Senaste kommentarerna i forumet

Då är det 2v idag! 😀

@Carisie God morgon! Hoppas du fick ett fint julfirande och massor av julklappar från tomten🎅.

Skönt att brännmaneten inte spridit sig och hoppas brännandet ger sig. Hörde av en kollega att även hon haft bältros fast hon inte ens fyllt 40 år, så skiten kan ta vem som helst oavsett ålder.

Här är typ hallen klar och jag tog bort tejpen på golvlisterna och dörrkarmarna när jag gick upp. Alltså det blir så snyggt och fräscht! Som ett nytt rum. Vi ska köpa och sätta upp nya taklister, de gamla var så fula, sen helt klart!

Det värsta av hela jobbet i hallen, var att få bort gammalt klister från dubbelhäftande tejp, från en mygg gardin som ändå inte hängde kvar, endast tejpen! Den har suttit där i många år och som jag slitit med, fön, t-sprit, skrapa…sen tog jag svinto och gnuggade! Tänkte ge upp så många gånger, men jävulen flög i mig och jag tänkte jag ger mig aldrig!😂. Det var tur för jag träffade en gubbe på min löpning igår morse som sade ”du ger dig aldrig va” han syftade på att jag alltid är ute och springer och jag svarade ”nä, aldrig!”. Så det tänkte jag på och fick användning av i helevetsgnuggandet😂.

Idag nedplockning av saker och julsaker i vardagsrummet. Flytta över till ena sidan i rummet och börja grund och målarjobbet där. Då får hundarna mindre yta att röra sig på ett tag. De brukar ju ha det så lyxigt, skönt och avkopplande i sofforna😂. Nu får de nöja sig med sina bäddar i kök och hall, kan öppna dörren till ett gästrum med säng också.

Men först, dricka klart kaffet, en löprunda med hundarna och sen sparka igång denna dag!

Njut av en ledig dag och ha de skönt! Såg ”for ner till bror” mycket bra men tung. Kram❤️

@Kameleont ❤️

@Suey,tack ska du ha.
Önskar dig ett fint nyår och firande.

Kram på dig!

Jag känner igen så mycket av det du beskriver …
Ilskan när man sätter en gräns. Hoten. Rädslan för ”vad kommer han göra nu?”. Och den där förlamande ångesten efteråt.

Jag är själv mitt i en separation och vet att min sambo hade reagerat på exakt samma sätt om jag gjort som du – hot, bestraffning, tystnad. Han har till och med hittat på saker jag påstås ha gjort eller sagt, för att rättfärdiga sin ilska eller flytta fokus från sitt eget beteende. Det är fruktansvärt desorienterande.

Det du möter nu är inte ett normalt sätt att hantera konflikt eller oro. Att hota med polisanmälan, rättsprocesser och ekonomi när du skyddar dig själv och barnen är ett sätt att återta kontroll. Silent treatment efteråt är också en form av bestraffning.

En sak som kan vara viktig att påminna sig om, om och om igen:
Du följde bara dina egna gränser. Du gjorde exakt det du varit tydlig med tidigare. Han vet om dina gränser.

Ångesten du känner betyder inte att du gjort fel. Den betyder att du brutit ett mönster där du tidigare anpassat dig för att undvika just den här typen av reaktioner.

Jättebra att du dokumenterar allt. Fortsätt med det. Det hjälper både för din egen skull, när verkligheten börjar kännas suddig, och kan bli viktigt längre fram.

Du gjorde inte fel som åkte. Du skyddade dig själv och barnen. Det är svårt, och det kostar mycket just nu, men det är inte fel.
Du är inte ensam. ❤️

@myssockan Tack ❤️ Det betyder mycket att bli påmind om det, även om det är svårt att ta in när allt är så upptriggat.
Och du har rätt – i sak spelar det ingen roll för hans beroende om jag drack den kvällen eller inte. Det är hans ansvar. Däremot får jag ändå känslor / tankar om att eftersom jag gjorde det också så ser det ut som att jag tycker det är okej.

Just nu är det som triggar mig allra mest att han är ute och dricker igen ikväll, trots allt som sagts. Hela mitt system går i alarm. Jag mår illa, har stark ångest och spänning i kroppen, och tankarna rusar. Jag vet att han kommer komma hem berusad, och det väcker både rädsla och ilska.
Jag hoppas nästan att något ska hända honom. Typ att han ska bli omhändertagen av polisen. Inte för att jag egentligen vill honom något ont – utan för att kroppen är så trött på att leva i beredskap och ansvar. Och att han själv ska vakna upp. Inte för att häktet förut har fått honom att vakna…

Det här gör det så tydligt varför jag inte kan leva i det här längre. Hur mycket det här mönstret påverkar mig, oavsett vad jag “vet” rationellt. Jag försöker hålla fast vid att hans val är hans, och att jag nu måste ta hand om mig själv och mitt barn, men det är verkligen svårt när ångesten är så stark.

