Tråd: Ny här och ska bli alkoholfri... av JustBe
JustBe
Hejsan,
Jag är över 50 och har insett att jag troligen har ett alkoholproblem. För över tio år sedan anklagade min man mig för missbruk efter att jag kom hem rejält berusad från en fest, trots att jag då bara drack sparsamt i övrigt. Jag har länge känt mig ensam med ansvaret för hem och barn, vid sidan att eget jobb i chefsposition, medan han varit helt uppslukad av jobbet. Efter en sjukskrivning för utbrändhet började jag dricka mer för att orka och för att fly från känslor, vilket förvärrat konflikter i vårt äktenskap och med andra.
Nyligen bestämde vi att båda skulle sluta dricka, men efter en ny kris i relationen drack jag igen, lämnade hemmet för att få tid för mig själv och bodde en helg på hotell. Hans familj och vänner ser mig nu som alkoholist — många har dragit slutsatsen att jag är en ”renodlad alkis” sedan tidigare utifrån att jag kan vara lite för frispråkig och plump med alkohol i kroppen, vilket jag är ledsen över.
Jag ångrar min flykt och inser att valet att dricka, både nu under helgen och tidigare, var mitt. Jag behöver sluta, oavsett orsakerna. Samtidigt känner jag mig orättvist dömd av min man och hans familj, eftersom mina känslor inte tagits på allvar under alla år.
Min man vill att jag tar fram en hållbar plan för att visa att jag menar allvar; kanske överväger han att satsa på oss om han kan lita på mig igen. Jag är ekonomiskt beroende av honom i detta nu och tvekar därför inför att lämna, även om jag kände så inför helgen efter div. turer. Vi har också barn och många år tillsammans, vilket gör beslutet svårt och det bästa är ju att försöka få det att fungera.
Min plan är att sluta dricka, fortsätta i en kristen stödgrupp (jag har precis börjat och har kontakt via vår församling) och föreslå parterapi, där både alkoholen och vår relation kan tas upp. Han är motvillig men kan tänka sig parterapi med fokus på alkohol — framför allt vill han att jag provar Antabus om en terapeut eller läkare rekommenderar det.
Jag söker erfarenheter och råd: känner någon igen sig? Hur tar man nästa steg, både för att bli fri från alkoholen och för att ta reda på om relationen går att rädda? Tack för all feedback.
Vitvargen
@JustBe, varmt välkommen till foruet! Att du letat upp detta forum, registrerat dig och skrivit ett första inlägg är nog ett av de största bevisen på att du verkligen vill få till stånd en varaktig förändring och det ska du vara stolt och nöjd över.
Situationen du beskriver skulle precis lika gärna kunna varit min egen, och jag skrev ett rätt långt inlägg så sent som igår till en annan ny forummedlem i tråden "orkar inte mer, men vill inte lämna" i delforumet för anhöriga. Jag ger en del tips där om hur man kan odla fram det inre drivet som behövs för att lyckas, detta eftersom tidigare försök att vända den negativa spiralen misslyckats.
Hot och piskor, externa motivatorer kan kickstarta en utveckling men många missar att man måste tända det inre drivet att verkligen vilja vara nykter och fortsätta vara det av egen kraft, utan hot och piskor.
Kan man göra detta själv är det trevligt men många behöver hjälp av kompetenta psykoterapeuter, det var detta råd jag gav i den tråden.
Mer allmänna tips är att du ägnar en timme om dagen de närmaste veckorna och månaderna att läsa inlägg från folk med alla de olika målsättningar och situationer som finns representerade här, från perspektivet som nära anhörig, som alkoholberoende själv med olika ambitionsnivåer. Detta reflexiva arbete med att leva sig in i många olika perspektiv är mycket viktigt.
Tips nummer två är att du fortsätter skriva här om hur det går, delar dina funderingar och bollar idéer.
Du kan absolut lyckas med detta!
JustBe
Tack för återkopplingen och välkomnandet samt tips! :-)
Och ja, jag har tidigare varit helt inställd på att klara mig själv samt inte heller sett det som ett missbruk, utan snarare som ett riskbruk. Och, jag har vidare gjort kopplingen mellan mitt ökande drickande och hur jag mår. Men, det är även här som maken och jag har hamnat i konflikt, eftersom han (och hans familj och vänner) enbart ser detta med att jag "är kär i flaskan" och inte alls kan förstå att min man är delaktig. Eller ja, jag kan inte skylla på honom, men att det inte finns någon som helst förståelse för att det kan finnas en koppling mellan mående (som till stor del består i att jag näst intill har levt som ensamstående om än att han har betalat + att vi har haft en total diff i kommunikationen, där jag upplever det som att jag alltid är den felande länken... I även haft ett krävande jobb mitt i allt detta) och ett ökande drickande. Jag har känt mig väldigt utpekad här och då jag även fått höra att jag är "en fara för barnen" (som då är i övre tonåren, skall tilläggas, varav en snart är myndig) så ser jag ju rött, eftersom jag är den som har funnits där hela tiden. Och, såsom jag kanske har druckit nu det senaste året, har jag ju inte gjort tidigare, utan snarare tvärt om. Vidare dricker jag inte varje dag och har själv valt bort alkohol under längre perioder, då jag är rädd om min hälsa och absolut inte vill få några skador. Således har jag flera gånger valt att under minst 2 till kanske 8-9 veckor vara helt utan alkohol och fokusera på träning, hälsosam kost och div. kosttillskott som rensar kroppen och som är antioxidanta - den totala motsatsen mot att fly och ta in på ett hotell och dricka under ca en veckas tid... Som sagt, ingen är svart eller vit.
