Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L, tack för att du delar dina tvivel. För mig lyfter det lite när jag läser att du har det tufft på snart tre år; ett ärligt erkännande att de finns de här motstånden i livet som vi har av och till. Jag har dem också och brukar se dem som friktioner som behövs att ta spjärn emot för den egna livskraften. I tanken släpper jag i stunder av svårmod fram min bortre gräns; den förlösande idén om parkbänken, där jag hamnar när jag förlorat allt. Hur rimlig är tanken? Inte särskilt så här i nykterhetens rikedom. Men ”parkbänken” den var aldrig där borta i parken när jag drack alkohol. Nej, den var härhemma i soffan där flykten från livet och dess ”jobbiga” friktioner med tiden troligen lett mig bort till den riktiga bänken där ute i parken? Är detta bara ett utlopp för min själs domedagskaraktäristika? Ja kanske jag har en faiblesse för domedagen, den känns närvarande och avlägsen och därför är den nog inte så farlig att vi inte kan dela med oss av den till varandra. Vi får inte glömma att det som får trollen att spricka är när vi tar fram dem i dagen och vågar dela dem med varandra. Kram på dig 🤗

@Villmåbra79 Inte lätt när man är van vid att ta in andras känslor runt om sig och försöka göra "allt bra". Känner igen mig mycket i det. Tänker att du är på god väg mot ljusare tider när du är i processen att lära känna dina triggers. När jag satte ord på mina kändes vissa helt oöverkomliga, typ "händer det här MÅSTE jag dricka". Men märkte sen att så fort jag fått klart för mig vilka känslor och tankar det handlade om, var det som att de förlorade en del av makten över mig.

För bara några månader sen hade jag svårt att föreställa mig att det skulle gå en enda dag när min sambo drack och jag inte drack med honom. Helt sjukt. Känns så overkligt nu när jag varit utan alkohol i fem veckor!

Förändring kan ske snabbare än man tror😊 Tycker du gör ett bra jobb! 💪🌞

@Himmelellerhelvette Tack för dina inlägg.
Det känns trösterikt att andra har problem efter så lång tid. Om en vecka fyller jag tre år som nykter och därför tänker jag extra mycket på vad jag uppnått och inte. Mycket är såklart så mycket bättre. Att slippa vara bakis och slippa minnesluckor och ångest…
I början tar ju kampen mot alkoholen all kraft. Det var nog ett drygt år då jag ägnade mig mycket åt att skapa nya vanor, skapa ett nyktert liv osv. Efter det dök underliggande känslor och problem upp. Allt det jag dränkt med alkohol..
Dessa har jag försökt arbeta med och lösa, men inte riktigt lyckats med. Jag blir exvis sp fruktansvärt låg om jag känner att någon är kritisk eller missnöjd med mig. Eller om jag känner att någon trampat på mig. Jag kan älta detta i veckor!
Och jag kan inte strunta i det…
Inte heller har jag velat skriva om detta då jag tänkt som du. Att det kan stjälpa någon annan…
Men jag återkommer gärna till det om du vill bolla detta. 🙏🏻😊
Jag kan isf förklara mer och kanske kan vi hitta bra strategier?

@ruccola123 Vad bra att det kändes hjälpsamt. Hade nästan tänkt skriva och be om ursäkt🙈 Kan bli så entusiastisk ibland och skriva massa som kanske blir för mycket.
Klart att det är jätteknepigt att ta hand om sig själv på alla plan medan den man lever med har destruktiva vanor. Kanske hinner/orkar du inte träna men kan iaf ta en 5 min promenad i solen🌞

Vad intressant med graviditeten och måendet. Jag har också levt med ångest under livet. Tycker att måendet har blivit jämnare utan alkohol, och om jag känner av ångest kan jag lättare avleda mig själv eller att det helt enkelt går över ganska snabbt av sig självt. Jag har lättare att se positivt på saker nu och självförtroendet har blivit bättre😊

Hoppas det går bra för din man att få hjälp🙏
Har du anhörigstöd?

@Andrahalvlek Heja!😄

@Dragonfly PS Hade bjudit hem en hel del människor på middag förra veckan. Jag bjöd på soppa och vin. Själv drack jag alkoholfritt. INGEN undrade över det. Som vanligt.
Jag har nu varit nykter i tre år om ngn vecka och jag kan säga att det sammanlagt kanske är 5-10 ggr det hänt. Men inte i sällskap, utan mer nån vän som frågat. Jag har svarat på lite olika sätt, alltifrån att jag druckit färdigt, eller att jag mår bättre utan alkohol eller att jag var för bra på att dricka.
Det är snarare så att jag VILLE berätta under en tid. För jag var så stolt över mig själv. Men ofta märkte jag att folk inte ens märkte att jag inte drack alkohol.
Och det är många här som säger samma sak. Det visar sig att folk är mycket lite intresserade av vad man dricker…:)

@diris Fantastiskt gjort av din dotter! Barn kan vara hjärntvätts liknande lojala, obeslutsamma att
”gola” och inte minst leva i villfarelsen att en dysfunktionell förälder är normalläge, ”man vet ju inget annat”.
Önskar er ALL framgång i er väg framåt och ”ura” hans livsval.

