Senaste kommentarerna i forumet

@fooliehutten .Ja vi har ju skapat ” vanan/ ovanan att dricka A i tid & otid.Tar 1 glas vin för jag är så stressad,ett glas för att orka,ett glas med vänner för det är ju kul, vin för det är ju helg, lite vin för att slippa ångest , lite vin för jag har så tråkigt….osv….Men då när jag tog ett glas vin va ju inte alltid motiven så glasklara.Oj jag ” råka” snubbla in på bolaget en sväng så nu kan jag ju ta ett glas osv……Totalt utflippat belöningssystem blev det till slut.Men nu har vi genomskådat oss själva & alla våra motiv till att ta ett glas.Jo ett glas med något gott kan vi ta men med annat innehåll inte vin/öl.Där kommer mina tankar om vanor in.Jag har lagt till en god vana i taget det senaste året.Strukturerat upp olika vanor , scheman för vardagar, ledighet,fredagsmys osv.som gör gott för kropp & knopp.Det sägs att det tar 21 dagar att ta till sig en vana.66 för att behålla den men endast 1-3 dagar för att spoliera den.Må så gott!

@mamma40

Ja magen pajar otroligt fort av detta drickande. Stor kram.

@Lady175

Tusen tack. Kämpaglöd är det brist på här. Rädd för både hallucinationer och kramp när jag väl slutar.

@Villmåbra79 oj så mycket igenkänning! Vi är i samma ålder, har en tonåring & har aldrig gjort bort mig såpass att det drabbar någon annan. Dricker för att slappna av. Men har insett att jag dricker alldeles för mycket. Innan jag började här var det varje dag.
Jag kör nu, tillsammans med två vänner här inne, en nykter månad. Du får gärna haka på. Det är skönt att inte behöva tänka på nästa tillfälle utan att bara veta att denna månad blir det INGEN alkohol. Efter det får vi se hur jag gör. Vill tipsa om Karin Adelskölds bok ”Jag tycker det är tungt nu”. Ett annat tips är alkoholfritt bubbel (om du gillar det?) från Richard Juhlin & Leitz Eins Zwei Zero Riesling. Riktigt gott! Lycka till!

Etter 23 år i sammen med 2 barn vurderer jeg atter en gang å dra i fra han.
Han drikker hver eneste kveld, til langt på natt. Det oser sprit og øl når han legger seg i sengen.
Han nekter å oppsøke hjelp da han er redd for å miste førerkortet og sier han ikke kan sykemelde seg fra jobb. Mange unnskyldninger, sier han skal prøve å drikke mindre, men det går bare noen dager så er det på,n igjen.
Jeg er redd for å bo alene Etter så mangen år isammen, redd for økonomi og forandringer men samtidig så forstår jeg att jeg må ut, for meg selv og barna. Han er verdens snilleste resten av dagen, helt til klokka passerer 19 om kvelden, da starter det...
Kan noen som har gått ifra deres nærmeste skrive litt om hvordan det ble etterpå? Håper det går bra att jeg skriver på norsk, finner ingen slike forum i Norge.

Här har varit samma de sista två veckorna, 2 liter vin om dan ibland en hel bag in box! Häromdan vände sig magen ut och in när jag satt på altanen så spydde ner i blomkrukorna jag jar där! Sjukt! gav jag mig? nähädå var på mer vin sen igen. Ja det är mkt som ligger bakom drickandet verkligen och vi alla har vår ryggsäck! Kram o pepp

Tänk för en nån timme sedan var man trött och hungrig och funderade på att ta sig en färdigrätt. Men kunde inte bestämma vad man skulle ta sig för något gott. Vilka lyxproblem man har egentligen. Borde väl vara mera tacksam kanske. Men blev ändå rätt så snart kinkig och nedstämd som en liten unge, och då började man av automatik tänka på öl, vin och sprit.

