Senaste kommentarerna i forumet

supportivechaos 2025-11-27 - 18:35

Jag är mitt uppe i ett uppbrott, och vi ska ju sälja nu och så vidare.
Det är skitjobbigt, allt. Jag går också sönder av reaktionerna från min omgivning.
När jag försöker dela lite om situationen (inte allt, bara i mindre bitar) så får jag ibland kommentarer som
“Han kanske bara känner sig anklagad.”
“Vissa blir defensiva för att de inte känner sig hjälpta.”
“Ni kanske triggar varandra i sättet ni kommunicerar."
“Han har ju stöttat dig i vissa saker också. Och anpassat sig"
"Har du försökt säga det på ett lugnt sätt, utan att nämna alkoholen?" Eller: "Du kanske kan typ utgå från er båda istället för honom?"
"Man är olika"

Och jag orkar liksom inte… jag går sönder just nu. Jag känner att jag kommit så långt nu. Typ står på mållinjen och så får jag höra såna kommentarer. Inte så konstigt att man redan är så jävla medberoende.
Det är som att jag ska stå där och ta ansvar för hans känslor en gång till, trots att jag gjort det i flera år. Jag blir så jävla ledsen. Samtidgt biter dessa alla kommentarer. ÄR ALLT MITT FEL? Har jag gjort fel. Han är ju så fin. Han mår ju inte bra, jag kanske varit anklagande?

Hur hanterar jag det här? Jag står inte ut.
Jag känner att jag inte får ha ett eget liv, vara JAG. Bara uppbyggd av skuldkänslor, vilken skitkväll.

Tröttiz 2025-11-27 - 19:38

@supportivechaos
Åh, så frustrerande. 🌺 I detta tänker jag att de kan ju inte veta hur ni har haft det, och lätt att tycka och tänka hur andra ska och bör resonera.

Vi alla som är här på forumet har ju vänt oss hit för att få hjälp och stöd i en situation. En situation där man gärna önskar få respons av människor i liknande situation. De som inte har levt med någon med beroendeproblematik kan ju inte veta hur det är att vara anhörig, och jag tänker att de som säger saker kanske säger saker i all välmening men att det slår fel?

Kanske att säga att det är så här jag upplever saker och ting, det som hänt och jag gör så gott jag kan?
🌹

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:26

@supportivechaos Jättesvårt det där och man är så sårbar i situationen du är i. Skuldkänslor finns där ändå, det tillhör medberoendet, tvivlet likaså. Att någon lägger mer tyngd på dessa känslor är mer än man klarar av. Jag hade mina närmaste vänner bakom mig, de som såg och kände. Resten tror jag att jag stängde ute faktiskt och har fortsatt med det. Rätt eller fel, det är så det får vara. Du gör precis det du måste, inte bara för din egen skull. Ingen, absolut ingen tjänar på att du stannar kvar. Tvivla inte. Lyssna inte. Du fixar det här. Du kan inte hjälpa honom, jag är helt säker på det. Jag har lärt mig det den hårda vägen.

supportivechaos 2025-11-27 - 10:03

Jag skulle även vilja fråga er om något anant som gör mig väldigt ledsen. Hans familjs totala brist på reaktion.
Vi provseparerade i våras, och då hörde jag av mig till hans syskon (för andra gången på ett halvår) och skrev att jag behövde hjälp. Jag berättade att jag inte orkade längre och att vår son förtjänar en frisk pappa.
Det kom ingen respons.
Ingenting hände.

Hans föräldrar vet också om flera incidenter, bland annat att han vaknade upp i häktet när vårt barn var 5 månader, att hangick hem och söp ner sig när jag låg inlagd med havandeskapsförgiftning dagarna innan barnet skulle födas, och andra allvarliga händelser. Trots detta har de aldrig ställt en enda fråga till mig. Eller försökt hjälpa honom.

I våras hämtade jag ibland vårt barn hos dem efter förskolan (under tiden vi provseparerade). Inte en fråga. Inte ett ord om hur jag mådde, hur relationen var, eller hur läget faktiskt såg ut.

Nu vet de att vi ska sälja vår gemensamma lägenhet, och det är samma sak igen.
Inget sms.
Ingen fråga.
Ingen reaktion överhuvudtaget.