Men, att jag just valde att fly och "bara få vara", är tydligen - enligt min man och hans anhängare - ett sååååå tydligt teckan på att vara "alkis". Att jag just bara ville vara, kan ingen förstå. Observera att jag hade kontakt med mina barn, varav en var hos kompisar på annan ort, så de visste var jag var etc. Sedan är det klart att jag ångrar mig så bittert, då jag naturligtvis borde ha varit hemma och "facat" problemen i relationen. Men, återigen, jag reagerar ju på detta att bli så totalt dömd. Inget, som jag har gjort, är värt något pga att jag gjorde som jag gjorde. Att jag har tagit hand om barn, vakat varenda natt när de var små, fått boka om mina möten för att hinna hämta och lämna för att min man har varit tvungen att åka på tjänsteresa med kort framförhållning (kunde ringa och säga att jag åker dit och dit imorgon och blir borta i tre dagar... eller att det har kört ihop sig, så jag blir sen ikväll), har varit den som har kört dem till träningar, lärt dem åka slalom, sitter och gör läxor i timmar (får använda ChatGtp för att förstå dagens gymnasiematte...), åker till akuten med dem, får hämta i skolan om de är sjuka, lagar middag i stort sett varje kväll, har kontakt med skolan bl.a. bl.a bla vekar ju inte spela någon roll. Vidare har en av våra söner en diagnos och vem är det som har kämpat med skolor, BUP etc..? Jo, lilla jag. Och, det gör ont.
Sedan kan jag inte dricka som jag gör - när jag gör det - och det måste ändras. Det förstår jag, eftersom det är ett sluttande plan och förr eller senare blir man väl helt beroende. Kan nämna att jag inte har druckit de senaste dagarna utan det var i samband med relationsproblemen och sedan min s.k. flykt.
Ja, jag förstår att jag måste förändra mig, men det gör ont att inte få någon som helst förståelse, utan det är bara "undanflykter" och jag och alkoholen är problemet.
Vitvargen
@JustBe, du ska inte tolka mitt snabbsvar som att jag inte såg precis de mönster du utvecklar så bra här. Jag ville bara börja med att försöka ingjuta litet mod och tillförsikt att det finns saker du kan göra för att tända en positiv utveckling för dig, att medvetet släppa fokus på dessa negativa nedbrytande loopar. Det är bra att du är medveten om dessa men det hjälper dig inte så mycket att fokusera på det negativa.
Det du berättar om är väldigt typiska destruktiva mönster som sakta men säkert fräter på självkänslan och självförtroendet, du har använt alkohol för att bedöva dig. Därför är det bra att börja i den änden, bygga upp din känsla av att kunna åstadkomma positiv förändring för att köra över det negativa.
Nykterheten hjälper dig att se klart, det kommer att bli en del tuffa samtal med din man när han konfronteras med hur han under så lång tid missat att vara aktiv del i allt vad som krävs för att dra runt en familj. Hur han och hans släkt så bekvämt utsett dig till "orsaken" när ditt drickande i själva verket varit en naturlig reaktion på grundläggande obalanser i ert förhållande och år av att inte bli sedd.
Jag förstår detta, tro inget annat. Men nu måste du hitta ditt inre driv att dra dig i rätt riktning för resten av ditt liv, med eller utan din man. Kanske kan han bli en allierad i denna utveckling, uteslut inte detta men du behöver bolla med proffs. Idén om parterapi kan vara fruktbar, det lär inte ta fem minuter för en legitimerad psykoterapeut att se de mönstren du beskriver oavsett om hen har "fokus på alkoholproblematik" eller ej. Detta kan väcka hans egen kraft att bidra till ett bra liv för er båda, det kan vi i alla fall hoppas.
En annan bra idé du skriver om är den där kristna gruppen du kan ta kontakt med, jag antar att du har en spirituell sida och det kan komma väl till pass i din fortsatta utveckling mot självförverkligande. För egen del var detta avgörande tror jag, även om jag inte sätter någon etikett på det hela i form av "-ism", "-ist" etc, jag kan inte klassificeras så enkelt.
Fortsätt skriv om du vill, du ser att det händer saker redan nu med hur du tänker kring situationen.
Tråd: Mon ami av Mon ami
Mon ami
Måste sluta dricka men hur? När abstinensen kommer då blir det en kvick fix = alkohol. Mår sen bra en vecka och så är det kört igen.
Tråd: Kommande Peth-test av Baby Bell
Baby Bell
Hej!
Jag nämnde i förtroende till min läkare på psykiatrin att jag ibland dricker pga. Ångest och rastlöshet. Tänkte att det inte skulle vara sådan big deal för det är knappast ovanligt. När besöket skulle avslutas nämnde hon att det är dags för ny provtagning, jag äter mediciner som kan påverka levern. Det är inget ”obligatoriskt” så som stickprover för dom som tar ADHD-medicin, utan för att följa upp mina värden. När jag kommer hem så ser jag att hon lagt till Peth, vilket jag aldrig gjorde med min förra läkare.
