skrev has i Svårt att bara gå och inte hjälpa till

@Stark ibland jag förstår! Har också brottats med just ”hur kunde han?!” efter att jag flyttat då jag inte förstod vad som pågick när jag var kvar i relationen. Ibland med blodet kokande i ådrorna, ibland med tårarna strömmande, ibland helt utmattad. Det tar tid att klippa alla de små trådarna i traumabandet även när man kommit ifrån, men det blir bättre och bättre.

Vad skulle du behöva nu?


skrev Andrahalvlek i 6 månader senare

Lite på det bildliga temat köpte jag mig faktiskt en tavla något-några år in i nykterheten. Fick tips av en forumvän. Det är ett fotografi ingjutet i en tjock glasskiva, krävde sina krokar i väggen. Fotografiet, eller målning sannolikt som ser ut som ett fotografi, föreställer en jättestor elefant som sitter rakt upp och ner i ett badkar. Det är jag det, elefanten som älskar att bada 😍 Den bilden sitter så jag ser den varje morgon när jag vaknar.

Kram 🐘


skrev Stark ibland i Svårt att bara gå och inte hjälpa till

Jag har kontakt med. en terapeut men brottas hela. tiden med tanken ”Hur kunde han”Jag är dagligen anklagad för att laga fel mat, handla för mycket, handla för lite, vara på fel plats i huset,säga fel sager, vara sur (enl.honom) köra fel mm fela tiden.Vet inte om jag ska finnas i huvudtaget 😢


skrev Äntligen91 i Mer mer och återigen botten

Har inte varit inne här på flera månader istället har jag återgått till att dricka , de har varit kontrollerat till att börja med men med tiden har det blivit mer och mer och förra helgen slutade det med att jag fick en flaska vodka av en kollega (har annars mest druckit folköl 3,5%)
Det slutade med att min familj sambo och barn kom hem till en oväckbar sovande man.
Detta fick mig att vakna till och inse att nu räcker det, det kommer aldrig fungera med alkohol för mig i mitt liv, jag har återigen börjat lyssna och läsa på om alkoholens påverkan för att hela tiden vara påmind om alla nackdelar och hur hemsk denna substans kan vara för en del av oss i samhället.
Har nu efter sju dagars nykterhet börjat piggna till men vill även att ja ska slippa hamna där igen utan bara fortsätta lägga till dag efter dag som nykter och närvarande far och sambo,för jag känner att varken jag eller dom kommer klara fler sådana bakslag vill inte bli någon som måste förlora allt för att inse att det inte går.


skrev Rike i Erfarenheter av mellanlösningar?

@myssockan
Jag testade men stängde i början inte av mobilen - överöstes av elaka kombinerat med ”jag älskar dig” meddelanden många nätter, många samtal som han inte ens kom ihåg..,
Sen stängde jag av men blev orolig - körde till honom nu kollade läget o hem igen. Många gånger.

Ultimatum tror jag tyvärr inte alls på.. kanske vårt sätt att känna att vi kan
påverka.. men leder till fler besvikelser.. utifrån mina erfarenheter då.


skrev has i Svårt att bara gå och inte hjälpa till

@Stark ibland det låter som du redan är väl medveten om det, men påminner ändå: det du lever i är våld i nära relation.

Om du inte har kontakt sedan tidigare så ta kontakt med en kvinnojour eller liknande för att få hjälp att reda ut tankar och känslor.

Tröttheten blir förlamande när kroppen hela tiden är satt i överlevnadsläge. Det finns hjälp att få!


skrev fooliehutten i 6 månader senare

@vår2022, tack för din målande beskrivning av gänget i huvudet; fick mig att tänka på filmen ”insidan ut” där känslorna spelas av olika karaktärer i huvudkontoret på en ung tjej (animerad vill jag minnas?). Bland andra var ilskan en röd liten gubbe och avund? Ja den var grön o.s.v. Skön söndag önskas🤗


skrev Andrahalvlek i 6 månader senare

@vår2022 Häftigt! Som en liten teater i skallen. Är man pysslig och kreativ kanske man kan skapa/måla karaktärerna också? Alkoholdjävulen ligger i en trälåda i min skalle. Har bara fått vatten och bröd, och sen somnat in. Locket är igenspikat. Helt död är fanskapet inte, några cl alkohol på misären skulle nog väcka hin håle. Så det får hen inte!

