Senaste kommentarerna i forumet

@Leffe62 35 dagar helvit var ändå 35 bra dagar för knoppen och kroppen, eller hur?
Jag antar att du hade planerat att dricka i samband med någon festlig tillställning. Men det blev mer än du tänkt, gissar jag, för tio enheter är så pass mycket att man bli bakis, förstås.
Jag hoppas och tror att du kan se detta som ett avsteg, inte ett avbrott på ditt nya, friska liv. Vit i dag och i morgon? (Själv kommer jag att smaka lite vin i kväll, men sedan fortsätta mitt nya, sunda liv.)

@Leffe62 Tack för att du delar, modigt och bra! Vi har alla med- och motgångar i relationen/kampen med alkohol. Om vi inte kan styra över när vi dricker eller hur mycket har hjärnan blivit kidnappad av alkoholen, och då är den enda vägen att hålla sig från alkohol för att istället fylla livet med annat positivt och glädjefyllt. Jag önskar dig allt gott.

@Amanda_ Du har fått flera kloka svar, det är ett härligt forum vi har! Jag vill bara dela min erfarenhet, med många nyktra perioder under en lång tidsperiod, en del korta och en del långa på upp till ett år. Efter samtliga har jag återgått till ett okontrollerat drickande. Det kan ha tagit dagar, veckor eller månader, men till slut var jag tillbaka på ruta 1 och kunde vare sig styra när jag drack eller hur mycket. Det tog mig väldigt lång tid att helt inse och acceptera att jag inte kan dricka kontrollerat, och nu är jag i den förhoppningsvis sista nyktra perioden sedan drygt en månad.

Jag har bevisligen passerat point of no return för länge sedan, där hjärnan ändrats irreversibelt och jag utvecklat alkoholism. Inget dramatiskt med det, jag klarar helt enkelt inte att dricka alkohol. För att säkert veta det krävs ju empiriska bevis, som egentligen inte är att rekommendera att skaffa men kanske till slut är nödvändiga. Jag önskar jag hade sagt följande till mig själv under någon av alla mina nyktra perioder: om jag behöver inleda en ny nykter period efter denna så måste jag inse att alkohol inte är något för mig längre!

Sedan är ju också frågan varför man känner att man vill återuppta konsumtionen av alkohol igen efter att ha klarat sig utan den. Som @Vitvargen så bra beskriver det är listan över positiva effekter med alkohol rätt kort och det blir lätt en romantisering av alkohol. Men vill man ändå dricka kontrollerat så kanske en metod är att vara nykter en längre period och därefter bestämma sig för att om man behöver en ny nykter period så är det ett tydligt tecken på att man inte klarar att dricka kontrollerat. Risken är förstås att man under tiden går långt i destruktiv alkoholkonsumtion och kanske inte ens själv klarar eller orkar ta sig tillbaka till nykterhet, eller att livsändrade negativa saker hinner hända under tiden. Det är en ekvation och balansgång man själv får ställa upp och lösa.

Jag vet att jag trivs förträffligt i min varaktiga nykterhet och äntligen förmår fokusera på det positiva i den och de möjligheter den ger. Visst kan jag sakna känslan av det första glaset och salongsberusningen, men jag vet vad det leder till och dit vill jag aldrig mer återvända. Jag lever livet mer äkta och innerligt nu.

@Gåbert 💪👍😊

@Leffe62 .Vad har du för mål?Fundera idag över vad det var som gjorde att du drack igår.Känslor av stress?myrornas krig i skallen?trötthet?oro?ångest?var du arg /ledsen på någon något?kände du av tristess?På så vis kan man få reda på sina triggers.Tänk åxå på att inte bara ta bort A.Lägg till nya,sunda vanor & något som är viktigt att tillföra trevliga aktiviteter i sitt liv.Saker man tycker är roligt.Det är jätteviktigt.Nynyktra & alkoholister har alltför ofta tråkigt i sitt liv.Jag jobbar själv på den biten.Ta hand om dig idag.Ta vätskeersättning.Drick mycket vatten .ta en promenad,frisk luft är bra vila.Men ta reda på varför det hände just nu att du drack igår.Det har du nytta av framöver.

