Tråd: Jävla ångest av Dratten
Dratten
Jag älskar verkligen en kall öl efter en hård arbetsdag, eller ett glas rödvin till en ostbricka eller på balkongen i semesterlägenheten. Problemet som smugit sig på de senaste åren är att när jag väl tagit första glaset kan jag inte sluta.
Jag dricker tills det är slut, oavsett om det finns 5 öl eller 20.
På vardagar dricker jag inte (förutom på semester), och hemma kan jag ju på något sätt kontrollera det genom att bara köpa t.ex. 5 öl på Systembolaget. Då blir det inte mer just den dagen.
Men på fest, när det finns överflöd, kan jag inte hantera det alls. Jag dricker för mycket, får minnesluckor och blir ofta arg. Jag hatar verkligen det efteråt och skäms något fruktansvärt.
Det hände igen i helgen och jag känner att jag verkligen måste göra något åt det här nu.
Är det någon som känner igen sig i det här?
Tråd: Tillbaka igen av Tjej82
Tjej82
Godmorgon, då var jag här igen efter år av försök till att ta kontroll över mitt drickande. Ibland går det bra men senast igår gick det överstyr. Jag bara hällde i mig vin och vaknade upp med minneslucka. Vidrigt är det och ångesten får mig att vilja sjunka genom jorden.
HUR kan jag göra så här med sambo och barn hemma?? HUR kan jag riskera mitt förhållande såhär och HUR kan jag låta min barn se mamma bli ”konstig” IGEN?!!!!
Har flera ggr tidigare velat dra ner, ta en vit period osv men hur tar man beslutet om aldrig mer? Känns så oerhört läskigt. Tänk ett glas bubbel i solen på resan, på någons bröllop, på nyår. Det ska ju liksom vara, eller?
Behöver allt stöd och tankar kring det där beslutet. Nu är det nog. Jag måste typ säga att jag är allergisk eller nåt för att kunna sluta helt. Att sluta helt är ju också att erkänna inför alla att man har problem. Ingen vet dock hur stora de faktiskt varit. Jag skäms. Jag behöver hjälp.
bergaberg
Godmorgon befinner mig i samma sits som dig. Jag tror på det sist nämnda du säger att sluta helt, känner däremot ingen skam över att säga att jag har ett problem som bottnar sig i lågsjälvkänsla, oro och stress. Har kommit till flera insikter gällande min konsumtion. Jag dricker för att fly, slippa känna stress, ångest bli någon annan. Alkoholen är det som är fokus för mig och inte själva kvällen, umgänget eller platsen. Skälen till att dricka finns alltid där som du beskriver snart sommar då vill man ju ta det där glaset bubbel på verandan i solen.
Det lutar mot att söka professionell hjälp. Jag hoppas du kan finna kraften att hitta hjälpen och få följa din resa. Själv kontakta jag psykiatrin idag.
Tjej82
@bergaberg tack snälla för svar! Så otroligt skönt att veta att msn inte är ensam. Har också planer på psykiatrin, men återigen kommer skammen i vägen… Berätta gärna vilket mottagande du får hos vården. Lycka till!
JHL
@Tjej82
Hej,
Då din profil inte är nyreggad så antar jag att du kämpat i några år. Det är en jättebra insikt du har och att söka hjälp är jättebra. Du kan även ringa alkoholhjälpens telefonlinje, där kan du få rådgivning av proffs. Min erfarenhet av att få hjälp är från regionens beroendevård samt kommunens alkoholterapi. Båda fyller sin funktion, där jag bor så får man från regionen medicin/piller (antabus, naltrexon och liknande). Jag provade Naltrexon men det var ingen höjdare ch jag ville inte ta antabus så jag "skrev ut mig själv" och får givetvis komma tillbaka om behov finns. Kommunen hade en erfaren alkoholterapeut som jag träffade 5-7 ggr. Det tog ett tag innan det klickade men vi pratade om ditten och datten runt alkohol, några konkreta råd såsom att vara förberedd om du blir erbjuden alkohol på en fest eller andra tillställningar(ha några intränade svar "jag kör bil", "tack men nej tack jag ska upp tidigt i morgon", "jag försöker gå ner i vikt" osv). Jag fick ven göra en undersökning om vad mina triggers är för att dricka, vi har ju olika triggers en del har ångest, andra vill fly något, jag hade något i stil med att förstärka vilket stämde bra eftersom jag gillade känslan av att vara påverkad av alkohol.
