Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie jag vågar inte åka till en beroendemottagning med anledning av att dom säkert skulle ta mitt körkort ifrån mig😥😥 jag får försöka klara av detta hemma på något vis. Just nu går det bra i alla fall och det är ca 20 timmar sedan sista alkoholen.

@Se klart Fortsätt att surra runt och njut!!🌸🌸🌸🌸

@Varafrisk Vad fint att turen till Norrköping och Linköping blev bra, trots tröttheten! Vilkrn rolig ide, att besöka nya städer. Liksom bara se hur de är, utan förväntan.

Ja usch lille kissen. Hoppas den kommer tillbaka. Är den chipad?
🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Härligt att du håller i löpningen! Du kan ju när det kniper använda dig av "good enough"/självsnäll. Att motiga dagar tex halvera. Eller börja med ett delmål av sträckan. Så gör vi i yogan. "Bara ställ dig på mattan. Andas. Gör solhälsningarna. Gör några stående positioner. Det räcker. Men kom till mattan, fullfölj ditt åtagande". Det hjälper så ofta!
🌸🌸🌸

@Himmelellerhelvette Jag tror absolut jag kan vara åt HSP hållet. Har köpt en bok "Handbok för högkänsliga". Där föreslås många av de strategier jag redan använder. 🌸🌸🌸

Så är det lördag igen och jag uppdaterar. Tack för era svar @Himmelellerhelvette och @Varafrisk!
Vet du vad @Himmelellerhelvette, jag tror du skulle må så himla bra av att bolla dina tankar o associationer med en terapeut! Hittar man någon som det klickar rätt med så lyfts alla tankebanor ytterligare några snäpp! Det är ju det de är utbildade för och använder flera timmar varje dag. Du har så många bra och väl genomtänkta tankar-jag tror verkligen att nästa steg är att bolla dem med ett proffs! Min upplevelse är att det öppnar dörrar som "lekmän" inte har nycklar till. Bara min reflektion!

Har jobbat en vecka nu sedan jag hade semester. Känns hur bra som helst faktiskt. Jag känner mig glad och stark! Har till o med lust att ta tag i konditionsträning, som jag dragit på länge. Visst, pulsen går allt upp både i yogan och på gymmet, men det är ju nån halvminut här o där. Mer än så behövs. Arbetsgivaren har avtal med en gymkedja, så jag tänkte köpa ett medlemsskap till rimligt pris o börja på spinning. Höll på med det jättemycket förr o vet hur effektivt det är.
Som sagt, mår bra. Känner mig fri från exmaken. Att släppa taget helt och sluta hoppas på en vänskap var det jag behövde göra.
🌸🌸🌸

@zalkin ❤️

@vår2022 ❤️

Hej 👋🏼 Förlåt för "sent" svar. Med de mängder du uppger att du druckit så är det förenat med livsfara att bara sluta. Snälla - ta hjälp av en beroendeakut för att få hjälp med avtändningen, abstinens och ev komplikationer. Var rädd om dig 🩵

@thompa90 Hej & god morgon ☀️
Jag hörde ett citat i en podd
"När jag kunde sluta så ville jag inte och när jag ville sluta så kunde jag inte".

Jag har sett ditt namn här tidigare men jag tänker att det är inte förrän man verkligen ser problemet som man är redo att lägga ner jobb på förändring? Försök ha ett kortsiktigt mål istället för att säga "jag ska aldrig mer dricka igen" för det har du (troligen) sagt X antal gånger tidigare på bakfyllan. Börja med tre månader. Gör självhjälpsprogrammet. Hitta strategier och alternativ till alkohol. Du fixar det 🩵

Jag är en familjefar på 35 år som har utvecklat alkoholproblem, jag har alltid varit den som druckit mycket enda sen ungdomen men på senare år har det spårat. Jag har insett att jag kan dricka när ingen ser och dricka mer än andra tror jag gör.

Jag använder alkoholen som en flykt från verkligheten och jag tror det relaterar till dålig självbild och stress men är inte säker, här finns ett jobb att göra.

Nu vaknar jag upp efter ännu en meningslös fylla fredag kväll där jag egentligen inte hade någon anledning att dricka men hällde i mig en flaska vin och 3-4 old-ox.

Jag har förstått sen en tid tillbaka att jag måste ändras och nu är tiden att göra det. Har lyssnat på hundratals poddar sen jag gick med det här forumet för ca 1 år sen.

Idag är det lätt, bakfull som man är så lockar nykterheten men jag vet att kommande dagar kommer bli svårt, förmodligen redan ikväll.

Jag har laddat ner appen ”I am sober” för att räkna dagar och få motivation.

Planen är att första tiden bara köra pannben och härda genom de värsta cravingen och på sikt jobba med mig själv och min självbild.

