Senaste kommentarerna i forumet

@Äntligen91 Då är 1/3 av december avklarat, bra jobbat. Tänk att gå in i 2026 med en månads nykterhet i bagaget, kommer bli mäktigt, fortsätt fokusera på att vara nykter just idag. Vi ångrar aldrig en nykter gårdag, kämpa på!

10 dagar nykter idag och mår bättre nu än med alkohol inblandat. Hur kan något som känns så enkelt och självklart nu helt plötsligt förändras och inte alls kännas lika självklart?
Måste verkligen jobba på att få behålla den här känslan.

@Vitvargen Stort tack för din omtanke och som vanligt kloka ord! Jag ska reflektera över dem i lugn och ro, tillsammans med annat vist som kommit mig till del via detta forum. För nu vill jag återigen framföra mitt allra hjärtligaste och innerligaste tack, för att ni finns och bryr er om andra!

@TeTanten Häftigt med 100 dagar som kommande milstolpe, superbra jobbat! Det är ju utmaningar kommande veckor, med jul- och nyårsfirande. Som några har skrivit tidigare, man kan se det som ett träningsläger för nykterhet. Jag vet att jag aldrig mer kan dricka, men väljer att inte tänka så mycket på det utan ta en dag i taget, känner att jag lätt börjar noja över "för alltid" och komma tillbaka i tankar om varför jag inte kan dricka som "alla andra" och dit vill jag inte igen, aldrig mer ett första glas, jag tillhör dem som bevisligen passerat "point of no return".

Hejar på att du i lugn och ro kommer fram till vad som funkar för dig. Du har gett dig själv de bästa förutsättningarna att fatta beslut med din nykterhet, snyggt jobb!

@hsp-metal Jag har varit nykter som längst i ett år, hamnade efter den, liksom alla andra nyktra perioder, tillbaka i ett destruktivt alkoholbruk. Det kan ha tagit en dag, en vecka, månad eller år, men förr eller senare fann jag mig på ruta 1. Den senaste nyktra perioden innan den jag nu befinner mig i, vilken förhoppningsvis är det sista, var inte så lång, några veckor, men då tog jag ett riktigt uselt återfall där jag tryckte i mig en hel flaska mousserande, öl, vin och någon spritskvätt. När man är inne i beroendet finns det till slut nästan inga gränser för vad man får i sig.

I övrigt håller jag med @Bubbelmorsan helt och hållet, var snäll mot dig själv, vi är bara människor och gör så gott vi kan. Alkoholmonstret är en tuff fiende, men varje dag som nykter är en delseger. Alla gör fel, det som definierar oss är hur vi agerar sedan, precis som @Bubbelmorsan skrev.

Tänk, snart har jag vart nykter i 100 dagar. Skrev upp det i kalendern. Ett kvartal utan vin.
Trivs förvånande bra med det. Suget finns där ibland. Och att jag goffar i mig för mkt av massa annat stör mig. Men det känns ändå stabilt.
Hemmadrickandet vill jag minst tillbaka till. Det är mkt mys och guldkant i det men även så stora vinster att umgås med familjen nykter och redo för olika aktiviteter. Fester känner jag en mix mellan saknad och lättnad när jag tänker på skillnaden. Här behöver jag träna mer för jag känner mig trist och uttråkad hitills. Vin till god mat saknar jag nog mest, dels smaken men det var nog alkoholen med som gjorde allt så härligt att äta en fin middag.
Har inte testat att vara nykter under sommaren än eller på semester, det känns svårt och utmanande och jag gissar det är nått min hjärna och jag kommer ha tuffa förhandlingar om.
Jag tror jag kommer fortsätta vara alkoholfri efter nyår. Vore ju ballt att undersöka hur det skulle kännas efter ett halvår iaf.
Och efter det blir mitt jobb crazy pga högsäsong och kanske är det bättre att försöka överleva det utan vin som tröst…
Ja så går mina tankar just nu. Försiktigt positiv till tanken på att forsätta utforska min nya livsstil.
Eller så får jag för mig att jag nog ska ta ett glas nån enstaka gång då och då…. För så illa var det ju inte innan ju…. 😅. Men varför tänker jag då så mkt på det? Och varför är det så svårt att ge upp?
Nä tillbaka till att bordlägga alla beslut till framtiden. Tidigast januari. Men kanske mars. Då borde jag blivit klok.

