Tråd: Det hände igen av majken1987
majken1987
Hej! Jag har använt mig av detta för ca 5år sedan. Jag var vit från juli20-nyår20. Efter det har jag bildat familj och varit relativt lugnt med drickandet. Men senast hösten och nu i helgen tog det extremt mycket skruv. Jag har nu fattat att jag kan inte dricka måttligt (eller oftast kan jag det) MEN har insett att riskerna är för höga. Så nu tänker jag bli helt alkoholfri! Är uppe på min andra dag….så klart inte så svårt ännu när man har kvar all ångest från helgen fortsatt
Tråd: Hur sätter man gränsen? av Lunis
Lunis
Jag står inför att sätta den slutliga gränsen men hur gör man? SMS? Brev? Face to face?
Min pappa har under större delen av min uppväxt druckit mycket, min mamma är enormt medberoende. Så även jag såklart, men efter att jag flyttat därifrån och fått egna barn ser man allt med nya ögon.
I februari drog jag en gräns, min mamma blev galen, skrek och levde om. Menade att jag ljuger och hittar på, det är jag som är sjuk och behöver sjukskrivas och medicineras. De har inga problem, för alla gillar väl öl. Och jag dricker ju också vin anklagade hon.
Mottagligheten av vad jag försökte säga var ungefär noll.
Efter det hade vi inte kontakt på cirka 2 månader men var tvungen att återuppta pga att min svärfar insjuknade.
Jag har under hösten förstått att min mamma pratat väldigt mycket skit om mig bakom min rygg, till den grad att min moster gjorde en orosanmälan.
Att bli offrad på det sättet kunde jag aldrig tro att min mamma skulle göra. Det var en fruktansvärd anmälan att behöva bemöta i alla känslor som redan pågick och sedan dess har vi inte pratat. Det var i början på oktober och jag kan inte förstå mammas agerande mot mig som sin dotter eller tystnadskulturen som hon utövar mot mig just nu. Det är plågsamt.
Men hur sätter man gränsen? Jag tänker erbjuda henne att följa mig till öppenvården där jag redan går i terapi men har ingen förhoppning att hon kommer följa med. Därav får hon ta beslutet att avsäga sig kontakten med mig och mina barn. Ansvaret ska ligga där och inte på mig. Även om hennes svartmålande av mig säker kommer fortsätta..
Hur har ni andra gjort när ni dragit gränsen?
Rike
Hm.. känns som att du redan gjort så mycket mer än du behöver!
För min del skrev jag helt enkelt att jag inte orkar mer kontakt och att jag direkt efter detta meddelande blockerar SMS tfn och messenger. Och gjorde så.
Kom till en punkt där det gällde mig eller henne. (Min sk mamma)
Tråd: Ett hål inom sig? av Ansiansiansi
Ansiansiansi
Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.
Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.
Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?
Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?
Tacksam för alla svar!
Vitvargen
@Ansiansiansi, varmt välkommen till forumet och så bra att du hittat hit!
Din berättelse väcker många känslor hos mig som relativt nyligen nykter (drygt 3 månader nu). Eftersom jag har känslorna och minnet av dem ganska aktuella för mig så kan jag bekräfta att det "hål" du pratar om kan vara direkt orsakat av alkohol-alkoholstopp, detta eftersom det "kidnappar" våra naturliga belöningssystem. Dessa mekanismer involverar centrala signalsubstanser bla serotonin, dopamin, GABA som regleras upp/ned artificiellt av alkoholpåverkan, det tar tid innan dessa mekanismer kommer igång igen.
Nu vet jag inte hur långa din partners vita perioder var men många kämpar med dessa känslor av håglöshet och tristess under flera månader i början, kanske uppåt ett kvartal, halvår, år. Det tar tid att bygga upp fungerande belöningsmekanismer igen om de rubbats under lång tid.
För min del var det inte särskilt svårt, jag växlade upp kraftigt med gamla hobbies och hittade en mängd fördelar kroppsligt som gav belöningskänslor. Detta spillde av sig i relationer också via ökat självförtroende och rikare känsloliv. Andra kan ha det mycket svårare men visst jag noterade att det bildades ett "hål" som behövde fyllas med aktivt och målmedvetet arbete med mig själv. Detta är *inte* enkelt för de flesta, jag var lyckligt lottad här inser jag av andras berättelser.
Jag förstår att detta har känts mycket jobbigt för dig och att du frågar dig varför din kärlek inte räckte för att fylla hålet, tomheten din partner kände. Det är inte du som på något sätt är otillräcklig, fina du! Det är bara det att det är en formidabel fiende ni försökt bekämpa, något som saboterar centrala nervsystemets mest heliga och känsliga biokemiska mekanismer.
Jag säger att "hålet" kan orsakas av alkohol av sig själv, men det kan också vara så att det redan finns ett hål där från början och att din partner använt alkohol för att i någon mån försöka hantera detta, bedöva bort det. En flykt från att hantera djupare saker som flyter upp till ytan förr eller senare - stresskänslor, trauman och mentala ärr från förr, etc. Oavsett, den enda som kan ta tag i detta är personen själv, ingen annan kan göra jobbet åt den som använder alkohol för "självmedicinering" eller bara sitter fast i en osund vana utan egentlig anledning.
Varmt lycka till, på detta forum hittar du massvis med människor som känner igen sig i din situation och som har bra strategier hur man kan tänka och agera, massvis med stöd och peppning!
Många kramar!
Ansiansiansi
@Vitvargen
Hej och tack för ditt svar!
Så fint att läsa om dina erfarenheter och få ta del av dina kloka synpunkter!
Det var flera år sedan vår relation upphörde, men jag kämpar fortfarande med att läka efter vad det innebar för mig att leva med en person som med jämna mellanrum bytte skepnad. Jag funderar mycket på vad som var sant och inte. Eftersom han ofta drog sig undan mig under sina nyktra perioder (sällan förekommande och aldrig längre än någon månad), undrar jag om vi ens fanns ”på riktigt”…
Vilken var den sanna versionen av honom: den han var när han drack eller den han var när han inte drack?
Rent spontant tänker jag ju att man är mer sig själv utan alkoholen. För de flesta av oss som inte slåss mot ett alkoholberoende är det nog så, men är det annorlunda för en alkoholist? Jag har hört flera beskriva det som att alkoholen är det som får dem att känna känslor överhuvudtaget… Men är de känslor som upplevs då, under perioder av drickande, ”äkta” känslor?
Vitvargen
@Ansiansiansi, jo jag förstod att din partner var ett avslutat kapitel och bra att du kunde ta dig ur. Du frågar för att du vill förstå mer om vad som hände och varför din kärlek och omtanke inte räckte. Jag gav en del av svaren, och foliehutten fyllde på med ett liknande perspektiv.
Jag har använt mig själv som försökskanin under den här nykterhetsresan och noterat noga hur jag reagerat på att plötsligt sluta. Belöningslooparna med dopamin och serotonin är bara en liten del i det hela men väl så viktiga, dessa tyckte jag var relativt lätta att återställa och gav mycket bra effekter på måendet rent allmänt.
Men det finns även andra biokemiska mekanismer som är intressanta om man vill försöka förstå på djupet. Jag tyckte mig känna av viss känslomässig avtrubbning på vissa plan, inte lika uttrycklig som du beskriver men tillräckligt för att väcka mitt intresse.
För en tid sedan gled jag därför in på oxytocin-spåret, denna substans som är djupt involverad i känsla av förtroende, empati, ja rent av känslor av kärlek.
Jag kan dela en prompt och det svar jag fick från en av alla LLM jag använder. Svaret innehöll en hel del referenser till ledande medicinska tidskrifter och det är uppenbart att det är ett mycket aktuellt forskningsområde - inte minst för att försöka hitta behandlingar mot AWS, alcohol withdrawal syndrome.
Så här ligger det till vad gäller oxytocin i detta sammanhang.
Prompt
How long time does it typically take for the oxytocin receptors throughout different brain subsystems to regain normal responsiveness? The blood levels seem to normalize rather quickly but if the OXTR response is attenuated then it may explain problems of emotional numbness people may experience, this is how I understand the mechanism.
Svar:
Yes, your understanding is consistent with current research.
While blood oxytocin levels may normalize within weeks, the re-sensitization of oxytocin receptors (OXTR) in the brain appears to be slower and region-specific, which can contribute to persistent emotional numbness during recovery.
