Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Ja, tänker också att det tar den tid det tar för att saker ska mogna fram. Det är komplexa saker och komplext att få syn på och reda ut. Du har kommit en bra bit på vägen. Det måste vara en befrielse att våga prata ut och inte behöva vara rädd för konsekvenser eller att något annat hemskt ska hända❤️.

Sköt om dig!❤️

@TemporaryPurposa Verkligen bra att du resonerar öppet och ärligt, framförallt med dig själv. Du har kommit fram till att mycket handlar om din självbild, att inte vara svag, att du är stark och kan hantera, kontrollera dig själv. Att du känner skam när det inte blir så i verkligheten. Känner igen det och alkohol skadade min självbild allt mer och jag kände till slut att jag var rejält misslyckad som inte kunde dricka ”normalt”.

Jag tänker att det du beskriver om din självbild är bra saker att ha med dig i att vara nykter. Att du är stark som är nykter, inte vill vara svag och dricka, kan hantera och kontrollera dig själv genom att inte dricka. Det du slipper är skammen, den hör ihop med alkoholen. Det kommer även att boosta din självkänsla, att du är duktig och stark!

Sköt om dig!❤️

@Rike så klokt! ❤️

@TemporaryPurposa jag tror jag var rätt hård mot mig själv och konstaterade att jag inte lyckats på 10 år och att det gradvis dessutom blivit sämre. Jag har ju hållit på att sluta de senaste 10-15 åren kan man säga…

Jag målade upp två bilder i mitt huvud; ett hit jag sakta drack ihjäl mig, kanske blev av med körkort och missade resten av barnens uppväxt och där jag bara mådde sämre och sämre. En annan bild där jag är helt nykter och lycklig med det, där jag tränar, är fräsch och pigg och mår bra. Den dåliga bilden är tyvärr inte ens en överdrift tror jag, beroende är progressivt och när jag lyssnat på en massa poddar med folk så har alla varit där jag var nu dvs med en tanke ”ja jag dricker inte på morgonen, jag kör inte onykter osv osv” sen vips satt de där med ett glas vin på morgonen eller gjorde nåt annat de aldrig skulle. När jag kritiskt granskade mig själv såg jag hur jag flyttat mina gränser jag med och blev då lite rädd och tänkte att jag nog inte tror att nån haft avsikten att hamna riktigt på botten men ändå gjort det sakta utan att märka det. När jag sen pusslade ihop allt så kom helt enkelt insikten av att jag behöver välja mellan livet eller alkoholen; inte i att jag skulle dö annars men i att jag sakta sakta låter alkoholen ta en större och större plats i mitt liv och till slut kommer den ta över. Så med den insikten beslutade jag mig för att inte dricka 1/1 2026 och har sedan dess jobbat dels med att förstärka bilden av att jag har ett beroende dvs inte kan dricka alls genom att läsa och lyssna på poddar men oxå genom att förstärka bilden av att ett liv som nykter kommer vara underbart. Detta genom att hitta vinster i att vara nykter, skriva upp dem, njuta av andra saker och belöna mig själv. Jag berättade oxå kort efter 1/1 till de jag umgås med att jag inte dricker o inte tänkte göra det på obestämd tid och började botanisera i alkoholfria alternativ och släpa med mig det till alla sociala sammanhang.

Detta har inte varit en enkel väg eller ett enkelt beslut och jag saknar alkohol då och då eller kanske en romantiserad bild av det men jag vet att alkohol för mig aldrig kommer vara den bilden min hjärna säger att det är så därför accepterar jag saknaden och fokuserar på allt annat positivt. Just nu där jag är finns ingen annan väg för mig, men vågar ju inte säga att det är för alltid.

Jag tycker det är så klokt av dig att skriva och reflektera här och jag tror att det är bra att du bokat tiden på beroendecentrum, det finns ju bra medicin som stöd i början när man ska vara nykter som minskar suget ❤️

Jag hejar och tror på dig ❤️

Tack snälla @Villmåbra79 och @esterest 😊
Jag mår rätt bra just nu, har börjat med något som kallas Mindful self-compassion. Små meditationer som jag tycker är hjälpsamma och trevliga.

