Senaste kommentarerna i forumet

@spoix90; tack, och tack även för tipset om en mycket passande symbol att ha på skrivbordet när det städats ordentligt! Kanske sprider det sig en ordning därifrån, jag har en tendens att skapa stök runt omkring mig med diverse projekt...

Nu får jag väl passa mig så jag inte sväljer stoicismen med hull och hår, finns säkert avarter och saker att se upp med även där men den närmast hedonistiska livsstilen jag kört med har nått vägs ände i alla fall vad gäller alkohol.

@Gåbert; tack för gratulationerna! Jag inser att det inte är alla förunnat att kunna göra denna resa tillsammans som vi gör. Vi drack sorglöst tillsammans under många år, exakt lika mycket och lika ofta, och vi kom till ett gemensamt beslut samtidigt och egentligen utan att något särskilt hade hänt. Det var bara dags att släppa sargen där och då, vi visste inte hur vi skulle reagera men bestämde oss för att ta det som en spännande utmaning.

Det känns väldigt tryggt för oss att veta exakt hur vi tänker om eventuella avsteg som kan komma, jag inbillar mig att det är lättare att komma på banan igen om ingen av oss är rabiat och dömande i detta. Detta är något jag sett många är mycket varsamma med på forumet, jag tackar ödmjukast för dessa lektioner och ser värdet av klok vägledning jag kan tillämpa själv.

Vi diskuterade även litet om vad man kan säga till kollegor utan att krångla till det för sig i onödan. Om man alls behöver säga något, det borde vara vars och ens ensak och inget man frågar om kan man tycka. Saken är ju den att jag inte har någon som helst lust eller behov att dricka alkohol längre och då får jag agera på det. Skulle hon vilja testa att ta några glas så får hon såklart göra det, jag är här - hon kan inte falla långt om hon ens skulle räkna det som att falla (jag gör det i alla fall inte).

Jag har läst på litet här på forumet och fått bekräftat att det går alldeles utmärkt att vara på julfester och ha skoj utan A, tack för ytterligare ett vittnesmål om detta Gåbert!

Välkommen! Riktigt starkt jobbat!
Är i exakt samma situation. Hurvida det fungerar eller ej att dricka måttligt är omöjligt att säga för vissa fungerar det för andra inte. Man får isåfall göra en avvägning om det är värt risken. Men visst går det. Men de flesta här säger att total avhållsamhet är enklare.
Här finns massor av kloka människor och du kommer få många olika svar!

@supportivechaos
Minns att en kompis sade till mig för flera år sedan att en sund relation ska bygga ett "vi" och inte förstöra ett "jag". 🌺
Så rätt hon hade.

@Gåbert Tack snälla! Ja jag känner att jag verkligen gjort en helomvändning från att dricka nästan varje dag till att nu dricka måttligt sen en månad tillbaka. Som du säger så har det verkligen gjort effekt även för min sambo, eftersom det inte känns kul att festa på när jag låter bli. Jag trodde det skulle kännas jobbigare än det faktiskt gör, att göra "min grej".
Nu är han igång och dricker igen i veckan, fast mest i smyg. Någonstans tänker jag att jag kanske kommer hoppa över att dricka vissa helger ändå. Han har ju inte hållit sig till planen, så egentligen behöver inte jag heller göra det. Lite omvänt med detta resonemang 😂 Men faktiskt.

Det kan hända att jag tar någon eller fler vita månader efter nyår, utan att ta hänsyn till vad han tycker är "roligt". Alkoholberoende är inte en rolig sjukdom.
Såklart kommer han ju anpassa sig efter detta, han kan ju inte gärna tvinga mig att dricka😅 Inser han förstås själv.

Just nu försöker jag jobba med mitt medberoende, läser böcker om det och vill lära mig att fokusera på mig själv. Det känns befriande! Jag har insett att jag gått igenom en hel samling relationer i livet i fullt blomstrande medberoende och känner mig nu lite hoppfull att jag kan ändra mig.

Hej!

Jag har nu varit alkoholfri i snart 8 månader. Tog ett beslut att sluta då jag i samband med långvarig hög stress började dricka vin varje kväll. Cin konsumtionen höll i sig och växte så till den grad att jag fick oroskänslor om det inte fanns något vin hemma och klockan visade att bolaget skulle stänga snart…
Stressen har lagt sig och jag har gjort förändringar som hjälpt mig. Nära 8månader som alkoholfri nu som sagt.

