Senaste kommentarerna i forumet

Ledsen och skamsen att behöva meddela att jag ramlat dit igen. Just nu mår jag väldigt dåligt och jag vill skriva ner lite av det här, så att jag kan läsa det igen kommande dagar och reflektera mera. Jag hade lixom klarat 15 dagar utan att dricka!
Självklart är det fysiska negativa effekter nu, dagen efter att jag drack, så jag känner av kallsvettning, darriga händer, ringande i öronen, smått illamående, plus ångest och negativa känslor som skam, besvikelse, en viss känsla av uppgivenhet (men har inte gett upp).
Vad hände?
Jo, låt mig försöka reflektera i vad det var som verkligen hände. En sak är faktiskt att jag blev mindre aktiv här i forumet senaste tiden. Jag tror absolut att det är en av faktorerna här. Jag har fått en enorm boost av forumet och kommentarer här, mycket mer än vad jag trodde från början. Borde ha hållit i den goda vanan att gå in här regelbundet, gärna en gång om dagen eller åtminstone varannan dag. Visst jag har haft väldigt fullt schema, men jag inser ju att jag behöver lägga energi och tid på detta med kampen mot alkoholen, även när jag har fullt schema.

En annan faktor var att jag tillät mig att dricka under flera efterföljande dagar (lördags, söndags, måndags ganska "normalt", men igår väldigt onormalt mycket). Jag hade vänner över som gjorde några drinkar och jag tackade ja till dem. Då kändes det ändå ganska medvetet. Jag har ju börjat med Naltrexon, och på något sätt tänker jag att då bör jag ju testa att dricka lite, för att se om det hjälper mot suget. Något som jag och läkaren pratade om på beroendecentrum var att jag skulle vilja ha kvar alkoholen i livet på något sätt, även om det bara är ett glas då och då för smakens skull och det sociala. Det är tydligen en del som klarar av det och att Naltrexon har hjälpt dem. Men jag tänker också på en del av kommentarerna här, jag tror det är både @Vitvargen och @vår2022 som varit inne på det att det låter som att jag själv inte har accepterat helt att jag inte klarar av att dricka alls. Och det är nog så, att jag inte vill acceptera det. jag vill lixom kunna dricka lite, utan att bli påverkad. Och varför är det så viktigt då? mm, det måste jag tänka vidare på längre fram.
Hur som helst. Jag drack "normalt" lördag, drack en liten drink och en folköl och en vanlig öl. hade även vänner över på söndag och jag bjöd på vin. Drack mer nu på söndagen, 3 glas vin, en drink och en öl samt smyg-huttade i köket vid 2 tillfällen innan jag gick och la mig. Här borde jag ha stannat upp dagen efter och gått in här och skrivit av mig.
Om jag inte haft någon alkohol kvar hemma hade det kanske slutat där. Men måndagen så hade jag flera öl kvar hemma som jag drack upp på måndag kvällen, det var kanske 4st öl.
Tisdagen är då det riktigt spårar för all alkohol är slut förutom en vodka flaska som en av vännerna glömt kvar... ja ni fattar själva, den börjar jag dricka på tisdag redan vid lunch tror jag. Det var inte ens en lång diskussion med mig själv om den, det var som att det bara gick på någon sorts auto-mode och när jag väl började dricka av den så var det kört.

Idag har jag varit till beroendecentrum igen (hade tid) och fick prata med en trevlig sjuksyrra där om detta. Jag tog upp bland annat att jag inte vill lura mig själv och tro att jag kanske kan komma till ett liv där jag kan ta ett glas då och då om det verkligen inte går för mig. Men tänk om det då går? Ja, då vore det ju trevligt. Men om det inte går, då vill jag ju hellre ha ett alkoholfritt liv bara. Och det är ju faktiskt här som jag har skrivit, och hur många gånger har jag inte själv tänkt det, att jag inte kan kontrollera lite gran, det slutar alltid på samma sätt.

Suck... ja hörni, jag skulle uppskatta era kommentarer. Jag kan väl säga att ni får gärna vara ganska mjuka så här första dagarna efter mitt återfall, jag har så jobbiga känslor inom mig så jag behöver lite mer pepp nu i början. När jag mår lite bättre är jag mer redo att försöka bena ut mer vad gäller detta om min inställning och acceptans till alkohol osv.
Men oavsett vad det blir för beslut längre fram i livet, så skulle det ju absolut vara bra om jag inte drack något alls nu så här i början av min resa.
Och jag mådde ju så bra! 15 dagar utan att dricka, jag upplevde att jag sov bättre, min kropp kändes bättre, jag hade mindre ångest, jag var stolt över mig själv. Vill dit igen, vill njuta av livet utan alkohol, för livet med alkohol känns ju så här som jag mår idag, sjukt jobbigt.