Key findings from animal and post-mortem human studies indicate:
• Early withdrawal (first few days): OXTR expression is often downregulated in reward- and stress-related regions like the nucleus accumbens (NAc) and prefrontal cortex (PFC).
• After ~3 weeks of abstinence: Studies in rats show a rebound upregulation of OXTR mRNA and protein in the PFC, amygdala, hippocampus, and striatum—suggesting a compensatory response and gradual restoration of receptor availability.
• Hypothalamic oxytocin production (in PVN and SON) remains reduced during this period, indicating a prolonged deficit in central oxytocin synthesis.
This delayed recovery of OXTR responsiveness, especially in limbic and cortical circuits involved in emotional processing, likely contributes to prolonged emotional detachment, social withdrawal, and stress sensitivity—even after acute withdrawal has passed.
Thus, the disconnect between peripheral oxytocin levels and central receptor function helps explain why emotional symptoms can persist well into recovery.
___
Detta gav mig en bra förklaring till vad jag upplevt, både inledande euforiska känslor och sedan en längre period av "emotional numbness", och kan konstatera att det stämmer bra att denna effekt går över efter ett tag och normaliseras fint redan efter som i mitt fall några månader!
Det du inte får glömma för din del är att ta hand om dig noga, gå vidare i full förvissning om att du är en mycket klok, kärleksfull och fin människa som fått dig en smäll här genom ditt tidigare förhållande. Att du frågar här på forumet och tar del av andras erfarenheter som "överlevare" såväl som tillnyktrare är mycket bra och du hjälper även andra genom att reflektera och fundera!
Ansiansiansi
@Vitvargen
Hej och, igen, tack för ditt svar!
Du tycks vara så påläst och seriös i ditt arbete med att bli nykter. Det inger hopp!
Jag läste texten du skickade med stort intresse. Tänker att det är så värdefull information för människor som försöker sluta dricka och upplever den där inledande avtrubbningen: i det sköra läget, utan alkoholen som krycka, måste det vara otroligt nedslående: ”är det så här det nu ska kännas resten av livet?” Nog borde det kännas bra att få veta att allt är en naturlig del av processen.
För mig som stod bredvid och än idag försöker förstå vad det var som hände under de där åren hamnar jag alltid tillbaka i detta: kan en alkoholist i aktivt missbruk känna kärlek i den ”vanliga” bemärkelsen, för en partner. Eller är allt bara ett alkoholindränkt töcken där den enda riktiga kärleken är just den till alkoholen?
Jag förstår ju såklart att det inte finns ett absolut svar på den här frågan, men jag är ändå intresserad av ur ni med erfarenhet från ”andra sidan” ser det.
Vitvargen
Tack @Ansiansiansi, jo jag brukar ha en tendens att nörda ner mig i saker och jag hade ett behov att förstå hur jag känner och reagerar. Det är också viktigt för mig för att förstå hur min livspartner fungerar för vi sitter i samma båt, vi slutade samtidigt och vi tänker fortsätta vårt liv ihop. Vetskapen om dessa neurokemiska mekanismer bidrog till att jag kunde ta processen med ro, dessa känsliga system kalibreras om och hamnar i balans så småningom så det är ett övergående fenomen.
Det var bra att du tog upp detta med "känslomässigt hål", jag hade nog inte tagit upp oxycytin-förklaringen annars till varför man ska låta det ta litet tid och ha stoiskt tålamod när man tillfrisknar från långvarigt alkoholmissbruk. Plus, givetvis, växla in nya givande aktiviteter för sig själv och tillsammans, man får försöka vara litet kreativ för att boosta dopamin- och serotonin-looparna.
På din fråga om man kan känna kärlek i den vanliga betydelsen om man har osunda alkoholvanor typ dricker en dryg pava typ varje kväll per skalle som vi gjorde mot slutet? Ja absolut, det var inga knepiga humörsvängningar och elände för oss pga alkohol utan vi hade synnerligen varma och heta känslor mestadels även under dessa år. Det går givetvis litet upp och ner på den fronten som för alla men alltid kärleksfull djup respekt i botten.
Vi var kanske inte urtypen för vad du menar med aktiva alkoholister, vi såg oss i alla fall inte så men det borde vi kanske. Det blev litet svalare känslor första nyktra månaderna som sagt men jag hittade ju en förklaring jag tycker verkar rimlig. Jag pratar om rätt subtila förändringar som nu normaliserats, inga berg- och dalbanor men vi är alla olika.
Som med allt annat finns det grader i helvetet det kan vara att leva som, och med, alkoholberoende och en del berättelser här på forumet är fullkomligt hårresande; psykisk terror, gaslighting, dr Jekyll & mr Hyde - vissa gör precis vad som helst för att få supa i fred, manipulerar, ljuger, gömmer. Vem vet var det hade slutat för oss om vi inte bara bestämde oss för att sluta tvärt en dag. Sagt och gjort, ett nytt kapitel i vårt liv har precis börjat.
Som nära anhörig ska man veta att bollen ligger helt hos den sjuke alkoholisten, ingen mer än vederbörande kan göra vad som krävs om han/hon verkligen vill. Skadorna hos närstående kan ta lång tid att läka, det finns många här som kämpar med detta efter att kommit ur ett destruktivt förhållande med en fd partner, kanske förälder till ens barn, eller fortfarande sitter fast och inte vet varken ut eller in.
All lycka till dig, och er alla!
Letlive
Jag hörde en nykter alkoholist (Tror det var Steve-o från Jackass) säga: ”I didn’t suffer from alcoholism until I got sober.” Det han menade var att själva drickandet inte är sjukdomen, utan ett sätt att lindra de symtom som alkoholismen orsakar. Han menar att alkoholister verkligen inte ut med att vara i sitt eget skinn och gör därför vad som helst för att få tag i alkohol, för att kunna fly från sig själva. Problemet är att när man slutar dricka finns sjukdomen fortfarande kvar. Man står fortfarande inte ut med sig själv. Därför måste den som tillfrisknar inte bara sluta dricka, utan också lära sig att bli bekväm i sig själv. Kanske kan dessa perspektiv hjälpa dig förstå vad som hände med ditt ex.
Ansiansiansi
Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.
Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.
Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?
Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?
Tacksam för alla svar!
fooliehutten
@Ansiansiansi, jag tror beskrivningen av vad en människa känner där inne är högst individuellt. Ditt X har ett hål, hos mig brann en eld som nu falnat. Det tog sin tid och kanske jag fortfarande hittar lite glöd om jag petar lite bland askan. Jag undrar varför du frågar? Det är väl han som har hål i huvudet? Ok lite raljant kanske, men välment. Det var jag som fick ta tag i att släcka min brand och det är han och inte du som får ta tag i att fylla hålet med något vettigare än alkohol. Svajpa bort honom nu och gå vidare med ditt liv. 🤗
Ansiansiansi
Hej och tack för ditt svar!
Du undrar varför jag frågar som jag gör och jag antar att du menar att jag går omkring och undrar hur jag skulle kunna hjälpa honom. Det gör jag inte. Vi är inte längre ett par och har inte varit på många år.
Kanske är min fråga ett uttryck för den förvirring och skada livet tillsammans med en alkoholist kan orsaka hos dem som älskar honom/henne. Det är förvirrande att försöka hänga i med i svängar som man inte förstår. Det är skadande att leva i ovisshet och svek. Visst kan man bryta, vilket jag också gjorde, men erfarenheten av en lång period tillsammans med någon som inte gick att lita sitter kvar i mig. Jag undrar vad som var sant och vad som inte var sant.
Jag tror också att det är försök att förstå orsaken till varför man dricker, alltså bortom det kemiska beroendet. Är det för att komma till något slags emotionell normalläge (där hålet är fyllt)?
Är det rätt av mig att tolka det som att när du drack, då tändes den där elden inom dig? Att utan alkoholen så var/är det släckt/tomt? Om så, hur har det påverkat din relation till nära och kära?
Tacksam för svar!
@fooliehutten
fooliehutten
@Ansiansiansi, elden brann tidigt och före 15 bast dämpades den med mycket mat. Efter 15 upptäcktes alkoholen och den gav mig världen i färg. En illusion med flera dåliga bakissidor. Elden pausade under rusets inverkan, men brann så in i H-vitte efteråt. Fast inte tillräckligt för att undvika lockelsen att hitta balans i mitt drickande. Det sket sig! Så nu är jag nykter sen nära 700 dagar. Hade jag vuxit upp i ett Sverige utan tvångsvården av oss i psykiatrins lekskola runt light-varianter som dystymi så hade jag nog sökt skrynklare tidigare än jag gjorde. Idag är allt bättre, men som Allan Edwall sjöng ”… bra lär det aldrig bli”. Kram till dig🤗
Ansiansiansi
@fooliehutten
Tack för ditt svar. Det betyder mycket för mig att få höra andras åsikter.
