Senaste kommentarerna i forumet

@lejla77 hej! Vad fint att läsa det du skriver! Känner igen tröttheten, den kommer och går 🌟 tänker att januari inte är någon pigg månad oavsett om man är nykter, men ljuset är ivf på väg tillbaka. Känner oxå igen att dricka pga stress o annat negativt vilket egentligen är helt galet då alkoholen bara ökar alla negativa känslor o så är spiralen igång. Men det är ju som att hjärnan blir kidnappad. Men heja dig som kommit så här långt, fortsätt skriv o läs här, jag ivf tycker att gemenskapen här inne gör den fortsatta nykterheten enklare då man verkligen inte är ensam 🌟

@Thompa_68 Du jobbar himla bra, det har jag förstått. Man säger att det är bra att inte planera för långt in i framtiden. Lixom, det vet man väl inte nu hur det blir då. Nu.

Jag känner själv, att ta ett glas på en fest är ingen option. Det ger mig inge. Det avstår jag så gärna. Mitt mål var att få en kick. Det sa de hemma, de som inte ens söp, Att fisa med underbart vin, som man sade, inte tror vi på det. Folk vill känna kicken. Så var jag.

Och så kommer jag att vara framöver. Så jag måste nog avhålla mig helt för att inte bli, i snällaste fall, periodare.

Dag 21, 3 veckor till ända 💪🏽❤️ på det stora hela känns det fint och jag känner mig nöjd på nåt sätt jag inte gjort på länge. Tillåter mig oxå att försöka stanna upp när mindre positiva känslor kommer istället för att älta eller vilja fly. Kräver övning men tror det är en nyckel för mig framåt. Var på min meditations och yoga kurs och fick prova gong-bad. Väldigt långt ifrån nåt jag brukar göra men gick dit med öppet sinne och försökte verkligen landa i mig själv. Är svårt att bara känna in kroppen och inte tänka på tusen saker men jag tror det är både viktigt och nyttigt ❤️ så ska fortsätta öva mig.

Kram och hoppas alla som läser haft en ok onsdag 🌟

@Rehacer Snyggt jobbat! Fortsatt lycka till på färden! Kram❤️

Hej @axianne,
Jag har inte varit här på ett par månader och såg ditt inlägg först nu. Hur har du det nu, hur går det för dig?
Jag blev ledsen över att läsa att du förlorat ditt jobb. Det måste ha varit chockartat att få beskedet så där rätt upp och ner! Fruktansvärt!
Jag hoppas att du varit snäll mot dig själv och försökt komma ifatt med ork och energi. Jag kan känna igen mig i det du skriver om att inte orka något, att inte ens vilja gå upp ur sängen (jag hade en tuff period i samband med min skilsmässa). Var bara snäll mot dig själv och ge din kropp den tid den behöver att komma ifatt. Nu har det iofs gått ngr månader sen du skrev så jag hoppas du mår bättre nu.
Jag tänker på dig! Kram 🤗

@Varafrisk STORT grattis till dina 3 väl kämpade alkoholfria år!!! Superbra att du ger oss och andra din berättelse i så samlad form, det mesta vet ju vi som följt dig sedan tidigare. Men din berättelse är kanske lite extra viktig eftersom den skiljer sig från många andras, åtminstone av vad vi kan läsa här.

Kram!

@Thompa_68 Det är därför du drömmer om alkohol. Ditt undermedvetna är inte riktigt på banan än. Läs din tråd från början. Sök på intervention på YouTube och bli lite avskräckt.

Ta en dag i taget och ha tillit för att du kommer att tänka annorlunda månad 6, 9, 12. Konstigt nog har det hänt markanta skiften i mitt tänk just var tredje månad.

Att jag aldrig ska dricka alkohol igen är förstås för att jag är alkoholist. Dricker jag inte så är jag tillfrisknad. Alkoholfri.

Med tiden har jag ifrågasatt alkoholromantiken allt mer. Jag blir uppriktigt ledsen när jag hör och ser släkt, vänner och bekanta ha fullt fokus på alkoholen i glaset. Inget annat. För varje glas blir de allt mer sluddriga och imbecilla. Tappar hörseln, kan knappt svara på tilltal, ännu mindre gå.

Alkoholindustrin tjänar multum på att sälja gift som gör mänskligheten dum i huvudet. Och sjuk. Jag vill fan inte vara en del av det. Går inte ens in på systembolaget och köper alkoholfritt, jag köper det som finns på Maxi.