Jag medger att det inte var det stoltaste ögonblicket när jag gick in i vänterumen men där såga jag altifrån folk i kostym till en del som varkade ha det tuffare (eller hade kommit längre i den degenerativa resan). I det store hela var detta en nyttig lärdom för mig som jag givetvis helst hade varit utan.
Om du söker runt i forumet så finns det oro för socialen och barn samt körkort och Transportstyrelsen. Mina barn var myndiga och Transportstyrelsen blev inte kontaktad vilket så här i efterhand är helt otroligt, givet nivåerna på peth-värdena jag hade.
Testa med att ringa alkoholhjälpens telefon, du är anonym och sätter bollen i rullning.
Till sist så var det väldigt tydligt att alla jag kom i kontakt med ville mitt bästa och hjälpte till.
Lycka till med vilken väg du än väljer.
bergaberg
@Tjej82 Visst är det, vi är nog en del i den här sitsen. Jag har haft uppehåll i flera omgångar, en gång i 6 år intalar mig till slut att nu vet jag vad jag gör. Inbillar mig dumma idéer att om jag inte dricker sprit utan endast vin så kommer det fungera men icke. Jag hoppas du har fått tid att tänka och landa under dagen. Jag återkommer med deras svar men har inte så stort hopp då jag vet hur ansträngd psykiatrin är. Ta hand om dig.
Tråd: Hjälp av Anayh5
Anayh5
@has tack för svar! Jag har tänkt att ringa en kvinnojour faktiskt men jag har inte riktigt vågat ännu. På nåt sätt känner jag mig väldigt ansvarig över hans liv, jag har liksom varit den som hållt ihop allting i alla år.
Anayh5
@Rike tack för svar! Jag ska ta modet till mig och ringa en kvinnojour någon dag. Jag känner just med alkoholen att det inte är så allvarligt eller att andra kanske tycker jag är fjantig när det "bara är folköl". Men jag kanske jämför mycket med mig egen barndom där det var betydligt starkare drycker än folköl.
Rike
Lyssnade på en läkare som sa - det är konsekvenserna som räknas - inte procenten eller antalet enheter. Påverkas de anhöriga negativt så är det så.
Sen förstår jag dig - man normaliserar o har sett värre .. men det kommer du säkert inte att vidarebefordra till dina barn, hör din styrka.
has
@Anayh5 det tar enormt mycket energi att hålla ihop allting.
Min erfarenhet är att om en anhörig funderar på om en närstående har alkoholproblem så är problemet mycket värre än den tror. Du ser troligen inte allt han dricker.
Om en person känner att den är utsatt för kontrollerande beteende, så är även det mycket mer utbrett än den tror.
En del av det psykiska våldet gör just att man känner sig förvirrad.
Jag ringde kvinnojouren för att få hjälp att hitta en jurist som kunde svara på frågor om bodelning. Hon som svarade sa direkt att hon tyckte jag skulle komma på ett samtal. Efter att ha fått hjälp där blev det tydligt att allt var så otroligt mycket värre än jag förstod när jag var i det.
Så ring! Vad är det värsta som kan hända vid ett sånt samtal?
Om du längre fram står inför en separation så är det superviktigt att ha det stödet, eftersom det tyvärr tenderar att eskalera när personen som kontrollerar upplever att den mister kontroll.
Jag lämnade för snart ett år sedan och jag är så tacksam för att jag börjar få tillbaka mitt liv och mig själv igen❤️
Tråd: Den tuffa livet av Markus86
SofieAH
Hej Markus! Fint att du har hittat hit. Jag såg ditt inlägg och kände att jag ville höra av mig till dig. Så starkt av dig att du har startat en tråd här och berättar om hur du har det. Vilken otroligt tuff och komplex situation du befinner dig i med din sambo.
