Senaste kommentarerna i forumet

mtb-cyklist 2025-12-10 - 08:53

Dag 3 och känner en trötthet både psykiskt och fysiskt denna gång på ett annat sätt. Det är precis som att nu får det vara nog..

Carisie 2025-12-10 - 10:48

@mtb-cyklist Hej 👋🏼 Gud vad jag känner igen känslan av att det liksom är färdigdrucket. Livet blir bättre också - ha tålamod och stapla den ena nyktra dagen på den andra. Lägg tid och avstånd mellan sista glaset. 💪🏼🩵

Thompa_68 2025-12-10 - 11:33

@mtb-cyklist Jag har haft den där känslan i drygt en månad nu, det har verkligen varit en livsavgörande faktor och något som får denna nyktra period att kännas helt annorlunda jämfört med alla mina tidigare. Det är bara att ta till sig precis det @Carisie så klokt skriver, lägg tid och avstånd mellan det sista glaset och nu! Fyll livet med positiva saker och använd de möjligheter som nu kommer att öppna sig. Heja dig!

mtb-cyklist 2025-12-10 - 13:21

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

mtb-cyklist 2025-12-10 - 13:35

Tack för all underbar pepp från alla! ♥️

Äntligen91 2025-12-10 - 20:47

10 dagar nykter idag och mår bättre nu än med alkohol inblandat. Hur kan något som känns så enkelt och självklart nu helt plötsligt förändras och inte alls kännas lika självklart?
Måste verkligen jobba på att få behålla den här känslan.

zalkin 2025-12-10 - 21:19

@Äntligen91 Då är 1/3 av december avklarat, bra jobbat. Tänk att gå in i 2026 med en månads nykterhet i bagaget, kommer bli mäktigt, fortsätt fokusera på att vara nykter just idag. Vi ångrar aldrig en nykter gårdag, kämpa på!

Annicka e 2025-12-10 - 07:43

Håller tummarna har suttit i liknande situation med att ha druckit på jobbet, blev påkommen så klart. Men jag känner mig starkare på så sätt att jag har fått stöd via kollegorna samt chefen, visst det finns ju även andra kollegor på övriga arbetsplatsen som ser ner på mig nu. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska slås ner påg dem. Jag känner att jag ska bevisa att jag är mycket starkare och kan stå emot alkohol och deras skit snack, som sagt man kan ej falla mer än vad man gjort och då ska man kunna ta sig upp igen. Jag blev även av med körkortet i två år, fick chansen till att ha alkohol lås, men allvarligt så har jag ej råd med det . Så nu sitter jag utan körkort men som sagt jag ska kämpa på och slutet på nästa år ska jag ta om det, bara att kämpa, på och körkortet är mitt mål just nu, det är min stora morot för som sagt jag vill ej leva i det livet jag hade innan smyga med att dricka och få ruset är inget jag vill men det är svårt vissa dagar

hsp-metal 2025-12-10 - 18:08

Ditt jobb är skyldiga att erbjuda dig hjälp - fråga dem! Jag valde att själv bekosta en behandling och det är det bästa jag har gjort, i efterhand ångrar jag dock att jag inte lät jobbet betala eftersom stressen där var en bidragande orsak till att jag inte tog tag i mitt missbruk tidigare.

Silvertärnan 2025-12-10 - 05:20

Vad roligt att läsa om allas tanjar och så bra tips med karaktärerna/karikatyrerna! Jag plockade fram den jag ser att jag kommer att vara om jag fortsätter att dricka i ytterligare fem år, för att få mig själv att inse att jag inte kommer att kunna dricka "normalt". En gång, eller kanske ett par gånger kommer jag att kunna hålla mig till de där två glasen men det kommer inte att vara nog. Jag kommer att hamna i samma läge som jag gjort de senaste 20 åren, dricka mig till minnesluckor, svamla med maken, ramla på hundpromenaden, smussla, gömma, känna ångest och skam. Och den personen är inte jag längre och jag vill inte vara den sorgliga människan längre. Jag är också lite mer än 6 månader nykter och är övertygad om att det är nykterhet som gäller. Det bor en ärligare, starkare och mer tillfreds person i mig om jag fortsätter vara nykter och släpper fram mitt sanna jag. Kram!

hsp-metal 2025-12-10 - 18:36

Jag har haft samma funderingar som dig - mitt drickande var totalt okontrollerbart på slutet. Var nykter i 18 månader innan jag tog ett återfall i helgen och jag kan säga att man startar på exakt samma ställe man slutade på. Jag kan inte ens dricka ett glas i lugn och ro - jag sveper allt.

Det här är hemskt att säga men under den här perioden, som varat i tre dagar (jag tror att jag kommer lyckas hålla mig nykter i dag), är att jag till och med tryckte i mig en hel flaska starkvinsglögg.

Tro mig - har man haft ett alkoholmissbruk går det inte att börja dricka "normalt" igen. Och fy fan vad det suger på många sätt. Har också tyckt väldigt synd om mig själv och känt: "varför jag?". Det är en rätt destruktiv tanke, och bara genom att vara inne här på forumet så ser det verkligen inte är bara du.