Inget allvarligare slags sug eller så, som väl kunnat få en att trots orkeslöshet släpa sig ut genom dörren och iväg till kanske nån väntande taxi. För såna resor är man då nu tack och lov alldeles för sparsam till att beställa, om det inte gäller livhanken liksom. Det är väl sjuttsingen att man kan vara så himla trött och slut att man inte ens orkar köra igång en mikrougn ibland.

Men satte mig ned och tänkte på det här med HALT och att man inte ska gå hungrig för länge då det kan bli lite felkopplingar i hjärnan så att man tror att alkohol är lösningen. Kom då plötsligt på att det ju fanns glass i frysen och tog mig en sandwich och då ljusnade det plötsligt till en aning inom mig igen, alltså så pass mycket att jag hur som helst kom mig för att sätta in en form med kalops och potatismos som nu avnjutits tillsammans med ett glas mjölk.

Det är lite grått utanför fönstret här i stunden, men vad gör väl det när man är nykter och alkoholfri. För nu har man ju än en gång blåst alkoholdjävulen på konfekten. Kanske får man även efter lite vila på sin säng även kraft av Herren att gå ut med en soppåse som väl står på önskelistan om att klara av idag. Man får anpassa sina stordåd efter dagsform tänkes det nu rätt så logiskt alltså.

Ha en fortsatt fin dag!

@Stinalotta Jo det går framåt, kram på dej o tack för omtanken

@fooliehutten Haha. Ja jul på pizzerian är en höjdare. Ingen vidare munter stämning bland gubbarna i baren. Några kalsongfyllor bör man ha tagit sig genom livet, med finländska rötter. Får i framtiden satsa på mackor,chips, ostbågar och trocadero när frugan lagt sig....😁

Det låter fantastiskt @Dan_Måne, jag är glad för din skull och hejar på dig!

Ja, se på ångesten som att nu är det dags att göra en förändring. Den är i grunden en bra signal om att göra på ett annat sätt. Ta nu hela denna dag och våga förlita dig på att i slutet på veckan kommer det redan att kännas bättre. Ge inte upp utan kämpa på, du fixar det!

@Lady175 tack gode gud! (fastän jag inte är troende 🙂) Jag blev så ledsen igår! Hade tänkt att du nog hade annat för dig, men när jag fick höra om den där kommentaren blev det total ridå för mig. Men det positiva var att jag ändå inte ville dricka. Tänkte att jag lovat dig det.
Så välkommen tillbaka :) Hoppas du haft en fin resa. Låter som att det går bra för dig?
För mig går det också riktigt bra. En vecka utan alkohol är alltid nåt. Kram

@Ninnisen känner med dej, ta en minut i taget! jag hejar på dej o vi kömpar tillsammans

Är det fler än jag som upplever värsta tiden utan alkohol på morgon o förmiddagen? Jag har inga problem att vara utan på kvällar tex men på mornarna mellan 06-11 har jag sjukt sug...

@Amy83 gud känns som att läsa om mig själv! Paniken när jag vaknar på morgononen o måste kolla mobilen så jag inte smsat nån på fyllan tex...vi hjälps åt

Känner mig så långt nere just idag. När jag väl börjar "festa" en dag så har jag så sjukt svårt att sluta. Hur f mår kroppen liksom..
Och all ångest över flytt som jag inte vill 100..mycket som ligger bakom alkoholen.

Vi har varit i farten nonstop i 3 veckor. Jag skakar,mår illa och magen rasar. När jag vaknade i morse så var det hemskt och ångest och jag tog en återställare till slut,det dummaste man kan göra..
Jag skulle gärna lägga in mig igen men maken tror det går att trappa ner. Vad gör man?