En sak som jag tror bidrog till det här är att jag har varit väldigt förälskad i en person som också hade väldigt stora alkoholproblem. Jag konfronterade personen och hen slutade att dricka när vi hade setts i ungefär ett år. Med den här personen var det lätt att hålla sig nykter, för jag såg hur illa det gick för henne. Men för några månader sedan ville hon sluta ses. Och då var det som att jag tappade fotfästet totalt. Sedan har det hänt andra grejer så totalt sett har hösten varit oerhört tung. Har inte alls känt den där sköna känslan av att vara nykter utan snarare haft funderingar på om jag någonsin kan dricka normalt igen (klassiskt, jag vet) och tyckt väldigt synd om mig själv som har den här sjukdomen. Ni vet känslan som säger "varför jag?". Jag önskar bara att jag hade varit mer stark.

Jag är också väldigt rädd för hur länge jag ska ha sömnproblem och svårt att äta. Är dödstrött men har så mycket ångestpåslag att jag tror att jag kommer vara vaken hela natten.

Testade det ett tag och funkade inte alls för mig - jag skippade bara att ta tabletten innan jag skulle dricka. För mig var rätt väg att köra utan medicin och istället kapitulera för sanningen.

Skrapade ihop 18 månader innan jag tog ett återfall nu. Totalt 3 på snart 2 år. Det suger verkligen. Jag var faktiskt inne och sökte på mediciner nu men jag tror att det får bli AA istället.

Det vidare livet går verkligen vidare😊
Tänk liksom att jag har kunnat ta tag i träningen. Tryggt förvissad att den blir av.
Så trygg att jag köpt mig ett PT paket.
Så trygg var jag inte tidigare. Att lägga ut en så stor summa på bara mig själv hade varit som att spola ner pengen i närmsta vattenklosett...
Tänk vad lång nykterhet kan göra!
Idag var jag på min första personliga träning. Det var en upplevelse o det blir spännande o se hur svår träningsvärken blir imorgon( ont redan nu😅
Den lediga dagen imorgon blir det kondition, och lättare yogastyrka. Marklyft får vänta en dag.
Det här är nog den bästa present jag gett till mig själv någonsin😊

@Bubbelmorsan Tack snälla för pepp. Det är nog rädsla ja, för massor av olika saker. Satt precis och tänkte på att jag är rädd för att suget ska komma typ i morgon eller övermorgon även om jag klarar av den här dagen. Det stämmer nog att jag är väldigt hård mot mig själv. Extremt hård faktiskt. När min nyktra vän tog ett återfall sa jag att händer alla och att hen är grym som kämpar vidare. Men har väldigt svårt att säga detta till mig själv just nu.

@hsp-metal. Förstår att du är besviken men du är väldigt hård mot dig själv. Ibland går det fel i livet, man gör ett tokigt val, gäller inte bara A. Men du vet ju hur man gör, du kan hålla dig nykter.

Tycker du gör allt rätt som skriver här, ber mamma om stöd och imorgon går till AA. R borde det finnas massa klokskap. Du är inte ensam och du tar hjälp🩷.

Kanske är det stark rädsla du känner, att du ska falla dit igen? Ta tag i alla du kan nu dessa första dagar så är du nog på banan igen. Och kom ihåg att misstag gör man, det är hur man agerar sen som är det viktiga. Du kan💪

@Carisie wow, allt som leder en framåt med entusiam, glädje kompetens och känsla av att fylla en viktig funktion för andra är värt att satsa på. Klart du ska bli vårdlärare, och på sikt även doktorera i nykterhetskunskap, om jag får välja!💥👊

Du är inte ensam. Jag hade nästan 18 månaders nykterhet innan jag tog ett återfall nu i helgen. Det är typ den värsta känslan i världen. Och det är svårt att inte känna sig usel, men jag läste någonstans att 90 procent av de som har ett alkoholmissbruk tar återfall inom 4 år. Och det är många som inte klarar av det och tyvärr dör i sjukdomen. Så du - ge inte upp! Och precis som andra säger - du börjar inte om på noll även om det känns så.

