Senaste kommentarerna i forumet

@Suey TACK - mycket värdefullt inspel! Jag känner på inget sätt att jag besitter någon universallösning på mitt eget problem, bara att jag tror att det är viktigt att äga sin process, ta hand om alla erfarenheter man skaffar sig under tiden och justerar sin problematik efter det. Snarare än att göra på sätt som "alla andra" gör och tycker är bäst. Sen kanske jag ändå landar i att det enklaste är att vara nykter, är även väldigt öppen för det.

För mig har det varit viktigt att öppet få dela med mig och ta del av alla generösa och kloka personers berättelser härinne. Bara en av alla framgångsfaktorer. Idag är det fyra dagar sedan jag drack ett par glas och det känns helt okej. Ser fram emot en resa snart och då kommer jag inte att vara alkoholfri under den veckan. Men det känns både kontrollerat och planerat. Ja, jag får se hur allt går helt enkelt. Det känns som rätt väg för mig.

@november25 och kevlarsjäl62
Det där med "tidpunkten att lämna" tänkte jag mycket på, när är gränsen nådd? hur mycket ska man kämpa. Men - det tog stopp till slut för mig.

I de fall partnern söker hjälp och den andra väljer att stanna, så tänker jag att detta forum i en del fall inte uppfyller det behovet den anhöriga får. Då tänker jag att livet och rollerna blir annorlunda. Jag funderar att från att ha haft en viss sorts oro, blir det en annan sorts oro, från att ha ansvarat för allt fixande med t ex familjeaktiviteter, att lite i taget släppa ifrån sig kontroll och ansvar till den som aktivt söker hjälpen ... Jag funderar på om sådana här tillfällen kan göra att anhöriga söker sig bort från forumet. Att man kanske söker ett annat typ av stöd. Kanske skäl att ha ett till forum för just detta, alltså då partnern aktivt önskar arbeta med sitt beroende och dynamiken förändras?

Kram.

@fooliehutten, jag förstår precis din sunda skepsis, inser att jag ibland kan låta som en evangelist för div preparat eller som om jag rent av vore anställd av någon vitaminmånglare :-)

Man når mycket långt med enkla välbeprövade medel och det du redan gör verkar mycket bra! Hyfsad sömn och hålla magen i trim, det är nog basen för gott mående och så får man krydda med litet annat efter vad man har lust med helt enkelt.

Ha en skön fortsatt torsdag!

Tack snälla @vår2022, du har så rätt i det du skriver och som jag skrev till andrahalvlek så har jag fått syn på att jag tagit bort en bra sak i taget senaste halvåret. Det är motsatsen mot vad hon lärde ut. ”Bygg nya bra rutiner och stapla på varann” det gjorde jag under flera år men tappade en efter en, har till och med börjat slarva med tandborstningen på kvällarna. Det positiva med att känna att man är på botten är att det bara finns en väg upp så nu kämpar jag för mig, mitt välmående och få tillbaka min självkänsla. Kram❤️🙏

@Varafrisk Så oerhört ledsamt att hennes tid verkar kommen 😢 Åh, vad sörjde min förra hund Lakrits. Sorgen var nästan fysisk, det värkte i kroppen och gråten kom i vågor. Länge. Veterinären upptäckte att han hade en tumör i munnen, och på stående fot bestämde jag att han skulle få somna in. Det beslutet tog jag av kärlek, han skulle inte behöva lida mer. Enormt svårt beslut, men man tar det av kärlek ❤️ Och sorgen är monumental, men den mattas av med tiden. Det ingår i hundsambolivet. Tänker ibland på hur jobbigt det ska bli den dagen det är dags för Emil. Han fyller 3 år i april, och har hittills varit hundra procent frisk, så det är ju ett tag tills dess tack och lov.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Så fint att du redan mår lite bättre ❤️ Att tänka att man ska lägga till bra vanor istället för att tvinga bort dåliga vanor har varit oerhört hjälpsamt för mig. Och att börja i pytteliten skala och utöka efterhand. Det är så viktigt att man känner att man lyckas ❤️

