Senaste kommentarerna i forumet

@Villmåbra79 Tack för att du tittar in hos mig!
Ja ungdomarna lär ju sig av vad de ser såklart. Det är en anledning för mig med.

Förra veckan var bra för mig, då blev det 6 enheter.
Men veckan innan använde jag återigen alkohol när jag inte klarade av att hantera mina känslor. Då blev det 12 enheter. Igen denna kombo av att sambon dricker och jag tycker att det är så jobbigt att jag hanterar det genom att också dricka.
Vädret har varit soligt och jag har känt av det som en faktor också.

Jag fortsätter att sikta på 6 enheter och max 3 åt gången. Egentligen vill jag nog bara dricka 1 gång/vecka🌞

Vad bra att du jobbar med bra böcker🌷🌞 Vi kämpar på! 💪

@Humlan2 Jag har varit med min kille som är alkoholberoende i lite över ett år nu, och orkar snart inte mer. Han är också "högfungerande". Men hans problem har gått längre än de som du beskriver hos din partner.
Om du inte når fram hur du än försöker, och inte mår bra, fundera några varv på om du verkligen vill vara kvar i relationen. Om du försöker känna efter vad du själv behöver?
I vilket fall kan det nog vara klokt att inte binda sig till personen genom att skaffa barn ihop. För fortsätter detta och han fortfarande inte vill ändra sitt alkoholbruk, då har du barn att tänka på också som drabbas av detta.

Jag går över till att bo i eget boende nu, efter alla försök att få min att börja i behandling.
Det är svårt att nå fram om personen inte själv har insikt och inte är redo för förändring. Min har fått insikt i sitt beroende nu, men verkar ändå inte redo.
Jag har blivit hjälpt av anhörigstödet som finns på den här sidan. Det är som en kurs du gör självständigt.
Hoppas du kommer vidare! 🌷

Jag skriver här i hopp om att det kanske finns någon annan som känner igen sig. Jag och min partner har varit ett par nu i snart 5 år. Dom första två åren var helt fantastiska, kände mig trygg och jag kunde alltid lita på honom. Vi hade en vardag ihop som jag skulle kalla normal. Han är en väldigt social kille, har ett välbetalt jobb , familj och många nära vänner. Några dagar i veckan blev det en öl eller max två öl på kvällen samt ett whiskyglas ibland. Oavsett om han var ute en sväng och tog en öl men en vän medans jag tränade på kvällen efter jobbet så kom han alltid hem i rimlig tid och vi la oss tillsammans på kvällen. Vi var intima och mysiga med varandra. 3e året när vi flyttade till en annan bostad så började jag märka att det ALLTID blev en öl efter jobbet samt att han hittade hobbyn dart. Var och varannan dag efter jobbet så gick han iväg och kastade pil med vänner, i och med det så blev det oxå mer öl och flera whiskey. Jag tänkte nog inte mer på det tills jag kände mig ensam på kvällarna. Varje gång jag la mig undrade jag hur sent han skulle komma hem. Oftast var kl efter 23 oavsett veckodag. Undrade hur kul det kunde vara att dricka öl och kasta pil från kl 16 fram till sent nästan varje dag.. Jag har aldrig varit en sån som ringt och frågat när han kommer hem eller överhuvudtaget varit jobbig emot honom på det viset men kände lite att jaha.. är det såhär vi ska ha det. Jag tog upp med honom att jag kände mig lite bortprioriterad och att jag började känna mig ensam. Hans svar först var att jag borde gå och träffa mina vänner oftare eller börja träna mer igen. Försökte förklara för honom att det inte kommer känna mig mindre ensam då jag ändå är hemma i rimlig tid oavsett om jag hittar på något eller ej. Nämnde aldrig då att jag upplevde att alkoholen började bli ett problem. Men efter en sommaren med härligt väder, semester , mängder av alkohol så började jag bli orolig över var detta kommer sluta. Hösten kom och det fanns frf alltid en anledning till öl och whiskeyglasen blev större och fler. Så fort jag tog upp det det blev det alltid tjafs även fast jag sa det på ett fint sätt. Märkte att det inte var någon idé att ens säga något kring det när han väl hade druckit så tog upp det dagen efter , helst tidigt innan han ens hunnit tagit någon öl. Men tjafsen blev bara fler och med tiden kände jag att det spelar ingen roll hur jag säger saker och ting. Efter nyår erkände han att han nog har problem med alkoholen vilket var en skön känsla för mig då jag började bli orolig för våran relation men inte minst för hans egna hälsa. Han erkände problem med ändå svarade han med ” ska jag inte kunna gå ut och ta en öl med vänner ”. Klart han ska kunna göra det men när det går så långt att han inte kan hejda sig själv så kanske man ska avstå alkohol ett tag.. ( kan jag tycka ). Men kände att okej, han får visa för mig att han klarar av att bli bättre. Nu har det gått ytterligare ett halvår. Han har bättrat sig något med att inte komma hem lika sent på kvällen men det blir så tydligt tecken då dagen efter att ölen han tar blir tidigare och tidigare på dagen.. den där så kallade återställaren. Han lovade vid nyår att skippa starkspriten för det är det som är problemet enligt honom i en månad men det höll ju inte.. Jag vet inte vad jag ska göra , tycker själv att jag är världens snällaste tjej som ändå försöker förstå honom men kommer på mig själv med ursäkter kring hans alkoholintag. Mina nära runtomkring mig börjar ana att något inte står rätt till men jag vill absolut inte säga något till någon för tänk om det snart blir bätttre?? Känns som jag ofta får skulden till mycket nuförtiden, han vill heller inte kramas eller ligga. Det är alltid på mitt intiativ och det börjar jag oxå tröttna på, känner liksom inte att han vill ha mig längre även fast jag vet att han älskar mig. Usch , jag står inte riktigt ut. Han är 40 och jag 31. Vill så gärna att vi ska ha barn men är rädd för att ens prata om det med honom. Mår så dåligt nu då jag inte vet vad jag ska förvänta mig av honom varje dag. Påverkad eller inte, hemma eller ute? Jag går sönder inombords då jag upplever att jag försökt prata med honom om detta på så många sätt men jag når inte fram iallafall..

