Senaste kommentarerna i forumet

Hallo

Det är så pass att min mor vill verkligen skilja sig från min far då han har druckit varje kväll, i flera år i väldigt stora mänger. Shockerade mängder till man kan verkligen fråga hur han står på sina ben i dagens läge.. Detta har ledit till att han har blivit extremt känslolös, otacksam, stressar om allt möjligt i helt i onödan, respektlös, bryr sig inte när mor försöker be honom att sluta och använder hela sin pension till cigaretter + alkohol medans mor måste lägga mängder på pengar för mat, laga bilen, betala hyra, presenter till barn-barnen osv.. tillomed vissa tillfällen så har han tagit hennes kort och köpt alkohol.

Detta har pågåt i så många år, även innan jag var född men har blivit gradvist värre efter jag föddes vilket var 25+ år sedan.

Men nu har det kommit till en punkt där min mor gråter varje kväll, skriker på honom och skickar honom ur sovrummet varje kväll. För att det stinker alkohol & ciggaretter, han är extremt klumpig påverkad och inte så väl hygienisk. Hon klarar verkligen inte av det.

Tillomed jag och min bror har försökt att prata med honom flera gånger. Bett honom gå till beroendecentrum, psykolog eller be honom prata med oss varför han är som han är. Men han bryr sig verkligen inte/vägrar göra något åt sitt drickande och återgår till sitt drickande varje dag.
Han är bara tyst, KANSKE säger ett väldigt tomt förlåt och fortsätter med sitt beteende & drickande.

Min mor rullar extremt hårt nu mot att skilja sig men hon vågar inte/vill inte för att hon vill verkligen inte ge honom en slant av sina pengar då hon har en mängd som hon sparar som hon vill att vi ska ärva och som ska gå till barn-barnen.
För hon, jag & brodern vet att pengarna kommer gå direkt till att fylla på sitt sprit & cigg lager för vi har sett med våra egna ögon hur han har hanterat sina pengar.

Min fråga är till er då som kanske har upplevt, gått igenom samma sits osv:
Vad kan min mor göra? Hur var det för er som gick igenom en skiljsmässa med ekonomin som förstahand?

Hon har redan planerat att gå till advokaten vilket jag har pushat henne till, men hon säger att det ser inte bra ut för han har tydligen rätt till 50% av de hon äger/har enligt lagen.

@esterest Känner väl igen din rädsla för ultimatum. Jag har grubblat mycket på varför jag är så rädd för att ställa något slags ultimatum eller sätta ner foten.
Flera saker spelar så klar in men en stor del tror jag är rädslan för att effekten/förändringen skulle utebli. Då har jag bara fått ytterligare ett besked att han väljer alkoholen först. Då står jag där ännu mer besviken o ännu mer ensam. Och är dessutom mer pressad att agera vidare, ta nästa steg. Det är skrämmande.
Men att fortsätta som det är nu går inte. Tröttheten är enorm.
Jag hoppas du är ok!

@Rule74 Vilket jobbigt sug du råkade ut för, och så starkt att stå emot, det ska du ge dig själv en rejäl klapp på axeln för och vara superstolt över! Verkligen något att också ha med dig framöver, om/när det kniper nästa gång. Önskar dig en verkligt fin morgon!

Sökt hjälp× flera för remiss till psyk för ADHD utredning. Uppväxt i em miljö där jag måste vara "vuxen" som väldigt ung. Flytt hemifrån som 15 åring och redan där skapades problem. Oro som lugnades, problem som blev obetydliga.
Nu har jag börjat självmedicinerat för att hjärnan ska bli tyst, kroppen slappna av och jag känner ett behagligt underbart lugn. Fullt fungerande arbete. Tänker på tiden och när jag måste sluta för att orka.
Mår SKIT psykiskt på morgonen för att jag är så svag som inte står emot ! Men när sks kroppen, hjärnan, sinnet annars ge mig ro

@Rule74 Tack vad fint skrivet, det värmde. Det känns faktiskt lite bättre nu efter att jag har skrivit av mig de värsta känslorna.

