Senaste kommentarerna i forumet

Tjohoo- han har flyttat till egen lägenhet!!! Efter mkt drama. Så skönt- lugn i kroppen- iaf jämfört med innan. Han ska bara bli frisk så tycker han vi kan försöka igen 😏, han dricker ju som vanligt så det ser ju inte så ljust ut. Men han kan inte förstå att jag inte vill ha honom och att jag inte ser allt bra han gör för mig-😅. Jag förundras väldigt mkt hur en alkoholist tänker- det är ju helt galet . Tack för ert stöd i en tung period

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag ska fortsätta skriva här. Det tog 1,5år innan jag berättade hur illa det var med alkoholen för min man så med det sagt har jag inte lätt för att prata om skamliga saker. Ett steg i taget. Jag har inte kräkts på 45 dagar, jag har heller inte hetsätit eller svultit mig. Jag äter inte direkt något snaks eller sötsaker eftersom jag vet att det triggar. Jag äter däremot mer än jag behöver eftersom jag inte kan stå emot ett konstant kvällsätande, därav går jag upp sakta i vikt och det kan vara triggande därför vill jag kämpa för att slippa kvällssuget. Att konstant tänka på vad jag mer kan äta hela kvällarna är inte heller friskt! Jag är mätt, har ätit ordentligt, ändå kretsar tankarna konstant på vad jag kan äta mer.
Andra sidan av mig är oerhört hälsointresserad, jag kan massor kring bra kost, näring i olika livsmedel, träning, hur viktigt det är med vila, sömn, relationer m.m. När allt detta är i balans mår jag så bra! Jag förstår bara inte vad det är som gör att jag känner mig sjukare nu sedan någon vecka tillbaka? Alltså så mycket tankar kring kroppshets. Jag kan inte förstå om det är vågen som gjort det värst eller om det är det ständiga tänkandet på mamma, oron kring hennes sjukdomar, ohälsa, psykiska lidande samt fysiska lidande. Jag kan inte reda ut nu vad som är hönan eller fjärden? Hon föll igenom i ett ordentligt insjuknande för några veckor sedan, innan dess kände jag att jag hade kontroll över att inte må dåligt över att hon mår dåligt men efter denna händelse tänker jag på henne konstant, försöker tänka mig till lösningar eller bara oroar mig och tycker så synd om henne! Samtidigt kan jag emellanåt känna att vad i helvete håller jag på med! Hon har aldrig funnits där för mig som en mamma borde göra! Aldrig! Ändå ömmar jag så för henne! Det är galet! Jag borde bara kunna hjälpa henne utan att gå in i ett medlidande som gör att jag mår fruktansvärt dåligt! Snälla ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!
Jag fick ätstörning för att jag var med om så mycket skit i min dysfunktionella familj och nu kanske min ätstörning triggas av att jag fortfarande hjälper den människan som var största orsaken till mitt lidande som barn! Hennes missbruk, utbrott, hot och våld mot min pappa fick mig att vara otrygg, rädd och orolig! Henne hjälper jag nu och mår psykiskt dåligt för att jag sätter mig in i hennes situation? Klart hon är ensam och har psykiska och fysiska sjukdomar, hon har levt i missbruk i hela sitt liv, hon var galen! Men det jag ser nu är bara den ensamma stackars kraken som är kvar av henne och ömmar så för henne! Varför? För att hon är snäll, allt sjukt hon gjorde var missbruket, det hade aldrig hänt om hon inte hade varit sjuk i missbruk. Ingen ska behöva sitta helt ensam? Det är så tragisk och hemskt och fruktansvärt! Men hon måste ta ansvar för sitt liv, jag kan inte leva hennes liv åt henne. Jag kan inte fortsätta må dåligt. När jag var barn kunde jag inte göra något men nu behöver jag inte bära henne mer! Jag önskar bara att det känslomässiga som gör att jag lider med henne kunde sluta och att jag slutade tänka konstant på henne🙏

@Himmelellerhelvette Ja, bra att du skriver om det så att skammen du bär på kommer upp i ljuset och krakelerar och blir mindre tung. Skam kan verkligen få oss att ta till olika beroenden som alkohol, mat, droger, medicin för att vi ska bli lugna, domna bort och slippa ångesten som skammen ger. Det var framförallt min skam som jag gick i terapi för senast och för att få upp den på ytan och se vad den innehöll och orsakade.

Jag läste om skam som en finsk terapeut och även teolog, skrivit. Jag tycker också att jag hittar mycket bra som handlar om skam från svenska kyrkan. Terapeuten skriver - Skam kan driva dig till överdrivet ansvarstagande, överpresterande eller till att du gör dig osynlig – djupt liggande skam styr många människors liv. Att sträva efter perfektion leder ofta till utmattning, ångest eller depression. Människan kan sträva mot sitt idealjag också genom hård träning, ett fixat hem, genom att studera eller jobba som en galning, men ändå känna att hen inte duger. Perfektion går överstyr när man hela tiden presterar och det aldrig blir färdigt. Vi som strävar efter att bestiga perfektionens berg är många, skriver Miia Moisio.