Du har fått flera fina hänvisningar men skriv gärna direkt till oss rådgivare om du behöver stöd. Det gör du här: https://alkoholhjalpen.se/fraga
Med värme Sofie, Alkoholhjälpen
Markus86
Mår så dåligt försökte ringa alkoholhjäpen men ingen svarar, hon är full igen och jag har extremt ångest. Hjälp!
Rike
Ok det är efter kontorstid - testa 112 och begär socialjouren i din kommun!
♥️♥️♥️
Markus86
Jag är väldigt väldigt nära att ringa polisen, nu få det räcka, orkar inte mer med sin missandling, hon har rivit mig under halsen, jag är bara rädd att socialen ta mina barnen.
Rike
De tar dem inte från dig om du följer det du behöver göra
122 nu - socialjour
Detta är ett sätt för dig att visa att du tar ansvar för barnen
Ring från badrummet så det är lugnt omkring dig
Rike
Ps om det är till hjälp kan jag berätta att jag själv ringde polis i min relation vid ett tf
De var jättebra.
Markus86
Som akut åtgärd innan jag ringer polis har ringt hennes bror som är på väg hos oss snart. Detta är hennes sista chance. Jag är verkligen desperat.
fooliehutten
@Markus86, vilket elände du har. Du kanske borde börja planera för ett liv utan plågoanden? Har du fotat, filmat eller dokumenterat hennes utbrott mot dig? Vet inte hur lätt det är för dig att göra det, men det är alltid bra att ha stöd att visa upp. Din plågoande beter sig som en psykopat och de har en otrolig förmåga att dupera omgivningen och förvränga verkligheten till sin fördel. Det kan bli knepigt när ord står mot ord. Sen kanske du också kan öppna upp och berätta för någon du har förtroende för. Du är nog inte ensam om att ha sett eller drabbas av hennes galenskap. Men så länge du ”skyddar” hemmet har hon kontroll över dig. Öppnar du upp porten på vid gavel och visar upp trollet i dagsljuset så ska du se att det spricker och tappar makten över dig. Hoppas du hittar kraft och stöd att kriga för dig och barnen! All omtanke till dig i din kamp🫶
Rike
@Markus86
Ok - du o barnet kanske kan sova hos honom i natt eller om han får med sig henne?
Så du får andas ut lite.
Men det kommer ändå behövas stöd framåt, så ring o prata lite lugnt med dem imorgon - om det inte blir akut ikväll/natt.
has
@Markus86 känner din desperation 💔
Du har redan börjat ta stegen för att göra något åt situationen, det är verkligen starkt och helt rätt.
Jag instämmer i det @Rike skriver: polisen kommer för att hjälpa, jag har också behövt ringa dem vid ett tillfälle och de var helt fantastiska. Lugna och trygga.
Ingen skulle orka leva som du/ni gör nu och ingen ska behöva göra det.
En av mina barndomsvänner var gravt alkoholiserad under många år och när jag träffade honom efter han blivit nykter och frågade vad som hjälpt honom var svaret: att folk tog avstånd.
Så även om ett agerande i första hand handlar om att du och barnen ska få en trygg och dräglig tillvaro så kan det också vara det bästa du kan göra för din partner.
För vissa kan det bli ett uppvaknande, för andra inte.
Din känsla av att inte stå ut längre är helt adekvat.
Skickar styrka❤️
Markus86
Tackar så mycket allihopa för ert stöd, nu barnen sover och ska börja våra samtal med hennes bror, jag ska vara rak om det händer bara en gång till jag ringer polisen, hennes familj måste veta det jag vill inte bära några skulder för det. Återkommer så fortjag kan. Ni är underbara.
Rike
@Markus86
Sannolikheten att det händer igen - om hon inte läggs in på rehab t ex- är mycket stor .
Ps berättade för släkt osv bla om polisen. Ingen höll det emot mig. Och är det dessutom små barn inblandade så stöttar varje sund människa att man tar hjälp.
Rike
Och som ovan skrivet, för journal o ta foto även av ett rivmärke.
Det som kan hjälpa är att tänka på vad barnen själva kommer att säga, hur de kommer att påverkas, som vuxna.
