Senaste kommentarerna i forumet

Vitvargen. Väldigt intressant och klokt skrivet av dig. 🌟💫

Löprunda 8 avklarad den här månaden, heja mig! I fucking mörka, kalla, tråkiga februari. Amazing. Och jag tror på Anders Hansens råd: ”Börja inte förhandla med dig själv.” Precis som med nykterheten.

Jag tar varken tid eller sträckning, jag har valt ut en vinterrunda med hyfsat underlag på gångbanor och lyktstolpar. Belysning behövs. Och jag märker att jag orkar mer och mer. ”Den här raksträckan fick jag pausa på, nu fixar jag hela utan paus”. Och varje gång det sker, vilket kan ske några gånger under en runda, så blir jag så lycklig och stolt inombords. Jag fixar detta!

När jag fick problem med artrosknän våren 2023, och inte ens kunde gå i nedförslut eller upp och ner i trappor, så tänkte jag inte ens tanken att jag skulle klara av att springa igen. Det tåget hade gått för gott tänkte jag då. Men så fan heller!

Jag har inte ont i mina knän alls längre. Med hjälp av min Trukka slantboard har jag tränat upp musklerna runt knän och vader, mina knäbrosk belastas inte alls längre. Och då slipper jag inflammationen, som är den som ger smärtan.

Fy fan vad jag är bra! Nu känner jag mig som en mallgroda 🐸 Och det är fine!

Kram 🐘

Det är så sant!
Går inte att förändra någon som inte själv vill ta hjälp och det måste verkligen vara så att de kommit till sin botten för att vara helt mottagliga för den hjälp som finns.
Min man kom till botten men hade otrolig förnekelse så det var väldigt svårt.
Det man kan göra är orosanmälan om de är en fara för sig själva och via socialtjänsten komma till hjälp och förhoppningsvis insikt.
Tänker på dig

Förmodligen inte - men du. Du o barnen behöver stöd.
Han misshandlar dig för att han inte längre kommer undan med sitt beteende.

Kan ni bo hos någon ett par dagar? Kontakta soc angående anmälan och nuläget och frågar efter stöd- känner så fruktansvärt mycket med dig. Han bestämmer inte, du har makt!!!!!!

Ta all hjälp du kan få ♥️♥️♥️

Hej!
Nu är det på gång med orosanmälan hos soc, sambon är förbannad och känner sig dömd, utsatt, förnedrad…och mitt i allt detta känner jag mig som boven… när sambon druckit på kvällarna när vi inte haft barnen så har jag känt mig ensam..jag har låtit honom dricka för sig själv medans jag kollar på tv i ett annat rum.. när vi haft barnen har han druckit varje kväll, 2-3 öl och några glas vin…desto mer på helgen.. det brast för mig när han inte kunde köra dottern täten söndag pga att alkoholmätaren visade rött..då kände jag att han har mig för jag är för snäll, jag är en möjliggörare och löser körningar mm…jag har alltid kört när vi ska någon stans, så han kan dricka öl bredvid…
Just nu känner jag mig helt håglös, efter ha försökt få min sambo att förstå att han måste sluta dricka i ca 3 år, har han nu pga orosanmälan på barnen slutat.. allt lägger han på mig, att han aldrig mer kan njuta av en öl pga att han känner sig dömd, att han aldrig mer kan visa sig på stan, att han aldrig mer kan vara med på tillställningar för han är dömd…offerkofta, egocentrerad, samt ser inte sin egen del alls…känner att allt man gjort för honom har varit för att han ska kunna få dricka, och nu stryps tillgången och då läggs allt på mig…vet att jag måste ta tag i mig själv och inte ta till mig det han säger.. men självkänslan är i botten och igår grät jag medans han hade tagit av sig ringen, inte ville prata..
Kommer insikten komma? Kommer han förstå hur mycket han sårat mig och barnen?

Februari och november är mina hatmånader. Då brukar mörkret och allmän tristess göra mig väldigt låg. Så därför planerar jag medvetet in något roligt dessa månader. Ska resa till äldsta dottern i helgen och vi ska på kulturellt jippo på lördag, det är vår gemensamma grej. Lite mello, motion och renovering på det, sen kör jag hem måndag morgon. Ledig måndag-tisdag för att pusta efter helgen.

Jag gillar att ha något att se fram emot, då blir vardagen mer hanterbar. Och det behöver inte vara storvulet alls, inkluderas mina barn och min hund är jag supernöjd 😍 Men det är ändå nice med lite miljöombyte, allra helst eftersom jag jobbar så mycket hemifrån numer. Åker man aldrig hemifrån uppskattar man inte sitt hem. Att komma hem är ju nästan det bästa med att åka bort.

Kram 🐘

Hejsan! @Rule74 Tack för ditt fina svar! Jag var inne och läste lite i din tråd också....jag kände igen mig i mycket du skrev med. Vi båda har hängt här länge och pendlat lite upp och ner.

