Senaste kommentarerna i forumet

Tittar in för att önska alla ett Gott Nytt År 2023🌠🌠🌠. Jag är ju inte här så ofta numera. Det har funkat bra att avstå A helt en längre period nu. Jag vet dock hur lätt det är att trilla dit igen så forumet finns som en trygghet för mig. 😊 💕

Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.

När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?

Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!

Tack för att du delar och stöttar!

Kram

🦛

@vår2022 Tack för tröstande inlägg - det ger ju hopp om att hitta in i kärnan och knäcka gåtan.

Jag ä så tacksam för att jag hittade hit och får så mycket stöd av dig!

Kram

🦛

@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…

Kram och tack för att du finns!

🦛

Julhelgen avlöpte väl. Alla var sams och ingen alkohol dracks. Skönt! Nu hoppas jag på en lika fin nyårshelg.
Jag lyssnade på Marika Carlssons vinterprogram igår, i vilket hon pratar om sitt sockerberoende men det kunde lika gärna ha varit ett alkoholberoende. Igenkänningsfaktorn var hög. Lugnet som sprider sig i kroppen när hon tar sin drog. Ångesten efteråt. Bestämmer sig för att aldrig mer äta socker. Slänger allt. Plockar en stund senare upp det ur soporna. Köper nytt. Åker till olika affärer för att handla för att de som jobbar där inte ska inse vilka mängder hon totalt köper. Hon har blivit hjälpt genom att lära sig att hantera sina känslor på annat sätt än genom att äta socker.
Jag måste lära mig att hantera mina känslor utan att dämpa eller förstärka dem med alkohol. Många gånger dricker jag dessutom bara av gammal vana, utan att egentligen vara sugen på alkohol. Där måste jag också jobba med mig själv. Där är boken "Beteendeprincipen" till god hjälp.

@Majaela Låter verkligen som att du varit under superstress både på jobbet och inför att fixa jul. Du tog till vin för att döva, dämpa och orka stå ut efter att ha levt så bra under hösten. Du berättar att du inte skulle få någon sympati eller hjälp, bara förakt om du skulle brutit ihop av din otrevliga elaka man. Sedan applåderar han och övriga över din perfekta insats. Du känner dig tom och det kryper i kroppen när allt är över.

Det blir tydligt vilken roll alkoholen har i ditt liv. Den dövar, dämpar, blockar dina känslor och tankar för att du ska klara av livet och stå ut. Utan alkohol skulle du bryta ihop, inte orka. Din man och de övriga applåderar dig för att du orkar och du måste dricka för att orka, annars går det inte. Som jag ser det finns det en hel del du måste ta itu med för att inte behöva ta till alkohol. Din man som inte hjälper till och som föraktar dig om du inte fixar allt. Det låter inte som en hjälpsam eller kärleksfull man och även om du dricker så kommer inte han att ändra på sig. Inte konstigt att du känner dig tom. Alkohol dränerar, utarmar och stänger av känslor, kvar finns ångest och rastlösheten som ett töcken. Man får inte tag på sina känslor och vet varken ut eller in.

Tänker att du behöver reda ut i hur du vill att ditt liv ska se ut på alla dina livsområden. Hur vill du att dina relationer ska se ut, hur det ska se ut på jobbet. Hur du vill leva ditt liv. Vad som måste bort, vad som måste ändras och vad som måste in. Alkohol löser det inte, det tar bort smärta och symptom för stunden, men såret är öppet och varet finns kvar och behöver en ordentlig rengöring och vård för att det ska läka ut bra.

Hoppas du får ett fint nyår och inte behöver dricka för fixa och för att stå ut❤️

@annacananda Jag är så imponerad av dig! Du kämpar verkligen och är så förståndig att du förstår att alkohol på detta är totalt värdelöst!

Jag tror att vi blir starkare och mer insiktsfulla ju mer vi möter allt nyktra. Jag har förstått att när jag börjar tänka negativa tankar eller blir nedstämd, arg m.m. Då behöver jag en paus, kan lägga mig och vila en stund eller meditera. Sedan känns det bättre.

