Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Hej, förlåt om jag har missat dig senaste veckan, du som har peppat mig så snillt nu i min början. Ha en god fortsättning på nya året och helgerna framöver.

<3 (mycket mindre än tre)

Suey

@Surkärring Hej Kärrnga, du är klok, det ser jag nog dä. Jag är glad att ni älskar varann, du å gubben, och du har säkert helt Oki koll på drickat, du som är här på forume och numera är en av grundbultarna. Det har jag noterat efter mina inledande studier här.

Vi hörs framöver, ha det bäst!

Suey

Hejsan! @Suey, det var trevligt att du tittade in här en sväng. Ja vi får hoppas att det blir ett bra år detta och håller man sig bara borta från dåliga prylar som bolagets alkohol så är man väl i alla fall på rätt väg tänker jag i stunden. Det är lite kyligt ute idag och är lite frusen om knäna fast jag är inomhus så kanske skulle man försöka värma sig med en kopp kaffe. Men jag har inte kommit mig för att koka på nåt sånt än. Men har ju pepparkakor kvar sen jul så det går ju att festa till det hela en aning och förgylla denna lördag liksom. Önskar dig en god fortsättning på året också.

Ha det gott kompis!

@Andrahalvlek spännande tankar om ödet. Jag måste säga att jag delar din upplevelse, av att ha varit med om märkliga sammanträffanden som fungerat som en slags änglavakt.
Tidigare tolkade jag ju detta som Guds hand. Men jag har upplevt så mycket av religionens negativa baksida att jag liksom stängt dörren till de där upplevelserna tillsammans med allt annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara eller tänka på dem nu.

Vem styr ödet? Vill ödet oss alltid väl? Känner jag mig trygg att lämna över min partner i ödets händer?

Jag ska definitivt fortsätta fundera på detta. Stort tack! 🙏❤️

@TeTanten Intressanta tankar! Jag tror att det närmsta jag kommit att återfå någon slags andlighet igen, efter mina negativa upplevelser, är en tro på godhet. Det är en tro på att människor gör gott, om de har möjlighet.

Tolvstegsprogrammet ska ju inte vara religiöst. Jag har nyligen gått på mitt första möte hos Al-alon, och tyckte om systemet med att dela sina upplevelser utan att vare ge råd eller kommentera varandras delningar. Man bara lyssnar och upplever gemenskap i det man känner igen.
För oss medberoende handlar det första steget om att erkänna att det inte är vi som ska göra vår problemperson frisk. Jag antar att det i teorin räcker att ge tillbaka ansvaret till honom/henne, men att lämna sin partner i händerna på en högre makt ger mycket mer hopp och trygghet. Det är det andra steget handlar om, att lämna över kontrollen.

Men jag vet inte hur jag ska applicera min tro på människans godhet i det här. Alkoholen kan ju liksom ta över här och tvärtom göra att människor väljer att inte göra det bra som de annars skulle ha gjort...

@Flarran Nådens år 2026, ja vi ska tro det blir så käre Flarran. Sköt om dig nu, och god fortsättning på både året och helgerne :)

@Thompa_68 tack, inledning på det nya året inte så bra.

@TeTanten Vilken bra lista, bra att skriva ned vad man tänker i så strukturerad form! Vemodet dyker upp ibland vid alkoholromantiska minnen och särskilda tillfällen när det där första glaset varit så ljuvligt gott. Men plussidan överväger klart och jag vill aldrig uppleva minnesluckor och avsaknad av kontroll igen. Jag hoppas tillsammans med dig att ytterligare period som alkoholfri ska betvinga även vemodet och gör att det känns ännu mer naturligt att inte dricka alkohol.

@Villmåbra79 Ser fram mot att få ta del av din omstart, önskar dig allt gott!

@Hanna0425 Hur mår du nu? Jag har följt din tråd och följs gärna åt och stöttar. Har själv haft en sämre period och vet vad du menar med kombinationen ledighet och vin hemma, den är svår. Men ta dig tid att noga läsa igenom din egen tråd så minns du dina framgångar med nedtrappningen under december månad och hur bra det kändes. Du kan göra det igen!

Andlighet är ju intressant. Jag är inte uppvuxen med religion eller andlighet alls, men kan trots detta ibland använda mig av nån form av andlig snuttefilt och kommunicera utåt. Gillar ju även fantasy och historia.
Men att det finns en högre makt som är god och allsmäktig och väljer att ta hand om en del människor och låter andra lida funkar inte för mig. Möjligen kan jag tänka mig högre makter som inte bryr sig nämnvärt om oss, eller försöker göra vad de kan men är ofullkomliga precis som vi.
Religion anser jag helt vara ett mänskligt påhitt, och ofta tyvärr förvridet och missbrukat som maktmedel.
Jag tänker att tro är hittepå, men trots detta en ofta nödvändig och trygghetsskapande funktion i tider när människor har det svårt eller behöver förklaringar. Privat eller i små gemenskaper utan måsten eller hirarki kan tro göra nytta.

