Senaste kommentarerna i forumet

@Peter55, jag tänker att du ska tänka en dag i taget. Det var hjälpsamt för mig i början. Tänk inte framåt utan ta en dag i taget. Lova dig själv varje morgon en nykter dag. Dagarna går och sedan vips har du samlat på dig massa dagar.

Ju fler dagar du samlat på dig ju bättre kommer du och må och ju bättre mår hjärnan och kroppen.Nyår är långt borta så tänk inte på det nu. En dag i taget.

Härligt att höra att du börjat💪.Första veckan är tuff och sedan går det lättare. Du har kommit långt!

Önskar dig en härlig nykter onsdag! Heja heja!

@Bubbelmorsan
Tack🙏, . Jag har anförtrott en arbetskamrat att jag mår piss och att jag är orolig för mitt drickande. Känns dock som han tror det mer är fylleågren som går över och att vi snart sitter på en AW och dricker oss fulla igen. Men jag vill inte hamna där igen.
Jag har inte tagit en droppe sen förra fredagen, planerar för en nykter julhelg.
Nästa problem är nyår, när vi ska fira med ett stort gäng vänner, har oro inför den kvällen. Jag är inte redo att va”öppen” för dom om mina problem, så jag kommer ta vin och bubbel på den festen. Det är inte på sådana tillställningar det har ballat ut heller så jag hoppas ,hoppas det kommer gå bra.

Nu har jag gjort ett stordåd! Kunde ju inte komma till ro och sova vilket väl inte är nån nyhet när det gäller mig alltså. Hade det inte varit för soppåsarna i hallen så hade jag nog inte kommit utanför dörren nu denna onsdag heller. Tänk, hade inte ens varit ut i trappen på sju dar. Det är ju inte riktigt klokt om man tänker efter alltså.

När jag gick uppför trappen så tänkte jag på min gamla mor som av psykologiska skäl väl inte var mycket rörligare hon heller de sista tio åren. Tänkte att jag nog på 2 år som nykter tycks ha kommit ifatt min biologiska ålder. När jag bara satt och drack en massa alkohol hade nog tiden stannat till. Det går skapligt att röra på sig bara jag kommer igång det vet jag ju.

Men det sitter ju ett psykologiskt motstånd till allting ungefär i skallen fattade jag nyss med ett alkoholfritt sinne när jag kom innanför dörren. Nu känns det bra och jag klappar mig själv liksom på axeln och säger: Duktig, duktig, bra gjort. Tänker även på min gamle far som nu säkert skulle ha sagt nåt i stil med: Du kan ju allt!

Fick hur som helst för mig att slå på datorn och skrev in följande till en svarsmotor: För den helt otränade kan till och med 100 meter promenad per dag vara viktigt, stämmer det...

AI-översikt

Ja, det stämmer! För en helt otränad person kan till och med en kort promenad på 100 meter om dagen vara viktig, eftersom all rörelse är bättre än ingen alls och hjälper till att bryta stillasittande, vilket har positiva effekter på hjärthälsa och risk för tidig död, även om längre promenader ger ännu större vinster. Det viktiga är att komma igång, och små steg leder till större hälsofördelar.

Varför 100 meter är viktigt:

Bryter stillasittandet: Det är en positiv start från att vara helt inaktiv.
Förbättrar hjärthälsan: Även korta stunder av rörelse är bra för hjärtat och cirkulationen.

Ökar rörligheten: Det stärker muskler och leder, förbättrar balans och ger mer energi.

Vad som händer när du ökar:

10-11 minuter: Kan minska risken för för tidig död.

30 minuter: Kan minska risken för hjärt-kärlsjukdomar betydligt.

Ökade steg: Varje 2 000 steg per dag sänker risken för förtida död. 

Så ja, börja med det lilla – 100 meter är en utmärkt början för att bygga hälsa.

AI-läge

Ja, det stämmer absolut. För någon som är helt otränad eller har mycket stillasittande vanor, kan till och med 100 meters promenad per dag vara en viktig och betydelsefull början.

Här är anledningarna till varför det är viktigt:

Början på en vana: Det viktigaste steget är ofta att börja överhuvudtaget. Att etablera en daglig rutin, oavsett hur kort, bygger upp mental disciplin och gör det lättare att öka sträckan senare.