Men med alkoholen är jag så ambivalent just nu.
Förra veckan stannade på 5 enheter. Det känns ju lågt. Och på fredagen 3 enheter. Det är ju också enligt mitt mål. Men vi hade min son på middag, som nu är 18. Och jag blev påverkad, vilket jag inte planerat. På kvällen innan jag somnade var jag fylld av skam. Jag hade ju inte gjort något fel utöver just att jag blev lullig, men kändes ändå dåligt.
Det andra dryckestillfället var en kväll när min sambo skulle tagit emot sina barn på middag. Men han hade druckit och kunde inte köra så det fick ställas in. (Jag hade inte druckit men jag ställer aldrig upp och kör när han är påverkad för att lösa situationer. Och jag har även sagt att han måste vara nykter när hans barn är här)
Sen tog jag två glas vin och då kändes det efteråt som att jag uppmuntrade hans val att dricka och göra sina barn besvikna.

Vad jag försöker komma fram till är att jag håller mina måttlighetsmål med råge, men det känns ändå fel.
Jag vet inte om jag överanalyserar eller är fylld med ångest av situationerna med alkohol som uppstår när jag lever med en som är beroende, eller om det är rimligt att tänka att mitt eget drickande är problematiskt.

Å ena sidan tyckte jag det kändes lite positivt att släppa på kontrollen och ta några glas. Är så trött på all fixering runt alkohol som ett problem. Själv tänker jag inte mycket på alkohol i sig, typ att jag är väldigt sugen, eller att det är viktigt egentligen.
Men å andra sidan kanske det bara är enklast och bäst i den här situationen att vara alkoholfri. För att både undvika risken att vidareutveckla ett problematiskt bruk, och att stötta min sambo att göra det rätta.
Men det känns väl jobbigare nu när vår och sommar kommer. Man ska njuta i solen och hej och hå.

Vet faktiskt varken ut eller in just nu.

@blyg alkoholist Tackar kämpar på ! Hoppas det går bra för dig med !

@blyg alkoholist Tackar kämpar på ! Hoppas det går bra för dig med !

@TemporaryPurposa, älskar dina ärliga inlägg! Tycker du har kommit så långt i hur du tänker. Första steget som måste sitta är att man är maktlös inför alkoholen. Man är maktlös! Handlar inte om karaktär, sätta upp planer som man ska följa. Är man beroende så är man maktlös. That’s it.

Du är på väg dit ser jag i hur du resonerar🩷.

Skrattar lite åt det som du skriver att du låtsats att du inte vet😗😂. Det är ändå lite komiskt hur man lurar sig själv.

Du går framåt med stora steg tycker jag och det här testandet att dricka bara ett glas är det måååånga som håller på med länge. Kämpa på kompis💪

@Silvertärnan Intressant! Och inspirerande att du klarat av hela 10 månader nu trots dessa jobbiga känslor, verkligen bra jobbat! OCh jag LÄNGTAR tills jag kan skriva liknande saker till andra här, men jag har börjat om på dag 1 så många gånger nu... Men det har ändå hänt mycket vad gäller reflektioner i huvudet senaste veckorna och att vara mer aktiv här!

och @LightOrange 79 dagar är ju SUPER!!! WOW! hoppas att jag ska lyckas ta mig dit också. Du kanske redan har researchat om det själv men annars vet jag att det är många som tycker det hjälpt att läsa en del om ens "inre barn". Det kan vara saker som går tillbaka till ens barndom, även om man inte varit med om något hemskt, men det kan ändå vara saker som ligger innuti en sedan länge och som man kan må bra av att "face-a"...

@danisa Hej och tack för att du svarade mig, uppskattar det verkligen!

Jag behöver verkligen anstränga mig mer för att aktivt tänka på vad det är som sker innuti min hjärna för att försöka vinna den här kampen. Jaa jag skulle ha haft min dag 9 igår, men tyvärr gick det inte som planerat utan jag tackade jag till 2 drinkar hos en vän och på vägen hem köpte jag med mig 6pack folköl (hade systemet varit öppet hade jag säkert köpt starkare) och drog i mig hemma bara för att få ruset att vara längre. Blev ju såklart ingen direkt fylla på det, men du vet, det är ändå exakt samma sak för mig. Jag svek mig själv, bröt mina egna löften och regler.
Så jag räknar nu dag 1 igen. Tungt och besviket, men ändå bestämt.