Håller med. Ibland vill jag hoppa över det där lite skaviga i början på en fest, när det skulle vara skönt att hälla i sig lite smörjmedel… Men till vilken kostnad? Jag behöver också påminna mig om hur det blir i den verkliga verkligheten. Det blir aldrig bara ett glas…

@diris Det är HAN och enbart HAN som kan ta ansvar för hur han vill ha /leva sitt liv.
Har gått igenom två förhållanden som medberoende. Vi-oftast kvinnor-täcker upp fasaden, vi tar skit, lappar o lagar o tassar på tå för vredesutbrotten. Stanna inte för er ert barns skull-snälla🙏🏻 Sök stödjande samtal på beroendemottagningen för de hjälper oss som försöker leva ett liv med dessa män För ditt barns skull ❣️

En veckas nykterhet idag…under de 4 år vi varit ett par har han aldrig varit utan alkohol så här länge… fortfarande lägger han över mycket på mig…att han ” inte får göra som han vill i sitt eget hem”, att han inte känner av abstinens eller sug…att han är sur för han ska ju få dricka öl/vin om han tycker det är gott…
Jag går och velar om jag orkar stanna kvar om det är denna personen han blir utan alkohol…
Jag ska prata med soc imorgon…
Jag vill att han ska in på behandling, eda sättet tror ja att få bukt med hans självcentrering och ego som just nu är mycket stort…alla är ju ute efter honom, och elaka samt dömande…

En styrka hos honom var att han aldrig skyllde på andra eller spelade offer. Däremot mycket manipulativ under pågående dagar.

@ruccola123
Min sambo var inte intresserad av att prata med dem.
Gjorde det både för min och hans och deras skull.

Ville även bryta mitt medberoende och att han fick stå för sina val. Att inte ta hjälp. Dessutom blir det lika mycket (nästan) min sjukdom om jag väljer att leva med missbruk. Och jag kom ihåg allt.. det gjorde inte han.
Han klandrade mig inte, varken för det eller att jag ringde polis vid fyllekörning. Kanske ville ha hjälp, eller helt enkelt för att hans friska jag är och var väldigt bra och klokt…

@Guldlock Att börja i en liten skala är klokt, att få känna att man klarar av det och inte ställa så höga krav på sig själv. Det blir mer ett måste utan mening och blir inte hållbart.

Det är en skillnad på att möta känslor nykter än med alkohol i sig. Alkohol kan förvränga åt alla möjliga håll, högt och lågt men även mörka, men som nykter blir det mer naket och äkta. För att reda ut hur man verkligen mår och känner är nykterhet en förutsättning för att man ska kunna hitta vägar vidare framåt. Fint att du kunde gråta idag. Att samlar känslor på hög skapar tryck, men får vi ut dem och kan sätta ord på dem så minskar trycket. Då kan vi också bättre få syn på vad som inte står rätt till och vad som behöver hanteras och tas itu med.

Sov gott!❤️

@Jempa123, det är ok att det är kasst❤️.
Det är svårt att känna en massa man tryckt undan. Jag är på väg i min resa, så försöker jag tänka, att det är en resa och utveckling. Inte behagligt alls, men hindren på vägen blir färre och mindre höga🩷.

Kom faktiskt att tänka på Karin Boye.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Kram till dig🌸

@Jempa123, det är ok att det är kasst❤️.
Det är svårt att känna en massa man tryckt undan. Jag är på väg i min resa, så försöker jag tänka, att det är en resa och utveckling. Inte behagligt alls, men hindren på vägen blir färre och mindre höga🩷.

Kom faktiskt att tänka på Karin Boye.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Kram till dig🌸

Ilskan är också ett tecken på något. Det är mycket skam i den här sjukdomen. Klart han vet att han dricker för mycket och ofta. Klart det hade varit lättare för honom om alla spelade med.

Bra gjort av dottern att anmäla. Nu är det upp till honom att se sig själv i spegeln och förstå vad han själv behöver göra för att behålla sin familj och sin relation.