17 dagar idag! Mår väldigt bra och inget sug har infunnit sig idag!
Sömnen är helt otrolig i jämförelse med för några veckor sedan och jag känner mig så klar i huvudet. Bara att komma ihåg vad man pratade om igår/häromdagen är som en ny värld och plånboken är väldigt glad som har sluppit lägga ca 5100 kronor på systembolaget 🫠
Det känns annorlunda att ha ork på dagtid, att inte längta hem till till BiB:en, att inte direkt innanför dörren rusa till sängen och bälja i mig 14 klunkar direkt ur tappen på BiB:en. Hade alltid 14 klunkar som standard, varför vet jag inte.
Att min kropp sluppit 2-3 liter A per dygn nu i snart 3 veckor är den nog tacksam för. Magen mår väldigt mycket bättre och gissningsvis övriga organ också!

Jag har för övrigt en app på telefonen som jag kollar några gånger per dag, easy quit drinking heter den (som att det skulle vara easy 🙄), men den appen hjälper mig mycket. Fullt medveten om att den inte är 100% tillförlitlig men den ger mig pepp och driv framåt i min nyktra resa. Man matar in uppgifter om när man slutat, hur mycket man druckit, hur mycket pengar man spenderar i veckan osv. Sen finns det som diagram som visar framsteg i tex hälsa, abstinens, sömn, kognitiva förmågor mm mm som fylls ju längre man håller sig nykter. Det blir tillfredsställande att se staplarna fyllas mer och mer ochpå så vis se hur kroppen återhämtar sig 😊

Önskar dig som läser en fin natts sömn! 🥰

@Andrahalvlek Jag kan också sakna de vänner här på forumet som inte längre är. Ibland tittar ngn in och skriver några rader men är lika snabbt borta som hen kom in. Jag blir iaf glad när de tittar in, därmed inte sagt att jag inte blir glad om ngn ny tittar in. Blir väldigt glad om ngn ny tittar in h mig, och jag blir alltid glad för vilket besök jag än får🙏🏻❤️

Ha det fint! Kram!🥰

@TemporaryPurposa, väldigt bra att du är tillbaka och berättar om dina tankar kring vad som hände. Förstår att det känns tufft just nu men försök se det så här: du fixade 15 dagar nyktert och upplevde hur det känns, det är stort och viktigt!