Jag har två frågor:
Enligt vad jag läst mig till så har inte läkare rätt att lägga till sådana tester utan att åtminstone informera patienten. Helst ska det ske med samtycke. Jag anser att hon begått tjänstefel och kommer påtala det till mottagningen och be om en annan, då förtroendet för henne är borta. Samtidigt vill jag genomföra testerna, lika bra att inte göra en grej av det. Vad tycker ni?
Andra frågan gäller resultat.
Jag vet att jag vardagsdricker för mycket, och har en hög tolerans så är inte alls emot att ändra mina vanor. Tvärtom vore det nyttigt så var bra med en spark i baken även om hon gjorde det på fel sätt.
Jag hade två månader till nästa besök och ska göra det inom den tidsramen. Det här var precis efter påsk och jag hade konsumerat en hel del. Gjorde därför ett test (köpte eget) för att se vad utgångsläget var och hamnade på 1,3. Jag vill sänka det innan provtagningen, mest för att jag inte litar på psykiatrin, har hört många historier hur dom gärna skickar folk till beroendemottagningen endast efter ett högt resultat. Vill inte heller att det finnas i min journal.
Har inte haft några problem att vara helt nykter sedan den 6.e april. Min konsumtion beror mest på ett socialt drickande, det svängs en del bägare.
Min fråga är följande:
Slutade 6 april
Provtagning 9 april 1,3
24-26 är det planerad konsumtion
När tycker ni att det är rimligt att gå på provtagning för att få ett OK värde.
Jag har inte som mål att ligga på 0, det finns inget krav. Under 0,3 hade varit fint.
Sorry för långt inlägg och tacksam för svar!
Vitvargen
@Baby Bell, hej, har du mätt upp 1,3 så är det högt. Planerar du att dricka igen 24-26 april så får du vänta typ 6 veckor efter detta innan du planerar en provtagning att ligga under 0,3 med någorlunda säkerhet. Vi är då inne i juni. Bör noteras att även 0,3 kan tas som indikation på riskbruk och ge anledning till uppföljning över tid.
Baby Bell
Hej och tack för svar! Ja, jag är medveten om att 1,3 är högt och vad gränserna går i Peth. Jag har läst på ganska mycket och förstår att det kan variera mycket på hur lång tid det tar, men funderar på varför du tror att jag behöver vänta ytterligare sex veckor efter två dagar av intag? Det mäter ju konsumtion dom senaste 3-4 veckorna och om det är totalt två dagar borde det väl inte hamna på över 0,3? Tycker det är klurigt att räkna på sånt här så du får hemskt gärna hjälpa till om du kan ☺️
Vitvargen
@Baby Bell, PEth har en halveringstid på 4-7 dygn, det är alltså väldigt individuellt så man får räkna på worst case. Du låg på 1,3 efter tre dagars nykterhet, betyder att du kan ha legat på runt 2,0 den 6 april. Detta är väldigt högt som du säkert vet.
23/4, där någonstans kan du ligga på 0,3 om du håller dig helt borta från alkohol. Sedan planerar du att fylla upp 24-26 april, betyder att du kan hamna runt 2,0 igen om du tar prov 27/4. Fyra veckor därefter kan du ligga på 0,25 givet halveringstid 7 dygn. Lägg till ett par veckor för säkerhets skull, du är nu framme i början av juni där du kan räkna med att få ett hyfsat värde på PEth som inte ger anledning till vidare utredning för detta värdes skull. Detta är den långa uträkningen bakom mitt snabbsvar tidigare.
Därmed inte sagt att det inte finns andra klassiska men mera ospecifika markörer som används i sammanhanget att diagnosticera alkoholproblematik, en del av dessa kan ta väldigt lång tid att normaliseras efter en längre period av avhållsamhet från alkohol. Här kan vi prata halvår - år.
Baby Bell
Tack! Känns ju hemskt att spekulera om sånt här…
men så egentligen skulle jag kunna lämna provet den 23.e redan?
Baby Bell
@Vitvargen
18 dagar helnykterhet.
Säg att halveringstiden är hög -9 dagar. Då hinner det halveras två ggr- 0,325
Vitvargen
@Baby Bell, möjligt utfall men du har inte direkt några marginaler på din sida om du vill framstå som att du inte har en alkoholproblematik inför din läkare. Det finns som sagt även en uppsjö av andra markörer som används i sammanhanget men med mindre direkta kopplingar till just alkoholbelastning. Lägg även till att du redan tar en del mediciner med leverpåverkan, alkoholen adderar till dessa potentiella skadeverkningar.
Om jag vore du (jag har suttit med motsvarande funderingar förra året) så hade jag i detta läge prioriterat att få ett så bra PEth-test som möjligt, långt under 0,3. Körkortet var och är extremt viktigt för mig och det får inte finnas några som helst tvivel på min pålitlighet i nykterhetshänseende även av andra skäl.
För att uppnå detta hade jag slopat planerna på alkoholintag den helgen och lagt det planerade provet så sent som möjligt inom det tidsfönster du har. Detta har en bra sidoeffekt du kan ha stor nytta av: att få en längre sammanhängande period av nykterhet som gör att du kan fatta rationella beslut om hur du ska göra med alkoholen framöver. Kroppen och hjärnan behöver denna vita period för att kunna leda dig i en bra riktning, för att du ska kunna se fördelarna som börjar dyka upp redan första månaden.
Lycka till vad du än beslutar dig för!
Baby Bell
Tack för dina svar, det blir nog en nykter helg trots allt, nu när jag tänkt över det.