Jag hör ibland hur han pratar med dem i telefon. Han berättar glatt och neutralt om mäklare och praktiska saker, som om det vore lika okomplicerat som att planera en resa. Det är som att allt är “normalt” för dem.

Igår var han hos sina föräldrar på kvällen och när han kom hem frågade jag hur det var.
Han berättade att “de mår bra”, att de hade ätit middagar, pratat om julen.
Inte ett ord om oss.
Det är som att vår separation och allt som hänt knappt existerar i deras värld. Och kanske inte i min sambos värld heller?
Detta gör så fruktansvärt ont. Jag känenr mig TOTALT osedd. Och helt känlsomässigt förbisedd.

Min fråga är:

Ska jag ens kontakta hans familj igen och berätta att vi nu separerar och att jag ställt ultimatum om hjälp/behandling? Säga att jag hoppas att de hjälper honom med det eftersom han har en tvåårig son.
Eller är det bättre att låta bli, eftersom de hittills inte visat någon vilja att engagera sig?

Det känns så märkligt att de inte reagerat på allt som hänt, eller ens ställt en enda fråga, trots att de vet om situationen sedan länge.

Hur hade ni gjort?
Har någon varit med om något liknande – att familjen bara “blundar” totalt?

Rike 2025-11-27 - 10:57

Jag hade inte tagit upp separation och ultimatum.
Kanske skickat ett meddelande och sagt att nu när ni delat på er så vore du tacksam om de stöttar upp i det som går för det bästa i ert barns bästa?

supportivechaos 2025-11-27 - 11:13

@Rike Nej, kanske ingen idé att säga att det varit mitt krav men att han inte anser att han behöver hjälp.
Men sen vet ju inte hans syskon om separationen. Är kanske rimligare att han berättar för dem själva.
När vi väl flyttat isär kanske det bästa är att smsa det du skrev?

supportivechaos 2025-11-27 - 14:43

Blir bara så ledsen att det är NOLL reaktion alls. Och att han själv inte verkar bry sig öht. Det känns så himla sorgligt att fem sex års relation inte betyder någonting

myssockan 2025-11-27 - 10:05

Min sambo är på femte dagen i en nykter vecka. Det var efter våra samtal han bestämt sig för att gå med på det (han säger i allmänhet att han måste dricka mindre, vet att han är beroende, bara vill dricka på helgerna osv, men saker händer egentligen bara när jag ställer krav. Iofs också en stor förändring när jag själv inte dricker)

Jag känner ett starkt behov av att kontrollera hela tiden att han verkligen inte druckit.

Hur är det egentligen tänkt att man ska göra "enligt boken", om man vill jobba med sitt medberoende?
Ska man liksom bara sköta sitt och "lita" på den beroende att den sköter sin process?
Man ska ju inte räkna burkar osv säger de.
Men om man har ställt ett krav, då vill man ju veta om det verkligen efterlevs, och inte gå omkring i falskt hopp?
Ska man då inte kontrollera det?

Min sambo reser väldigt mycket. Första dagarna i veckan var han på jobbresa. Då frågade jag öppet om han tagit sin tablett mot sug, hur han kände sig och så. Jag ringde videosamtal på kvällen för att kolla om han var nykter. Det var så himla skönt att upptäcka att han var det. Han beskrev att det inte var så svårt att inte dricka och han tyckte han mådde bra.
Sen kom han hem och var hemma en natt, och även den kvällen gick fint. Han känns annorlunda i beteende och så fin att vara med när han är nykter, också skillnad när han varit det i flera dagar och inte bara en, som tidigare)

Dock vill han inte avhålla från alkohol helt utan planen är att gå över till att testa att dricka måttligt endast på fre + lör.

Igår natt var han bortrest igen för att hälsa på sin son o andra ärenden, och han svarade inte när jag ringde vid 22. Men han är också väldigt kvällstrött o morgonpigg och hade stigit upp kl 4 på morgonen.
Kände ändå att tvivlet och oron började gnaga. Tänk om han ändå drack igår. Jag tänker på det ganska mycket under en dag. Det är nästan jobbigare än när jag vet att han dricker 😂

Jag vet inte hur man ska göra för att kunna stå ut med den här ovissheten. Jag vet ju att jag är medberoende vare sig jag vill eller inte, men vill ändå försöka jobba på det och träna på att göra som man "ska". Vet bara inte exakt hur man borde göra i den här situationen...