Skulle tro att i princip alla vi som är här och försöker få bukt med alkoholen har en mängd misslyckade försök i bagaget, inklusive jag. Du har redan kommit mycket långt i ditt reflekterande över hur du fungerar, nu hoppar du upp i sadeln igen beväpnad med nya insikter.

Du fixar detta är jag övertygad om!

@ foliehutten @Vitvargen @Andrahalvlek@Geggan @Blenda
Tusen tack till er för grattishälsningar❤️❤️❤️ Jag är så otroligt tacksam för att jag fick ett nytt jobb och just som skolkurator🙏🏻 Ska bli så skönt att sluta mitt jobb i slutet på juni!! Nu ska jag inte gå in i några strider utan jag ska spara min energi till patienter och deras föräldrar. Ska mer betrakta min chef som luft.

Idag har min man gjort både gastroskopi och koloskopi. Det visade inget allvarligt i nuläget men man har tagit slemhinneprov och skickat iväg polyper å provtagning. Tar åtta veckor innan han får svar. Hoppas verkligen att allt är bra🙏🏻
Vi måste få lugn och ro nu. Magen har inte alls varit i form idag, och jag har varit väldigt trött. Tänker att det är anspänning som släpper.

Nu ska jag strax släcka lampan. Sov så gott och kram🤩😍

@TemporaryPurposa, attans skit. Det är nog som du skriver, du behöver vara aktiv här.

Ofta planerar man ju sitt återfall, du ville testa med nya medicinen, nu vet du att det inte går🩷. Du behövde säkert testa. Nu behöver du inte testa mera, du vet.

Du hade alkohol hemma för helgen. Det är farligt och funkar inte. Nu vet du det med🩷.

Se det som hänt som lärdomar och fakta/info till dig själv. Nu är du ju här och vill prova igen. Du ger inte upp💪. Du är inte ensam om att falla dit gång på gång. Det är sjukdomens natur. Nu nya tag, jag hejar på dig! Kramar🌸

Ledsen och skamsen att behöva meddela att jag ramlat dit igen. Just nu mår jag väldigt dåligt och jag vill skriva ner lite av det här, så att jag kan läsa det igen kommande dagar och reflektera mera. Jag hade lixom klarat 15 dagar utan att dricka!
Självklart är det fysiska negativa effekter nu, dagen efter att jag drack, så jag känner av kallsvettning, darriga händer, ringande i öronen, smått illamående, plus ångest och negativa känslor som skam, besvikelse, en viss känsla av uppgivenhet (men har inte gett upp).
Vad hände?
Jo, låt mig försöka reflektera i vad det var som verkligen hände. En sak är faktiskt att jag blev mindre aktiv här i forumet senaste tiden. Jag tror absolut att det är en av faktorerna här. Jag har fått en enorm boost av forumet och kommentarer här, mycket mer än vad jag trodde från början. Borde ha hållit i den goda vanan att gå in här regelbundet, gärna en gång om dagen eller åtminstone varannan dag. Visst jag har haft väldigt fullt schema, men jag inser ju att jag behöver lägga energi och tid på detta med kampen mot alkoholen, även när jag har fullt schema.