Det är verkligen tufft att vara med en partner som dricker när man håller på att sluta - och det är ännu värre att vara med en partner som gång på gång dricker sig så full att det händer väldigt jobbiga grejer. Det enda positiva med det var väl att jag fick en mycket större förståelse för hur det har varit att leva med mig när jag har hållit igång - fruktansvärt.

Jag tycker att alla saker som dämpar suget, om man nu har ett sådant, är helt okej. Jag var en kort vända på ett behandlingshem för jag kände att jag behövde komma bort från allt för att sluta på allvar och det roligaste där var att se alla gubbar gå runt med stora påsar godis och energidryck haha.

Annars tänker jag att promenader ofta är ett otroligt bra sätt att stilla alkosuget. Jag brukar sällan ha det, utan det är andra saker som triggar mig (även om jag givetvis har fantiserat om att det vore gott med en klunk öl emellanåt).

16 dagar nykter idag, efter mitt senaste fall. Så tacksam! Sover fortfarande dåligt dock, vilket är så tråkigt. Vaknade två timmar tidigare än planerat, men fick en del gjort på jobbet. När jag kom hem vid 18 fick jag ett sånt otroligt sug efter alkohol. Vi har en flaska Gin i skafferiet, som jag var såååå sugen på. Berättade för min man att jag hade ett enormt sug. Han sade att "vi har ju ändå inget hemma". Jag sa att vi ju har gin, men det hade han ingen aning om. Då väcktes djävulen i mig. Jag tänkte att "jag kan ju ta flaskan och dricka lite när jag känner utan att han behöver veta - han kommer inte att sakna den". Men nej! Jag lyckades stå emot, läste lite kloka tankar och erfarenheter om återfall härinne på forumet, åt massor av choklad, glass och drack Pepsi Max. Det hjälpte 🙏🏻. Ska nu ta en kopp te, och snart lägga mig. Min man lade sig tidigt och har inte mått så bra idag (han var på puben med kompisar igår, något som jag faktiskt tror triggade mitt sug). Så glad att jag lyckades stå emot och lycklig över att få vakna nykter imorgon och fylla i ännu en nolla i alkoholkalendern. Hoppas att jag och ni andra får en god natts sömn och möter morgondagen pigga och glada 🥰.

@Rule74 tack! Det är även fint att dela med sig. ♥️

@hsp-metal attacksupning hade jag guldmedalj i 😂 särskilt hemma själv..helt sjukt egentligen. Var också jättenära att boka ett AA-möte men dels vågade jag inte och sen hittade jag in här och fick ventilera

Fin metafor med frysen. Skönt att läsa att du känner ett annat lugn kring ditt alkoholstopp denna gång. Så fint att läsa dina tankar och funderingar. Tack för att du delar med dig. ❤️

@hsp-metal Bra jobbat med två år! Känns som en evighets tid tills jag ska nå två år!

Förstår att det är tufft med återfall, och det kanske ligger något i det att man blir liksom lurad in i det igen med ångesten och oron. Jag har ännu inte tagit något återfall. Jag var vid cirka 4 månader i tankar om att -"nu har jag ju varit nykter ett tag och kanske ändå kan dricka normalt, jag måste ju prova iallafall". Men jag kom på mig själv med att jag försökte normalisera det och tur nog drack jag inget. Som tur nog var jag också såpass orolig för min kropp så rädslan för det var starkare. Jag var också orolig för hur min ångest skulle bli.

Bra jobbat med snuset - det ska vara supersvårt at sluta med har jag förstått. Jag tänker att vi alla tar till det som vi behöver för att kunna hålla oss från alkohol och eventuell nikotin. Och om det är energidrycker eller choklad, som i mitt fall, så må så vara. Allt är bättre än att falla för suget. Ha en fin kväll!

