Senaste kommentarerna i forumet

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

@Thompa_68 Du är något på spåren, fortsätt bollplanka med oss! Så många problem som vi har hjälpts åt att lösa på det här forumet, tack alla! Det viktigaste är att få sätta ord på sina tankar och känslor, när vi skriver börjar nästan orden resonera med sig själva. Pusselbitar faller på plats, vi ger oss själva aha-upplevelser. Och sen kan vi få positiv feedback också!

I sakfrågan har jag bara en sak att säga: De krävs två för att dansa. Åtminstone om det ska bli en behaglig upplevelse. Det låter som ett korten-på-bordet-snack skulle behövas. Shoot! Gör det bara.

Kram 🐘

Bra reflektion kring kommunikation. Jag tror det är viktigt att du låter saker få ta tid. Jobba med det du känner och tänker, vrid och vänd på olika perspektiv. Om du och dina relationer gått i otakt länge pga alkohol eller annat, är det värdefullt att först se på dig själv, vad hade du kunnat göra annorlunda? Det finns så mycket som alkoholen tagit bort i form av nyanser. Försök också se framåt, det som hänt kan du inte påverka. Du har fått en förmåga att blicka innåt, det ska du vara glad och stolt över. Det är det inte alla som kan/vill. Du kan förändra det som kommer att ske, hur du tänker, hur du agerar, tro på det och processen du är inne i.

@Thompa_68 Du har tagit viktiga och stora steg. Du kan känna dig stolt och nöjd över att ha kommit dit du är idag. Det jag tänker på när jag läser ditt inlägg är flera olika saker. En är att din omgivning kanske inte kommit dit där du är nu. Jag förstår att du nu vill ta itu med en massa surdegar som du inser begränsat dig på olika sätt. Men det betyder ju inte att din omgivning kommit dit.
Kanske var de där tidigare eller kommer dit senare?
Det kan också vara så att de inte vill och kanske aldrig velat kommunicera på ett sätt som du vill. Det behöver inte vara ”ditt fel”.
Det intressanta med att vara nykter är att man får möjlighet att verkligen se verkligheten och ompröva både sig själv och den.
Det är förstås jobbigt men också befriande…
Jag kan förstå din frustration nu när du vill gå vidare på en massa sätt, men omgivningen inte hänger med.
Men du kommer att kunna lösa mycket med tiden. Det kan ta år, det har det gjort för mig. Men det har varit givande år…
Jag tycker du ska vara nöjd med var du är nu och se fram emot att fylla livet med allt möjligt. Du kan trots allt bara styra dig själv och förändra dig själv. Och det är fint bara det.
Kram♥️

@mtb-cyklist Jag har haft den där känslan i drygt en månad nu, det har verkligen varit en livsavgörande faktor och något som får denna nyktra period att kännas helt annorlunda jämfört med alla mina tidigare. Det är bara att ta till sig precis det @Carisie så klokt skriver, lägg tid och avstånd mellan det sista glaset och nu! Fyll livet med positiva saker och använd de möjligheter som nu kommer att öppna sig. Heja dig!

Nykterheten rullar vidare, känner fortfarande inte den sorg över avsaknad av alkohol jag alltid gjort vid tidigare nyktra perioder. Försöker fylla tillvaron med positivt, men har lite svårt att hantera de utmaningar som länge varit en del av min tillvaro. Som @Silvertärnan så bra beskrev det, jag har gömt ilska och sorg i alkohol, bitit ihop med öl eller vin istället för att ta tag i problem. Nykterheten ger absolut fler verktyg, till exempel är det lättare att hantera konflikter när alkoholen inte får en i affekt, påverkar mina kognitiva förmågor eller rent fysiskt får min kommunikation att likna en trotsig tonårings. Men, det är inte så lätt att ta sig an starkt cementerade positioner och mönster i relationer eller lösa ekonomiska utmaningar "bara" för att man en period framgångsrikt bekämpat alkoholmonstret. Jag behöver definitivt fortsätta min resa mot att bli en bättre person, men samtidigt dyker tankarna upp om att jag ändå tagit ett rätt stort initiativ till förändring. Det har krävt mod, energi och mycket studerande av mig i ett utifrån-perspektiv för att komma dit jag är. Ska jag då inte kunna ha förväntan på att personer i min närhet också drar sitt strå till stacken, genom att möta mig i förändringsprocessen, tillsammans utforska möjligheter och hjälpa varandra med inspiration och energi?