Ofta lättare o mer självklart att göra det som krävs för dem, än för sig själv.
Tråd: Semestern förstörd av En orolig fru
En orolig fru
@Rike han har varit bakfull nu i 2 dagar. Igår var det riktigt otäckt och jag tänkte nästan ringa ambulans för han hade krampliknande symtom. Men jag hade lite tålamod och det släppte av när han somnade av utmattning
Tråd: Känner hopplöshet över son som jag är medberoende till av Syrra
Syrra
Fortfarande svårt men finns vissa positiva inslag.
+
1. Sonen har jobbat i restaurangköket 7 dagar. Fixat all mat och allt runtikring. Anställd kock blev arg för han fick inte lön den 25 utan skrev till vår son att han inte skulle komma dagen efter den 26. Vår son blev arg när han läste det på natten och svarade att då behövde han inte heller komma alls i fortsättningen. Fick sin lön den 26. Ringde mig när jag var i Spanien halv två på natten och helt upprörd. Han skulle minsann jobba själv och det har han gjort. Jag kom hem i tisdag och har nu hjälpt honom 4 dagar. Han fixar matenbra men idag var det inte bra! Darrade lite när han pratade med gäst. Var stel och lite hukande och jag vet inte om han var onykter eller hade abstinens. Vet att de har ögonen på honom. Ser att några tittar extra på honom och jag vet att ryktet har gått. Han har varit sjuk sedan september när han fick skrumplever. Han driver en personalrestaurang och de har sagt upp honom.
2. Vi hade ett fantastiskt samtal igår kväll. Såg att han tog en klunk och efter det pratade vi mycket bra och ärligt.
Men idag efter samtalet igår var han sämre än jag någonsin sett. Har aldrig sett honom full.
Kan ju inte stå för att han är onykter på jobbet! Idag i eftermiddag nekar han att prata alls. Lagt sig att sova! Vägrar prata.
Han vägrar absolut att ta hjälp och avgiftning. Han har sagt att han ska göra avgiftning själv men det funkar ju inte. Igår kväll pratade vi också om det och då var han lite med på att ta hjälp.
Mycket svårt. Vägrar gå till läkare.
Syrra
Ser att jag skrev lite rörigt och det beror på att jag verkligen är frustrerad och väldigt orolig Villrådig!
Han har haft samtal med en manlig samtalsterapeut som funkade så bra men han är barnledig fram till september. Har ett par gånger haft samtal med en annan äldre dam men det funkade inte. Tog själv kontakt med vårdcentral idag och ska ha samtal med en annan kvinna nu på onsdag. Vi får se. Helst vill han ha en manlig kontakt.
Blev väldigt orolig idag. Inte bra alls idag. Har aldrig sett honom så konstig. Tänkte att jag som är 77 år snart är med honom på restaurangen. Vill gärna att han kan lämna restaurangen utan en massa skulder. Kanske feltänkt!
Så komplicerat! Men vill absolut inte vara med om det som hände idag en gång till. Men han ville absolut inte prata idag. Måste säga till honom det. Lätt att man säger till så han blir arg, frustrerad. Måste linda in i ”Jag” meningar.
Vilket helvete detta blivit.
Tråd: Inte jag inte av truck 17
truck 17
16/3 mår underbart med att vara nykter.
Inte en droppe sedan LUCIA 2025,vissa stunder har varit knepiga men ej farliga.
Har inga problem med att andra festar i min närhet nu.
Men inser själv att jag aldrig har festat utan jag söp.
Hoppas lyckan att vara nykter håller i sig.
Jag ser fram emot midsommar och mina vänner som kan festa,fördelen att vara nykter är att mina vänner dricker mindre.
Lycka till alla andra.
Tråd: Hurtbulle på riktigt. av Maud
Maud
Dagarna rullar på o dagsljuset är härligt!
Varje kväll sätter jag ett ❤️ i lurens almanacka. Ett hjärta förr ännu en nykter dag. En tanke på hur skönt det känns tänks.
Livet är livet men nykter o nu en lång nykterhet gör att det känns stabilt, tryggt, skönt, starkt.