Kram❤️

Nä, Majaela! Det är INTE dig det är fel på i det här läget. Jag tycker att det låter som om du ställer höga krav på dig själv och på hur det ska vara och se ut. Där tycker jag att du är i gott sällskap. Många härinne har vittnat om samma beteende. Någon slags idealbild vi siktar mot och sen kör vi in i kaklet, orkar inte med och dricker därför.
Du verkar dessutom leva med någon som också ställer krav på perfektion. Det låter ganska jobbigt. Du måste se vad du lyckas med! Du har nästan slutat helt med alkohol. I en miljö där det dricks! Det är väldigt starkt!
Jag har liksom du haft den där tomhetskänslan. För mig har det nog ofta handlat om att jag inte varit ”med” själv. Inte på grund av fylla, men på grund av att jag haft koll på allt och alla och inte kunnat vara där och njuta i situationen. Ständigt på nästa steg. Det låter som om du är utmattad och med all rätt. Jag blir lite förbannad på din man när jag läser det du skriver. Tar han något ansvar? Han kanske också blir stressad och då också elak? Eller är han en elak person? Och om han är det och du fortsätter att leva med honom så behöver du se ditt eget värde. Det kan han inte röra. Bestäm dig för vad som är rätt, vad som stämmer. Allt annat skit han häver ur sig ligger hos honom. Du behöver inte ta emot apan, låt den vandra tillbaka till hans knä. Har du arrangerat ett perfekt julfirande, jobbat heltid och slagit knut på dig själv då har du. Du är en jäkla drottning! Ta inte emot en smutsig apa. Ta bara emot beröm, mjuka katter etc.

Det gör ont att läsa det du skriver. Om personen till och med säger att hen spelade. .. jag tror att det du beskriver inte är helt ovanligt ändå och att du lever ihop med en Person som inte är riktigt frisk. Man kan läsa om de här personerna som överöser med beröm och kärlek initialt för att sedan när de fått kontroll sakta bryter ned. Det är inte så konstigt att du har ”löst problemet” genom att dricka, men nu har du ju förstått att det inte är någon lösning.
Du beskriver ett liv som skulle göra vem som helst utmattad. Jag började dricka när jag hade järnbrist och blev extremt trött. Alkoholen blev bränslet. Helt galet såklart eftersom den sabbade sömnen etc.
Du jobbar heltid, hämtar barn på förskolan, lagar mat, troligtvis en massa annat. Vet inte om hen du lever med tar sin del av ansvaret, men det låter inte som att ni jobbar tillsammans med att komma framåt och tar gemensamt ansvar.
Det låter nästan som hen också dricker och har riktigt dåligt ölsinne? Blir arg, elak och bitter? Eller är det även utan alkohol. Oavsett har du levt med någon sen du var 17 år som inte lyfter dig alls, utan som sakta bryter ner dig. Det låter som om du börjar hitta den där kärnan av ditt eget värde och att du börjar fatta att det inte är du som gjort fel när någon tjafsar om en pizzadeg. Du är en av 5 på jobbet som kan allt. Ok du har druckit för mycket de senaste 2-3 åren, men nu vill du sluta. Det är ett oerhört bra beslut att ta och du kommer att greja det. Tycker att du låter beslutsam och att du har en strategi. Låt ingen trycka ner dig. Du är värd allt stöd och eftersom du inte får så mycket sånt utifrån får du berömma dig själv och hänga här. Allt lycka till, till dig!

Tack för alla stärkande kommentarer!
Det är mycket att fundera över, jag vill ha en förändring men det är svårt när man genast möts av mothugg eller tystnad.
Jag har bestämt mig för att ge upp alkoholen för nu, ett bra tag framåt (minst 100 dagar har jag övertalat migsjälv). Ska fundera under tiden om jag vill börja, vilka tillfällen isåfall och varför.
Har trots alla mothugg varit helt nykter i en vecka. Men varit tufft, direkt kommer kommentarerna om jag gör något fel eller förändring i en plan blir det tråkigt här hemma. Senast var det om en pizzadeg… Men efter hur jag varit så spelar det ingen roll hur konstruktiv jag försöker vara, jag har ju redan skapat en dödssynd genom att dämpa min ångest med alkohol. Ångesten smyger sig på om kvällarna och jag försöker söka mig in här för att dämpa min ångest.
Genom åren är det en kommentar som ofta cirkulerar i min skalle..
När vi träffades var personen den mest omtänksamma, snällaste, givmildaste personen jag någonsin har träffat. Fanns alltid där för mig oavsett vad.
En gång sa personen en sak jag inte kunnat släppa när jag nämnde hur jag ansåg att personen brukade vara. ”Jag är inte den personen, jag spelade den för att jag var uttråkad.”