Så många sjukdomar, olyckor, missförstånd, våldsamheter, missämja, försummande och misär i alkoholens spår. Fy fan. Nej, jag vill inte vara en del av det. Det har blivit en principfråga för mig.

Andra får dricka om de vill, men jag slipper. Tack och lov. Tjata inte på mig, då går jag hem. Guldkant kan jag få på hundra andra sätt, mycket mer genuint och läkande.

Så tänker jag nu, som om några veckor är sex fucking år nykter 🤩

Kram 🐘

@Varafrisk Stort grattis till 3 år!🥳🥳🥳. Det är en lång tid och din resa till detta beslut var stark!

Sköt om dig! Kram❤️

@Thompa_68 Hej! Läste ditt inlägg ”Egentligen vet jag inte nu om jag någonsin kommer att dricka alkohol igen. Jag vet ju att jag sedan länge inte kan dricka kontrollerat, jag har inte kontroll över när jag dricker eller hur mycket jag då får i mig. Då är jag per definition alkoholist som inte ska dricka alkohol. Samtidigt finns den där känslan kvar av att om jag lyckas med en rejält lång alkoholpaus så borde jag ha programmerat om hjärnan så att jag någon gång kan dricka med kontroll”.

Sedan läste jag ett tidigare inlägg som du skrivit i en tråd ”Jag kan nog vända på frågeställningen för min del, hur har jag kunnat leva med tanken varje dag på nästa intag av alkohol som dominerande faktor för upplevd glädje och stimulans?

Jag gläds åt varje dag för att jag är jag, utan baksmälla eller ångest och utan tankar på nästa tillfälle att dricka. Jag njuter av att hjärnan nu talar om för mig vad som skulle väntat om jag gett efter när suget faller på. Jag trivs i min kropp som svarar så mycket bättre på stimulans och träning. Jag uppskattar livet så mycket mer nu när alkoholen inte finns i det. Jag uppskattar att mina närmaste vågar lita på mig och vill vara nära mig. För det gläds jag åt varje dag, och det känns som jag kan göra det mycket länge”.

Tänker att du svarar dig själv på din tanke om att ev kunna dricka framöver😁. Jag tänker att det är bra att provtrycka alla sina tankar och känslorna förändras ju beroende på sinnestillstånd. Något som är bra för mig är att ”sova på saken” när det är lite snurrigt i tankarna eller om jag blivit upprörd över något. Då kan jag lämna tankarna för tillfället och ta upp dem nästa dag. Oftast har tankarna utvecklats och fått fler perspektiv. Känslorna har svalnat och jag kan tänka mer rationellt.

Du jobbar på så himla bra! Sköt om dig!❤️

Hejsan! @Carisie försökte i det längsta att hålla i digital detox, och inte gå lös på mitt tangentbord. Det gick alltså som det gick. Nu sitter jag och dricker starka grejer. Ja, ingen alkohol. Bara kaffe kokat i mina gamla föräldrars röda kaffepanna de fick av mormor tidigt 1960-tal tror jag det var. Slog mig nyss lös på tre stekta ägg och limpmackor efter att ha bollat en massa tankar högt och lågt med en svarsmaskin så som terapi. Den har svar på det mesta, och låter det lite knepigt, då är det ju bara att skutta runt som en nyfiken kanin på nätet och hämta sig lite kunskapens spridda morötter här och där så att säga. Flyga ända till Thailand, blir du inte trött i vingarna höll jag nästan på att säga eller skriva. Men skämt åsido, stillasittande länge i hög-höjd kräver allt en viss teknik att man sitter rätt, rör på tår och fötter, tänker på vätskemängd, mocktails kanske, och inte sjunker ihop med korsade ben, sitter krokigt och allt vad man läst, kompressionsstrumpor också. Det är nog allt enklare att vara en stannfågel i detta vinterland tror jag bestämt, Men instämmer med @Andrahalvlek och önskar dig en riktigt trevlig och härlig semester kompis.

Ha det fint!