Hittat en kvällssyssla som gör mig gott. 2 ggr veckan så tar jag min yogamatta under armen och går till Hot yoga lokalen. Underbart skönt i sin enkelhet. Ying o Nidra yoga är favvisarna.
PTn träffar jag två ggr vecka fram till juni. Ytterligare 2 ggr kör jag själv. Det händer grejer i kroppen!!! Synliga muskler och ingen " rullsing" över byxlinningen. Mitt eviga promenerande hänger i o utökas med ljuset.
Slängt om kosten lite i sänder. Ingen konstig diet men mat med tanke på innehåll. Gör en matplan för 3- 4 dagar i taget. Det blir lugnt o tryggt i kroppen.
Jag mår skönt och fint.
Det nyktra har utvecklats till en hälso och livstils resa. Men utan nykterheten så går den inte att få till.
Tacksam även idag.
Må så gott alla!🥰
Andrahalvlek
@Maud Fan vad häftigt! En sådan förändring du har fått till. Din omgivning måste vara sjukt imponerad, liksom vi på forumet är. Det är så tydligt att sluta dricka är steg 1, sen följer steg 2, 3, 4 osv.
Kram 🐘
Tråd: En nykter dag i veckan av november25
november25
@Kameleont Tack snälla, det kändes väldigt skönt att höra! ❤️
Ja, jag ska bo hos honom tills inflytten.. Jag hade väl hoppats att han skulle fortsätta vara nykter, annars jag kanske hade försökt ordna med annat boende.
Det känns konstigt att gå tillbaka. Mest kanske för att jag är i kontakt med mina känslor nu och verkligen inte mår bra. Tvivlar på vår framtid. Men det kommer nog kännas lite skönt också, en paus från det här hårda gränstagandet..
Bara jag inte tycker det är så jobbigt att jag gråter hela tiden. För mig blir det så när jag kommer in i många jobbiga känslor som jag liksom inte tar mig ur, jag bara gråter och gråter. Helt hopplöst opraktiskt.
Det som är lite extra jobbigt/komplicerat är att vi ska resa ganska långt till min familj med min son för att fira sonens födelsedag. Min sambo håller på och förbereder en massa mat.
Men det kanske blir bra på nåt vis att vi får något annat att göra, även om han dricker. Känner mig dock helt kraftlös. Innan resan ska jag jobba igen, så då är jag ju upptagen av det. Men lite samma där, vill egentligen bara krypa in under en filt och stanna där.
En period kändes det som om jag tog mig ur medberoendet lite och kunde känna distans och tänka på annat.
Men vet inte hur jag ska hitta tillbaka dit.
Kanske var det också lättare då för det var innan alla dessa försök och upplevelsen att bli bortvald, och jag kände ett annan slags hopp.
Jag vet verkligen inte.
Kanske en anhöriggrupp skulle vara bra för mig. Försöka förstå medberoendet lite bättre och vad jag egentligen ska ta mig till.
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
Surkärring
@Jempa123 jag tar det dag för dag, men firar "jämna siffror".
Efter 191 dagar har jag passerat mitt tidigare dokumenterade rekord.
Lite lurigt, för jag har hela tiden tänkt att vara alkoholfri livet ut eftee,sjukdom, men som tiden går kommer ändå tankarna på möjligheten till ett litet glas, någon gång
Huvudet skriker nej men det romantiserande minnet ligger där och skvalpar, som om allt skulle bli ljuvt och avslappnat av ett glas. Trots att jag VET att sanningen ser annorlunda ut.
Så sjukt.
Jempa123
@Surkärring ja hjärnan är lite skadad…men vill tro att det blir bättre o bättre!