@Amanda_ : mycket bra jobbat med 8 vita månader!

Jag har bara tre vita månader i bagaget och svarar från mina förutsättningar: jag bedömer att jag troligen aldrig kan gå tillbaka till något drickande som anses "måttligt". Visst, jag hade en vag förhoppning om detta i början men detta mål bleknade i takt med att de positiva effekterna av nykterhet ramlade in en efter en.

Jag har rannsakat mig själv noga om *varför* jag önskade att återgå till att "dricka som folk". Listan är inte lång, det handlar i stort sett om att det kan vara gott med ett glas gott vin till en god middag, känna litet avslappning och uppsluppenhet då och då, litet glatt skålande i goda vänners sällskap. En rosenskimrande idealbild nästan som reklamfilmer man ser på tv för diverse alkoholvarianter.

Grejen är - och här är jag brutalt ärlig mot mig själv - att jag egentligen drack vin inte för det var gott, utan för att på ett snabbt och enkelt sätt försätta mig i ett avtrubbat tillstånd där jag kunde zona ut från vardagens stress. Det betydde att ett-två glas blev en pava minst, högre dos ju längre tiden gick, och det blev inte då och då utan varenda kväll. Jag (vi) föredrog att sitta själva så vi kunde utöva denna rutin i lugn och ro utan någons inblandning, i sociala sammanhang höll vi ner konsumtionen för att fylla på efter hemgång till önskad berusningsnivå.

I vissa avseenden är vi ungefär som Skinners råttor, slavar under betingad respons. Kopplingar har etablerats i min hjärna som knappast låter sig utplånas av aldrig så många vita månader. Mönstret "stress på jobbet" (ersätt med dagsaktuella triggers) > dricka alkohol för att mota bort och zona ut. Jaså hjälpte inte en pava? Men ta litet till, alkomätaren säger att du kan köra i morgon bitti enligt beräkningarna (helt sant, jag skaffade en synnerligen exakt och avancerad alkomätare och använde den ungefär så här...).

Min hjärna blev duktig med tiden på att filtrera bort obehagliga effekter av denna vana; konsekvenser på sömnmönster, mående på morgnar, långsiktigt tärande på relationer och jobbprestation, på kroppens olika organ, på förmåga att intressera sig för saker jag tidigare brann för. Alla dessa negativa konsekvenser sopades under mattan inför kvällens vinstund, inget fick störa.
-
Detta är vad jag har kommit fram till, du kanske kommer till andra slutsatser om du analyserar din situation Amanda. En del personer kommer fram till att det kan vara värt att testa och se, helt ok men jag kommer förmodligen aldrig att ta det steget. Jag har för mycket att förlora, alldeles för litet att vinna.

Efter 35 nyktra dagar så drack jag A igen.
Blev 10 eheter och idag är jag bakfull och har ågren. December är det många fällor. Skall kämpa på igen. Mådde bra igår men skulle vara bättre om jag drack mindre.

Måttlighet är en dygd sade mig en känsla när jag bromsade mig själv när jag kalasade på lite blandat smågodis ur en påse efter att ha dragit upp mina persienner i köket. Då började jag tänka på kommande julhelg, med god mat enligt tradition så som Jansons frestelse, skinka och julmust med mera. Då gjorde plötsligt alkoholdjävulen ett besök i tanken. Varför inte unna sig någon god likör och så vidare...

Hade väl läst på nätet om att det går att lära sig att dricka alkohol måttligt. Men jag vet ju av erfarenhet hur måttlig jag var på den punkten innan jag halkade in nykterhetens underbara värld alltså. Måttlighet var väl inte direkt något ord som fanns i min ordlista liksom. Måttlighet var ändå ett ord som verkade intressant. Men gick då tillbaka och kollade lite i min dagbok på detta eminenta forum. Funderade lite hit och dit rent allmänt en stund och fick snart en ingivelse att googla enligt följande:

Skulle man kunna påstå att total alkoholfrihet är det bästa och hälsosammaste sättet att inte riskera att hamna över Transportstyrelsens riktlinjer på 0,30 µmol/L. Vilket indikerar regelbundet, omfattande intag av alkohol. Något som det väl lätt kan bli utan att man märker det, om man var dag till lunch exempelvis dricker 33 cl lättöl typ 2,25 % samt till helgen dricker något glas vin, drink, snaps eller liknande som det ju lätt kan bli utan att man kanske tänker på det.