Vidare säger hon - Att blir fri från skammen är som att skala en lök, lager för lager. Att bli frisk från skammen är att bli synlig. Skammens motsats är självmedkänsla. Att godkänna sig själv, stå på sin egen sida och att vara barmhärtig mot sig själv, säger Miia Moisio. En av de viktigaste sakerna i att komma bort från skammen är att vara lyhörd för sina egna känslor och godkänna dem.

Vägen ut är vägen in. Det vi bär inom oss måste komma ut annars är det lätt att vi sprängs inombords med skammen som följeslagare. Så fortsätt att reflektera, minnas och sätta ord på det. Sköt om dig! Kram❤️

Kvällsavstämning ✅
Vilken dag?! Inte lika hemsk som gårdagen men slutade i katastrof på jobbet trots 100% insats. Ibland är det sorgligare än annars 😢 Övertid i tre timmar. Känner mig lite dränerad - kanske det kan få mig att sova?! Fick liten egentid med min 🧵-tant så nu är jag len som en babyrumpa i ansiktet 😌

Nu ska jag krypa upp i famnen på maken & somna.

@vår2022 Hej min vän ❤️ Ja nåt är det ju uppenbarligen. Tänkte promenera hem från grannorten men det blåste och började regna och jag frös så jag nästan började gråta. Jag HATAR att frysa!!!!

Jag får utvärdera sömnen imorgon bitti 😌❤️

@pepparkvarnen Tack! 🙏🏼 @molnet skrev nåt klokt härom dagen - hon skriver iofs alltid en massa klokt MEN att tacka nej till det första glaset för det är det enda man kan styra över 🩵 Jag tänkte ungefär som du i feb förra året "varför inte förrän nu".
🩵

@Himmelellerhelvette Det är därför du måste skriva om det, och sannolikt även prata om det. Det är en sjukdom, precis som missbruk, och du har ingenting att skämmas över ❤️

Det är så himla vanligt att ett missbruk avlöser ett annat. Det är därför vi behöver vara vaksamma på tecken som tyder på besatthet. Allt vi nyttjar ska vi med lätthet kunna avstå från.

Kram 🐘

Kvällsavstämning. Igår var en intensiv och hektisk dag. Läggdags blev betydligt senare än vanligt, men vaknade likväl 05.30. Har varit trött större delen av dagen, saknat ork att göra det jag egentligen hade föresatt mig att göra, men det fick vara så. Ingen oro idag,
Känner mig lite ledsen just nu, främst för att mina barn har det lite motigt på var sitt håll på olika sätt för tillfället, Och det gör ju så fruktansvärt ont i mammahjärtat💔. Idag tar jag dock inget gift för att lindra, utan skriver här istället.
Är väldigt tacksam att jag fick så mycket medvind, nu den första veckan. Annars hade det nog inte gått att vara giftfri idag. Och tacksam för alla fina uppmuntrande och välvilliga ord som skrivs till mig❤️.
Tack 🙏

…. tänk att jag skrev till @varafrisk häromdagen att jag aldrig fallit så djupt i ätstörningen när jag visst har det men jag hade glömt det/inte fattat/förträngt?

Tack snälla fina @vår2022 ❤️ Jag tänker att jag nog behöver fortsätta skriva om mina ätstörningar för skrivandet hjälpte mig bli nykter från alkoholen och jag tror det även kommer hjälpa mig i detta, det känns oerhört fint att ni läser och stöttar. Det är nästan mer skamligt med detta än alkoholen? Jag har väl haft sjukdomsinsikt emellanåt men som det är med beroenden lyckas man ljuga för sig själv. Idag kom jag på en period jag hade där jag vägde precis under BMI, jag fattade inte hur sjuk jag var och jag viste inte att det handlade om att jag bantade bort inte bara mitt fett utan även mina muskler! Det var efter den perioden jag tog till alkoholen! Det kom jag på nu! För att ta mig ur tiden jag var som sjukast gick jag över till alkohol! Jag var såklart fortfarande ätstörd under hela min tid med alkoholen också men jag kunde fly känslorna av misslyckande med maten genom alkohol! Och jag tillät mig gå upp i vikt sakta men säkert till en normal vikt på runt 8kilo till. Jag tystade kroppskritiken i huvudet genom den bedövande alkoholen! Jag fick väl ett nytt fokus?? Tystade även hungerkänslorna med hjälp av tramadol då när jag var som sjukast och låg på en undervikt enligt BMI kom jag på nu! ……

Tack för svar! Och pepp! 🙂

Känns ovant att ens skriva detta såhär, även om man är anonym, då jag aldrig berättat för någon i min närhet om mina problem och ingen skulle nog misstänka hur jag hållt på under alla år. Jag har heller inte sökt hjälp utan försöker på egen hand. Så det tycker jag är skönt, att man har stöd såhär med andra då jag ofta känner mig väldigt ensam med mina problem.

@Lana Del Rey bravo att du har klarat den första månaden. Du kan ju det här. Fortsätt med det du gör för det fungerar för dig. Var aktiv i forumet, ställ frågor och kommentera andra utifrån dina erfarenheter så hjälper du andra med sina utmaningar.