Hej, jag såg din kommentar och hade tänkt skriva till dig. Jag känner igen mig väldigt väl i dina ord. Du får gärna skriva till mig. Läs också gärna mina trådar! Kram och du är inte ensam.

@Charlie70 Vad gott att du skriver ❣️
Jag minns att du blev nykter 2019, kommer så väl ihåg ditt inlägg, och sedan träffades vi i verkliga livet på träffen som Alkoholhjälpen anordnade. Det var februari 2020 precis innan pandemin bröt ut.

Vad härligt det låter med att du slapp vara projektledaren på julafton. Fantastiskt! Jag sa till min man att jag verkligen inte om jag vill ha traditionell julmat nästa år. Har minskat på inköp av julmat avsevärt för att slippa rester men ändå finns det rester kvar.

Du kämpar verkligen på och jag förstår att du blir sjukskriven. Jag/vi har ju vår dotter som har sina diagnoser. Min största oro är när hon blir manisk och om hon drar iväg eller blir utsatt för ngt. Jag har blivit traumatiserad av detta.

Hur gammal är din dotter nu igen?

Allt gott t dig🙏🏻Och jag önskar dig ett Gott slut på året och ett Gott Nytt 2026💫

Kram❤️

@An.Me
Du har varit så stark! Du har gett dig o barnen chans till en friskare framtid. Det betyder allt o kommer vara värt det jobbiga på sikt.
Men jag förstår känslorna du tampas med nu. Det är så mänskligt.
Du är medveten om vad du inte vill fastna i för känslor o du har sökt hjälp för att ta dig igenom.
Vill skicka dig mer styrka.
Ge inte upp!
Det kommer bli bra!
Kram

@esterest
Inte alls knäppt! ❤️
Tänk allt vi bär o allt vi driver o smörjer. Dessa kugghjul i familjens maskineri som ska snurra smidigt. Särskilt nu runt jul med allas förväntningar o krav.
Hur lyckas vi eg?
Så oerhört tröttsamt.
Känner mig i en svacka just nu. Det går så tungt, slowmotion i varje rörelse.

@Kameleont jag mår ok❤️ tror jag drabbades av en känslomässig baksmälla efteråt som hållit i sig några dagar. Kanske låter lite knäppt?

@myssockan ja det är nog ungefär samma lika här. Intensivt med alla familjerelaterade grejer. Jag som kan hans alkoholvanor utan och innan ser att han verkligen försöker hålla tillbaka trots möjligheterna nu under julen.

Tror inte han funderar på behandling utifrån förra veckans prat. Det vilar nog mest en kan-själv-attityd över hans person. Vet inte hur stark drivkraften är till förändring mer än att han uttryckte att han har tröttnat på bära hem alla ölflak.

@vår2022 ja träning är något jag vill tillbaka till. Jag har tidigare i livet både styrketränat och joggat regelbundet men under pandemin tappade jag den biten och har inte riktigt hittat tillbaka, så det är dags. Husrenovering är något jag också skulle behöva dra igång. Funderar på kurs i fönsterrenovering, bor i ett gammalt hus som skulle behöva lite omsorg. Något att kolla upp. Ja, det finns mycket att upptäcka och utforska. Och så fint med inspiration från er alla. Ha det bäst där ute🩷.

@Geggan Tack! Ja, det blir som ett jobb att gå till varje dag, men ett jobb som man gör för sig själv och sitt välmående😁. Nu är typ hallen klar, ska måla på lister och dörrfoder en sväng till på några ställen. Det blev så snyggt och fräscht! När det tar emot med tråkjobb, tänker jag snart är det klart, snart är det klart!😂 Nu vidare till vardagsrummet, ett större projekt, men lusten finns kvar och en dag i taget. Huset är tömt på folk också efter alla juldagar.

Det blir en större utmaning med hundarna också, när sofforna inte är tillgängliga att dra sig i, och hittills har de bara nästan fått färg på sig, hann stoppa framfarten😂. Ska lägga deras bäddar i kök och hall.

Ha det gott och god fortsättning!❤️

*rådd inte rädd

@Sommarsol_2023 fy vilken jobbig situation💔

Jag påminner om det du redan vet - det är inte du som gjort något fel här. Du har försökt skydda dig och era barn från en skadlig miljö.

Det du beskriver är våld i nära relation. Jag skulle rekommendera att du kontaktar en kvinnojour. Kvinnofridslinjen finns också att ringa till, tänker ffa att det kan finnas telefonstöd under helgen.

Där kan de troligen hjälpa till att bena i allt det här och guida dig vidare. På kvinnojouren förs också samtalssnteckningar som sparas för ev behov så du har dina uppgifter dokumenterade av utomstående om han skulle ta hotet vidare.

