Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie
Tackar så mycket 🙏

"Vi passerade 100 dagar i helgen", hörde jag av frugan! Detta är inget vi pratat mycket om sinsemellan på sistone eftersom det blivit det nya normala, men någonstans räknar vi ändå tid som bevis på framgång och för att pusha vidare. Viktigast är ändå att vi värdesätter det nya livet var och en på sitt sätt, jag har pratat mycket om diverse tekniska och musikaliska intressen som poppat upp och hon har sina projekt. En hel del är delade intressen, inte minst nu inför julen där det är en del man vill få ordning på.

Idag anlände en hel påse med godis från min favorit-kinaleverantör, nästan obegripligt effektiv logistik gör att jag får tag på diverse svåranskaffade teknikprylar för en spottstyver och på bara någon veckas leveranstid. Men det får bli kvällsnöje senare i veckan, löda mäta testa och ha sig.

Jag blev sugen att prata litet om en livsfilosofi som jag tror passar mycket bra in både för alla er/oss som kämpar med nykterhetsprojekt, såväl som för anhöriga och medberoende för att hitta kraft och inspiration. Det handlar om vad som kan kallas "modern stoicism". Detta - härstammande från de gamla grekerna - är inget jag kommit i kontakt med tidigare, men ju mer jag läser om det desto mer ser jag spår av det i mig själv - både i mina svagheter jag kämpar med, och i handlingsstrategier jag attraherats av bl a här på forumet och försöker tillämpa i vardagen.

En av de viktigaste principerna är detta med att ta kontroll över det enda man kan kontrollera: sig själv och hur man reagerar och känner på diverse externa händelser. Vi blir starka genom att fokusera på vad vi kan kontrollera, och måste sluta ägna energi åt att försöka styra andra. Känns detta igen? Absolut, en grundtes inom tex AA.

Jag ger inga direktlänkar men hittat en del populariserade 30-min poddliknande grejer på Youtube som kan fungera som korta inledningar till den här filosofin. De är mer meningsfulla som poddar att lyssna på, videoformatet tillför inget mer än textning för den som så önskar.

En ganska lättsmält inledning: "8 Brutal Stoic Laws That’ll Rewire Your Mind".

Är man mogen för riktiga käftsmällar kan kanske denna passa: "10 BRUTAL Stoic Principles To Build SELF DISCIPLINE - Become Mentally Unbreakable".

En sak jag funderat litet på är om konceptet "self compassion", ung. "självmedkänsla", passar in i denna livsfilosofi. Jag har kommit fram till att ja, det gör det absolut men i en skärpt betydelse. Även detta med att, som vi gör här, odla en social miljö av stöd från likasinnade är mycket centralt. Så för mig passade detta som handen i handsken, ger en klangbotten och riktning i hur jag bör se på och ta mig an utmaningar nu och i framtiden.

Ha det gott alla denna decembertisdag!

@Ros Grattis till 22 månader! 🥳🥳🥳 Jag håller med dig - varje månad är värd att fira. Det är lite som med små barn. I början snackar man om deras ålder i veckor, sen månader och därefter år och halvår.

Kram 🐘

@högtuppinorr Välkommen tillbaka och grattis till 11 dagar 🙏🏼🩵

Tack så mycket 🙏

@Ros Grattis & bra jobbat 🥳 En dag i taget 💪🏼🩵

Välkommen och grattis till 11dagar. Vi finns här för dig🤗

22 månader och 1 vecka utan A idag. Jag vill för varje månad jag klarat av skriva här o fira. Men hade inte tid förra vecka så skriver det idag. Varje månad den 25 är en dag att stanna upp och reflektera vad jag har fått och vad jag lämnat. Så tacksam för den jag är idag. Ha en bra tisdag alla i forumet 🤗

Inte varit här sen september nångång, bakom mig ligger flertalet återfall men det positiva är att jag går i behandling nu och har gjort det sen mitten på oktober, dag 11 idag och fler ska det bli!