Jag vet inte hur 12 stegsprogram funkar, tror jag skulle ha svårt för en del av deras upplägg. Skulle vara kul att få veta mer dock, kanske har jag missuppfattat. Men det är ju väldigt bra att det finns och hjälper ju väldigt många.

@Bubbelmorsan Här har det hänt grejer ser jag, vilken start på det nya året! Ser verkligen fram emot att höra mer om din behandling, vad du får för uppgifter och hur du tycker att det funkar. Och att gå på AA- möte också, spännande! Är verkligen imponerande med ditt alkoholstopp och att du nu har satt/fått ett mål för flera månader framöver. Lycka till!

Jag kör en liten omstart här i bästa nyårsanda, men jag ska nog försöka skaka liv i min egen tråd och bli bättre på att uppdatera den. På återhörande!

@myssockan Jag tror inte på Gud. I bemärkelsen en övervakande och bestraffande herre som ser till att människor gör ”rätt” saker. Religion är enligt min mening ofta ett sätt att ”uppfostra” folk, och det strider mot min övertygelse att varje person ska råda över sitt eget liv, efter att man har blivit vuxen. Barn behöver mer handfast handledning förstås.

Men jag tror på ödet och min egen inneboende kraft. Vi måste vara modiga när ödet slänger vissa möjligheter i knät på oss. Några riktigt avgörande beslut i mitt liv kan jag inte förklara på annat sätt än att ödet öppnade en dörren, och jag valde att kliva in.

På samma sätt har jag några gånger i mitt liv räddats från tex trafikolyckor, jag har blivit fördröjd av olika konstiga skäl och sluppit bli inblandad. Så jag tror nog på skyddsänglar också. Jag skulle önska att jag till min läggning var lite mer ”flummig” för att se och få mer sådana upplevelser, men till min natur är jag väldigt jordad.

Min självkänsla är god, liksom mitt självförtroende. Jag kan göra precis vad jag vill, bara jag vill. Så min egen inneboende kraft är jag väldigt tacksam över.

Kram 🐘

@Andrahalvlek bra ide där med en lista att titta tillbaka till om tre månader.

Min lista kan egentligen lätt delas upp i att jag fortfarande saknar att dricka vin, men inte saknar alla konsekvenserna av att dricka vin.😂 Fördelarna är så många och påverkar stor del av min vardag. Nackdelarna är få och påverkar egentligen mig bara några minuter då och då. Men känns fortfarande förvånande starkt fortfarande.

För och nackdelar efter mina första tre månader utan alkohol:
+
Sover bättre
Mer tid till andra aktiviteter
Kan köra bil när som helst, större flexibilitet
Känner mig nöjd med mig själv, mer i kontroll.
Ingen ångest om hur jag skadar kroppen
Ingen ångest om hur jag gjort bort mig
Ingen skam över vilket tillstånd jag varit när jag umgåtts med mina (nyvuxna) barn.
Jämnare humör och mer rationell. Inga onödiga gräl.
Hanterar stress lite bättre.
Är något mer klartänkt.
Har lärt mig mycket om beroende och alkohol. Insett att det finns massa folk som funkar som jag, och att de är väldigt hjälpsamma.
Känner mig lugn och trygg och mer nyfiken på min omgivning.
-
Saknar fortfarande den där känslan/effekten av glas 1-2 i flera situationer, dvs känner sug.
Har inte hittat samma tillfredställese än i alternativa drycker.
Känner vemod och längtan när jag tänker på att jag inte ska njuta av de där bästa glasen (första uteserveringen, semesterkväll, vid grillen).

Hoppas ett halvår nykter suddat ut de där alkoholromantiska minnerna lite mer….

Tack snälla! ❤️ @Thompa_68 @Bubbelmorsan @eliz
God fortsättning på året och tack för att ni finns här!

Ja jag är glad för det. Det är ju ett pågående arbete för att fortsätta lyckas. Den stora fördelen för mig är ju att jag lyckades stoppa innan jag blev beroende. Och tiden jag drack nästan varje dag var inte så lång, ca 5 månader blev det. Vilket ju är väldigt illa i sig, men förmodligen ganska lite ur ett beroendeperspektiv.
Jag är ledsen för att mitt medmissbruk förmodligen orsakade en försämring i min sambos beroende. Det enda jag kan göra åt det nu är att ta ansvar, jobba på mitt medberoende, och fortsätta att vara ett stöd genom att hålla min egen begränsning.
Vilken jag såklart vill hålla främst med tanke på min egen hälsa, psykiska mående, att undvika att bli beroende och att kunna vara en närvarande förälder till min snart vuxna son som bor själv.