Jag behöver inte alkohol men just nu är jag beroende av den.

Jag måste fan göra det här innan det är för sent

@Åsa M Tack, så fint att du orkar läsa & svara. Du har rätt... Det är svårt när man älskar någon så högt & när så mycket annat stämmer i vår relation. Därför blir jag frustrerad, sorgsen & arg över hans brist på insikt. Kanske är det så att det aldrig kommer bli bättre men jag är inte redo att lämna. Han föreslog igår att vi skall gå & prata med någon men han tänker absolut inte att det skulle handla om alkohol. Jag är rädd att om jag tar upp det kommer han lämna mig. Jag hör ju själv hur sjukt det låter. Jag känner att det finns fina människor som ni som läser & svarar kommer hjälpa mig att processa detta. Tack & kram

@Kevlarsjäl62 Tusen tack att du läser & svarar. Det betyder massor! Du har förstås rätt... Det är bara så sorgligt... Tänk att jag direkt efter ditt svar började läsa mitt inlägg igen... hitta ursäkter för honom som, nej men det kanske inte är en hel flaska vin, inte alltid öl, kanske inte 5 dagar i veckan etc. Jag förstår ju själv hur medberoende jag är. Han sa igår kväll att han tycker att vi skall gå och prata med någon... jag har så klart också ett ansvar i en relation men han har ingen aning om hur alkoholen påverkar honom. Jag älskar honom så. Tack igen, jag tar med mig allt du skriver. Kram

@Havre God morgon! Låter som att du har en läkande process på gång med alla typer av känslor. Det tar mycket på krafterna men är läkande och det verkar som du att kan känna av det. Alla känslor, även de som vi gillar mindre som ilska, behöver få sitt utrymme och komma ut. De finns ju där inom oss och som vi ofta istället trycker undan och som istället lagras. Det tar också massor av energi. När de får komma upp på ytan så släpper vi på trycket och lagrar det inte inom oss. Jag tänker att då blir också alkoholsuget mindre om ”skiten” får lov komma ut.

Tänker också att det lättar på trycket när alla känslor får tillåtelse att komma upp och det är en process. Då kommer gråten och det lättar, det är skönt att gråta ut ”tryck”. Så låt processen har sin gång, tids nog kommer det att vara lättare att känna ”äkta” glädje och sorg när det liksom är mer balanserat inombords. Det är en läkande process och som nykter blir den äkta. Alkohol förstör och stagnerar processen och man lagrar och stampar på samma ställe och ofta djupare.

Bra jobbat! Läkning pågår! Sköt om dig och överge inte dig själv! Kram❤️

Vaknar sakta till liv efter att ha druckit som en besatt i en veckas tid. Det är dag 1 igen och nu fruktar jag för mitt liv😥😥
Jag klarar inte av att ha det så här längre. Skakig, svettig och fylld av ångest.
Den senaste veckan har jag druckit 1 bag-in-box per dag + 2 6-pack öl och känner nu att kroppen är på väg att stänga ner helt. Jag behöver sluta NU eller så kommer jag att dö av mitt beroende. Det måste finnas ett sätt!
Känner mig så fruktansvärt förtvivlad 😥😥

@Carisie Ha en fin tripp till härliga Hälsingland! Där är det vackert. Hoppas ni får fisk på kroken, svamp i korgen och mysig samvaro❤️.

Ha det gott!❤️

God morgon,

Stegarbete har kommit igång och jag känner en viss sorg, eller tomhet. Mina känslor har pendlat en del, från att känna mig lyrisk och pigg till att vara avdomnad och trött. Jag märker att mina olika självskydd drar igång när jag ska erkänna mig hjälplös eller fundera på harm. Jag blir självgod, arg, och intar försvarställning varvat med lugn och acceptans. Det tar en del på mina krafter att hålla på såhär.

De senaste dagarna har jag försökt göra saker som normalt får mig glad/harmonisk/euforisk men känslan är mest platt, eller som att jag mest "är där", snarare än att upplever människorna/händelsen/utsikten/smaken osv. Ibland blir jag ledsen framåt kvällen och gråter en skvätt - då känns det befriande och rogivande igen.

Oavsett detta så har alkoholsuget hållit sig rätt lugnt. Vilket jag är både överraskad och väldigt tacksam över. Även om det blir en del "en dag i taget" eller "det är en ny dag imorgon" mantran så är det inga "jag skiter i det här" eller "en fylla förtjänar jag" idéer. ❤️ Det är tufft att umgås nyktert med mina känslor, men samtidigt vackert på något vis. Lite som att jag inte överger mig själv.