AI-översikt

Ja, total alkoholfrihet är det hälsosammaste sättet att garanterat hålla sig under Transportstyrelsens gränsvärde på 0,30 mol/L för PEth, eftersom detta värde indikerar regelbunden och omfattande alkoholkonsumtion. Även lägre, "socialt" intag kan ge ett mätbart värde, och det är lätt att konsumtionen ökar utan att man märker det, vilket kan leda till förhöjda nivåer över tid.

Varför total alkoholfrihet är bäst

Säkraste metoden: För att inte riskera att överskrida gränsvärdet är det säkraste att inte dricka alls.

Risk för ökning: Det är lätt att små mängder alkohol, som en lättöl varje dag och några glas vin på helgen, omedvetet blir till en större konsumtion än man tänkt sig.

PEth-markören: PEth-värdet visar främst alkoholkonsumtion de senaste 2 veckorna, och ett värde över 0,30 mol/L indikerar ett långvarigt och högt intag.

Viktigt att veta

Dubbla prov: Transportstyrelsen kräver inte att man drar in ett körkort baserat på ett enstaka provsvar. För att dra in körkortet krävs minst två förhöjda PEth-värden med flera veckors mellanrum, för att säkerställa att det inte är en tillfällig svängning.
Individuella skillnader: Hur snabbt PEth-värdet stiger varierar mellan olika individer, men värden över 0,30 mol/L tyder ändå på ett regelbundet och högt intag.

AI-läge

Ja, man kan absolut påstå att total alkoholfrihet är det säkraste och hälsosammaste sättet att undvika att hamna över Transportstyrelsens riktlinjer för PEth-värden (fosfatidyletanol).

Gränsvärdet på 0,30 µmol/L används som en stark indikator för omfattande, regelbundet alkoholintag. Även om den exakta konsumtionsnivån kan variera individuellt, krävs en relativt hög och konsekvent konsumtion över tid för att nå denna nivå.

Om konsumtionsmönstret i frågan

Det konsumtionsmönster du beskriver – 33 cl lättöl (2,25 %) dagligen till lunch samt helgkonsumtion av vin, drinkar eller snaps – kan, beroende på de exakta mängderna under helgen, potentiellt bidra till ett förhöjt PEth-värde över tid, särskilt om det ackumuleras.

PEth är en alkoholmarkör som byggs upp i blodet vid regelbunden konsumtion och har en halveringstid på cirka 4 dygn. Det speglar konsumtion under de senaste 2-4 veckorna.

Värden över 0,05 µmol/L indikerar måttlig konsumtion, medan värden över 0,30 µmol/L indikerar en mer omfattande konsumtion som motsvarar cirka 3–4 flaskor vin (75 cl) per vecka, eller 4 enheter alkohol per dag för män (något mindre för kvinnor).

Säkerhet och hälsa

Ur ett medicinskt och trafiksäkerhetsperspektiv är total nykterhet det enda sättet att helt eliminera riskerna associerade med alkohol och körkortsingripanden relaterade till höga alkoholmarkörer.

Transportstyrelsen kan ingripa mot körkortet om en person har ett alkoholbruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt, vilket kan påvisas genom upprepade förhöjda PEth-värden.

Dessutom finns inga säkra nivåer av alkoholkonsumtion ur ett allmänhälsoperspektiv, och även måttlig konsumtion ökar vissa hälsorisker.

Slutsats: Total alkoholfrihet är en vattentät metod för att säkerställa att du inte riskerar problem med Transportstyrelsens riktlinjer gällande alkoholmarkörer, och det är dessutom det hälsosammaste alternativet för kroppen.