Att hålla mig upptagen hjälper mig också, men samtidigt tror jag att jag behöver tid för att verkligen fokusera på alkohol-problemet också. om det är flera dagar alldeles för upptaget så kanske jag inte dricker, men jag hinner knappt reflektera heller över varför jag inte VILL dricka så när det dyker upp en chans att dricka så tar jag helt plötsligt den utan att diskutera särskilt mycket med mig själv? What lixom?!
Jag har skrivit om snedsteget i min tråd, vill vara ärlig med mig själv och vill också kunna gå tillbaka och läsa om mig själv under resan framåt för att kunna påminna mig om saker.
Men jag hoppas att dina dagar har tickat på? Och om inte: tell me about it.
Du peppar mig!

Välkommen och du har tagit ett mycket bra beslut att hålla upp med alkoholen. Jag vet inte vad du kan ha i bagaget som tynger dig men jag kände mycket gammal, inkapslad sorg bubbla upp när jag blev nykter för drygt 10 månader sedan. Den där energin jag trodde skulle komma infann sig inte riktigt och jag är fortfarande lite energilös, men ger inte upp. Sorg, ledsna tankar, uppgivenhet har kommit och gått men nu känns det mesta stabilt. Låt tiden ha sin gång, gråt och släpp ut känslorna så kommer du att läka. Ta proffesionell hjälp om du behöver men ge inte upp.

Suck. Hur många gånger ska jag behöva erfara att jag inte kan sluta dricka så fort jag får i mig liiiite lite alkohol?

Jag är bestämd över att vinna kampen mot alkohol-snubben i huvet och alkohol-begäret i kroppet, därför vill jag vara helt ärlig mot mig själv (och er) här på forumet, jag vill inte dölja något. Det jag gjorde tidigare här är att jag varit borta från forumet flera veckor när jag druckit, och sedan när jag har lite bättre samvete (typ några vita dagar under bältet) kommit tillbaka hit för att försöka börja om. Men nu ser jag INTE detta som att börja om, utan jag FORTSÄTTER min resa. ÄVEN om det kommer gupp på vägen som gör att jag behöver stanna bilen en liten stund vid vägkanten. SÅ. Det hände igår. Var hos en vän och tackade inte nej till en drink. Tackade inte heller nej till drink nummer 2. Det var allt jag drack där.
Men på vägen hem köpte jag med mig ett 6-pack folköl (hade systemet varit öppet hade jag säkert köpt starkare) och drog i mig dem i ganska snabb takt ensam hemma.
Ingen mega-fylla på det såklart, men bara höll igång ruset i ca 2 timmar till. Till vilken nytta? Jag somnade ännu senare, kollade på någon tråkig serie bara för att hålla mig vaken medan jag ändå hade rus och skulle njuta av det.
Därmed är min låååånga streak på 8 vita dagar bruten på 9e dagen. Hade jag gått direkt hem efter de två drinkarna hade jag nog fortsatt räkna mina "nyktra" dagar, men iom att jag svek mig själv så ser jag dem som brutna och jag är tyvärr tillbaka på dag 1. Men ändå har ju resan tagit mig närmare mitt mål, jag är inte tillbakakastad på något sätt.

Så vad var det som gjord detta? Ja. Lite som Bubbelmorsan skrev om, det hjälpte mig att se det tydligare, att jag inte vill vara svag, min självbild är att jag är stark och kan hantera, kan kontrollera mig själv. Så min fasad behöver hållas upp utåt sett, som sagt inte egentligen för mina vänner utan det handlar helt och hållet om min fasad utåt FÖR MIG SJÄLV. Låter ju jättefånigt, men så är det. allt handlar om mig.
OCH att jag har haft det som mindset innan som sagt, att jag ska "få" smaka med vänner, inte ensam. Men nu drack jag ju mer ensam efteråt, fast det inte är ok enligt mina egna regler. Men med två drinkar i kroppen sket jag fullständigt i alla regler.
Så ALLA era kommentarer om att ni inte har klarat att göra på det sättet: så bra för mig att läsa! Men ändå så hade jag ju läst dem, tänkte på dem igår när jag tackade ja till drinkar, och det var nästan som att jag redan då visste vad som skulle hända men jag bara låtsades om att jag inte visste. Förstår ni hur jag menar? Jag går lixom med på att lura mig själv, så dumt och fjantigt, men så var det.