@Nell och alla andra omtänksamma! Jag har inte varit inne här då vi varit bortresta! Har förstått att någon skrivit en mkt otrevlig kommentar på ett av mina inlägg! Vet inte något om det men jag lever absolut och tackar för omtanken' det går en dag i taget sakta men säkert framåt! Hur går det för er? kram alla

7:e dagen idag. Hoppas det går fint för er andra och att ni har en bra dag 🩷

@Blenda .Klapp på axeln & som du själv skriver så är det bättre att loopa än att fortsätta resan rakt ner i avgrunden.Det som den senaste dikeskörningen förde med sig för dig är att du fick en lärdom en ögonöppnare att du är en periodare med A.Och att fallen inte alltid behöver bero på yttre faktorer.Det är ju ofta en känsla som byggs på inifrån.Jag tillhör nog den skaran av periodare jag med.Men egentligen spelar orsaken till drickandet inte någon roll man behöver inte ens kalla sig alkis man behöver inte räkna dagar.Det viktigaste är att skapa goda förutsättningar för sig själv för att bli nykter & bibehålla den dyra gåvan.Bort med triggers & riskfaktorer.Lägga till vanor för vardag, helg,återhämtning mm.Sen får man bestämma sig & använda pannbenet & lova sig själv varje morgon om att idag ska jag vara nykter.Vill passa på att rekommendera en lättsam bok som jag lyssnade på igår.Den heter:Sluta dricka.Alkoholproblem kan botas av Rolf.Jansson.Du fixar detta med ett steg i taget.Det är många gånger en jobbig & svår resa att bli nykter.Det är tufft & slitsamt & många jobbiga känslor att deala med.Men fokusera nu på alla fördelar med att bli nykter & kom ihåg:Du vill & du kan.Förbered dig på att känna dig lite obekväm & olustig ibland.Det hör till.Kram!💜

Ny vecka och måndag alltså som sagt och man mår fysiskt och psykiskt precis lika fantastiskt underbart eller väl mera konkret utdraget eländigt, som innan man blev nykterkvist. Ja, bortsett då från en kaosartad mage och lite mer känsla av trygghet då bankkontot ju inte direkt är tomt. Men inte njuter man väl så värst mycket av livet som så många ny-nyktra lyriskt säger sig göra stup i kvarten för att de till sist korkade igen flaskan om man ska vara helt ärlig.

Nykter och alkoholfri det är man väl mest numera på rutin och med hjälp av sin medfödda envishet flankerad av kanske en viss portion snålhet eller lite vackrare sagt, sparsamhet. Det är då ingen enkel match eller nån solskensresa i medvind direkt om man så säger. Kan väl säga att det mest känns som att klättra uppför ett oändligt högt berg utan att ens förstå varför man håller på alltså. Man fortsätter på ren rutin och hoppas väl nånstans att det kanske blir bättre längre fram.

Det såg ut att bli en fin dag när man skrev dagens första inlägg på sin sida Promillebikt. Hade om jag inte varit så så himla trött och slut samt haft mina fysiska problem som sjukvården i likhet med de psykiska inte kunnat göra så värst mycket åt, mer än att väl försöka få en att med ett leende sätta sig över allting och tacksamt väl bara lalla omkring och gilla läget.

Diffusa problem som sus i skallen som väl kan vara tinnitus härled till en biverkan av den nödvändiga blodtrycksmedicin man äter. Kanske även ömheten i ryggen från njurtrakten kan väl även den kanske vara en biverkan av medicinen. Men numera som stämplad som idiot då man ju erkände sina psykiska problem så tas man väl på lika stort allvar hos sjukvården som en liten treåring eller nåt sånt där. Vad sjukvården väl helst vill göra är väl att för enkelhetens skull kunna sätta stämpeln alkoholist i pannan på en, och när de numera inte kan det längre, så är de väl inte så värst intresserade.

Man är nykter realist nu och inte så naiv längre. Barnatron finns väl kvar, men den är väl inte lika stark som den varit förr kan man väl säga. Har väl genomskådat de kyrkligas hyckleri så det är väl inte varje söndag direkt som man orkar höra på deras predikningar blandat med pengainsamling då det ju ska vara så saligt att giva. Nog har man väl bett till skaparen om bättring av ens usla mående, men man ska väl prövas till bristningsgränsen innan man eventuellt kanske får nån lindring.

