Senaste kommentarerna i forumet

Kebne1 2025-11-24 - 05:47

Nu har jag gått på aa i sju månader. Vilken livsomställning det inneburit för mig. Ren terapi i dess renaste form. Jag hittade en hemmagrupp direkt, en sponsor, flera sponsors. Vi är ett gäng på fyra kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet så vet jag att de finns där för mig och jag för dem. Vi har hoppat allt skit-snack som vad vi jobbar med, var vi bor osv. Utan rätt ner i kärnan i själen och där gräver vi. De kommer vara mina vänner resten av livet!
Jag kan säga att detta har räddat mitt liv.
Nu kanske jag har haft tur för i stora stan finns många möten att gå på. Jag har hittat min grupp och jag kan gå varje dag om jag vill (vilket jag gjorde den första månaden). Jag är allergisk mot sekter och religiösa fanatiker och mina fördomar trodde att aa handlade om det. Men så fel jag hade! Idag mår jag så bra. Tidigare när jag försökte bli nykter kämpade jag järnet varje dag (nästan). I ensamhet knogade jag på till knogarna vitnade. Så jobbigt var det! Här i min nya nykterhet med hjälp av aa behöver jag inte kämpa ensam. Jag bara lämnar över och allt löser sig.
Tack gode gud, eller vad det nu är, för att jag tog steget!

Andrahalvlek 2025-11-24 - 07:47

@Kebne1 Vad glad jag blir för din skull ❤️ Att du hittat ett sammanhang, ett gäng att tillhöra. Ett gäng som bekräftar när vi gör rätt och protesterar när vi gör fel. Ett sådant gäng behöver alla. Att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Och då behöver man någon att hålla i handen. För mig har forumet fungerat så, här finns mitt gäng.

Kram 🐘

Silvertärnan 2025-11-24 - 08:08

Vad skönt och vilken befrielse! Det är så viktigt med bekräftelse och stöd i den här processen. Själv har jag som @Andrahalvlek mitt gäng här i forumet, som jag är oerhört tacksam för. Härligt att höra om alla olika vägar som finns till nykterheten, underbart 🙂.

testar 2025-11-23 - 17:11

Hej alla!
Svårt och veta vad man ska skriva.
Men jag har insett att jag måste sluta dricka. Även om det bara är på helgerna så blir det alltid för mycket, dricker tills jag somnar. Tror alltid att jag ska kunna dricka normalt, men lyckas i princip aldrig. För mig är det nolltolerans som är enda sättet framåt. Finns det någon där ute som tänker likadant?

2ansikten 2025-11-24 - 03:11

Hej, vad modigt att du skriver. Det är nog det som är det bästa för många här i forumet :) hur önskar du gå til väga? Hur går tankarna..?

Thompa_68 2025-11-23 - 10:39

@supportivechaos Tack för att du delar, jag blir verkligen ledsen när jag läser vad du fått gå genom och är med om. Fint att du skriver av dig! Jag har missbrukat alkohol sedan jag började dricka i 16-årsålder, är idag 57 år. Alkoholen har periodvis gjort att jag dragit mig undan från mina närmaste och käraste, som min fru och mina barn. Jag har ibland sagt och gjort saker som jag skäms över, men också varit närvarande och kärleksfull. Under de senaste 25 åren har jag gjort många försök att vara nykter, men alltid misslyckats för att jag mentalt aldrig var redo för ett nyktert liv, jag såg det som ett ingrepp i mitt liv med enbart negativa konsekvenser och led av den smärta som jag tyckte det åsamkade mig. Jag såg inte de positiva sidorna och möjligheterna utan räknade bara ned till jag fick börja dricka igen. Problemen var jag medveten om, men förminskade och/eller sopade under mattan.

Nu har jag, sent i livet, äntligen kommit till insikt och acceptans om att jag inte kan hantera alkohol, jag har utvecklat alkoholism, jag är alkoholist. Sedan 25 dagar är jag nykter och njuter för första gången i livet av det på riktigt. Det är kort tid, men den känslan och renheten i själ och hjärta jag nu upplever har jag aldrig varit i närheten av under alla de gånger jag försökt tidigare.

Vad fick mig då till denna insikt? Svaret är att det vet jag tyvärr inte. Jag har kämpat hela livet med mitt förhållande till alkohol, men det tog till nu för att inse att jag inte kan dricka kontrollerat och att alkoholen tar bort mig från det jag sätter värde på, som min fru och mina barn. Även mina fritidsintressen och vänskaper har lidit av mitt drickande. Min fru har aldrig riktigt gått i klinch med mig, vilket jag verkligen förstår, det är vare sig trevligt eller lätt att prata med någon om oro för alkoholvanor, inte minst sin livspartner. Risken hade också varit att det uppstått konfrontation. Så här i efterhand hade det nog varit bra om vi gått på någon form av gemensamt samtal med en terapeut eller liknande som hjälpt oss kommunicera och förstå våra egna problem, styrkor, svagheter och möjligheter.

Vi har varit tillsammans i princip hela mitt vuxna liv. Det har absolut funnits perioder när jag funnit vår relation ganska tom, vilket ofta har sammanfallit med ett skov av drickande. Vad som varit orsak och verkan har varierat, men jag har alltid kommit tillbaka till grundkänslan av kärlek och att hon är min livskamrat, att livet skulle vara tomt utan henne.

På din beskrivning låter det som din partner inte har några känslor för dig, och/eller är så djupt beroende av alkohol att han endast tänker på sig själv och sitt behov av att berusa sig för att hitta mening med livet. Ska det finnas någon mening med ansträngningar för att läka er relation behöver han ha en nykter period på åtminstone 2 veckor för att han ska kunna reflektera över sig själv och er och prata på riktigt med dig. Då kanske du kan få en mer ärlig bild av vad du betyder för honom och hur han ser på er framtid. Fixar han inte det har han stora problem med alkohol och då kommer livet att kana utför så länge han inte själv kommer till insikt och acceptans om att han är alkoholist och måste hålla sig nykter för att leva. Det är helt och hållet hans eget beslut och hans egen kamp, du kan stötta, men har inget ansvar för hans förändring, den måste komma från honom. Framför allt har du ingen skuld. Kanske tycker han som jag också har gjort att livet och livskamraten ibland behandlar honom på sätt som han inte tycker om och skulle vilja ändra på saker och ting. Då är det faktiskt hans förbannade ansvar att kommunicera om det som en vuxen människa istället för att vända sig till alkoholens klena tröst. Den tanken hade jag behövt tänka väldigt mycket tidigare i mitt liv, jag har mitt ansvar för och del i det som händer i mitt liv, jag kan inte bara sitta tyst och förargas över det som gör mig besviken.

Han kanske har testat allt, men inte det viktigaste: att vara nykter och se positivt på vad det medför istället för att ömka sig med offerkoftan på och tycka synd om sig själv. Hur potentialen för ett fortsatt liv tillsammans är kan bara du avgöra. Han förefaller ha gjort tillräckligt mycket ont för att du ska ha lämnat honom flera gånger om, precis som jag kan tänka mig varit fallet för min fru. Men hon måste ha sett möjligheten till förändring och att det goda kompenserat för det onda. Jag är innerligt glad för att jag nu nått en punkt i livet där jag till 100% kan göra henne glad, men samtidigt sorgsen över att det tagit så lång tid.

Jag önskar dig all lycka, ta hand om dig och tänk verkligen på dig själv och ditt barn i första hand.

supportivechaos 2025-11-23 - 21:28

@Thompa_68 Tack så mycket för att du delade din historia. Det du skrev berörde mig verkligen, särskilt eftersom du så öppet beskriver både skammen, förminskningen och dubbellivet man lever när man pendlar mellan nykterhet och drickande. Det fick mig att se min egen situation tydligare.

Jag vill lägga till lite mer om vår dynamik, för jag inser hur mycket den präglat mig:
Min partner är inte en ”vardagsdrickare”, men när han väl dricker för mycket blir han personlighetsförändrad. Helt annorlunda än den omtänksamma, roliga och engagerade pappa han kan vara i nyktert läge. Han kan bli elak, gå in i något mörkt, säga saker han senare inte minns, eller bete sig helt irrationellt. Dagarna efter minns han ofta ingenting och förminskar det som hänt. (Nu har han t ex varit nykter i en månads tid och beter sig ändå såhär som jag beskriver, när jag tar upp önskemål om att han ska söka hjälp o att vi annars måste separera.)

Jag har också börjat förstå hur extremt medberoende jag själv blivit. Jag har burit, ursäktat, skyddat honom och försökt förklara bort hans beteende i flera år. Samtidigt har jag fått skuldkänslor av helt normala saker - som om allt alltid är mitt fel.