Jag fortsätter att jobba med mina triggers för att inte hamna i att gå över 4 glas, vilket är en pågående utmaning. Mitt största problem är att jag har en återkommande lust att "försvinna in i dimman".
Jag har kommit fram till steget i alkoholprogrammet där jag jobbar med mina känslor. Och det är en nyckeldel för mig.

En annan trigger är att bli erbjuden alkohol av min sambo och tacka ja för att inte vara tråkig eller besvärlig. Jag tycker att det går bra att stå emot det, men ibland blir jag utmattad. En del tid för mig själv i mitt egna boende hjälper, då jag kan slappna av helt, fokusera på mig själv och inte hur jag ska förhålla mig till det han gör.

Jag är starkt medveten om att min problematiska relation till alkohol inte är "löst". Jag lever i en riskmiljö. Och oavsett det, har jag själv ett problematiskt bruk av alkohol som jag måste vara medveten om. Jag fortsätter att leva vecka för vecka, och med hjälp av kalendern hålla det under 10.

Går min sambo till behandling kommer jag definitivt att gå över till att vara helnykter. Tror det skulle vara nyttigt för mig med.
Men just nu är glad över att träna på måttlighet 😊

Allt gott till er och jag beundrar er styrka! 💪🙌🙏❤️

@Thompa_68. Ja AA känns lite tudelat men jag ska se vad det handlar om innan jag tycker någonting. Jag lyssnar mycket på podd och nu mycket "The House" där många intressanta personer berättar sin historia. De flesta talar varmt om de 12 stegen så då vill jag ju se vad det handlar om. Men jag drar mig lite märker jag men då jag har det som uppgift innan torsdag så är det ju bara att göra 😂.

Rekommenderar varmt att ladda ned några avsnitt från podden och ge sig ut och gå.

Trevlig dag vänner!

@TemporaryPurposa Tack för du kollar in hör hos mig.
Jo jag känner mig nöjd med mitt beslut att skippa alkohol på herrgården. Maken dricker ju inte heller så det blir bra. Och alltid skönt att vakna pigg efter.

Ett tillfälle som påverkas mkt av mitt nya alkoholfria vanor är de spelhelger vi har ganska ofta med vänner. Det har innan blivit en hel del vin. Det har funkat bra under hösten, spelet blir såklart bättre och slippa bakfylla väldigt skönt. Jag har alltid druckit mest av oss, men nu dricker de ännu mer måttligt än innan. Vi ska spela nästa helg och frågan om jag fortfarande inte dricker dök upp, de är lite förvånade tror jag men stöttande.
Hitills har jag bara sagt att jag pausat för att se om jag kommer må bättre. Men nästa helg ska jag nog säga att jag kommit fram till att alkohol inte funkar så bra för mig och att jag vill lära mig ha kul utan.

Vad ska man göra när vännerna dricker?
Har en ny kollega som gärna går & fikar, vi tog en kaffe med bulle igår & summerade jobbet. Så trevligt.
Efter det träffade jag en gammal vän som inte vet att jag är nykter nu, vi käkade & jag skyller å att jag varit sjuk & ska köra imorgon (orkade inte förklara)
Den gamla vännen drack & drack & drack & jag gäspade & ville hem men åååh bara en stund till hette det tills det var sista beställningen… vi hade ju så TREVLIGT
tyckte vännen.
Ja jag är väl mesig men hade inte lust att förlklara… tänkte att ”jösses sådär var ju jag med”!
Inser att jag inte kan hänga med samma folk längre men inte lätt när man passerat 50 med råge att hitta nya.

@truck 17 Tack för att du delar, inspirerande och fint att läsa om att du fått bra hjälp att slå in på vägen mot hållbar nykterhet! Jag har också erfarenhet av Antabus, det var en förutsättning för min längsta nyktra period tidigare. Att få hjälp att mota bort alkoholen från livet var en möjliggörare, efter några veckor var jag redo att stå på egna ben. Jag gick inte i mål den gången, men fick som sagt en positiv erfarenhet.

All lycka och välgång till dig och alla andra som kämpar mot alkohol och för ett bättre mående!

Om du inte tror på Gud, hur "hittade" du din högre makt?

Hej alla och god fortsättning! 🙏

Jag skriver vanligtvis på anhörigsidan och att dricka måttligt, då jag både har en sambo med alkoholberoende och jobbar med att hålla ner min egen konsumtion.
Valde den här gruppen för tänker att ni har tagit er igenom mycket, och kanske har allra mest erfarenhet av tolvstegsprogram.