En annan faktor var att jag tillät mig att dricka under flera efterföljande dagar (lördags, söndags, måndags ganska "normalt", men igår väldigt onormalt mycket). Jag hade vänner över som gjorde några drinkar och jag tackade ja till dem. Då kändes det ändå ganska medvetet. Jag har ju börjat med Naltrexon, och på något sätt tänker jag att då bör jag ju testa att dricka lite, för att se om det hjälper mot suget. Något som jag och läkaren pratade om på beroendecentrum var att jag skulle vilja ha kvar alkoholen i livet på något sätt, även om det bara är ett glas då och då för smakens skull och det sociala. Det är tydligen en del som klarar av det och att Naltrexon har hjälpt dem. Men jag tänker också på en del av kommentarerna här, jag tror det är både @Vitvargen och @vår2022 som varit inne på det att det låter som att jag själv inte har accepterat helt att jag inte klarar av att dricka alls. Och det är nog så, att jag inte vill acceptera det. jag vill lixom kunna dricka lite, utan att bli påverkad. Och varför är det så viktigt då? mm, det måste jag tänka vidare på längre fram.
Hur som helst. Jag drack "normalt" lördag, drack en liten drink och en folköl och en vanlig öl. hade även vänner över på söndag och jag bjöd på vin. Drack mer nu på söndagen, 3 glas vin, en drink och en öl samt smyg-huttade i köket vid 2 tillfällen innan jag gick och la mig. Här borde jag ha stannat upp dagen efter och gått in här och skrivit av mig.
Om jag inte haft någon alkohol kvar hemma hade det kanske slutat där. Men måndagen så hade jag flera öl kvar hemma som jag drack upp på måndag kvällen, det var kanske 4st öl.
Tisdagen är då det riktigt spårar för all alkohol är slut förutom en vodka flaska som en av vännerna glömt kvar... ja ni fattar själva, den börjar jag dricka på tisdag redan vid lunch tror jag. Det var inte ens en lång diskussion med mig själv om den, det var som att det bara gick på någon sorts auto-mode och när jag väl började dricka av den så var det kört.

Idag har jag varit till beroendecentrum igen (hade tid) och fick prata med en trevlig sjuksyrra där om detta. Jag tog upp bland annat att jag inte vill lura mig själv och tro att jag kanske kan komma till ett liv där jag kan ta ett glas då och då om det verkligen inte går för mig. Men tänk om det då går? Ja, då vore det ju trevligt. Men om det inte går, då vill jag ju hellre ha ett alkoholfritt liv bara. Och det är ju faktiskt här som jag har skrivit, och hur många gånger har jag inte själv tänkt det, att jag inte kan kontrollera lite gran, det slutar alltid på samma sätt.

Suck... ja hörni, jag skulle uppskatta era kommentarer. Jag kan väl säga att ni får gärna vara ganska mjuka så här första dagarna efter mitt återfall, jag har så jobbiga känslor inom mig så jag behöver lite mer pepp nu i början. När jag mår lite bättre är jag mer redo att försöka bena ut mer vad gäller detta om min inställning och acceptans till alkohol osv.
Men oavsett vad det blir för beslut längre fram i livet, så skulle det ju absolut vara bra om jag inte drack något alls nu så här i början av min resa.
Och jag mådde ju så bra! 15 dagar utan att dricka, jag upplevde att jag sov bättre, min kropp kändes bättre, jag hade mindre ångest, jag var stolt över mig själv. Vill dit igen, vill njuta av livet utan alkohol, för livet med alkohol känns ju så här som jag mår idag, sjukt jobbigt.

@Ny dag Så bra ändå att bakslaget stannade t helgen! Ja, men så är det, vi lurar oss själva. Det handlar inte om okunskap, det handlar om beroende.
När du säger att du ska läsa om hur alkohol förstör hjärnan, tänker du att det blir hjälpsamt? Jag tänker att vi liknar varandra mycket i vårt drickande/hur jag drack. Jag hade ju inga uppehåll som du, du vet ju..jag drack tills jag en dag slutade. Jag skulle ha kunnat läst hur många böcker som helst men det hade inte gjort nytta men för andra gjorde/gör det nytta.
Skriv här på forumet, gärna ngt varje dag. Behöver inte vara långt men här träffar du likasinnade. Du behöver inte lova ngt men skriv gärna. Och du, ha en jätteskön resa🌷

Kram 🥰

@november25 Hur mår du? Går det ok med ditt nya måttlighetsmål på 6 enheter per vecka? Det låter ändå som att du har haft stabila veckor och att du har ett lugn i dig. Du skrev lite om din son som fyllt 18 och så smått börjat utforska alkohol, det lät ju också bra med tanke på hur många som börjar i tidiga tonåren. Jag har två lite yngre tonårssöner som aldrig varit på fest eller blivit bjudna på alkohol, och de har inget intresse av det än tack och lov. Men jag som är hemmadrickare har börjat tänka mer på det faktum att de sett mig så ofta med ett glas i soffan. Aldrig påverkad på något sätt, lyckligtvis. Men just att de troligen ser det som en naturlig del i vardagen. Känns ju inte bra. Det står med på min lista över anledningar att inte dricka.