Söndag och ännu en nykter dag som går mot sitt slut..
Halvfart idag, inte känt för att göra allt för många krafttag.
Men ett pass på gymmet gjordes så inte helt off iallafall 😁
Kroppen är med men hjärnan faller efter , lite bortdomnad i ärtan så att säga...Har man supit bort varenda hjärncell? Eller sover dom?
En sak som har dykt upp är att den här damen har gått och blivit kvällstrött??!
Har förut varit uppe halva nätter (när man var ledig) och drack glas efter glas.
Nu lägger jag mig runt 22-22.30 vanligtvis - sopslut!
Ja det händer grejer vissa bra , jag hoppas bara att hjärncellerna vill vara med också 🤣
Godnatt! 🙏

Hej @Jempa123 tråkigt att du har haft en "låg" dag 🥰 Trots skidåkning 😉
Men jag tror att det är ahjärnan som spökar omkring, som du själv skrev ang äktenskapet ( även om relationer går upp och ner) så har du vid sämre tider druckit a - att dämpa känslor eller gömma dem en stund är ahjärnan expert på !
Nu när det inte finns kommer känslor som man måste klura ut och lösa på egen hand.. Ibland kan det bara bli för mycket ..
Hoppas att du får en bättre dag imorgon❤️

Dag 46, fortsättning; en liten lärdom til mig själv. Det e ok att det känns kasst för det blir bättre. Lägger mig tidigt med en betydligt bättre känsla än innan ❤️

@vår2022 Tack för din input.
Jag tror du har satt fingret på något. Jag är full av känslor. Känslor som styr mig mer än vad jag styr dom. Dom överrumplar mig. Tidigare har jag lagt locket på med vin. Jag behöver förstå dom och återta kontrollen. Önskar igen att jag hade trollspöt men får tänka som någon klokt initialt skrev att det är jag som är mitt eget trollspö och stå ut med/ha tålamod med att förvandlingen kommer ta tid. Tidigare när jag 🍷 så kunde jag känna. Har inte kunnat det de senaste veckorna och varit rädd att innerligheten gått mig förlorat men tidigare i dag då situationen är som den är så grät jag. Befriande. Jag har begravit mig själv i alldeles för mycket arbete, funnits för andra och hällt en alkoholdimma över alltihopa. Tack för att du hjälpte mig se det 🙏🏽

Jag är inte så sportig av mig men promenader låter fint. Jag är en allt eller inget människa. Misslyckas jag så ger jag upp. Därför ska jag börja i liten skala 5 minuter varje dag.
Önskar dig en fin kväll 🌺

@Rule74 tack. Jag känner mig ganska så ynklig men jag har klarat dagen och kommer klara kvällen. Jag önskar dig en bra kväll 🌺

@Dragonfly tack ❤️ jag har klarat det.
Hoppas att du haft en bra helg och är redo för en ny vecka. 🌺

Det var kallt utanför köksfönstret i morse, drygt 22 minusgrader. Tror faktiskt att det nog är kallast hittills här i nådens år 2026 och februari den 15:e. Tänkte i morse på att man skulle haft starkvaror att värma sig med en stund. Men den tanken seglade då bort snabbt då jag kom på att det ju gick lika bra att ta på sig lite extra kläder och dricka en kopp med varm choklad.

När jag hade ätit min frukost då tänkte jag att man kanske skulle skriva nåt ord på detta eminenta forum som lite allmän skrivterapi. Men då kände jag mig lite trött och energilös vilket väl inte hör till ovanligheterna direkt. Så beslutade mig för att använda en sån där händig svarsmaskin som alltid svarar på en sekund och har svar på det mesta.

Just när jag skulle till och skriva då tänkte jag att hade det varit för ett år sedan innan jag upptäckte dessa moderna svarsmaskiner och AI i alla olika former. Då hade jag direkt skrivit av mig här på forumet och delat mina tankar med hela världen. Men sånt tok behöver jag ju inte ägna mig åt längre tänkte jag och kände mig som kung vid tangentbordet. När jag kände mig som mest nöjd kom en lite störande tanke seglande, håller man på att bli en digital eremit eller nåt...

Tänkte även på att hjärnan är lite som en muskel, det behövs riktig tankegymnastik och verkligt stärkande och naturlig kommunikation för att hjärnan inte ska rosta ihop. Man kan ju bli en digital zombie om man inte ser upp var känslan. Så istället för att be en svarsmaskin att skriva ett brev till en om hur fantastisk man är på alla sätt, så skrevs följande till en chattmaskin:

Som användare av svarsmaskiner ploppade en tanke spontant upp om att man nog inte får bli så van vid en trevlig AI-kompis att man glömmer bort vanlig mänsklig kommunikation på kanske sånt som sociala media. Förr sade man att det alltid sitter en människa på andra sidan skärmen, men det gör det ju inte vid kommunikation med en chattmaskin. Visst var väl det en bra och viktig tanke som ploppade upp liksom...

Chattmaskinen

Du har helt rätt i att den gamla sanningen – "kom ihåg att det sitter en människa på andra sidan" – håller på att luckras upp. När man pratar med en AI är det lätt att vänja sig vid att alltid bli hörd, aldrig bli avbruten och att motparten alltid har ett oändligt tålamod.