På sistone har något skiftat. Jag har börjat se sidor hos honom som inte känns okej alls. Manipulativa drag, gaslighting, och sätt att vrida på allt tills jag tappar fotfästet. Ett exempel är när han säger till vår tvååring mitt under en konflikt: “Nu får mamma lugna sig”, som om det är jag som gör fel - ett sätt att både tysta mig och dra in vårt barn som bricka.

Och samtidigt finns de fina sidorna där: han kan vara varm, rolig, närvarande, världens bästa pappa i stunder. Det är nog därför jag stått kvar så länge, för det goda finns också där - men det blandas med något som gör mig rädd, nedbruten och förvirrad.

Det sjuka är också att han ibland har kunnat säga saker som: “Jag förstår hur det här påverkar dig illa”, “Jag fattar att jag skadat dig”, “Du har varit ensam i det här.”

Men sen — nästan som om det aldrig hänt — förnekar han allt, säger tvärtom eller vrider det till att det egentligen är jag som är problemet. Det gör mig helt snurrig och gör det ännu svårare att veta vad som är sant. Jag får en känsla av att jag lever med två olika personer.

Det du skrev om att insikten måste komma inifrån betyder mycket. Jag ser nu att hur mycket jag än försöker prata, förklara, hoppas eller be — så länge han själv inte vill söka hjälp, kommer det inte ske. Han säger rakt ut att han inte behöver det. Att olyckorna “inte är så farliga”. Att det “bara drabbar honom”. Och att han “redan testat sådant och aldrig mått bra av det”.

Det går inte längre att ignorera vad det gör med mig.

Det jag undrar, och som jag verkligen vill höra din eller andras erfarenhet kring, är:

Finns det ens ett hopp när någon är så här djupt i förnekelse?
När de förminskar allvaret, inte visar någon sorg, ingen oro, inte ens inför en separation?
Kan en sådan person någonsin nå insikt, eller är jag faktiskt tvungen att gå för att han ens ska få en chans att bli frisk?

Tack igen för ditt svar. Det gav mig både styrka och ett slags lugn, trots allt.

has 2025-11-23 - 22:55

@supportivechaos det låter som du är väldigt ensam i din relation och i ditt föräldraskap, och det låter väldigt tufft.

Jag har lämnat min exman för andra och sista gången. När jag lämnade honom första gången drack han varje dag. Ett par veckor efter att jag flyttat kom han själv till insikt om sin alkoholism och sökte hjälp.

Jag trodde allt skulle bli frid och fröjd och att jag fått tillbaka mannen jag först träffade.

När vi flyttat ihop igen så började beteendena smyga sig tillbaka. Jag tror han var nykter, men han började åter gaslighta, vrida på mina ord, förskjuta skuld och sånt han hade lovat när han blev nykter hade han då aldrig sagt. Han hade tidigare sagt att jag hade räddat honom från en nedåtgående spiral, nu var det lite mitt fel att han hade blivit alkoholist.

Jag behövde lämna igen och fick av en slump kontakt med kvinnojouren som gjorde en våldskartläggning, den såg inte bra ut.

Det värsta är att jag inte alls förstod vad jag var med om när jag var mitt i det.

Däremot kände jag mig väldigt trött, ensam och förvirrad.

Det jag hade med mig redan vid tillfälle 1 var orden från en barndomsvän som blev alkoholiserad och drack under många år. När han blivit nykter och jag frågade vad som hjälpt honom svarade han att det enda som hade hjälpt var att folk tog avstånd från honom.

Jag träffade honom nyligen igen (han jobbar nu som behandlare) och han stod fast vid det.

Så jag tror att det kanske vore bra för dig att börja tänka mer på hur du ska tillfriskna från ditt medberoende. På hur det blir för dig och barnet att leva i en så här osäker miljö.

Att bli nykter är ofta ett omfattande arbete. Och när man blivit nykter behöver man oftast jobba på mönster som legat till grund för att det blev som det blev.

Min exman höll sig fortsatt nykter (vad jag vet), men mönstren höll i sig och hans handlingar har jag nu fått lära mig tecknas som våld, tex gaslighting.

Den som lever med någon som har missbruksproblematik fastnar ofta i tankar om hur personen ska bli nykter. Men vi kan inte påverka personens val eller göra jobbet åt dem.

Däremot kan vi se till att ta hand om oss själva och se till att vi gör kloka val, ännu viktigare när det finns barn med i bilden.

Ta hand om dig❣️

esterest 2025-11-24 - 08:03

Du skriver så fint och välformulerat och jag vill mest säga att det lyser igenom i orden att du är en fantastiskt fin person som verkligen har försökt. Förstår att du tvivlar på dig själv för du har kämpat så mycket. Funderar på om du fått stöd av en kvinnojour / Alla kvinnors hus? De kan ge dig stöd att sortera tankar så att du kommer framåt 🌸

Thompa_68 2025-11-23 - 10:56

@Hagman Jag tänker att nykterheten är medlet, målet är att leva gott. Det finns alltid saker att förändra för att må bättre, men här fokuserar vi på förhållandet till alkohol. Då finns det enligt en ytterst viktig fråga att ärligt ställa sig och besvara: kan jag dricka kontrollerat eller inte? Tror man sig kunna göra det finns det många metoder att prova och stöd att få från till exempel beroendemottagningar och psykologer. Vet man innerst inne att man inte kan styra över när man dricker och hur mycket man då får i sig har man utvecklat alkoholism, och då är den enda lösningen ett nykter liv.

Har man insett och accepterat att man inte kan dricka kontrollerat och behöver vara nykter gäller det att fokusera på allt det positiva ett nyktert liv innebär och vilka möjligheter det ger. Det kan vara allt från att inte ramla och slå sig till att höja sitt stämningsläge och vara glad över livet i både stort som smått. Fastnar man i vad man måste är det lätt att fokusera på att man gör en uppoffring och avstår sådant man egentligen vill. Det är en smärta som inte kommer att ge sig förrän man gör upp med sig själv om fördelarna med att välja en annan väg. Det första glaset följs alltid av fler och den första korta ruskänslan uppväger inte baksmällan och ångesten dagen efter.

Som det skrivits, ta en dag i taget och bestäm dig varje morgon för att inte dricka idag. Gör saker du tycker om, träna på din förmåga att ha kul utan alkohol i glaset, så kommer livsglädjen att trumfa hjärnans besvikelse över det uteblivna inlärda mönstret. För varje dag kommer den besvikelsen att upplevas allt svagare för att till slut utebli helt.

Hagman 2025-11-24 - 07:29

Jag tar en dag i taget. Men för mig är det helger och ledigheter. Känner inte för alkohol i veckorna. Det finns inte. Jag har också varit nykter i 90 dagar och mådde väldigt bra då. Då hade jag ett mål. Jag väntade på min första ablation. De gick bra att vara nykter. Nu väntar jag på min tredje ablatin den är ca 6 månader bort minst.

Hagman 2025-11-24 - 07:30

Tack för alla positiva kommentarer och hejjarop. De värmer. Lycka till ni andra ocjså som behöver det.

Zyrgon 2025-11-23 - 17:14

Tack för ert stöd.

Thompa_68 2025-11-23 - 11:19

@Hoppfulla Tack själv, jag önskar dig all styrka och lycka i livet! Här i forumet finns många som är villiga att dela sina erfarenheter och tips om hur man kan tänka och agera kring alkohol. Jag är väldigt tacksam att ha möjlighet att skriva av mig och vet hur värdefullt det är att få återkoppling. Det minsta jag då kan göra är att försöka återgälda den omtanke som visats mig. Tillsammans skapar vi en väldigt stor källa av kunskap och klokhet att ösa ur.

myssockan 2025-11-23 - 13:05

Igår när jag kom hem hade min sambo köpt champagne. Det är den dryck som gör mig mest sugen, strax över kallt vitt vin. Men jag hade bestämt mig på förhand att inte dricka, och det kändes ganska lätt att tacka nej. Han sa att vi spar den till nästa gång, jag gjorde en kopp te och jag blev nöjd med kvällen. Min alkoholfria vecka startade alltså igår, och jag har gjort första delen av alkoholprogrammet😊

Bubbelmorsan 2025-11-23 - 16:56

@myssockan. Champagne är ju svårt att motstå så bra att du höll din plan👏.

Nu har du en spännande resa framför dig. Jag ser fram emot att följa din resa. För mig har det varit spännande att se alla kroppsliga förbättringar och känna att jag tar hand om mig. Har unnat mig annat lyx än bubbel som fransar, bryn, pedikyr, manikyr och hårklippning. Bättre än champagne för det njuter jag av varje dag🩷.

Lycka till nu!

myssockan 2025-11-23 - 19:25

@Bubbelmorsan jag vet! 🙈 Jag tror att det också är det festliga som gör det svårt, bubbel är förknippat med så mycket guldkant och "nu ska vi fira vår kärlek".