Ett rätt deppigt inlägg här från en ledsen kille.

hsp-metal 2025-12-10 - 18:43

Du är inte ensam. Jag hade nästan 18 månaders nykterhet innan jag tog ett återfall nu i helgen. Det är typ den värsta känslan i världen. Och det är svårt att inte känna sig usel, men jag läste någonstans att 90 procent av de som har ett alkoholmissbruk tar återfall inom 4 år. Och det är många som inte klarar av det och tyvärr dör i sjukdomen. Så du - ge inte upp! Och precis som andra säger - du börjar inte om på noll även om det känns så.

Jag tog tag i mitt drickande för snart 2 år sedan och har haft tre återfall sedan dess. Jag vet hur tungt det är att ta sig upp i sadeln igen, men det går. Jag kämpar just nu med att hålla mig ifrån drickan (drack sista glaset någon gång under natten).

Maud 2025-12-10 - 19:09

Det vidare livet går verkligen vidare😊
Tänk liksom att jag har kunnat ta tag i träningen. Tryggt förvissad att den blir av.
Så trygg att jag köpt mig ett PT paket.
Så trygg var jag inte tidigare. Att lägga ut en så stor summa på bara mig själv hade varit som att spola ner pengen i närmsta vattenklosett...
Tänk vad lång nykterhet kan göra!
Idag var jag på min första personliga träning. Det var en upplevelse o det blir spännande o se hur svår träningsvärken blir imorgon( ont redan nu😅
Den lediga dagen imorgon blir det kondition, och lättare yogastyrka. Marklyft får vänta en dag.
Det här är nog den bästa present jag gett till mig själv någonsin😊

Åsa M 2025-12-10 - 21:33

Man ska nog inte underskatta att den ständiga krisen ger oss en kick också. En katastrof vi kan beklaga oss över, orättvisa, smärta, vi blir sedda och hörda, vi kan älta osv. Hade man inte den bekräftelsen på sin existens så kan det kännas lite som att man inte "finns".
När min relation tog slut slutade jag vara rädd för att få fylle-sms mitt i natten, fylle-samtal, fylle-ångest kastad i ansiktet jämt. Axlarna sjönk, kan jag säga! Det var som natt och dag. Och efter det vägrar jag umgås med folk som super. Så underbart det är att välja bort kaoset!

Carisie 2025-12-10 - 10:52

@Källarmannen Hej 👋🏼 Hur har det gått för dig?

hsp-metal 2025-12-10 - 19:10

Testade det ett tag och funkade inte alls för mig - jag skippade bara att ta tabletten innan jag skulle dricka. För mig var rätt väg att köra utan medicin och istället kapitulera för sanningen.

Skrapade ihop 18 månader innan jag tog ett återfall nu. Totalt 3 på snart 2 år. Det suger verkligen. Jag var faktiskt inne och sökte på mediciner nu men jag tror att det får bli AA istället.

Thompa_68 2025-12-10 - 11:05

@Silvertärnan Tack för omtanken och klok reflektion, just det att gömma ilska och sorg i alkoholen är på pricken för mig också!

Thompa_68 2025-12-10 - 11:29

Nykterheten rullar vidare, känner fortfarande inte den sorg över avsaknad av alkohol jag alltid gjort vid tidigare nyktra perioder. Försöker fylla tillvaron med positivt, men har lite svårt att hantera de utmaningar som länge varit en del av min tillvaro. Som @Silvertärnan så bra beskrev det, jag har gömt ilska och sorg i alkohol, bitit ihop med öl eller vin istället för att ta tag i problem. Nykterheten ger absolut fler verktyg, till exempel är det lättare att hantera konflikter när alkoholen inte får en i affekt, påverkar mina kognitiva förmågor eller rent fysiskt får min kommunikation att likna en trotsig tonårings. Men, det är inte så lätt att ta sig an starkt cementerade positioner och mönster i relationer eller lösa ekonomiska utmaningar "bara" för att man en period framgångsrikt bekämpat alkoholmonstret. Jag behöver definitivt fortsätta min resa mot att bli en bättre person, men samtidigt dyker tankarna upp om att jag ändå tagit ett rätt stort initiativ till förändring. Det har krävt mod, energi och mycket studerande av mig i ett utifrån-perspektiv för att komma dit jag är. Ska jag då inte kunna ha förväntan på att personer i min närhet också drar sitt strå till stacken, genom att möta mig i förändringsprocessen, tillsammans utforska möjligheter och hjälpa varandra med inspiration och energi?

När jag skriver detta så känns det spontant som ett egotrippat inlägg, men jag kan heller inte undertrycka att det här är något som stör mig. Jag är absolut den som har det fulla ansvaret för min relation till alkohol och hur jag destruktivt använt det för verklighetsflykt. Men det finns förklaringar, inte ursäkter, som till viss del inte bara har med mig att göra utan även hur andra interagerat med mig. Det är inte så att om person A skulle gjort annorlunda så hade jag mått bättre och inte haft problem med alkohol, absolut inte. Men kommunikation är ju en process med mer än en person inblandad och alla behöver hjälpas åt för att få den att fungera.