Minskad stillasittande tid: Även en kort promenad bryter långa perioder av stillasittande, vilket är kopplat till förbättrad hälsa.

Låg tröskel: En så kort sträcka känns inte oöverstiglig eller avskräckande, vilket minskar risken för att personen ger upp innan de ens har börjat.

Fysiska fördelar: Det hjälper till att förbättra blodcirkulationen, smörjer leder och kan bidra till bättre humör.

Det är en utmärkt strategi att börja med något hanterbart och gradvis öka intensiteten eller varaktigheten över tid. Små steg leder till stora förändringar i längden.

-

Får se om jag lyckas vara duktig och göra om detta stordåd och gå utanför dörren snart igen. Helst väl ta en liten sväng på cykeln åt nåt håll redan idag. Men jag får väl se vad jag klarar av. Men nu så njuter jag då av denna triumf och citerar svarsmotorns ord om att: All rörelse är bättre än ingen alls.

Ha en fin dag!

@Thompa_68 tack för kommentarer! Jag läste din tråd precis och kände igen mig mycket. Jag har ju alltid haft en risk att bli ”för full” egentligen redan sedan jag var 18år (är 38år idag). Men har kommit till den insikten nu att det är över som sagt. Och återigen tack för kommentar. Jag tycker det allra jobbigast nu är jag inte kan sova….somnade vid 23 och nu klarvaken…..

Checkar in för att tacka för att du finns på forumet och erbjuder stöttning i vått och torrt! Du är en pärla och en utomordentlig tillgång i forumet. Härligt att höra att du ser fram mot jul, det gör jag också för första gången på väldigt länge. Ska bli gott att kunna engagera mig i förberedelser och umgänge med nära och kära utan att behöva tänka på när jag får dricka alkohol nästa gång. En riktig frihetskänsla! Jag önskar dig fina avslutande dagar innan julefriden lägrar sig!

@Gåbert Tack för fin återkoppling och att du delar. Ja, jag tänker också att en tablett eller två kanske hjälper till att komma över tröskeln, så avtar stressen och jag kan gå vidare utan behov av "assistans".

@Hanna0425 @Gåbert Ni är grymma båda två, fint att höra er resa mot ett kontrollerat drickande! Storhelgerna är en utmaning, oavsett om man tror man fixar det första glaset eller inte. Att tidigt erbjuda sig som chaufför låter som en god idé för att hålla nere konsumtionen. Kanske behöver hålla extra koll på planerat och verkligt intag av enheter och dricka inte bara ett utan två glas vatten emellan. Men det där vet ni bättre än jag, jag har det kanske enklare då det första glaset är uteslutet, samtidigt som det möjligen också är svårare av just den anledningen. Vi får heja på varandra under jul och nyår!

@majken1987 Snus kan man, enligt min erfarenhet, absolut bara "lägga av med", nikotin kidnappar inte hjärnan på samma sätt som alkohol. När man som jag inte längre själv kontrollerar när man dricker eller hur mycket man får i sig är man förbi "point of no return" och har ingen möjlighet att lära sig dricka kontrollerat. Då är det nykterhet som gäller, på obestämd tid. Den starkaste kraften som motarbetar det är tankarna på att man aldrig mer får dricka alkohol, att man ger upp något i livet, att livet inte längre är lika värt, ingen fin middag att kunna njuta av, och så vidare. För att besegra den kraften har det för mig varit helt nödvändigt att sluta noja över att jag aldrig mer kan dricka alkohol, bokstavligen ta av offerkoftan och sluta tycka synd om mig själv, för att istället rikta fokus på det positiva med att vara nykter och de möjligheter det ger. Först då har jag lyckats med en nykterhet som på allvar känns hållbar, till skillnad från alla de nyktra perioder jag provat under mer än 25 år av mer eller mindre destruktiv alkoholkonsumtion.

Det är toppen att du inlett en nykter period, ta som@fooliehutten skriver en dag i taget, och fyll din dag med så mycket positivt du bara kan. Det blir bättre dag för dag, tankarna klarnar och kroppen känns lättare. Jag hejar på dig!