Han har ljugit för mig tidigare och även gömt sitt drickande, tänker att det ingår i beroendet. Så jag litar tyvärr inte på honom riktigt. Borde man ens göra det? Kanske inte.

Tycker ni alltså att det är okej att ta fram promillemätaren och göra blåstest, ringa varje halvtimme, och kontrollera bilen varje dag på alkoholgömmor och kanske även ha honom inlåst i några veckor för säkerhets skull? (Obs försöker skoja)

Thompa_68 2025-11-27 - 10:30

@myssockan Jag har nog aldrig blivit tydligt bevakad eller konfronterad om min nykterhet under alla de nyktra perioder jag genomfört i livet. Men för mig hade det nog varit ok och rätt naturligt. Jag inledde ju nykterhet för att läget blivit akut dåligt, och det inkluderade förstås att smussla och dricka i smyg, utöver en alldeles för hög och okontrollerad konsumtion. Självklart tappar omgivningen då allt förtroende för mig och det tar lång tid att reparera.

Nu har jag snart varit nykter en månad och även om det verkligen känns i själ och hjärta som att det är på riktigt och varaktigt denna gång finns förstås risken för återfall och bakslag där. Min fru litar nog på mig och själv är jag ytterst mån om att visa att jag verkligen inte gör några avsteg. Vet inte i skrivande stund hur jag skulle göra om jag fick ett återfall. Här tror jag att vi nog borde diskutera det öppet och ärligt.

Någon gång har jag blivit konfronterad av min yngste son när jag smusslat undan alkohol, och hans vrede och besvikelse tog mig verkligen hårt. Jag lyckades ändå den gången inte inleda en varaktig nykterhet, men att tydligt få känna hur nära och kära påverkas ger starka känslor. Det gäller att sedan använda dem på rätt sätt, så man inte skapar en ännu tajtare offerkofta och tycker ännu mer synd om sig själv.

Jag hade nog inte haft några problem med blåstest varje dag för att objektivt visa att jag gör som jag säger. Det är mina tidigare vanor som raserat förtroende och då får jag ju förstås köpa att det tar tid att mura upp det igen. Nu är min fru inte lagd åt det kontrollerande hållet, så jag anstränger mig än mer för att visa mig värd hennes förtroende.

Majo84 2025-11-27 - 10:56

@myssockan Har du en dialog med honom om det här? Nu bara tänker jag rent spontant att han kanske blir irriterad av att du är så kontrollerande, att han känner sig misstänkliggjord och anklagad – men att det kanske hjälper för er båda om ni har en öppen dialog om det här, att båda känner att kontrollerna är till för er båda två, att de är lika mycket till hjälp för er båda två. Så att ni är på samma våglängd och att han förstår varför du vill ha den här kontrollen. Men att det också är för hans bästa, att han kanske kan känna på lite stolthet också när du ringer och han ärligt kan säga att han är nykter.

Jag förstår absolut ditt behov av kontroll. Jag har ju i smyg kontrollerat min mamma, som jag inte helt litade på. Och mycket riktigt började hon smygdricka igen efter ett halvårs uppehåll. Hon hade lovat att vara ärlig om demonerna smög sig på igen, men det var hon alltså inte. Och jag är inte förvånad. Och när jag tog upp det med henne, i en lugn och icke-anklagande ton, så ljög hon mig rätt upp i ansiktet. Och när jag la fram bevis avfärdade hon det bara som ingenting.

Så nu har jag brutit med henne, och gett henne ett ultimatum. Om hon vill ha en relation med mig igen så får hon sluta dricka och ta tag i sitt liv. Det är min situation. Men vi är alla olika såklart.

myssockan 2025-11-27 - 11:16

@Majo84 ja, vi har pratat om det här. Jag har bett honom att snälla inte dricka i smyg, utan vara öppen med om han inte kan låta bli att dricka när han bestämt att han inte ska. Han lovade det.
Men problemet är ju att jag inte litar på honom.
En gång i början av relationen när han smygdruckit i flera dagar, bröt jag ihop och sa att jag vet att han har alkoholproblem men det är ännu jobbigare att han ljuger. Jag sa jag vet att du går iväg och har alkohol gömt på olika ställen. Han tog min hand och såg mig i ögonen och sa att jag gör inte det. Men jag stod på mig och sa att jag VET och då erkände han.
Så han kan även ljuga med stor inlevelse.

