Senaste kommentarerna i forumet

Kikat in här och inspireras 🌟 gillar verkligen ordet livssafari!!

Dag 6 till ända. Tänk att imorgon blir det en vecka! Helt galet!

Känner mig både nöjd och trygg i mitt beslut. Försöker att inte oroa mig för att jag ska må sämre, får ta det när det kommer helt enkelt.

Känner redan så mycket mer energi än förra veckan. Orkar göra mer och vill göra mer. Är så härligt. Var o bowlade med familjen och kunde vara närvarande i det och tycka det va kul. Va på restaurang sen och det va givet att beställa alkoholfritt.

Inget av detta hade hänt för en vecka sen. Känner viss skuld över att jag har varit en icke närvarande och sopig mamma med dåligt humör de senaste åren. Men kan bra ändra det som är framåt. Men jag vet ju verkligen nu hur jag vill vara och dit är jag på väg ❤️

Resan ”efter” är inte rak. Inte heller lätt. Från början tolkade jag varje dipp som att vara tillbaka på noll.

Nu har jag haft mardrömmar igen tre nätter i rad. Mardrömmar om honom. Jag har förstått att trauma ofta bearbetas så, och att mardrömmarna kommer tillbaka när kroppen känner sig tillräckligt trygg för att bearbeta ytterligare ett lager.

De verkar följa olika teman kring skuldförskjutning, gaslighting, manipulation och förnedring. De upprepas igen och igen, nu med längre uppehåll mellan klustren. Det är lika obehagligt när jag vaknar, men känslan klingar snabbare av och påverkar mig mindre i vaket tillstånd.

Jag kan fascineras av hur mycket jobb kroppen och själen gör på egen hand när den får rätt förutsättningar för att kunna läka.

Väntar på att få påbörja traumabehandling. Han har istället introducerat partner nr 2 bland vänner och familj sedan jag flyttade. Och fast jag får dåligt samvete, kan jag inte hjälpa att jag är så tacksam och glad för att det inte är jag.

Att när jag vaknar på soffan, efter en natt med tillfälligt stök hos grannen, och tänker ”vad är vi osams för nu?!” snabbt kan inse att jag inte längre är där i kaoset. Att jag är fri. Att jag kan andas ut och bygga upp.

Livet efter är inte någon lätt och spikrak vandring. När jag ser tillbaka fattar jag knappt att jag överlevde den där första tiden. Chocken när jag insåg att min exman aldrig var den han utgav sig för att vara. Den där obehagliga ping pong matchen som ständigt pågick i mitt huvud där så olika bilder av verkligheten försökte samsas inom mig, som nu till sist landad i en mer tydlig bild av hur allt faktiskt var. Hur obehagligt eftervåldet än var, så hjälpte det faktiskt till att bygga den helheten.

Inte för att jag kunde se det då, när jag hade fullt upp med att överleva. Men nu är det som en strålkastare fångar in de ögonblicken och tydliggör alla de många tidigare ögonblick då saker kändes väldigt konstiga men jag inte riktigt förstod vad som pågick.

Idag är jag mer i nuet och framtiden än att se tillbaka. Även när det ibland finns saker som påminner, som när jag satt i bilen idag och hörde låten vi dansade till på vårt bröllop, så är det känslan av att aldrig mer vilja leva i en sån typ av relation igen som är starkast. Inte längtan eller saknad, det har det inte funnits alls sen jag lämnade vårt gemensamma hem. Jag ser att vi två hade helt olika bilder av kärlek och vad det innebär att älska en annan människa. Jag sökte öppenhet, närhet och sårbarhet. Han ville ha makt och kontroll, och dessutom projicera alla dessa drag på mig. Det var det som gjorde allt så förvirrande.

Jag känner mig lite osäker på om mina inlägg riktigt hör hemma här på ett forum om alkoholism, eftersom alkoholen uppenbarligen inte var ensam faktor i min exmans beteende.

Men jag delar ändå eftersom det verkar finnas fler på forumet som levt under liknande förhållanden.