Tråd: Lagom roligt av fooliehutten
fooliehutten
Andrahalvlek och Himmelellerhellvette, jag har lite svårt för detta med tacksamhet; den känns svuren till någon slags trosföreställning om något väsen, en mottagare där borta och som nås via riktadhet. Jag har ingen egen erfarenhet av andar och inte heller vart eller vem jag då riktar mig till och visar upp mig som en tacksam figur. För mig blir det som att rikta en k-pist rätt ut i beckmörkret och avfyra den. Jag vet aldrig om jag träffar och vad. Jag strävar efter att bättra på mitt tålamod med mig själv. Det är gott att ha värme, tak över huvet och mat att mätta sig med. Lägg till det att man ändå är hyfsat frisk. Vad mer kan man egentligen önska? Tack för er vänlighet och att ni delar era erfarenheter och livsresor. De är viktiga stöd i mina funderingar runt resan min. 🫶
Andrahalvlek
@fooliehutten Precis som att man kan vara självsnäll så kan man vara självtacksam. Tacksam för att jag har tagit beslut i livet som tagit mig hit, för att jag har det här och det här, som på olika sätt berikar mitt liv. Man kan vara tacksam för att föräldrar, barn, kollegor hör av sig och bibehåller en god relation, för att jag har en hobby som berikar mitt liv osv. För att min hund är bästa sällskapet 24/7, och på så många olika sätt en friskhetsfaktor.
Ingen gud inblandad öht. Det handlar om att jobba på sitt tänk. Alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt. Alltid se någonting positivt i eländet. Jag är tex svinförkyld just nu. Fördelar? Ja, min chef måste ta tag i surdegen att se till att det finns en naturlig ersättare för mig. Nu, idag. Inte ”senare”. Jag har larmat om detta länge. Och det är inte säkert att den här lösningen blir bra ens, men han blir lite mer medveten om vad som krävs. Så länge jag jobbar håller jag ställningarna, nu fick han surdegen i knät söndag förmiddag. Det jag kunde göra var att varsla i tid.
Och jag är inte tacksam för att jag blev sjuk just nu, jo lite faktiskt. Det hade varit mycket värre om jag blev sjuk under påskveckan. Nu får mitt immunförsvar jobba på, och sen är jag pigg och rask i god tid innan påsk. Så gör man för att alltid se glaset halvfullt.
Kram 🐘
fooliehutten
Igår drack jag ett halvfullt glas vatten, idag drack jag ett halvtomt glas vatten. Och jag blev precis lika otörstig båda dagarna. För övrigt känns det, oavsett hur glasets innehåll preciseras, precis lika pessimistiskt inombords; fast det är inte så dumt det heller. Det handlar mest om att stå ut med mig själv som den jag är och som pessimismen bjuder undvika alltför onödiga risker i livet. Det har stärkt mig i min kamp med dystymin. 🤗
Andrahalvlek
@fooliehutten Undvika alltför onödiga risker låter som en bra plan!
Kram 🐘
fooliehutten
@Andrahalvlek, ha ha jo du ingen alkohol, inget röka och snusa, inget kött och inga fortkörningar! Man kan undra vad sjutton man lever för? 🤗 men:
”Det är ju aldrig för sent att ge upp”
https://m.youtube.com/watch?v=3feGIBECAIA&list=RD3feGIBECAIA&start_radi…
Tråd: Andra gången gillt, nu måste det gå! av Blidenjagvillvara77
Blidenjagvillvara77
Upp och ner, ner och upp! Jag föll av vagnen till slut. Skulle sammanfatta det som att det ”blev som vanligt” med alkoholen från sommaren och framåt. Och det blir alltid det. Oavsett hur långa uppehåll jag har så måste jag inse att det inte går. Jag skulle inte säga att det spårar ur på nåt sätt, eller att jag varit på botten och krälat. Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid. Jag är ju en sådan som mest dricker hemma, sällan ute eller på fester med andra eftersom jag oftast kör (vilket är ett aktivt val för att undvika att misslyckas). Jag kan ju inte flytta från mitt hem liksom?
Vanans makt är stor och ibland häller man upp ett glas på autopilot trots att man tidigare samma dag sagt att man inte ska göra det. Red flags på den!
Någon del av mig har ju insikt i att jag inte kan eller ska dricka alkohol medans en annan del inte vill erkänna det. Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara. Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen. Helg efter helg, de ser likadana ut med skillnaden att jag byter soffan inne till solstolen ute på sommaren. Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?