-

Där ser man, då var man ju klok som ställde ifrån sig flaskan så att säga och liksom gav bolaget långfingret för drygt två år sedan. För vad ska man med alkohol till egentligen. Sånt kostar ju bara en massa pengar och riskerar att ställa till en massa problem. Nej, nu får det vara bra med skriveri på ett tag. Det tog jag mig allt en slurk kaffe på.

Ha det gott!

@Amanda_ På många behandlingsrum finns en tom ram. Den väntar på fotot av den alkoholberoende person som lärt sig dricka måttligt igen, och den ramen kommer för alltid att förbli tom.
Med det sagt så är det långt ifrån säkert att du personligen utvecklat den typen av beroende bara för att du tidigare varit storkonsument. Det finns en skillnad här, och vad som gäller i ditt fall är omöjligt att veta.
Jag själv kommer aldrig att kunna dricka ”normalt” igen, jag ville så gärna, försökte men misslyckades gång på gång. Många vill inte ens chansa. Du måste själv avgöra vad som känns bäst för dig. Men jag tror att din långa nykterhet kommer att vara dig till gagn oavsett vilken väg du väljer. Varmt lycka till framöver.

@fooliehutten Fin liknelse. Förnya äktenskapslöftet till nykterheten. Jag brukar ha det som en liknelse - att just gifta sig. Ingen står inför prästen och säger ”kanske, ett tag i alla fall, men sannolikt inte för alltid.” Man säger JA med en innerlighet som kommer inifrån och ut. Där och då tror man förstås att det är för evigt, det är känslan man har.

Gift blir jag nog aldrig, men jag säger JA till nykterheten och har så gjort i snart 6 år.

Kram 🐘

I natt blev fooliehutten ingenting. Manus till en kommande AH-text raderades av misstag. I ivern att återskapa mina hieroglyfer kastades i stället hela de framvärkta verken ut till ingentinget i cyberrymden. Förargligt! Ja så var den första tanken, men uppenbarligen klarnade blicken för i min ogenomträngliga brittiska studiebok kunde jag plötsligt se en öppning och begripa en avgörande passage. I denna stundens allvar förnyade jag äktenskapslöftet till dagens nykterhet. Fooliehutten hade genom misstaget öppnat sig för innebörden i att vara människa. Vilket innebär att inte ist:ra mig själv utan utgå från ett löst och fritt ”ingenting”. Jag är ingen fast essä:ist, moral:ist, …part:ist, alkohol:ist, nykter:ist o.s.v. ”Allt flyter” och ”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger” sa väl Herakleitos en gång och så tror jag att jag också känner inför tillvarons föränderlighet. Kram på er alla, tillsammans kämpar vi på med en till nykter dag🤗

@Himmelellerhelvette Det var länge sedan du skrev i din egna tråd. Har sett att du skrivit h ngn annan. Jag undrar, hur är det? Hur mår du? Om du vill orkar kan du väl skriva en rad?

Kramar ❤️❤️

@Ny dag Jag undrar så hur du mår? Kan du inte skriva en rad?

Kramar 🥰

@supportivechaos Tack snälla! Ja jag ser fram emot mötet.

Angående tvivlet tänker jag att det är en normal del av en separation. Men den här typen av tvivel när man tvivlar på "allt" skiljer sig liksom, eller hur? Man kastas tvärt mellan mörkt och ljust. Vanligt tvivel brukar inte handla om ens partners hela väsen...

Känner väl igen dessa plötsliga små elakheter. Känns i efterhand som att det var hans riktiga tankar o känslor som skymtade fram. Men jag tänkte alltid: hände det där verkligen? Jag fattade nog fel. Osv osv...

@spoix90; tack, och tack även för tipset om en mycket passande symbol att ha på skrivbordet när det städats ordentligt! Kanske sprider det sig en ordning därifrån, jag har en tendens att skapa stök runt omkring mig med diverse projekt...