Hej hsp-metal! Har läst din tråd och förstår hur jobbigt det måste kännas nu. Jag har aldrig lyckats hålla mig helt nykter mer än tre månader sedan jag insåg att jag har problem, så sträck på dig. 18 månader är fantastiskt! Tänk på alla dina nyktra dagar istället för dina tre onyktra. Det är inte hela världen - tänk på att du nu fick en påminnelse om hur jävligt man mår efter några dryckesdagar, och att det känns som att börja på ruta ett igen. Tack vare att du varit nykter så länge kommer din kropp att snabbare bli frisk och stadig. Din lever klarar av allt gift bättre nu när den är frisk. Upp på hästen igen - du klarar det på samma sätt som sist. Var snäll mot dig själv - du förtjänar det!
Jag har varit helt nykter sedan jag föll nu senast för drygt två veckor sedan efter 2,5 månaders nykterhet. Och just idag när jag kom hem kände jag ett stort sug efter alkohol. Min man drack sig rejält berusad med vänner ute på puben igår - jag tror det var det som triggade igång mitt sug. Jag har vräkt i mig en massa choklad och glass nu, och känner att suget börjar släppa. Inte bra, men bättre än att dricka. Att läsa din tråd hjälpte också jättemycket. Så tack! Vi kämpar ihop ❤️

Klassikern är ju att man börjar experimentera och att det går bra i början, men att det sedan eskalerar extremt fort. Eller så, som i mitt fall, hamnar man exakt där man slutade med hävande av vin och noll konsekvenstänk. Känner igen som har druckit dagligen som har lyckats dricka med måtta även om det ibland bubblar upp den typ av historier här på forumet (jag säger inte att de inte är sanna, men de är absolut i minoritet.

Jag slutade dricka för snart två år sedan och har haft tre återfall. Innan det senaste, som var för några dagar sedan, hade det gått 18 månader. Jag kan inte påstå att tankarna och ångesten försvann helt men de har kommit med längre mellanrum och varit mindre intensiva. Det vill säga fram tills för några veckor sedan. Det var nog resan till mitt återfall började allvar. Jag kunde få paralyserande ångest och oro över saker som hänt för 18 månader sedan och det var också i samband med det jag tog mitt första glas. Jag tänker att ångesten delvis är hjärnans sätt att lura dig att dricka igen. Så var det för mig i alla fall.

Godkväll på er!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, tänker att jag hoppar in lite då och då 🙂

Nu har jag, om några dagar varit nykter i 8 månader. Det känns väldigt skönt och jag trodde aldrig jag skulle lyckas med det. Överlag känns det mesta bra, och jag känner att mitt mål är att aldrig dricka igen. Jag vill aldrig hamna där igen och må så dåligt. Känns bra att man liksom bestämt det. Och inte behöver vela mellan att kunna sen ska jag kunna dricka normalt, jag vet att jag inte kan det.

Jag har även börjat träffa en psykolog vilket känns fint och bra. Jag har fortfarande en del ångest och dåliga tankar att jobba med.

Det jag ville höra med andra som varit nyktra i ungefär samma tid som jag, när släpper liksom oron? Är det vanligt att ha det såhär "långt" efteråt? Tidigare fanns ju tankar alltid på alkoholen men nu kretsar tankarna fortfarande mycket kring det, inte att jag vill dricka men på vad jag gjort och hur jag gjort mot mig själv. Jag känner mig ledsen och nere pga det, går det över tillslut?

Jag grubblar också väldigt mycket på vad jag utsatt min kropp för, vilken skada, jag kan få väldigt mycket ångest och bygger upp skräckscenario att jag skadat min lever svårt, jag kan drömma om levertransplantationer osv. Jag orkar inte känna denna konstanta oron, jag har försökt göra vissa saker för att lugna mig, ta prover som visat normalt men sen får jag ändå för mig saker.

Känner någon igen sig i dessa tankar? Och hur går man liksom vidare?

