplats i stan där vi hängde tills ca 17 då frun tog bussen hem. Lät dottern välja restaurang för kvällens middag så vi hamnade på Pinchos, blev två alkoholfria öl där och nu ligger vi och slappar i soffan, dottern spelar högljudda spel på mobilen och jag skriver här, avslappnat och bra.

@Heffaklump Du är verkligen stark.
Skönt att ni inte bråkar... puhhh.
Det är svårt med skilsmässa för barnen. Jag skilde mig för sex år sedan, det var tufft för barnen. Men det berodde mest på hur vi vuxna hanterade situationen. Idag är två av mina barn vuxna och min äldsta dotter tycker idag att vi fattade rätt beslut. Hon säger att jag är myyyyyyycket lyckligare nu (trots att det varit stormigt ned min särbo).

Det är fruktansvärt jobbigt med beslutet och till att gå isär. Men det blir bättre, mycket bättre för alla, även barnen.