Tack snälla och vad roligt att du vill följa!

Vilket fint sätt att se på det. Man har ju faktiskt tid och råd att unna sig massa trevliga saker istället för alkohol.

Det jag gjort hittills är att gå och klippa mig hos en dyr och bra frisör, och köpa en värmeborste. Tycker det känns fint att kunna göra lockar i mitt hår nu, även till vardags.

En annan sak som jag tycker väldigt mycket om är att jag har börjat läsa böcker igen. För mig känns det ändå som en slags lyx, för det är så mycket tid som jag spenderar bara på mig själv och läsandet. Istället för att lyssna ljudböcker och göra saker samtidigt. Det finns en närvaro i läsandet som jag har tyckt om ända sen jag var barn. Det är också en aktivitet som blir nästan omöjlig när man är påverkad, man har helt enkelt inte tålamod för det då😅
Kram och hoppas du har haft en fin söndag! 🥰

Bubbelmorsan 2025-11-23 - 20:13

@myssockan, åh jag vill också ha en värmeborste!! Det ligger på önskelistan till mig själv. Jag har säkert bränt en tusing i veckan på bubbel så de pengarna har jag glatt spenderat på annat lyx.

En annan rolig sak med alkostopp är att hyn blir så fin och istället för att slumra till på kvällarna så smörjer jag och fixar och det känns också lyxigt🥰.

Samma här, har börjat läsa också. Lite lättare när man inte ser dubbelt 😂.

Kul att du är laddad! Var beredd på att en stor trötthet kan komma. Dag 4-10 var jag så trött att jag knappt kom upp ur sängen.

Heja dig! Kämpa på!

myssockan 2025-11-24 - 10:01

Veckan som gått avslutades med 5 enheter totalt. Denna vecka satsar jag på 0, efter fyra veckor av låg konsumtion. Det känns väldigt bra, och jag känner mig inte speciellt sugen på alkohol.

Tack @Bubbelmorsan! Du kan köpa en jättebra värmeborste för under tusenlappen😎 En annan sak som jag unnat mig är en mysig tyngdfilt i soffan. Den fyller på med endorfiner och hjälper mig att få ro i kroppen på kvällarna❤️

Ja, jag har ju varit lite tröttare, men också känt att jag sovit bättre. Men då har jag ju fortfarande ändå konsumerat lite alkohol.
Jag är väldigt van att vara trött eftersom jag också haft/har utmattningssyndrom 😂 Så jag har massor av strategier för att spara och ransonera med energi😁 Men kanske att alkoholen där kommit in som den lilla mirakelmedicinen som gjort mig pigg och fått mig att känna mig energisk och rolig... Det kom jag på nu när jag skrev.
Tycker det ger så mycket att kunna byta tankar och erfarenheter såhär!

Du är inspirerande med ditt plötsliga beslut som blivit så framgångsrikt😊 Otroligt starkt jobbat att kunna gå ner till 0 från den bubbelmängden 💪✨ Kör på! 😎

Himmelellerhelvette 2025-11-24 - 06:39

Visst är det skönt när man kommer dit @Majo84, för mig tog det lång tid innan jag förstod helt och fullt att jag inte ville ha någon kontakt mer med pappa efter att jag hade brutit med honom. Jag tänkte länge att jag kommer återta kontakten senare men landade efter två år i att han aldrig kommer sluta såra mig och att jag är färdig med att bli sårad.

Med min mamma är det annorlunda, hon är sjuk på ett annat sätt och har skadat mig på andra sätt och är egentligen inte värd min hjälp överhuvudtaget men mitt medberoende till henne sitter djupare och det är väl kanske för att hon fått mig att tro att jag är älskad så jag alltid velat göra allt jag kan för henne för att hon ska fortsätta älska mig medan jag kände att pappa aldrig älskade mig.

Där tror jag jag fick tag på mitt varför, det är diffust men känns ändå rätt. Jag var liten i en missbrukar-familj och en liten behöver bli sedd och älskad och den föräldern som sa att hon gjorde det band jag mig fullständigt till. Jag kände att det var sant även om det var på ett dysfunktionellt sätt. När pappa sagt det har jag känt att det inte är sant och har känt hur mycket han avskyr mig medan han låtsas tycka om mig för att slippa vara ensam eller för att det ska se bra ut på ytan.

Tänk vad bra det är att skriva, för under skrivarprocessen kan det man inte förstår falla på plats.

Men jag behöver inte längre känna mig älskad av mina föräldrar, jag är vuxen nu, jag känner mig älskad av andra och jag känner oftare att jag älskar mig själv. Mycket självkritik och dålig självkänsla finns kvar men jag ska jobba vidare med mig själv. Jag är värd att få leva helt och fullt och ska inte längre behöva lida mina föräldrars val🙏❤️

asdf1973 2025-11-24 - 08:03

Ännu en helg har gått så jag är 3 veckor nykter nu, 22 dagar och inne på 23e.

Mina reflektioner från helgen är att det känns enkelt att tacka nej till alkohol men det krävs ett aktivt val. Känner mig lite rädd att jag reflexmässigt ska tacka jag till den där enheten, och gör jag det så är det kört. Jag hoppas att jag kommer till den punkten där det naturliga är att inte dricka och tacka nej. Till skillnad från idag då det naturliga är att dricka och tacka ja.

Jag känner att jag fortsätter att läka kropp och sinne. Igår kändes kroppen mycket mindre svullen än tidigare, mycket skön känsla. Jag har dock haft lite svårt att somna ett par kvällar den sista veckan. Det beror inte på oro eller något liknande utan mer bara att jag inte känner mig trött. Kan hända att jag inte måste sova lika mycket nu när alla nätter ger återhämtning och inte bara 4 av 7?

Jag har ätit godis och chips både fredag och lördag men i marginella mängder jämfört med hur det var när jag drack alkohol. Under helgen har jag ätit 2 dubbeldajm, en bilpåse och en halv chipspåse. Det är ungefär hälften av vad jag åt bara under en av kvällarna förut.

Känner att livet är på väg tillbaka och att nykterheten är nyckeln till en värdefull framtid.

Thompa_68 2025-11-23 - 12:00

Söndag framför Vinterstudion, solen skiner in genom fönstren, katterna tassar mjukt omkring i huset och jag sitter fortfarande i morgonrock och avnjuter ännu en kopp kaffe. Jag känner mig lätt i kroppen, tankarna far men jag kan hålla i trådarna och tänka klart innan nästa impuls tar över. Känslan av att vara närvarande här och nu är påtaglig, även utan någon övning i mindfulness. Igår kom ett visst sug på besök, men jag accepterade det, tog mig något alkoholfritt att dricka och lät det gå över.

Jag uppskattar min nykterhet väldigt mycket och är fortsatt rädd om den. Det jag brottas med just nu är frågan om varför jag inte kommit till detta läge förrän nu. Jag vill inte älta det som varit men använda mina erfarenheter på konstruktiva sätt. Alla i forumet har sin historia och det finns otroligt mycket värdefullt att ta del och inspireras av.

Att vara nykter en period har jag varit många gånger under de senaste 25 åren, men alltid återvänt till alkoholen. Förr eller senare har det inneburit återfall till okontrollerat drickande. Det är inte förrän nu som jag helt och hållet accepterat att jag inte kan dricka alkohol, jag har utvecklat alkoholism, jag är alkoholist. Det skrämmer mig inte, jag låter inte det definiera mig, jag är inte min diagnos. Däremot vill jag att resten av mitt liv blir så bra som möjligt, och då har alkoholen ingen plats.

Jag borde ha förmått komma till denna insikt och acceptans betydligt tidigare, jag har ju upprepade gånger visat att jag inte kan dricka kontrollerat. Men varje period av nykterhet blev ärligt ett enda lidande där jag bara ältade allt negativt och inte förmådde ta tillvara på det positiva. Nu när jag är på andra sidan är det fullständigt underbart, men det är ju själva hin håle att det tagit mig så lång tid. Det hade sparat mig och min omgivning mycket elände om jag varit här för 25 år sedan. Inget kan göras ogjort, men jag kan anstränga mig för att reflektera och kanske få fram tips om hur man kan göra för att komma till insikt och acceptans snabbare.