Samtidigt så låter allt så hemskt när jag radar upp det. Jag gör fel och haft dåligt självförtroende, lätt kunnat bli upprörd och ångrat mig sen och bett om ursäkt såklart.
Det är lätt att peka fingrar, men jag undrar ofta om jag är den dumma. Senast ikväll fick jag höra att jag suger allt gott från jorden. Men det var bara en pizzadeg..
vill bara fly till min gamla vän som jag försöker säga upp bekantskapen med (alkoholen).. känns oftast bättre på morgonen, kvällarna är värst..

Har haft en svacka där jag medicinerat, tre dagar före jul. Det blev för stressigt. Dessutom en otrevlig elak man på det så tog jag till alkohol för att klara av situationen.
Mycket begränsade mängder men helt i syfte att få ned pulsen och inte bara sätta mig ned och bryta ihop. Har mycket ansvar och många deadlines på flera plan både yrkesmässigt som privata. Fanns ingen plats eller tid för att avbryta något eller finns plats för fortfarande.
Någon sympati eller hjälpa hade jag inte heller fått om jag hade brutit ihop, bara förakt.
Därför kämpade jag på . Allt blev perfekt, inget förakt utan stolthet och beröm från min man och alla omkring mig. Men idag när tomheten efter allt julfirande är över kryper det i kroppen på mig. Varför tog jag våld på mig själv IGEN för att orka. Fasen att jag aldrig lär mig .
Det här är inte så bra .
En månads daglig stress med långa ”to do list” sen när jag skall koppla av känns det bara tomt och ångestfyllt .
Trist med tanke på att jag levt så bra under hela hösten.

@Murphy Ditt inlägg berör mig verkligen! Du var så ung när ni träffades! Att leva med någon som förminskar, ignorerar och får sin partner att känna sig värdelös är inte sunt och det är inte så det ska vara. Det är psykisk misshandel och det är inte du som gör fel. Att ni har det bra tills ”du gör något fel” känner jag så väl igen! Det är så en manipulerande person gör för att få dig osäker. Jag har själv på nära håll sett vad ett sådant förhållande gör för en ung människa och över tid. Läs om psykisk misshandel och ta hjälp! Och bra att du läser här när du vill dricka alkohol. Du kan ta dig ur det här och det finns många här som kan stötta dig.

@annacananda @Andrahalvlek Jag tror att det är svårt att glömma, det finns där någonstans längst inne och påverkar oss, även om man inte själv kan uppfatta det. Det för att det på något sätt ändå har präglat oss och man har lärt sig att kompensera. Det kan dock vara svårt att upprätthålla en kompensation livet igenom, det är här alkohol lätt kan komma in eller så kan man krascha. Att kunna komma åt det man kompenserar och hitta ett annat sätt att leva sitt liv på, utan att kompensera, helar och det går inte åt så mycket energi. Som att hitta det som felar i vår kärna, den kraft som gör att vi kan härda ut och hantera livet och känna tillit till sin egna förmåga att hantera motgångar❤️

@annacananda Så fint och sorgligt på samma gång att du lyckades hitta året där du behöver börja rota, för att på sikt läka. Jag tänker att vi har liknande erfarenheter från vår uppväxt, och min lösning har varit att glömma. Jag kan återge vissa delar av de åren, men jag väljer oftast att inte ens tänka på det.

Det som har skavt allra mest är mina föräldrars oförmåga att vara de föräldrar som jag behövde allra mest i tonåren. När jag själv fick barn insåg jag hur illa det faktiskt var, hur de svek mig totalt. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga sitt enorma medberoende. Jag har haft så svårt att förlåta dem. Fortfarande är det något jag bara säger: ”De visste inte bättre, de gjorde så gott de kunde.” Men på djupet har jag faktiskt fortfarande inte förlåtit dem. Borde kanske också ventilera detta med min psykolog.

Grattis till beslutet att fortsätta på den nyktra resan! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Så mycket jag känner igen från din historia. För att orka ta emot så mycket kritik och klara av alla krav så drack jag, sen överkompenserade jag för jag fick dåligt samvete för att jag drack. Jag tog mycket skit för jag kände mig som en dålig människa . Jag var ju inte värd mera. När jag slutade dricka så kunde jag också få bli arg och stå upp för mig själv. Det var en skön känsla. Bara det att få lov att bli arg och inte få dåligt samvete för att det kanske är alkoholen som gör dig arg . Någon här i forumet har skrivit ..”att sluta dricka är en kärlekshandling till dig själv”
Nu har jag själv en liten julsvacka när stressen ökade igen men jag vet att jag går mot lugnare och ljusare tider 2023
Att ta hand om sig själv. Vila, sova äta istället för att jaga och kämpa. Det är mottot för 2023, häng på!
Kram

Låter kanonbra @Svenne 😃
Dag 12 är helt klart något du ska vara riktigt stolt över ✌️

Önskar dig en fortsatt fin vecka!