Ha en fin kväll ❄️

Tänk att man kan lära sig så pass mycket av en snusdosa. Var ju duktig i tre dagar och tvingade mig själv på ren disciplin till att inte ta en enda portionssnus. Men när jag handlade här om dagen så köpte jag ett par snusdosor för att testa min karaktär, eller kanske mer för att ha lite snus att suga på om det blev för jäkligt, trist, jobbigt rent allmänt, eller nåt sånt där. I går blev det väl en tre påsar.

Kändes rätt så bra, en frihetskänsla på något sätt, men samtidigt så kändes det lite onödigt att ha börjat snusa igen. Då det ju säkert skulle gått utmärkt att hålla ut den där veckan som sen normalt får suget att minska och plana ut som man ju läst om. Men idag har jag snusat som en galen gnu fast jag egentligen inte har mått speciellt dåligt eller så heller.

Det har bara rullat på som av automatik, fast det egentligen inte ger något utan att jag väl bara snusar på för att det känns som förr eller nåt sånt. Blir väl en aning piggare eller fokuserad kanske, men det är nog mest en känsla som egentligen inte stämmer. Det är då lätt att snabbt halka in i gamla dåliga mönster på en gång.

Men då det här med bruk av nikotin egentligen bara hålles i gång för att man inte ska må dåligt av att sluta, så är det nog bäst att ta nya tag och försöka att mota Olle i grind direkt, och börja trappa ned otyget igen, och sikta på nikotinfrihet som är det bästa på många sätt. Kollade in en gammal tecknad film på nätet med Goofy eller Långben som skulle sluta att röka och började tänka till en aning. Måste då säga att en snusdosa faktiskt har lärt mig något mycket viktigt idag känns det i stunden som.

För har ju så här före Lucia och kommande jultider även då och då haft besök av alkoholdjävulen i mina tankar. Tänkt som så att lite god likör med choklad och whiskey-ton i smaken, kan väl inte vara så himla farligt. För några små glas med sånt blir man ju inte direkt berusad av. Man orkar ju inte hälla i sig några mängder av sånt sött alltså. För det är ju mest som flytande likörkarameller på flaska, och godis liksom. Tankar har väl snurrat på om att lite sånt kan man väl kosta på sig.

Detta då jag ju varit duktig och inte varit in på bolaget, bar, eller nån krog efter starkvaror på över två år. Förstår ju nyktert helt klart vad det handlar om. Det pågår väl en inre förhandling och förminskning av en medveten risk. Ja, om att ett besök på bolaget efter lite ”oskyldig” likör nog mycket väl kan få mig att komma ut ur butiken med en rätt så fullmatad ryggsäck. Med väl förmodligen allt annat än alkoholfria drycker eller en ”oskyldig” flaska punsch eller likör.

Har väl tänkt då och då, att nu så finns det ju stålar i buntar. Så nu kan man ju ”festa” loss hur mycket man vill ett bra tag. Men se, något sånt blir det inte av med, nu då alkoholdjävulens lurige lillebror nikotinmonstret, så tydligt talat om för mig att något besök på bolaget ens efter alkoholfritt bubbelvin är uteslutet. Detta då jag ju inte klarade av att ens låta en snusdosa förbli oöppnad längre än ett par timmar. Har nu spottat ut en nyss inlagd snus och kanske bestämt mig för att dra i bromsen eventuellt tror jag... Det tog jag mig allt en slurk energidryck på.

Den ena lasten avlöser den andra alltså. Men man blir då inte full och galen av en burk energidryck. Men nån hälsokost är det ju inte fråga om, ska försöka att inte dricka nån sån på några dagar igen heller faktiskt. Hade tänkt koka på en kanna med kaffe, men det fanns ingen energi alls till sånt, och det var väl lika bra det, för kaffe i mängd är ju inte heller nån hälsokost direkt. Men nu i stunden så är jag då i skaplig balans och har lärt mig lite nyttig kunskap av en snusdosa alltså så att säga.