@Ny dag Så bra ändå att bakslaget stannade t helgen! Ja, men så är det, vi lurar oss själva. Det handlar inte om okunskap, det handlar om beroende.
När du säger att du ska läsa om hur alkohol förstör hjärnan, tänker du att det blir hjälpsamt? Jag tänker att vi liknar varandra mycket i vårt drickande/hur jag drack. Jag hade ju inga uppehåll som du, du vet ju..jag drack tills jag en dag slutade. Jag skulle ha kunnat läst hur många böcker som helst men det hade inte gjort nytta men för andra gjorde/gör det nytta.
Skriv här på forumet, gärna ngt varje dag. Behöver inte vara långt men här träffar du likasinnade. Du behöver inte lova ngt men skriv gärna. Och du, ha en jätteskön resa🌷

Kram 🥰

@november25 Hur mår du? Går det ok med ditt nya måttlighetsmål på 6 enheter per vecka? Det låter ändå som att du har haft stabila veckor och att du har ett lugn i dig. Du skrev lite om din son som fyllt 18 och så smått börjat utforska alkohol, det lät ju också bra med tanke på hur många som börjar i tidiga tonåren. Jag har två lite yngre tonårssöner som aldrig varit på fest eller blivit bjudna på alkohol, och de har inget intresse av det än tack och lov. Men jag som är hemmadrickare har börjat tänka mer på det faktum att de sett mig så ofta med ett glas i soffan. Aldrig påverkad på något sätt, lyckligtvis. Men just att de troligen ser det som en naturlig del i vardagen. Känns ju inte bra. Det står med på min lista över anledningar att inte dricka.

Själv har jag varit förkyld i snart 3 veckor men det har ändå blivit en del dryckesdagar. Vad konstig man är. Vanan sitter djupt! Har bra böcker att läsa och jobba med.

Ville bara titta in och önska fortsatt lycka till! 🌹

@F77 klokt att ta dig själv ut ur situationen och ta hjälp utifrån! Ta hand om dig.

@fooliehutten
Grattis till dina år också! Väldigt bra jobbat. Intressant läsning om hur du upplevde år 2 och 3.
Tack för det

Grattis till ett år. Starkt jobbat!
Jag ligger ca 3 månader efter dig.
Det kommer att bli en spännande resa över vår och sommar. Men som du skriver, det har gått relativt lätt.
Ångesten har absolut varit värst för mig Inte törsten.
Alla som är glad för ens skull (söner och släktingar m.fl.)har varit en sporre.
Nu blickar vi framåt. Tar dag för dag…

@SofieAsp @axa @Amanda L @blyg alkoholist @Dratten
Känner igen mig. Har precis samma beteende. Finns det så dricker jag tills jag däckar. Vaknar sen på natten och blir överlycklig om det finns något kvar så att jag kan däcka om.

@Jempa123 Det är skönt att ha balans och minskad ångest. MEN jag trodde att jag skulle vara piggare som nykter. Nu ska jag göra ett sista ryck innan sängen hägrar.

@Sesame
Jag kommer att återkoppla om ett par månader.
Tack för dina kommentarer!
Önskar dig allt gott! 🤗

Dag 111. Är såååå trött. Och har egentligen inte så mkt att säga kring det mer än att jag är nykter och inte alls sugen på att dricka; så tacksam för det! Upplever en känslomässig balans som jag inte gjort på många år; kanske aldrig?! Det e fint!

Hej @MarkSz

Goda nyheter 🙂

Du har helt avseende att kontrollera din flickvän.

Det leder inte till något gott utan endast till ilska och irritation...

Riktigt trevligt att höra att det verkar gå åt rätt håll!

Jag får önska Er båda ett stort Lycka Till!

@Sesame Hon har inte bokat någon tid.
Däremot har hon försökt att inte koppla av med ett glas på vardagen.
Jag har märkt att hon är piggare och hoppas att hon håller vad hon lovar.
Jag vill inte kontrollera henne, det skulle inte hjälpa till på något sätt.

Hej @MarkSz

Har ni kommit vidare i Er relation?
Vad jag menar är att du skrev att hon skulle ta tag i sin problematik.

Har hon gjort det? T ex beställt en tid på sin vårdcentral?
Eller är det så att "katt-och-råtta"-leken fortfarande är aktuell?