Mycket handlar om ett invant beteende, får besök av en högkonsument och våra helger handlar mycket om att festa när vi väl ses. Om jag vill bryta självklara mönster, och på sikt ha ett måttligt drickande så är väl det här ett ypperligt tillfälle att testa mig själv.
Baby Bell
@Vitvargen är du nykterist nu? Blev bara nyfiken utifrån vad du skrev om dina erfarenheter av peth.
Vitvargen
@Baby Bell, väldigt bra tillfälle för dig att utforska denna gamla invanda situation som nykter! Du kommer att lära dig massvis om dig själv och det är som du säger mycket en fråga om gamla vanor som sitter i och blivit till självklarheter.
Jag är inte så pigg på etiketter, ser mig inte som en "-ist" av något slag eftersom jag vägrar att underkasta mig dogmer och auktoriteter. Jag såg mig aldrig som alkoholist heller för den delen. Idag ser jag mig mer som oberoende av alkohol, det fyller ingen funktion alls i mitt liv längre. Framför allt, jag mår så mycket bättre av att inte dricka alkohol så det är enkelt för mig att avstå.
Jag kanske var mer lyckligt lottad än andra, jag vet att många kämpar med känslor av sug tex, vi är alla olika och var och en får hitta sin väg.
Detta med PEth använde jag som en av många drivkrafter att helt lägga ner alkohol, det är väldigt befriande att inte behöva ägna en tanke åt sådant längre. Dessutom kan jag köra bil precis när som helst nu, det känns skönt och tryggt.
Tråd: Orkar inte mer, men vill inte lämna av nad
nad
@Vitvargen
Tack! Han gick på aa-möten både digitalt och här i stan. Han hade även en via kommunen han pratade med. Han har nu kontaktat honom igen nu, så jag hoppas de får upp kontakten igen. Han ska även delta i aa-möten nu igen är tanken. Samt att han nu måste in till vårdcentralen 3 dagar i veckan för att ta antabus. Så jag hoppas verkligen att det ska gå vägen. Han vet att min energi börjar att ta slut, jag ser att han försöker. Jag vet att detta är en sjukdom som går att behandla. Hur tror du man kan hitta den inre drivkraften? Är det via beroende vården VC erbjuder och sa-möten? Eller finns det andra ställe att vända sig till? Tar emot alla tips med öppna armar.
Rike
@nad
Jag tror det är viktigt - helt avgörande- att han ställer dessa frågor o aktivt söker hjälp, det är inte en vanlig sjukdom som kan behandlas bort..
Vitvargen
@nad, jag tycker det låter mycket bra att han har vana av att träffa andra i liknande situation, både fysiskt och digitalt. För min del spelade det väldigt stor roll att jag hittade detta forum en vecka efter att jag och frugan bestämde oss att sluta med alkohol på allvar. Många år av misslyckade försök tidigare, höll kanske en vecka som mest sedan tyckte vi att vi "varit duktiga", "bevisat att vi klarar oss utan" och tyckte att vi kunde dricka litet igen. Rinse and repeat...
Att få ta del av andras upplevelser, känslor, glädjeämnen, bakslag, resa sig upp, strategier, tankesätt, tekniker för avslappning och distraktion, peppning och glada tillrop, medkänsla... ja det var och är ovärderligt för mig. Inte minst detta att skriva själv här om hur det går, försöka peppa andra och stötta. Jag och frugan hade och har fantastiskt bra stöd av varandra också i vår gemensamma nya riktning, målet var satt "på obestämd framtid". Inga tidsmål som vi testat med tidigare.
Frågan om hur man hittar den inre drivkraften är mycket svår, önskar jag kunde presentera en enkel metod. Detta med olika forum där man träffar folk i liknande situation, perfekt när det är anonymt - jag kan ha ett behov av att skriva och bolla saker som jag inte nödvändigtvis pratar om med frugan. Det jag lär mig här tar jag med mig in i vardagen, testar tankesätt, resonemang tillsammans så det är en litet nyfiken drivkraft där.
Sedan är det att andra intressen har fått ta plats och utvecklas, nya kvällsaktiviteter och gamla hobbies på egen hand eller tillsammans. Detta ger också kraft åt det inre drivet. Det finns en spirituell sida av det hela som jag inte skrivit så mycket om men den finns där, hjälpt av mindfulness-liknande tekniker som stärker hantering av jobbiga tankar och skärper fokus.
Som jag skrev i en annan tråd, i början var det rädsla för att bli av med körkortet via PEth-tester som motiverade mig på ett litet mer brutalt sätt som ett hot, många av mina hobbies förutsätter bil. På senare tid när jag ville få ordning på sömnen så skaffade jag en smartklocka som mäter sömnkvalitet, stressnivå, träningsaktivitet och jag upptäckte att detta motiverade mig varsamt att bli mer noga med fysisk aktivitet, arbete, sömn. Så det blev ytterligare en drivkraft, puffar en i rätt riktning på många plan.
Så sammanfattningsvis tror det är väldigt individuellt var man kan hitta sina drivkrafter men det finns en del ställen där man ofta hittar dom, och det är drivkrafter av många olika slag i olika dimensioner som behövs tror jag.
All lycka till dig och er, fortsätt gärna skriva hur det går!
Vitvargen
PS. Och ja, jag håller helt med Rike här, han behöver extern hjälp inte bara med medicinska ansatser. Jag skulle rekommendera att försöka hitta en kompetent psykoterapeut i tillägg till AA och liknande. Jag har lärt mig väldigt mycket av de jag stött på tidigare i livet med olika specialiteter som KBT, ACT, mindfulness, dessa verktyg behöver tränas så det sitter och det är svårt på egen hand.