@Gåbert Tack! Jo, vi har pratat om alkoholkonsumtionen, huruvida det är beroende eller ej, och jag har försökt stötta honom till nyktra dagar/perioder. Men han sa att han vill försöka dricka kontrollerat på egen hand. Det har inte fungerat. Jag tror han behöver behandling, men det är bara han som kan fatta beslutet att påbörja den. Jag har sagt till honom att han själv måste ta ansvar för sitt liv och drickande, och jobbar på mitt håll med mitt medberoende och på att inte kontrollera.
Kanske kan ett ultimatum hjälpa, men ska jag ställa det måste jag vara beredd att lämna och jag är inte där än.

@ansiansiansi Vi kan inte prata om beroende och personlighet och känslor, eftersom han fortfarande är i förnekelse. Han förnekar dessutom alla känslor runt beroendet. Säger bara själv att han är glad och mår bra, och vill att jag också ska spela med. Jag har konfronterat honom med beroendet men det ledde till ett stort utbrott mot mig dagen efter. Efter detta jobbar jag med mig själv och mitt medberoende. Jag vet inte vad som ska bli av oss, men jag vet att jag har erkänt mig maktlös inför hans beroende. Han har en sjukdom, och jag tror inte det handlar om hans kärlek eller brist på kärlek till mig ifall han väljer att försöka ta vård eller ej... Det handlar om saker jag inte kan veta eller förstå, bortom min kontroll..

@Thompa_68 Tack för att du åter delar med dig. Problem med sexlivet drabbar väl alla som dricker för mkt. Omvänt så känner väl många att lite vin är ett "smörjmedel", afrosidiakum, som gör oss mindre nervösa. Oron för att som man "misslyckas", dvs inte få bra erektion, kan vara väldigt hämmande. För mig har det flera ggr varit en anledning att dricka, och i mitt fall har det funkat med ståndet även när jag varit berusad. Men för att slippa ev oro kan ett piller vara bra. Jag prövade en period Taldalafil och när jag sen glömde att ta dem så funkade det fint ändå ...

@myssockan Jag hoppas att din kille snart är redo att prata om elefanten i rummet. För mig som drack dagligen i flera år tog det lång tid att fatta att mitt beteende hade förändrats pga att min hjärna förändrats. Min tjej hade ju sagt att jag var ondöigt irriterad och ibland arg när jag var full, men jag insåg till slut att grälen när jag var nykter delvis också berodde på att min hjärna blivit grinig (dålig på att fixa dopamin etc.) För mig blev det en ögonöppnare när jag insåg att hjärna återhämtar sig snabbt, men då krävs iaf avhållsamhet i en månad. Om han kan pröva det så kan ni kanske sedan bestämma en ny plan som känns acceptabel för båda.

Nu har jag suttit nyktert och filosoferat en aning och idkat lite skrivterapi genom att ha googlat runt lite på nätet och till en sån där modern svarsmaskin skrivit in följande frågeställning:

Kan man påstå att det är vanligt att en person med Dystymi, ADD och kanske även något Bipolärt i botten genetiskt, och med mångårigt alkoholmissbruk i över 30 år spontat tillfrisknar i betydelsen slutat med alkohol och är nykter även efter 2 år...

Svarsmaskinen:

Nej, man kan inte påstå att det är vanligt att en person med den specifika och komplexa problematik du beskriver tillfrisknar spontant utan omfattande stöd eller behandling.
Här är en analys av varför detta scenario betraktas som kliniskt ovanligt, trots att individuella undantag existerar:

Komplex samsjuklighet (Dubbeldiagnos): Kombinationen av en affektiv störning (Dystymi/Bipolär sjukdom) och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ADD) skapar en kraftig sårbarhet. Alkohol används ofta som "självmedicinering" för att reglera dopaminnivåer och dämpa depressiva symtom. Att ta bort alkoholen utan att samtidigt behandla de underliggande diagnoserna innebär att de ursprungliga problemen kvarstår med full kraft, vilket statistiskt sett medför en mycket hög risk för återfall.

Långvarigt missbruk (30+ år): Ett tre decennier långt missbruk medför djupa neurobiologiska förändringar i hjärnans belöningssystem. Vid ett så långvarigt beroende är den fysiska och psykiska adaptionen till alkohol så stark att ett "spontant" slutande utan abstinensproblematik eller professionell hjälp är medicinskt sällsynt.

Genetisk sårbarhet: Om det finns en bipolär komponent finns en medfödd känslighet i hjärnans stämningsreglering. Utan stämningsstabiliserande åtgärder är risken för depressiva eller maniska skov hög, vilket historiskt sett är en av de vanligaste drivkrafterna bakom återfall till alkohol.