Själv har jag varit förkyld i snart 3 veckor men det har ändå blivit en del dryckesdagar. Vad konstig man är. Vanan sitter djupt! Har bra böcker att läsa och jobba med.

Ville bara titta in och önska fortsatt lycka till! 🌹

@F77 klokt att ta dig själv ut ur situationen och ta hjälp utifrån! Ta hand om dig.

@fooliehutten
Grattis till dina år också! Väldigt bra jobbat. Intressant läsning om hur du upplevde år 2 och 3.
Tack för det

Grattis till ett år. Starkt jobbat!
Jag ligger ca 3 månader efter dig.
Det kommer att bli en spännande resa över vår och sommar. Men som du skriver, det har gått relativt lätt.
Ångesten har absolut varit värst för mig Inte törsten.
Alla som är glad för ens skull (söner och släktingar m.fl.)har varit en sporre.
Nu blickar vi framåt. Tar dag för dag…

@SofieAsp @axa @Amanda L @blyg alkoholist @Dratten
Känner igen mig. Har precis samma beteende. Finns det så dricker jag tills jag däckar. Vaknar sen på natten och blir överlycklig om det finns något kvar så att jag kan däcka om.

@Jempa123 Det är skönt att ha balans och minskad ångest. MEN jag trodde att jag skulle vara piggare som nykter. Nu ska jag göra ett sista ryck innan sängen hägrar.

@Sesame
Jag kommer att återkoppla om ett par månader.
Tack för dina kommentarer!
Önskar dig allt gott! 🤗

Dag 111. Är såååå trött. Och har egentligen inte så mkt att säga kring det mer än att jag är nykter och inte alls sugen på att dricka; så tacksam för det! Upplever en känslomässig balans som jag inte gjort på många år; kanske aldrig?! Det e fint!

Hej @MarkSz

Goda nyheter 🙂

Du har helt avseende att kontrollera din flickvän.

Det leder inte till något gott utan endast till ilska och irritation...

Riktigt trevligt att höra att det verkar gå åt rätt håll!

Jag får önska Er båda ett stort Lycka Till!

@Sesame Hon har inte bokat någon tid.
Däremot har hon försökt att inte koppla av med ett glas på vardagen.
Jag har märkt att hon är piggare och hoppas att hon håller vad hon lovar.
Jag vill inte kontrollera henne, det skulle inte hjälpa till på något sätt.

Hej @MarkSz

Har ni kommit vidare i Er relation?
Vad jag menar är att du skrev att hon skulle ta tag i sin problematik.

Har hon gjort det? T ex beställt en tid på sin vårdcentral?
Eller är det så att "katt-och-råtta"-leken fortfarande är aktuell?

@Himmelellerhelvette Ja… det där med föräldrar är inte alltid enkelt. Jag skulle inte kalla det att du är medberoende till din mamma. Jo, om du går in i hennes beroende att dricka. Nu dricker du inte längre men det skulle då tex kunna att du skyddade hennes drickande. Jag tänker att vad du gör är att du längtar efter den mamma du aldrig har haft för hon var fullt upptagen med sig själv. Jag tänker att du längtar efter bekräftelse efter hennes kärlek, och att det då kan vara svårt att säga nej t henne.
Jag hade det bra under min uppväxt men längtade efter mammas bekräftelse att känna att hon var stolt över mig, säga fina ord t mig. Hon gjorde aldrig det men före hon dog fanns ändå känslan där h mig.
När vi hämtade våra barn i deras hemland, var borta i sex respektive åtta veckor sa jag till min mamma, du sa aldrig att du längtade efter mig/oss. Hon svarade, jo men det gjorde jag väl och jag sa, nej det gjorde det inte.

Har du träffat någon psykolog ännu? Nyfiken på hur det var i så fall.