Jag vet att det är hjälpsamt att skriva här, men när jag trillat tillbaka känns det lite som ett svek mot er andra som ger så mycket pepp och goda råd! Men jag är i alla fall här igen ( fast jag var inte helt borta heller eftersom jag varit innemiljö läst här då och då). Så nu kör vi. Många säger att Man misslyckas flera gånger innan man lyckas så det är väl bara att kämpa på och inte ge upp!
JHL
@Blidenjagvillvara77, Tråkigt att läsa om ditt fall. Först och främst så sviker du ingen här på forumet, här finns det alltid stöd att få. Jag ser att det var knappt ett år sedan du skrev i denna tråd så du har gjort ett strålande jobb som du ska vara stolt över, jättebra jobbat! Nu är du en lärdo rikare att ta med dig när du hoppar upp på hästen igen.
Jag har läst på forumet att återfall ofta är omedvetet planerade. Är det något speciellt som hände denna gången. Du skriver att du triggar på allt men det kanske var något speciellt denna gången. Eftersom minnen falnar så kan det kanske vara värt att skriva ner hur du mådde dagen efter återfallet och förhoppningsvis vad som triggade det och ha som minneslapp.
Det här med vanor istället för att dricka är lurigt, det går inte att träna, lyssna på poddar eller vad man nu ska ägna sig åt hela den lediga tiden och det kommer finnas ledig tid att hantera. Har du provat på att träffa en tredje part för att hitta triggers eller ro för att klara egen tid?
Jag har tyvärr inga jättebra råd än ovan och jag tror att det är smärre justeringar eftersom du nyligen har klarat en lång tid med nykterhet. Förhoppningsvis kan forumets "wisdom of the crowds" ge bättre input.
Blidenjagvillvara77
@JHL jag tror du missförstod mitt inlägg lite. Återfallet skedde för snart ett år sedan i samband med en konsert. Att jag föll då tror jag mig veta varför, men efter det har ett ”normalt” drickande övergått till gamla vanor och slentriandrickande. Vilket det ju leder till varje gång och det i sin tur leder mig hit, eftersom jag ju vill ha och behöver en förändring. Men du är klok som en bok och jag tackar för dina goda råd och tankar 🙏
Tråd: Nu är jag här igen av Jempa123
Jempa123
Dag 75. En vanlig dag fram till när jag satt i bilen och skulle gå in på gymmet. Då
Ringde min chef och frågade om jag kunde ta mig an ett betydligt större uppdrag än det jag har, detta skulle gå snabbt. Jag sa ja och gick sen in på spinningen med 1627829291 tankar i huvudet. Men kände mig så tacksam över att jag e nykter för blir det så kommer jag få jobba och utmanas på ett sätt Kaj aldrig gjort innan. Roligt och läskigt. Men fullt möjligt nu när jag är nykter. Tror inte jag orkat innan, hade säkert sagt ja då med men med en mycket högre prislapp. Så
Spännande och läskiga tider 😅😅
Jempa123
I vanliga fall hade jag gått hem o druckit och min första impuls va att jag ville det för att dämpa motorvägen som uppstod i huvudet men efter spinningen så fick det istället bli ett glas alkoholfritt bubbel. Det gick oxå bra!
Tråd: Promillebikt av Flarran
Flarran
Måndag, ny vecka och nya möjligheter. Har sovit fem timmar, vaknade lite efter fyratiden nån gång och tänkte att nu järnspikar så är det dags att ta sig utanför dörren. Soppåsarna hade stått och flinat tillräckligt länge åt mig i hörnet tyckte jag. Störande oreda är faktiskt en rätt så stressande grej i sinnet som kan vara rätt så tröttande och en riktig energitjuv för en trött dystymiker.
När jag hade slängt kassarna med skräp tänkte jag att nu är man ju äntligen utanför dörren och då ska man då passa på att ta sig en liten promenad runt kvarteret. Det var så lugnt när alla fortfarande sov i kvarteret. Inte ens nån som släpade omkring på nån gläfsande jycke. Det vara nästan som om tiden stod still. Man han tänka utan att älta nåt, bara vara som det väl heter liksom. Helt perfekt alltså.