Jag missförstod ”din eld”. Jag läste det som att den var något positivt och att den tändes i dig när du drack. Nu förstår jag att du menade den som något negativt och att alkoholen tillfälligt hjälpte till att släcka den.
Jag tror att kärnan i mina funderingar är: kan en alkoholist i aktivt missbruk känna kärlek i den ”vanliga” bemärkelsen för en partner. Eller är allt bara ett alkoholindränkt töcken där den enda riktiga kärleken är just den till alkoholen?
fooliehutten
@Ansiansiansi, sorry för mina tafatta försök att dela mina erfarenheter. Inser att de inget tillför och att jag hellre bort stanna på min tråd för alkoholfria. Men du har i stället fått bra och vettiga svar från andra i forumet, så ge inte upp i kampen din. Styrkekramar kommer här 🤗
Tråd: För full på fester av Peter55
Bubbelmorsan
@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.
Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.
Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️
Bubbelmorsan
@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.
Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.
Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️
vår2022
@Peter55 Instämmer i de goda råden du fått. Att be om ursäkt och säga att du skäms, är modigt och visar att du tar ditt ansvar. Som sagt, vi är många som druckit för mycket och många som inte vågat be om ursäkt. Tänker också att ta en dag i taget så kommer du att landa bättre och tänka klarare på nästa steg. Det första steget att ta tag i det är viktigaste och vad fint att du har din fru som stöttar dig i detta.
Lycka till! Du fixar det! Kram❤️
Peter55
Tack för fina kommentarer , dom hjälper.
Jag överlevde dagen på jobbet. Inga sura miner tvärtom. Alla tyckte jag hade varit så trevlig på festen. Jag talade ändå för första gången om att jag hade minnesluckor från kvällen men inga dumma kommentarer eller liknande kom från mina arbetskamrater..
Jag har funderat kring om jag ska berätta för mina barn att jag har problem, men som någon skrev i kommentarerna , låt det gå några dagar och ta sedan beslutet.
Tycker det är skönt att få skriva av sig här i forumet, och tack för att ni lyssnar och hjälper till att få min ångest dämpad.
Nu planerar jag och min fru för en nykter julhelg. Om jag lyckas är det min första nyktra jul på 35år.
Vi får se, en dag i taget…
Hoppas sova bättre i natt.
Gonatt!!
TeTanten
Hej! Vad skönt att det gick bra på jobbet så du kan släppa den ångesten iaf. Jag har med druckit på tok för mkt på många jobbfester och gjort bort mig lite.
Och just så här års för två år sedan blev jag satt i en taxi av en kollega , ramlade i säng, och när jag vaknade visade det sig att jag vart uppe och gjort knasiga saker under natten som jag inte mindes, bland annat i närvaro av en nyvuxen son.
Efter det blev jag skrämd och höll mig nykter hela julen och nyår för att ta en vit månad.
Det var skönt att bevisa att jag kunde. Och julen blev jättebra ju. Men får så mkt mer tid som man är tillgänglig.
Låter som en toppenplan och bra att ni är överens.
Peter55
@TeTanten Ja det var skönt att det gick bra på jobbet. Men ångesten finns där ändå, ångest för att jag inte kan hantera alkoholen. Dina erfarenheter låter som mina, detta var inte heller första gången jag blev för full med minnesluckor som följd. Jag har vaknat upp i sängen kallsvettig och inte haft en aning hr jag kommit hem flera ggr tidigare. Men nu får det vara slut.
Att min fru inte är dömande utan hjälpande i detta hjälper mig massor mentalt ståndet är oerhört skönt.
Dags för jobbet snart, inte lika ångestfyllt som igår, men ändå jobbigt….
Ha en bra dag
Tråd: Trodde att jag nått botten för ett år sedan. av Ada81
asdf1973
@Ada81 vilken tuff situation du befinner dig i. Detta forum finns här för dig Hoppas du kan hitta vägar till ett nyktert liv. ❤️
Tråd: Al-anon - vågar man? av myssockan
Stark2025
@myssockan det var faktiskt inte någon jag kände där, och det var skönt. Sedan har det kommit in folk som jag har känt förr eller som jag känner lite nu. Men då har jag ändå vart så trygg i mötesformen så det har känts bra. Vi är ju alla där för samma sak och det är fint att få den gemenskapen. Jag är så glad och tacksam för att jag hittade dit och att jag stannat kvar.
vad min partner sa...... ja du
då jag gick första gången var det i ett skede då jag nyss flyttat ut och vi hade inte någon större kontakt ( eller han hade kontakt med arga fylle sms på nätterna)
Sedan blev vi sams och började träffas och då tyckte han att det var så fint att jag gjorde detta för hans skull. för ingen hade ställt upp så för honom som jag gör.
Sedan kom det smygande, mina möten var konstiga, mina möten var för töntar som tror att vi har problem, mina möten var onödiga vi hade det ju bra. mina möten var farliga för mig.
Jag har blivit hjärntvättad och allt annan skit man kan komma på att säga.
Möten och allt runt det är för folk som verkligen behöver det som han. För jag behöver inte det enligt honom, det är bara töntigt av mig att tro
Jag är så glad att jag stannade på mina möten, gick dit varje vecka och det är en del i att jag orkat och vågat bryta mig loss.
Det är inte lätt och jag är inte stark men de har hjälpt mig att känna att jag är inte helt ensam. Även att läsa här ger den styrkan.
Lunis
Jag har också funderat över detta ett tag. För mig som bor i en mindre by är enbart online-möten ett alternativ och det känns okej. Men jag sitter lite fast i att ta det där första steget. Jag går redan hos en beroendeterapeut via öppenvården men jag känner litegrann att jag står och stampar.
I mitt fall är det pappa som har en beroendeproblematik och min mamma är extremt medberoende. Pappa har aldrig varit mottaglig för att inse sitt drickande och mamma och jag har behövt hålla ihop och hon har även sedan mina unga år lutat sig emot mig och lastat av sig sina bekymmer på mig. Nu har jag fått nog och vill att hon tar tag i sina/deras problem och hennes egna dåliga mående.
Då kastar hon mig under bussen, skriker att jag ljuger och hittar på, pratar skit om mig bakom min rygg till sin syster och har inte ringt mig på över två månader.
Vi bor tvärs över vägen ifrån varandra.
Nu gruvar jag mig inför julen som hägrar.
Är det någon som vet hur man börjar? Var börjar man? Vilket möte är lämpligt som start?
Tråd: Kan inte dricka måttligt av mtb-cyklist
mtb-cyklist
@asdf1973 hej, känner att det går bra. Mer energi, mera närvarande och så skönt att vakna utan bakfylla, nedstämhet och ångest.
Därmed sagt att jag också brottas med att sug kommer i perioder, men försöker vara snäll mot mig själv.
Rule74
Vad skönt att höra att det går bra för dig! Jag känner så igen mig i det du skriver. Tankarna på alkohol och när, och om, jag ska kunna dricka något finns där i bakhuvudet och gäckar... Suget kan komma som ett oväntat slag i magen när som helst. Och då är det inte lätt... Men hurra för oss som oftast lyckas stå emot slagen och inte lägga oss. Vi tar ingen skit och krigar vidare @mtb-cyklist! 👊🏻 ❤️
mtb-cyklist
@Rule74 är en sådan skapad vana att finna utrymme till om och när man kan dricka.
Tråd: Naltroxone av Nubörjarlivet22
Nell
Hej!
Det är ingen fara att dricka på Naltrexon. Naltrexon är ett läkemedel som ibland förskrivs för att minska alkoholrus. Det går att använda oavsett om man vill sluta dricka eller komma till ett måttligt drickande. Eftersom det minskar alkoholruset, blir risken lägre att det går överstyr när man har tänkt dricka bara ett eller få glas (eller om man råkar dricka ett glas). Om man inte märker någon effekt kan man behöva justera dosen, så det kan vara värt att kolla med sin läkare i sånt fall.
Men naturligtvis passar det inte alla och det är viktigt att man hittar sitt eget sätt. Vad tänker ni om det här? Och finns det några på forumet som haft nytta av Naltrexon?