När jag skriver detta så känns det spontant som ett egotrippat inlägg, men jag kan heller inte undertrycka att det här är något som stör mig. Jag är absolut den som har det fulla ansvaret för min relation till alkohol och hur jag destruktivt använt det för verklighetsflykt. Men det finns förklaringar, inte ursäkter, som till viss del inte bara har med mig att göra utan även hur andra interagerat med mig. Det är inte så att om person A skulle gjort annorlunda så hade jag mått bättre och inte haft problem med alkohol, absolut inte. Men kommunikation är ju en process med mer än en person inblandad och alla behöver hjälpas åt för att få den att fungera.

Hade jag mått bättre och haft mindre problem med alkohol om personer i min närhet sagt och gjort en del annorlunda? Kanske. Hade personer i min närhet mått bättre om jag inte missbrukat alkohol? Med all säkerhet! Jag kommer på mig att resonera om orsak och verkan, kausalitet, hönan eller ägget. Det känns inte meningsfullt att peka finger åt något håll, alla får ta sitt ansvar. Men i relationer krävs det kommunikation och en vilja att göra saker bättre för att utvecklas och må bra. Sitter man kvar i låsta positioner och låter bli att ta tag i saker och ting har man en grogrund för elände, med allt från någon som tar till alkohol till en annan som ökar distansen, håller sig till andra och egna aktiviteter. Det skapar en bitterhet och en ond cirkel där man tyst skyller på den andre. Så vill jag inte längre ha det!

Just kommunikation är ett återkommande tema, jag är dålig på att tala om hur jag mår och känner. Det är inte så lätt att ändra, men jag försöker. På något sätt måste jag också be den jag kommunicerar med om hjälp, för när man haft dåligt fungerande kommunikation så länge blir positionerna låsta och det är svårt att komma runt invanda mönster. Kanske är det nu man skulle haft mest nytta av samtalsterapi, när jag kan tänka mer klart. Det är inte heller lätt att föreslå. Jag är betydligt bättre på att skriva än att samtala, men många gånger känns det som att det jag skriver inte blir läst på riktigt och jag får göra onödiga omtag under samtal.

Ursäkta detta röriga inlägg, jag behövde få ut mig lite av sådant som tynger mig, känns så bra att kunna göra det, tack alla i forumet för er omtanke och för att ni delar er vardag och era tankar. Jag hämtar mycket kraft från er.

@Silvertärnan Tack för omtanken och klok reflektion, just det att gömma ilska och sorg i alkoholen är på pricken för mig också!

@högtuppinorr Så bra där, starkt jobbat! Nu får du verkligen njuta av fördelarna med att kroppen inte misshandlats med alkohol på ett bra tag. Det kommer förmodligen gå upp och ned i måendet, kanske med sug som dyker upp ibland, precis som för alla oss som kämpar med varaktig nykterhet. Ta en dag i taget och fyll tillvaron med positiva saker vi nu kan göra tack vare att vi är nyktra, ta tillvara på möjligheterna vi får. Heja dig!

@Källarmannen Hej 👋🏼 Hur har det gått för dig?

@mtb-cyklist Hej 👋🏼 Gud vad jag känner igen känslan av att det liksom är färdigdrucket. Livet blir bättre också - ha tålamod och stapla den ena nyktra dagen på den andra. Lägg tid och avstånd mellan sista glaset. 💪🏼🩵

Dag 3 och känner en trötthet både psykiskt och fysiskt denna gång på ett annat sätt. Det är precis som att nu får det vara nog..

Dag 19 idag. Märker att sömnen börjar bli bättre och det är så skönt att vakna på morgonen utan ångest och att känna sig sliten pga A. Snart har jag klarat 3 veckor :)

PS. Lite på det temat chefade jag en del mer hands on på 90-talet. Jag var 23-25 år och några av dem som jag arbetsledde var gubbar 50+ En av dem var en riktigt tjurig jävel, det var snudd på arbetsvägran från hans sida varje dag. Tills jag en dag gick fram till honom och sa: ”Jag skiter i vad du tycker. Jag är chef och bestämmer jag att du ska göra si och så, så gör du det.” Och det gjorde han. Vi hade efter det inga samarbetsproblem alls efter det.

Så var det Onsdag den 10:e december. Odens dag, som väl förfäder i vikingatid kanske skulle sagt. Dessutom Dynamitgubbens dag idag, och väl festernas fest, då det väl drickes lite annat än bara mjölkchoklad och julmust kan man tänka. Men skålandet lär väl hålla sig på en måttlig nivå så att det fina folket inte blir knall och fall, och trillar i golv innan klockan tolv...

För efter tre timmars offentligt kalas ska det väl dansas runt i stora salen en sväng också kan man tänka. Minns min gamla mor som tyckte TV-spektaklet ifråga var kul att kolla på, Farsan han brukade väl vara lindrigt road av det hela. Morgonkvist, och klockslaget sju passerat, samt ett glas tömt vid mitt köksbord. Men lugn gott folk, ingen alkohol i ekvationen idag heller, endast vitaminberikat vatten som sig bör, då det ju är jag som kör...