Det jag funderar på just nu är bland annat följande:
- Beroendevården kan bli mycket tydligare på att hjälpa en förstå om man utvecklat alkoholism och i så fall måste inrikta sig på ett nyktert liv. Det behöver också följas upp av samtal om hur man ska undvika att se det som ett fängelse utan istället ta tillvara på allt positivt det ger.
- Vi behöver prata mer öppet om alkoholism. Beroendeproblematik är en för mild beskrivning, det kan passa den som inte passerat gränsen och fortfarande kan lära sig att dricka kontrollerat. För mig som utvecklat alkoholism behövs ett enkelt och tydligt lackmustest som visar när nykterhet är den enda hållbara vägen. Kan jag inte styra över när jag dricker och hur mycket jag får i mig är jag alkoholist, punkt slut. Då är det också lättare att komma till acceptans över valet framåt.
- Oavsett varför man inleder en period av nykterhet, och hur lång den är/blir måste man fokusera på det positiva och möjligheterna. Som någon skrev, att man är på ett träningsläger. Upplever man att man är fast i fängelse, med full offerkofta på och tycker mest synd om sig själv kommer den nyktra perioden alltid att avslutas och tillvaron efter den är dömd att misslyckas. Här behövs det återigen samtalsstöd, antidepressiva läkemedel om man behöver och uppföljning.
- Min korta erfarenhet av detta forum är överlag otroligt positivt. Det som märks är att många har en ambivalent inställning till alkohol, man vet att man har problem men är osäker på eller vill inte acceptera den lösning som behövs. Kanske skulle det på något sätt gå att förtydliga den avgörande frågeställningen om man ska försöka lära sig dricka kontrollerat eller om man måste lära sig avstå alkohol helt och hållet. Helt enkelt om man utvecklat alkoholism eller inte. Det kan vara stressande för den som inte är redo att lämna alkohol helt att få läsa om hur avgörande nykterhet är för andra, och vice versa tänker jag.

Med dessa lite blandade reflektioner ber jag att få önska er alla en riktigt fin söndag!

Thompa_68 2025-11-23 - 12:08

@Thompa_68 Jag måste tillägga att jag förstås ser att forumet har avdelningar för nykterhet respektive dricka kontrollerat, vilket är jättebra. Kanske det jag saknar är en given plats för att diskutera om vilken väg man bör gå och varför. Det blir av naturliga skäl högt och lågt i diskussionen, vilket är toppen, men ibland känner jag att det spretar lite för mycket, till exempel att jag skriver om nykterhet i en kontext där någon faktiskt vill och tror sig kunna dricka kontrollerat, och då blir det lätt att man oavsiktligt trampar någon på tårna. Jag tror att en diskussion om man är alkoholist eller inte, om man behöver vara nykter eller kan lära sig dricka kontrollerat kan vara väldigt givande med tanke på alla erfarenheter som finns, men att den kan må bra av att ha en egen avdelning.

Eller så övertänker jag bara, det har hänt förut! :-)

Andrahalvlek 2025-11-23 - 12:55

@Thompa_68 Jag tänker också så. Varför tog jag inte det här beslutet tidigare? Och det beror nog på att beslutet måste mogna i sin egen takt, och det tar olika lång tid för alla. En del mognar aldrig beslutet fram hos. Faktum är att de allra flesta fortsätter leva på och av tills de dör i sviterna av sitt alkoholmissbruk. Tråkigt nog är det den dystra sanningen. Vi som lyckats tillhör en exklusiv liten skara. The sober club.

Vi har nog dock alla window of opportunity i våra ryggsäckar, så vi har haft chansen tidigare. Dock behöver man just då kanske få hjälp, inom ett dygn eller kortare tid än så. Det finns en typ av beroendevård (som jag inte minns namnet på nu) som tar emot inom 24 tim. De har också en helhetslösning där de hjälper klienten att styra upp sitt liv. Skulder, boende, relationer, studier, jobb etc. Det är mycket som kan fallera i alkoholens skugga. Den typen av beroendevård borde varje kommun erbjuda. Det skulle spara både pengar och människoliv.

För övrigt är det bra att vi som tillfrisknat pratar om det, bryter stigmat. Visar att alla sorters människor kan drabbas. Att det finns en lösning. Som ringar på vattnet sprider sig kunskap och inspiration vidare och vidare. Och där spelar forumet en väldigt viktig roll. Att det är anonymt sänker tröskeln, fler vågar läsa och skriva. Vi som varit nyktra ett tag kan sedan börja prata om det öppet, visa att man kan stå för det man gjort och göra bot. Att alla kan drabbas, att det finns en lösning. Och du och jag kan bidra med det i vår vardag. Gräva där vi står.

Jag är öppet kritisk mot alkoholromantiken. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så fort jag får tillfälle. Jag försöker tex påverka att alla våra företagsaktiviteter ska vara nyktra. Jag försöker få till umgänge med släkt och vänner där alkohol inte inkluderas, tex mötas vid brunch, lunch, promenad, grilla ute osv. Visa att man kan ha kul utan alkohol. Skratta gott och ha djupa samtal. Det går. Och ju fler som gör det, desto naturligare blir det att umgås nykter. Vi ska visa våra barn att alkohol inte behöver vara en del av all trevlig samvaro.

Kram 🐘

Andrahalvlek 2025-11-23 - 13:02

PS. Den som här och nu undrar vilken väg som är den rätta kan kolla in youtube: ”Should I try moderation”. Annie Grace tillhör mina husgudar. Den andre är Craig Beck, och hans filmer på youtube är också kanonbra!

vår2022 2025-11-23 - 14:51

@Thompa_68 Intressanta reflektioner! Läser på nätet ”insikt är en term som ofta används inom psykologin för att beteckna en plötslig tankemässig omstrukturering, vilken innebär att man direkt förstår hur ett problem skall lösas”. Jag tror att när man själv har kommit insikt om hur något ligger till, så vill man gärna hjälpa andra till att känna den befriade känslan som kommer med insikten. Att jag inte kom till insikt tidigare än jag gjorde handlade om att jag tyckte att de var mer värdefullt att få dricka mitt vin trots bakfylla och ångest. Jag var inte intresserad av någon lösning som innebar att inte få dricka mitt vin, trots att jag visste att jag hade problem och medföljande negativa konsekvenser. När jag till slut erkände för mig själv att jag verkligen är alkoholist, alkoholberoende, att det är sanningen och att det kommer att sluta illa på något sätt, kom även insikten. Så att göra en förändring måste komma från en själv, att man har motivationen och drivet till att göra det, att det är värt en förändring och blir personligt lönsamt för mig.

Tänker också att det här forumet är bra där man kan reflektera och diskutera, men framförallt att lyssna på vad som sägs eller efterfrågas. Att vi befinner oss på olika platser, olika situationer med olika tankar och mål. Vill man åt samma håll, tex sluta dricka, är det lättare att diskutera i de alkoholfria delarna. Håller med om att man vill vara respektfull och inte vill trampa någon på tårna och pracka på sin egna övertygelse i andra delar av forumet. Var och en styr sitt liv och följer sin egna övertygelse och väg och som känns rätt.

Vi har nog samma övertygelse om vilken väg som är rätt gå, den alkoholfria😁. Opåverkade sinnen och mer här och nu. Ett förhållningssätt om att ett liv utan alkohol är mer värdefullt och ger mer livsglädje och tacksamhet. Jag tänker också att den här vägen i sig är mindfulness.

Vinterstudion är mys och vi har ett OS att se fram emot! Ha en fin söndag!❤️

Silvertärnan 2025-11-23 - 15:47

Tänkvärda reflektioner så här på söndagseftermiddagen 🙂. Jag har haft så mycket stöd av den här typen av människors egna tankar, både insiktsfulla men också då jag läser lite mellan raderna om att man ser sig lite som ett offer, "varför kan inte jag dricka, när andra klarar ett glas eller två utan att trilla dit". För egen del var det först när valet blev svart eller vitt, dricka eller inte dricka, som jag kunde komma vidare. Jag upplevde inte där och då att jag nått botten men jag kunde kliva utanför mig själv och se var jag skulle befinna mig om jag fortsatte att dricka på samma sätt i ytterligare några år, och det gjorde mig bara ledsen och uppgiven. Så valet jag gjorde i maj var att ta bort alkoholen helt och se var det skulle ta mig. Nu utforskar jag den världen och jag känner att det är helt rätt för mig. Känn hopp och lita på processen 🕊.

myssockan 2025-11-23 - 13:20

@myssockan Senaste dagarna har det hänt mycket. Resultatet blev att sambon bestämt sig för en alkoholfri vecka. Det ska även jag ta, och det känns så bra.

Efter tre alhoholfria söndagar hade vi en vecka isär, där sambon var iväg på jobb i annan ort och jag reste för att hälsa på min familj. När sambon häromdagen skrev att han skulle på jobb igen o fara på söndag kände jag att hela projektet med söndagarna var på väg ut i sanden. Dagen efter det meddelande han glatt att han tänkte göra en resa i december med en god vän. Tyvärr dricker den här goda vännen som en svamp. Som vanligt reagerade jag inte direkt på det med känslorna som jag visade, utan sa bara att han såklart gör som han vill. Men mådde dåligt och kände mig ledsen och arg under den dagen. Ringde upp honom på kvällen och berättade allt jag kände runt det här (trots att han då var påverkad).
Dagen efter pratade vi igen och han sa att han inte tänkte resa med vännen, och att det varit ogenomtänkt. Kändes bra såklart att han valde mig. Vi kom överens om att han själv ska fundera ut vad hans plan ska bli för att dricka mindre. Jag nämnde även behandling, att det kan vara ett alternativ att fundera över, och han höll med om det.