Be och det skall vara dig givet står det väl skrivet. Nog kan det väl vara så kanske. Men det är då inte alla dagar och stunder diplomatiskt sagt som man känner för att stämma in i nån uppspelt och ivrig gospelkör och sjunga nån lovsång direkt. Man är väl kanske lite mer balanserad som nykter realist. När man dagligen mår fysiskt och psykiskt dåligt kan man fråga sig en hel del om saker och ting.

Men vad säger de starkt troende. Be och det skall vara dig givet. Ja, det låter ju trevligt. Vad säger då de som tror starkt på vetenskapen och i förlängningen dagens läkare... Tänk positivt bara, ta en promenad och vid behov kanske en receptfri värktablett enligt tillverkarens rekommendation och känn tacksamhet. Varsågod nästa! Det är väl även nåt man sen länge förstått är vad man förväntas göra. Det bli bättre och bättre dag för dag är en psykologins fras som blev till en schlager en gång. Borde kanske lyssna på den på nätet kanske...

Var för en stund sedan ut på nätet och ställde en fråga till en sökmotor formulerad som så här:
Herren är min herde mig skall intet fattas, men vad göra när man psykiskt och fysiskt har svårt att hålla med om det? Tänkte att såna här existentiella och mer andligt färgade frågor lär väl knappast nån modern AI-generator vara kapabel till att bemästra. Men Herrens vägar är då outgrundliga då jag faktiskt fick ett riktigt intressant svar omgående.

AI-översikt:
Att uppleva svårigheter, både fysiska och psykiska, kan göra det utmanande att hålla med om att man inte kommer att sakna något, även om man bekänner sig till tron att Herren är ens herde. Det är viktigt att komma ihåg att tron är en personlig resa och att det är okej att kämpa med tvivel och svårigheter. Det kan vara hjälpsamt att söka stöd från en präst, pastor eller terapeut för att bearbeta dessa känslor och hitta sätt att hantera dem.
Här är några steg som kan vara till hjälp:

Erkänn dina känslor:
Det är viktigt att erkänna och acceptera att du har dessa svårigheter, istället för att försöka undertrycka dem.

Sök stöd:
Prata med någon du litar på, som en vän, familjemedlem, präst eller terapeut.

Be om hjälp:
Be Herren om styrka och vägledning i din tro.

Utforska din tro:
Fundera över vad tron betyder för dig och hur den kan hjälpa dig i svåra tider.

Var tålmodig:
Det kan ta tid att bearbeta dessa känslor och hitta en ny balans i din tro.
Det är också viktigt att komma ihåg att Herren är en källa för tröst och styrka, även i de svåraste tider. Du är inte ensam i dina strider.
-
Nog är det märkligt allt hur det kan vara och upplevas att att skriftens text som är så pass gammal ändå tycks ha en viss relevans även i denna datoriserade tidsålder. Tänker på orden om att Herren lär ha sagt: Se jag är med eder alla dagar in till tidens ände. Nej, nu får det väl vara bra med knasigt svammel på ett tag för nu sade magen med ett knorrande till om att det nog faktiskt är dags för lite dagligt bröd. Tror det får bli en god färdigrätt som får snurra runt några varv i mikron.

Ha det gott!