Nu kontrollerar jag absolut inte alla gånger som jag skulle VILJA göra det. Jag behärskar mig. Och han har aldrig blivit irriterad. Kanske förstår han att han själv förstört tilliten som @thompa_68 skriver.

Vad tråkigt att höra om din mamma. Tycker att du är stark som fattat det beslutet!
Om min sambo inte jobbar seriöst med sitt beroende kommer jag inte heller kunna vara kvar med honom, och det har jag sagt till honom.
Skrämmande med långa perioder av nykterhet och sedan återfall... Hur ska man någonsin kunna känna sig trygg egentligen?

myssockan 2025-11-27 - 11:24

@Thompa_68 vilken fin inställning. Du förstår och tar ansvar för vad drickandet och beteendet har fått för konsekvenser.
Kanske har dina nyktra perioder kommit mer genuint från dig själv och att du insett att det inte håller längre?
Min sambo vill också ändra sitt drickande i teorin. Men hade det inte varit för mig vet jag att han bara skulle fortsatt. Jobbet och annat funkar, ekonomin är god, hälsan är bra, han blir inte bakfull. Han skilde sig visserligen från sitt långa äktenskap men den relationen var ändå inte bra, så det är han bara glad över.
Jag vet inte, det känns tungt idag. Men vad kan jag göra annat än att försöka och att ge honom en ärlig chans och försöka hoppas och lita på. Vissa dagar känns allt jättebra och sen känns allt hopplöst igen.

Thompa_68 2025-11-27 - 12:13

@myssockan Japp, i teorin har jag under de senaste 25 åren velat sluta med alkohol flera gånger tidigare, men mest för andras skull och för att jag sedan skulle kunna dricka kontrollerat. Det har misslyckats varje gång utan att jag dragit rätt slutsatser, fram till nu när jag sent i livet genuint avstår från alkohol för min egen skull i första hand, men självklart kopplat till behov av att rädda kvar mina relationer med nära och kära.

Rike 2025-11-27 - 14:20

@myssockan
Nej jag tycker inte det..
Som min kärlek sa - ville han så skulle han lösa det ändå.

Han är och du är vuxna. Känner att de blir respektlöst både mot dig och honom och en falsk trygghet? Och när han ”avslöjas” vad gör du då?

supportivechaos 2025-11-27 - 09:01

Jag skulle verkligen behöva era tankar om ett beteende hos min (ex)partner som gör mig både förvirrad och osäker. Han har haft alkoholproblem i flera år, men det som gör mig mest osäker är hur han beter sig även när han är helt nykter. Jag försöker förstå vad som hör ihop med missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Här är ett exempel från i morse, som är väldigt typiskt för hur våra samtal ofta blir:
Jag:
“Jag kan hämta X (vårt barn) idag (torsdag) och imorgon fredag, eftersom jag ska vara borta halva lördagen.”
Han:
“Okej, men ska ni vara borta hela dagen och sen äta middag och hela natten?”
Jag:
“Nej, vi ska inte äta middag.”
Han:
“Bra, för det blir lite mycket i så fall eftersom jag har X större delen av söndagen.”
Jag:
“Jaså? Är det inte bara bad 9-10 på morgonen?" (De går på plask och lek)
Han:
“Ja, och sen teatern."

(Teatern är 14.00 på söndag, när vi dessutom pratat om att gå ihop.)

Jag:
“Jaha, jag trodde vi skulle gå på det tillsammans?”
Han:
“Nej, det har du aldrig sagt. Jag har bjudit dig, men du har inte sagt något.”
Jag:
“Vi pratade ju om det senast häromdagen, att du skulle hyra bil och att vi kunde äta lunch innan och ta en promenad så X får sova?”
Han:
(pausar – inser att det är sant, antar jag????)
“Nu känns det som det börjar bli bråk så jag tänker inte diskutera det här.”
Jag:
"Nej, det är det väl inte. Jag förklarar att vi ju haft en diskussion om det."
Och avslutar med:
"Nej, nu blir det här en jättegrej. Bra att du kan."