De karaktärer som allt för ofta gör entré i min värld är kusinerna Sockerclownen och Latmasken, den striden kämpar jag med nästan dagligen. I alla fall någon gång varje månad går de segrande ur fajten, och det är lite tröttsamt. Men jag kämpar på. Kloka VD:n håller dem i schack så gott hen kan. Skapar strategier och goda vanor för att Företaget ska utvecklas på bästa sätt. Sätter målbilder, ger feedback och berömmer massor när det går åt rätt håll.

Jag skulle kanske måla en stor teaterscen med tunga draperier (alkoholen) som är fråndragna, en stor trälåda och karaktärerna Sockermonstret och Latmasken som spelar apa? Och Kloka VD:n som försöker styra upp showen. Hmm, får suga på den karamellen lite.

Kram 🐘


skrev esterest i Från ytterlighet till måttfullhet

Det känns som att du är på väg till något bättre, många bra tankar och formuleringar i din tråd.

Det var en mening jag fastnande lite på när du skrev i början, om " vissa sociala sammanhang då jag kan ha problem med oro och ångest". Kände igen mig.
Jag har haft mycket kallsvettningar för vissa publika sammanhang där alkohol har varit den enda hjälpen att ta mig igenom. Men ju mindre jag dricker på en veckoranson, desto bättre går det. Det är en krass insikt jag har fått jobba med. Jag tror helt enkelt att alkoholen gjort mig mindre stress-tålig fast jag patetiskt och pinsamt nog trott att den kanske ja gjort mig mer stress-tålig.


skrev Stark ibland i Svårt att bara gå och inte hjälpa till

Jag tog steget börja skriva här.Att jag är kvar i. äktenskapet är. konstig,jag vet att jag borde lämna men hur.
Har under flera år blivit placerat i ett hörn.Fick höra gång på gång hur ointelligent, dum, mindre värd, oönskad mm till slut. började jag nästan tro på det.Han hällde öl på mig i bilen medan jag körde,låste ut mig, slängde ut mina kläder mm och allt är mitt fel. Men nder många år. det ingen viste om hans missbruk han är specialist att dölja det,som en kameleont Jag kan skriva långa noveller kring mitt liv nu, ibland orkar jag men oftast vet inte vad jag ska ta mig. till


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Kameleont ja lite räknar man decemberdagarna, 7 av 31 - check.
Det tog honom två dagar att återhämta sig från julfesten. Om han nu är återhämtad.


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Thompa_68 uppskattar verkligen alla skrivna reflektioner här. Varje kommentar är efterlängtad!


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Prissen tack för att du delar! Jag log när du skrev om att känna sig unik. Det är han absolut - med en ironisk slöja över. Same shit som för alla andra egentligen. Varför är hans stress mer unik. Varför är hans medelålderskris mer unik. Varför är hans unn och berättigande mer unik.

Romantiserar i mitt inre att han ska vakna upp, tycka att förändring är en jättebra idé när jag föreslår det över morgonkaffet, för att sen klä på sig och gå raka vägen till ett AA-möte. Rosa skimrande himmel. The end.

Är samtidigt innerst inne så rädd att ett starkt ultimatum inte kommer att hjälpa. Usch jag vet inte vad jag försöker formulera egentligen.


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@myssockan Fint att du jobbar med den egna måttligheten. Det är som två parallella spår hela tiden. Den egna relationen till alkohol. I relation till den andras relation till alkohol.
Den här veckan har jag nött mycket tankar inombords, om att vi haft alkoholen så mycket gemensamt. För mycket.


skrev Carisie i 6 månader senare

@vår2022 Så oerhört bra skrivet och beskrivet! Jag ska nog döpa mina vänner och ovänner också. 😅🩵


skrev Bubbelmorsan i 6 månader senare

@vår2022, så bra skrivet. Ska fundera på
vad jag ska döpa mina snälla kompisar till.. Alkoholkärringen finns ju redan och det hjälper mig att sätta namn på suget och på så sätt mota bort henne.

Ett trick jag lärde mig i terapi för många år sedan var att när jag kände mig ledsen ta mig själv i handen och säga tröstande tankar. En variant på att istället plocka in någon av figurerna du nämnde.

