Senaste kommentarerna i forumet

@fooliehutten Tack för att du tar dig tid att skriva och komma med goda råd!
Jag kommer att fråga om hon vill ta emot hjälp eller överhuvudtaget behöver hjälp.
Det är många löften och dem tror jag tyvärr på och hoppas på en förändring.
Vet inte hur länge jag ska vänta eller vad jag ska göra.
Det är extremt jobbigt att leva med tanken att hon kanske dricker när vi inte är tillsammans för då ser jag inte det.
Jag är förkrossad och mållös.

@november25 Tack för din kommentar!
Jag har talat med henne och hon ser det som en ovana. Men så som du skriver, om man smygdricker då har man kommit en bit på vägen.
Det är så svårt för mig för vi bor inte ihop och hon kan lätt dölja sitt missbruk eftersom jag inte ser det.
Jag är mållös.

@Rike Jag har funderat på att bryta, men är inte beredd att göra det förrän jag har fått bevis på att hon smygdricker eller bryter sina löften.

@november25 Bra jobbat! Önskar att landa där själv innan sommaren, gick bra förra veckan och har goda förhoppningar inför denna v, trots låghelg. Jag ser till att bara inte ha vin hemma, och köper små flaskor när jag ska dricka. Klarar inte att reglera om det finns tillgängligt. Hur känner du med det?

@Jempa123 gott att du fick hjälp med att komma ut på ett cykelpass som fick rensa knopp och kropp. 👍

@Vitvargen du har helt rätt. Jag ska jobba med suget. Tack för tips. Min första åtgärd är att det inte ska finnas någon flaska att greppa.

@MarkSz
Jag tror tyvärr inte att du kan bestämma när det är ok att dricka eller ej… detta måste ta så mycket energi från dig. Funderar du på att bryta?

@Sesame Hon behöver inte helt avstå utan minska ner det endast till helgerna då det finns tillfällen som kalas eller middag ihop med vänner.
Jag skulle aldrig be henne att sluta helt, för det vet jag att det inte skulle fungera.

@MarkSz Vad svårt. Det som är extra knepigt är ju att hon dricker när du inte är där. Vilket gör det svårt att påverka beteendet med gränssättning och belöning. (Jag har skrivit lite om en anhörigmetod som jag ändå tyckt lett oss framåt, i min tråd. Fast som du ser där så verkar min partner inte nå sin vändpunkt iallafall, trots allt). Men förmodligen så vet hon ju redan att hennes alkoholkonsumtion är mycket problematisk, annars skulle hon inte valt att dricka i smyg. Då har hon ändå kommit en bit på vägen.

Vad kan du göra?
Försök vara öppen med hur du känner och upplever utifrån ditt perspektiv, utan att anklaga.
Säg att du skulle önska att hon ville ta första steget för att ta emot någon form av hjälp. Om du vill kan du titta på alternativ som du tycker verkar rimliga för henne. För att sedan konkret föreslå några av dessa att välja på. Det gäller att välja rätt tidpunkt.
Men kanske nästa gång ni är i samma läge. När hon vet att hon druckit och ljugit om det, och säger att hon är villig att ändra på sig.

För min partner så inföll de här tidpunkterna oftast efter att jag tagit avstånd och inte velat ses alls när han var påverkad. Det innebar att vi i princip bara träffades och åt frukost ihop och någon gång lunch eller tur till stan. När det gått några dagar och han kände att han måste göra något. Då var han iallafall mottaglig för samtal och förändring.

När du kommit så långt att du föreslagit några konkreta former av hjälp och hon fortfarande inte vill (om det skulle bli så), kan du egentligen inte göra mycket mer.

För mig har det blivit tid att flytta till mitt eget boende och jobba på att acceptera att han kanske aldrig kommer vilja sluta. (Trots att jag trodde att det var så nära.) Att vi inte har en framtid ihop. Men vi är fortfarande tillsammans nu.

Har du gått igenom kursen i anhörigstöd här på sidan? Där finns det här förklarat i rätt ordning.
Hoppas du kommer vidare!

@Hope_2026 Välkommen hit! Känner igen det så väl. Efter att man hållit upp ett tag drack man liksom i kapp och spårade ur, och man visste aldrig när det skulle ske. Då fick jag minnesluckor också. Och tack och lov råkade jag inte mer illa ut än jag gjorde, jag kom inte ens ihåg hur jag kom hem.