Som du skriver - du har gjort det du blivit rädd till. Du kämpar för dig och dina barn, och faktiskt också för honom även om han inte förstår det just nu.

Ta all hjälp du kan få, det är alldeles för tungt att bära på egen hand❤️

Jag har tyvärr inga anhöriga i närområdet
Men jag har en bra kontakt på beroendeenheten på kommunen de tillhör socialtjänsten. Som jag går och pratar med regelbundet.
Om jag flyttar ut ur huset och tar barnen med mig så kommer det bli 7 resor värre. Jag har (eller hade) en plan som jag undrar om jag har saboterat genom att göra som jag gjorde.
Planen gick ut på att få huset sålt, hitta eget boende, få igenom separationen och sen ta fighten om att han inte kan ha barnen hos sig om han inte kan vara nykter. Men denna plan har utgått lite från att jag dansar efter hans pipa under tiden. Vilket jag nu inte gjorde

@vår2022 lycka till med projektet! Ganska rogivande när väl igång. Och sen resultatet! Hundarna!😂

@vår2022 Tack vännen, hela ditt första stycke i din text, speciellt det, är precist för mig. Jag har mycket kvar att lära. Tack för jag har mött er här.

Kram

Ps har du kontakt med t ex soc eller något som stöd? Är dina anhöriga informerade?
Kram

@Sommarsol_2023
Du är i separation skriver du. Måste ni vara under samma tak då?
Det riskerar att skapa problem.

Undvik diskussioner mm tills ni tagit er därifrån, helst direkt om det verkar bli obehagligt - får en otäck känsla när jag läser din text

Uppdatera gärna ♥️

@Suey Jag tänker att självmedkänsla handlar mycket om att inte älta alla fel man gjort och döma sig själv så hårt. Uppenbara fel man gjort som att vara dum mot någon kan man istället be om ursäkt för. Men många fel är fel som man gör mot sig själv, som att tycka man är värdelös och suger. Att man också ska lära sig att förlåta sig själv för att komma vidare, att leva i nuet som du skriver. Att ha mer positivt tänk om sig själv, att man kommer att klara av saker, att man kommer att kunna hantera motgångar. Att det alltid löser sig på något sätt om man ha tilltro till sig själv, att inte oroa sig i onödan för framtiden som du skriver.

Ja, jag har verkligen lärt mig mycket om mig själv av mina med- och motgångar. När jag hanterat en motgång på ett bra sätt, lagrar jag den i min minnesbank och använder den i nästa motgång. Ofta utvecklas den allt mer och gör mig allt bättre på att hantera motgångar. Likadant med mina medgångar😁.

Du är alltid välkommen att skriva på min sida! Kram❤️

@Andrahalvlek Tack för vänligheten Andrahalvlek, och jag lovar kolla båda. Det är toppen att lyssna till engelska böcker. Man övar språket samtidigt. Ännu mer än att läsa det, tror jag. Åtminstone om man har kommit en bit. Det är skandinaver och holländare som gjort sej globalt bäst på engelska av de icke-engelskfödda av det skälet. Alltså att vi är på, tar in osv.

YouT är också bra, om man vet vad man vill, och har källkritik.

Kram, ha nu sköna mellandagar

Jag vill bara skriva att du inte är ensam i dina känslor. Ångesten och rädslan kommer och går, tycker jag.
Du har inte gjort något fel.

Jaha då har jag varit inne här då och då i över 2,5år. Från att hoppas att allt löser sig, till separation, till särbo och nu är det helt slut.

I början kände jag mig stark och fri. Nu känner jag mig ensam, ledsen och svag. Det är nu det är svårt att inte gå tillbaka.

Efter nästan ett år med hjälp från beroendeenheten började han dricka igen, i smyg. Ganska snabbt kom de mindre smickrande sidorna fram. De sidorna som även drabbar mig på olika sätt. Jag trodde och hoppades att han skulle inse att han förlorade sin familj. Men han är tydligen inte på botten ännu och förminskar igen sina problem. Återigen känner jag mig bortprioriterad. Ja jag vet att det är hans sjukdom. Att jag behöver ta av mig offerkoftan och gå vidare i livet. Men jag är för arg och besviken. Han bara tuffar på och lever sitt liv. Själv sitter jag ensam med barn och allt ansvar. Inte för att jag vill ha det på något annat sätt. Det var bara inte såhär jag trodde mitt liv skulle bli. Det gör mig bitter och missunnsam. Sidor jag verkligen inte tycker om hos mig själv. Jag har fått hjälp och ska gå och prata om hur separationen påverkat mig. Jag hoppas det kan göra att jag känner mig lättare igen. Jag hatar att vara fast i det här ekorrhjulet.