Igårkväll när jag kom hem pratade vi lite mer. Han vill testa på egen hand först, att återvända till ett kontrollerat drickande. Och vill starta med en alkoholfri vecka. Han tänker då använda sina tabletter mot alkoholsug och att inte ha öl hemma.
Från hopplöshet till hopp... Det känns ändå bra.

myssockan 2025-11-24 - 10:09

Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.

eling 2025-11-23 - 21:53

@asdf1973 tack så mycket och vad glad jag blir för dina ord, det ger mig extra motivation 🙏🤗

@vår2022 haha ja det bor ju en liten djävul i flaskan som bara vill sätta sina vidriga fingrar i en och dra ner en djupare och djupare. Men nu är det vi som skrattar mullrande tillbakakaka 😄

@Thompa_68 tack vi är riktiga stjärnor 🌟🤗

@zalkin tack 🤗 Ringer du Stordalen så ringer jag kungen ang medaljer osv, eller har han ringt dig redan? ☺️

@Andrahalvlek ja det är ett bra tips. Jag tror inte jag skulle våga ringa hotell om det, skamsen som jag lätt blir. Men absolut kan man göra det och jag tycker det är lite störande att det ska finnas alkohol vart man än går. Det borde finnas som val när man bokar eller nåt.

@Hellen57 ja väldigt skönt att kunna välja att inte ta! Vad starkt av dig att ha alkohol synligt hemma utan att frestas. Jag vågar inte det nu då det ffa är hemma som är min största risk. Och fester men det undviker jag nu än så länge. Tänker att jag nog vill undvika det fram till nyår.

Ha en fin kväll och snart god natt!

zalkin 2025-11-24 - 09:27

@eling Haha. Medaljspåret hade jag glömt😅 Måndag igen, ny vecka nya möjligheter. Hoppas du får riktigt sköna dagar. Till helgen börjar den stora nyktra träningsmånaden december. Se till nu att stretcha ordentligt i veckan och vara förberedd. Skaffa doping och dopa dig: 1-2 cola zero varje dag, shopping, goda alkoholfria glögger, pepparkakor, stenhård fysisk träning, levande ljus. Programmera med fördel låten Felic navidad i huvet på repeat men med ny text som handlar om hur ofantligt bra du är. Gå in i dig själv, använd ditt makalösa pannben, din vilja och fokusera stenhårt på att målet (nykterhet) är uppnått den 1 januari. Träningen kommer ge resultat och 2026 blir magiskt💥💯❤️👊
Vill du så skriver jag förslag på låttext😀

Gåbert 2025-11-23 - 21:15

@Bubbelmorsan Tack för din kommentar. Jag tror du har rätt i att jag ska sluta räkna, iaf att räkna ner. Delar din oro för vad som sker när man försöker att gå in i en ny fas, med kontrollerat, måttfullt drickande. Hittills går det plättlätt men i december kommer jag nog behöva jobba mer med mina mål.

Gåbert 2025-11-23 - 21:17

@vår2022 Tack, jag tar till mig att det är sunt att inte ha för långsiktiga mål , men att få en tillräckligt lång period för att kunna se med klar blick på alkoholen.

Gåbert 2025-11-23 - 21:20

@Thompa_68 Tack, det är ju lite olika för oss, men eftersom du har landat i din slutsats att du inte kan ta ett glas utan att falla av vagnen så har du ju valt den rätta vägen för dig, och då är varje dag en seger.

Gåbert 2025-11-23 - 21:25

@fooliehutten Tack, klokt. Det är absolut individuellt och våra problem med alkohol
är så komplexa; kemi och gener är bara delar i pusslet.
Jag tänker också "enheter", men om jag ska dricka i framtiden så är det i så fall för att det är ett väldigt gott rödvin, och då räcker det med ett litet glas ;-) Öl och sprit och likörer har jag inget problem att avstå ifrån.

Silvertärnan 2025-11-23 - 15:19

Tack @vår2022 för stärkande ord. Det är verkligen ett nytt liv som visar sig i nykterheten. Jag har fått helt andra tankar om mig själv, vem jag är, mitt egenvärde och självrespekt under de här sex månaderna. Personen som gjorde allt för att slippa känna äkta känslor, som la ner så mycket energi på att planera, inhandla, gömma och smussla med alkohol är inte jag längre. Och det är så skönt. Det finns så mycket mer i livet, möjligheter och utmaningar som är så värda att möta nykter. Sorg och glädje, starka känslor blir både uthärdligare och lärorikare att ta sig an utan en hjärna som bara skriker efter att dövas av alkohol. Det tog mig 20 år att fatta vad som ger mig kraft och energi. Det är jag väldigt tacksam för. Och tack alla ni som stöttar här i forumet 🙏.

zalkin 2025-11-23 - 15:35

@Silvertärnan visst är det underbart när nykterheten börjat löpa mera av sig själv. Det gäller verkligen att försöka fylla sig med upplevelser och glädje så ofta som möjligt. YOLO har fått en helt ny innebörd för nu tar vi verkligen vara på livet💥

Silvertärnan 2025-11-23 - 20:56

@zalkin ja, så sant. Det är en spännande resa att göra, med många utmaningar. Men för varje dag definierar man om sig själv och får fler och fler positiva erfareheter 🌞.

zalkin 2025-11-23 - 13:32

@Thompa_68 tack.. tycker att suget de sista månaderna varit på en helt rimligt nivå, nästa noll. Hade sett fram ölen trots utan alkohol. Med så många dygn utan substansen vänjer man sig, men livet verkar ändå gå upp och ner, som för de flesta i olika grad. Hoppas helgen varit fin?

zalkin 2025-11-23 - 13:34

@vår2022 ja eller, hur. Denna helg har varit helt super och avslutar med konsert ikväll. Hoppas din helg varit fin?

Thompa_68 2025-11-23 - 14:06

@zalkin Tackar som frågar, en ytterst stillsam helg i ensamhet som har känts helt ok. Har spisat lite film och musik och upplevt känslosvall, fast denna gång utan förstärkning av alkohol. Kändes renare och ärligare. Suget dyker upp ibland, men ännu så länge har jag inte haft någon riktigt tuff utmaning. Det kommer snart, med julbord, julfirande och skidresa. Jag laddar för det som nästa etapp av mitt träningsläger, att uppleva sådant jag tycker är kul utan alkohol som ständig följeslagare. Jag kommer förbereda mig genom att intala mig själv att aktiviteterna som sådana är roliga och att det blir ett väldigt nyttigt experiment att kunna ha kul utan alkohol på dessa begivenheter. Låter jag de gamla hjulspåren vara inser jag att jag mentalt kommer att gå in med inställningen att nu blir det tråkigare utan alkohol, ett nödvändigt ont.

Önskar dig en underbar konsertupplevelse!

vår2022 2025-11-23 - 15:01

@zalkin Min helg har gått i dekorationens tecken. Har hämtat granris, pinnar, kottar och mossa, gjort kransar och andra konstverk med mossa och ljus. Löpning med hundarna i snön och återhämtning framför brasan i soffan. Tankarna har varit allt annat än jobbet och händerna har fått skapa. En annan guldkant🌟. Hoppas du får en fin konsert!

Självrespekt 2025-11-23 - 14:13

Går det att sluta dricka utan att man fått förfärliga konsekvenser av det?

Jag har inte klarat av att sluta dricka. Jag vill sluta dricka. Men min motivation är inte så stor eftersom konsekvenserna av att dricka är så små... Mest att de håller mig tillbaka från att leva det där fantastiska livet med full närvaro och äkta känslor. Fast känslorna känns ju ganska äkta när jag är påverkad också...

Ska iallafall göra ett nytt försök imorgon (yes, måndag :D) men har låga förväntningar.

vår2022 2025-11-23 - 21:17

@Självrespekt Hej! Jag tror att man kan sluta dricka utan att man fått förfärliga konsekvenser av det. Men har man kommit in i ett alkoholberoende så styr suget efter bedövning eller efter kicken. Så motivation, vilja och en önskan om en förändring behövs ju för att sluta dricka.