Det var trevligt att du @hsp-metal tittade in här en sväng. Det var kul att mina knasiga funderingar kom till pass och roade lite. Det är viktigt att försöka att hitta nåt som lättar upp och är kul ibland, det är väl därför som jag tillåter mig att vara lite barnslig och kolla in gamla hederliga handtecknade klassiska filmer på nätet. För längst där inne så finns det ju ett litet barn i varje människa, och det man gillade som liten kan man roas av än idag, fast man kanske inte alltid vill erkänna det.

Ha en fin kväll!

@Källarmannen Jag fattar men vill ändå passa på att inflika att läkare inte har rätt att ta prover utan medgivande och att det räcker med att ta ett EKG för att bestämma rytm på hjärtat. Således behövs inget batteri med prover och du som patient har rätt att ta del av vilka prover man avser ta och varför. Man får tex inte ta fler blodprover än man behöver för att ställa en diagnos. Eller utesluta en. Fundera på det. Läkare är inte monster som profiterar på att sätta dit folk - tvärtom 🙏🏼

Jaa..600 dagar gick fort 😂 Har knappt hunnit känna annat än positiva effekter 🩵

@Carisie 600 dagar, wow jag är så imponerad helt klart! Nej, jag har inte sökt läkare och det bottnar i testerna som dom rapporterat till Transportstyrelsen. Hur faen tänker dom där?? Skulle mitt körkort bli indraget så skulle jag garanterat bara sitta hemma och supa! Först när den ändringen är gjort, då kan jag söka. Men allt känns bättre nu som gott är. Kram.

sorry hsp, du har ju skrivit i annan tråd, jag ska läsa där......

Tack för ditt svar, just nu är jag inne i en period när jag läser mycket på detta forum (och andra), men skriver inte så mycket själv. Tänker och värderar som du "oj den där kommer inte reda ut det här" eller "hen är på rätt spår, det kommer gå bra". Tyder på att jag har en självsäkerhet som jag nog bör akta mig noga för att överskatta, behålla ödmjukheten. Min antabus, som jag fortsatt käkar känns som en bra grej, jag kan inte riktigt........Vill du berätta ngt mer om dina återfall, vad triggar, vad händer? Jag menar bortsett från dessa är ju två år magiskt lång tid, bra jobbat!

Här kommer en tanke jag inte har kunnat släppa sedan mitt återfall. Och det handlar om det här med att uppskatta nykterheten. Jag minns de första nyktra månaderna och hur otroligt det kändes. Vilken frihet! Tänk att vara så klar i skallen och inte känna av det desperata suget efter alkohol. Den här känslan tappade jag totalt nu under hösten, det började med att jag fick hjärtat krossat och min trygghet splittrad, sedan ett oerhört krävande jobb och konstant trötthet. Jag blev manisk i min träning och fantiserade om att någon gång kunna ta ett glas.

Jag tror att detta gjorde det lättare för mig att ta ett återfall. Jag vill verkligen hitta tillbaka till den där känslan men vet inte hur.

Hej, när jag läste ditt första inlägg i tråden anade jag nästan hur det skulle gå för dig. Kung Alkohol är en listig djävul och jag var som dig - jag visste att jag drack på tok för mycket men trodde att jag kunde få ner konsumtionen. Det gick ju bra en kort period tills det eskalerade totalt. Har väl inte heller nått någon "rock bottom" eftersom jag just nu har jobb osv kvar men jag kände också att fortsätter det här kommer jag förlora allt. Och nu när jag tog ett återfall var den känslan ännu starkare. "Rock bottom" är olika för alla tror jag, en del kan falla väldigt långt utan att man försöker ta sig ur missbruket medan andra har en lägre tolerans.

Jag har snart varit nykter i två år med tre återfall, det senaste för ett par dagar sedan. Det är inte alltid en lätt resa det här, men bara igenkänningen i dina tidiga morgnar när du väntar på att bolaget öppnar gav mig mer energi att kämpa vidare nu. Tack för att du delade!