Jag jobbar med mitt medberoende och har kommit till steg 2. Att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen och min partners missbruk har faktiskt sjunkit in på ett djupare plan och hjälpt mig mycket. Men jag har kört fast helt på steg 2.

Jag har en väldigt problematisk relation till religion. Jag har jobbat senaste 15 åren på att göra mig fri från den tro jag tidigare haft. Men då förlitat mig helt på mina egna förmågor egentligen och att ta hand om andra. Nu har jag väl kommit till nån slags slutstation där det inte funkar längre, och jag vill tillfriskna från att försöka hjälpa andra hela tiden och börja leva.

Skulle vara otroligt tacksam du ville dela med dig av din upplevelse av en högre makt. Eller hur du istället jobbat med detta steg! Det kan vara kort som långt, allt hjälper!

@Jempa123 så ljuvligt med snö (i lagom mängder).
När det gäller beslut och hur man delar med sig av dem (eller inte) är ju upp till var och en. Det är så olika mellan individer, hur man själv känner sig och sin omgivning.
Jag har många gånger försökt att pausa, att dra ner på drickat på olika vis. Jag har ibland sagt det till folk och ibland inte. Min man har alltid fått veta men undvikit konflikt, så när jag har sagt "jag behöver nog skippa spånken" har han sagt ok, och sen när jag sagt "jag vill ha en flaska vin" så har han också sagt ok. Han har alltid stått bakom mig men aldrig aktivt hjälpt mig att hålla mig nykter. Han hävdar att han ändå inte kan göra något om jag inte själv har viljan. Rätt ofta har jag önskat att han skulle säga "vet du, du ska ju inte dricka alkohol har du sagt, så nu tar vi en kaffe istället för en öl" eller "nej du sa ju igår att du inte skulle dricka mer så jag tänker inte köpa hem vin, vill du tvunget ha, får du handla själv". Men det gör han inte.
Jag tycker gott han kunde dra ner lite på alkoholen också, men där drar vi båda vårt eget lass och får ta våra egna beslut.

Jag har landat i att vi bara kan styra våra egna val. Inte valen hos dem vi lever med. Men vi väljer att leva med dem, eller att lämna dem. Vi väljer att dricka, eller att låta bli. Vi kan välja att försöka på egen hand, eller att be om hjälp. Vi kan välja att ta stora beslut idag, eller att avvakta.
Jag tror stenhårt på att vi alltid har ett val. Men vi behöver inte alltid ha bråttom med att välja eller att ta stora beslut.
Att välja en promenad är också en del av det hela. Njut av snön!

@Jempa123 Absolut, jag är helt med, och känner igen mig i behovet av att även ge plats för det negativa och svarta, det är en del i att inse och acceptera situationen. Önskar bara du också försöker skapa utrymme för det positiva och ljusa, bit för bit, myrsteg i början är helt ok!

@Thompa_68 🙏🏽❤️ jag lyssnar på dig. Men måste även låta de negativa känslorna ta plats för annars kommer det va lättare för mig att tänka ”det är inte så farligt” men är ju klart inte hållbart på sikt men nu i början om du förstår hur jag tänker

Tack diabetes sköterskan som tog mitt lilla gnyende på allvar om hjälp,
Snabbt var hon i kontakt med läkare som hängde på med recept med anatabuse,alkoholteamet på vårdcentralen som fanns på plats direkt.
Allt började med årlig kontroll hos diabetessköt. 15/12-25 första alkobesök 19/12-25,
Vet inte var orden kom ifrån om hjälp,tyckte samtal var onödigt jag var törstig inte alkis.
Men verkligen älskar besöken,dom bryter vardagen.
Antabusen är min trygghet som Bibeln är för den troende.
Största befrielsen var när jag pratade med min vuxna barn,känner stolthet när jag talar om för andra att jag försöker vara nykter alkis och tar antabuse.
Nu med lite distans så vet jag att jag kommer inte att kunna ta alkohol någon form framöver.
Känns skönt att få skriva av sig lite.
Känner stolthet över alla som kämpar med sina demoner,jag vara bara på god väg till vårblommorna på torget.
Tack för att ni finns

@Jempa123 Känslan av skam och att stå ut en dag i taget är inte märkligt, men det är enligt min erfarenhet inga hållbara drivkrafter till förändring. Försök fylla tillvaron med positiva upplevelser, om än så små i början. Du vill till något, inte desperat fly från något. Bara för att alkoholen haft dig i sina klor är du ingen dålig människa, resten av ditt liv börjar nu, vem vill du vara? Jag hejar på dig!