@Maud Det har verkligen varit omvälvande händelser i ditt liv utan att du tagit till alkohol. Att du gjorde en nystart med nytt jobb och lägre arbetstid kan säkert ha bidragit till en nystart i livet utan alkohol. Det var lite liknande för mig. Visste att mitt projekt skulle ta slut vid årskiftet 21/22. Trivdes ändå inte på jobbet, tog ett omtag om mitt liv, slutade dricka i oktober och sökte nytt jobb. Jag skulle möta våren 2022 nykter och för resten av livet😁. Som nykter kan vi tackla livets motgångar så mycket bättre och må mycket bättre utan att krascha.

Bra jobbat av dig med snart 7 månader!🥳. Ha en fortsatt fin semester och njut. Kram❤️

Man mår så jävla la bättre på jobbet utan alkohol. Känner sig klarare.

Jag kan bara hålla med ovan. Man behöver ta hjälp när det har gått så långt. När jag först kom hit och skrev av mig fick jag rådet att prata med min mans chef och berätta hur illa det var. Det var ett gott råd! Min man var själv chef, med ansvar för personal och budget. Det säger sig själv att det inte fungerar att dessutom vara missbrukare. Jag tog snacket med hans chef, sen vidtog ÅR av katastrofhantering. Han skickades till företagshälsovården, omplcerades, han tvångsvårdades och absolut inget fungerade. Att dricka var det enda han klarade. Till slut började chefen tröttna på hans olovliga frånvaro etc och då sa han upp sig, innan de gav honom sparken.
Vad vill jag säga med det här? Värna dig själv! Han är alkoholist och er relation kommer inte kunna lagas förrän han tar hjälp, om ens då. Sätt inte relationen främst. Han är svårt sjuk, och du är medberoende. Sök hjälp för egen del, uppmärksamma andra på att han behöver hjälp. Lid inte i tysthet för det kommer bryta ner dig.
Kram ❤️ Du är inte ensam.

@washington kära du. Jag känner med dig och framför allt känner jag igen din situation. Din man har, som du säkert förstår, för länge sedan passerat det man brukar kalla riskbruk och befinner sig i ett allvarligt missbruk. Trots att han utåt ser ut att fungera felfritt så är det så. Hans "dåliga humör" när han dricker kommer inte att bli bättre, snarare tvärtom skulle jag tro. Min egen erfarenhet är att det som från början var fest, glädje och roliga upptåg i missbruket skugga alltmer tenderar att bli aggressivitet, bitterhet och grälsjuka.
Du skriver att du inte vill prata med vänner eller familj, men jag skulle råda dig till just det. Börja med någon som står dig nära, någon du litar på,
men som inte finns i din mans allra närmaste krets. Det brukar kännas lättare då. Att skriva här har också hjälpt mig jättemycket, så fortsätt gärna med det. För nu handlar det om DIG. Den som läser din tråd ser genast att du inte har ett bra liv tillsammans med din man som det ser ut nu. Du lever i ett destruktivt förhållande. Din man är sjuk och säkert vet han, innerst inne, att det
har gått käpprätt åt skogen, men gör allt för att hålla det ifrån sig.
Du skriver att du inte kan vända situationen och det har du helt rätt i. Du kan inte göra någonting, det gör mig ont att skriva det, men det är sanningen. Ditt sätt att trippa på tå och att försöka undvika bråk gör ingen skillnad. Beroendesjukdomen fortskrider och du gör det enbart lättare för honom att "blunda" för sitt
missbruk. Livrädd som han är för att ifrågasättas och bli av med det enda som verkligen betyder något. Att leva med någon dom utvecklat ett sådant här beroende är ett ständigt lidande, ett ständigt grubblande och ett heltidsjobb i sig. Tänk sedan att du ska få alla andra delar i ditt liv att fungera ovanpå det. Det är omänskligt, omöjligt på sikt och framför allt farligt. Den stress det genererar är förödande för dig och ditt mående. Du behöver rädda dig själv, för honom kan du inte rädda, den enda som kan det är han själv.
Jag "hör" att jag låter som en besserwisser, men så är det inte. Jag bara speglar mina egna erfarenheter i dina och ser en syster i samma sits som jag varit/är. Jag vet inte hur gammal du är och om det också finns barn inblandade, men egentligen spelar det mindre roll. Hur mycket som än skiljer oss åt, så sitter vi i samma båt. Snälla, följ inte med den båten ner i djupet, rädda dig själv och kanske, kanske kan det bli en möjlighet för din man att öppna ögonen och inse att han behöver hjälp. Chansen är i alla fall större än om du stannar och fortsätter att följa med ner i djupet. Jag tänker på dig, sörjer med dig och kan bara uppmuntra dig till att fortsätta skriva här. Det finns så många kloka, varma och fina människor här med en hel ocean av erfarenhet av det du befinner dig i och även sådana med egen erfarenhet av missbruk. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem. Välkommen hit och varma kramar denna ljumma sommarnatt 🧡