Hade jag mått bättre och haft mindre problem med alkohol om personer i min närhet sagt och gjort en del annorlunda? Kanske. Hade personer i min närhet mått bättre om jag inte missbrukat alkohol? Med all säkerhet! Jag kommer på mig att resonera om orsak och verkan, kausalitet, hönan eller ägget. Det känns inte meningsfullt att peka finger åt något håll, alla får ta sitt ansvar. Men i relationer krävs det kommunikation och en vilja att göra saker bättre för att utvecklas och må bra. Sitter man kvar i låsta positioner och låter bli att ta tag i saker och ting har man en grogrund för elände, med allt från någon som tar till alkohol till en annan som ökar distansen, håller sig till andra och egna aktiviteter. Det skapar en bitterhet och en ond cirkel där man tyst skyller på den andre. Så vill jag inte längre ha det!

Just kommunikation är ett återkommande tema, jag är dålig på att tala om hur jag mår och känner. Det är inte så lätt att ändra, men jag försöker. På något sätt måste jag också be den jag kommunicerar med om hjälp, för när man haft dåligt fungerande kommunikation så länge blir positionerna låsta och det är svårt att komma runt invanda mönster. Kanske är det nu man skulle haft mest nytta av samtalsterapi, när jag kan tänka mer klart. Det är inte heller lätt att föreslå. Jag är betydligt bättre på att skriva än att samtala, men många gånger känns det som att det jag skriver inte blir läst på riktigt och jag får göra onödiga omtag under samtal.

Ursäkta detta röriga inlägg, jag behövde få ut mig lite av sådant som tynger mig, känns så bra att kunna göra det, tack alla i forumet för er omtanke och för att ni delar er vardag och era tankar. Jag hämtar mycket kraft från er.

Amanda L 2025-12-10 - 11:49

@Thompa_68 Du har tagit viktiga och stora steg. Du kan känna dig stolt och nöjd över att ha kommit dit du är idag. Det jag tänker på när jag läser ditt inlägg är flera olika saker. En är att din omgivning kanske inte kommit dit där du är nu. Jag förstår att du nu vill ta itu med en massa surdegar som du inser begränsat dig på olika sätt. Men det betyder ju inte att din omgivning kommit dit.
Kanske var de där tidigare eller kommer dit senare?
Det kan också vara så att de inte vill och kanske aldrig velat kommunicera på ett sätt som du vill. Det behöver inte vara ”ditt fel”.
Det intressanta med att vara nykter är att man får möjlighet att verkligen se verkligheten och ompröva både sig själv och den.
Det är förstås jobbigt men också befriande…
Jag kan förstå din frustration nu när du vill gå vidare på en massa sätt, men omgivningen inte hänger med.
Men du kommer att kunna lösa mycket med tiden. Det kan ta år, det har det gjort för mig. Men det har varit givande år…
Jag tycker du ska vara nöjd med var du är nu och se fram emot att fylla livet med allt möjligt. Du kan trots allt bara styra dig själv och förändra dig själv. Och det är fint bara det.
Kram♥️

Silvertärnan 2025-12-10 - 12:26

Bra reflektion kring kommunikation. Jag tror det är viktigt att du låter saker få ta tid. Jobba med det du känner och tänker, vrid och vänd på olika perspektiv. Om du och dina relationer gått i otakt länge pga alkohol eller annat, är det värdefullt att först se på dig själv, vad hade du kunnat göra annorlunda? Det finns så mycket som alkoholen tagit bort i form av nyanser. Försök också se framåt, det som hänt kan du inte påverka. Du har fått en förmåga att blicka innåt, det ska du vara glad och stolt över. Det är det inte alla som kan/vill. Du kan förändra det som kommer att ske, hur du tänker, hur du agerar, tro på det och processen du är inne i.

Andrahalvlek 2025-12-10 - 12:50

@Thompa_68 Du är något på spåren, fortsätt bollplanka med oss! Så många problem som vi har hjälpts åt att lösa på det här forumet, tack alla! Det viktigaste är att få sätta ord på sina tankar och känslor, när vi skriver börjar nästan orden resonera med sig själva. Pusselbitar faller på plats, vi ger oss själva aha-upplevelser. Och sen kan vi få positiv feedback också!

I sakfrågan har jag bara en sak att säga: De krävs två för att dansa. Åtminstone om det ska bli en behaglig upplevelse. Det låter som ett korten-på-bordet-snack skulle behövas. Shoot! Gör det bara.

Kram 🐘

Thompa_68 2025-12-10 - 15:47

@Amanda L @Silvertärnan @Andrahalvlek Jag tänkte skriva att "om ni bara visste hur mycket er varma återkoppling och kloka reflektioner och råd betyder för mig", men sedan inser jag att det vet ni redan, eftersom ni både ger och får detta till och från många i forumet. Det är en skatt vi tillsammans bygger upp, och jag vill understryka att era svar ger mig otroligt mycket, både att fundera över och att bara göra!

Stor virtuell kram till er!

Thompa_68 2025-12-10 - 16:00

Som motvikt till föregående inlägg, som blev lite av en klagosång, vill jag bara dela att jag nyss haft en fantastiskt rolig timme på tennisbanan! Det är härligt att känna hur kroppen är i harmoni och att känna hur nervbanorna bokstavligen fungerar mer effektivt och får balans och koordination att känna som i fornstora dagar. Glädjen finns starkt närvarande också, även i misstagen och när jag blir överspelad. Jag hade aldrig fått uppleva detta om jag inte kommit så här långt med nykterheten. Det är jag tacksam för och tillåter mig att vara stolt över. Icke-alkohol är definitivt en möjliggörare och fysisk ansträngning är en härlig kick för belöningssystemet!