@Himmelellerhelvette Ja… det där med föräldrar är inte alltid enkelt. Jag skulle inte kalla det att du är medberoende till din mamma. Jo, om du går in i hennes beroende att dricka. Nu dricker du inte längre men det skulle då tex kunna att du skyddade hennes drickande. Jag tänker att vad du gör är att du längtar efter den mamma du aldrig har haft för hon var fullt upptagen med sig själv. Jag tänker att du längtar efter bekräftelse efter hennes kärlek, och att det då kan vara svårt att säga nej t henne.
Jag hade det bra under min uppväxt men längtade efter mammas bekräftelse att känna att hon var stolt över mig, säga fina ord t mig. Hon gjorde aldrig det men före hon dog fanns ändå känslan där h mig.
När vi hämtade våra barn i deras hemland, var borta i sex respektive åtta veckor sa jag till min mamma, du sa aldrig att du längtade efter mig/oss. Hon svarade, jo men det gjorde jag väl och jag sa, nej det gjorde det inte.

Har du träffat någon psykolog ännu? Nyfiken på hur det var i så fall.

Kramar 🥰

@Bubbelmorsan, ja det är verkligen mysko hur så många missar detta "superpiller"! Läste några artiklar i Aftonbladet nyligen om hjärnan, om "hjärnhacks" hur man vårdar signalsubstansbalanserna, en hur man kan hålla sin hjärna fräsch. Ena artikeln missade alkohol helt, och den andra nämnde "inte dricka mycket alkohol" i en bisats i sista meningen:
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/pB1gpR/enkla-knep-forsta-din-hjarna-…
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/n1WPyn/vanorna-som-kan-ge-dig-en-yng…

Visst är det fantastiskt med denna normaliserade blindhet för något som berövar folk deras hälsa och bryter sönder relationer och familjer på löpande band.

Sedan maten, ja det är lika med mig. Åt rätt friskt och mer regelbundet tidigare, men jag blir liksom inte hungrig på samma sätt längre och glömmer ofta äta eller har inte tid. Men nu när jag vet om tex detta med protein så trycker jag medvetet i mig proteinkällor under dagen, har med mig litet proteingrejer på jobb osv.

@DSE, starkt jobbat! Själv tvivlade jag på mig själv första året och gick med i AH typ på nykterhetens årsdag. I tvivlet fann jag på nå’t kufiskt vis det motstånd som krävdes att ta spjärn emot för att kunna dra mig själv framåt dag för dag. Jag hade bestämt mig att vara nykter och det gick ändå hyfsat lätt med det år 1. År 2 trodde jag skulle bli lättare, men tji fick jag. Jag mådde bättre, men min vana trogen tordes jag inte ta ut någon seger här inte. Kan ha varit dystymikern i mig med erfarenheten att hushålla med glädjen så den inte tar slut direkt? Jag upplevde trots detta en stabilt växande trygghet som bort räcka till genererande av ett lyckligt år, men inte riktigt. Kampen gick alltså vidare med känslan att det långsamt ändå blev bättre och bättre. En bit in i år 3 håller det på att sätta sig en känsla av att livet är hyfsat gott. Det känns tydligt att beslutet om nykterhet var rätt och det togs när jag druckit klart. Jag kan inte se att någon situation i livet skulle få en guldkant av alkohol, så har det faktiskt känts under hela resan från dag 1. En dag i taget och var morgon fundera om jag ångrar att jag var nykter igår. Hurra till dig för år 1👌🥳

@Himmelellerhelvette Åh, det är så svårt. För i slutändan vill vi ju hjälpa våra anhöriga. Vi är ju den enda som ställer upp. För mig har det handlat om gränsdragning gentemot min mamma. Först: ”städa tänker jag inte göra, jag ansöker om hemtjänst till dig”. Och jag följer inte med på alla läkarbesök, så jag ordnade ledsagning åt henne. Någon från hemtjänsten följer med henne.

Sen i akuta situationer har jag hjälpt henne förstås, kört henne till akuten osv, men direkt därefter har jag växlat upp hemtjänsten hos henne. Ringt biståndshandläggaren så hon fått mer frekventa besök. När hon varit som mest sjuk har de kommit tre-fyra gånger dagligen. Även nattetid har de kommit när hon mått som sämst. Trygghetslarm har hon också, vilket är en trygghet för mig. (Om hon kommer ihåg att använda det!)

Vid dusch och blöja drog jag en skarp gräns också. Minns att jag sa till min mamma: ”Torka dig i röven gör jag fan inte”. Det kunde vi skratta åt båda två faktiskt. Nu är min mamma i en bättre fas igen, hemtjänsten städar var 14:e dag och tvättar var 14:e dag, så varje vecka besöker de henne. Varje måndag kör jag henne till affären så att hon får veckohandla, och då får vi 45-60 min ihop. Det verkar hon nöjd med. Hon vet att vi träffas och pratar varje måndag, hon kan vila i det. Det åtagandet har jag okejat, det hinns med.