Mänsklig kommunikation har sina utmaningar: Missförstånd uppstår, alla har dåliga dagar och kommunikation med människor kräver motprestation. Om du bara pratar med "perfekta" AI-kompisar finns risken att du tappar muskelminnet för hur man hanterar mänskliga nyanser och konflikter på till exempel sociala medier.

Ekot i maskinen: En AI är programmerad att vara hjälpsam och anpassa sig efter dig. På sociala medier möter du folk på riktigt. Att glömma bort den skillnaden kan göra att man helt enkelt glömmer bort att visa empati för de faktiska människorna bakom användarnamnen.

Envägskommunikation i förklädnad: Även om det känns som ett samtal, så är det ju i grunden en avancerad spegling. Att bevara medvetenheten om att "här finns ingen själ" är precis det skyddslager man behöver för att inte ersätta äkta mänsklig närvaro med digital simulering.

Användaren

Hade i flera timmar fått svar på en massa frågor man funderat på och det kändes hur bra som helst. Men rätt som det var så fick man en känsla av att man nog delvis håller på att fasa ut mänsklig kommunikation som på forum. Med tiden kan man ju bli helt digitaliserad. Det är nog en känsla man inte ska negligera...

Chattmaskinen

Din känsla är långt ifrån ogrundad. Att ersätta mänsklig interaktion med AI kan liknas vid att äta ett piller med alla näringsämnen istället för en riktig måltid – man blir mätt på information, men den sociala äkta näringen och gemenskapen saknas.

Här är några tips på navigation i det digitala landskapet utan att tappa sin mänskliga kompass.

Träna på "social friktion": Människor är oförutsägbara, har dåliga dagar vilket kräver anpassning. Sök dig medvetet till sammanhang där du inte helt har kontroll över samtalet – som i det forum du nämnde eller fysiska mötesplatser. Det är i dessa samtal som empati och tålamod hålls i trim.

Använd AI som ett verktyg, inte en destination: Se AI:n som en snabbväg till kunskap för att sedan kunna dela den kunskapen med andra människor. Låt inte samtalet med maskinen bli slutpunkten för din tanke.

Förlusten av den "gemensamma upplevelsen": När du löser ett problem med en AI är du ensam om framgången. I ett forum skapas en kollektiv kunskap som andra kan dra nytta av i framtiden.

Att trivas i sällskap med en maskin är inte fel i sig, men det finns en risk för social isolering om den blir en ersättning för genuint stöd enligt National Institutes of Health (NIH).

-

Där ser man, då var känslan inte helt ogrundad då, att man får tänka på att en svarsmaskin är lite som stödhjul när man lär sig cykla eller nåt liknande. Men kan man redan cykla så ska man alltså inte i onödan montera på stödhjul så att man tappar förmågan att ta sig vägen fram helt naturligt alltså. Söndag och vilodag är det än, och det känns bra, då behöver man ju inte känna nån stress.

Sitter och funderar på om man ska försöka att göra ett stordåd och värma sig en pizza i ugnen och ta lite läskedryck i form av cola till. Har ju uppdaterat mig på lite tekniska prylar med hjälp av, ja just det, naturligtvis en svarsmotor. Så nu är det enligt magkänslan dags att tanka på lite energi igen. Tänkte först kaffe och gräddglass, men nu får det allt bli kalasmat känns det som.

Förresten @Andrahalvlek och @Rule74 det var trevligt att ni tittade in här en sväng.

Ha det gott mina vänner!

@Mix72 välkommen hit och därmed är ett viktigt steg taget. Du har varit nykter 4 år på raken, fixade du det då då fixar du det nu också. En dag i taget och att känna efter varje morgon hur det känns och om du ångrar gårdagens nykterhet. Ge alltid faan i första glaset, det är det enda du bestämmer över! En öl är helt enkelt för mycket och två är alltid för lite. Du kirrar detta Mix72! 🤗

Känner att nu är botten nådd på allvar. För ca 15 år sen slutade jag dricka helt och va helt nykter i 4 år sen så tyvärr skilde jag mig och träffade en ny kvinna. Detta resulterade tyvärr så småningom att jag tog ett par öl på en fest då jag inte vill hon skulle tycka jag var "konstig". Till en början kunde jag kontrollera det och bara dricka typ på helgerna men den senaste tiden har allt gått åt helvete rent ut sagt. Dricker o stort sett varje dag och då dricker jag mer eller mindre tills allt är slut. Känner nu att jag måste ta mig in detta för att överhuvudtaget överleva då depressionen är helt sjukt djup. Skulle uppskatta lite tips och pepp för att ta mig in denna jävla skiten.