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag känner att jag mår mycket bättre av att skriva, känna att jag inte är ensam. Jag ser tillbaka på senaste halvåret och ser en trend i hur jag slarvat mer och mer med de goda vanorna jag byggde upp de första tre åren efter jag blev nykter. Först började jag slarva med maten, sedan promenader, jag vantrivdes på jobbet och hjälpte mamma genom en enormt tuff period. Sedan tog jag återfallet i bulimin och därefter började jag hoppa över träningspass. Var så stressad på jobbet att jag trodde jag skulle gå under och sedan har jag mått dåligt oftare än bra det senaste och fastnat i negativitet och självhat. Och juste, slutade skriva på forumet som gjorde mig ensam med mina tankar.
Jag mår redan lite bättre bara av att jag börjat skriva här och slutat väga mig och bara försöka tänka att jag ska ge min kropp näringsriktig mat, jag vill må bra! Jag vill inte lägga allt mitt värde i utseende och vikt, det är en gammal uttröttande sjukdom och jag vill må bra nu, bara få vara frisk för då kommer jag må så mycket bättre 🙏Kram

@Suey Så som du skriver är det inte riktigt för min dotter. Men, hon är helt fantastisk och min kärlek t henne där finns inga gränser❤️

@vår2022 Tack för ditt inlägg ❤️
Ja, vi borde vara så mycket bättre på att säga fina saker t varandra, helt klart.

Så tidigt du fick ta farväl av din hund😔
Vår hund är ju en gammal dam så acceptansen finns ju där att tiden är kommen men sorgen finns där. Idag har jag lite obehagskänsla i magen på grund av veterinärbesöket i eftermiddag😨
Hon är precis som du skriver så trofast och blir alltid så glad när hon ser en fast nu har hon mest varit orolig.

Ha det fint du kloka kvinna🥰

Kram🤗

@Suey, visst var det holmsundar’n Kjell Olof Feldt om att baxa löntagarfonder?Ha det fint🤗

@Kevlarsjäl62 Ja precis som du så klokt skriver så finns det ju inget facit. Jag tycker absolut röster från er anhöriga som stannat länge och sen lämnat behövs! Det ger en perspektiv på saker och ting. Jag tycker det är fint att ni finns här och delar med er för att stötta andra anhöriga🥰

Sen är det nog som du säger, att vissa blir ju faktiskt bättre och då ofta med anhörigas hjälp och stöd. Kanske tappar man bort detta lite för ofta i resonemanget om medberoende. Tänker också att de anhöriga som lever kvar med beroendepersoner som uppnått tillfrisknande och nykterhet inte hänger här på forumet längre.
Tror inte att svaret alltid är att man ska lämna. Men vid någon viss punkt om förändring inte sker och man själv mår för dåligt, tycker jag man ska göra det. Vilket ju är lättare sagt än gjort, för när är den punkten verkligen kommen? Det kan bara man själv veta.

@Villmåbra79 Hur går det för dig? 💞

@Letlive Tack för att du tar dig tid att läsa och skriva till mig! 💞
Jo, fattar hur du menar. Det känns så uppenbart för oss att det inte är kul att hänga med nån som är full, men tror inte det är lika uppenbart för dem... De är ju berusade den tiden och utcheckade.
Nu är min sambo sällan riktigt full, oftast bara lullig. Vilket heller inte är så kul, när den andra inte är närvarande för samtal eller minns ordentligt vad man gjort.

Jag tänker ändå att poängen är att man ska försöka ha nån slags positiva upplevelser tillsammans när han är nykter. Men är man för arg eller ledsen så ska man ju såklart inte göra det. Ibland tycker jag fysiska saker funkar bättre, att ligga tillsammans på soffan en stund eller en fotmassage, en promenad. Vi har också bra samtal med varandra, men kanske inte är lika pigg på det när jag mår sämre själv. På sätt och vis tycker jag ändå metoden är lite skön, för den ger en"tillåtelse" att inte vara tillgänglig när den andra druckit. Skönt att slippa det med gott samvete.

Jag har min son som jag brukar umgås med. Fina kollegor på jobbet, saker jag tycker om att göra på fritiden. På sista tiden har jag läst mycket och det ger mig vila och återhämtning mentalt. Jag går promenader, lyssnar på poddar. Ibland bor jag i mitt eget boende för att ladda batterierna. Men där styr det dåliga samvetet ibland, det känns jobbigt att sambon blir ensam...