Vitvargen 2025-12-10 - 18:09

@Thompa_68: härligt att kroppen svarar så bra på återupptagandet av fysiska aktiviteter du tycker är kul! Ger självförtroende och styrka i sig, bra grund för fortsatt utveckling.

När det gäller dina funderingar kring kommunikationsmönster och att det är något som skaver där, jg vet att du antytt litet åt det hållet tidigare och nu lättar du litet mer på dessa slöjor. Håller med föregående kloka medlemmar om att du måste låta det ta tid.

Dessa mönster du berättar litet om har tagit decennier att etableras och slå rot. Jag vet inget om exakt vad det handlar om men jag kan föreställa mig många saker från egen erfarenhet - det finns mönster även jag skulle önska kunde ändras fortare i min relation till de närmaste. Nu har du förändrat dig väldigt mycket på kort tid, är otålig och väntar dig att alla hänger med, anpassar sig direkt till detta ditt nya, kanske nygamla, jag.

Förutom att ha tålamod så skulle jag rekommendera ett närmast stoiskt förhållningssätt, utgående enbart från dig själv och vad du nu kan göra, hur du kan välja att tolka olika handlingar från andra osv. Välj att ta små steg i riktning mot att etablera nya mönster som ersätter de gamla du inte vill se, vänta dig inga stående ovationer men tolka eventuella responser positivt. Läs inte in innebörder i andras handlande som kanske aldrig var menade som du trodde, du kan styra över dina uppfattningar. Du styr över dig själv.

Tack för att du delar dina tankar kring detta, det hjälper mig också att bli bättre på att styra mot livet jag vill ha. Varmt lycka till!

Thompa_68 2025-12-10 - 20:37

@Vitvargen Stort tack för din omtanke och som vanligt kloka ord! Jag ska reflektera över dem i lugn och ro, tillsammans med annat vist som kommit mig till del via detta forum. För nu vill jag återigen framföra mitt allra hjärtligaste och innerligaste tack, för att ni finns och bryr er om andra!

vår2022 2025-12-10 - 21:33

@Thompa_68 Jag tänker att fel riktning och destruktiva mönster kan ha pågått länge i livet, innan man vaknar upp och kan se det tydligare. Att vara mitt i det blir till slut en slags normalitet och när en alkoholdimma skingras blir det allt klarare. I en relation kan man ha skapat en obalans och börjat gå åt olika håll för att stå ut i tillvaron. Det krävs en hel del arbete för att hitta tillbaka till en plats som båda trivs i, för troligen har den tidigare platsen inte varit bra och inget att återvända till. Du funderade på psykolog och jag tror att parterapi är ett bra stöd, en oberoende tredje part som bättre utifrån kan se var ni står, vad ni har för behov och önskemål och vad som behöver göras för att komma vidare.

Sen krävs det öppenhet, tålamod och att man kan rannsaka sig själv, att man har en vilja till förändring och att man även lyssnar och försöker ta in och förstå och tar hänsyn till andras behov. Men först måste man nog börja med sig själv och förstå sina egna behov och hur man vill att livet ska se ut. Du gör ett superbra jobb med din nykterhet och att vara äkta och tänka klart är en förutsättning för allt annat som behöver förändras. Fysisk aktivitet är toppen för att lätta på tryck och fokusera på annat en stund. Det får också känslor och tankar att landa bättre.

Bra jobbat!❤️

Bubbelmorsan 2025-12-10 - 22:32

@Thompa_68, vilka kompisar vi har här i gruppen🩷. Vilka kloka råd du fått.

Jag är inne på samma linje att ni antagligen levt parallellt istället för tillsammans. I dimman är man ju inte närvarande och dina nära har lagt sig till med dina strategier, din var alkoholen och det förändrar du nu, Dina nära är antagligen inte medvetna om sina…

Som @vår2022 säger så behöver nog en tredje part hjälpa er att se vilka mönster/roller ni fastnat i. Det kan man vara blind för själv.

Även om det gör ont nu att upptäcka sprickorna så är den sanna vägen det som krävs tror jag. Även för bibehållen nykterhet. Att leva förljuget och osant är stor risk för att ta till trösten A igen.

Ha tålamod, det här är en lång process. Men fortsätt att vara nyfiken på vart detta bär. Inte bara det nyktra livet utan också det nyktra och ärliga sinnet. Stor kram och tack att du delar🌸

hsp-metal 2025-12-10 - 18:14

Hej CK, om du verkligen vill ha hjälp rekommenderar jag dig att gå på ett AA-möte. Känns otroligt läskigt första gången men det ger enormt mycket att träffa andra och inse att man inte är ensam om sitt missbruk.