Ja du den känslan, måndag morgon, dagen/dagarna efter de är inte roliga. Det har hänt mig också att jag inte kunnat gå till jobbet dagen efter, eller att jag mot alla odds har lyckats ta mig dit, trots dunderhuvudvärk och allt därtill. Och sen den efterföljande ångesten. Nä just nu är jag mer än tacksam att jag slipper allt sånt.

Jag vet inte hur du har det nu, men jag hejjar på dig och hoppas att allt går åt rätt håll för dig! :-)

@Geggan Tack ❤️

@november25 Hej, tack för din kommentar!
Det går ändå helt okej för mig. Inledde året med en vit period som jag bröt förra helgen. Sedan dess har jag druckit alkohol 2 ggr, 2 glas varje gång. Det har fungerat, allra främst för att jag inte haft tillgång till mer.
Jag tänker som du, ska det drickas alkohol så är det ett tillfälle. Det jag vill lämna bakom mig är att dricka ensam eller när mina barn är hemma. Jag kommer att dricka när jag träffar min särbo (som följer med på denna resa) och det kommer i så fall att landa på 2-3 ggr/mån. I mars har vi en skidresa inplanerad, då kommer det att bli mer men vi har pratat kring hur vi kan minska konsumtionen på den resan också, t ex genom att inte ha alkohol i lägenheten.
Jag vill också komma bort från alkoholen för att ändra mitt mående, leva längre, ha mer ork och bättre sömn. Det är intressant att reflektera över vad alkoholen gör och framförallt vad den inte gör. En sammanhängande period utan alkohol var riktigt nyttigt för mig och jag planerar fler sådana framöver. Har du nån långsiktig plan/strategi?

@Andrahalvlek imponerad! Fantastiskt! 👏 👏👏

@jw som sagt här är vi många som har gjort och gör dumheter pga alkohol. Vad är din plan framåt?

@YmaSum ja sömnen är verkligen en fin bonus!!

(Mitt var via videobesök)

@Hoppfulla
😢
Säg till äldsta att det är han som ska tröstas - inte ta ansvar!

Ett tips är att det finns jättemycket olika former av terapi mm online!
För både dig o för kidsen♥️

Kan vara ett tryggt första steg, har själv provat.

Lunchnotering: En annan form av sug har satt in. Jag har ätit så inte det. Trött är jag men det är inte det heller. Ledsen är jag latent hela tiden men känslorna ganska lugna så inte därför heller. Kanske handlar det om att det är mycket som händer och att jag bara vill ha en paus och vila hjärnan? Bra att det händer nu mitt på dagen. Hoppas det hinner lägga sig till senare i kväll då det är dags att fara hemåt.
Solen skiner. Inte mycket men lite smått. Ska försöka fokusera på den. Den gör mig glad ☀️
🌺

@Kameleont Åh, så ont det gör i din beskrivning av saknaden efter din man, fastän han fortfarande finns där. Tryggheten som gått förlorad genom alkoholen. Jag känner den ibland, saknaden. Som en plötslig smärta. När jag ser den vardagliga tvåsamheten hos andra i vår ålder, blir det så kännbart att jag bara vill gråta. Jag hoppas, hoppas att du kan få tillbaka din livskamrat igen, men vänta bara inte på förändring så länge som jag gjorde 🧡

@november25 Jättefint att du sökt samtalsstöd! Jag tror du gör helt rätt som väljer enskilt samtal till att börja med, jag gjorde likadant. Det första som hände var att jag med hjälp av terapeuten insåg att det inte var konstigt att jag mådde så dåligt som jag gjorde, hon fick mig att se hur mitt liv verkligen såg ut. Jobbigt men också väldigt viktigt, jag undrade ofta om jag överdrev problemet fast jag egentligen visste att det inte var så.
Lycka till 🧡

Menar det sista att i ett förhållande kan den ena eller bådas psykiska balans påverkas av varandras obalans. Det är därför många missbrukare/ beroende triggar varandra till att ta återfall. Och återfallet kan ju vara andra beroenden än det huvudsakliga.