Tråd: Börjar imorgon av sus123
Miss
Jag lider av mycket ångest utav trauman. Något som hjälper mig mycket är andning och meditation.
Kan ge dig några tips som hjälper mig.
1.När man känner olustkänslorna i kroppen kan du redan där sätta dig bekvämt med fötterna i golvet , lägga en hand på bröstet och andas in 4 sekunder (näsan) och ut 6 sekunder (munnen) säg sedan att du är trygg. - och gör det i några minuter.
2: grounding - sätt fötterna i golvet och använd dina sinnen för att känna dig trygg. 3 saker du ser, känner, hör, luktar.
3. Ibland kan det hjälpa hela kroppen att spänna alla muskler intensivt i några sekunder för att sen slappna av - parasympatiska nervsystemet kopplas på då .
4. Gör något aktivt för att bryta cirkeln, ex gå ut och gå en promenad väldigt snabbt, eller sätt sig i bilen och kör en runda med musik på (kanske inte om du mår extremt dåligt just där och då).
Tråd: Va fan händer? av reblas
SofieAH
Hej!
Fint att du har hittat till forumet. Starkt och modigt av dig att skriva här. Vill du berätta lite mer om dina funderingar?
Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen
Tråd: Full mitt på dagen av Anna85
Anna85
Problemet är att det på något vis skulle vara lättare att lämna om han var alkoholist ut i fingerspetsarna. Men, går vi på fest tillsammans funkar det i princip alltid bra för han behöver inte ha koll på spärren utan det är jag som ÄR hans spärr. Jag hör hur det låter. Jag vill inte leva utan mitt barn o inte ha barnet 100 % ab all tid heller. 😪 Nu efter ett par dagar är det samm visa att han är deppig och jag med. Han deppig för han säger att han borde sluta dricka men tycker det är tråkigt utan ljusglimtar med alkohol särskilt sommartid. Jag har inte krävt att han ska sluta men jag har sagt att jag vill att han gör en förändring så får han komma fram till vad det blir.
Tråd: Hur slutar jag göra alla besvikna inklusive mig själv av Carl M
SofieAH
Hej Carl!
Fint att du hittat till forumet, välkommen! Hur är det med dig? Vill du berätta lite mer om din situation och på vilket sätt du sviker andra och dig själv?
Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen
Tråd: Är så nervös o orolig. av c70cab
SofieAH
Hej c70cab!
Efter ett besök hos en sjuk person som står dig nära är det många olika tankar och känslor som pågår. Fint att du kan låta dig vara i de känslorna som är och släppa fram tårarna en stund. Du är rädd för vad som kommer hända dig om du fortsätter må så här dåligt.
Om du vill får du gärna berättar mer hur det blir för dig i allt det här? Om tankar på alkohol skulle dyka upp, vilka strategier kan du använda då? Vad har varit hjälpsamt tidigare?
Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen
Tråd: Fått hjälp av springer
springer
Alkoholfri i fyra veckor! Inne här och fyllt i alkoholkalendern,
0 glas senaste 3 dagarna.
0 glas på 28 raka dagar.
Klappar mig själv på axeln och strävar på. Funderar ibland över sommar och fest. Vill kanske kunna dricka lagom och ha kul i framtiden, men tänker ta den här alkoholfria eran till att jobba med min ångestproblematik, nu när jag tänker klart.
Andrahalvlek
@springer Bravo! Jättebra jobbat! Fortsätt ta en dag i taget, ditt tänk förändras på vägen. Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten!
Kram 🐘
springer
@Andrahalvlek tackar 🙂
Kikade in på forumet igår och såg flera som skrivit om hur sommaren och våren drar igång tankar på alkohol. Den förändring jag hittills sett i mig själv är att jag ofta mår dåligt på våren, och därför dricker. Nu har jag klarat av den biten länge och kännt att jag både klarar mig utan OCH mår bra av att avstå.
Det ger mig hopp om att jag kommer kunna motstå tankarna på alkohol för att ha kul.
Andrahalvlek
@springer Alkoholen kidnappar vårt belöningscentrum i hjärnan. Till slut kan endast alkohol förhöja stämningen, både inombords och utombords. När vi slutar dricka störtdyker måbra-hormonerna. Det tar några veckor-månader innan de funkar som de ska igen. Därför rekommenderar man tre nyktra månader, för att få en bra grund att stå på.
Roliga saker är fortsatt roliga i nykterheten. Roligare. Man är mer uppmärksam, snabbare i tanken, och njuter mer helt enkelt. Och det är svårt att förstå intellektuellt. Man måste uppleva det för att verkligen förstå det. Lita på oss som gått före och lita på processen. Ditt tänk och ditt mående kommer att förändras massor med tiden.
Kram 🐘
Tråd: Bokklubb för anhöriga! av november25
Himmelellerhelvette
Fy jag förstår verkligen stressen med att få tag på någon NU @november25 annars stängs fönstret och han kommer fortsätta! Jag är så otroligt trött på detta medberoende! Nu slipper jag alla fall leva med henne då det är min mamma det gäller men när all min tankeverksamhet går åt till att lösa allt för henne och jag blir totalt dränerad då tappar jag allt, finns inget kvar så nu har jag tagit upp kampen mot medberoendet igen! Har haft många återfall de senaste åren då jag på riktigt tror att allt är mitt ansvar!