Men allt det är tack och lov historia. Back the days. Är inne på mitt 6+ år som nykter, tjoho! Det tillhör mina topp 5-bästa beslut jag har tagit i livet. Att i varje stund vara närvarande är en gåva. Kan jag, så kan du!

Kram 🐘

Det här är mitt första inlägg. Jag har följt forumet i ett par års tid, samtidigt som jag kämpat med att förändra mina dryckesvanor. Det finns så mycket erfarenhet, klokskap, styrka och värme i detta forum. Det ger mig en förhoppning om bättre, nykter framtid, att även jag ska bli fri från mitt beroende.

Jag har aldrig druckit på vardagar. Det är helgerna (fre-lör) och semestrarna då jag rent ut sagt supit med en hel del otrevliga konsekvenser! Ångesten efteråt har också blivit jobbigare att bära med åldern.

Under tiden jag följt detta forum har jag varvat alkoholfria perioder, ca två månader som längst, med perioder då jag försökt med ”kontrollerat” drickande. De försöken har fungerat några gånger för att sedan sluta med en totalt okontrollerad karatefylla (ett väl beskrivande ord som jag läst här i något inlägg). Sedan några helger utan alkohol, tills tankarna om ”några glas” dyker upp igen och så har det börjat om. Ond spiral, med andra ord. Jag fattar inte varför jag tar det första glaset eftersom jag mår så mycket bättre när jag inte dricker alls.

I helgen blev det så allvarliga konsekvenser, efter en karatefylla, att jag på allvar insåg att nu får det vara slutlekt! Här börjar mitt nya, nyktra liv, en helg i taget.

Dag 135…dagarna bara verkligen rullar på.

Senaste tiden har det var en del ”öl på stan” tillfällen. Men jag har nöjt mig med alkoholfri eller nån godare läskedryck. Tänker inte så mycket på det för tillfället.

Jag har haft en badutredning också ska testa KBT om någon vecka, läskigt och spännande på samma gång. Ska försöka hitta orsaken till att jag inte lyckas hitta bromsen vid tillfällen. Som sagt, både läskigt men också spännande :)

Men först jobbresa någon vecka, så fortsätter vi på det nyktra spåret

Ha en fin vecka :)

Hej igen @MarkSz

Jag ser att du skrev nedan i en tidigare kommentar:

"När jag kom hem skrev hon många meddelanden och lovade hon att bättra sig och göra precis vad som helst för att vi ska kunna fortsätta. Jag behöver bara säga till vad hon ska ändra på. Med dem meddelandet tycker jag att hon har erkänt att hon inte var nykter, men hon skyller fortfarande på trötthet. Annars hade hon skällt ut mig efter noter.
Vad tror ni?"

Hon hade med allra största sannolikhet druckit. Det är precis det som är problemet.
Dvs, hon dricker när hon är själv.

Hon skriver att hon lovar att bättra sig och göra vad som helst, för att ni ska kunna fortsätta.
Du behöver bara säga till henne vad hon ska göra.

Det låter naturligtvis mycket bra. Problemet är att hon vet ju precis vad du vill att hon ska göra.
Som jag i min förra kommentar skrev, så måste det beslutet komma från henne själv. Dvs, att sluta dricka. Annars är det nog utsiktslöst.

Något du kan be henne göra, om hon vill, är att boka en tid på sin vårdcentral.
Om hon sedan vill det eller inte, är upp till henne.

@ENMAMMA fy vad tufft. Det är bland det tuffaste som finns, att vara förälder till ett vuxet barn som mår dåligt men som fortfarande måste fatta egna sina beslut för att komma vidare och må bättre - och som inte verkar vara redo att göra det. Du är inte värdelös, och du är inte ensam! Bra att du skriver här.

Hoppas det är okej att jag delar med mig av en reflektion utifrån vår erfarenhet här på Alkoholhjälpen. Vi brukar generellt tänka att det kan vara klokt att sluta med beteenden man själv inte tror leder i någon positiv riktning. Om det är så att ni brukar betala hans hyra kan det ta bort de naturliga konsekvenserna av att köpa droger eller alkohol för alla sina pengar. Och även om det kan slå hårt för honom, vet vi att negativa konsekvenser är det som ofta motiverar förändring, att man inte orkar ha det som man har det längre. Samtidigt är det du som får leva med konsekvenserna och därför kan ingen annan säga åt dig hur du ska göra. Det går inte att se in i framtiden, det går bara att göra det man tror blir bäst av de alternativ man har. Vad tänker du om det här jag har skrivit?