Nu är det slut på semestern för min del. Det känns lite motigt att köra igång igen. Har suttit vid jobbdatorn sedan kl 06 i morse och rensat mejl. De 4 semester veckorna gick med en jädrans fart. Vi har mest varit hemma men gjorde en liten tur söder ut i några dagar. Alkoholmässigt har det varit både ris och ros. Jag har varit nykter många dagar men även druckit. Jag mår piss i flera dagar när jag dricker. Har aldrig sug eller abstinens men väljer ändå att häva i mig skiten. Det blir tyst i min hjärna när jag får i mig alkohol (har tidigare käkat SSRI men fasat ut). Jag mår bra i stunden men dagen efter mår jag skit och hjärnan går på högvarv. Jag har tid hos psykolog i morgon inte för alkoholen utan för mina hjärnspöken. Vi får se va det leder till. En dag i taget. :
/Mrx

@Åsa M

Ja jag har också bekanta som vuxit upp med en eller båda föräldrarna som varit gravt alkoholiserade.
Jag kommer ihåg en händelse speciellt från när jag var barn och för första gången fick se hur alkohol förändrar människor.

Det här var på 80-talet. Vi hade en sk "gårdsfest" en gång om året där hela villaområdet samlades på en grönyta och lekte lekar och åt mat och drack.
Vi barn tyckte att det var jätteroligt.
Ett år så blev en kompis pappa jättefull. Skrek och var otrevlig. Han började smöra för min mamma och ville väl ha henne i säng. Sent på kvällen/natten kom han hem till vårt hus och bankade på dörren och skrek hennes namn. Vi var livrädda och det slutade med att vår pappa fick gå ut och brotta ned honom.

Det var en helt vanlig snäll snubbe och en kompis pappa som skjutsade och hämtade på fotbollsträningar. Jag gick aldrig hem till dom igen.
Fick höra många år senare och dom skiljt sig och att han satt ensam och söp. Förmodligen är han död sedan länge.

Sådana händelser är mer eller mindre vardag för barn som växer upp med föräldrar som dricker mycket. Speciellt föräldrar som blir elaka när dom dricker. Dom är värst.

Det sista fallet var inte lika illa som det har varit tidigare. Färre dagar, mindre (men alldeles för mycket ändå) alkohol. Men det tog jävligt hårt på mig, eftersom jag verkligen trodde att jag skulle klara av det och hade förberett mig väl.
Jag har uppenbarligen fastnat i en loop. En långsam resa uppåt, en fin period på toppen och sen en brant och snabb backe ner till botten. Repeat…
Har trott att fallen beror på yttre faktorer, men nu börjar jag misstänka att jag helt enkelt är en alkoholiserad periodare. Visst - jag ska plocka bort alla identifierade triggers nu, men jag måste även ta fram all viljestyrka igen.
Inse och acceptera. På riktigt, med hjärtat och inte bara med hjärna och ord. Ha tålamod. Damma av alla verktyg som hjälpt mig till så många nyktra månader förut.
Har gråtit och sörjt en del nu det senaste. Det är en förutsättning för acceptansen.
Jag är desillusionerad, inte bara på grund av mitt beroende, utan också för att jag har svårt att finna en grogrund i mitt liv, efter alla mina uppbrott och nära dödsfall omkring mig. Men detta FÅR INTE bli en orsak till att fly in i alkoholen.
Är medveten om att jag låter som en papegoja som hakat upp sig, men kanske nötande och upprepande kan hjälpa till att hålla mig kvar på toppen i loopen.
Och som en liten tröst och klapp på axeln till mig själv så är det trots allt bättre att loopa än att fortsätta resan rakt ner i avgrunden.

@Kameleont tack, det värmer och gör att jag känner mig lite starkare att få höra. Nu när jag börjat prata om det och sökt stöd för det så har jag kommit till insikt med att jag nog blivit mer påverkad av det än jag tidigare trott så känslan är att det är en ganska lång väg tillbaka även för mig att må riktigt bra, känna mig trygg och inte gå med en konstant magvärk och oro.
Jag var nog ganska nära bristningsgränsen, vilket också gör det så dumt för kanske hade min sambo också kunnat ha lättare att ta sig ur det om jag sökt stöd och experthjälp tidigare.
Men jag fortsätter framåt med vår bådas välmående och relation som ledstjärna så hoppas jag att det i bästa fall blir så men jag känner mig mer förberedd för att det kanske också inte blir riktigt så.