TeTanten 2025-12-10 - 20:13

Tänk, snart har jag vart nykter i 100 dagar. Skrev upp det i kalendern. Ett kvartal utan vin.
Trivs förvånande bra med det. Suget finns där ibland. Och att jag goffar i mig för mkt av massa annat stör mig. Men det känns ändå stabilt.
Hemmadrickandet vill jag minst tillbaka till. Det är mkt mys och guldkant i det men även så stora vinster att umgås med familjen nykter och redo för olika aktiviteter. Fester känner jag en mix mellan saknad och lättnad när jag tänker på skillnaden. Här behöver jag träna mer för jag känner mig trist och uttråkad hitills. Vin till god mat saknar jag nog mest, dels smaken men det var nog alkoholen med som gjorde allt så härligt att äta en fin middag.
Har inte testat att vara nykter under sommaren än eller på semester, det känns svårt och utmanande och jag gissar det är nått min hjärna och jag kommer ha tuffa förhandlingar om.
Jag tror jag kommer fortsätta vara alkoholfri efter nyår. Vore ju ballt att undersöka hur det skulle kännas efter ett halvår iaf.
Och efter det blir mitt jobb crazy pga högsäsong och kanske är det bättre att försöka överleva det utan vin som tröst…
Ja så går mina tankar just nu. Försiktigt positiv till tanken på att forsätta utforska min nya livsstil.
Eller så får jag för mig att jag nog ska ta ett glas nån enstaka gång då och då…. För så illa var det ju inte innan ju…. 😅. Men varför tänker jag då så mkt på det? Och varför är det så svårt att ge upp?
Nä tillbaka till att bordlägga alla beslut till framtiden. Tidigast januari. Men kanske mars. Då borde jag blivit klok.

Thompa_68 2025-12-10 - 20:34

@TeTanten Häftigt med 100 dagar som kommande milstolpe, superbra jobbat! Det är ju utmaningar kommande veckor, med jul- och nyårsfirande. Som några har skrivit tidigare, man kan se det som ett träningsläger för nykterhet. Jag vet att jag aldrig mer kan dricka, men väljer att inte tänka så mycket på det utan ta en dag i taget, känner att jag lätt börjar noja över "för alltid" och komma tillbaka i tankar om varför jag inte kan dricka som "alla andra" och dit vill jag inte igen, aldrig mer ett första glas, jag tillhör dem som bevisligen passerat "point of no return".

Hejar på att du i lugn och ro kommer fram till vad som funkar för dig. Du har gett dig själv de bästa förutsättningarna att fatta beslut med din nykterhet, snyggt jobb!

högtuppinorr 2025-12-10 - 08:49

Dag 19 idag. Märker att sömnen börjar bli bättre och det är så skönt att vakna på morgonen utan ångest och att känna sig sliten pga A. Snart har jag klarat 3 veckor :)

Thompa_68 2025-12-10 - 11:03

@högtuppinorr Så bra där, starkt jobbat! Nu får du verkligen njuta av fördelarna med att kroppen inte misshandlats med alkohol på ett bra tag. Det kommer förmodligen gå upp och ned i måendet, kanske med sug som dyker upp ibland, precis som för alla oss som kämpar med varaktig nykterhet. Ta en dag i taget och fyll tillvaron med positiva saker vi nu kan göra tack vare att vi är nyktra, ta tillvara på möjligheterna vi får. Heja dig!

Åsa M 2025-12-10 - 16:29

Jag tror också det kopplar till självkänsla. Innan man förstår sina egna mönster kan man inte sluta upprepa dem.
Vi på den här sidan är ju tyvärr extremt fokuserade på "våra" problempersoner men inte lika mycket på varför vi sökte oss till dem, eller stannar kvar.

myssockan 2025-12-10 - 22:02

@has Tack! 🙏 Det var en otroligt intressant episod. Besvarade min undran om hur denna "blindhet" för vissa sätter in redan på ett väldigt tidigt stadium eller alldeles från början. Jag är ju med på att det händer i relationen när våldet väl satt igång. Och precis som i teorin om kognitiv dissonans är det ett sätt för oss att anpassa oss i en osund miljö som vi upplever att vi inte kan lämna (förhållandet) av känslomässiga eller rent praktiska skäl.
Men här talas om en inlärd "förmåga" att inte se, från början.

En detalj från böckerna om medberoende träffade mig också, nämligen en slags inre tomhet jag har upplevt och känsla av att jag inte själv "fyller upp" mitt liv. Jag antar att det är sökandet efter det där som fattas som leder mig till personer som jag upplever som spännande och intressanta. När drömmen väl väckts om att jag hittat någon som gör mitt liv bättre, kickar den här blindheten in för varningssignaler som dyker upp.

Men det är kanske vad alla förälskade människor egentligen upplever? Man vill träffa någon som ska komplettera ens liv och göra en lyckligare.
Jag är osäker på om det är så, eller om det kan vara styrkan i upplevelsen som skiljer sig.

I den här relationen fanns inga tecken på alkoholberoende de första dejterna. Men den började väldigt intensivt, som mina relationer ofta gör, med känslor som kom snabbt.
Men jag minns att när jag väl sett tecknen och förstått att det fanns ett alkoholproblem, fortsatte jag att tycka att han var för bra för mig och fantastisk på alla sätt. Samtidigt som jag någonstans kände att "det" höll på att hända mig igen. Att döva den vetskapen var nog en av anledningarna till att jag började dricka mycket själv. Föll in i hans mönster.
Nu när jag inte dricker längre sen 5 veckor tillbaka, är det jobbigt med dissonansen mellan våra världar.
Jag försöker att fokusera på mig och mina känslor, men det är svårt. Önskade igår till och med att jag kunde gå tillbaka till blindheten, för när jag känner oro och sorg och vet det, och han är pigg och glättig och planerar för jul, känner jag mig galen.
Jag sov dåligt inatt och han frågade mig: Mår du bra? Han var genuint orolig. Och det kändes som att det är mig det är fel på, som har problem med mitt mående. Han har ju inget problem, lycklig i sin förnekelse...