Förresten, @Thompa_68, såg att du kikade in här igår. Ja, nog lättar det väl lite när vintermörkret sakta går mot vårljus som du väl var inne på. Men först ska väl Lucia stå och yla kan man tänka. Jultider med granar, tomtar och Jesus, allt i en salig blandning är då allt en multi-kulti-karamell. Nåt Kemipris lär jag väl inte få, men de konstgjorda syntetiska vitaminerna har man då intagit.

Funderar än en gång allvarligt på att koka på en kanna kaffe så att man senare kanske får energi till att gå ut och fröjda med sina soppåsar som nu är två till antalet. Nu när jag tänkte på kaffe, då kom en tanke på portionssnus smygande in liksom, inte så bedrövligt starkt anfall av nikotinmonstret som igår, då det stundtals var allmänt totalkaos och man nästan kunnat ha betalt vad som helst för en dosa.

Ingen mjölk synes än, men inte tacken man så gärna för det... För måste väl försöka att som trött dystymiker släpa mig iväg och ned till matbutiken idag ändå. Där både alkoholdjävulen och nikotinmonstret väl håller hov i sina respektive hörn i matbutiken. Tar man sig lyckosamt förbi pilsnerhyllan så står frestaren i kassan vid snushyllan och flinar. Det är inte lätt. Men ingen snö och is ute på gården än i alla fall. Vilket underlättar och minskar risken för att slå runt och trilla på ända vid eventuell senare promenad, vilket man väl får vara tacksam för.

Ha en fin dag!

@Sattva Det tror jag också. Att det bottnar i något djupare, något man bär med sig sen tidigare. Det är som en ryggmärgsreflex som slår till. Man känner sig oskyldigt angripen. Oftast brukar jag lyckas släppa det rätt snabbt och tänka ”det är hen det är synd om, som är fast i gnällzonen”. Att jag reagerade så starkt berodde nog på att han i sak hade rätt, att jag borde tänkt på det han framförde. MEN han får ändå inte bete sig som buffel. Punkt. Därför var det skönt att hans chef gav honom en tillsägelse.

Och dagarna nu efter har han betett sig väldigt hjälpsamt. Kanske fick han sig en läxa som gjorde susen? Att jag markerade mot honom kändes viktigt för mig, och kanske är det ovanligt? En del som bufflar fram får sällan tydliga markeringar av kollegor, för att man inte vågar kanske? Eller man tror inte att vb kan ändras ändå? Oavsett var det viktigt för mig att markera gentemot honom, typ ”du har rätt i sak men kunde ha framfört det på ett trevligare sätt.” Hur svårt ska det vara liksom?

Kram 🐘

Håller tummarna har suttit i liknande situation med att ha druckit på jobbet, blev påkommen så klart. Men jag känner mig starkare på så sätt att jag har fått stöd via kollegorna samt chefen, visst det finns ju även andra kollegor på övriga arbetsplatsen som ser ner på mig nu. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska slås ner påg dem. Jag känner att jag ska bevisa att jag är mycket starkare och kan stå emot alkohol och deras skit snack, som sagt man kan ej falla mer än vad man gjort och då ska man kunna ta sig upp igen. Jag blev även av med körkortet i två år, fick chansen till att ha alkohol lås, men allvarligt så har jag ej råd med det . Så nu sitter jag utan körkort men som sagt jag ska kämpa på och slutet på nästa år ska jag ta om det, bara att kämpa, på och körkortet är mitt mål just nu, det är min stora morot för som sagt jag vill ej leva i det livet jag hade innan smyga med att dricka och få ruset är inget jag vill men det är svårt vissa dagar

Vad roligt att läsa om allas tanjar och så bra tips med karaktärerna/karikatyrerna! Jag plockade fram den jag ser att jag kommer att vara om jag fortsätter att dricka i ytterligare fem år, för att få mig själv att inse att jag inte kommer att kunna dricka "normalt". En gång, eller kanske ett par gånger kommer jag att kunna hålla mig till de där två glasen men det kommer inte att vara nog. Jag kommer att hamna i samma läge som jag gjort de senaste 20 åren, dricka mig till minnesluckor, svamla med maken, ramla på hundpromenaden, smussla, gömma, känna ångest och skam. Och den personen är inte jag längre och jag vill inte vara den sorgliga människan längre. Jag är också lite mer än 6 månader nykter och är övertygad om att det är nykterhet som gäller. Det bor en ärligare, starkare och mer tillfreds person i mig om jag fortsätter vara nykter och släpper fram mitt sanna jag. Kram!