Lite tankar boken väcker:
Jag upplever att boken handlar mycket om att bli mer medveten om sina tankar och inte styras av dem.
Jag märker hur lätt jag går in i mina tankar och tar dem som sanningar.
Jag märker att jag ofta lever mer i framtid/planering än i nuet.
Det var intressant att lidande ofta kommer från att jag inte accepterar det som är.
Vad är skillnaden mellan acceptans och att ‘ge upp’?
Kram
Tråd: Jävla ångest av Dratten
Amanda L
@Dratten Jaadå! :) Själv inbillade jag mig i en massa år att jag inte var beroende av alkohol eftersom jag "bara" drack då och då, kanske en gång i veckan, men då ALLT som fanns. hade ofta minnesluckor och massor av ångest. På slutet ångest då jag druckit mer måttligt... Ni vet jag att beroende kan se väldigt olika ut. Det härsenare kallas kontrollförlust. Hursom helst. Jag tror att du har problem, det brukar vara det när man känner att något är fel med drickandet. Jag försökte dra ner, hundra ggr bestämde jag mig för att dricka mindre nästa gång osv. Men det funkade bara ibland och då var det med efter en jobbig inre kamp. Så jag slutade helt. Det var faktiskt enklare... Nu ren sen tre år och mår bra, även före, på och efter fester :)
Har du provat alkoholprogrammet här? Det gav iaf mig både insikter och redskap. Och fortsätt att skriva här, både att läsa och skriva hjälper mycket! :)
Tråd: Tillbaka igen av Tjej82
Tråd: Jag vill inte längre… av Hoppfulla
Kameleont
@Hoppfulla
Det är fullt förståeligt att du är trött o slut. Du har kämpat ensam o ohörd under många år. Det tär oerhört! Känslor går inte bara att slå på.
Men hör att du har kvar känslor för din man. Det är fint och svårt.
Känslor kan komma tillbaka med tiden om han fortsätter på samma väg. Nykter o med nya insikter.
Tänker att oavsett var dina känslor landar för honom är nykterheten en vinst för er alla. För hela familjen.
Med eller utan dig blir han en bättre förälder o människa utan alkohol. Hoppas han inser det också.
Vet ju inte praktiskt hur ni planerar vid en ev skilsmässa. Finns olika vägar att gå. Jag har ingen egen erfarenhet i detta men reflekterar över hur mina tankar har gått i perioder, när de dragit iväg så långt att det skulle sluta med att gå isär. Har först låst mig vid att jag i så fall måste flytta men insåg sen att det kan ju vara han som får flytta från vårt gemensamma hem. Även om jag tar initiativet. Det var en skön insikt inom mig. Är ödmjuk inför att det inte alls är så enkelt men den tanken var skön för mig.
Du ska forsatt tänka på dig själv. Är så mycket man väger in i sina funderingar. Allt som snurrar.
Du har ingen skyldighet mot honom, tänk på det. Det är ditt liv.
Styrkekram 🌼
november25
@Hoppfulla Jag förstår att du slits mellan olika känslor och kanske inte vet hur du ska gå vidare❤️
Har du någon att prata med?
Kanske behöver du en del tid innan du kan veta om relationen kan byggas upp igen eller ska avslutas. Det kan du ju vara öppen med, om du vill. Han kan inte "kräva" att du ska ge ditt fulla stöd eller lova en framtid tillsammans. Han måste själv bära konsekvenserna av vad hans drickande lett till.
I vilket fall blir det ju från ett bättre läge nu när han tillfrisknar och får insikt.
Kanske hittar ni tillbaka till varandra och du slipper bryta upp. Kanske upptäcker du att det inte är så farligt när du väl kommit igång med förändringarna😊
Tack för sällskapet på resan🙏
Tråd: Andra gången gillt av Guldlock
Guldlock
@Andrahalvlek och @Jempa123
Tack för er input. Det är så klart så, ni som gått vägen före, att det inte blir lika roligt att lägga tid på att vara bland berusade människor. Det gäller att hitta nya sammanhang som ger mening och glädje. Det lockar men känns svårt då jag inte har några eller vet vad det kan vara. Vill minnas att jag längre upp i tråden har skrivit att jag ska börja undersöka det men har tydligen inte kommit till skott.
Ok @Andrahalvlek så din trötthet satt i så länge (om än i mindre skala) som upp till ett år med en liten vilostund mitt på dagen? Då kanske det samma gäller mig och att jag får ha lite mer tålamod med mig själv helt enkelt. Jag skulle gärna vilja vara utan någon form av tabletter för att kunna sova men har hittills tänkt att det är bättre jag sover och är trött än inte sover alls.
Guldlock
Morgon och fredag.
De senaste 2 dagarna har varit extra tuffa. Suget har varit jättestarkt så som det var precis i början. Jag vet inte orsaken till det för ingenting har förändrats. Någon som har upplevt det samma och har några tips? Om så emottas dom gärna. Fin fredag! 🌺
Tråd: Here we go again... av lejla77
lejla77
Dag 101 .. Idag har a funnits i mina tankar, ett glas kan du dricka nu..lite rosé eller ett glas vitt ... suget finns där .
Tydligen så triggar även sol och vårvädret..
Men det får stanna vid en tanke- det får vara så 🤗
Jag tänker iaf fortsätta min nyktra resa, en dag I taget.