Tvåårig nykterhet: Att ha uppnått två års nykterhet är en betydande milstolpe och tyder på en mycket stark inre förändringsprocess. Inom beroendevården ser man dock ofta att detta kräver antingen medicinsk behandling, psykoterapi eller ett starkt socialt stöd (som t.ex. Anonyma Alkoholister).

Sammanfattningsvis: Att en person lyckas bli nykter efter 30 år med dessa diagnoser är en exceptionell prestation och en stor framgång, men det är definitivt inte det förväntade eller "vanliga" förloppet för denna specifika profil.

Om du eller någon nära dig befinner sig i denna situation kan du hitta stöd via 1177 Vårdguiden om alkoholberoende eller kontakta Alkohollinjen för rådgivning.

-

Där ser man alltså. Hade jag varit i lite bättre form skulle jag väl ta och gå ut med mina soppåsar som står där i hallen och ser lite uppfordrande på mig liksom. Borde väl kanske känna lite allmän tacksamhet kanske. Men den där euforiska lyckokänslan som andra ny-nyktra tycks ha drabbats av på forumet, om man så säger. Den kommer väl av sig självt den med, med tiden också kanske. Nu får det vara bra med tokigt skriveri på ett tag. Men först en stärkande slurk med päronsaft.

Ha det gott!

@Lunis Vad fint att höra! Jag gick också på möte idag!
Min sambo och jag bråkade, och då åkte jag över till mig. Sen kom jag på att det fanns ett möte ikväll så då tog jag och körde dit. Det var väldigt fint, och så otroligt mycket jag kände igen mig i. Jag hade lätt att dela i gruppen och kände mig trygg. Jag trodde att jag skulle sitta och gråta, men det blev istället många leenden och skratt. Jag har nu köpt boken och jobbar på första steget 😊

@Hanna0425 Så fint att höra din "rapport". Det är ju strålande. Du ska verkligen vara stolt och jag hoppas att din särbo ger dig massor av beröm. Att han följer ditt program är rimligt, eftersom det ändå är ganska "liberalt", alltså tillåter drickande flera dagar i veckan. Det är ju en form av solidaritet, som man borde kunna förvänta sig. Jag har dock inte vågat ställa det kravet eller önskemålet till min särbo (som nu är på "paus"). Hon dricker iofs inte ofta, men det hade ju varit fint om hon erbjudit sig att stötta. Å andra sidan säger jag ju att jag har noll sug, inga problem. Jag vet inte om jag tenderar att förenkla min utmaning och skönmåla framtiden ...
Men det går bra. Jag har gjort tre undantagskvällar i december och det blir kanske ett el två glas på julafton, Känns nu som det mest är sociala skäl som kommer att få mig att dricka, ingen längtan efter rus. Ser dock fram emot en vinprovning i januari ...

Jaha
Egentligen kanske jag skulle starta en ny tråd men det får nog bli nästa steg i såfall.
Jag är garanterat fri och det kändes så jäkla bra, så pang så på botten igen psykiskt. Vem är jag utan att vara den där medberoende personen? Varit den i hela mitt liv och nu....tomt.
Träffade någon som fick passionen att spira, vi har fortfarande kontakt men jag är livrädd jag är ju inte bra på sånt här! Jag blir psyko , duger verkligen jag, hur vet jag det osv tack och lov har jag inte spelat ut detta mot honom.
Jag försöker ju få trauma terapi. Nån som har tips?

@Varafrisk Jag också. Urless. Allt jag gör och tänker på som inkluderar andras ögon filtreras genom mitt eget tjockfilter först. Till och med när jag springer tänker jag på om de jag möter reflekterar över att jag är tjock. Då hoppas jag att de tänker: ”fan vad bra att tjockisen springer.”

Därför vill jag applicera självsnällhet på min kropp. Omfamna och berömma. Ge den bra alternativ istället för att tvinga bort onyttiga saker. Behandla mig själv som jag behandlar min yngsta dotter: inte skamma utan istället peppa och stötta när hon gör bra saker.