@Hanna0425 tack o stor kram tillbaka

@Varafrisk Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

15 dagar idag. Det tuffar på. 🚂

🖐 @TeTanten jo men det har jag gjort , och längtan till våren är ju en stor morot speciellt ljuset och solen, kan bli deprimerad vintertid trots en hel del dvitamin i kroppen. ( Fick jag i en väldigt sjuk värld välja så skulle jag vara nykter vår och sommar, sen supa höst och vinter- helt sjukt jag vet)
Våren för mig är nystart, allt börjar om, naturen vaknar till liv, man får en helt annan energi.
Låter perfekt det TeTanten med en framtidsbild och en fantastisk vårdag du beskrev!
Så...
Hur jag vill må? Jag vill kunna känna glädje , jag vill fortsätta att vakna upp spiknykter- helt underbart!
Jag vill kunna efter att ha vaknat, tagit en kopp kaffe snöra på skorna och springa ute i vårsolen, fågelsång och se blad utvecklas på träden, nykter= lycka!
Äta en god lunch ute i solen med H2O i glaset 🤣 en härlig karamell som tåls att tänka på ! 🤗

Nu bröt den känslan lite av den jag har haft idag 🤔🤣
Vaknade upp helt blank, bedövad eller nollställd ( svårt att beskriva)
Energi på - 100 , extremt trött - trots bra med sömn och nutrition.
Hade planerat den här dagen igår ganska punktligt men känslan och motivationen är helt väck.
Blev själv förvånad över känslan av att vara helt handlingsförlamad.
Vad 17 är det som händer? Nykter ju , jag ska ju ha energi som 10 gaseller!!
Så jag kände näe snäll nu! Vila den här dagen och vi tar nya tag imorgon- det viktigaste i allt är iaf att hålla sig nykter 🤗

Så bra jobbat och så fint du hanterade ditt bakslag. Jag känner igen mycket i din berättelse, jag hade inte heller klarat att ha vin hemma i nuläget (har varit alkoholfri i 13 dagar). Igår fick jag nästan puls när jag hittade en flaska bubbel i ett skåp i mitt rum på jobbet som jag glömt, fick den som tack i samband med nån insats i våras. Jag lade den direkt i gemensamma köket med en stor post-itlapp på där jag skrev "varsågod att ta". Och idag var den borta :)
Så bra att du bett om adekvat hjälp också, denna resa är fasiken omöjlig att göra helt ensam. Kram till dig!

Hej, jag har väl under en längre tid druckit lite för mycket, varje fredag efter jobbet dricker jag och försöker börja så tidigt som möjligt på lördagen också. Jag har kommit underfund med att det inte är hållbart, jag blir inte dum eller elak, men jag ska jämt ha med mig en öl oavsett vad jag gör på min ledighet, det går ut över mina barn pga uteslutande aktiviteter som jag vill göra men struntar i dom pga att då kan jag ju inte dricka öl, oftast så sysselsätter jag mig med att renovera på huset eller på tomten men det är alltid en öl med, en anhörig sa att jag dricker för att orka med situationer hemma, för alltid när jag ska göra något så ska jag som oftast ha med mig barnen för den andra föräldern spelar, vilar eller ska göra något annat, jag har nu bestämt mig för att göra mig av med all alkohol jag har hemma och ta det nyktert en stund, dels lära mig att hantera mängden men också att det inte är sunt för varken mig eller mina barn, vet inte heller varför jag är kvar i en osund relation, jag är också rädd över att om sambon är iväg en lördag så ska jag börja hålla på hemma men att ta till ölen och då åter igen att det går ut över aktiviterna jag kunde/vill göra med mina barn, har ingen i min närhet där jag känner jag kan vara 100 ärlig med allt, och terapeut känns inte heller som jag kan vara 100 ärlig med. Vill ha någon egentligen att prata med men vet varken hur eller vart jag ska vända mig.

Tänk…idag har jag varit nykter i tre år!!!
Tre hela år! Alkohol är en ickefråga för mig…så det är väldigt sällan ja, näst intill aldrig som jag tänker på alkohol. De här tre åren har inte varit svåra eller en kamp som en del av mina vänner/bekanta kan tro. Nej, men innan jag fattade det definitiva beslutet, tiden före jag var ”där” var svår för jag drack och jag drack och jag drack tills jag inte drack.
Jag har ju berättat framförallt i min första tråd hur jag hamnade i ett alkoholmissbruk samt att jag har berättat sekvenser då och då. Tänkte att jag skulle berätta lite igen ifall det är någon som kämpar som läser i min nuvarande tråd.