Tråd: Från ytterlighet till måttfullhet av myssockan
myssockan
Det går sisådär med måttligheten. Mina triggers är känslor av trötthet och nedstämdhet, stress över min sambo.
Jag klarade bra att inte dricka i veckan och veckan avslutades på totalt 10 glas. Men helgen spårade ur.
Fredag 4 glas som jag visserligen drack rätt desperat. Men jag var ok. Men lördag 6 glas på tom mage i snabb takt, och jag mådde inte bra alls. Natten och dagen efter hade jag migrän och låg till sängs.
Det som stör mig mest är ändå att jag drack för att lindra mitt dåliga mående.
Sambon var redan påverkad vid lunch på lördagen. Han förberedde bastun och jag var så trött. Och där var det "slappna av!" "Det är helg" osv.
Det känns extra illa att bli packad med honom som jag oroar mig för. Ångest och skam.
Nu är det ny vecka och dags för nya nollor! Försöker vara snäll mot mig själv.
Jag längtar tills julen är över.
Bubbelmorsan
@myssockan, en varm kram från mig🩷.
Förstår att det är jobbigt att det spårade ur. Bra att du är medveten om dina triggers.
Känns som du sätter din egen hälsa och välmående i sista hand dock. Jag regerade på en sak du skrev. ”Det känns extra illa att bli packad med honom som jag oroar mig för”. Jag iallafall oroar mig för dig🩷. Drickandet du beskriver är ju inte bra för DIG.
Allt skrivet i all välmening, hoppas du inte tar illa upp. Du kan inte rädda honom. Han är inte ditt ansvar!! Du ansvarar för dig🩷.
myssockan
@Bubbelmorsan Tack snälla! ❤️ Ja det känns så jobbigt. Jag blir så trött av att ha alkohol runt mig hela tiden, när jag själv inte är sund i mitt drickande.
Och du har rätt, jag är fortfarande SÅ fokuserad på honom. Försöker läsa om medberoende och fokusera på mina egna känslor och behov, men det är svårt...
Är iallafall glad att jag inte dricker varje dag längre och håller mig vid eller under 10 enheter. Men det är fortfarande inte bra när det spårar ur sådär, känns väldigt ohälsosamt.
Tack för ditt fina sällskap. Hur är december för dig? 🙏😊🥰
Bubbelmorsan
@myssockan🩷. Jag har skrivit tidigare i något inlägg att det är så fascinerande att man blir så involverad i vissa här på forumet. Så känner jag för dig. Blir ledsen och orolig för hur du har det. Du känns så genuint snäll och omtänksam. Läser att du kämpar och läser på och vill förändra din situation🩷. Du tar steg framåt och det är superbra.
Kanske känner jag igen mig i dig som i många år(drack inte då) tog hand om allt och alla och till sist bara var en blöt fläck.
Terapi lärde mig att sätta gränser och måna om mig själv. Många bra verktyg att tydliggöra för mig själv vad som är mitt och vad som är andras att ta ansvar för. Stötta, ja visst men inte ta ansvar för.
Min december är toppen. Första året på länge som jag har riktigt längtat till jul. Lagt ned mycket tid för en mysig och ombonad december. Nu när jag inte bubblar bort kvällarna längre så finns ju tiden🤗.
Har ju också konsekvent unnat mig olika skönhetsbehandlingar för mina dryckespengar så känner mig fin på alla tillställningar i december.
Kram till dig fina🩷. Kämpa på🌸
Tråd: Jag gör ett försök... av asdf1973
asdf1973
Ytterligare en nykter helg. Denna helg hade vi inga störande moment så som middagar eller andra sociala aktiviteter, så det gjorde det enklare. Men jag ser ändå glatt på att det var första helgen där jag inte kämpade för att avstå alkohol utan det var helt naturligt. Den känslan var helt underbar.
Nu efter 43 dagar nykter så spökar sömnen fortfarande lite men i övrigt så känns det som om jag är på väg ut ur en dimma. Hjärnan börjar fungera bättre och bättre, samtidigt som övriga livet känns så mycket ljusare. Jag har ork och energi för att göra planer för vår och sommar. Planer som fokuserar på aktiviteter som jag verkligen tycker är roliga men som jag valt bort pga att de inte är lämpliga för fylla. Tex har jag inte vandrat i fjällen på många år eftersom en sådan aktivitet måste ske nykter, då har jag i stället planerat in stugturer med kompisar för att kunna dricka alkohol under hela resan. Helt sjukt, men så har det varit. Så, genom att vara alkoholfri så öppnar sig all världens aktiviteter och det känns fantastiskt. Som nykter kan jag se att alkoholen är ett gift och en begränsning i livskvalitet.
Bubbelmorsan
@asdf1973, underbar läsning! Jag är på 59 dagar och var länge trött och seg. Sista veckorna har gett väldigt mycket extra energi och även få tankar på A. Så skönt!
Lycka till framåt, du är grym👏!
Tråd: Denna gång är det på riktigt! av Thompa_68
Tråd: Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober av Hanna0425
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
vår2022
@Surkärring Låter vettigt att avstå från alkoholfri öl och inte riskera något och då du fått rådet att avstå från läkare. Jag kan dricka en alkofri öl till maten men kan likaväl avstå. Det känns som en frihet att inte behöva ersätta med alkoholfri variant av öl bara för att och framförallt om det finns en risk för hälsan.
Ha en fin dag och ta en dag i taget gällande relationen. Du kommer att komma fram till vad som behöver göras. Kram❤️
Vitvargen
@Surkärring, som vår2022 säger och även du själv känner så är det dumt att gå emot läkarens råd när det handlar om något man faktiskt kan avstå ifrån utan större bekymmer. Strängt taget är det inte bara alkoholen i öl som kan ha negativa hälsoeffekter, finns även puriner som kan bidra till ökad mängd urinsyra som kroppen behöver hantera. Ville bara bidra med något här om din saknad efter IPA verkligen är skriande men det verkar den inte vara, gott så vi släpper det.
Känner så väl igen det där med att slentrian och gamla mönster är något som smyger sig in i långa parförhållanden. En del mönster är något som bidrar till en trygghetskänsla, andra kan med tiden bli destruktiva eller bara olidligt trista. 17 år är lång tid, ändå bara ungefär hälften av det jag lever i. Själva längden spelar inte så stor roll - förhållandet behöver granskas, revideras och delvis förnyas med jämna mellanrum om det ska funka.
Dessa perioder av förnyelse har åtminstone för oss startats av någon trigger som leder till vägval. Det kan vara sjukdom, något som hänt i arbetslivet, dödsfall hos nära familjemedlemmar. även mindre dramatiska saker som att man bara fått nog av något tex dagligt drickande utan anledning. Ibland är den ena mer drivande i förändringen, och den andre kan ha svårare att hänga med i början. Att bli nykter efter lång tids osunda alkoholvanor är ett bra exempel eftersom så mycket händer rent kroppsligt och neurokemiskt under mycket kort tid - om alkoholstoppet är ensidigt så finns en uppenbar risk att man glider isär. Samma risk finns i förhållandet till gamla vänner, något jag själv märkt av.
Det är helt normalt och inget konstigt i sig. Jag pratade tidigare om gemensamma aktiviteter som kan bidra till att man hamnar i synk igen. Vad som är bra och kan funka beror på förutsättningar och vad man har med sig i bagaget sedan innan. Gillar man spel på konsol kan man testa samarbetsspel som tex "It takes two", "Split fiction" som faktiskt är omöjliga att spela själv - rena rama parterapin med mycket humor och trixigheter att lösa ihop, frustration, förlösande känslor av gemensamma bedrifter! Har många fler titlar på lager med avancemang uppåt onlinespelande med kända och/eller främlingar eller botar som med/motspelare - det kan vi ta vid intresse men du ser att även enkla små steg kan leda någonstans man kanske inte trodde.
Är man litet mer fysisk av sig finns klättringskurser, kanske kan leda till bergsbestigning om man får blodad tand. Kampsporter eller meditation, yoga, fjällvandring, fallskärmshoppning? Eller varför inte någon skyttesport, även detta omöjligt att utöva annat än spiknykter; bågskytte, gevärs/pistolskytte, kanske avancemang till IPSC / praktiskt skytte om detta är något som sätter sig. Samarbete och synkronisering tränas i de flesta av vad jag räknat upp, finns hur mycket som helst att prova om lusten faller på.