Hur har du det? Vad gör du som ger dig återhämtning? Hur kom du i kontakt med metoden?
Kram🤗

Hej.
Jag är ny här på sidan men har läst en del trådar här och känner igen mycket av det ni andra skriver.
Jag lever i ett förhållande sedan 20 år tillbaka och har tre barn. Redan när vi träffades för 20 år sedan märkte jag att min partner drack mycket, men det gjorde jag med, det var en del festande. När vi sedan flyttade ihop märkte jag av beteenden som oroade mig, tex att han kunde dricka på vardagar (dock inga stora mängder, men i min värld dricker man inte alkohol hemma mitt i veckan), samt att han ibland smög med sitt drickande och drack när jag inte var hemma. Jag tog upp det med honom och han verkade inte tycka det var så allvarligt men tog ändå mina ord på allvar. Sedan dess gjorde han det i perioder men allt mer sällan, inte nu längre. De senaste åren har det var ganska stabilt, vi dricker inte så mycket hemma, men det blir varje fredag o lördag till maten. Om jag inte vill dricka så tar han ändå en öl eller något. Det har aldrig hänt att han väljer att inte dricka på helgen, det känns viktigt för honom när fredagen kommer.
Det som också är ett problem är att han har svårt att känna av när det är stopp, dock inte hemma, men när vi är på middagar och fester, när alkoholen finns lättillgänglig. Det har lett till att jag håller koll och säger till honom när det är dags att sluta. Det respekterar han oftast, men ibland märker jag att han känner sig kontrollerad. Vi har dock pratat MASSOR om detta genom åren. På ett sätt har det blivit mycket bättre, kanske hälften av gångerna känner han själv när det är nog och dricker måttligt, andra gånger inte. Han blir aldrig redlös men jag märker av nyanser och gillar inte hur han blir efter ett glas för mycket.
Till saken hör att han har stor ärftlighet för alkolism på både hans mamma och pappas sida, grav sådan.
Nu för en vecka sedan hände en sak som fick honom att inse att han faktiskt har ett problem och inte full kontroll som han trott. För mig var det en vändpunkt, jag orkar inte fortsätta som vi gör och är trött på att kontrollera och styra hans drickande, det är ju hans ansvar inte mitt. Jag ser tecken på medberoende hos mig.
Jag ställde ett ultimatum - om inte en förändring sker nu och professionell hjälp tas emot så vill jag inte fortsätta vår relation. Han blev livrädd att förlora mig och säger att det inte är ett alternativ. Han vill ta emot hjälp men det är en process tänker jag. Vi ska tillsammans gå till familjerådgivningen. Sättet han pratar om detta nu är på ett helt annat sätt än tidigare, han reflekterar över sitt beteende och ser mönster som han inte tycker om och vill förändra.
Dock känner jag mig trasig och vilsen, jag är besviken på mig själv för att jag inte ställt hårdare krav tidigare. Klandrar mig själv och tänker på barnen.
I övrigt har vi en fin kommunikation i familjen och jag upplever att vi som familj, förutom vanliga utmaningar har det i helhet väldigt bra. Likaså jag och min man. Men vet ju såklart inte hur barnen märker av detta.

Det är ett stort steg att skriva här. Orkar inte med något dömmande så jag är späd skör nu, vill nog mest skriva av mig och kanske få stöd från någon som är eller har varit i samma sits.

@tomboy, välkommen hit. Här är vi som du sett många som delar liknande upplevelser som dina. Att läsa och skriva här ger mycket och att du blivit medlem är ett rejält kliv framåt, bara det! Om jag skulle ge ett råd så här i ditt intro blir det att det är lättare att sluta helt än att försöka dricka kontrollerat. Det finns säkert andra sätt att se på saken, men när man tar första glaset så är det någon annan som tar kommandot, sen är det ”kontrollerade” drickandet blott ett suddigt minne. Styrkekram till dig i kampen 🤗

@Varafrisk Om dotra di: lr hur! Nyss var hon e litta flicka som sa Hur mamma så?, och Varför det mamma?, och nu är det vi som kommer och ber om råd. Och den hjälp vi får är kanske bättre än den vi gav 😊