Det kommer bli bättre. Det kommer bli bra❤️

@vår2022 tack för ditt fina svar!! Just nu ge allt dock väldigt lätt. Känns bra, känner ro i mitt beslut i stort sett hela tiden. Kan komma nån liten tanke här och där men går snabbt över. Försöker njuta av det och inte oroa mig o gå och tänka ”snart blir det hemskt” 😅😅

Detsamma til dig❤️

@Janice hej där! Vad fint att du verkar fått bra hjälp.

När jag läser ditt inlägg får jag tanken: kan det vara så att du faktiskt är ett offer och bär på en massa sorg och förtvivlan som behöver få komma ut? Kanske har du hållit ihop så länge att det inte går mer?

Jag har också gått igenom att lämna för att sedan falla tillbaka för nykterhet och löften.

Eftersom du, liksom jag, haft kontakt med kvinnojouren tänker jag att du, liksom jag, varit utsatt för våld i nära relation.

Det vill säga ett offer. Inte att förväxlas med offerkoftan som man så ofta pratar om. Utan ett verkligt offer som blivit utsatt.

Jag tror inte alls du är svag. Jag tror du varit stark för länge❤️

@Stevie
Då förstår jag 🤗
Vet bara att den person som gör att jag är på forumet bröt med sitt ex efter behandling.. kan vara precis som att han kunde brutit som man ibland bara gör, men vet även att han nämnde behovet av att gå vidare med fokus på sig själv.
Kanske tom svårt för ditt ex att förklara?

Förstår precis det med mönster och insikt - stor respekt för det, jag var över 40 när jag förstod.(otroligt nog, tydligt i efterhand)

Var rädd om dig o lycka till med framtiden!♥️

Måndagen var ingen mjukstart på jobbet precis. Pga sjukdom fick jag en massiv arbetsuppgift i knät, utöver det jag redan skulle göra. Högt tempo och två timmars övertid krävdes för att få de bollarna i korgen.

Ledig tisdag kändes bra efter det. Nu gör vi ny omstart imorgon och hoppas att det räcker med att jag gör mitt eget jobb, inte andras också.

Och jag blev påmind om vilken typ av jobbtillvaro jag vill ha: jobbet får inte ta över alla mina sinnen mer. Efter en sådan hektisk dag är jag så uppvarvad att jag knappt lyckas gå ner i varv. Inte tömma batteriet! Det kostar på för mycket att ladda upp det igen. Balans, balans, balans.

Snö, snö, snö präglar annars tillvaron. Försöker sluta irritera mig på dålig snöröjning och istället njuta av den vackra vintern 😍 Sol idag och naturen kändes som ett vykort.

Kram 🐘

@Varafrisk Så är det förstås. Du måste hitta ditt sätt. Men du frågade och jag svarade.

Kram 🐘

@Carisie Många intressanta reflektioner och det är bra att provtrycka sina tankar för att se vad det egentligen innehåller. Det gör jag ofta och ju mer jag provtrycker desto mer vidgar sig mina tankar om det. De kan också ta ut en ny riktning och det är spännande, kan vara saker som jag trodde jag hade ett slags slut, men som inte hade det😂.

Kanske kan du göra en piruett som en slags konstgjord fylla när du ska spela biljard, då kanske det går bättre😂. Något jag märkt är att jag målar så fan mycket bättre som nykter! I små vrån som kräver liten pensel och lätt hand kunde jag inte få till lika bra förr. Nu kan jag nästa måla på frihand utan maskering! Nja, i alla fall nästan😂. Nu är alla rum utom sovrummen klara! Gick lös på vårt sovrum med den mörkare gröna också, men färgen räckte bara till en strykning, så får köpa mer imorgon. Tog semester veckan ut för att hinna med! Maken börjar se sliten ut😵‍💫 med min fart och energi!