Lycka till oavsett var du landar i dina funderingar, känslan av att det är något som skaver är inget farligt utan borde egentligen välkomnas som början på något nytt!
Tråd: Saknar så av Stevie
Ansiansiansi
@Stevie
Hej! Jag hittade den här tråden och undrar om du skulle vilja berätta hur det gick för er? Om din partner lyckades ändra väg och, i så fall, hur det påverkade er som par? Jag hade en flera år lång relation med en alkoholist och funderar mycket på vem han egentligen var: den han var som nykter eller den han var under påverkan?
Kram!
Tröttiz
@Ansiansiansi
Hej.
Gällande det har jag ofta tänkt på att jag aldrig kände att jag lärde känna honom "på riktigt" utan det där alkoholeländet ... 😟 För det var såpass ofta han var onykter. En sorg jag bär med mig.
Jag har emellanåt tänkt att "Vem" skulle han ha varit om han inte hade druckit? Han var ju densamme, men ändå inte liksom. 🤔 Intas en stor mängd alkohol så påverkar det ju människor på olika nivåer tänker jag.
Och nej, min partner ändrade inte väg. Pratar med honom nu och då, att en kropp kan hålla för så mycket. 😳
Annat med själen tänker jag ...
Kram.
💜
Tråd: Alla tankar på en och samma gång av TeTanten
TeTanten
Julmyset har landat och jag njuter av ullfiltar och såklart mina koppar varmt te.
Jobbet kräver en hel del av mig men jag har även möjlighet att jobba en hel del 4 dagarsveckor under vintern. Min viloperiod som jag verkligen uppskattar.
En stor anledning till att jag ville ta en alkoholpaus var att jag ville se om jag skulle bli piggare, klarare i skallen, få mer energi. Tog ett tag men jag tror jag börjar märka en förändring. Jag är fortfarande trött på kvällarna, men känner att jag tar hand om mig när jag lägger mig, kryper ner i sängen nöjd med dagens dagsverke.
Energin kanske inte ökat markant, men skillnaden är ju att det finns mer tid att göra saker på. Mer tid med mer valmöjligheter.
Bäst hitills:
Jämnare humör, mindre drama
Trygghet i att inte fundera på om/när det ska drickas
Sover bättre
Vaknar nöjd utan ångest eller oro
Känner att jag tar hand om mig
Umgås med familjen utan påverkad hjärna
Hinner mer saker om jag vill, mer valfrihet
Nyfiken på att utforska detta vidare
Har tränat på att umgås nykter när jag annars skulle druckit (för mkt) vin. Lite trist ibland men tryggt. Börjar undra om jag alltid varit den som druckit mest och bara trott mig vara en del av en gemensam feststämning, för nu känns det som alla är väldigt måttliga.
Har iofs undvikit de uppenbara fylleslagen. Får se om viljan och orken att dansa och parta nykter nånsin uppkommer.
Andrahalvlek
@TeTanten Det låter som underbara fördelar. Minns också att man blev mer chill som nykter, stressade inte upp sig så lätt. Jag blev mer grundglad, grundnöjd: det var som att ”golvet”
höjdes några dm. Och att helt slippa tankarna om, när, hur, hur mycket man skulle dricka nästa gång var amazing. Fler fördelar tickar in efterhand: keep up the good work!
Kram 🐘
Tråd: 90 vita dagar av Hellen57
TeTanten
@Hellen57
Hejhej! Hoppas allt är bra i december. Det blir att man kollar in här lite mer sproradiskt än i början. Har tänkt på dig dock och hoppas det går bra för dig.
Tråd: Dags igen av Rule74
Rule74
Ännu en nykter helg att lägga bakom sig 🙏🏻. Även min man har varit nykter, vilket jag är jätteglad över. Han har även slutat med nikotin, vilket har gjort att det har varit tufft för honom - mycket godis och snacks har det blivit. Men det får vara så. Har sovit bra också, vilket också är skönt. Men var är solen?! Inte sett den på flera veckor känns det som. Blir trött av detta mörker. Skönt när man kan jobba hemma och ta en tupplur på 30 min. Det gör susen.
Trots att det går bra att avstå alkohol, så finns tankarna på om och när jag eventuellt ska dricka alkohol igen i bakhuvudet och gäckar. Önskar att den där rösten ska bli tyst. Blir den någonsin det?
Ha en bra start på veckan alla! 🥰
TeTanten
@Rule74 Låter som en riktigt skön helg, behövs lugn och återhämtning nu innan jul och för att orka i denna mörka tid.
Känner igen de där tankarna jag med. Nu när jag närmar mig 2026, satte ju resten av året som den tid jag inte skulle fundera på så mkt på framtida drickande.
Gissar jag kommer sätta en ny sådan tidsfrist, för det har funkat rätt bra.
Ha en skön vecka!
Tråd: Nytt kapitel! 3år och framåt❣️ av Himmelellerhelvette
Himmelellerhelvette
Tack @vår2022, jo men det är ett av mina mönster, just att känna mig osäker på mina egna tankar/känslor och att jag tvivlar på mig själv trots att jag egentligen vet så vågar jag liksom inte riktigt stå för det för någon kanske inte håller med eller tycker jag är konstig som tror det jag kommit fram till. Därför lämnar jag det alltid öppet för andras tankar för jag vill inte ha fel. Har du eller någon annan några kloka ord om varför jag gör så?
Jag ska börja skriva ner på en karta och sortera, jag har tänkt på det men inte orkat innan men det är så smart att strukturera ut vad som är vad och få en tydligare överblick.
Tusen tack för dina kloka råd🙏 ❤️
Tråd: Sikta mot nykterhet av högtuppinorr
asdf1973
@högtuppinorr Starkt jobbat💪 Kul att läsa att du se så fina effekter av att avstå alkohol. Hoppas det blir morot för ett nyktert liv.
Tråd: När en till sist slutar foga sig och allt spårar ur av has
Stark2025
@has som vanligt träffar dina ord och upplevelser mitt i prick i mitt hjärta. Skulle så gärna ha dig som en typ sponsor, du ligger hela tiden en liten bit före dig och det skulle vara skönt att bara skriva med dig..... haha lät som en stalker och det är inte så jag menar. Men det är svårt att få kontakt med någon som förstår hur förvirrad man är och som kan ge hop om att man faktiskt kan må bättre.
För nu hittar jag min sinnesro och sen efter bara någon minut rasar jag ner i det stora svarta hålet av sorg, sorg över det som inte blev, sorg över allt han gjort, sorg över att han lurat mig så på pengar det har inte kommit fram förens de sista veckorna, innan har jag haft ett litet hopp om att han ändå skulle stå fast vid det löftet, men nej,
Men ska ta till mig det du skrev, ska också ta tillbaka alla högtider och börja njuta av lugnet.
❤️
has
@Stark2025 tack för dina värmande ord❤️
Ibland känner jag mig så inne i mina egna processer att jag är osäker på om de ”make sense” för någon annan 😅
Det blir bättre, men jag tror nästan det här kan ha varit bland det värsta jag varit med om.
Att vakna upp till en helt annan verklighet än den man trodde man levde i. Och sedan försöka få ihop alla bitarna till något som hänger samman.
Överraskad att det tagit sån tid att hitta tillbaka till mig själv och samtidigt väldigt överraskad när en plötsligt faktiskt känner igen sig själv.
Ledsen att du också behöver vandra den här stigen. Men jag lovar, det blir bättre❤️
Tråd: Julen närmar sig av zalkin
zalkin
13 månader nykter denna mulna trista måndag. Har dragit på mig en förkylning i helgen men stretar på ändå.
Några dagar jobb kvar sen påbörjas en 3 veckors semester i värmen. Inte ett dugg besvärad längre av att resa utan alkohol. Förövrigt var jag inne på en brittisk pub i helgen, har alltid tidigare älskat stämningen och atmosfären i den typen av miljöer. När vi bänkat oss slog det mig att det luktar förfärligt illa, Summan av avslagen öl, kladdiga bord, inkontinenta gubbar, dåliga andedräkter och en och annan prutt! Inte så man gick igång på alla cylindrar direkt. Drack en a-fri öl och hade kul med kompisar ändå😅
Andrahalvlek
@zalkin Grattis till 13 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Haha, doftsinnet levlar upp rejält i nykterheten: vissa miljöer undviker jag helt på grund av stanken.