Frågan är: går det att dricka måttligt efter att ha haft lång period av dagligt intag av alkohol?
Någon som lyckats vara måttlig efter liknande dryckesvanor?

@supportivechaos
Ja några exempel kan jag nog få ner här. Även om det ibland efteråt känns som om jag kanske förstorar eller minns ”fel”. Så vet jag att det inte är så utan att det är min uppfattning och mina känslor som räknas.

Exempel 1: Vi hade kommit överens om att gemensamt prata med barnen om att vi ska separera. Sedan säger X att han vill att jag tar det för att det är ju ”jag som vill skiljas”.
Jag står på mig och vill att vi tar samtalet tillsammans och att vi innan vi pratar med dem ska komma överens om vad vi ska säga.
X kommer hem senare på dagen efter att han varit och tränat och säger att nu har han minsann redan pratat med barnen själv.
Jag pratade med barnen senare på eftermiddagen och det visar sig att han ringde dem efter vårt samtal och berättade för dem på TELEFON.

Exempel 2:
X letar alltid efter saker. Är det inte nycklar, telefon så är det någon jacka eller något annat. Härom dagen när han ska till jobbet letar han efter en speciell jacka och hittar den inte. Han frågar arg och stressad
-Var är min svarta jacka
Jag: - jag har inte sett din svarta jacka
Han letar hysteriskt efter jackan. Saker flyger när han letar, dörrar smälls hårt igen och han kommer sedan tillbaka
- jag hade ju min jacka bara för någon dag sedan du måste ju ha sett den?
Jag: nej jag har inte sett den
Han springer och letar mer (har nu missat bussen och är arg)
Han- du har ju flyttat på alla mina cykelkläder då måste du ha flyttat på min jacka med!
(Jag städade inför husvisning och hängde då hans svettiga cykelkläder i källaren bland cykelhjälmar och andra sport kläder)
Jag: - jag har inte sett och jag har inte rört din svarta jacka

Exempel 3: vanligast av allt är nog när vi bråkar och jag sätter ord på mina känslor eller hur jag upplever situationen som exempelvis: när du säger så här (upprepa vad han sade) så känner jag mig förminskad och jag blir ledsen.
Han: du tolkar alltid fel.

Bara några exempel… jag har många på lager. Jag brukar faktiskt skriva ner dem. För jag upplever att efter ett par dagar så har hjärnan en förmåga att förtränga och förändra vad som egentligen hände och till slut vet jag inte vad som är sant eller inte.

@Tröttiz och @has tack för att ni delar.❤️
Det hjälper att läsa era erfarenheter, för jag märker att jag ofta börjar “försvara” honom i mitt eget huvud bara för att han inte dricker varje dag. Tankar som: “men han är ju inte så sjuk som andras partners”, “han är en fantastisk pappa”, “överdriver jag?”
Men när jag läser om pendlingen, DARVO, förnekelsen, och den där känslan av att tappa bort sig själv, då känns allt igen.

För mig har pendlingen varit värst.
Dagarna då jag är helt säker: Jag måste lämna.
Och sedan dagarna då han är nykter, varm, gullig, rolig, och hela jag gör ett tvärkast: Men varför ska jag lämna? Han är ju fantastisk.
Det är som två olika verkligheter, och jag fastnar i mitten.

Och så händer det där subtila som drar undan marken igen.
Som idag: jag tog en Ipren för bihålorna och skojade om att jag “väl snart är immun”. (pga att jag behövt ta värktabletter de senaste fem dygnen)
Hans reaktion?
Du har ju alltid knaprat tabletter rätt friskt.

la en värdering i något som inte ens var ett problem

Helt sjukt. Typ antingen vill bryta ned mig, eller "likställa" oss, eller jag vet inte? Eller så syftar han på att jag äter SSRI sedan flera år pga PTSD. Oavsett inte ok, men så säger han typ: men jag menade inget illa, du skämtade ju själv om det. (Och då tänker jag: överdriver jag? även om det inte alls är rimligt att säga så till sin partner. Borde man inte istället typ, stackare, fan vad du ska behöva gå runt med förkylningar.)