Fortsatt nykter.
Det var dags igår att ta ett nytt beslut efter 3 månader som nykter och jag har sovit på saken, det blir 3 månader till. Jag ser fram emot att uppleva det som många beskriver under kommande månader. Ett klarare sinne, ett lättare liv, mer glädje och en kropp som repar sig. Jag får helt enkelt be barnen att få byta vinprovningen vi fick i julklapp mot en massage eller två och vänligt berätta (igen) att jag håller mig alkoholfri ett tag till.

Idag upplever jag nog en av de värsta ”baksmällorna” någonsin. Efter tre månader utan alkohol infinner sig ångest, oro, huvudvärk, diarré och kallsvett. Ovan på detta något som liknar nackspärr. Jag fortsätter isolera mig i gästrummet och hoppas gästerna väljer att åka hem en dag tidigare än planerat. Ingen vill ju bli ”magsjuk”. Bara jag vet att det är ångest som härjar min kropp och jag spottar ut de sista resterna av ett alkoholberoende som präglat hela mitt vuxna liv.

Jag känner en svag lust att börja rensa och sortera bland kläder, papper, böcker, spel och allt som hört vår yngste sons barndom till. Han har bytt rum precis innan jul och vill inte ha sina ”barnsaker” på sitt rum. Varför inte följa med honom på hans väg mot att bli vuxen och vara den mamma jag så desperat saknade när jag var tonåring. Den mamma jag vill vara. Hittills har jag nog lyckats vara en okej mamma trots mitt vinsippande. Det har funnits flera år i nykterhet under hans barndom (hans första tre år i livet var jag helt nykter) som sedan sakta gått tillbaka till ett beteende som fanns där långt innan han kom till. Jag har nu ringat in året då jag börjar packa in min ångest och inser att det inte finns någon hjälp att få från vuxenvärlden. Jag är fjorton år när jag för första gången tänker att jag inte vill leva mer. Att det inte finns någon mening och att hela vuxenvärlden bara är en enda fejk. Jag har haft svårt att ringa in året. Har inte kunnat hitta det i de yngre åren även om det såklart har format mig. Men nu vet jag att jag upplever allt som bortkastat året jag fyller 14 år. Bara det är en insikt som är smärtsam och samtidigt kan jag börja bearbeta den tiden hos min terapeut. Jag har bokat upp 10 sessioner redan och är mycket motiverad att ta itu med mitt medberoende. Jag tänker nu att det är först när vi kan uttrycka det som skadat oss som vi kan börja läka såren. För mig är det inte genom ord utan genom bilder vilket jag också har förträngt, förpassat till det okända. Jag kan teckna, jag som fick sämsta betyg i bild. Jag kan teckna allt möjligt med lite tid. Jag hade en aning men jag har aldrig vågat prova - bara gömt undan min längtan. Jag har förlöjligat konst som jag mycket väl har förstått, jag har förnekat det bildliga språket till förmån för det verbala. Så mycket som finns att upptäcka.

Idag tillåter jag mig att vara nykter ”bakis” och vet ju att imorgon kommer en bättre dag. En dag som nu sakta blir längre och jag ser åter en möjlighet att följa årstiden för att nytt uppvaknande till våren. Så trött, jag tar mig rätten att vila en stund.

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

Håller med föregående talare. Det låter inte som en sund relation. Lätt i din situation att ta på sig allt. Det fina med att sluta dricka är att det blir lättare att vara sann mot sig själv och vara mån om egna gränser. Den där personen borde bli varse om dina. Det är inte ok att gå på andra på det sättet om man inte avser hjälpa.

Börja med att fundera över ditt eget värde och sätt gränser kring hur du vill bli behandlad. Det kan du börja med direkt. Inte heller någon som dricker är värd att kasta skit på.
Alkohol är fö en ångestdrog så genom att sätta gränser för hur du vill bli behandlad och att sluta dricka så tror jag du ganska snabbt kan känna stor skillnad.