❤️❤️❤️

@Vitvargen, det är intressant med dessa naturliga produkter för bättre mående. Jag har knaprat vitamin-, magnesium- och zinktablett, druckit omega 3 och johannesört. Inget av dessa har gjort någon direkt skillnad; nej, alls inga under med mig. Det är dessvärre också ett stigma att gå in i en hälsokostbutik. Alla preparat säger ju att de har precis exakt vad jag behöver. Det är så mycket jag måste köpa och knapra i mig att det skulle behövas en fetare månadspeng för att ha råd💸, samt en gigantisk trunk att bära hem pillren i. Jag hoppas du tar detta på rätt sätt, jag vill inte få det jag skriver att verka som att jag satt mig på höga hästar och påstår mig veta mer än dig om naturlig medicin. Fast det som verkar funka just nu för mig (om än halvhyfsat) är: långpromenader, kaffe med go’fika (nån gång) och lägga mig sent och inte alls tänka på att sova… jag gör det ju i alla fall (om än bara halvhyfsat av och till). Tack för dina kloka inlägg🤗

@Guldlock Heja mej, ska det såklart va, enligt våran alldeles egen fina @Andrahalvlek ❤️

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver ovan. Hur man aldrig kan räkna med att få ens behov tillgodosedda för att ens partner alltid kan behöva ett viktigare behov, dvs. alkoholen.
Har också svårt med det här att belöna positiva beteenden. Känns så infantilt på något sätt. Min partner är en vuxen människa med utbildning och jobb. Ska jag på riktigt sitta och säga att det är roligare att umgås med dig när du inte spyr ned mattan? Det är så kul att prata med dig när du är kapabel att ge sammanhängande svar och minnas konversationen dagen efter?
Ta hand om dig. Har du något utanför relationen som ger dig glädje? Någonstans där du kan få en paus?

@Guldlock Jo jo Guldlock, visst tar det tid. En del kan känna eufori ganska kvickt vid alkouppehåll, men inte kan det vara helt vanligt. Många är driträdde för abstinens, men den kroppsliga är nog ett mindre problem om man inte är en storsup.

Men den psykiska abstinensen lär inte många komma undan. Den fasen kan dra ut i månader, det har jag läst. Det bästa är att intala sej att man är duktig - Hela mej, som vi säger på forume - och intalar sej att resan inte är speciellt lätt.

❤️

@fooliehutten @vår2022 Jo, strid mot alko är ett jävla skit, och nu har vi baxat den ända hit 🤣

Är ni tillräckligt gamle for att känna igen den parafrasen?

@vår2022, tack för värmande stöd. Ja du en resa är det och har varit. Men har jag baxat mig ända hit så ska det väl bara rassla på vidare med nykter dag efter dag mot år 3. Tack vår2022!🤗

@Hanna0425 Hej Hanna, får jag fundera?

Jag tror att jag vet att det går att dricka kontrollerat om man verkligen tycker om t.ex. vin. Många klarar inte det, men jag tror jag skulle klare det så länge jag inte tillåter mej känna någon kick, någen buzz som ni säger. Och då är det inge vits för mej. Ett litet glas, va e de... en pink i havet.

Med andra ord, en förutsättning för mej är att det inte skulle tillåtas inverka på sömnen, eller kroppen, som hjärtat. Skulle de påverkas så får jag ångest, och då måste jag antingen ha mer drickat, eller gå igenom några dars ångest för att hamna på nästa raksträckan för alkofritt. Och sådant är forjävli i början.

Så för mig funkar det inte att dricka kontrollerat. Hoppas du får ut mera av ditt planerande än jag har fått 😊

Kram.

@Andrahalvlek, känner igen mig lite i det där med att vara på väg in under isen. Fast jag tror jag inuti kämpat mest för livet mot strömmen och att hålla mig kvar ovan ytan. Vattenskräcken har jag haft ända sen unga år och tack vare den har jag med dobbars hjälp lyckats rädda mig ur vakarnas iskalla grepp🥶. Får se om kroppens egna produktion av dopamin och annat måbragrejs ökar takten på vägen mot år 3? Det känns lite hoppfullt, men det kanske hänger ihop med ökat intag av temlor, sa Ture Sventon. 🤗

@Blenda, stort tack för uppmuntran. Å’ vet du… det bidde semla idag med😋👌