Jag tog tag i mitt drickande för snart 2 år sedan och har haft tre återfall sedan dess. Jag vet hur tungt det är att ta sig upp i sadeln igen, men det går. Jag kämpar just nu med att hålla mig ifrån drickan (drack sista glaset någon gång under natten).

Jag har haft samma funderingar som dig - mitt drickande var totalt okontrollerbart på slutet. Var nykter i 18 månader innan jag tog ett återfall i helgen och jag kan säga att man startar på exakt samma ställe man slutade på. Jag kan inte ens dricka ett glas i lugn och ro - jag sveper allt.

Det här är hemskt att säga men under den här perioden, som varat i tre dagar (jag tror att jag kommer lyckas hålla mig nykter i dag), är att jag till och med tryckte i mig en hel flaska starkvinsglögg.

Tro mig - har man haft ett alkoholmissbruk går det inte att börja dricka "normalt" igen. Och fy fan vad det suger på många sätt. Har också tyckt väldigt synd om mig själv och känt: "varför jag?". Det är en rätt destruktiv tanke, och bara genom att vara inne här på forumet så ser det verkligen inte är bara du.

Ett rätt deppigt inlägg här från en ledsen kille.

Och för att illustrera hur sjuk jag blev nu i helgen så gick jag, en ateist, ner på knä och bad till gud igår.

Nu blir det många nya inlägg här på rad men känner att jag håller på att bli galen...

Jag undrar om någon annan här har erfarenhet av att ta återfall efter så lång tid? Hur gjorde ni för att inte vara totalt krossade av skammen och nederlaget? Och hur långa återfall tog ni?

Det var väldigt patetiskt hur det här gick till för övrigt. Hällde ut en flaska vin. Hällde upp två glas från en annan flaska som jag svepte snabbt och sedan hällde jag ut resten. Men när man är igång går det inte att sluta.

Vet inte exakt hur mycket jag har druckit men skulle tippa på 1,5 flaskor vin varje dag under de här tre dagarna. Det är väldigt mycket - särskilt när man inte har druckit på länge. Känner typ att jag fortfarande rapar vin - så otroligt äckligt.

Kommer att ta mig till AA-möte så fort jag orkar. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon och orkar ta tag i mitt liv igen.

Hej CK, om du verkligen vill ha hjälp rekommenderar jag dig att gå på ett AA-möte. Känns otroligt läskigt första gången men det ger enormt mycket att träffa andra och inse att man inte är ensam om sitt missbruk.

God kväll kamrater denna dag som är nummer 5️⃣ 5️⃣ 7️⃣ och diket känns som att det är tryggt vid sidan av vägen och inte i närheten av destination i mitt vägval.

Jag har mest läst på senaste tiden och inte skrivit så mycket egna inlägg. Kanske främst för att livet känns härligt händelselöst på alkoholfronten i alla fall 😅. Annars är det allt annat än händelselöst. Jag gjorde en session nr 2 av min föreläsning där jag bara hade ett ord max två på varje PP och fick feedback på första föreläsningen som var så fin att jag blev alldeles rörd och sa till deltagarna "ingen press alltså". Men alltså - FAN vad roligt det är när jag får tillfälle att entusiasmera andra sjuksköterskor att dela min glädje och glöd för yrket. 🔥 Så - jag har kanske råkat skicka in en förfrågan till Stockholms universitet för att ta reda på vad jag behöver komplettera med för att bli vårdlärare 😳. JAG?! Som sagt det är inte så händelselöst i mitt lilla liv.

Ha en fin mid week alla 🩵

Idag kom domen. Min fru har fått ärrbildning på njurvävnaden som inte kan reparera sig självt i så stor omfattning. Läkaren misstänker läkemedelsförgiftning eftersom det kom plötsligt. Hon funderade på kortisonbehandling men vill avvakta lite eftersom värdena stabiliserat sig. Så det var vad vi misstänkte. Nu är det bara endoskopin på tisdag för att utesluta cancer i tarmen eftersom blodvärdena är så låga. Så det var väl ett väntat ok resultat idag. Så vi firade med en biltema-semla och kaffe.