Tack, nu fick jag en till bra strategi🩷


skrev vår2022 i Det är aldrig försent

@Sattva Låter härligt med långledighet! Det är du verkligen värd! Och så skönt att du uppnått det mesta du kan önska, ett kvitto på hur bra du jobbat för att få en bra liv. Då kan du också lägga mer tid och energi på att bli ”fri i sinnet”. Något jag också lagt mycket tid och energi på och som mynnat ut i självledarskap.

Tänker att det är ett ständigt arbete och processande som ofta flyter på bra och sedan kan puckar komma då jag får processa mer för att komma i balans igen. Jag tänker att det är mitt förhållningssätt, min värderade riktning, som landat så bra inom mig och som hjälpt mig till att känna frid och frihet, men att det är en sårbarhet som finns och som kan aktualiseras vid olika händelser. Men då vet jag vad som pågår, jag känner igen det väl och kan ta det därifrån, på en skala mycket högre upp.

Ha en fin andra advent!🕯️🕯️❤️


skrev vår2022 i 6 månader senare

@Nessa @Rule74 Ja, det är det som är så bra med forumet, att man kan bolla sina tankar och känslor här. Samtidigt som man skriver ned och sätter ord på sina tankar bollar man också med sig själv, för det blir lätt rundgång och enkelriktat i den egna hjärnan. Är det alkoholtankar som tex att ”så farligt var det ju ändå inte, jag överdrev nog och jag kan nog dricka normalt nu”, då jublar alkoholdjävulen eller alkoholkärringen! Hurra!!! Den allsmäktiga, narcissistiska och egotrippade drottningen av enkelriktade tankar! Nu kör vi in i kaklet igen, vem bryr sig!😂.

För mig har det hjälpt att måla upp en bild av min alkoholiserade hjärna, en överdriven karikatyr som älskar när jag tvivlar, det finns även ett gäng andra karikatyrer som kommer upp på scenen ibland som hjärnspöket vars bästa replik är ”du suger!”😂. Det som är det bästa motmedlet är att vara nykter för det försvagar dessa karikatyrer rejält! Istället träder nya figurer in, som tex fru Mod, fröken Självmedkänsla, miss Lugn, Mrs Strong, tvillingarna lyssna på dig själv och tro på dig själv, drottning Självledarskap. Det finns många fler som träder in vid olika behov.

Det gäller att försöka ”se” dem och lära känna dem och det kan man bara göra som nykter. Ju längre tid som nykter, ju mer återhämtning och balans i hjärnan, och desto fler ser man och lär känna dem på djupet😁. Verkligen trevligt och angenämt!

Ha en fin söndag! Nykterhetsresan blir så mycket roligare och mer spännande om man är nyfiken på dessa figurer och på vilken värld som kan öppna sig. Allt är möjligt!❤️


skrev fooliehutten i Lagom roligt

”Fy faan va’ självgod du gått å’ blitt fooliehutt” Tänk att det kunde smyga sig på… bara så där! Sitter här i forum och plitar ihop haranger jag knappt själv vet nyttan med, varför och vad det kan ge någon människa? Är jag verkligen bättre nu än förr? Tvivlen på mig som ’good enough’ kommer smygande. Är jag som nykter ’fair enough’? Är min del i AH bara ett egotrippat ’sad enough’ att hävda mig på? Jag kunde ju oftast dricka ’just enough’ ju? Men så så, jag har ju kamperat många år med diktatorn kung alkohol, hans hovnarr och pastor Ågren, sett vad deras ’vänskap’ är. Så tillbaks till det ska jag inte idag heller. Egoistiskt får jag väl bara erkänna mig besegrad av självgodheten, försöka hushålla med den och undvika att raljera över någon annan än mig själv och mina tvivel och misslyckanden. Oavsett vad så ångras inte en nykter igår och morgondagens känsla stöps ju i dagens nykterhet! 🕯️🎅🏻🎶


skrev has i När en till sist slutar foga sig och allt spårar ur

Det var väldigt länge sedan jag skrev i någon av mina egna trådar. Dels för att jag haft så mycket att processa. Dels för att jag har haft känslan av att exmaken håller koll på min aktivitet på nätet, dvs att jag fortfarande inte känt mig fri att uttrycka min egen upplevelse.

Nu har skilsmässan gått igenom och det sätter förhoppningen punkt för det som från början verkade som en dröm, men ganska snart förvandlades till en mardröm.