Ikväll blir det ost och liten charkbricka med en kopp te 😁
Det går det med 🙏
Amanda L
@lejla77 Bra jobbat! och att det kommer ett litet sug då och då kanske inte är så konstigt. Vi har väl alla druckit ganska många år innan vi hamnade här. Det har iaf blivit alltmer sällan för mig. Nykter sedan tre år, men första året kunde det dyka upp då och då. Men det går ju över och som du skriver: det går bra även utan. Dessutom får man ett liv att leva där massor av andra saker att göra och tänka på, mer utvecklande än att dricka en drog....
Lycka till och hoppas det går bra för dig framöver också :)
Tråd: Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen av TemporaryPurposa
TemporaryPurposa
@Bubbelmorsan Hej min stöttande vän här på forumet!
Ursäkta att det tagit så lång tid att svara! Kommer förklara lite i mitt "egna" inlägg längre ner, vill först svara dig och några andra. Jag vill börja med att svara på ditt förra meddelande, som var jättebra ☺️
Jag gillar VERKLIGEN ditt sätt att tänka vad gäller alkoholkärringen! Att du gör henne äcklig och ful och jobbig och allt sådant. Jag tror att min alkohol-snubbe inte riktigt varit så gestaltad i mitt huvud, han har nog inte haft ett så tydligt utseende alls om jag ska vara ärlig.
Men det du delat med dig av har hjälpt mig att försöka visualisera honom lite mer. Och så här ser han ut:
Han är prydligt klädd och är välvårdad. Men hans kropp är tanig och han har som en gam-nacke och lite krökt övre rygg, vilket gör att han ser lite ut som en hungrig, nästan lite utmärglad gam i fina kläder. Så han är absolut inte attraktiv! Hans ansikte är det som gör honom motbjudande, när man väl tittar noga. När du har en konversation med honom är det som att du nästan kan känna att du blir lite kall på huden och att håren på armarna reser på sig för att det känns obehagligt, men du kan inte sätta fingret på varför.
Till en början kanske han ser vänlig ut, för han ler. MEN! När man känner honom så vet man att det där är ett slugt leende, inte ett leende för att han tycker om mig och är vänlig. Nej, det är ett sneaky leende som kommer av att han vill se snäll ut men också för att han blir glad av att tänka på hur han kan lura någon, eller tja han har ju bara mig som han kan interagera med, så han tänker på hur han kan lura MIG. Som en sådan där gammaldags försäljare som ska lura på dig något du vet?
Hans sätt att säga saker är väl valda ord, och du kan inte anklaga honom direkt för något baserat på det han säger, utan det är så där nästan manipulativt att han försöker få dig (alltså mig) att själv komma till en slutsats som egentligen är det HAN vill, men han försöker få dig (mig) att tro att det är det DU (jag) vill.
SÅ. Det är samma taktik som behövs med honom som för din alkohol-kärring, man måste bara neka att ens börja en konversation och man behöver använda våld för att putta iväg honom, annars står han kvar och försöker manipulera mig. Tillåter jag honom att prata på för länge så är det som att han på något sätt lyckas vända och vrida på mina egna argument emot honom och så helt plötsligt vet jag inte vad jag själv tycker och tänker längre. Jag måste bara säga "NEJ, var tyst! Jag vill inte prata med dig, jag vill inte ha något med dig att göra!". Och även om han gör att det känns skämmigt, han får mig att känna mig dålig på olika sätt för att jag inte vill prata med honom så är det det enda sättet!
Ooook, lång beskrivning hehe... Men det är tack vare dig som jag har fått fram den här tydliga bilden av alkohol-snubben, och det är ett av verktygen som verkligen hjälper mig, att tänka på mitt alkohol-begär på det här sättet! Tack så mycket för din hjälp @Bubbelmorsan ❤️
Din lista över vad du INTE vill är också jättebra. Jag vill själv ta fram en liknande lista, jag har än så länge bara några saker, som är liknande som dina.
1. Jag vill inte påverka mina relationer, familj eller mina vänner, negativt (känslomässigt) med mitt drickande.
2. Jag vill inte påverka mig själv negativt känslomässigt med mitt drickande. Skam, rädsla att inte ha kontroll, bristande självrespekt och tillit, ångest.
3. Jag vill inte påverka mig själv negativt fysiskt med mitt drickande. Pluffsig, dålig återhämtning från träning, lättare för kroppen att samla fett, hyn blir sämre, cancer-risk, dålig sömn, ev. skador när jag är full.
4. Jag vill inte påverka mitt jobb negativt. Jag vill ju utvecklas i min yrkesroll och min karriär, inte gå bakåt och t o m kanske förlora mitt jobb om det går långt.
Det är så långt jag kommer på nu, och det får räcka just nu. Ska försöka fundera lite mer på listan framöver.
Tack till dig, och som sagt, jag skriver lite mer update om senaste dagarna i mitt inlägg längre ner i tråden. MEN tjena vad tiden går snabbt! Får se om jag kanske hinner skriva mitt egna inlägg lite senare idag, måste snart åka iväg! Annars får jag skriva mer imorgon.. Ok, men kort update: Idag är dag 15!!! Så otroligt stolt över mig själv, längsta tiden på läääänge!
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
Tråd: För hälsan, för barnen, för livet av eling
eling
9 dagar idag. Jag vet inte vad jag ska skriva som jag inte skrivit förr.