Det blev alltså en konflikt av ingenting. Jag var helt lugn.

Fler exempel (sånt som händer relativt ofta):
1. När han blir ifrågasatt i minsta lilla – även om jag inte ifrågasätter

Exemplet ovan var ju att jag erbjöd mig hämta båda dagarna eftersom jag är borta på lördag. Han säger då. Nej men jag kanske vill hämta en av dagarna.
Då:
Om jag bara berättar vad jag föredrar (“Jag tar gärna torsdagen, eftersom jag brukar göra det”) så svarar han:

“Varför det? Har du något på fredag? Ska du göra något?”

När jag svarar neutralt “Nej”, så blir han plötsligt upprörd:

“MEN JAG BARA FRÅGADE!”

Jag svarade lugnt: "Och jag svarade." Då himlade han med ögonen och gick iväg.

2. Han kan inte möta normala behov eller känslor

När jag varit jättesjuk och bett honom vabba (vilket är rimligt)
så går han och hämtar termometern för att bevisa att jag är sjuk. (Trots att jag sagt att jag har feber)
Som om jag ljuger. Som om jag måste försvara mig.

3. Anklagelser om saker jag omöjligt kan veta

I somras flyttade han hyrbilen medan jag var inne i en butik. Han släppte mig uppe vid en backe och jag gick ner för backen sedan runt hörnet till butiken och smsade honom typ "Det finns platser längre ner för backen"). Så när jag gick ut ur butiken sen så var jag ju helt inställd på var han skulle stå med bilen. Men han ringer mig och bara:
“Vad håller du på med?"
Jag bara "Va?"
Han: "Ja du bara gick förbi oss."
Sen när jag gick in i bilen sa jag typ: Varför blir du arg? Han svarar typ Det är ju jättekonstigt att du bara går rakt förbi oss. Jag bara: Okej, om jag är inställd på attt ni står en annan plats går jag väl inte och kollar på alla bilar på en annan gata? Dessutom är det inte ens vår bil, det är en hyrbil. (Som man kanske inte är så van att se)
Han: Eh, jag hade i alla fall sett den här bilen. Du har väl koll på hur den ser ut.

Detta bara en av många situationer.

Min fråga:

Är det här typiskt beteende hos någon med alkoholproblematik? Att bli defensiv, lättkränkt, ändra minnesbilder, undvika ansvar och tolka allt som kritik?

Eller låter det här som något djupare än missbruk, typ: gaslighting, känslomässig omognad, kontrollbeteenden, någon form av personlighetsdrag (/-störning)?

Jag försöker verkligen förstå vad jag har levt i.
Det känns som att jag alltid måste “försvara mig” fast jag inte gjort något fel, och jag går så ofta därifrån förvirrad och ledsen. Det är som att vi inte ens pratar samma språk. Och så har jag så jävla lätt att ha dåligt samvete. Som att jag måste be om ursäkt för något.

Stark2025 2025-11-27 - 09:29

Mitt svar Nej det är inte normalt. Inte ens om det är en beroende person, men det är ju det jag kommit fram till i mitt sökande.

Men det du beskriver är en helt vanlig dag för mig när jag bodde tillsammans med honom. Men jag såg det inte ens då, tvivlade bara på mig själv, att jag var galen, känslig. Men jag blev så psykiskt utmattad så hjärnan orkade inte stå emot.

Så mitt svar är: gå om du kan, spring ikapp mig så tar vi varandra i handen för det är en läskig stig men jag tror och hoppas att det är värt det för att inte bli galen.