Jag drack i ca 12,13 år. Alkoholen hade funnits i mitt liv före den blev ett problem för mig. I mitt föräldrahem fanns det alkohol men mycket sparsamt. När jag växte upp i ett hem där mina föräldrar var lantbrukare, födda 1925 dracks det en snaps när det var kalas el att man firade ngt särskilt. Det kunde även bjudas på grogg när det var kalas. När jag var mellan 10 -15 år dracks det än mer sällan eftersom min pappa hade fått reumatism och behandlades med medicin. Då slutade han nästan helt och hållet med att dricka alkohol. Min mamma drack nästan aldrig. När jag pluggade t socionom när jag var runt 40 dvs drygt 20 år sedan då började det att vara ok att dricka vin mitt i veckan vilket även jag gjorde. Om det var ngt som skulle firas och det var en tisdag var det ok med vin och ost. Det var därför enklare att ta till alkoholen när livet blev tufft. Det blev alkohol på flera dagar i veckan för att till slut bli alla dagar i veckan men inte söndag eftersom systemet inte var öppet. Det kunde dock bli några 3,5or om suget/ångesten blev för stark. Så till slut hade jag utvecklat ett beroende… ett alkoholberoende något som jag aldrig trodde skulle drabba mig men ingen är vaccinerad mot detta gift. Jag köpte alltid en viss mängd öl och vin för att jag skulle kunna klara av jobbet nästa dag. Hade aldrig alkohol hemma, köpte aldrig bag in box och drack endast några gånger starksprit. Jag är ju uppfostrad till att vara en duktig flicka, en flicka som har kontroll. Jag blev därför aldrig för berusad bland andra jag hade kontroll fast mot slutet tappade jag lite av den kontrollen. Före mina barn flyttade hemifrån drack jag i smyg om de var hemma men när de hade flyttat satt jag ofta i fåtöljen eller i soffan när jag drack.Min man blev medberoende. Jag ville sluta dricka men även om jag sa det till min läkare på vc och även hade samtalskontakt på rådgivningscentrum försökte jag inte kanske någon gång ibland. Det var som om jag inte hade druckit färdigt. Jag fortsatte med samtal men kände ju längre tiden gick att det här måste ta slut, jag närmade mig 60 år var rädd att bli allvarligt sjuk. Min lever var påverkad, sov dåligt, vaknade av stark ångest, evigt trött och ont i magen. Jag skrev här på forumet hela tiden fastän jag drack. Har nog funnits här i sex, sju år. Jag kände mig lite udda eftersom de flesta som skrev hade varit nyktra en kortare el längre tid när de började skriva. Jag fick en annan läkare som vågade låta mig testa antabus. Åkte t rådgivningscentrum tre dagar i veckan. Blåste och därefter drack upp antabusen. Fick sluta efter 58 dagar eftersom min lever tog stryk av antabusen. Började dricka igen när jag trodde att antabusen kunde vara ute ur min kropp. Jag var inte färdig med alkoholen. Det här var sommaren-21. Jag hade berättat för mina barn om mitt missbruk. Min dotter kunde då förstå varför jag skiftade humör mellan hyfsat normal och arg. Det var väldigt obehagligt för henne. Vid årsskiftet-22/-23 sa jag till min socialsekreterare att jag är 98% säker att jag ville gå i den öppenvårdsbehandling som startade i feb -23. Vad jag visste var att då var jag tvungen att berätta för min chef för det handlade om att vara sjukskriven i nio veckor. Behandlingen var på hemmaplan. Efter nyåret sa jag t min socialsekreterare att jag vill delta i behandlingen då var jag även tvungen att sluta dricka. 11/1-23 berättade jag för min chef som aldrig någonsin hade förstått att jag drack. Berättade även för en kollega. 13/1 berättade jag för alla mina kollegor ca 20 st. Ingen hade anat något. Jag var en mycket duktig skådespelare. Var så trött så trött men var aldrig hemma från jobbet. Jag visste ju vilka signaler/tecken som kännetecknar en alkoholist. Jag gick på i en motivationsgrupp först innan behandlingen började. Jag hade inte slutat dricka, jag tänkte att jag kommer behöva läggas in men till slut fixade jag det. 21/1 var första dagen som nykter men innan jag åkte hem fr jobbet åkte jag t systemet. Vände och åkte hemåt, vände igen för att till slut åka hem. Kom in i köket sa till min man att inte prata med mig utan gick ut för att ta en promenad. Ca en månad efteråt började behandlingen. Jag stortrivdes. Vi var 10 personer, sju män och tre kvinnor. En annan kvinna levde ungefär ett liv som jag dvs jobbade som lärare och hade barn men singel. Vi var fyra som var kvar när behandlingen var slut. Gick på eftervård ca ett år efter behandlingen slutat, träffades varje måndag mellan 16-18. Jag gick på NA-möten. Fick en sponsor. Gjorde nio steg i tolvstegsprogrammet. Pratade med mina barn. De fick berätta hur de upplevde livet när jag drack. Det gjorde så ont att jag hade sårat dem så mycket. Vi kan fortfarande prata om det för jag vill att de ska kunna fråga medans jag lever. Min man gick en grupp för medberoende. Det var ingen som bestämde att jag skulle genomgå detta, det var jag själv. Jag behövde mer än forumet men jag har aldrig slutat att skriva här. Min resa var krokig men den dagen som jag slutade dricka var jag framme, jag var där. Har inte tagit återfall. Har inte suttit med alkohol framför mig och velat dricka, allt det där var innan jag slutade. Så om du fortfarande kämpar så sluta aldrig skriva.
Det här beslutet att sluta dricka är det näst bästa efter att jag blev mamma, det var bäst❤️