Det är så subtilt.
Men det är exakt de här små nålsticken som får mig ur balans.

Och så börjar pendlingen om.

Vi är nu mitt i försäljningen av bostaden, och ändå kommer impulsen att bagatellisera allt eller hitta minsta ursäkt att stanna. Jag ser det så tydligt nu, hur starkt medberoendet är och hur lätt min hjärna normaliserar saker direkt när han är charmig och nykter.

Era berättelser påminner mig om att man inte behöver leva med någon som dricker varje dag för att ändå bli nedbruten.
Att även “små” återfall, subtil gaslighting, minnesförskjutningar och ständiga små pikar räcker för att man ska tappa fotfästet.

Och att det inte är kärlek, det är något som händer i kroppen när bra och dåligt blandas ihop tills man inte vet vad som är vad längre.

Tack för att ni delar. Det gör att jag känner mig mindre ensam, och det hjälper mig hålla fast vid beslutet.

@Himmelellerhelvette
Hej.
Jag har läst Djävulsdansen gällande böcker. Ovan nämns flera böcker, Katerina Janouch har ju också skrivit en : "Anhörig". Jag har inte läst den själv, men kunde kanske vara något?

Det som gör att man kommer vidare kan ju skilja sig åt, vad man behöver.
Något, bland många saker som hjälpte mig komma ur medberoende, var att försöka förstå mera och här var boken Beroendepersonligheten till stor hjälp.

Kram.
💜

@myssockan Det går… upp och ned, som vanligt.
Vi är mitt i processen att sälja vår lägenhet nu, och det är som att allt blir verkligare för varje dag, och samtidigt svårare att ta in. Jag pendlar fortfarande mellan klarhet och tvivel. Ena stunden känner jag en enorm lättnad över att äntligen vara på väg ut, och i nästa sekund kommer känslan av “men han är ju fin också, varför gör jag det här?” (vi hade t ex en jättebra helg ihop, och det är som att allt är bättre än någonsin nu när jag bestämt mig.). Precis det du beskriver med kognitiv dissonans. Det är som att hjärnan slåss för att hålla kvar en gammal bild, för att slippa se hur motsägelsefullt allt egentligen varit.

Det hjälper att höra dig sätta ord på mekanismerna bakom tvivlet. För du har helt rätt: om relationen varit trygg och bra hade inte hela mitt system varit så här splittrat.
Tvivlet i sig är ett tecken, även om det är smärtsamt att inse det. Men så kan man typ gå ett steg längre och bara: tvivlar inte alls som ska lämna, oavsett relation? (eller jag vet inte)

Och vad modig du är som hittat ett möte och bestämt dig för att gå! <3
Jag hoppas verkligen att du får samma känsla som jag, att människor där förstår utan att man behöver försvara eller förklara. Det känns som att något i en mjuknar lite då, som att man får tillbaka en bit av sin egen röst. Och allt blir ännu verkligare.

Tack för att du finns här och delar dina tankar.

@Gåbert Kan rekommendera komedier! Eller American Fun homevideos (AFV). Herregud vad jag skrattade gott, kunde knappt sluta.

Alla känslor blev liksom i kubik den första tiden. Ilsk som en bålgeting, skällde ut folk på jobbet (har aldrig hänt innan), kunde knappt lugna ner mig. Tack och lov dämpades alla känslor lite med tiden, det hade varit tufft annars 😅

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack f svar. Jag hann scanna av nätet mha AI, bl a Hjärnfonden:
På cirka tre veckor är minnesfunktionerna oftast återställda (för en "normal" riskbrukare) , men annat som dopaminproduktionen kan ta månader, läste jag. Den som missbrukat hårt kan behöva flera år för att bli återställd eller ha ådragit sig permanenta skador.
Som du skrev: viktigt att göra saker som ger oss dopaminkickar på naturligt sätt!