Och vad är det som var så härligt med detta? dra i mig 6st öl hemma, det var inte smaken så klart, bara ute efter procent och effekt. Och vad skulle jag då göra när jag får effekt? Kolla på serie? Bara låta ögonen vara öppna utan att tänka särskilt mycket? Jag var inte ledsen, behövde inte dämpa jobbiga känslor. Jag var glad och ville fortsätta vara glad. Mer belöning som jag ville åt, inte dämpa. Så att sitta med jobbiga känslor har jag blivit bättre på utan alkohol. Men att sitta med glada känslor utan alkohol behöver jag VEEEEERKLIGEN jobba på!! Belöna mig på andra sätt! Som faktiskt belönar och gör att går mår bättre, inte sämre.

Ber om ursäkt till er, mina stöttande vänner på forumet, som är så fina och kommenterar här i min tråd och peppar mig, att jag gör er besvikna på det här sättet. Och jag ber om ursäkt till mig själv. Jag hade börjat registrera att jag känner mig klarare i huvudet, sover bättre, hyn såg liiiite bättre ut kanske, och jag kände mig stolt över att ha klarat över en vecka utan att dricka! Känner mig verkligen besviken på mig själv, men vill inte sparka på mig själv i onödan, utan vill lära mig, vill som sagt reflektera, draaaaaaa ut allting inombords från detta.

Så ofta har jag ju druckit och sedan bara försökt låtsas om att det inte hänt och bara börja om och köra på. För att det är skämmigt och jobbigt att tänka mycket på att jag har druckit. Men jag vill inte göra så. Vill lära mig, Om det är skämmigt, då får det vara skämmigt. Jag vill stäla mig själv, och alkohol-snubben i huvet, till svars att "heeey varför gjorde du detta? och hur tycker du att det resultatet blev??"...
Så många av er säger ju att man ska låta bli första glaset, varför kan jag inte lyssna på det? Ni är ju erfarna. Varför skulle jag vara starkare, eller vad man ska säga, och klara av att ta ett glas här och där UTAN att det kickar igång något i mig, när det kickar igång något hos så många andra? Och ja, det som jag precis skrivit om ovan är ju ett bevis på att det fungerar preciiiis så även hos mig! Även om det är skämmigt att erkänna, varför inte bara erkänna det och work with that? Anpassa mig efter det och "Ok, jag kan inte ta ett glas. Även om jag skulle kunna ta det ibland, så gör det bara min kamp sååååå mcyekt hårdare och jag riskerar såååå mycket, så det är absolut inte värt det".

Så ni får jättegärna fråga mig om detta, kanske ni har några frågor jag inte ställer mig själv som är jobbiga att tänka på och besvara, men som jag hjälpa mig att "förhöra" alkoholsnubben i huvudet på vad han gjorde igår, vad han sa till mig osv som fick mig att gå med på detta...

Suck och suck och suck. AAARRGGH!

@Vitvargen och @Jempa123 Jajamen, jag har ju egentligen kommit fram till detta intellektuellt, att jag inte kan dricka ens lite grand, men känslomässigt så vill jag inte släppa det. Tydligen vill jag veeeerkligen ha kvar alkoholen i livet på något sätt. Och det är rent ut sagt irriterande att försöka resonera med mig själv om detta?! Varför? Vad jobbigt! Varför inte bara ta bort det ur mitt liv helt och hållet, vad finns det för negativt med det, i princip bara positiva saker?! Jag vill OCKSÅ åka lyxbil, men ändå så ska jag ha kvar min gamla skruttbil och köra den lite grand ibland när ingen ser?? Suck. @Jempa123 hur lyckades du till slut komma fram till, även känslomässigt, att du inte ska dricka ens lite grand?? yes, jag har bokat in mitt första besök på beroendecentrum, hoppas på att kunna få lite hjälp vad gäller samtal och bollande om detta där. Men också här på forumet såklart, bollar med er, tack så mycket, och med mig själv genom min egen tråd och att försöka skriva lite på andras trådar också. Fiska, fiska i mitt medvetna och förhoppningsvis kunna få fram saker ur det undermedvetna också.