Nu får jag väl passa mig så jag inte sväljer stoicismen med hull och hår, finns säkert avarter och saker att se upp med även där men den närmast hedonistiska livsstilen jag kört med har nått vägs ände i alla fall vad gäller alkohol.

@Gåbert; tack för gratulationerna! Jag inser att det inte är alla förunnat att kunna göra denna resa tillsammans som vi gör. Vi drack sorglöst tillsammans under många år, exakt lika mycket och lika ofta, och vi kom till ett gemensamt beslut samtidigt och egentligen utan att något särskilt hade hänt. Det var bara dags att släppa sargen där och då, vi visste inte hur vi skulle reagera men bestämde oss för att ta det som en spännande utmaning.

Det känns väldigt tryggt för oss att veta exakt hur vi tänker om eventuella avsteg som kan komma, jag inbillar mig att det är lättare att komma på banan igen om ingen av oss är rabiat och dömande i detta. Detta är något jag sett många är mycket varsamma med på forumet, jag tackar ödmjukast för dessa lektioner och ser värdet av klok vägledning jag kan tillämpa själv.

Vi diskuterade även litet om vad man kan säga till kollegor utan att krångla till det för sig i onödan. Om man alls behöver säga något, det borde vara vars och ens ensak och inget man frågar om kan man tycka. Saken är ju den att jag inte har någon som helst lust eller behov att dricka alkohol längre och då får jag agera på det. Skulle hon vilja testa att ta några glas så får hon såklart göra det, jag är här - hon kan inte falla långt om hon ens skulle räkna det som att falla (jag gör det i alla fall inte).

Jag har läst på litet här på forumet och fått bekräftat att det går alldeles utmärkt att vara på julfester och ha skoj utan A, tack för ytterligare ett vittnesmål om detta Gåbert!

Välkommen! Riktigt starkt jobbat!
Är i exakt samma situation. Hurvida det fungerar eller ej att dricka måttligt är omöjligt att säga för vissa fungerar det för andra inte. Man får isåfall göra en avvägning om det är värt risken. Men visst går det. Men de flesta här säger att total avhållsamhet är enklare.
Här finns massor av kloka människor och du kommer få många olika svar!

@supportivechaos
Minns att en kompis sade till mig för flera år sedan att en sund relation ska bygga ett "vi" och inte förstöra ett "jag". 🌺
Så rätt hon hade.

@Gåbert Tack snälla! Ja jag känner att jag verkligen gjort en helomvändning från att dricka nästan varje dag till att nu dricka måttligt sen en månad tillbaka. Som du säger så har det verkligen gjort effekt även för min sambo, eftersom det inte känns kul att festa på när jag låter bli. Jag trodde det skulle kännas jobbigare än det faktiskt gör, att göra "min grej".
Nu är han igång och dricker igen i veckan, fast mest i smyg. Någonstans tänker jag att jag kanske kommer hoppa över att dricka vissa helger ändå. Han har ju inte hållit sig till planen, så egentligen behöver inte jag heller göra det. Lite omvänt med detta resonemang 😂 Men faktiskt.

Det kan hända att jag tar någon eller fler vita månader efter nyår, utan att ta hänsyn till vad han tycker är "roligt". Alkoholberoende är inte en rolig sjukdom.
Såklart kommer han ju anpassa sig efter detta, han kan ju inte gärna tvinga mig att dricka😅 Inser han förstås själv.

Just nu försöker jag jobba med mitt medberoende, läser böcker om det och vill lära mig att fokusera på mig själv. Det känns befriande! Jag har insett att jag gått igenom en hel samling relationer i livet i fullt blomstrande medberoende och känner mig nu lite hoppfull att jag kan ändra mig.

Hej!

Jag har nu varit alkoholfri i snart 8 månader. Tog ett beslut att sluta då jag i samband med långvarig hög stress började dricka vin varje kväll. Cin konsumtionen höll i sig och växte så till den grad att jag fick oroskänslor om det inte fanns något vin hemma och klockan visade att bolaget skulle stänga snart…
Stressen har lagt sig och jag har gjort förändringar som hjälpt mig. Nära 8månader som alkoholfri nu som sagt.