Kanske lite före femtiden satte några vårfåglar igång och kvittra trevligt. Måste säga att man kände sig som en människa, nåt man väl inte gjort på rätt så länge. Tog mig säkert till fots i mina tofflor runt en sväng i kvarteret på minst fem hundra meter. Rekord för att var jag alltså. Som ju för det mesta är trött som en klubbad säl och bara häckar i ett kök.
När jag kom innanför dörren igen så kände jag att det var dags att fixa till en liter bubbelvatten från min kolsyremaskin. När man hade stärkt sig med lite uppfriskande bubbelvatten. Då kom tanken på nykokt kaffe åter. Så jag gjorde resolut slag i saken och kokade på en kanna kaffe. Något som man tänkt på så himla länge men inte haft nån ork till.
Nu har man fått sig ett par uppiggande koppar och har ordentligt med nykokt kaffe i termosen också. Man är ju smått förmögen alltså. Vem behöver väl sånt där skräp som alkohol. Nu sade magkänslan till om att det drar ihop sig till frukost. Har faktiskt lite limpa på bänken och mjölk i kylen och både mjukost och kaviar i en tub, man är ju rik som ett troll alltså. Inga problem att fixa till en måndagsfest med varm mjölkchoklad denna morgonkvist alltså.
Ha en fin dag!
Tråd: Hopplöst av Kameleont
november25
@Kameleont Jag tänker som dig, att man lär sig väldigt mycket av varandra här. Och att möjligheten att försöka ge ett råd till någon annan är nyttigt och välgörande i sig.
Ja, precis som du skriver så kan man ge råd till andra och vet vilka råd man själv kunde få och får, men det är svårt på ett annat sätt när man är mitt i det.
Tänker också att i andras berättelser får man ju inte känna deras känslomässiga band till partnern, man hör bara detaljerna om vad som händer, missbruket, det som sårar.
Sömnen är ju som du skriver verkligen viktig för att vi ens ska kunna hålla ihop och orka vidare. Minns att jag hade en period av extremt dålig sömn då jag både hade svårt att somna, tänkte på problem så fort jag vaknade på natten och kunde inte somna om, och sen var vaken för tidigt. Tror jag gick hem till mig för första gången någonstans där.
Men sen fortsatte jag ju bo, och minns att jag fick in någon slags taktik (efter att ha läst böckerna Fri från medberoende och Djävulsdansen, de påverkade mig. Jag liksom tänkte så fort oron och tankarna kom: "det där angår inte mig, det behöver jag inte tänka på." Och då funkade jag och började sova igen.
Men kan ju ha varit just den perioden. Just nu biter inte den metoden längre. Fast jag sover när jag är hos mig, och hade bra sömn i de nyktra veckorna.
Hoppas du hittar en väg att finna något slags lugn som kan hjälpa dig sova❤️
Det var så bra att du tog samtalet med din man om oron. Kanske ger det mer ringar på vattnet än du tror, även om det inte verkar ha gett direkt effekt i minskad konsumtion.
Det kan nog vara bra att låta beslutet mogna hos den andre, utan att vara så på hela tiden (som jag varit på sista tiden).
Tror du att han ser att du inte mår bra i detta? Fast han kanske inte visar det mycket?
Låter väldigt bra att din arbetsgivare är med och försöker anpassa.
Hoppas du kan komma mer i balans med tillvaron igen och hitta små genomförbara sätt att ta hand om dig❤️
Tråd: Andra halvlek har inletts av Andrahalvlek
JHL
@Andrahalvlek 106 dagar är en imponerande svit, bra att du låter kroppen vila när det behövs för det är viktigt. Förhoppningsvis mår du bättre idag. Krya på dig.
Andrahalvlek
@JHL Tack för omtanken ❤️ Jag mår inte speciellt mycket bättre. Hostar 24/7 och näsan rinner som en vattenkran. Möjligen svider det inte lika mycket i halsen. Immunförsvaret får göra sin grej helt enkelt. Det enda positiva med att bli sjuk nu är att jag förhoppningsvis är frisk till påskveckan, då det blir fullt ös.
Kram 🐘
Jempa123
@Andrahalvlek får som sagt kanske bli sommarens projekt! Jäklar vilken streak du haft! Krya på dig 💐