@Bubbelmorsan Tack! Ja, jag har faktiskt ett besök bokat hos beroendecentrum och får se vad de kan erbjuda för hjälp där, men att prata med någon kunnig, erfaren person om det som kan hjälpa mig att dra ut tankar vore ju jättebra!
Som du skriver så går alkoholberoende absolut emot min egen självbild och jag skäms över att jag inte kan kontrollera det som andra kan. Det känns som en svaghet, en defekt, och något som jag skulle vilja "fixa" så att säga. Så där är absolut en poäng, jag får inte vara svag.
offermentalitet: ja, där är nog en annan poäng. Synd om mig om jag inte kan få belöna mig med alkohol när det är något bra som hänt/soligt väder/helg/fest/annat.
Det är som att jag inte vill ge upp att jag kan ha kvar alkohol i mitt liv. Varför är det så viktigt? Det är väl inte hela världen att inte dricka??
Jag vill OCKSÅ känna stolthet över mig själv, känna FRIHET från alkohol! Kommer skriva mer nedan...

@vår2022 Mycket bra tankar! Jag är också "normal" i de flestas ögon, klarar jobb, familj, vänner, vardag osv. Det är i ensamhet som jag dricker, och då alltid alldeles för mycket, annars är det knappt någon idé... Och så har jag ju det här konstiga tänket att jag vill kunna smaka när jag är med vänner och ändå inte kommer dricka för mycket för att jag inte är ensam ändå. Meeeen som jag kommer skriva mer om nedan så är det ju SÅKLART inget som hjälper mig i den här kampen... Vill vara ärlig med allt här nu.

Tack @Amanda L ❤️ Glad påsk🐣

Tack @vår2022 ❤️ Ja tänk hur lång tid det tagit att genomskåda detta beteendet hos min pappa, all manipulation jag gått på, allt elakt han sagt och gjort och sedan fått mig att tro att jag är dum i huvudet! Och mamma sedan som inte gjort någonting för mig någonsin, jag har tagit hand om henne i hela mitt liv utan att fatta att det borde varit hon som tog hand om mig.

Tack ja arbetet med att förstå mig själv är långdraget men jag tror ändå att jag behövt göra det på mitt sätt först för att komma till alla insikter jag gjort för att sedan få reda ut resten med en psykolog. Hade jag gått dit direkt hade det blivit så vansinnigt dyrt, nu tror jag ändå att jag mest bara behöver lite hjälp med vissa knutar i och med att jag har bunkrat på mig en himmelens massa självinsikt och packat upp ett ton gamla minnen som jag gått igenom gång på gång. Det känns bra att få våga prata ut med någon och veta att det inte kommer hända något hemskt, inga fruktansvärda konsekvenser av att jag pratar som jag trott undermedvetet.

Jo men är det inte konstigt ändå @Andrahalvlek, att man är så rädd för att det ska bli katastrof för att man säger nej. Blir så trött på mig själv, jag tror typ att hon kommer dö av att jag säger nej, inte bara bli arg eller besviken, utan dö! Hur kan min hjärna vara kopplad på det viset?

Förlåta känns så långt borta just nu då jag inser att jag blivit gaslightad. Pappa har alltid sagt att det inte var någon fara, och istället sett till att jag lagt all uppmärksamhet åt att tycka synd om honom för han haft det så svårt och även hur svårt mamma haft det så jag har trott att alla haft det värre än mig, att jag faktiskt haft det bra i jämförelse. Att sedan inse hur svårt jag haft det men inte fått bli sedd, hörd eller fått chansen att bearbeta gör mig så arg!

@Flarran Ha, ha! Vilken fyndig gubbe😂. Jul och påsk året runt😂. Här har solen inte tittat fram alls idag men regnet har i alla fall upphört. Har precis fått i mig två koppar kaffe och några marshmallows som låg i skåpet.

Ha en fin långfredag!🐣❤️

@danisa Det är precis så en gaslightare jobbar. Manipulerar och duperar, försöker splittra och ljuger. Som din vän säger, din syster mår dåligt och vill få dig att må dåligt.