Men det är väl återigen också det här att vara fixerad vid ett problem, hans drickande. En konstant oro som nästan aldrig släpper.

Jag hoppas att jag på något vis kan hitta ett sätt att få oron att bli mindre konstant och att tänka mer på annat.

Förlåt, det blev en lång rant om min situation.

Hur har det gått för dig? ❤️

Silvertärnan 2025-12-10 - 04:50

@fooliehutten @vår2022 @Thompa_68 tack för era omtänksamma ord. Någon skrev i forumet att vi "tränar" på att vara nyktra. Det är ett så bra uttryck. För mig innebär det att det inte alltid är ett träningsresultat jag kan se vinsten av direkt, men jag vet att lägger jag träning efter träning på att fortsätta så kommer resultatet växa fram. Det tar tid att bygga upp något nytt och bättre. Så idag fortsätter jag att träna på nykterheten och lägger till en ny bit av ett helare jag i mig själv. Kram på er alla!

aeromagnus 2025-12-10 - 18:11

Idag kom domen. Min fru har fått ärrbildning på njurvävnaden som inte kan reparera sig självt i så stor omfattning. Läkaren misstänker läkemedelsförgiftning eftersom det kom plötsligt. Hon funderade på kortisonbehandling men vill avvakta lite eftersom värdena stabiliserat sig. Så det var vad vi misstänkte. Nu är det bara endoskopin på tisdag för att utesluta cancer i tarmen eftersom blodvärdena är så låga. Så det var väl ett väntat ok resultat idag. Så vi firade med en biltema-semla och kaffe.

Andrahalvlek 2025-12-10 - 22:10

@aeromagnus Biltemasemla och kaffe låter som ett perfekt firande av hyfsat okej provsvar. Förjävligt rent ut sagt att hon fått mediciner utskrivna som skadat henne 🤬

Kram 🐘

Carisie 2025-12-10 - 17:56

@zalkin Hahaha... du kanske blir ensam om stilen! 🤔😂 Din fru låter som en klok kvinna - behåll henne 😇.
🩵

Carisie 2025-12-10 - 18:12

God kväll kamrater denna dag som är nummer 5️⃣ 5️⃣ 7️⃣ och diket känns som att det är tryggt vid sidan av vägen och inte i närheten av destination i mitt vägval.

Jag har mest läst på senaste tiden och inte skrivit så mycket egna inlägg. Kanske främst för att livet känns härligt händelselöst på alkoholfronten i alla fall 😅. Annars är det allt annat än händelselöst. Jag gjorde en session nr 2 av min föreläsning där jag bara hade ett ord max två på varje PP och fick feedback på första föreläsningen som var så fin att jag blev alldeles rörd och sa till deltagarna "ingen press alltså". Men alltså - FAN vad roligt det är när jag får tillfälle att entusiasmera andra sjuksköterskor att dela min glädje och glöd för yrket. 🔥 Så - jag har kanske råkat skicka in en förfrågan till Stockholms universitet för att ta reda på vad jag behöver komplettera med för att bli vårdlärare 😳. JAG?! Som sagt det är inte så händelselöst i mitt lilla liv.

Ha en fin mid week alla 🩵

zalkin 2025-12-10 - 18:58

@Carisie wow, allt som leder en framåt med entusiam, glädje kompetens och känsla av att fylla en viktig funktion för andra är värt att satsa på. Klart du ska bli vårdlärare, och på sikt även doktorera i nykterhetskunskap, om jag får välja!💥👊

hsp-metal 2025-12-10 - 17:57

Jaha då har jag halkat dit igen.. nästan 18 månader nykter blev det. Har nu tagit ett återfall som varat i tre dagar. Jag vet inte varför jag slutade skriva här men förmodligen beror det på att jag har velat blunda för att jag har det här problemet.

I somras tog jag min bricka för ett års nykterhet - gud vad stolt jag var. Men under hösten har flera saker hänt som gjort att jag har känt en enorm press och sorg. Och alkoholen är ju en otroligt listig fiende som gärna utnyttjar exempelvis ångest för att ta sig in i hjärnan igen.

Tre dagar (om jag klarar i dag) är ändå mycket kortare än mitt senaste återfall som varade en vecka. Men jag har hittills hunnit ställa till med en hel del skit som man alltid gör.

Jag har inte ätit på två dagar och knappt sovit på grund av det här. Ville gå på AA-möte i dag men orkade inte ta mig ut ur lägenheten. Som tur var har jag en väldigt bra relation med min mamma så hon kom förbi i morse och så fick jag gråta ut en del.

Jag är inte sugen på mer alkohol - men det är klart att tankarna finns där. Om jag bara dricker i dag också så kanske jag somnar (däckar) och så blir det inte så tungt resten av dagen. Tror dock att jag kommer att klara av att inte dricka, jag känner mig inte så besatt av alkoholen just nu. Är dock helt inkapabel att göra något annat än att ligga i sängen och ha otroligt mycket ångest.