Kramar 🤗❣️🌷

@Thompa_68 det ör så kul och tacksamt att få följa din resa, då du beskriver hur du känner väldigt likt hur jag upplever det. Det ger mig ännu mer tillförsikt i att detta kommer att gå ❤️💪🏽 heja dig och alla andra

Tänkte på en grej till. Jag har ju tidigare använt inspelade samiska "trolltrummor" som hjälp till en slags meditationsform. Det är ett gäng personer som sitter och trummar taktfast på sina trummor med... guess what: ca 3-4 Hz dvs trumslag per sekund. Dessa trumslag ska kännas i kroppen för att göra nytta så en fysisk upplevelse är mest effektivt. Ligger iofs i området deltavågor men ändå, det är långt ifrån det vakna tillståndets frekvenser.

Avslutningen i den typiskt halvtimmeslånga inspelningen är snabba mer oregelbundna trumslag för att kalla tillbaka medvetandet igen, litet mer i alfaspektrumet då. Tänk vad dessa uråldriga traditioner kopplar till vad man vet idag, svårt att tro att det bara är ett slumpmässigt sammanträffande.

@Gåbert Fint att läsa att det går bra för dig, och så himla starkt att avstå vin när du var ute på krogen, det vet jag inte om jag klarat. Jag har en aw med jobbet imorgon, men det brukar finnas bra alkoholfria drycker där också. Plus att jag har en tid att passa så kommer inte att bli sen, det hjälper! Är inne på dag 14 och har fortfarande inte bestämt hur länge min vita period ska vara, tänker lite som du att jag iaf kör januari ut, sen tar jag en ny avstämning. Resa bokad senare i februari för lite skidåkning, den kommer inte att vara alkoholfri. Men vi har redan börjat prata om vårt drickande under resan, jag och särbon (som också har vit period). En sak vi bestämt är att inte köpa vin till rummet, vi får se hur det går. Redan onsdag, heja oss!

@Jempa123 Har egentligen inget att tillägga, klockren analys och slutledning, jag känner också att skulle jag ta det första glaset skulle det aldrig stanna vid det eller maximalt ett till, jag skulle köra på för full berusning. Den tanken/känslan dyker upp så snart jag får ett sug, och då försvinner suget väldigt snabbt. Det är något helt nytt för mig, och jag gillar det faktiskt, riktigt mycket till och med! :-) Kram på dig också fina du!

@Thompa_68 jag tack för allt du delar. 💪🏽🥰

Jag tänker såhär; vill du dricka kontrollerat? Vill du bara ha ett glas då och då? När jag svarar på den frågan blir det nej och därför kommer det aldrig gå för mig ivf. Ska jag lösa det kommer det kräva så mycket förhandling och viljestyrka och de tankarna kommer äta upp all den tid jag har fått nu när jag inte dricker. Att sen säga att jag aldrig mer ska dricka är nåt annat, en dag i taget! Kram 🥰

@Jempa123 alla sätt är definitivt bra och det finns många vägar och stigar vi kan ta! 👌👍

Inatt hade jag en riktig mardröm, för första gången sedan jag startade min nuvarande alkoholpaus tror jag bestämt. Scenariot var en trevlig fest med kära vänner, där jag kom långt förbi både det första och andra glaset och såg mig själv utifrån bli allt styltigare i gången, klumpigare i rörelserna och sluddrigare i talet. Till sist började jag lägga mig ned på olika ställen, medan vännerna oroligt såg på. Jag vaknade utsträckt på någon soffa sent på morgonen och kände en remarkabel ångest och panik inför att möta vännerna dagen efter. Som tur var vaknade jag då, men det var ingen rolig morgon... Det här var definitivt en déjà vu.