@Thompa_68: härligt att kroppen svarar så bra på återupptagandet av fysiska aktiviteter du tycker är kul! Ger självförtroende och styrka i sig, bra grund för fortsatt utveckling.

När det gäller dina funderingar kring kommunikationsmönster och att det är något som skaver där, jg vet att du antytt litet åt det hållet tidigare och nu lättar du litet mer på dessa slöjor. Håller med föregående kloka medlemmar om att du måste låta det ta tid.

Dessa mönster du berättar litet om har tagit decennier att etableras och slå rot. Jag vet inget om exakt vad det handlar om men jag kan föreställa mig många saker från egen erfarenhet - det finns mönster även jag skulle önska kunde ändras fortare i min relation till de närmaste. Nu har du förändrat dig väldigt mycket på kort tid, är otålig och väntar dig att alla hänger med, anpassar sig direkt till detta ditt nya, kanske nygamla, jag.

Förutom att ha tålamod så skulle jag rekommendera ett närmast stoiskt förhållningssätt, utgående enbart från dig själv och vad du nu kan göra, hur du kan välja att tolka olika handlingar från andra osv. Välj att ta små steg i riktning mot att etablera nya mönster som ersätter de gamla du inte vill se, vänta dig inga stående ovationer men tolka eventuella responser positivt. Läs inte in innebörder i andras handlande som kanske aldrig var menade som du trodde, du kan styra över dina uppfattningar. Du styr över dig själv.

Tack för att du delar dina tankar kring detta, det hjälper mig också att bli bättre på att styra mot livet jag vill ha. Varmt lycka till!

Ditt jobb är skyldiga att erbjuda dig hjälp - fråga dem! Jag valde att själv bekosta en behandling och det är det bästa jag har gjort, i efterhand ångrar jag dock att jag inte lät jobbet betala eftersom stressen där var en bidragande orsak till att jag inte tog tag i mitt missbruk tidigare.

Vad bra. Vi får hoppas det rullar på bra.

Kanske ska tillägga att jag inte direkt känner av någon abstinens, vilket är skönt. Inga skakningar eller något liknande. Och på två år har jag druckit typ 8 dagar. Så det är ju en otrolig förbättring jämfört med hur det var förut när jag drack dagligen. Men självkänslan är totalt krossad.

Jaha då har jag halkat dit igen.. nästan 18 månader nykter blev det. Har nu tagit ett återfall som varat i tre dagar. Jag vet inte varför jag slutade skriva här men förmodligen beror det på att jag har velat blunda för att jag har det här problemet.

I somras tog jag min bricka för ett års nykterhet - gud vad stolt jag var. Men under hösten har flera saker hänt som gjort att jag har känt en enorm press och sorg. Och alkoholen är ju en otroligt listig fiende som gärna utnyttjar exempelvis ångest för att ta sig in i hjärnan igen.

Tre dagar (om jag klarar i dag) är ändå mycket kortare än mitt senaste återfall som varade en vecka. Men jag har hittills hunnit ställa till med en hel del skit som man alltid gör.

Jag har inte ätit på två dagar och knappt sovit på grund av det här. Ville gå på AA-möte i dag men orkade inte ta mig ut ur lägenheten. Som tur var har jag en väldigt bra relation med min mamma så hon kom förbi i morse och så fick jag gråta ut en del.

Jag är inte sugen på mer alkohol - men det är klart att tankarna finns där. Om jag bara dricker i dag också så kanske jag somnar (däckar) och så blir det inte så tungt resten av dagen. Tror dock att jag kommer att klara av att inte dricka, jag känner mig inte så besatt av alkoholen just nu. Är dock helt inkapabel att göra något annat än att ligga i sängen och ha otroligt mycket ångest.

Tänkte att jag får återuppliva den här tråden nu, och jag blir rätt sorgsen när jag läser om hur bra jag har mått. Hur fan kunde jag fucka upp det?