Nej, du är ingen ideot. Det är så oerhört lätt att trilla dit. Hela samhället är uppbyggt på att bevara sitt problemdrickande som en hemlighet och skämmas för att man har problem. Märkligt eftersom det är så vanligt att folk har problem. Att man inte kan ha en något mer balanserad syn på sig själv? Det blir som ett skavsår där man vägrar byta skor och istället slänger på nya plåster varje kväll samtidigt som man kör skygglappar på. Noggrann med att inte avslöja det uppenbara för någon och frenetiskt dölja varje spår. Ett heltidsjobb!

Skammen är som ett osynligt vapen som pekar rakt mot en. Resan börjar med att identifiera skammen och sedan klä av den. Sedan även ett jobb med att hantera känslor som uppkommer som man tidigare kunnat döva bort. Nu måste man möta dessa. En otrolig givande process som leder till att man uppskattar att leva här och nu.

Du behöver inte skämmas, du duger som du är. Det finns gott hopp om att kunna känna frihet så snart skammen förpassas till skamvrån.

Man behöver inte berätta för allt och alla. Man behöver dock säga som det är till sig själv och försöka hitta alternativ som man mår bättre av. I början är det en utmaning med omställningen. Ju mer tiden går desto bättre och enklare blir det.

Se till att vara din egen bästa vän. Ta hand om dina känslor och försök hitta vägar framåt som du känner dig bekväm med. Ta bort varje möjligt till alkohol. Undvik fester, kasta ut sprit hemma. Klipp kreditkort om så krävs och beställ enbart hemkörning av mat för att undvika att 3,5 or hamnar i kundvagnen.

Låt aldrig skammen bli din ledsagare. Det är en falsk jäkel! Att ta tag i sina problem är beundransvärt. Du kommer lära dig massor på denna resa. Saker som du kommer ha nytta av i relationer med andra. Det är något visst med dem som tar sig igenom detta. I USA blir man hyllad. Inser att folk som kommer ut på andra sidan har lärt sig saker som är helt ovärderliga. Så egentligen borde man säga grattis till dig. Nu startar ett nytt häftigt kapitel där det bara finns vinstlotter om man löper linan ut. Det blir bara bättre & bättre!

@Natalia
Julen har gått bra och jag har varit fortsatt nykter. Är nu på dag 12, vilket är en svit jag inte varit i närheten av tidigare under 2022.
Jag känner mig trygg i att jag kommer fixa fram till nyår som blir en utmaning då jag ska på ett större firande. Tänker inte på det nu, utan tar bara en dag i taget.
God jul och gott nytt år!

Hej!
Hur känns julen för dig?

Kram

Läser i bladet om tips på att spara överblivet vin 😲
Jag som är proffsdrickare har aldrig någonsin haft problem med överblivet vin 😲
Jag är på semester (kan man kalla det så som pensionär???) och har nyss avslutat min middag på en helt suverän restaurang med otroligt bra personal ♥️
Men.....det där med fylla på semestern?? Jag far illa av att se fäder med barn och blomma som helt klart fått alldeles för mycket alkohol. Jag vill ställa mig och skrika i örat på dem "Du förstör för barnen och din fru!!!"
Dessutom är det jul som borde vara barnens egen högtid!!
Det var nog en väldigt tur att vi inte hade råd att åka utomlands speciellt ofta och de gånger vi kom iväg höll jag mig nykter.
Jag kan inte ens sätta mig in i hur dagen efter känns i en värme som pendlar mellan 30-35 gr på dagarna.
Det kan inte vara kul 😱
Antar att det är sängläge med ac'n på högvarv? Det illamåendet måste vara extra tufft.
Att nykter få krypa ner i en säng som inte roterar känns som bästa grejen ♥️
Ta hand om er!

@Lavendelblomman Även om det inte blivit vitt så har det ju blivit bättre vilket är bra👍🏻 Hoppas Julafton var bra och jag önskar dig en fortsatt fin julhelg🌟🎄
Kram🥰

Hej, vill bara säga att det inte är normalt att säga sådant som den du lever med gör. Att hitta fel och anmärka och gå runt och vara tyst utan att säga varför , det låter som psykisk misshandel i mina öron. Visst kan man ibland säga till sin partner att hen gjort något dumt, men då med viljan att hjälpa. Jag tycker du ska söka samtalsstöd för detta. Fundera på om denna relation går att förbättra, och vad du ska göra om det inte går. Ens partner ska spela på samma lag som man själv, inte vara ens motståndare. Ta hand om dig!