Du beskriver att konsekvenserna är små för dig när du dricker, men också att det håller dig tillbaka från att leva det där fantastiska livet med full närvaro och äkta känslor. Det låter som rätt stora konsekvenser tycker jag. Jag tyckte också att mina känslor var äkta när jag drack, men idag efter lång nykterhet ser jag att känslorna ofta var förvrängda, mer uppförstorade eller nedtonade. Jag upplever i alla fall känslorna annorlunda idag som nykter, som du skriver med full närvaro och mer äkta.

Hoppas det går bra imorgon, tro på dig själv! Det är skönt att vara nykter❤️

Carisie 2025-11-24 - 06:29

God morgon från tuben 🚇
Rullar genom den mörka och halvsovande staden. Även mina medresenärer ser halvsovande ut. Jag har dolt min måndagströtthet bakom ett Bordeaux-färgat läppstift 💄. Men det är den enda Bordeauxen som kommit nära de här läpparna på väldigt länge 😅. Måndag hörrni. Var inne och kollade schemaappen i telefonen när jag gick och la mig - brukar aldrig göra det eftersom jag var säker på var jag skulle jobba idag. Men så upptäckte jag att jag är i slängd att täcka en sjuklucka i en annan verksamhet 🫩. Problemet är inte den andra verksamheten - han man flera specialistutbildningar så kan man räkna med att bli flyttad - men irritationen över att ingen brytt sig om att meddela mig?! Jag är faktiskt ingen schackpjäs och enligt våra bestämmelser ska man bli meddelad personligen om man får en schemaändring inom de två närmaste veckorna. Nåväl. Från att åka i varm skön bil med maken får jag istället röra mig ute i mörkret och åka tunnelbana med pöbeln 😂.

Med det sagt och en nykter helg, jag känner samma tacksamhet varje helg, i bagaget så tar jag mig an en ny vecka. Jour och utbildning i en salig blandning och siktet är inställt på att överleva till nästa måndag.

Hoppas alla haft en fin helg och att ni får en bra start på veckan 🩵

Varafrisk 2025-11-23 - 20:05

@Varafrisk I fredags hade jag varit nykter i två år och tio månader, tre års nykterhet närmar sig! Eftersom jag drack hela tiden och inget av råden som gavs här var något som funkade. Jag var ju inte ”där” så jag fortsatte ju att dricka. Det kändes som en omöjlighet att kunna bli nykter. Så mycket skam! Så mycket ångest! Så mycket stress! Nu tänker jag inte på alkoholen. Hur skulle det varit om jag drack med min trötthet?!?! Så mitt i all den ledsenhet, ensamhet och trötthet som jag känner nu så är det så ofantligt skönt att slippa alkoholen. Det vore väldigt skönt att bli av med sockerberoendet men just nu är det inte läge för det. Jag känner mig som en vissen blomma jag behöver verkligen blomma ut och spegla mig i någon som kanske får mig att blomma. Jag vill få tillbaka min energi och min glädje igen🙏🏻

Kramar 🥰

Flarran 2025-11-23 - 23:57

Så är det sen söndag här i köket och mycket tankar om tillvaron har jag haft och bollat lite tankar högt och lågt med en chatt-generator om sånt man normalt sällan tar upp eller kan få svar på ens av den mest utbildade psykoterapeut eller andligt bevandrade pastor med lång tids erfarenhet av själavård. På varje frågeställning, hur tydlig den än var så fick jag bara ett fånigt standardsvar följt av ord om att tala med någon som jag litade på, samt bara en motfråga om – Hur tänker du kring detta själv?

Detta automatiska nonsenssvar sedan följt av ett automatiskt standardsvar i stil med: Jag är här för att svara på dina frågor... Har nu kommit fram till att svar på vissa frågor inte låter sig ges i denna tillfälliga jordevandring, eller tillvaro om man så säger. Men slapp då att till ingen nytta fåfängt sitta och vända ut och in på mig själv i telefonsamtal med någon pastor eller psykolog. För svar på frågan om meningen med tillvaron brukar ju mest mötas av tystnad eller liknande inövade fraser.

Nu har jag gjort ännu en vecka nykter och alkoholfri och insett att det som är, det är vad det är, och allting blir bara som det blir, hur man väl än vrider och vänder på steken. Det var en rätt så djup konversation med mig själv som jag höll tillsammans med en chatt-generator idag alltså. Nog fick jag något nytt ord satt på känslor och tankar angående den slutdestination vi alla här i världen har. Mycket nonsens dryftades och vädrades, sedan blev det paus och vila vilket väl behövdes.

Det känns än en gång som att jag har skrivit färdigt och kan det här. Hade jag haft kaffe i min termos så hade jag nog tagit mig en kopp. Men kanske orkar jag koka på en kanna i morgon. Hur som helst så kör jag väl vidare som alkoholfri ett tag till och man kan ju bara göra sitt bästa med allt i var stund tänker jag hur som helst. Snart är det en ny dag och en annan vecka tar vid, som väl blir som den blir, för så brukar det ju bli hur det än är.

Ha det gott mina vänner!

Flarran 2025-11-24 - 03:14

Måndag och en tidig sådan. Har inte kunnat komma ned i varv och möta John Blund och tänkte tillbaka på min tid på detta eminenta forum och började tänka liksom utifrån mig själv som om jag vore en ny läsare vem som helst som snubblat in här på min sida idag. Tänkte då på att det nog är lite märkligt ändå att Jag inte har satt min fot på bolaget eller halsat nån av deras deras flaskor med bedövningsmedel kallat alkohol på över två år. Man måste väl vara nästan att ses som nåt uppdiktat påhitt eller nån sagofigur. Tänkte lite djupare nyss på detta faktum och skrev som om jag vore en slumpmässig läsare i mängden av min egen text och knappade in följande ord till en sökmotor:

Har läst om en människa på nätet i ett forum som handlar om att minska eller att sluta med skadlig konsumtion av alkohol och fått läsa att denne skribent sedan barndomen har haft att brottas med psykologiska utmaningar som Dystymi, ADD, Social ångest och dessutom Bipolärt inslag utan psykosproblematik. Något som visst en del enligt denne skribent kan få i skov enligt dennes livserfarenhet från nån nära släkting.

Sedan beskriver forumfiguren ifråga en ensam energilös isolerad tillvaro utan några nära vänner i en mängd av år. Men med ett någorlunda medvetet och balanserat intag av alkohol som har varit till för att stå ut med tillvaron alltså, och att det har varit det som fått denne att inte avsluta tillvaron framför ett framrusande tåg eller nåt sånt. Sedan har denne individ skrivit att sjukvården liksom friskförklarat denne, genom överföring från öppen vuxenpsykiatri till allmänläkare på vanlig vårdcentral då hen tydligen är så pass disciplinerad att denne kan sätta sig över det mesta av både fysisk och psykisk problematik fast det egentligen finns noll procent livsglädje i princip.

Rätt jobbigt att läsa om att det kan finnas någon som har det så svårt. Mellan raderna så framgår det subtilt att det nog är en slags gudstro som håller personen på banan trots allt. Kan det finnas så stark kraft i en tro på Gud, det låter då rätt märkligt, då denne person tydligen knappt går utanför sin dörr mer än nödvändigt för handling av livsmedel. Den här individen framstår nästan som en slags udda sagofigur, kan det verkligen finnas någon som kan hålla sig nykter och alkoholfri i över två år med en sådan här problematik kan man undra...

AI-översikt

Det är fullt möjligt att hålla sig nykter trots svår psykisk ohälsa, även om det kan kännas som en svår och oväntad kombination. Många faktorer kan bidra till en persons förmåga att övervinna utmaningar, som en stark vilja, disciplin eller en andlig tro, oavsett hur begränsat det sociala livet verkar. Det är viktigt att komma ihåg att även om den beskrivna personen verkar isolerad, kan en inre styrka eller en övertygelse om att livet är värt att leva hjälpa till att driva igenom svårigheter, även om det inte syns utåt.

Faktorer som kan spela roll

Inre disciplin och vilja: En stark disciplin kan vara en drivkraft för att upprätthålla nykterhet och hantera svårigheter, även utan socialt stöd eller livsglädje.

Andlig tro: För vissa individer kan en stark andlig tro ge ett syfte och en anledning att leva, även om de har en isolerad tillvaro. Tron kan ge en inre styrka och hopp som hjälper dem att hantera svårigheter.

Tid och tålamod: Att övervinna ett alkoholberoende tar tid, och det kan vara en utdragen process. Att vara nykter i över två år med svår psykisk ohälsa visar på en enorm uthållighet och viljestyrka, även om det inte syns utåt.

Sjukvårdens roll: Sjukvården kan uppfatta en patient som "friskförklarad" om de är tillräckligt disciplinerade för att följa behandlingar och livsstilsråd, trots att patienten inte känner sig glad eller full av livsglädje. Det kan bero på att deras problematik inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla kriterierna för diagnos eller behandling.