❤️Himmelellerhelvette. Jag killgissar nu, men tror att minst varannan på forumet har andra beroenden, än alkohol. Antingen hade dom/ vi det innan a- beroendet, eller så blev vi/ dom det efter alkoholstoppet. Så absolut vanligt med flera beroenden. Även att samla är beroende, tatueringar, sola sig, yoga. Osv. Det finns hur mycket som helst. Mitt x är en beroende personlighet. Det har jag mer förstått i efterhand, efter att jag flyttade ifrån vårt hus för snart 9 år sedan. Jösses vad tiden går fort. Han samlade på allt möjligt. Filmer, skivor, böcker, blev väldigt växtintressersd, samlade och odlade högt och lågt. Byggde på vårt hus. Spelade på datorn, inte om pengar som tur var. Han shoppade teknik, men aldrig över våra tillgångar. Men det gjorde att eftersom vi hade gemensam ekonomi, så fanns inte pengar till resor, vilket jag uppskattar mer. Jag tog tag i det och efter vårt 2:a uppbrott hade vi delad ekonomi. Då fanns pengar till resor och annat jag ville göra. Med detta sagt, så betyder inte att bara för att man inte dricker dagligen, så är man inte beroende. Man kör olika beroenden parallellt, eller växelvis. Jag har aldrig druckit varje dag på en semester tex. Det gjorde gärna mitt x. Han satt vid datorn, eller med mobil. Han visste för många år sedan att vi hade alkohol problem, men jag slutade dricka, och han började igen. Idag har vi ett resultat. Snart 10 år senare, har jag fortfarande kvar hela vår familj i mitt liv, jag har dejtat flera stycken, men upptäckt olika beroenden, och obalans i personen. Då har jag lämnat. Jag är rädd om mitt liv, och kärleken till familjen. Det räcker med att barnen inte kan hälsa på sin pappa för att han är ” sjuk” och inte orkar ta tag i sitt liv. Han jobbar, men har tvingats få hjälp av företaget, mot beroendet. Det har gått sådär. Han har även valt en kvinna som är ännu mer alkoholberoende. Jag kapade din tråd lite Himmelellerhelvette, men kände att detta kanske är intressant för dig att läsa. Oftast är det svårt att se problem klart när vi är mitt i dom. Jag tänkte mycket när jag var sambo. Till slut så kände jag att jag kan inte leva med x. Han förstör för barnen, och min egen balanserade nykterhet var i fara. Sista sommaren när vi bodde ihop så drack han ännu mer, för han visste att jag skulle lämna, men då hade jag redan bestämt mig, och tittat på hus. Jag blev ivrigt påhejad av mina barn och närmaste, men flera tyckte att jag borde stannat, och att x mannen inte alls hade så stora problem När jag väl hade flyttat, så blev mitt mående sakta bättre. Det tog ett bra tag, men jag var stolt över mig själv, och grejade mycket med hem och hus. Jag ångrar inte en sekund allt jag gjorde då. Det blev helrött. Jag hade 2 barn hemma, och dom flyttade med mig på heltid sen. Den yngsta var 12 år och han hade svårt att slappna av på nätterna först, men han blev tryggare med tiden, och mår förträffligt idag. Jag är mycket stolt över mina barn. Förlåt igen Himmelellerhelvette för trådkapning. Varm Kram till dig❤️Och som sagt, du är absolut inte ensam om att ha fler beroenden. Det kan mycket väl vara så att du och mannen med era beroenden, och stabiliteten psykiskt. Kolla om du kan resa bort någon dag och fundera lite på livet. Lättare att göra det någon annanstans än hemma. 🌟🌟🌟

@Jempa123
Det som är skönast är att jag verkligen somnar när jag går och lägger mig nu, de nyktra dagarna jag hade förut avslutades oftast med att jag låg och vred mig i sängen till klockan 04 då jag oftast tog en smörgås och ett glas mjölk viket sövde mig. Nu somnar jag som ett barn. Och jag är uppe vid 8 tiden! Pigg!

@november25 du ska absolut inte be om ursäkt, tvärtom blev jag väldigt glad inombords när jag läste ditt svar. Du skriver på ett positivt och hoppingivande sätt. Mitt i detta mörker så gav det mig styrka och motivation att fortsätta, tack 🙏
Evigt tack för det.
Jag har inget anhörigstöd, känner att jag inte vågar, men samtidigt tror jag att jag behöver det. Skickade mail till kommunens anhöriggrupp. Vet inte om jag vågar gå till en träff. Hur har det varit för dig?

@esterest jo, så är det ju. Jag hamnar lätt i ältande och tänker bakåt (vilket är en del av min GAD). Försöker tänka framåt istället.
Men är skuldbeläggandet på sig själv kanske vanligt vid medberoende?

@Rike Nu har vi berättat för flera och det känns befriande. Han berättade själv för sin mamma. Hon medgav att hon känt en oro. Det väckte blandade känslor hos mig -varför har hon inte sagt något? Då kanske mina känslor hade känts mer ”sanna”. Men det är ju lätt att vara efterklok. Hhur som helst så inser jag att detta är en del i att bryta medberoendet. Jag märker att det väcker oerhört mycket skamkänslor hos mig.

@november25 precis samma här, aldrig elak eller våldsam, mest glad. Men det är väl skiftningen av nyanserna som jag tycker är jobbigast. Är känslig för sånt.

Du är verkligen inte ensam. Så himla skönt att känna tillhörighet här. Har känt mig otroligt ensam genom åren.
Det låter som att din man har en del att jobba på med insidan också, likt min man. Som du beskriver så verkar de båda ha en omhändertagande roll mot andra, det är ju lättare än att ta hand om sina egna känslor och våga möta det som är jobbigt.
Min man började gå i samtal lite smått innan detta med alkoholen kom upp till ytan, så tror han redan hade börjat nysta lite i sitt inre. Det som är så svårt är ju att det är deras resa, inte vår. Vi kan stötta och finnas där, men att tvinga till hjälp gör ingen skillnad.
Känner så med dig. Hoppas du kan finna en väg som känns rätt för dig!

Så klokt skrivet @Vitvargen ❤️🙏