Ny morgon. En dryg veckas semester kvar o det har börjar kännas som om kroppen o sinne vill gå till jobbet igen.
Det är faktiskt en skön känsla! Jag är utvilad och pepp på vardag. Tänk om det vore tvärtom. Det hade kännts bra trist. Förra året var det just tvärtom. Så förtvivlat trött jag var. U drar ibland om det nya jobbet, den lägre arbetstids% bidrar till att jag tog tag i nykterheten? Kan mycket väl vara så.
Utmattning är vanligt vid ADHD, skrämmande vanligt. Att följa, försöka/ tvingas in i normer gör att livet skaver så in i helsike. Skavet behöver plåster och plåstret kan vara i form av vin.
Nu har jag inte " skav" längre av jobbet/ arbetstiderna.
Tittar jag tillbaka på året som gått har det egentligen inte varit lättare än andra år.
Två nära anhöriga har kraschat och det blev några vändor till psykiatrin under sensommar och höst. En förälder gick bort för ganska precis ett år sedan. Ett barn har separerat ( med barn). Mycket förknippat med sorg och omställning. Ändå har jag klarat att vända livet och orkat. Detta tillträtt att jag själv var sjukskriven förra sommaren.
Kastade mig in på en ny tjänst alldelse för tidigt då det var omöjligt att få ett samarbete från tidigare chef. Ej heller någon rehabplan i samband med sjukskrivning.
Trots det har jag både klarat friskna till/ hålla mig frisk och som grädde på moset blivit nykter sen tidig december.
Är 100% säker på att arbetstiden och mitt friare schema bidrar till detta.
Oavsett är jag glad tacksam och stolt nu när jag varit nykter i dryga sju månader.

Utflykt, lunch på trevlig resturang , loppis och kanske ett kik på ett naturområde som låtet fantastiskt blir det idag efter gymmet och antidepprundan.

Ja, jag njuter av det nyktra livet!

Må så gott alla 🥰

Skapade ett konto här nu ikväll. Sorgen över alkoholens inverkan på en underbar man är överväldigande. En man med välbetalt & ansvarsfyllt jobb. (Ett jobb med många event = alkohol) Bra på det han gör. Socialt begåvad & omtyckt. Min bästa vän, min partner, min kärlek. Hans pappa var alkoholist och arbetsmässigt framgångsrik. Min man är övertygad om att han har kontroll då han inte dricker som sin far (sprit) & inte blir "full" i meningen raglar omkring & sluddrar. Men - han dricker minst 5 dgr i veckan. Skulle aldrig kunna dricka bara ett glas vin. Hittar ständigt anledningar till att dricka (solen skiner, fotbollsmatch, tuff dag på jobbet, ledig, god mat... Vad som helst alltså.) Det blir oftast 4-5 öl & en flaska vin under en eftermiddag & kväll. Till saken. Han blir lättretlig, hittar fel, lättstött, tolkar det jag säger helt orimligt etc. Ca 4ggr om året blir det otrevliga, onödiga & orimliga bråk om egentligen ingenting. Samma mönster upprepar sig. Han tolkar det jag säger negativt, tycker att jag är jobbig på olika sätt. Blir jag ledsen blir det ännu värre. Kort sagt: jag kan omöjligt vända situationen. Det är som att han VILL bråka. Jag har börjat dra mig undan & säger att det här leder ingenvart. Då blir han arg för det... Han blir en helt annan person av alkoholen trots att han inte är märkbart full. Det slutar oftast med att han somnar i soffan & dagen efter säger han att han har "spänningshuvudvärk". Han ber aldrig om ursäkt, reflekterar aldrig, tar aldrig ansvar. Det har helt enkelt aldrig hänt. Han skulle aldrig, aldrig skada mig fysiskt. Har aldrig ens petat på mig i ilska. Men det mentala dränerar mig. Jag skulle aldrig kunna dryfta att jag tror att han har ett problem. Han skulle bli så kränkt. Jag vill inte prata med vänner & familj om detta. Jag trippar på tå. Hur kommer jag vidare. Vill att vi båda skall må bra

@Andrahalvlek Välkommen till Småland 🌸

Det var en fin tur t Norrköping och Linköping men skönt att vara hemma. Har inte varit alls pigg med en hosta som är så kraftig och som stör min nattsömn. Mitt artrosknä håller också på och spökar lite grann. Men det som gör mig så ledsen för min dotters skull är att hennes ena katt har försvunnit😢Han är en innekatt och lite skygg så jag undrar om han hittar tillbaka, och hur han mår i den stora värld han har klivit ut i😉 Min dotter behöver lite medvind istället för motvind. Hennes katter är så betydelsefulla för henne❤️

Kram och godnatt 🤗😴