Det dyker upp tankar om att nu kan jag kanske dricka ändå, nu har det ju gått ett tag. Sen kan jag avfärda det. Och 9 dagar utan alkohol är väl ingen bragd för en normaldrickare. Rädslan blir att jag ska återgå till att dricka sen, så då kan jag lika gärna ge upp nu. Jobbig hjärna. En dag I taget var det! 😊
JHL
@eling 9 dagar, vad duktig du är. Kämpa på och ta en dag i taget.
Att vara repetetiv är inget problem, om det hjälper så skriv här. För mig så är dagar ganska repdtetiva med vakna, jobba, dröna i soffan och ibland träna sedan sova.
Snart är det tvåsiffrigt för dig och det är jättebra.
Tråd: Promillebikt av Flarran
Flarran
Fiskmåsen har landat på lyktstolpen. Så nu har den första känslan av sommaren kommit. Tänk så konstigt man kan tänka efter en liten stund på en balkong i vårsolen. Bilar surrar omkring, inte så där väldigt brummande som förr. Motorvrål är nåt sällsynt. Kanske bara nåt skrål från en lastbil eller grävmaskin numera. Nu är det dags för nåt starkt. Inget sånt där från bolaget, men lite kaffe och en slurk med sånt är nu vad man funderar på. Hittade nyss en gammal mp3-spelare i ett hörn av lådan. Musik man inte hört på länge, bra grejer. La-la-la. Ha det gott alla kämpar där ute. Nu vänder det.
Ha det fint!
Andrahalvlek
@Flarran Idag såg jag första sädesärlan! Det vårtecknet har jag letat efter länge. Och höra fåglarnas sång får mitt hjärta att spritta av glädje 😍
Kram 🐘
Tråd: Hopplöst av Kameleont
nad
@Kameleont
Jag känner igen det där att inte orka konfrontera deras beroende. Min man har svikit mig gång på gång när han åter igen druckit/ varit full. Vi har nu nått punkten att jag ställde honom mot väggen, det var så skönt. Det öppnar upp ett nytt steg, som också är jobbigt. Men mannen du älskar och saknar finns där inne och han är värd att kämpa för. Du är så strak och gör allt av kärlek, även om det kan kännas hårt.
Kameleont
@nad Tack!
Good for you! Så starkt av dig.
Din man verkar försöka o ta emot behandling men förstår dig i din besvikelse efter lögner o bakslag. Jobbigt.
Jag vet inte hur länge till jag orkar vara den sunda o starka här. Alltid tänka en vända till, vara förstående o agera vuxet o sunt. Less på det.
Börjar också ifrågasätta vem han är utan alkoholen nu för tiden. Har han förändrats för mycket? Tycker jag om den han blivit i så fall?
Kanske finns inte den jag saknar kvar helt o hållet. Skrämmer mig.
Jag pendlar.
Kände ju hopp efter terapin men sen besvikelse igen. Inget dramatiskt men känner ett svagt avstånd från hans sida.
Glad o varmare när han druckit men kyligare utan öl (som jag tror). Sårar dubbelt eftersom det varma inte upplevs äkta.
Det gör mig ledsen.
november25
@Kameleont Det är fullt förståeligt och inte konstigt alls att du har svårt att öppna upp om dina känslor! Den som missbrukar jobbar ju aktivt för att stänga ner och dölja problemet, putsa upp ytan och lura sig själv och andra att allt är bra. Ni har ju dessutom levt länge i det systemet. Du känner kanske inte heller att han vill höra hur du mår. Du är otroligt modig och stark som påbörjat terapi och försöker förändra detta! Var mjuk mot dig själv, var snäll. Säg till dig själv: Jag förstår att det här är jättejobbigt för dig.
Små steg framåt lyckas ni förändra saker.
Tänker lite angående svalare känslor utan öl och varmare med, att jag förstår och delar din känsla (lite samma här). (Var är egentligen den riktiga människan därinne och hur är den?) Men tänker också att de säkert mår rätt dåligt psykiskt och har abstinens (har min iaf) under timmarna utan alkohol. Så delvis är de inne i en destruktiv loop hela tiden som inte har med oss anhöriga att göra som personer eller deras relation till oss.
Tänker att du gör helt rätt som inte ställer frågor om vad han dricker. Det är hans jobb att öppna upp med det.
Hos oss är det jättejobbigt just nu. Jag är så trött och utmattad.
Sambon ringde i måndags och fick ett gratis första samtal, som skakade om honom och någonstans öppnade känslomässig förståelse att hans problem är allvarliga och att han verkligen behöver hjälp. Det var en terapeut som själv hade beroende och han kände sig förstådd.
Sen dess har han varit i kris och drickandet eskalerat. Start 11 på dagen. Trodde han gett upp hela saken och tänkte fortsätta ner i avgrunden. Men imorse tog han själv upp att han ska ringa tillbaka till behandlaren på måndag och att han vill gå öppenvårdsbehandlingen online. Terapeuten rekommenderade egentligen behandlingshem efter att ha pratat med båda oss. Men det är väldigt dyrt, och sambon vill inte vara iväg från jobb.
Vi hoppas att 6 mån behandling med terapi kan hjälpa.
Jag har ändå lite hopp tillbaka nu, att han äntligen ska börja gå åt rätt håll. Men jag är så in i märgen trött. Sover dåligt, gråter, känner mig helt urholkad känslomässigt.
Tänker på dig och @hoppfull ganska ofta, och det gör att jag känner mig mindre ensam❤️