Tänkte att jag får återuppliva den här tråden nu, och jag blir rätt sorgsen när jag läser om hur bra jag har mått. Hur fan kunde jag fucka upp det?

hsp-metal 2025-12-10 - 18:04

Kanske ska tillägga att jag inte direkt känner av någon abstinens, vilket är skönt. Inga skakningar eller något liknande. Och på två år har jag druckit typ 8 dagar. Så det är ju en otrolig förbättring jämfört med hur det var förut när jag drack dagligen. Men självkänslan är totalt krossad.

hsp-metal 2025-12-10 - 18:26

Nu blir det många nya inlägg här på rad men känner att jag håller på att bli galen...

Jag undrar om någon annan här har erfarenhet av att ta återfall efter så lång tid? Hur gjorde ni för att inte vara totalt krossade av skammen och nederlaget? Och hur långa återfall tog ni?

Det var väldigt patetiskt hur det här gick till för övrigt. Hällde ut en flaska vin. Hällde upp två glas från en annan flaska som jag svepte snabbt och sedan hällde jag ut resten. Men när man är igång går det inte att sluta.

Vet inte exakt hur mycket jag har druckit men skulle tippa på 1,5 flaskor vin varje dag under de här tre dagarna. Det är väldigt mycket - särskilt när man inte har druckit på länge. Känner typ att jag fortfarande rapar vin - så otroligt äckligt.

Kommer att ta mig till AA-möte så fort jag orkar. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon och orkar ta tag i mitt liv igen.

hsp-metal 2025-12-10 - 18:28

Och för att illustrera hur sjuk jag blev nu i helgen så gick jag, en ateist, ner på knä och bad till gud igår.

Bubbelmorsan 2025-12-10 - 19:01

@hsp-metal. Förstår att du är besviken men du är väldigt hård mot dig själv. Ibland går det fel i livet, man gör ett tokigt val, gäller inte bara A. Men du vet ju hur man gör, du kan hålla dig nykter.

Tycker du gör allt rätt som skriver här, ber mamma om stöd och imorgon går till AA. R borde det finnas massa klokskap. Du är inte ensam och du tar hjälp🩷.

Kanske är det stark rädsla du känner, att du ska falla dit igen? Ta tag i alla du kan nu dessa första dagar så är du nog på banan igen. Och kom ihåg att misstag gör man, det är hur man agerar sen som är det viktiga. Du kan💪

hsp-metal 2025-12-10 - 19:04

@Bubbelmorsan Tack snälla för pepp. Det är nog rädsla ja, för massor av olika saker. Satt precis och tänkte på att jag är rädd för att suget ska komma typ i morgon eller övermorgon även om jag klarar av den här dagen. Det stämmer nog att jag är väldigt hård mot mig själv. Extremt hård faktiskt. När min nyktra vän tog ett återfall sa jag att händer alla och att hen är grym som kämpar vidare. Men har väldigt svårt att säga detta till mig själv just nu.

hsp-metal 2025-12-10 - 19:20

Jag är också väldigt rädd för hur länge jag ska ha sömnproblem och svårt att äta. Är dödstrött men har så mycket ångestpåslag att jag tror att jag kommer vara vaken hela natten.

hsp-metal 2025-12-10 - 19:30

En sak som jag tror bidrog till det här är att jag har varit väldigt förälskad i en person som också hade väldigt stora alkoholproblem. Jag konfronterade personen och hen slutade att dricka när vi hade setts i ungefär ett år. Med den här personen var det lätt att hålla sig nykter, för jag såg hur illa det gick för henne. Men för några månader sedan ville hon sluta ses. Och då var det som att jag tappade fotfästet totalt. Sedan har det hänt andra grejer så totalt sett har hösten varit oerhört tung. Har inte alls känt den där sköna känslan av att vara nykter utan snarare haft funderingar på om jag någonsin kan dricka normalt igen (klassiskt, jag vet) och tyckt väldigt synd om mig själv som har den här sjukdomen. Ni vet känslan som säger "varför jag?". Jag önskar bara att jag hade varit mer stark.

Thompa_68 2025-12-10 - 20:21

@hsp-metal Jag har varit nykter som längst i ett år, hamnade efter den, liksom alla andra nyktra perioder, tillbaka i ett destruktivt alkoholbruk. Det kan ha tagit en dag, en vecka, månad eller år, men förr eller senare fann jag mig på ruta 1. Den senaste nyktra perioden innan den jag nu befinner mig i, vilken förhoppningsvis är det sista, var inte så lång, några veckor, men då tog jag ett riktigt uselt återfall där jag tryckte i mig en hel flaska mousserande, öl, vin och någon spritskvätt. När man är inne i beroendet finns det till slut nästan inga gränser för vad man får i sig.

I övrigt håller jag med @Bubbelmorsan helt och hållet, var snäll mot dig själv, vi är bara människor och gör så gott vi kan. Alkoholmonstret är en tuff fiende, men varje dag som nykter är en delseger. Alla gör fel, det som definierar oss är hur vi agerar sedan, precis som @Bubbelmorsan skrev.

hsp-metal 2025-12-10 - 21:47

@Thompa_68 Tack för fina ord. Försöker att inte vara hård mot mig själv men det är svårt. Var nästan säker på att jag hade klarat det värsta. Är inne här och läser mycket nu och det är så mycket igenkänning, oavsett hur långa perioder man har haft i nykterheten. Mitt första nyktra år var nog det bästa i mitt liv, men hösten har varit otroligt tung. Det är ingen ursäkt men kanske en förklaring.

aeromagnus 2025-12-10 - 18:07

Vad bra. Vi får hoppas det rullar på bra.