@myssockan Tack för att du delar med dig av dina utmaningar - och framsteg! Du kommer att fixa detta, även om det förstås är jättesvårt om ens partner inte är fullt med på resan. Bra ändå att ni båda jobbar på det och att ni har varsin egen plan, men han borde respektera din plan att vara vit en längre tid, tycker jag. Om det blir tråkigt för honom att dricka själv, desto bättre. Då lär han få lättare att vara måttlig, tänker jag. Min partner tyckte att jag borde hålla upp minst tre månader men kom på att hon själv vill dricka vin och även i mitt sällskap. Hon förstod dock att hon måste acceptera min plan om att börja med en vit månad och lovade att hon inte skulle dricka i mitt sällskap under den perioden. I övrigt bråkar vi om det mesta ...)

@vår2022 oh jag springer också med hund! Härligt!!

@Molnet jag känner inte bakgrunden som du och din man har, men tänker att osäkerheten har har kanske bygger på tidigare erfarenheter eller en osäkerhet han själv bär på, kring var han får plats i ditt liv? Vad vet jag.
Men jag tror på kommunikation och hoppas ni kan prata med varandra. Ibland kan man behöva involvera sig som par i samtal med någon utomstående som kan guida samtalet om man tycker det känns ok.
Jag tror inte på att begränsa sina intressen eller att stå tillbaka helt för en annan, men jag tror på att ge och ta och försöka hitta en gyllene medelväg, om man lever tillsammans.

Själv har jag slutat gå på vissa fester, min man får representera familjen, för jag tycker det är drygt att hänga med folk som mest pratar o dricker..
Sen hittar vi andra saker som funkar för oss att göra tillsammans. Och andra saker gör jag utan honom.
Jag har emellanåt haft starka tvivel på vår relation då jag ensam avstår från alkohol men det har gått över efter ett tag. Det går i vågor..

Håller tummarna för att det ska landa i någor bra för er!

@Himmelellerhelvette Jag läser Fri från medberoende, den är väldigt bra! Sträckläste nästan halva boken igår. Himmel, helvete och allt däremellan, var ju också väldigt bra. Anna Kåvers böcker är alla kloka, mjuka och väldigt läsvärda.

@Gåbert Det är olika för alla, men på tre veckor återställs inte hjärnkemin. Tre månader är mer rimligt. För en del tar det ännu längre tid. Och det är ju viktigt att göra roliga saker, så att man släpper loss måbra-hormonerna.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette
Tack! "Varför har ingen berättat det här för mig" läste jag nyligen. Den hjälpte mig mycket. Ska kolla upp de andra.

@Andrahalvlek Underbart med allas positiva inlägg nu!
Bara en fråga t dig: Var har du hittat fakta om hur lång tid det tar för hjärnan att bli återställd?
Jag har någonstans läst tre veckor, men jag antar att du hittat bättre källor.

@Molnet Så bra att du säger till maken att du behöver de där roliga aktiviteterna! Man ska ju inte behöva bära eller begränsas av någon annans oro, tycker jag.
Fortsätt att ta tillvara på livets möjligheter!

@Vitvargen Grattis till de hundra dagarna! Så fint att ni gör det ihop du och din fru - och hennes kloka svar på din fråga om julbordet. Om du frågat mig skulle jag förstås också sagt att du gör ditt val utifrån att ha värderat alla relevanta faktorer. För mig var det dock inget problem att dricka a-fritt på julbord med jobbet, utan det kändes skönt att inte vara bedövad - annat än av groteska mängder mat och godis ;-) Men en övernattning kan ju bli större utmaning, med "samkväm" på kvällen ... Fast det kan ju vara väldigt skönt att bestämma sig för att gå och lägga sig tidigt eller hålla sig nykter. Skönt att vakna pigg! (Så många ggr jag stapplat upp bakis till hotellfrukost. Fy!)

@Carisie med flera: tack för mkt fin pepp!
Fotboll och öl behöver ju absolut inte hänga ihop. (Tänker på dansken som sprang in och slog till domaren...) Inte heller konserter eller teater och alkohol. Jag är lite undrande och bekymrad över att så många skaffar sig sådana ovanor. Synd att betala biljett och sedan se genom ett alkoholfilter ... Inte för att jag vill moralisera, aldrig, men det känns dumt.
Däremot har jag svårt att se att inte vinprovning och vin hör ihop ;-) Allvarligt: klart att man kan spotta ut. Jo, det har jag gjort på franska vingårdar, men i mitt vingäng har det aldrig hänt, så det skulle kännas som att lite provocerande bryta mot etiketten. Jag skulle nog behöva en bättre förklaring än att jag vill hålla mig nykter och skona min kropp. Kanske ska köra med klassikern att jag kör bil. Det är väl det enda som inte ifrågasätts i Sverige.