Sambon klarade fem nyktra dagar. Sen blev det fredag, och argument om att det är väldigt plötsligt att gå från allt till inget, och man måste trappa ner, och han ville dricka de två öl som fortfarande fanns hemma (fast undanstoppade). Och han skulle inte dricka imorrn (nädå).
Jag undrade om det inte var bättre att hålla sig till planen. Han verkade tycka jag var löjlig och jag såg att han redan bestämt sig för att dricka och gav upp. Jag sa att jag ändå tycker det skulle vara bättre om han gick en behandling. Han sa "jag vill testa själv först, att bara dricka på helgen".

Lördag hade han köpt hem några fler öl. Men fick bara möjlighet att dricka en, eftersom vi kommit överens om att han skulle köra till restaurangen där vi skulle fira min födelsedag. Väl där frågade han om jag kunde köra hem så han fick ta ett glas till maten. Jag sa nej. Jag och sonen beställde alkoholfritt och då gjorde sambon också det.
Middagen blev trevlig, men sambon hade det ganska jobbigt med förstärkt tinnitus och abstinens som han inte vill erkänna. Ingen alkohol på kvällen, vi tog en promenad, såg på film och drack cola med is.
Vi var intima och det var väldigt bra. Efter det hade vi hade vi ett nära samtal om delar av hans barndom och hans pappa.
Detta ledde till slut fram till att jag frågade honom rätt fram om han tror han är beroende. Han sa att han inte är säker på det. Jag undrade om inte definitionen på beroende är att man känner ett sug att dricka varje dag, och starta igen om man haft ett uppehåll? Han höll med om att det kanske var så.
Sen blev han irriterad och tyckte jag var negativ och målade allt i svart när det nu gick så bra.

Söndagen skulle vi resa bort. Det var min födelsedag och jag blev fint grattad på morgonen med kaffe, rosor och en dyr parfym.
Vi skulle till övernattningsstället för att jobba ihop dagen efter (ja vi jobbar tillsammans också på vissa projekt).
De fyra öl som stod i kylen följde med.
Jag hade redan släppt hela grejen med att han inte skulle dricka den helgen. Jag var förkyld och ville inte ha alkohol.

Han var på ganska dåligt humör. Jag visste inte om det var på grund av en sak som hänt på morgonen eller på grund av abstinens och tinnitus. Eller på grund av vårt samtal om beroende. Eller att jag inte drack. Eller allt.
Han drack två öl, jag tog läsk. Sen blev det gräl mellan oss när vi pratade mer om det som hänt på morgonen. Han blev arg och gick ut och lämnade mig kvar i bastun.

På måndagen köpte han öl, jag tror han drack några i smyg men orkade inte bry mig. Han kommer dricka den här veckan igen har jag förstått. Han är bortrest på annat jobb och jag hemma igen.
Jag känner mig uppgiven, och tycker ändå att jag gjort det jag kunnat för nu med att stötta honom till alkoholfria dagar, en konkret plan, prata om bakomliggande anledningar att dricka, abstinens, beroende. Jag har sagt vad jag tycker om strategier och behandling.

Nu får han göra vad sjutton han vill och jag tänker sköta mitt. Varför har jag egentligen syltat in mig så i hans process?
Det är klart att han dricker så mycket mindre just nu än han gjort tidigare. Men det är dags för mig att ta hundra steg tillbaka.
Mitt eget mål är att bara dricka på helgen, det är det enda jag ska fokusera på.
Plus att fatta varför jag är så otroligt medberoende i alla mina relationer. Finns det behandlingshem för medberoende så är det dags för mig att lägga in mig.

@Thompa_68 vad fint du skriver. Hoppas att nykterheten kan ge dig en ny dimension i livet med bla. ett bättre familjeliv.

@spoix90. Hurra för sex veckor!’🎉
Så roligt att följa dig 🌸.

Du slog huvudet på spiken verkligen. Är gammal maratonlöpare och gjorde exakt så, små korta mål i huvudet och sedan ett nytt, någon belöning från fickan då och då och så vips hade man klarat 42 km.