Kram 🐘
Tråd: Det riktiga livet av aeromagnus
aeromagnus
Idag 16/12 ska frugan in för cancerkontroll i tjocktarmen. Så jag ska släppa av henne på vägen till jobbet. Hon ska sövas. Blir att gå som på nålar på förmiddagen igen. Sliter detta på oss. Sista dagen på jobbet för denna termin. Imorgon onsdag är det plugg. Torsdag och fredag föreläsningar mm i Växjö.
Varafrisk
@aeromagnus Jag känner med dig….har upplevt den känslan som anhörig. Känslan är sjukt jobbig…nästa kräksfärdig. Jag håller alla tummar jag kan för att din fru/du ska få ett positivt svar🙏🏻 Är du ledig sedan efter plugg och föreläsningar eller behöver du plugga över jul och nyår? Jag önskar dig ledighet och att få vara tillsammans med din fru🙏🏻
Kram och Lycka till🤗🌟
Tråd: My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C av Carisie
Carisie
@vår2022 God morgon 🙏🏼 Jag förstår precis hur du resonerar och ingen ska hindra dig från att följa din hjärna - jag tycker du tänker klokt som vanligt! Sedan 2024 ligger det i pipen hos regeringen att inkludera vaccinet i vaccinationsprogrammet = subventionerat för personer över 65. Det visste jag inte men läste det idag 🤔.
Oh så spännande med målningen - önskar att jag kunde vara en fluga på väggen 🪰 (nåja) en färgfluga i så fall 😂. Pepparkakorna blev toppen som varje år 🤎 och "the beast in me" slukade vi för någon vecka sen eller två! Otroligt bra! En av de få serier jag t.o.m. blivit nöjd av slutet 😂. Vi har haft en paus av "department q" för jag tyckte den blev för konstig - orkar inte lägga tid på att se konstiga serier/filmer.
Nu drar årets sista nattvecka igång för mig 😓 jag skrev nyss till @flarran att han skulle sända några goda tankar - typ affirmera - att region Stockholms invånare håller sig friska 😂. Jag fortsätter mitt småsnörvel - inte sjukare än så vilket är bra för plånboken.
Jag önskar dig en härlig måndag. Kram! ❤️
vår2022
@Carisie Ja, nu har jag bokat tid för vaccination imorgon kl 9.30😂. Slutfunderat! Min hund får en spruta i månaden för ca 1000 kr för sin armbågsdysplasi så matte ska väl också prioriteras!
Ja, det kliar i fingrarna att börja inför målning i helgen. Du får vara en cyberfluga och följa mig på nätet😂.
Skönt att det är sista nattveckan och hoppas att flarrans tankar slår in😁. Sen har du en härlig semester att se fram emot🌞.
Ha en fin måndag! Kram❤️
Tråd: Promillebikt av Flarran
vår2022
@Flarran Vilken kamp du gick igenom och blev prövad på, puh! Men fan så bra då kom igenom! Snyggt jobbat! Bra också att du satte ord på tankar och känslor, det är en bra metod och lättar på det psykiska trycket. Verkligen ett bra svar från AI om hur man kan drabbas av sug och varför trots 2 års nykterhet. Den faktan är bra att ha med sig och djävulen slår till igen så där plötsligt. Och det bästa är att använda sig av beprövade metoder som funkar, precis som du gjorde.
Var stolt över dig själv! Ha en fin måndag!❤️
Carisie
@Flarran Herregud vilken pärs!!! 😓 Det lät som nåt ur en mardröm. Skönt att AI kunde hjälpa dig och att du nu har en strategi för eventualiteter.
Hoppas du fått sova ut och nu har en god start på veckan före jul 🎅🏼. Själv går jag in i årets sista nattvecka - skänk gärna goda tankar- affirmation liksom - åt region Stockholms invånare att hålla sig friska så att jag får fila på min skönhetssömn.
Ha en fin måndag 🩵
Flarran
Så var det kväll igen. Inte mycket blev gjort idag. Hade tänkt att vara iväg och handla lite prylar och göra lite bankaffärer och sånt där, men då så satte magen igång och konstra och till råga på allt så började jag nysa och ha mig också. Så nu är det nog förkylt igen, om det nu inte vänder då förstås. Har ju sovit en hel del i omgångar idag och försökt att kurera och ta igen mig en aning. Får väl se om det blir en bättre dag i morgon och kanske en sväng utanför dörren.
Nykter som sig bör är då på sättet som jag alkoholfritt vidare kör. Tänk, nu sitter man i köket och rimmar också. Så det kan bli alltså. Såg att ni @vår2022 och @Carisie tittat in här idag, sånt uppskattas mina vänner. Ja, nog var det en pärs och mindre mardröm i vaket tillstånd man gick igenom igår. Då en störig grannes hemska musikmaskin stod på och spydde ur sig en massa oljud när man tänkt sova lite. Men jag tog mig ju faktiskt igenom eländet och det var ju bra.
Hade som sagt tänkt vara iväg och handla bland annat öronproppar på apoteket, men det får väl bli en senare fråga när magen är mera i balans. Tänk så här kass i magen som idag har jag inte varit sen jag dagligen slog mig själv i skallen med nån flaska alkohol för jämnan. Så det var ju om man ser positivt på saken en nyttig påminnelse om hur magen konstant blir av en massa öl och vin, så jag får väl vara lite tacksam för en väckarklocka om hur det blir om jag skulle få för mig att gå på bolaget igen, vilket jag då inte har planer på att göra i första taget. Har då tänkt goda tankar om er båda nu och hoppas att ni får ha en bra vecka alltså.
Ha en fin kväll!
Tråd: Andra halvlek har inletts av Andrahalvlek
Andrahalvlek
En viktig del i tillfrisknandet för mig, genom att vara självsnäll, är att sluta banta. Jag har bantat sen jag var tonåring, i hela mitt liv. Jag är stenhård en period och lyckas gå ner några kilon, går senare upp alla igen och lite till. Så håller jag på. År efter år. Dessutom äter jag typ ingenting när jag är deprimerad, så då rasar jag i vikt. Antidepp-medicinen gör sen att jag går upp i vikt, allt och lite till. Min ämnesomsättning är minst sagt kraschad.
Först lyssnade jag på boken ”Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av viktforskaren Erik Hemmingsson. Just nu lyssnar jag på ”Matfrihet” av My Westerdahl, som jag hörde i podden ”Bara en till” där hon pratade om sin nykterhet. Hon har varit nykter i 10 år. (Hon har också en egen podd som jag ska lyssna på.) Behöver nog lyssna på de två böckerna flera gånger. Verkligen ta in vad de säger.
Det är starka mekanismer inom mig som protesterar vilt. I dessa ozempictider känns ju ”lösningen” så jävla enkel, om än svindyr. Det ozempic gör är att det stimulerar våra mättnadshormoner. Vi blir mätta och nöjda med mindre. Men det finns ju en tid efter ozempic, sprutorna är ju svindyra. Går det att få sina mättnadshormoner på en bra nivå utan att ta sprutor? Jo, enligt My går det.
Äta bra mat regelbundet och röra på sig är nyckeln. Få kroppen att sluta överlagra det den får i sig, för den vet att den snart får mat igen. Aktivera hunger- och mättnadssignaler igen. Att äta när man är hungrig, och sluta äta när man är mätt. Äta bra mat och bra mellanmål, så man aldrig blir utsvulten och hagalen. Ingen quickfix alls, utan mer bara sluta tänka på övervikten så jävla mycket. Inte så bara. Tyvärr.
Jag har fått rensa mitt instagramflöde rejält.
Kram 🐘
Himmelellerhelvette
Nej det är verkligen inte så ”bara” @Andrahalvlek. Äter man dessutom på känslor och trötthet så är det så jäkla svårt! Det går fint en period men så tycker man att man borde få unna sig och då när man står där och väljer mellan morötter och godsaker en fredag efter jobbet tycker man ju att man är värd godiset men det blir lördag och söndag med och ”trött efter jobbet onsdagen” och ”ledsen för man känner att man gjort ett dåligt jobb godiset” och sedan rädslan att inte kunna röra sig fritt som pensionär för man gått och burit på övervikt som överbelastat kroppen, hjärtat, kärlen. Och nä fy det tar inte slut. Så det är inte så ”bara” när man levt ett helt liv med knäpp inställning och förhållande till mat.