Nu vid skrivbordet och med en kaffe vid min sida är jag tacksam för att det bara var en dröm, att jag fortfarande är alkoholfri och att jag inte tagit ett varv till i min destruktiva cirkelkonstruktion. Intressant tajming med att jag igår funderade en del på alkoholens roll för mig, hur mycket jag egentligen njutit av smaken eller om det uteslutande varit berusningen, och de där tankarna på att någon gång kunna dricka alkohol kontrollerat just för det goda.

De senaste tre månaderna har det känts allt mer naturligt att inte dricka alkohol alls, även vid högtider, även om jag haft situationer som verkligen triggat suget. Jag har dock fortfarande kvar flera tungt alkoholassocierade kontexter att uppleva innan jag med riktigt fog kan säga att livet är utmärkt möjligt att leva utan alkohol. Men känslan av det har jag inom mig, en känsla jag aldrig haft tidigare. Den gör mig glad och tillfreds och skänker hopp även motiga dagar. Allt jag upplever nu känns så mycket starkare än förut och jag börjar bli mer balanserad i mina känslor. Jag är tacksam för allt jag har i livet, mina fina killar och min fantastiska fru som jag älskar och åtrår på ett sätt jag inte gjort på väldigt länge. Flera utmaningar är kvar att lösa, men jag ser möjligheter och hopp istället för fruktlöshet och uppgivenhet. Den cyniska rösten inom mig har gått från att säga att "det är lika bra du fortsätter dricka så du får slut på eländet så snart det bara går" till att mumla "om du dör i morgon lämnar du i vart fall ett bättre eftermäle till de du bryr dig om". Döden i sig skrämmer mig inte sedan en tid tillbaka, när jag svajade som värst med psykisk ohälsa för fem år sedan hade jag en längre period rätt allvarliga självmordstankar och för ett par år sedan kom jag i närkontakt med döden när ett av hjärtats kranskärl blev förträngt. Men det har varit destruktivt och ledsamt att känna hur jag i princip försökt forcera fram min bortgång. Därför är jag väldigt glad över att jag nu riktar energi åt att må bra och ta hand om mig bättre.

Jag har skrivit flera gånger att jag hoppas och tror att det här är min sista alkoholpaus. Egentligen vet jag inte nu om jag någonsin kommer att dricka alkohol igen. Jag vet ju att jag sedan länge inte kan dricka kontrollerat, jag har inte kontroll över när jag dricker eller hur mycket jag då får i mig. Då är jag per definition alkoholist som inte ska dricka alkohol. Samtidigt finns den där känslan kvar av att om jag lyckas med en rejält lång alkoholpaus så borde jag ha programmerat om hjärnan så att jag någon gång kan dricka med kontroll. Särskilt om jag fått livet i balans och dricker för att jag vill och blir glad av det, inte för att jag måste och behöver döva sorger. Men det här är motsägelsefullt och paradoxalt, med mina erfarenheter och insikter borde jag ju bara lägga ned tanken på alkohol helt och hållet och fokusera på annat. Och visst är det så, men kanske behöver jag ännu så länge tänka någon tanke då och då på alkohol som ansvarsfull njutning, samtidigt som jag håller mig från den och tar en dag i taget.

Sammanfattningsvis är jag kanske idag inte redo att helt ärligt deklamera att jag aldrig mer kommer att dricka alkohol, samtidigt som jag är väldigt säker på att jag kommer fortsätta min alkoholpaus under lång, obestämd tid. Den ger mig så mycket, bland annat att kunna resonera med mig själv och dela mina innersta tankar med er i forumet som jag får så fin stöttning av!

Sömnen är något som skaver, min ambition att hamna i säng senast midnatt inleddes med en sänggång 1 timme för sent. Jag sitter ännu så länge uppe utan att känna allt det negativa jag gjorde när jag tröstade mig med alkohol i fåtöljen, men vill reducera risken genom att lägga mig tidigare. Samtidigt är jag till min natur en kvällsmänniska. I säng vid midnatt borde vara en rimlig kompromiss till att börja med. Jag sover sedan en tid ändå bra och det tar inte så lång tid att falla i sömn, så det är just vägen/tiden till sängen som jag behöver justera. Tack alla som gett mig så bra tips och reflektioner om sömn: @Andrahalvlek @asdf1973 @Vitvargen @Jempa123 @TeTanten med flera! :-)

@mtb-cyklist ja men alla sätt är väl bra och man gillar olika. Vill du dela vad du tar för vägar? 🙂