Vi kämpar på!

Vill du skåla i något gott så kan jag tipsa om Barrels and Drums. Finns på ICA Maxi. Bäst hittills av de jag provat👍

@Villmåbra79 man får vara snäll mot sig själv, och tänka att när det inte blir som man tänkt sig är det också en lärdom😊🙏

Jo, jag velade lite fram och tillbaka i vad mitt mål skulle vara. Jag bestämde mig för att ta en alkoholfri vecka för att starta med😊 Min sambo var också med på den planen för egen del.
Väl inne i den, tyckte jag att det kändes väldigt bra och tänkte ta en hel månad, fram till jul.
Men det tyckte min sambo kändes så svårt, när jag nämnde det. Typ "det blir inte roligt att dricka själv på helgerna". Han försöker ju bryta ett dagligt drickande och hans mål är endast fre+lör.
Så då anpassade jag mig... Kändes ändå okej. Vill jag verkligen inte dricka någon konkret helg så kommer jag förstås inte göra det.

Det blev en alkoholfri vecka för mig lör-lör. Men jag hade velat ha söndagen också, ville egentligen inte dricka då. Men sambon satte igång igen på fredagen efter fem nyktra dagar, och på söndagen hade vi ett gräl på min födelsedag och jag var jätteledsen. Då tog jag en öl till maten bara för att lätta på spänningen. Antar att han känner sig psykad när jag inte dricker och han gör det, speciellt när det verkligen finns "tillfälle".
Det kändes bara äckligt att dricka den ölen och det var en typisk trigger situation där jag mådde dåligt + bara anpassade mig för stämningens skull.

Eftersmaken av grälet känns jobbigt. Men det känns ändå bra med mitt mål. Sambon köpte öl igår och "gömde" i bilen, och han kommer nog dricka i veckan. Han får göra vad han vill känner jag, trött på att hålla koll på honom!
Men han är borta på jobb nu och jag är hemma och ska jobba.

Till helgen tänker jag ta lite av champagnen han köpte förra veckan, förhoppningsvis blir det bara trevligt för oss att ta ett glas då😊
Satsar på 1-3 enheter för en kväll.

Tack för sällskapet! ❤️

@Bubbelmorsan Du är som vanligt klok som en bok! Jag gillar verkligen hur du tänker och resonerar, fint att du delar med dig frikostigt av det!

@Thompa_68. Ingen fara. Jag håller med dig att man behöver utmana men också stå över ibland när så krävs. Jag har varit på en del bjudningar redan och haft mina strategier klara. Just denna fest känns farlig och att jag inte kan lita på mig själv och då avstår jag. Lite skynda långsamt och utmana mig då jag vet i magen att jag kommer klara det.

Önskar fin dag till dig och grattis till första av många milstolpar. Du gör det skitbra🌸!

@Thompa_68 Så fint att du delar med dig och så mycket igenkänning i allt man sa när man fått alkohol i sig. Ja är inne på mitt andra år som nykter och så glad att jag tog beslutet att sluta helt med A. Ha en skön tisdag.

@liman Det tycker jag verkligen inte att du ska, utan markera, så hårt du förmår, att det är helt oacceptabelt och att det måste ändras för att ert liv tillsammans ska kunna fortsätta. Det är sedan helt och hållet upp till honom om han vill och förmår förändra sig själv, han ska inte använda dig att väva sin offerkofta av. Ansvaret för relation till alkohol och de följder det får ligger enbart på den som dricker, ingen annan.

Att du markerar tydligt för honom är den bästa och enda hjälpen du kan ge nu. Om han på riktigt inleder ett förändringsarbete finns det mycket ni kan samverka om, men då måste han som sagt spela med öppna kort och visa att han kan leda ord till handling.