Så gränsdragning är nog enda sättet, och att sedan bevaka sina gränser. Hon bor några hyreshus från mig, i år är det 10 år sedan jag flyttade min mamma 30 mil till min hemort. Det var enda sättet, hon har ju bara mig.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette, ja du vad är basis egentligen? För mig tror jag det är att det satt sig med en dag i taget och vakna fräsch och känna på det var morgon. Initialt var varje dag en påtaglig känsla av kamp i varierande grad och morgnarna en paus i kampen inför den nya dagens kamp. Det har satt sig, blivit rutin. Påminnelser behövs dock och nu gav du mig en. Jag märker att det i forum alltid ger mig energi av att läsa och skriva, vilket är en basic för mig. Tror också som du att beroende kan skapa knepiga relationer och jag har klippt ett antal såna genom åren. Bra att du distanserar dig från din mors bubbla. Det gäller att hushålla med sin hälsa, annars är man inte bra för någon; allra minst sig själv. Kram och kämpa på, det gör du så bra🫶

Planen för kommande dagar; jobbresa idag till i morgon, inga problem att avstå. Fredag ska en vän firas men jag tar bil så inga problem. Den stora utmaningen blir lördag som är planlös. Med hus finns alltid att göra men utöver det massa ”tom” tid. Tror jag ska göra en ”sällansak” som @andrahalvlek skrev om i sin tråd. Min garderob behöver en rensning. Sen planera in ett pass på gymet mot kvällningen så har man klarat lördagen också. Ingen alkohol hemma och så länge det inte finns något vin är det inga problem. Är inte intresserad av gubbens whiskey 😀 ”Tom” tid i kombination med rastlösheten är de största utmaningarna så nu har jag en plan för det! Ha en fin dag alla 🥰

Jag jobbar på med medberoendet till min mamma, hamnat i ett återfall som dragit ner mig energimässigt fullständigt ett tag nu men är påväg upp igen. Hennes missbruk får stå för henne, hon får leva i sin bubbla och jag får släppa taget om allt mitt självpåtagna ansvar för henne, visst jag ska inte klandra mig själv för jag lärde mig mönstren som barn och de har hängt på och eftersom hennes behov ändrats mellan olika saker har jag inte sett att det är medberoendet som byter skepnad men jag ser det nu, jag ser att jag fortsatt försökt rädda henne och jagar det jag aldrig fick. Jag har haft barnets törst på att bli uppmärksammad, sedd, lyssnad på, visa hur duktig jag är. Det är sorgligt att flickan i mig fortsatt jaga men jag vill inte jaga mer. Jag ser mig, jag ser allt hon gjort mot mig, jag ser att hon alltid sett sig själv som mittpunkten i allt. Jag måste verkligen släppa taget, jag har låtit henne sluka mig och jag kan bara inte förstå varför. Hur kan man bli så medberoende att man inte ser det själv. Det är så svårt att sluta ställa upp och lösa allt för jag är så bra på att lösa allt och på något vrickat sätt är jag beroende av det fast jag hatar det. Precis som med alkoholen, man kan likväl vara beroende av en annan människa som man vet att man skadar sig själv med som med en drog, spel, shopping….. Beroende är beroende, det man behöver förstå är sina mönster och lära om, trampa upp nya stigar. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde när jag blev av med mitt alkoholberoende så finns det några vänliga själar därute som kan hjälpa mig back to basic, jag är som bambi på hal is, dras in så lätt och går upp i en stress som jag tänker kan ge mig en hjärtinfarkt.

Snyggt @Vitvargen 👏🎉! Vilka otroliga vinster för hälsan och välmåendet. Grattis!

Jag har ofta tänkt på alla pengar människor spenderar på bättre sömn, mindre ångest, viktminskning, mer ork, bättre hälsa med mera när superpillret nykterhet finns. Fy tusan vilket gift alkohol är☠️.

Jag har mest märkt av det mentala. Konstigt nog klarade jag att träna hårt tidigare men märker av bättre återhämtning från tuffare pass. Vikt har jag tappat också men har inte haft viktproblem så skulle nog behöva gå upp jag med.

Min utmaning är maten, är ganska ointresserad av mat så skulle behöva ta tag i det och ge kroppen mer allsidig kost. Äter nog alldeles för lite. Tidigare när jag drack så åt jag mer helt klart.

@aeromagnus Grattis till 17 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Det känns verkligen som back the days. Det nyktra är det normala.

Kram 🐘

Dag 110. Jobb och jobb och jobb och tidig säng. Men är helt ok. Är så fint att det kan vara helt ok. Tidigare har det alltid inneburit att jag behövt unna mig alkohol, men inte nu ❤️

Idag är det nästan på dagen 17 månader utan alkohol eller 69 veckor. Känns bra, har inget sug. Tänker tillbaka på all skit det förde med sig. Mår mycket bättre.

@Ny dag tack 🙏🏽 ja det är konstigt att denna gången är jag där jag är redan nu. Känns fint. Och såååå värt det!!!