Flarran 2025-12-10 - 07:54

Så var det Onsdag den 10:e december. Odens dag, som väl förfäder i vikingatid kanske skulle sagt. Dessutom Dynamitgubbens dag idag, och väl festernas fest, då det väl drickes lite annat än bara mjölkchoklad och julmust kan man tänka. Men skålandet lär väl hålla sig på en måttlig nivå så att det fina folket inte blir knall och fall, och trillar i golv innan klockan tolv...

För efter tre timmars offentligt kalas ska det väl dansas runt i stora salen en sväng också kan man tänka. Minns min gamla mor som tyckte TV-spektaklet ifråga var kul att kolla på, Farsan han brukade väl vara lindrigt road av det hela. Morgonkvist, och klockslaget sju passerat, samt ett glas tömt vid mitt köksbord. Men lugn gott folk, ingen alkohol i ekvationen idag heller, endast vitaminberikat vatten som sig bör, då det ju är jag som kör...

Förresten, @Thompa_68, såg att du kikade in här igår. Ja, nog lättar det väl lite när vintermörkret sakta går mot vårljus som du väl var inne på. Men först ska väl Lucia stå och yla kan man tänka. Jultider med granar, tomtar och Jesus, allt i en salig blandning är då allt en multi-kulti-karamell. Nåt Kemipris lär jag väl inte få, men de konstgjorda syntetiska vitaminerna har man då intagit.

Funderar än en gång allvarligt på att koka på en kanna kaffe så att man senare kanske får energi till att gå ut och fröjda med sina soppåsar som nu är två till antalet. Nu när jag tänkte på kaffe, då kom en tanke på portionssnus smygande in liksom, inte så bedrövligt starkt anfall av nikotinmonstret som igår, då det stundtals var allmänt totalkaos och man nästan kunnat ha betalt vad som helst för en dosa.

Ingen mjölk synes än, men inte tacken man så gärna för det... För måste väl försöka att som trött dystymiker släpa mig iväg och ned till matbutiken idag ändå. Där både alkoholdjävulen och nikotinmonstret väl håller hov i sina respektive hörn i matbutiken. Tar man sig lyckosamt förbi pilsnerhyllan så står frestaren i kassan vid snushyllan och flinar. Det är inte lätt. Men ingen snö och is ute på gården än i alla fall. Vilket underlättar och minskar risken för att slå runt och trilla på ända vid eventuell senare promenad, vilket man väl får vara tacksam för.

Ha en fin dag!

Sattva 2025-12-10 - 04:57

@Andrahalvlek Godmorgon!
Det är just det där ältandet som jag upplever varit väldigt energikrävande, men som inte tar så mycket plats längre.
Men jag tänker att huvudsaken är att man hittar sitt sätt att hantera dessa situationer, som man ju inte kan styra över när de kommer. Att bli orättvist anklagad för saker är jättetufft. Det trycker på knappar hos många av oss. Vi lever på o försöker bete oss rättvist och göra gott mot alla, och så får man ändå en smäll. Det är därför nervsystemet går igång så kraftigt, det ger responser som har med så mycket annat att göra. Tror jag😊🌸🌸🌸

Andrahalvlek 2025-12-10 - 07:53

@Sattva Det tror jag också. Att det bottnar i något djupare, något man bär med sig sen tidigare. Det är som en ryggmärgsreflex som slår till. Man känner sig oskyldigt angripen. Oftast brukar jag lyckas släppa det rätt snabbt och tänka ”det är hen det är synd om, som är fast i gnällzonen”. Att jag reagerade så starkt berodde nog på att han i sak hade rätt, att jag borde tänkt på det han framförde. MEN han får ändå inte bete sig som buffel. Punkt. Därför var det skönt att hans chef gav honom en tillsägelse.

Och dagarna nu efter har han betett sig väldigt hjälpsamt. Kanske fick han sig en läxa som gjorde susen? Att jag markerade mot honom kändes viktigt för mig, och kanske är det ovanligt? En del som bufflar fram får sällan tydliga markeringar av kollegor, för att man inte vågar kanske? Eller man tror inte att vb kan ändras ändå? Oavsett var det viktigt för mig att markera gentemot honom, typ ”du har rätt i sak men kunde ha framfört det på ett trevligare sätt.” Hur svårt ska det vara liksom?

Kram 🐘

Andrahalvlek 2025-12-10 - 07:57

PS. Lite på det temat chefade jag en del mer hands on på 90-talet. Jag var 23-25 år och några av dem som jag arbetsledde var gubbar 50+ En av dem var en riktigt tjurig jävel, det var snudd på arbetsvägran från hans sida varje dag. Tills jag en dag gick fram till honom och sa: ”Jag skiter i vad du tycker. Jag är chef och bestämmer jag att du ska göra si och så, så gör du det.” Och det gjorde han. Vi hade efter det inga samarbetsproblem alls efter det.