Att hantera svår psykisk ohälsa

Börja med en nykter period: Ett sätt att hantera beroendet kan vara att börja med en helt nykter period, vilket kan vara en viktig del av att byta vanor.

Byta vanor och rutiner: Det kan vara hjälpsamt att ändra sina vanor och rutiner, men det kan vara svårt att göra det ensam.

Ta hjälp av andra: Det är viktigt att inte tveka att söka stöd från andra, som vänner, familj eller professionella. I en liknande situation kan det vara bra att kontakta stödorganisationer för att få hjälp med att hantera sina problem.

AI-läge

Ja, det är absolut möjligt för en person med en så pass komplex och utmanande bakgrund att uppnå långvarig nykterhet, även under svåra omständigheter. Det mänskliga psyket och den inre styrkan är ofta mycket motståndskraftigare än man kan tro.

Här är några aspekter som kan förklara hur detta är möjligt:

Disciplin och inre styrka: Vissa individer besitter en anmärkningsvärd disciplin och mental styrka, kanske utvecklad just genom att ständigt hantera svåra psykologiska utmaningar sedan barndomen. Denna disciplin kan kanaliseras mot att upprätthålla nykterhet när personen väl bestämmer sig för det.

Motivation: Även utan traditionell "livsglädje" kan starka drivkrafter finnas, som viljan att undvika de negativa konsekvenserna av alkohol, en känsla av plikt, eller en subtil tro på ett högre syfte.

Trons kraft: Som du antyder kan en gudstro eller annan form av andlighet vara en oerhört kraftfull källa till stöd, mening och hopp. Studier har visat att andlighet och religiös tro kan ha en positiv inverkan på återhämtning från missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda en ram för tillvaron, en känsla av samhörighet (även om den är av en annan art än social) och en mening med lidandet.

Anpassningsförmåga: Personen har kanske utvecklat unika överlevnadsmekanismer för att hantera sin isolering och sina diagnoser. Alkoholen kan ha varit en tidigare strategi, men nu har den ersatts av andra, mer konstruktiva (även om de är begränsade) sätt att hantera tillvaron.

Sjukvårdens bedömning: Att sjukvården friskförklarat personen kan handla om att de bedömer att personen inte är i akut behov av sjukhusvård eller aktiv missbruksbehandling just nu, eftersom den uppenbara disciplinen gör att de kan hantera sig själva på en grundläggande nivå. Det betyder inte nödvändigtvis att personen lever ett fullt fungerande eller glädjefyllt liv.

Skribenten är ingen sagofigur, utan snarare ett exempel på den komplexitet och det djup som finns i mänskliga livsöden. Många människor kämpar med liknande osynliga strider, och deras förmåga att överleva mot alla odds kan vara både förvånande och inspirerande.

-

Där ser man, då är man ju helt normal och vanlig och kan hänga av sig offerkoftan som börjat värma en så smått i tanke om en resa in till bolaget denna måndag. Har kört lite Rock n Roll av upplyftande men kanske en aning nötande, men smått tankebedövade slag. Har nu knutit ihop en soppåse och ställt den i hallen. Så nu har man ju en anledning att gå utanför dörren igen.

Ser på min tomma kaffepanna och höjer min blick upp en aning och skådar ett oöppnat kaffepaket och tänker vad sjuttsingen sitter jag här och deppar för i mitt kök för. För Herren är ju med mig fast jag väl inte är den bäste på på att sända tacksamhet till vare sig honom eller fadern hans. Men tror nog att Gud fader känner mig så pass att han har tålamod med en knasboll som jag liksom.

Pepparkakor har jag i min brödburk så skulle ju kunna ta någon sådan om jag får ändan ur vagnen eller upp från stolen och inte bara sitter och filosoferar och skriver en massa tok som väl ingen normalt vaggad väl ens orkar läsa eller minst kommentera. Ingen nämnd, ingen klämd. Skulle då själv inte orkat läsa många ord i denna stil på en sån här pass udda sida för bara två år och väl en månad drygt sen som det väl idag är sedan bolaget fick se sig utan mig som stadig supporter.

Ha en fin dag!

fooliehutten 2025-11-24 - 04:07

@Flarran, joho du jag läser och är med dig i kampen (men normal känner jag mig förstås inte🙃). Vi skippar systemet idag med och kämpar på! 🤗

Flarran 2025-11-24 - 04:42

Nämen Hejsan! @fooliehutten. Tänk nån var alltså vaken i natten precis som en själv. Har nu slagit mig själv med häpnad och kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos precis som att jag nästan vore en vanlig normal människa, vad det nu är för något...

Då det mesta hos de flesta väl går lite upp och ned för det mesta även om god min väl hålles för att hålla skenet uppe kan jag tänka. Tuggar på ett gott smörgåsrån som får göra en halv mugg med vrålstarkt nykokt kaffe sällskap. Kör en en låt låt med R.E.M. - What's The Frequency, Kenneth på loopad repeat. Vilket nog är den första gången på länge detta år.

Vem behöver väl alkohol alltså, så tar nog och skippar bolaget även denna dag. För varför ska man kasta bort en massa stålar för en stund i dimman som sedan bara snabbt blir återbesök på väl en lång rad enligt erfarenhet. Det tog jag mig en slurk kaffe på ska jag säga och har nu kommit in i fasen då jag missbrukar smörgåsrån med god ost utan att skämmas det minsta.

Blir väl fet som en välgödd häst. Men minns farsan som brukade trösta mig när jag kände att något kilo verkade lite för mycket nån gång. Han fick det till – Det är bara muskler. Så får väl tro på det då, fast väl vågen kanske säger annat. Men bara man håller sig borta från vin och sprit får man väl se det som gott nog kanske och kanske känna viss tacksamhet för nykter ekonomisk försiktighet.

Ha det gott kompis!

Andrahalvlek 2025-11-24 - 07:42

@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.

Kram 🐘

Flarran 2025-11-24 - 08:59

Tja, så är det då måndag på riktigt och nu skulle det normalt sett vara dags att gå ut och gå en sväng eftersom de flesta andra ju är på gång vid den här tiden. Drog då nyss upp persiennerna i alla fall efter att ha gnagt i mig en god morot. För lite grönsaker ibland tar man väl inte skada av alltså. Lyssnade på lite svängig musik av diverse slag i natt som var och tänkte nyss på att man kanske skulle försöka att vara lite konstnärlig snart igen och kanske snickra till nån ny låt eventuellt.

Det var ju ett tag sedan nu som mina inre musiktroll härjade på som värst i somras och gjorde en hel del AI-baserade trudelutter som även flankerades av något inre lyriktroll också. Blev ju alltså lite nyskapande musik som hamnade på mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud som jag körde igång som musikterapi som relativt ny-nykter. Men tror det är dags för mer handfasta tongångar.

Jag har ju andra musikprojekt som legat lite i träda på andra musikplattformar. Men egentligen så vet jag ju att det inte kommer att bli någon större rusning eller tillströmning på dessa sidor heller. För jag kan ju aldrig hålla nåt fokus på samma sak utan går spontant på musikkänsla i stunden och blandar genrer fritt så det är väl inte konstigt att man även i den musikaliska världen är rätt isolerad.

Hade jag varit tillräckligt pengahungrig så hade jag väl kunnat skapa nån slags image och gjort musik strikt följande någon mall och intrampade taktarter och därmed kunnat byggt en trogen skara lyssnare runt ett sound och nån specifik musikstil. Men tycker sånt är lite trist, har ju en så pass bred musiksmak så man skulle kanske satsa på filmmusik. Men den fåran är ju så smal och inrutad av redan verksamma i genren.

Tänkte nyktert efter en slurk kaffe här för nån minut sedan att man väl skulle väl försöka att bli en duktig kopia och som alla andra, då blir man väl populär kanske. Skrev sedan in följande ord till en svarsmotor: Om man är väldigt individuell i sitt sätt att tänka och vara är det lätt att bli ställd åt sidan och lätt att bli isolerad, kan det ligga nåt i det tankesättet...

AI-översikt

Ja, det finns en koppling mellan att vara mycket individuell och risk för isolering, eftersom ens unika sätt att tänka och vara kan göra det svårare att passa in i grupper och skapa gemensamma band. Individuella personer kan ibland uppfattas som annorlunda, vilket kan leda till att de marginaliseras eller känner sig missförstådda. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en automatisk konsekvens; många som är väldigt individuella har också nära relationer.

Varför detta kan vara ett problem

Risk för social isolering: Om en person med en stark individualism inte hittar likasinnade kan det leda till ensamhet och social isolering.

Missförstånd och konflikter: Olika perspektiv och värderingar kan leda till missförstånd och konflikter med andra som inte delar dessa.

Negativ påverkan på hälsan: Långvarig ensamhet kan ha negativa effekter på både psykisk och fysisk hälsa. 