@Andrahalvlek Godmorgon!
Det är just det där ältandet som jag upplever varit väldigt energikrävande, men som inte tar så mycket plats längre.
Men jag tänker att huvudsaken är att man hittar sitt sätt att hantera dessa situationer, som man ju inte kan styra över när de kommer. Att bli orättvist anklagad för saker är jättetufft. Det trycker på knappar hos många av oss. Vi lever på o försöker bete oss rättvist och göra gott mot alla, och så får man ändå en smäll. Det är därför nervsystemet går igång så kraftigt, det ger responser som har med så mycket annat att göra. Tror jag😊🌸🌸🌸

@fooliehutten @vår2022 @Thompa_68 tack för era omtänksamma ord. Någon skrev i forumet att vi "tränar" på att vara nyktra. Det är ett så bra uttryck. För mig innebär det att det inte alltid är ett träningsresultat jag kan se vinsten av direkt, men jag vet att lägger jag träning efter träning på att fortsätta så kommer resultatet växa fram. Det tar tid att bygga upp något nytt och bättre. Så idag fortsätter jag att träna på nykterheten och lägger till en ny bit av ett helare jag i mig själv. Kram på er alla!

@Flarran 21 december är det vintersolståndet, en av de bästa dagarna på året för mig, där jag får känna att det verkligen vänder och går mot ljusare tider. Inte för det märks på riktigt förrän en bit in i februari, men mentalt är det så skönt att varje dag blir lite längre istället för tvärtom. Är ju lite märkligt att vi firar midsommar så intensivt, dagen när det börjar gå åt fel håll... :-) Mer midvinterblot!

Fint beskriven vardagsbetraktelse som vanligt!

@Sattva Jag behöver först intellektuellt processa hela fasen. Vad hände? Hur reagerade jag? Kunde jag gjort annorlunda? Detta tumlar runt i skallen på repeat samtidigt som jag inombords känner mig ynklig, missförstådd, oskyldigt beskylld. Några timmar pågår ältandet. Sen rätar jag på ryggen och kan säga till mig själv: ”du gjorde rätt.” Eller ”du gjorde fel, men bad om ursäkt och försökte på alla sätt gottgöra.”

Jag har i grunden både god självkänsla och gott självförtroende. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb och att folk upplever mig lätt att samarbeta med. Så det räcker att älta det några timmar. Dubbelkolla och trippelkolla att jag inte missat något.

Det var värre när jag jobbade med mina tidigare arbetsuppgifter. Då kunde jag bli väckt kl 4 av min hjärna. ”Du, jag tänkte på det här, om du gör si och så, säger ditt och datt…” Om den inre stressen väcker dig kl 4, då är det illa. Otroligt länge sedan det hände. Tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

@aeromagnus Glömde att tacka för erbjudandet om att få kanske lite hjälp om FK skulle krångla🙏🏻men än så länge funkar det bra. Min läkare har doktorerat i att skriva läkarintyg. Orsaken var att det genomfördes ngn reform så det blev många avslag fr FK.

Allt gott t dig och din fru❣️

@Himmelellerhelvette ❤️
@aeromagnus ❤️

Jo, men jag förstår tanken.När jag inte jobbar så vilar/sover jag men ska försöka få rutin på att gå t gymmet två gånger i veckan och därutöver några promenader.
Eftersom det inte är så bra på jobbet nu så tar det väldigt mycket energi. Dessutom har min chef och jag inte haft ngn avstämning sedan början av november, hon har inte ens frågat hur jag mår. Jag känner att jag har alldeles för mycket att göra på mina 50% så vi behöver nog se över mitt schema och förnya rehabplanen. Imorgon är jag hemma hela dagen så det blir sovmorgon. Ska träna. Ska beställa hem mat på kvällen. Fyller 63 år imorgon. När man var yngre var ju 63 väldigt gammalt men nu känns det mer som om siffrorna kan inte stämma. Fast det gör ju dem när jag tittar på mig själv i spegeln och när jag vaknar på morgonen sen låter det ju lite klyschigt…men det känns som om jag har många åldrar i mitt sinne. Men, jag är tacksam för att bli äldre för jag vill leva🙏🏻🌟❤️

Kram 😍

@Villmåbra79. Stackars dig dom har så ont🩷. Hoppas du mår bättre nu.

Skönt att få vila lite för dig också och ha tid att läsa. Ska spana in boken du tipsade om. Längtar till julledigheten, då ska jag verkligen slappa och läsa mycket. Jag har ett annat lugn numera, var mer rastlös tidigare. Det är skönt att ta det lugnt känner jag nu och det är så skönt.

Låter som om du går efter din plan. Bra jobbat👏⭐️! Kommer ihåg att du skrev tidigare att du ständigt tänkte på alkohol. Har det minskat?

God bättring nu och kämpa på med att hålla konsumtionen nere. Kram🌸