Låt dig inte provoceras för det är precis det som din syster önskar ska ske. Lita på dig själv och det du känner och låt inte andras ”inlägg” påverka dig. De vet inte hela sanningen. Det är även knepigt för en som står mittemellan er att välja sida eller vara opartisk, den är liksom mittemellan. Vissa vänner kanske inte ser eller förstår manipulationen. Fokusera på att ta hand om dig själv och umgås med de som förstår din upplevelse. Ibland använder en gaslightare gemensamma vänner för att sprida lögner eller få information, så tänk på vilka du delar information med. Låt vännerna själva dra sina slutsatser.

Dit uppmärksamhet går sker tillväxt. Flytta fokus och låt uppmärksamheten och tillväxten vara på dig själv. På det positiva du känt senaste tiden och hur bra du mår av det.

Ha en fin långfredag!🐣❤️

Så jag har brukat rätt friskt sedan 2015, har gått lite upp och ner med vilka mängder det handlat om, men progressiv som sjukdomen är, är ju hur det blivit för mig också. Blev till nivån av total paranoia, ”skuggfolk”, sömnlösa nätter med mera. Nu idag är det 79 dagar fritt från alkoholen, det längsta någonsin för mig. Är inte lätt men jag håller i. Det jag har mest problem med är min ihållande sorg, det är som en boll i magen av gråt, en känsla av klumpen i halsen som aldrig släpper och som jag dessutom inte vet vad den består av för minnen eller känslor riktigt. Är konstant på 0 om man har en 0-100 skala av energi, så trött jämt. Jag är aktiv på fritiden med träning 4 dagar/veckan och jobbar heltid så igång är jag. Om någon här har haft likande känsla av konstanta minnen som snurrar i huvudet av saker man önskar hade blivit annorlunda, sömnproblem och trötthet, tar jag tacksamt emot tips. Vill bara det ska ta slut detta lidande, men en dag i taget.

Fredag och bolaget är stängt, en röd dag på almanackan, hur ska man klara detta. Så tänkte man ibland för inte så många år sedan när man satt som klistrad i alkoholträsket. Det var grått i morse när man vaknade och då filosoferade man över vart solen hade tagit vägen. Ingen ork som vanligt och hade det funnits starkvaror som eldvatten hade man nog sneglat på flaskan. Nu skiner solen igen och kanske orkar man släpa sig ut på balkongen eventuellt. Kaffe och lite glass vore ju inte helt fel denna långfredag inför påsk. Har då lite ägg i skåpet ifall man får lust att koka på några sådana. Kommer ihåg en gubbe man kände en gång som liten, han hade löst det här med olika helger på ett rätt händigt sätt. På den ena väggen hade han en julbonad med tomtar på, och på den andra väggen en med kycklingar höns och målade ägg, hela året i princip samlat på en gång, rätt praktiskt alltså. Såg att ni @Andrahalvlek och @vår2022 tittat in här, sånt uppskattas mina vänner.

Ha det gott!

@vår2022 @Andrahalvlek @Jempa123 @Bubbelmorsan TACK! Är så stolt över att jag klarat av att ta mig hit. Ni är viktiga allihopa för mig i den här processen, tack för allt stöd🥰.

@danisa du klarar detta ❤️ och du förtjänar att må bra! Då är Systembolaget skit! 🥰🥰

Vad skönt att du slipper narcissisten och den jobbiga situationen på jobbet. Fokusera på allt positivt som kommer, för det gör det🧡. Gråstens-tricket kör även jag, min narcissist är precis som vår2022 skrivit om, charmig, spelar på empati, totalt könslokall och extremt obehaglig. Jag klarar av henne för att nykterheten gett mig styrka. Du har allt fint framför dig nu!👊

Hurra hurra hurra @Silvertärnan🎉🌟!
Grattis till 10 månader! Kan bara hålla med dig i allt du skriver. Vilken resa man gör. Och resan fortsätter🤗. Det är en magisk process som man måste våga tro på tidigt i nykterheten, att kämpa på dag för dag, ett steg i taget.

Var stolt! Du är grym💪🐣