Frågan är: går det att dricka måttligt efter att ha haft lång period av dagligt intag av alkohol?
Någon som lyckats vara måttlig efter liknande dryckesvanor?

@supportivechaos
Ja några exempel kan jag nog få ner här. Även om det ibland efteråt känns som om jag kanske förstorar eller minns ”fel”. Så vet jag att det inte är så utan att det är min uppfattning och mina känslor som räknas.

Exempel 1: Vi hade kommit överens om att gemensamt prata med barnen om att vi ska separera. Sedan säger X att han vill att jag tar det för att det är ju ”jag som vill skiljas”.
Jag står på mig och vill att vi tar samtalet tillsammans och att vi innan vi pratar med dem ska komma överens om vad vi ska säga.
X kommer hem senare på dagen efter att han varit och tränat och säger att nu har han minsann redan pratat med barnen själv.
Jag pratade med barnen senare på eftermiddagen och det visar sig att han ringde dem efter vårt samtal och berättade för dem på TELEFON.

Exempel 2:
X letar alltid efter saker. Är det inte nycklar, telefon så är det någon jacka eller något annat. Härom dagen när han ska till jobbet letar han efter en speciell jacka och hittar den inte. Han frågar arg och stressad
-Var är min svarta jacka
Jag: - jag har inte sett din svarta jacka
Han letar hysteriskt efter jackan. Saker flyger när han letar, dörrar smälls hårt igen och han kommer sedan tillbaka
- jag hade ju min jacka bara för någon dag sedan du måste ju ha sett den?
Jag: nej jag har inte sett den
Han springer och letar mer (har nu missat bussen och är arg)
Han- du har ju flyttat på alla mina cykelkläder då måste du ha flyttat på min jacka med!
(Jag städade inför husvisning och hängde då hans svettiga cykelkläder i källaren bland cykelhjälmar och andra sport kläder)
Jag: - jag har inte sett och jag har inte rört din svarta jacka

Exempel 3: vanligast av allt är nog när vi bråkar och jag sätter ord på mina känslor eller hur jag upplever situationen som exempelvis: när du säger så här (upprepa vad han sade) så känner jag mig förminskad och jag blir ledsen.
Han: du tolkar alltid fel.

Bara några exempel… jag har många på lager. Jag brukar faktiskt skriva ner dem. För jag upplever att efter ett par dagar så har hjärnan en förmåga att förtränga och förändra vad som egentligen hände och till slut vet jag inte vad som är sant eller inte.

@Tröttiz och @has tack för att ni delar.❤️
Det hjälper att läsa era erfarenheter, för jag märker att jag ofta börjar “försvara” honom i mitt eget huvud bara för att han inte dricker varje dag. Tankar som: “men han är ju inte så sjuk som andras partners”, “han är en fantastisk pappa”, “överdriver jag?”
Men när jag läser om pendlingen, DARVO, förnekelsen, och den där känslan av att tappa bort sig själv, då känns allt igen.

För mig har pendlingen varit värst.
Dagarna då jag är helt säker: Jag måste lämna.
Och sedan dagarna då han är nykter, varm, gullig, rolig, och hela jag gör ett tvärkast: Men varför ska jag lämna? Han är ju fantastisk.
Det är som två olika verkligheter, och jag fastnar i mitten.

Och så händer det där subtila som drar undan marken igen.
Som idag: jag tog en Ipren för bihålorna och skojade om att jag “väl snart är immun”. (pga att jag behövt ta värktabletter de senaste fem dygnen)
Hans reaktion?
Du har ju alltid knaprat tabletter rätt friskt.

la en värdering i något som inte ens var ett problem

Helt sjukt. Typ antingen vill bryta ned mig, eller "likställa" oss, eller jag vet inte? Eller så syftar han på att jag äter SSRI sedan flera år pga PTSD. Oavsett inte ok, men så säger han typ: men jag menade inget illa, du skämtade ju själv om det. (Och då tänker jag: överdriver jag? även om det inte alls är rimligt att säga så till sin partner. Borde man inte istället typ, stackare, fan vad du ska behöva gå runt med förkylningar.)