Ha det så gott min vän!❤️

Har vart själv barn senaste dagarna, haft så fullt fokus på det så inte hunnit vara inne här typ. Ej heller tänkt på A, vart himla skönt och inte tänka på det faktiskt och fatta att det är inte en så stor del av mitt liv 😀

Iaf på dag 23 nu, men vem räknar?
Har ca 2v kvar till mitt första besök på en beroendemottagning, ska bli spännande och hoppas på mer tips/råd om hu jag kan fortsätta må såhär bra 😀

@mtb-cyklist Vad bra att du blev inspirerad!😁

Jag respekterar honom 100%❤️. Jag fokuserar på mig själv och jobbar på mitt eget medberoende. Jag har vuxit upp med en alkoholberoende pappa så det här blev faktiskt ögonöppnare för mig, hur mina mönster har styrt ( förstört mitt liv) . Så inget ont som inte har något gott med sig. Vad jag undrade var mer om någon hade någon liknande erfarenhet. Det är bara skönt att höra om andra varit med om samma sak. Jag skulle aldrig äventyra hans process..
Tack för ditt svar🙏❤️

Hej @Jempa123! Såg att jag skrev i din tråd för ca 1 år sedan, välkommen tillbaka! Jag kan känna igen hur jag kände angående det du skrivit om livet som en transportsträcka. Att alkohol varit en flykt från tristess/missnöje. Och som nykter i många år nu så stämmer det väl med din fundering på om det är drickandet som skapar tristessen och missnöjet, det var det! Jag orkade heller inte bry mig om mig själv eller njuta av något som inte innehöll alkohol. Och precis som du skriver, tog alkoholen över mitt liv, då för över 4 år sedan. Slutklämmen du skriver, antingen får jag sluta dricka för gott eller sluta leva, var också mina tankar precis innan jag slutade dricka, jag orkade inte mer!

Jag trodde inte riktigt på de som gått före mig om hur bra livet kunde bli utan alkohol, men jag hade hoppet om det och det var sant! Idag har jag massor av livslust, känner glädje, njuter, tar hand om mig själv, är pigg och fräsch, starkare i kroppen, planer på kort och lång sikt, mer öppen och social, tar för mig mer och är omtyckt, är mer närvarande och tillgänglig, stabil och balanserad, kan hantera motgångar bättre, trivs bättre på jobbet, bättre relation med maken och barnen och massor av annat positiv. Livet är gott! Saknar inte alkohol för fem öre! Tvärtom är det skönt att slippa!

Starkt jobbat av dig med snart en vecka! Fortsätt så! Du kommer att få se att det jag säger är sant😁. Så en dag i taget, ett steg i taget, håll i och håll ut! Kram❤️

@Thompa_68 Detsamma till dig! Låter som en lysande plan att planera in någon riktigt god middag framöver och varför inte en ny god alkoholfri öl till det. Igår blev det kaffe o kaka istället för öl, det funkar ju det med hehe :-)

Appropå meditationsapp, så har jag varit inne och nosat på det. Gick en kurs i mindfulness för "hundra" år sedan. Ganska trevligt men jag brukar ha svårt för att hålla igång och få in vanan. Kanske är det dags nu!

Ha de bäst!

Det finns några saker svenskar glorifierar. Det är alkohol, att polisen är dum i huvudet som plockar fortkörare (drog- och alkoholpåverkade åker ju dit också) och att man fan borde få göra lite som man vill bara jag, JAG får min vilja igenom. Det är jobbigt när någon sitter och dricker medans man själv bara vill därifrån. Nästa gång så skulle jag nog bara säga att nu måste jag hem. Det är inte lätt med vänner. Jag har i princip inga så jag vet hur det är.

@Stevie
Hej
Tänker att ert förhållande är relativt nytt och du nog ska lyssna till det han signalerar och respektera det.
Han verkar vänlig och respektfull men tydlig.
Förmodligen behöver han lägga all energi på sig själv och hitta nya mönster i livet.

Fokusera på dig själv är mitt bästa råd ♥️

Var i forumet i somras, stark, beslutsam och optimistisk. Jag skulle lämna, hade fixat lägenhet och var som sagt beslutsam. Min sambo hade en jobbig situation på arbetsplatsen med hög belastning och bad mig vänta ett par veckor innan jag flyttade ut och det gick jag med på, sjuk av dåligt samvete. Veckorna som följde var de bästa i vårt förhållande, och då var vi inte ens ihop.. Han var nykter och vi levde ett normalt liv. Så klart föll jag tillbaka och vi fortsatte tillsammans. Hösten har dock varit sju resor värre än tidigare, många gräl och dispyter med personer i vår närhet, och bakom hans rygg står givetvis jag. Känner mig så dum och svag. Nu har mina närmaste börjat se mitt mentala förfall, som jag skickligt höljt i dunkel och börjat stå på att jag ska lämna. Jag har varit i kontakt med kvinnojour och anhörigstöd för personer för missbruk och känner mig lite rustad för att återigen ta steget bort. Så trött på misär och tjafs och känner mig som ett stort offer som bara grinar …