Men det finns dom som klarar att ändra på hjärnstrukturen, det vill både du och jag klara men jag ligger långt därifrån just nu känner jag. Ska börja med kartan @vår2022 påminde mig om och få utrett mig själv, nu blir det brottsutredning i min egen hjärna framöver och kanske leder det till ett finare förhållande till maten framöver. Kram❤️🙏
vår2022
@Andrahalvlek Ja, bantning brukar inte bli hållbart över tid och kan liknas vid att försöka dricka måttligt. En tillfällig insats som till slut rinner i sanden och man står på ruta 1 igen och kan till och med ha ökat på vikten. Så jobbigt att ta tag igen! Tänker att det gäller att se det som en livsstil, en livsstilsförändring och ett ändrat förhållningssätt till att det ska bli hållbart över tid. Skapa nya vanor och rutiner och inte avvika från det. Precis som med att bli nykter som vi ofta pratat om.
Jag kollade i en app vad allt jag brukade äta innehöll gällande kolhydrater, protein och fett och såg att det inte fanns en balans. Kolhydrater finns i så mycket olika livsmedel som jag inte hade koll på liksom fett och även protein. Tex har jag uteslutit ost på mina mackor, älskar ost! och tar istället någon skinkskiva med mycket purjolök. Har slutat äta nötter, som ökade i mängd för ville bara ha mer och som gav alldeles för mycket energi/fett. Riktiga fett- och kolhydrat fällor för mig! Pasta, ris och potatis bara ibland och i liten mängd. Bönor, linser, blomkål, broccoli, kål mm är basen till det mesta i form av grytor, rostade i ugnen, kokta mm och så gott! Liksom apelsinklyftor och torkade fikon efter maten som godis.
Så balansen 50% kolhydrater, 30% protein och 20% fett är riktlinjer som har hjälpt mig att komma till en bra vikt och att hålla den. Även att det som gör att vi kan hålla/påverka vikten beror på ca 80% på vilken typ av mat vi äter och att 20% kan påverkas genom fysisk aktivitet. Alltså att bara för att jag tränar mycket innebär inte att jag kan äta mer överlag. Men träningen gör att jag vill äta på ett balanserat sätt och ger så klart massor av fördelar för kropp och knopp.
Ha en fin dag!❤️
Carisie
@Andrahalvlek God morgon 🙏🏼 Jag dyker in och lägger ett ord (eller 1500) i den här debatten. Jag har också bantat i hela mitt liv och slagits med dåligt samvete och en vikt som åker jojo. Nu pratar jag givetvis om tiden före drickandet också.
Först vill jag bara säga att när det kommer till Wegovy & Munjaro (injektioner) samt Rybelsus (Wegovy i tablettform = oerhört mycket billigare än injektioner) så har de en multifunktionell effekt på kroppen. Jag satte mig in i allt när jag satte mig själv på kaloriunderskott (kan varit det bästa jag gjort) och har kontakt med läkare och dietist för att kunna ta hjälp av läkemedel OM det behövs. Har flera nära vänner och en syster som använder Wegovy och Munjaro. Såhär 35 kg senare har det ännu inte behövts. Helt kort så är det inte bara "mättnadshormoner" utan tarmen arbetar långsammare vilket gör att mättnadskänslan blir mer långvarig. Blodsockret hålls på en jämn och ganska "låg" nivå vilket gör att hungerattacker och sötsug uteblir vilket gör att man heller inte blir sugen på fet mat heller. Fet mat, sötsaker och stora mängder mat kan leda till "dumpning" 💩. Blodfetter håller sig låga vilket minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes. Viktminskningen i sig leder till bättre reglerat blodtryck. Min syster är snart i mål och hennes läkare säger att de ska prova utan sprutor efter underhållsdos = en liten dos - mindre kostnad. En av mina kompisar tar Rybelsus som underhåll vilket kostar henne 90:-/månaden. Resterande vänner i mål tar inget alls. De fasade ut injektionerna och har därefter klarat att hålla målvikten utan annan hjälp än att ha lite koll på kalorierna. För min egen del har jag hittat mat som håller mig mätt länge för få kalorier och det har funkat fint. Jag är strax i mål jag också. Eller strax & strax det tar ju den tid det tar men under 10 kg kvar iaf! 💪🏼
När det kommer till My få följde jag henne kring 2012-13 när jag åt LCHF och hon var en av mina ledstjärnor under namnet LCHF-ingenjören. Jag slutade följa henne när hon landade i Skaldeman- och carnivoredieter där man skulle äta protein (minns inte mängden) och (om jag minns rätt) 80g smör till måltiden. Jag höll på att dö! 🤮 Så jag övergav My och hittade andra LCHF-vägar. Tyvärr tycker jag inte att LCHF är hållbart plus att mina blodfetter gick bananas så det blev "back to the drawing board". Hur som helt ramlade jag över My för nåt år sedan och jag kan ABSOLUT köpa hennes resonemang. Vad jag har svårt att köpa är hur hon raderat hela sin historik på Instagram- den borde funnits kvar som ett led i vad som lett henne fram till idag. Det är också så att My är massor med år yngre än jag och förmodligen kommer att få sina problem senare i livet såsom alla med övervikt får förr eller senare. Det handlar ju inte om ett par trivselkilon som "vilken vanlig människa som helst" klarar av att banta bort på en månad. My är gravt överviktig och vad vi vanligen ser är att det blir problem förr eller senare. Jag vill absolut inte såga hennes "matfrihet" men kan inte låta bli att undra om den kan få människor att okeja farlig övervikt? Att tänka att jag mår bra i mitt ätande så därför är allt bra? Det är bara frågor ni mitt huvud. Det första som poppade upp i mitt huvud när jag snubblade över henne var att hon var en smart affärskvinna som gjorde nya pengar på nytt tänk. Tänk om det här är hennes nya ätstörning? Som hon profiterar på? Jag vet att jag läste en debattartikel av My ang LCHF "ni sågar LCHF men det räddade mitt liv". Googla.
Jag kanske är gnällig nu men jag har så svårt för sånt här kappvänderi plus att jag är av åsikten att allt inte passar alla vare sig det gäller hur man klarar sin nykterhet eller sin vikt. Har heller inte hört avsnittet av "Bara en till" men jag visste att hon är nykter. Jaja..du får ta mig med en nypa salt och nu ska jag sluta fylla spaltmeter i din tråd 😂.
Jag önskar dig en härlig måndag och en bra väg för dig att nå ditt bästa jag. Kram! 🩵
Andrahalvlek
@Carisie Jag vill jättegärna att du fyller min tråd med tankar om bantning! Jag mår bra av att få input från andra, då tänker jag ett varv till. Och ett varv till. Det som skaver i mig också är att ”okeja” övervikt som faktiskt i längden är skadlig för kroppen. Självklart känner jag i min kropp att alla kilon frestar på knän och fötter bland annat, men mitt blodtryck och långfastesocker är okej. Än så länge.
Jag är bara så förbannat trött på att alltid behöva förhålla mig till min vikt, gå ner en massa kilon och sen upp allt igen och lite till. Har inte själv blivit utsatt för viktmobbning, men det är så vidrigt att man kräks. Jag vill att alla ska behandlas respektfullt. Och jag vill behandla mig själv respektfullt, och snällt. Inte hata min kropp, utan vara glad och tacksam för allt den gör för mig.
Jag tror att ozempic är livsavgörande för många, men vad händer sen? Det kan väl knappast finnas långtidsstudier, eller? Gör man det med hjälp av läkare är det säkert just säkert, men folk köper ju själva för många tusenlappar per spruta. Experimenterar på egen hand. Och jag känner mig en millisekund från att göra detsamma. Dubbelsuck.
Kram 🐘
Carisie
@Andrahalvlek Hej igen 👋🏼 Jag känner igen mig i exakt allt du skriver det var därför jag kontaktade dietist + läkare för att få stöd. Det finns livsstilscoach också dit jag vänt mig. Jag jag preppade för att ta till spruta/tablett OM det inte räckte med mina åtgärder till förändrad livsstil - lite som vårfrun säger ping @vår2022. Jag gav allt "en gång för alla" och hade ett skyddsnät ifall mina ansträngningar skulle visa sig fruktlösa - men de betalade sig ju. Kanske vetskapen om skyddsnätet? Jag vet egentligen inte vad det var som funkade den här gången men det gjorde det.