Det är så subtilt.
Men det är exakt de här små nålsticken som får mig ur balans.

Och så börjar pendlingen om.

Vi är nu mitt i försäljningen av bostaden, och ändå kommer impulsen att bagatellisera allt eller hitta minsta ursäkt att stanna. Jag ser det så tydligt nu, hur starkt medberoendet är och hur lätt min hjärna normaliserar saker direkt när han är charmig och nykter.

Era berättelser påminner mig om att man inte behöver leva med någon som dricker varje dag för att ändå bli nedbruten.
Att även “små” återfall, subtil gaslighting, minnesförskjutningar och ständiga små pikar räcker för att man ska tappa fotfästet.

Och att det inte är kärlek, det är något som händer i kroppen när bra och dåligt blandas ihop tills man inte vet vad som är vad längre.

Tack för att ni delar. Det gör att jag känner mig mindre ensam, och det hjälper mig hålla fast vid beslutet.

@Himmelellerhelvette
Hej.
Jag har läst Djävulsdansen gällande böcker. Ovan nämns flera böcker, Katerina Janouch har ju också skrivit en : "Anhörig". Jag har inte läst den själv, men kunde kanske vara något?

Det som gör att man kommer vidare kan ju skilja sig åt, vad man behöver.
Något, bland många saker som hjälpte mig komma ur medberoende, var att försöka förstå mera och här var boken Beroendepersonligheten till stor hjälp.

Kram.
💜

@myssockan Det går… upp och ned, som vanligt.
Vi är mitt i processen att sälja vår lägenhet nu, och det är som att allt blir verkligare för varje dag, och samtidigt svårare att ta in. Jag pendlar fortfarande mellan klarhet och tvivel. Ena stunden känner jag en enorm lättnad över att äntligen vara på väg ut, och i nästa sekund kommer känslan av “men han är ju fin också, varför gör jag det här?” (vi hade t ex en jättebra helg ihop, och det är som att allt är bättre än någonsin nu när jag bestämt mig.). Precis det du beskriver med kognitiv dissonans. Det är som att hjärnan slåss för att hålla kvar en gammal bild, för att slippa se hur motsägelsefullt allt egentligen varit.

Det hjälper att höra dig sätta ord på mekanismerna bakom tvivlet. För du har helt rätt: om relationen varit trygg och bra hade inte hela mitt system varit så här splittrat.
Tvivlet i sig är ett tecken, även om det är smärtsamt att inse det. Men så kan man typ gå ett steg längre och bara: tvivlar inte alls som ska lämna, oavsett relation? (eller jag vet inte)

Och vad modig du är som hittat ett möte och bestämt dig för att gå! <3
Jag hoppas verkligen att du får samma känsla som jag, att människor där förstår utan att man behöver försvara eller förklara. Det känns som att något i en mjuknar lite då, som att man får tillbaka en bit av sin egen röst. Och allt blir ännu verkligare.

Tack för att du finns här och delar dina tankar.

@Gåbert Kan rekommendera komedier! Eller American Fun homevideos (AFV). Herregud vad jag skrattade gott, kunde knappt sluta.

Alla känslor blev liksom i kubik den första tiden. Ilsk som en bålgeting, skällde ut folk på jobbet (har aldrig hänt innan), kunde knappt lugna ner mig. Tack och lov dämpades alla känslor lite med tiden, det hade varit tufft annars 😅

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack f svar. Jag hann scanna av nätet mha AI, bl a Hjärnfonden:
På cirka tre veckor är minnesfunktionerna oftast återställda (för en "normal" riskbrukare) , men annat som dopaminproduktionen kan ta månader, läste jag. Den som missbrukat hårt kan behöva flera år för att bli återställd eller ha ådragit sig permanenta skador.
Som du skrev: viktigt att göra saker som ger oss dopaminkickar på naturligt sätt!