En insikt jag fått på senare tid är min tendens att måla om verkligheten till något mycket mjukare och mer positivt än den verkligen är, när jag befinner mig i relation med personer som är destruktiva.

Lite som den destruktiva personen gör, fast tvärtom.

En destruktiv personlighet målar om narrativet för att behålla den falska känsla av självet man byggt upp.

Jag målar om det för att orka stanna kvar.

Men att fokusera på ”det som ändå är bra” blir extremt skadligt när man befinner sig i en skadlig relation/situation.

Som person har jag svårt att låtsas och spela spel. Om jag låtsas något som inte är sant, känns det fel i hela kroppen. Det betyder att om jag ser verkligheten som den verkligen är behöver jag lämna när den är skadlig för mig.

Sedan barnsben har jag tränat på att se personens bättre sidor istället för den metaforiska handen som sakta håller på att ta livskraften ur mig. För om jag ser det skadliga blir verkligheten för svår att härbärgera.

Som barn kunde jag inte ta mig därifrån. Som vuxen har mönstret gjort att jag valt att stanna längre än jag borde. Längre än jag önskat när jag ser tillbaka. Överdrivet tålmodig. Överdrivet ansvarstagande. Överdrivet självreflekterande. Överdrivet förstående och intresserad av att förstå den andres perspektiv. Underdriven förståelse och verklig insikt i hur det blir för mig.

Inte för att skulden ligger hos mig, den som utövar olika former av våld äger hela ansvaret för det. Jag tittar på det här för att kunna skydda mig bättre i framtiden.

En annan tanke jag haft på senare tid är beteckningen medberoende. Det kanske bara är hos mig den beteckningen landar lite fel. För när jag tittar med förstoringsglas på det som skett tycker jag istället att det ser ut som rena traumaresponser.

Traumaresponser från tidigare erfarenheter. Och traumaresponser som skapats av erfarenheter i den aktuella relationen.

Det kanske inte är så intressant att göra den distinktionen, men för mig landar det bättre och ger mig ökad förståelse för mig själv och vad jag varit med om.

Trauman, inget jag själv valde att utsätta mig för. Utan saker som gjordes mot mig av andra människor.

Vi hamnar på nervsystemsnivå, reaktioner vi inte medvetet kan kontrollera utan som istället kontrollerar oss om vi inte arbetar aktivt för att bryta det.

Ja kära medsystrar - och bröder. Som vi kämpar!

Jag har en känsla av att det kommer hända en hel del inom området framöver då trauma som diagnos ännu är ett ganska nytt område inom vården. Traumasymptomen däremot har förstås funnits länge, men ofta landat i feldiagnostik som depression, ångest, bipolär sjukdom mm.

Hoppas dessa små funderingar kan hjälpa någon, eller kanske bekräfta att det finns fler som tänkt och känt samma sak som du! Uppåt och framåt.

Och som alltid - ta väl hand om dig❣️


skrev Friden i 90 dagar över jul och nyår

Jag har insett det många gånger, men att över tid hålla kvar vid insikten och skapa en ny bild av mig själv och läget har varit den riktiga utmaningen.

Tack, det verkar vara ett väldigt fint forum med mycket bra läsning! Jag ska ta vara på det.


skrev Bubbelmorsan i Livrädd

@behöverstöd, heja dig🌸!
På ett sätt är det ju bra att du blev påkommen, nu är det slut på smusslandet, du behöver inte längre dölja att du har problem. Problem mår bra av att komma upp i ljuset. Nu är det nyktra vägen som gäller🩷.

Varför blir du kanske av med körkortet?

Som @flarran skrev erbjud dig att göra Peth-tester, signa upp på behandlingsprogram etc, visa sjujävla engagemang och fortsätt vara öppen och ärlig så kanske du får behålla kortet,

Lycka till!


skrev Bubbelmorsan i Lagom roligt

@fooliehutten, usch så segt att träffa maran natt efter natt..
Hoppas sömnen infann sig till slut.


skrev Bubbelmorsan i 90 dagar över jul och nyår

Hej @Friden!
Så bra att du insett ditt beroende. Då är mycket vunnet💪.

Det här är sådant fint och varmt forum. Skriv ofta här och läs andras trådar för inspiration. Älskar att du skriver att det ska bli spännande, det är en bra approach, att nyfiket se på vad nykterheten ger🌸.

Heja dig!