Initialt var jag rätt säker på att jag skulle börja med tabletter då flera av mina vänner börjat i den ändan. Det finns flera studier (långtids) och fler kommer. En läkare på jobbet sa häromdagen "vi kommer att bli arbetslösa pga GLP-1" 😂. Det man måste skilja på när det kommer till studierna är att Ozempic som initialt ordinerades till DM2-patienter faktiskt givit en del komplikationer MEN det har varit diabetesrelaterade komplikationer. När man får GLP-1 för obecitas så är man ju endokrinologiskt frisk och de komplikationer en diabetiker riskerar drabbas av (synrelaterat tex) är inte desamma som de en överviktig person riskerar drabbas av såsom gallsten eller bukspottskörelinflammation.Innan man ens får börja med GLP-1 tas en ansenlig mängd prover och man får fylla i formulär och svara på frågor. Jag har gjort ALLT förberedande arbete via doktor24 men idag är jag nog inte berättigad något GLP-1 längre pga inte obes längre 😂. Vad du än gör - köp ingen egen spruta - gå den lagliga vägen. Som jag sa så funkar inte allt för alla men för mig funkade det att räkna kalorier i en app (Lifesum) men inte för att banta den här gången utan för att hitta en balans som fungerar för mig. Jag tror att nyckeln ligger i att hitta sin egen väg och balans.
Här har du en artikel från i år
https://lakartidningen.se/nyheter/gigantisk-studie-fordelarna-och-nackd…
På återskrivande 💪🏼🙏🏼🩵
Andrahalvlek
@vår2022 Jag tror som du att nya nyttigare vanor är det enda rätta i längden. Jag har kommit en bra bit på vägen med matlådorna jag lagar på helgen, plus att jag alltid har nyttiga mellanmål hemma/med mig. Äter var 2-3 timme, blir aldrig proppmätt, aldrig superhungrig. Och jag kämpar på med löprundor, dagliga stegmål, styrkeövningar och reducerad stress. Allt detta gynnar mig positivt, och på sikt min vikt. Kanske. Önskar dock att jag kunde sluta tänka på det ens. Hur ofta tänker jag på att mitt hår är si eller så, att mina ögon är så, och min personlighet så där. Typ aldrig.
Min yngsta dotter har ärvt min kroppsstatus. Hon väger snart lika mycket som jag. Och jag har kämpat för att inte skamma henne, utan istället uppmuntra när hon äter grönsaker, uppmuntra dagliga promenader osv. Och köpa större storlekar i kläder, för hon ska slippa skammen när ännu ett par byxor inte går att knäppa. Min pappa viktmobbade min mamma, min ex-sambo tillika barnens pappa viktmobbade mig. Så fan heller att min yngsta dotter ska uppleva samma sak. Jag älskar när hon lättvindigt kastar iväg ett par byxor och säger ”de är för små för mig” som om det var byxornas fel. Samtidigt får inte vikten fortsätta skena, för då kommer hon få svåra hälsoproblem. Redan nu är hennes kondition urkass tex. (Hon har intellektuell funktionsnedsättning, vilket gör allt lite krångligare.)
Kram 🐘
Andrahalvlek
@Carisie Tack för all research du har gjort och delar med dig av! Och jag är så himla glad för din skull, att dina ansträngningar har hjälpt! Hoppas verkligen att det håller över tid också.
Jag brukar skämta om att jag vore miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo jag gått ner i vikt. Himmel så många kilon jag gått ner sen jag bantade första gången som 14-åring. I 42 år har jag bantat från och till. Testat allt. Gått upp allt igen och lite till så fort jag släppt på kontrollerandet. Trippelsuck.
Kram 🐘
Andrahalvlek
@Himmelellerhelvette Jag försöker tänka ”lägga till” istället för att förbjuda. Och planera mina måltider utan att för den sakens skull planera ihjäl mig. Göra matlådor på helgen var en gamechanger för mig. Nu slipper jag akutköpa hämtmat. En annan gamechanger var att inleda varje måltid med grönsaker, för att ”gegga igen handfatet”. Jag står mig mycket bättre mellan måltiderna nu! Min akilleshäl är stress, som kan få mig att moffa socker i mängder.
Kram 🐘
Carisie
@Andrahalvlek Hahaha... relate! Jag var medlem i Viktväktarna första gången när jag var 14 dvs 1986 = 39 år 🥳🥳🥳 Festligt värre! Ja jag tror på hållbarhet eftersom jag sedan i februari tagit steg för steg för att skapa en hållbar livsstil. Det sägs att det tar 21 dagar att skapa en ny rutin men inget om hur man håller lågan levande. Det är inte alla dagar i veckan jag är sugen på det matlådan innehåller men den är vägd och mätt och jag vet att den innehåller mat som är bra för mig. Eftersom jag ligger på kaloriunderskott så finns det utrymme för avsteg någon gång ibland utan att det förstör för mig. Jag ska villigt och glatt erkänna att jag var ganska (vrål)hungrig de två första veckorna då jag höll på att ställa in mig på mindre portioner. Men faktum är att mina frukostar håller mig mätt fram till lunch och därefter är det inga problem tycker jag. Tränar jag hårt så lägger jag till protein.
Jag känner också att jag upplever ungefär samma sak som när jag slutade dricka. Först kontroll därefter vana 🥰. Även jag skulle vara miljonär om jag skulle fått pengar för varje tappat kilo men förmodligen legat back om man fått straffavgift på återerövrade kilon. Research är lite av min grej 🤓 jag vill GÄRNA ha tillförlitliga källor när det rör viktiga grejer. Jag hoppas du kommer till konsensus kring vad som är bra och fungerar för dig för att du ska må och vara ditt bästa jag. Kram 🩵
vår2022
@Andrahalvlek Jag har också kört WW och gick ner 10 kg efter att jag fått mina barn, sedan gick upp jag det och sedan körde jag LCHF många år, gick ned och det funkade bra för mig, men gick upp även där efter några år. Blev också rätt less på fettkaffet och annat! Därifrån har jag fått med mig 16:8 fönster, att jag äter under 8 timmar och på fasta 16 timmar och det är inkört i kropp och knopp. Så jag äter fortfarande inte frukost och jag är inte hungrig. Jag dricker två koppar kaffe med havremjölk. Mitt första mål är lunchen, sedan middag och mina apelsinklyftor och torkade fikon😂 som efterrätt. Ibland blir det frukost tex på konferenser och frukt mellan målen om jag är hungrig. Det jag nu kör är att räkna kalorier, som @Carisie fast i appen ”Fatsecret”. Jag slutade registrera alla mål när jag kände att jag hade fått in ”tänket” med kalorier och balansen av kolhydrater, protein och fett i det jag brukar äta.
Jag tyckte att det också var både intressant och motiverande med appen och registrera vikten varje dag, just det gör jag fortfarande för att ha koll på om det sticker iväg, vilket kan hända med något kilo och då går jag tillbaka och kan ofta se att det blivit för mycket av något. Så jag har app Nomo för nyktra dagar, Fatsecret för vikten och Polar, med träningsklocka, för min träning och utveckling där. Om jag äter sött så är min deal med mig själv att jag ska ha tränat. Jag kan dock märka att när jag äter sött, kan det trigga sug på mer, så det sker sällan. Som att avstå från att dricka är lättare än att dricka måttligt, att följa en väg och hålla sig till den.
Att fettskamma är så hemskt! Att göra det mot sina nära och kära stjälper mer än hjälper och att göra det mot sina barn, är något de aldrig glömmer och har med sig hela livet. Det påverkar självbilden och att man inte duger. Att ge kärlek och föregå med gott exempel är bästa metoden.
Kram❤️
Andrahalvlek
@Carisie @vår2022 Ibland blir jag så jävla ledsen över insikten att så många kloka kvinnor världen över ägnar så många kvinnotimmar åt att reglera vikten. I hela sina liv. Och jag är inte ett dugg bättre, även om jag just nu försöker ”lägga till” snarare än förbjuda.
Faktum är att på julbordet med jobbet i onsdags så tog jag en tallrik. Inte rågad, allt låg sida vid sida. Efter den tallriken var jag tydligt mätt. Ändå åt jag förstås en tallrik med sötsaker också. Hur kunna avstå ett sådant dignande utbud? Men att jag tydligt märkte att jag blev mätt kändes som ett framsteg!
Jag brukar säga: ”det blir inte roligare för att man håller på länge.” På samma sätt blir det inte godare för att man äter mycket. Faktiskt.
Kram 🐘
Andrahalvlek
OBS: Jag skulle aldrig köpa en ozempic-spruta illegalt. Jag skulle dels inte våga, och sen vill jag inte stötta kriminell verksamhet. Det är viktig princip för mig.