Carisie 2025-11-27 - 09:58

@supportivechaos @supportivechaos Hej 👋🏼 det är verkligen inte normalt- googla begreppet "dry drunk". Jag tycker det har en hel del poänger. Mitt ex var def en dry drunk 🩵

supportivechaos 2025-11-27 - 15:04

@Stark2025 jag är nog så van/skadad att jag inte blir förvånad. Ofta blir jag dock väldigt ledsen i stunden men sen normaliseras allt när han är sitt vanliga glada roliga snälla jag. Jag är fångad i en sjuk värld.
Jag tvilar ju också på mig själv konstant. "Kan han verkligen vara sjuk?" "Vill han verkligen skada mig, han som är så himla fin?" "Han kan ju inte vara den här människan..."

Stark2025 2025-11-27 - 15:34

Förstår dig för jag har/ haft samma tvivel men ju mer avstånd jag får ju mer ser jag att det var så sjukt. Hur förminskad jag blev och tvivlade på mig själv.
Jag ifrågasätter mig själv att jag överdriver nog och kan inte förstå för jag vill ju bara tro på att han älskar mig på riktigt

Men om man ser varnings flaggor och har en känsla i magen att det här inte stämmer, då ska man nog lita på det.

Haha skriver jag och under tiden jag skrev detta så hann jag ändra åsikt tre gånger 🫣
Helt galet hur svårt det här är, jag vet inte vad jag ska lita på.

Men idag är en riktig skitdag

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:45

@supportivechaos Känner igen allt så väl! Så underligt att läsa och känna igen sättet att "dumförklara". Det tär på en. Vissa dagar mer än andra. Jag vet inte om det har med missbruket att göra, men kanske är det känslan av skam och litenhet som kommer ut på detta sätt. Min beroendeperson är i och för sig en väldigt kritisk person i grunden som lätt dömer andra. Jag har tänkt mycket på att det måste vara vidrigt för honom att stå med "byxorna nere", avslöjad som, i hans värld, skräp

liman 2025-11-26 - 23:32

Min sambo dricker för mycket. Säger att han ska sluta men bara fortsätter. Visst ibland mindre, men klarar enstaka dagar utan alkohol. På morgonen kan han säga att han ska sluta. Börja träna istället. Kroppen orkar inte mer etc. Men sen kommer stressen på jobb och han dricker och blir frånvarande på kvällen. Hjälper inte att jag pratar med honom. Jag orkar snart inte mer. Han är en fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Han ställer alltid upp. Jag vill så gärna hjälpa honom men vet inte hur. Det känns som att han har två hjärnor. Menar han överhuvudtaget att han vill sluta när han säger det eller är det bara bla bla bla.

Ungtjej981 2025-11-27 - 06:04

Det du skriver med två hjärnor känner jag igen mig så mycket i. Det är därför det är så otroligt svårt, det är som att man lever med 2 helt olika personer.

Jag har tyvärr inte så mycket råd att komma med då jag är i exakt samma sits just nu, men ville bara säga att du inte är ensam❤️

Stark2025 2025-11-27 - 09:20

@liman man kan inte hjälpa, de måste komma till insikt själv. Sök stöd på ett Al-anon möte och i deras litteratur, ring till någon beroende klinik de är jätte duktiga på att ta hand om oss medberoende också.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig

Majo84 2025-11-27 - 11:00

@liman Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Han vill säkert sluta, men det är svårt om man inte verkligen vill och har rätt motivation. Det låter ju som att han mest tröstdricker för att jobbet är stressigt? Då är ju det en rot till problemet som han skulle behöva ta itu med. Börja där kanske? Och sök råd, som Stark2025 skriver.

liman 2025-11-27 - 11:33

Man blir så villrådig och orolig. Har så svårt att förstå detta beroende. Och vad är sant? Hur kan man vara så övertygande på morgonen, men sen köra inom systembolaget på väg hem. Jag skulle vilja förstå....

Rike 2025-11-27 - 12:04

@liman
Det går inte att förstå fullt ut.
Om du tänker på dig själv stället - vad vill du? Det är det enda vi kan påverka

Thompa_68 2025-11-27 - 12:08

@liman Jag förstår att det är otroligt svårt att förstå hur en person med beroendeproblematik resonerar och beter sig. Det hör tyvärr till sakens natur att man ljuger för sig själv och andra, smusslar och smyger, hittar på ursäkter och bortförklaringar, etc. Allt för att tillfredsställa hjärnans ökande behov av belöning i form av ökande alkoholintag. Jag har varit där själv flera perioder i livet och för mig har det varit helt nödvändigt att först etablera en period av nykterhet, om än så bara någon vecka, för att kunna tänka mer rationellt.