•Fri från medberoende.

•Djävulsdansen- Bli fri från medberoende

Kan inte komma på fler på rak arm men sedan har dessa böcker hjälpt mig mycket också:

•Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar.

•Myten om det normala.

•Himmel, helvete och allt däremellan.

•Känslofällan

•Läk dig själv.

•Dansa mjukt med tillvaron

•Varför har ingen berättat det här för mig

•Jag kan ha fel

@Vitvargen bra och intressant skrivet! Att ändra sin livsstil innebär så mycket mer än att ändra någon detalj oftast. Samt ju mer man tänker och reflekterat märker man att beteenden hänger ihop och skapar ringar på vattnet så att säga. Grundfilosofin i stoicism är väldigt sund och tänk vad kloka människor var redan på den tiden. Många drar likhetstecken mellan forntiden och barbarer, medan det var högst mänskliga människor med moral och sunda värderingar. Tror på många sätt vi lever i en grymmare värld idag. Kan förövrigt tipsa om att mynt med marcus aurelius 161-180 går att komma över till en högst rimlig peng och kanske för dig hade varit en rolig skrivbords utsmyckning och något greppbart att vila ögonen på och stanna upp i vardagen och filosofera!

Glad att ha snubblat över den där stoicismen, det är som att ha hittat ursprungsritningarna till det goda livet och faktiskt det mesta av modern psykoterapi - det mesta känns igen och det är inget hokus pokus men kan hjälpa till att renodla och förstärka bra cirklar!

Faktum är att jag ser att många av er tänker och agerar helt i enlighet med gammelgrekiska stoiker som Marcus Aurelius, Seneca och Epiktetos, inklusive vikten av att föra dagbok, reflektera aktivt och utbyta kunskap med likasinnade, ta ett radikalt personligt ansvar. Nyckeln är att inte låta det stanna vid snack, det ska vara verkstad också. Har upptäckt en del saker jag måste bättra mig rejält på, inte för att jag inte vetat om dessa brister men nu fick jag extra motivation eftersom det inte är skitdetaljer. Tex ett stökigt skrivbord, det är mycket sämre än man kan tro.

Det kan ta sig uttryck på många sätt, dessa stoiska grundprinciper. Tex här om dagen nämnde jag för frugan att jag ska på julfest med firman med övernattning på en trevlig konferensanläggning, funderade litet på hur jag ska göra med julbordet osv. Har tackat ja sedan länge och tyckte att detta är ett intressant test oavsett om jag skulle ta några glas för att inte verka konstig och väcka misstankar, eller om jag helt enkelt dricker A-fritt.

Hennes svar var nästan exakt som jag skulle svarat henne och det kom från hjärtat utan någon som helst underton: "du gör precis som du vill eller som det blir". Nej, jag tror inte hon skulle se detta som ett misslyckande och det är helt sant som hon säger, vi har aldrig lovat varandra evig nykterhet och det är inte målet egentligen. Det råkade bara bli så att vi inte druckit någon A alls under en tid eftersom vi båda mår så enormt mycket bättre utan.

Kanske vet hon att jag redan bestämt mig, men jag vet också att hon inte skulle bli besviken eller se det som en biljett att testa litet själv under motsvarande omständigheter. Hon var i full kontroll över sina reaktioner, inga som helst försök att styra mig - här ser jag stoiska principer "in action" där hon bara är som hon är egentligen, vis och vacker inifrån och ut.

Det råder nog ingen tvekan om vad de stoiska filosoferna skulle gjort med A på julfesten, men nu vet jag litet mer om varför jag gör som jag gör. Kanske kan det även ge litet inspiration för att snickra ihop bra undanflykter som jag kan dra utan att tappa självrespekt :-)

Ha det gott alla!

@Thompa_68 tackar på påhejningen :) ja alldeles snart är jag på två veckor igen och förhoppningsvis för sista gången :)