Haha Flarran tack för detta, ditt inlägg gav mig mitt första genuina skratt på flera dagar. Visst är hjärnan fantastisk när den inte är marinerad!

@Nessa Jag var nog bra på att "hålla igen" när jag hade sällskap ändå. Det har framförallt när jag har varit ensam på slutet som det har "attacksupits". Och det är väl också en klassiker för oss alkoholister?

Kämpa på du också! Det är skönt att skriva av sig här inne och få lite stöttning. Har hela dagen känt att jag vill gå på ett AA-möte men inget har passat i tid så får vänta till helgen, alternativt fredag. Känns som att jag kommer börja gråta direkt men det är väl positivt.

Nog kan då även en nykter hjärna vara lite lustig ibland. Hade ju ätit en stor pizza och druckit ett glas cola till när jag satt och slötittade på tv som så ofta vid lunchdags. Det var en rätt trevlig serie om en doktor på landsbygden nånstans i England. Men när jag hade tuggat i mig sista biten av pizzan så blev jag trött som en klubbad säl och orkade inte sitta och titta längre.

Så då gick jag på känsla och lade mig för att vila en stund. Då måste jag ha slocknat direkt och vaknade sedan efter en märklig dröm. Det hade stått en stor pizzabagare utanför dörren och matat in ett långt kassakvitto genom en springa i dörren. 283 kronor och 25 öre tänka sig, stod det på kvittot. Jag fattade ingenting, men då kom min gamle far springande genom lägenheten och han öppnade sovrumsfönstret och hojtade till pizzabagaren.

Hör Du! Hur vill du ha betalt? Ska vi runda av uppåt? Skicka pengar via bank eller postgiro? Som sagt jag fattade ingenting alls. Men i drömmen så spann fantasin vidare, och fyllde i luckor, och fick det till att jag och mina föräldrar tydligen nån dag tidigare hade varit på pizzabagarens restaurang och käkat pizza på krita, tänka sig alltså. Jag började då logiskt tänka på att, men vi kan ju betala kontant direkt, det var ju bara att kasta ned tre hundra spänn direkt ut genom fönstret alltså.

Mycket lustig dröm må jag då säga. Det var en rätt så oväntad, kul och fantasirik dröm. Tänk, så en nykter hjärna kan sätta igång och snickra drömmar spontant när man alkoholfritt somnat till efter en lunch på en rejäl pizza alltså. Borde nog försöka att få lite ordning på mitt mönster när det gäller när jag ska bjuda in gamle John Blund alltså. Har ju inte fått nån ordning på sovandet än, för har ju i flera år bara ätit och sovit på ren känsla och inte haft något planerat på dessa punkter direkt.

Jag får väl försöka att styra upp detta också, precis som med alkoholstoppet som kom rätt spontant. Borde väl som tecknande Skalman i Bamse ha en ät-och-sovklocka som ringer på fasta tider kanske. Minns att min gamla mor gillade den tecknade seriefiguren Bamse, som blev världens starkaste björn efter att ha fått lite av hans farmors dunderhonung. Ja just det, honung alltså. Den borde jag väl ta rätt på också framöver, har ju faktiskt en oöppnad burk stående i kylen, dock inte dunderhonung, men ändå. Den kommer nog till pass när jag blir sugen på en kopp med te kan jag tänka.

Förresten, det var trevligt att du @Carisie tittade in här en sväng, sånt uppskattas kompis. Har nu ställt en väckarklocka på tiden 22:30 då den får ringa och påminna mig om att det är dags göra sig i ordning inför natten. Så att jag kanske under lite mer ordnade former än en gång kan få påhälsning av gamle John Blund och hans säck med sömnpulver så att säga. Nej, nu får det vara nog med knasigt skriveri på en stund, det tog jag mig allt en slurk päronsaft på.

Ha det gott!