Kramar 🥰

@Bubbelmorsan, ja det är verkligen mysko hur så många missar detta "superpiller"! Läste några artiklar i Aftonbladet nyligen om hjärnan, om "hjärnhacks" hur man vårdar signalsubstansbalanserna, en hur man kan hålla sin hjärna fräsch. Ena artikeln missade alkohol helt, och den andra nämnde "inte dricka mycket alkohol" i en bisats i sista meningen:
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/pB1gpR/enkla-knep-forsta-din-hjarna-…
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/n1WPyn/vanorna-som-kan-ge-dig-en-yng…

Visst är det fantastiskt med denna normaliserade blindhet för något som berövar folk deras hälsa och bryter sönder relationer och familjer på löpande band.

Sedan maten, ja det är lika med mig. Åt rätt friskt och mer regelbundet tidigare, men jag blir liksom inte hungrig på samma sätt längre och glömmer ofta äta eller har inte tid. Men nu när jag vet om tex detta med protein så trycker jag medvetet i mig proteinkällor under dagen, har med mig litet proteingrejer på jobb osv.

@DSE, starkt jobbat! Själv tvivlade jag på mig själv första året och gick med i AH typ på nykterhetens årsdag. I tvivlet fann jag på nå’t kufiskt vis det motstånd som krävdes att ta spjärn emot för att kunna dra mig själv framåt dag för dag. Jag hade bestämt mig att vara nykter och det gick ändå hyfsat lätt med det år 1. År 2 trodde jag skulle bli lättare, men tji fick jag. Jag mådde bättre, men min vana trogen tordes jag inte ta ut någon seger här inte. Kan ha varit dystymikern i mig med erfarenheten att hushålla med glädjen så den inte tar slut direkt? Jag upplevde trots detta en stabilt växande trygghet som bort räcka till genererande av ett lyckligt år, men inte riktigt. Kampen gick alltså vidare med känslan att det långsamt ändå blev bättre och bättre. En bit in i år 3 håller det på att sätta sig en känsla av att livet är hyfsat gott. Det känns tydligt att beslutet om nykterhet var rätt och det togs när jag druckit klart. Jag kan inte se att någon situation i livet skulle få en guldkant av alkohol, så har det faktiskt känts under hela resan från dag 1. En dag i taget och var morgon fundera om jag ångrar att jag var nykter igår. Hurra till dig för år 1👌🥳

@Himmelellerhelvette Åh, det är så svårt. För i slutändan vill vi ju hjälpa våra anhöriga. Vi är ju den enda som ställer upp. För mig har det handlat om gränsdragning gentemot min mamma. Först: ”städa tänker jag inte göra, jag ansöker om hemtjänst till dig”. Och jag följer inte med på alla läkarbesök, så jag ordnade ledsagning åt henne. Någon från hemtjänsten följer med henne.

Sen i akuta situationer har jag hjälpt henne förstås, kört henne till akuten osv, men direkt därefter har jag växlat upp hemtjänsten hos henne. Ringt biståndshandläggaren så hon fått mer frekventa besök. När hon varit som mest sjuk har de kommit tre-fyra gånger dagligen. Även nattetid har de kommit när hon mått som sämst. Trygghetslarm har hon också, vilket är en trygghet för mig. (Om hon kommer ihåg att använda det!)

Vid dusch och blöja drog jag en skarp gräns också. Minns att jag sa till min mamma: ”Torka dig i röven gör jag fan inte”. Det kunde vi skratta åt båda två faktiskt. Nu är min mamma i en bättre fas igen, hemtjänsten städar var 14:e dag och tvättar var 14:e dag, så varje vecka besöker de henne. Varje måndag kör jag henne till affären så att hon får veckohandla, och då får vi 45-60 min ihop. Det verkar hon nöjd med. Hon vet att vi träffas och pratar varje måndag, hon kan vila i det. Det åtagandet har jag okejat, det hinns med.

Så gränsdragning är nog enda sättet, och att sedan bevaka sina gränser. Hon bor några hyreshus från mig, i år är det 10 år sedan jag flyttade min mamma 30 mil till min hemort. Det var enda sättet, hon har ju bara mig.

Kram 🐘