@Molnet tack för stöd. En vit januari låter lockande men jag tror jag börjar med ett delmål 18 januari. Och en belöning om det har gått bra. 🤔

Hej @TeTanten! Såg att du uppskattade det jag skrev i en tråd om alkoholens påverkan på hjärnan och tittar in hos dig😁. Det är många nya och det är svårt att hålla koll, men jag har sett inlägg från dig och du jobbar på så himla bra! Grattis till 3 månader!🥳. Tycker du resonerar förnuftigt genom att lägga till ytterligare 3 månader och att du ger dig själv denna möjlighet att återhämta och balansera både knopp och kropp. Det tar sin tid och man ska ge det tid. Det händer saker hela tiden under återhämtningen som inte alltid är så märkbart men det sker. Tankar, känslor och reflektioner förändras och vidgas. Denna process är en process på de flesta livsområdena och går hand i hand.

Jag kalla min resa för ”min värderade riktning” och är ett förhållningssätt som jag har till mig själv och mitt liv. Jag går i riktning mot de värden som är viktiga och meningsfulla för mig och som för mig framåt. En slags inre kompass som vägleder mig. Jag har insett att alkohol inte längre har ett värde för mig längre och med alkohol kan jag inte följa min värderade riktning. Det skulle bli ett liv med höga toppar och djupa dalar och skulle vara självdestruktivt, ta massor av energi och förlorad tid, som du har räknat ut😁. Utan alkohol är mitt liv i balans, motgång och medgång men inte avgrund och jag kan hantera motgångar på ett helt annat sätt. Jag har landat och mår bra!

Så det är fint att du ger dig själv mer tid. Ha det så gott!❤️

Tack för inblicken, intressant och fint att höra.

Hej! Jag undrar om någon här är,eller har varit i samma situation som mig. Eller om någon känner igen sig i min persons sits🙏.
Min person är i behandling för alkoholberoende sedan drygt tre månader och det har hittills gått bra för honom. Innan han åkte så hade vi träffats ca 5 månader och vi var kära och hade pratat om hur vi ville ha ett “ normalt” förhållande, för både han och jag behövde jobba med oss själva.
Tack och lov så sökte han och fick hjälp 🙏❤️. Men bara nån vecka in i behandlingen så började han säga saker som: jag vet inte hur jag känner , jag är så vilsen i mina känslor. Jag älskar dig men vet inte HUR just nu.
Kan inte ta in att du peppar mig eller nånting . Du gör inget fel, det är jag som är konstig. Vet inte varför jag känner så här när jag tycker om dig så mycket.
Jag känner bara att jag måste göra det här helhjärtat denna gång( han har varit i behandling förut).
Så vi bestämde att ta en paus i kontakten, inte förlora den, men att han kunde ta kontakt när han känner sig redo.
Sen har det varit tyst från hans sida 🥺.
Han har lagt ut lite saker på sociala medier och svarat mig när jag kommenterat. Det har varit hjärtligt med hjärtan och så. Jag är så himla glad för hans skull, det fanns inga andra alternativ, men Gud vad jag saknar honom. Är det vanligt att det är så här? Jag är inte redo att ge upp 🥺❤️

Kram 💛 Du är inte ensam, här finns många med erfarenheter och tankar som dina.

@Carisie Ja ➡️är användbara.Man kan fatta sig kort & få med en hel händelsekedja åt både det ena & det andra hållet.Nu är det kul att få med det positiva.Så idag tack vare 0🍷➡️städat undan julen➡️lust att byta gardiner➡️När jag ändå var igång➡️Handla i 4 olika affärer➡️som blev motion➡️hunger➡️ätit gott➡️mätt, nöjd & glad i soffläge😉😇🙃🤣👍💪

@Se klart roligt att höra av dig igen! Och välkommen sen till det fria livet. Min erfarenhet är att intresset för jobbet avtar förunderligt fort när man väl har slutat. Det liksom rinner undan alltihop. Men- det kan säkert vara olika. 😘