@has
Tack. Jag har beställt boken. Det är så förvirrande. Hela personligheten förändras och dagen efter kommer han inte ihåg vad han sagt till mig.
Ja det är tufft och ännu värre med mina sjukbesök och behandlingar. Jag har svårt att orka med mig själv ibland då problem med fatigue. Ska jag sen ta alla elaka kommentarer eller påhopp som han inte kommer ihåg dagen efter.... ? Sådan skulle han aldrig bete sig nykter.

Fem veckors nykterhet, känns som en prestation som jag är stolt över, men framför allt upplever jag fortfarande att denna nykterhet är varaktig och uthållig, att det inte finns ett bäst före datum utan att den är på obestämd tid. Känner ändå att milstolpar är viktiga och gläds åt mina egna och andras! En dag i taget, känner ärligt ingen sorg eller smärta över avsaknaden av alkohol, ser fram mot julfirande och skidresa utan oro för ångest dagen efter. Det har varit alldeles för många tillfällen när jag druckit så pass mycket att jag inte kommer ihåg allt jag sagt och gjort, vid tillfällen när nära och kära samlats som jag verkligen borde tagit tillvara på. Måhända har jag inte varit otrevlig, men jag har ju inte varit närvarande fullt ut. Det blir det ändring på nu!

Mitt förhållande till och användning av alkohol är mitt ansvar, ingen annans. Sedan finns det förklaringar till varför jag gjort mina val, inga ursäkter, men en bakgrundsbild, rent subjektivt ur mitt perspektiv förstås. Till det hör en tidvis dåligt fungerande kommunikation med min livskamrat. För det bär jag ett stort ansvar, kunde jag vrida tiden tillbaka hade jag jobbat mycket med mig själv, sett till att vi tagit till hjälp för samtal och verkligen öppnat oss för varandra. Istället valde jag att behandla mina olustkänslor med alkohol och det gick ju inte bra. Kvar blev mycket outtalat som jag använde som ursäkt för att inte trivas i livet och få trösta mig med alkoholens mjuka famn. Kanske fanns det saker som jag önskade att hon gjorde, eller inte gjorde eller gjorde annorlunda. Men hur skulle hon kunna veta det, när jag oftast var tyst och mest satt och berusade mig och drog mig undan. Jag kan ju inte direkt peka finger åt att hon inte tog initiativ till dialog när jag mestadels luktade alkohol på helgerna, även om jag tyckte synd om mig själv för att hon jobbade så mycket och sällan kom hem förrän sent på vardagskvällarna. Det kunde jag ha adresserat på ett betydligt bättre och mer rationellt sätt.

Jag är tacksam för att jag och min hustru fortfarande är tillsammans och nu är mitt fokus att dela så mycket av mina tankar och känslor som möjligt på ett öppenhjärtigt sätt. Det är en utmaning, men får bli en del av mitt pågående träningsläger. Förut har jag oftast öppnat kranarna först när måttet var rågat och något var tvunget att komma ut. Då blev det mesta sagt i affekt och vi båda gick i försvarsställning. Nu får metoden bli att dela lite men ofta, ta elefanten i tunna skivor. Det är blandade framgångar, men bara att köra på. Jag kan i vart fall nu betydligt oftare än förut konkret visa min kärlek till henne, vilket känns bra och som jag tar som bevis på att jag ändå kommit en bit i mitt förändringsarbete.

@esterest vill bara börja med att säga att du måste bestitta en urkraft. Jag var exakt så som du beskriver din man, innan jag fick hjälp.
DU skriver precis så som jag först nu så smått börjar inse hur min fru haft det.
Jag får en äcklig känsla i magen för att det är så på pricken likt hur vi hade det.
Jag ser att du fått flera som sagt att bara gå, lämna spring - men det finns faktiskt hjälp att få, och familjen kan bli starkare än en "normal" familj tack vare detta. MEN! Det hela hänger på att han faktiskt vill ta emot hjälp, innan dess är alla försök dödfödda.
Än en gång, hur ni klarar att dra runt ett hushåll med denna oönskade tyngd och snara runt halsen är för mig en gåta. Men ni ska ha en enorm eloge för det, andra människor som inte har detta i sitt liv har inte den endaste lilla aning om vad ni utsätts för.
Alla styrka till dig.