@Varafrisk Vuxna människor!? Bedrövligt. För mig trumfar umgänge IRL alltid mobilen. Skulle aldrig få för mig att glo i mobilen under fika och lunchumgänge med kollegor. Och ingen annan på mitt jobb gör så heller, bara om de sitter själva vid ett bord.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette vi får påminna varandra om historien då och då. Det blir bara bäst så🤗

@Andrahalvlek Jag skulle önska att vi åtminstone relativt ofta kunde ha mobilfritt i vårt personalrum. Så många som har med sig mobilen och tittar i den eller någon som visar en bild alla kan inte titta på bilden, det skrattas tillsammans och ngn blir utanför. Fast..då är det rast och vi vuxna får göra vad vi vill….fast det är ju ändå på arbetstid….

Kram 🌷💕

Hej @MarkSz

Problemet är att hon måste dra på drickandet för att hon vill det.

Som det är nu så verkar hon hon endast avstå från att dricka för att du vill det .

Dvs, det handlar om sk. 'Vita knogar' för henne och det brukar tyvärr aldrig hålla i längden.

Förhoppningsvis så kommer hon fram till att hon själv känner: 'Nu får det får f-n vara nog med alkoholen!'

Jag önskar Er lycka till, men jag har full förståelse för att du känner dig uppgiven just nu...

@fooliehutten Grattis! Starkt av dig att kunna motstå alkoholens järngrepp.
Önskar dig fortsatt styrka och ett gott liv utan alkohol! 🤗

@fooliehutten Tack för ditt svar!
Jag är uppvuxen med en alkoholiserad far och ser alla mönster hos min flickvän också.

@MarkSz, jobbigt läge du är i. Har ingen exakt kunskap om ditt dilemma, men vet hur svårt det var att nå fram till en kär vän som söp ihjäl sig. Hittade några trådar som kanske kan ge något:

”Ibland börjar de som står alkoholisten nära att spela med. Vi godtar löften och litar på alkoholisten. Vid varje nykter period, om än aldrig så kort, vill vi gärna tro att problemet är ur världen. Fastän vårt sunda förnuft säger oss att det är något fel på alkoholistens sätt att tänka och dricka, fortsätter vi att dölja våra känslor och vad vi egentligen vet. Detta är vår förnekelse”

https://www.al-anon.se/-al-anon-om-alkoholism

”Om du har en sambo som dricker alkohol i smyg, försök först att prata med dem lugnt och sansat. Erbjud till stöd genom att kontakta professionell hjälp. Stockholms beroendeklinik kan hjälpa till och erbjuder alla en kostnadsfri konsultation”

https://beroendekliniken.se/artiklar-beroende/hogfungerande-alkoholist/…

Styrka till dig i kampen och ta hand om dig själv först och främst🤗

När jag kom hem skrev hon många meddelanden och lovade hon att bättra sig och göra precis vad som helst för att vi ska kunna fortsätta. Jag behöver bara säga till vad hon ska ändra på. Med dem meddelandet tycker jag att hon har erkänt att hon inte var nykter, men hon skyller fortfarande på trötthet. Annars hade hon skällt ut mig efter noter.
Vad tror ni?

Uppdatering.
När jag kom fram var det tydligt att hon inte betedde sig som vanligt.
Kan inte förklara eller avgöra om det var alkohol. Hon talade sakta och släpigt. Även ögonen var väldigt trötta.
Hon såg sliten ut.
Hon skyllde på trötthet.
Jag var där i 2 timmar. Efter 1 timma blev hon piggare och plockade undan och städade i köket.
Hon tyckte att jag inbillade mig, och att jag hittar på.
Jag är var 100% säker på att hon var påverkad, men nu tvivlar jag på mig själv efter att hon förklarat sig och beskyllt mig för att jag inte litar på henne och tror det värsta.
Jag vet inte vad jag ska tro eller göra.

PS. Lite på det temat har jag idag LÄST en bok. Flera kapitel. Vet knappt när det hände senast. Brukar ju lyssna på böcker, men senaste tiden har jag valt att inte lyssna på något under hundpromenader och löpturer. Har istället låtit tankarna tumla runt som de vill i skallen. Jag tror jag behöver det.

Kram 🐘

OBS: Analog tillbakagång blev lite fel åsyftat. Digital tillbakagång till det analogas fördel menade jag snarare.