@Lana Del Rey så starkt gjort av dig! Heja heja!

@Carisie Tack snälla! Ja jag tycker att det känns som ett väldigt positivt forum med pepp och stöd!

Ska kika vidare på alkohol- och självhjälpsprogrammet!
Tack! 🌸

Jag är också den enda min mamma har @Ny dag! Det är ett stort ansvar att bära! Min mamma litar inte på vården, de gånger hon försökt få hjälp är det ingen som lyssnat på henne känner hon. Hon mår fruktansvärt dåligt psykiskt! Jag måste hjälpa henne! Jag ser inte hur det skulle gå annars. Jag önskar bara jag kunde klippa av känslorna. Tänk om diving jag kunde komma på ett sätt att hjälpa våra mammor utan att gå så djupt känslomässigt med i det. Jag tänker på min mamma 100gånger om dagen, så fort jag har inte är upptagen går tankarna åt till henne. Tusen tack vår2022 för ditt engagemang och hjälp❤️

@Ny dag Tack🤗

@Andrahalvlek Tack för din omtanke 🤗

@Carisie grattis till snart 1 år av frihet! Super inspirerande att läsa! Varför hittade inte jag denna sidan tidigare!
Kämpa på!!

@Natilia förstår dig helt! Jag kommer med sluta dricka helt om jag inte sen kan hantera måttligt drickande. Ångesten och skammen äter upp mig och jag kan inte ens sova pga ångest och hjärtklappningar. Dags att ändra mig nu!

@pepparkvarnen Jag fattar hur du menar! Jag tror dock att "viljan att kunna dricka normalt" är beroendehjärnan/förhandlarens sätt att hålla dörren öppen. Jag skrev initialt på det här forumet att jag om jag tog en enda karatefylla till så skulle jag slänga igen dörren för alkohol för alltid. Jag drack ytterst måttligt efter min lilla budget under några månader förra våren men tjusningen var som bortblåst! Så veckan efter midsommar råkade jag bli nykter.. tänkte inte ens på alkohol och veckorna bara gick. 5/7 är det ett år sen och noll karatefylla. Frihet 🩵

@Lana Del Rey Hej 👋🏼 Välkommen. De flesta här erkänner att de har ett problematiskt förhållande till alkohol - eller har haft. Det finns alltid stöd och goda råd här. Pepp.

Superstarkt av dig att sluta och hålla upp. Skriv i alkoholprogrammet och gör självhjälpsprogrammet. Läs artiklar & lyssna på poddar. Du fixar det här 🩵

Hej!
Jag är ganska ny här, eller bara läst trådar för pepp men aldrig skrivit själv men jag har många gånger försökt sluta dricka alkohol men upplevt att det varit svårt och nästan omöjligt och gjort halvdana försök.

Jag började dricka alkohol rätt "sent", vid 22 men rätt snabbt blev jag fast, då var det roligt och jag reflekterade aldrig över att jag skulle ha problem, inte förrän på dom senare åren. Jag har haft lite uppehåll här och där men för cirka 3 år sedan spårade det ur och särskilt nu det senaste året. Jag har upplevt att jag känner mig dålig och misslyckad och alkoholen blir som en medicin, jag är egentligen en helt vanlig 30-årig tjej men ändå känner jag att jag behöver alkoholen som en tröst.
Dock har jag verkligen bestämt mig för att sluta, jag har varit nykter i 32 dagar nu, har sjukskrivit mig och börjat äta och motionera. Jag tror att jag kan klara det nu, jag har aldrig riktigt bestämt mig innan då jag helt enkelt inte velat sluta men nu är jag så trött på det.

Jag skriver egentligen för att jag vill bolla och kanske ge varandra råd och pepp med någon i liknande situation :)

@pepparkvarnen
Jag som också sitter med ångesten känner att jag ska ha tre månader utan alkohol, just eftersom det har ballat ut för ofta. Det innebär en massa konserter, resor, semester etc utan alkohol vilket jag tror att jag kommer att må jättebra av om jag klarar det. Vill jag sedan göra ett försök att dricka måttligt efter det så får jag isåfall göra det då och se hur det går.

Om inte annat så lär jag inte få mer ångest av att slippa skämmas ihjäl i några månader.

@Lady175 det är fruktansvärt och Tom tonåringen hemma har börjat säga till sluta bråka ni får prata imorgon så går vi och lägger oss. Pinsamt att man som vuxen ska bli tillsagt av sitt barn om att man uppför sig illa. Jag vill kunna ha en normal relation till alkohol och inte bli såhär… den ångesten jag har idag vill jag bara dö ifrån!

@JHL tack för en klok text! Jag ska verkligen fundera på dina ord och tankar. Jag är verkligen öppen för att sluta med alkohol helt om det är det enda alternativet som finns. Är annat i livet som är viktigare och mer värt att värna om

@Carisie tack för din ärlighet! Jag tycker inte det hade varit hemskt att vara utan alkohol helt men jag känner att jag vill kunna kontrollera det och verkligen hålla mig till ett ”normalt” alkoholintag. Men är det enda alternativet att inte dricka för att jag inte reder det så får det bli nykterhet för min del!