@Flarran Tack för att du delar dina betraktelser, roligt med en inblick i andras vardag och funderingar. Önskar en fortsatt bra dag!

@spoix90 Visst avgör man alltid själv, men ibland tror jag man mår bra av och kanske till och med behöver utmanas lite i sina tankar. Så är det för mig i vart fall och genom sig själv känner man ju andra..! :-)

@Bubbelmorsan Inget illa ment!

Önskar er båda en fin dag!

@Högmo Vilken fin återkoppling från sonen! Som du skriver gäller det att fokusera på här, nu och framöver. Vi kan titta bakåt för att lära oss av erfarenheterna och hitta motivation, men måste låta bli att älta och gräma oss. Gjort kan aldrig göras ogjort, men vi kan bli bättre personer, med start idag. Stort grattis till din milstolpe, väldigt bra jobbat! En dag i taget är en klyscha, men det ligger mycket förnuft och reson i det, idag dricker jag ingen alkohol, önskar dig en fin dag!

@asdf1973 Du är grym, så bra jobbat, stort grattis till din milstolpe! Jag känner igen mig så mycket, dålig självkänsla har behandlats med alkohol för att våga konversera och bjuda på mig själv, mest för att gästerna ska tycka det är trevligt. Glasen har alltid fyllts på, så är jag uppväxt, gäller att se till att gästerna aldrig har tråkigt.

Det är befriande att nu som nykter få träna på att bättra självkänslan, om än jobbigt. Men om jag inte kan vara mig själv som nykter och känna att jag duger som jag är, vilken roll spelar jag då? Fortfarande fyller jag gärna på glasen, men ser också till att det finns gott om alkoholfria alternativ.

Sömnen är en utmaning, jag vaknar betydligt tidigare än jag borde för att vara utsövd. Antar att hjärnan fortfarande har en del att bearbeta av omställningen från marinerad i alkohol till helt utan. Tröstar mig med att den sömn jag får ändå är av betydligt högre kvalitet än förut. Hoppas och tror också att det kommer att stabiliseras.

En dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol, önskar dig en toppendag!

Jag har också funderat på detta hur man möter ursäkter och anledningar. Och kommit fram till att jag bara säger "du bestämmer själv". Och sen tar jag mitt alkoholfria alternativ. Det känns fel att bekräfta och hålla med i förklaringarna. Men jag känner heller inte att det är rimligt att säga "jag tycker om dig, men inte att du dricker" och sedan gå någon annanstans (som alkoholhjälpens anhörigstöd rekommenderar). Om sambon blir berusad eller otrevlig är det en annan sak.

Jag tror min sambo också blir lite psykad av att jag börjat avstå från att dricka. Nu nyligen på restaurangen när vi firade min födelsedag. Och speciellt eftersom jag druckit nästan varje dag ihop med honom tidigare (hur kunde jag göra det? har startat en egen kurs för att fundera och ändra min egna konsumtion av alkohol). Snart två alkoholfria veckor (med undantag för en enhet).

Jag tänker nu att jag sagt det mesta jag vill säga om hans alkoholproblem till honom. Jag har hjälpt honom sätta upp ett tydligt mål, erbjuder mitt stöd, ska själv dricka bara på helgerna och då om jag vill. Därför behöver jag inte diskutera hans val att ändå dricka eller dricka i smyg...
Får se hur länge jag klarar det🙈 Kanske blir ett nytt samtal strax innan jul?

Jag är bara i början av denna resa och kan inte föreställa mig hur det är att leva med detta år efter år.
Men jag tycker så mycket om honom.
Din resa mot måttlighet har inspirerat mig och jag tänker att jag lär mycket genom att jobba med min egen relation till alkohol och att stå på mig i att inte dricka.

Tycker du är stark och klok. Snart är december över! ❤️