Kram 🐘

@Andrahalvlek och övriga…Här är en till….har inte jojobantat så ofta men har nog tänkt på min vikt nästan hela mitt vuxna liv😳 Har alltid haft dålig självbild men när jag tittar på foton bakåt i tiden så var det nog inget problem med vikten (men självbilden) förrän jag var lite över 40. Då började känsloätandet från och till sedan blev det nog bara till…
Tänkte inte på vikten förrän jag var i 20-årsåldern. Min bästa kompis började banta, levde på kaffe, sockerfria kex, ananas och sallad. Vi var smala båda två kanske att hon vägde några kilo mer än mig men det var egentligen inte någon övervikt att tala om. Så gick hon ner i vikt och jag såg rundare ut än vad hon gjorde så då var jag ju tvungen att gå ner i vikt. Sedan den dagen så tänker jag på vikten och jag är helt urless på det!

Kram 🥰

@Rike Det är det jag mantrar med hjälp av terapi också. Jag kan inte hjälpa någon som inte är mottaglig för det.
Tack för jättefina råd. Det är för mig men även mina barns skull jag påbörjat den här enormt jobbiga resan. Det är inte lättvindigt en säger upp kontakten med sina föräldrar. Det känns bara oerhört sorgligt att de aldrig kommer att förstå det.

@myssockan Tack! Jag bara slängde mig ut idag och kopplade upp mot ett onlinemöte idag. Alla var väldigt omtänksamma och jag kände mig verkligen omhändertagen. Väldigt skönt att sitta med andra som beskriver det man själv kan känna och fint att se gemenskapen i att man inte går igenom olika nivåer av helvete ensam. Min sambo har väldigt svårt att relatera och förstå mig, då hans uppväxt inte såg ut som min, så dessvärre känner jag ett svagare stöd därifrån. Han försöker säkert och gör så gott han kan, men jag kan känna att både han och min faster tassar på tå runt problemet - det orkar inte jag längre göra och det är dessutom jag som får ta de tuffaste konsekvenserna av mina föräldrars beteende.

Hoppas du hittar styrka, mod och ork att ta det där första steget som är så viktigt

@fooliehutten tack för pepp….känner ärligt att det jobbigaste är att aldrig dricka igen.

Men jag har snusat i över 20år, det ”la jag bara av med” i januari för jag ville. Inte sugen ett dugg på nikotin/tobak, så varför ska detta vara något svårare?

Och är väl egentligen NU dag 2 är klart (drack typ söndag kl 17 för sista gången)

@Ansiansiansi
Jo, han var ju nykter också .. men alkoholen tog över allt mer.
Då det gäller att välja livet så tänker jag att det måste komma inifrån men att människor kan finnas där som stöd om man väljer att byta bana.

@Nicki hej, och ursäkta sent svar. Missade totalt att du skrev…… ja det är skönt att kunna känna igen sig i andras berättelser.

Klart positivt att stötta varandra här i forumet.

I början när jag kom in här så tyckte jag att det gick ganska lätt, men tyvärr har det varit lite svajigt ett tag och det är få helt alkoholfria dagar.

Men vi kämpar på! Vi hörs!

Det finns de som arbetar inom missbruksvården som är missbrukare själva. Tror inte de skulle få behålla jobbet om de sökte hjälp hos sin arbetsgivare tyvärr, de skulle anses olämpliga för sin roll.

@Peter55, bra gjort att be om ursäkt. Så skönt att få det ur världen.

Kan du förstå vad ångesten handlar om? Är det kemisk ångest eller skam/oro som ligger bakom? Kanske du ska fortsätta att vara ärlig mot vissa utvalda om det är det de handlar om? Prata, få ut skiten ut mörkret kan kännas hjälpsamt.

Är det kemiskt så kommer det lätta på sikt.. men tänker att man inte ska behöva lida i onödan, det finns ju ångestdämpande att ta till en period🌸.

Har du börjat din nyktra resa? Jag hejar på dig!!!

Hej och tack för ditt fina svar.

Så svårt, ja, omöjligt, att förstå hur någon kan välja alkoholen framför kärlek. Det är väl därför jag undrar om det ens var kärlek han kände. Hade en annan person kunnat få honom att välja livet?

Betyder detta att du aldrig fick möta en nykter version av honom? Jag fick träffa mitt ex när han var nykter i korta perioder, men han landade liksom aldrig i det. Det var väldigt uppenbart att han inte trivdes i sitt nyktra liv, var rastlös och irritierad, och han höll aldrig ut särskilt länge.