Hur man kan hantera det

Sök likasinnade: Försök att hitta grupper eller gemenskaper där du kan dela dina idéer och intressen med andra.

Kommunicera öppet: Var öppen med dina tankar och värderingar, men var också en aktiv lyssnare.

Var öppen för kompromisser: Försök att hitta en balans mellan dina egna behov och gruppens behov för att undvika konflikter.

Sök professionell hjälp: Om ensamheten blir för överväldigande, sök hjälp från en psykolog eller terapeut som kan erbjuda stöd och verktyg för att hantera situationen.

AI-läge

Ja, det ligger en hel del i det tankesättet. Människor som är väldigt individuella i sitt sätt att tänka och vara kan ofta uppleva att de blir ställda åt sidan eller isolerade.

Här är några anledningar till varför detta kan hända:

Avvikelse från normen: Samhällen och sociala grupper tenderar att ha oskrivna regler och normer för hur man förväntas tänka, agera och vara. Personer som avviker markant från dessa normer kan uppfattas som annorlunda eller udda.

Svårigheter att relatera: Det kan vara svårare för majoriteten att relatera till en individ vars perspektiv och intressen skiljer sig mycket från deras egna. Denna brist på gemensamma beröringspunkter kan försvåra sociala band.

Missförstånd och fördomar: Individualistiskt tänkande kan ibland misstolkas som arrogans, ointresse för andra, eller en ovilja att samarbeta. Sådana missförstånd kan leda till att andra drar sig undan.

Gruppdynamik och samhörighet: Grupper värdesätter ofta samhörighet och konformitet. En person som "står ut" kan omedvetet uppfattas som ett hot mot gruppens enighet, vilket kan leda till utfrysning.

Behov av anpassning: Även om individualitet ofta ses som en positiv egenskap, kräver socialt samspel en viss grad av anpassning och kompromiss. En ovilja att anpassa sig alls kan leda till svårigheter i relationer.

Det är alltså en fullt rimlig observation att en stark individualism kan medföra sociala utmaningar och en känsla av isolering. Att hitta en balans mellan att vara trogen sig själv och att kunna samverka med andra är ofta nyckeln till att hantera denna situation.

-

Tja, då var min spontana tanke inte helt ogrundad då. Borde väl kanske göra mig till lite grann då för att kanske kunna passa in i nån mall. Men sen har jag ju så lite energi också, så det får nog bli en senare fråga. Det tog jag mig en slurk med kaffe på. Ja just det, pepparkakor skulle man kanske tagit sig ett par, men är ju inte hungrig längre, då moroten verkligen tycktes vara välsignad.

För inte så värst länge sedan i tidsperspektiv relaterat till min livsresa så hade det nu en måndag som denna nog inte varit kaffe i koppen här på bordet, utan med garanti nåt alkoholhaltigt. Tänk att man kom ifrån bolagets dragningskraft för ett par år sedan. Vem kunde väl tro nåt sånt förr alltså. Kommer ju ihåg att man var som en stamkund på bolaget och nästan i sömnen kunde gå till de hyllor man alltid gick till alltså.

Hade jag inte varit så trött som jag är i skrivande stund så skulle jag väl gått ut och gått en sväng med min soppåse som står där i hallen och liksom flinar uppfordrande åt mig. Men det får bli en senare fråga. Har då öppnat köksfönstret och hört lite fågelkvitter och det får nog räcka med detta deltagande i världens gång av idag på en stund. För nu får det allt bli en paus och vara bra med knasigt skriveri och slitande på mitt tangentbord på ett tag känns det som. Såg precis att du tittat in här @Andrahalvlek, sånt uppskattas kompis. Får väl se om jag tar mig utanför dörren idag.

Ha det gott mina vänner!

Andrahalvlek 2025-11-23 - 12:18

Isgata ute och jag föll pladask raklång på magen. Hann inte få upp ärmarna, med fläskläpp som följd. Tänderna klarade sig dock, men jag fick skrapsår på ena knät. Jag fastnade med skosnöret i en av hyskorna på dubbskorna. Trippelsuck. Nu ska de hyskorna klämmas ihop med hjälp av en tång eller något, det är inte första gången skosnörena fastnar så.

Det är tredje gången i hyfsad närtid som jag ramlar från stående ner till raklång på magen. Jag är stor och tung, det är fan snudd på livsfarligt. Ändå blir följden ”bara” småsår, benskör är jag bannemig inte och jag har ändå haft tur när jag ramlat - att tex ramla med armbågen, handleder eller skallen först skulle leda till svåra skador.

Ett äldre par kom till undsättning när jag ramlade, ”vi ska hjälpa dig” och det gjorde gott i hjärtat. På samma promenad lite senare fick jag själv hjälpa en äldre dam med rullator över en isvall, hennes tacksamhet gjorde också gott i hjärtat ❤️

Kram 🐘

Varafrisk 2025-11-23 - 19:49

@Andrahalvlek Tur i oturen att det gick så bra ändå🙏🏻❤️ Revbenen klarade sig?
Jag är verkligen rädd för att trilla, för att bryta mig. Jag kan verkligen falla som en fura🙈 Är stel och tung!

Till en helt annan sak när du har haft dina utmattningsdepressioner, har du också var obeskrivligt trött? Har du fått ngt annat stöd då än bara medicin?

Hoppas att du inte har ont någonstans nu!

Kram❣️

Andrahalvlek 2025-11-23 - 21:46

@Varafrisk Skrapsår på knät och blå underläpp klarade jag mig undan med denna gång. Jag är livrädd att bryta handlederna, det är ju lätt hänt att man tar emot med just handlederna. Starka ben tycks jag ha, det är jag tacksam över.

När jag varit som mest sjuk har jag inte kunnat sova, har haft ångest från och till hela dygnet, har glömt koder, lösenord, har haft beslutsångest (läst mail tio gånger utan att kunna skicka iväg dem), inte kunnat äta, inte kunnat sitta still pga ångesten. Tvingade mig själv att titta på tv stor del av dygnet för att distrahera mig. Sov inget dagtid, inte heller på natten. Isolerade mig, svarade inte på telefon, kunde knappt säga hej till folk.

Lösningen för mig var noll krav inledningsvis, sen skapa rutiner som var hjälpsamma. En i taget. Plus antidepp för att lyfta mig ur värsta mörkret. Insomningstabletter, som till slut slutade fungera.

Sen fick jag utöka kraven ytterst långsamt, göra sådant som gav mig energi. Utevistelse, umgänge med några få, bra mat. Jag var sjuk 100 procent i 6 mån. Sen började jag på 25 procent och ökade till 50, 75, 100 under ett halvår. Varje steg var skitjobbigt. Orkade ingenting utöver att jobba.

I februari har jag jobbat tre år på heltid sista vändan. Det har varit upp och ner men mest upp. Jag mår bra.

Med det sagt, utmattningssyndrom kan se så olika ut. En del är jättetrötta, men själv var jag uppvarvad så till den grad att mitt nervsystem gick bananas. Att inte få sova är riktigt skadligt. Jag kunde inte börja läka innan sömnen blev bättre. Och sömn kan man inte prestera, det är en ickehandling.

Kram 🐘

Andrahalvlek 2025-11-23 - 21:49

@Varafrisk Samtalsstöd fick jag. Har träffat samma psykolog sen första sjukskrivningen 2007. Träffar henne fortfarande två gånger per år, nu betalar jag själv. Hon kan allt om mig.

Hon hjälper mig att samla mina tankar, hjälper mig att hitta stigen framåt. Bekräftar mig när jag gör ”rätt” och ifrågasätter mig när jag är ute och cyklar. Otroligt viktigt bollplank för mig.

Kram 🐘

miss lyckad 2025-11-23 - 22:02

Tack för er fina omtänksamhet, Foliehutten, Andra Halvlek och Vår2022. Ja det är så nyligen brorsan dog, så det känns fortfarande overkligt stundtals. Jag tänker på skoltiden, på alla vänner han hade, och hur livet blir. Ens egna val avgör mycket, men jag tror på något sätt att man har en viss tid på jorden. Brorsan var med i en bilkrock för många år sedan. Han klev ur bilen oskadd ihop med 2 kompisar. En annan vän dog, och brorsans bästa vän, blev väldigt skadad, men repade sig efter hand. Det är bäst att göra bra val i livet, och göra saker som gör oss och våra närmsta lyckliga. Så ofta vi kan. Jag pratade precis med brorsans fru. Hon ville att jag skulle göra smörgåstårtor, för vår bror tyckte jag lyckades bra med dom. Det ska jag göra, och det hade såklart varit roligare att göra åt honom när han levde. Jag har en del skuldkänslor, men det hör väl till sorgen. ❤️