För att på riktigt och varaktigt kunna bryta med alkoholen har det för mig krävts en insikt i och acceptans av att jag utvecklat alkoholism, jag är alkoholist och kan inte dricka kontrollerat som en del andra kan. Då blir den logiska slutsatsen att jag måste avstå alkohol på obestämd tid och hålla mig nykter en dag i taget.

För att uppnå insikt, acceptans och fatta beslut om nykterhet krävs en stark motivation från personen själv. Det är ingen annan som kan skapa det åt en, man måste själv se fördelar i allt från hälsa, relationer och ekonomi, och djupt inom sig känna en avgrundsrädsla för att tappa allt man har kärt i livet och sluta livet ensam, försupen och fattig. Man kan säkert få hjälp i den processen av professionella samtalspartners, men till syvende og sidst är det man själv som avgör.

liman 2025-11-27 - 12:31

@Thompa_68
Den här mannen kom in i mitt liv som en ängel för ett år sedan när jag fick min cancerdiagnos. Han har funnits för mig hela tiden och hjälpt till med hästarna och alpackorna på gården, samt varit med på lasarettet vid behandlingar. Han är en otroligt stark människa, men vad jag har förstått så har alkoholen varit viktig för honom under många år, med lite uppehåll.
För mig är det så svårt att se hur han kan förstöra sig själv. Jag kämpar för mitt liv och så tacksam för det som finns. Han har alla möjligheter att kunna sluta. Roliga aktiviteter i naturen med ridning eller promenad med hundarna, springa vid havet. Varför väljer man alkohol då? Det känns som att det blir mer nu när jag inte får cellgift längre och börjat jobba 25 procent.
Han sa redan från början att han måste sluta med alkohol och att det kommer bli mycket lättare tillsammans med mig då jag inte dricker eller röker. Det känns som att han då hade en förhoppning att jag skulle på något sätt hjälpa honom. Men hur? Jag har bett honom, jag har varit arg, jag har gjort lista med för o nackdelar, hittat på aktiviteter, skaffat en styrketräningsmaskin, sagt att jag älskar honom etc...

Thompa_68 2025-11-27 - 12:40

@Tack för att du delar din historia, jag förstår att du varit med om något väldigt tufft och att du haft ett bra stöd av din partner. Det är som sagt svårt att förstå hur någon medvetet kan förstöra för sig själv. För mig har det funnits ett drag av självhat, att jag misshandlat min kropp med alkohol för att förtjänar elände och lika gärna kan avsluta min miserabla tillvaro med någon form av utdraget självmord. Det låter ruskigt hårt och otäckt när jag skriver det, men det är sanningen.

För att komma ur detta destruktiva resonemang har jag varit tvungen att göra upp med mig själv, acceptera vem jag är och låta det som varit vara. Jag kan inget göra ogjort, men påverka allt här, nu och i framtiden. I den processen finns det egentligen ingen som kan hjälpa, det är en själv som måste komma till insikt och beslut.

För mig låter det som du gett alla nödvändiga förutsättningar på bästa sätt, där alkoholen inte behövs och du förklarat din kärlek och gett förslag på annat i livet. Det finns inget mer du kan göra för att hjälpa, allt ligger nu på honom, det är upp till honom att välja. Förhoppningsvis väljer han dig och avstår från alkohol.

fooliehutten 2025-11-27 - 13:36

@liman, grovt tillyxat andas hans beteende lite münchhausen by proxy. En narcissist som vill ”vara duktig” när du är låg och tappar fotfästet när du är på ’G’. Är det hjärnan hans som kajkat ur av alkoholdemens? Jag vet inte, men tror det är något som ligger djupare rotat. Jag är dock ingen psykolog, så du får ta mina filosofiska utsvävningar som du vill. Jag skickar styrkekramar 🤗

liman 2025-11-27 - 14:00

@Thompa_68
Tusen tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser.
Det finns nog oftast en anledning att inte kunna sluta o gå vidare. Men livet är ju egentligen vackert o fint. Även om man känner att man inte är värd det ibland.
Det är som du skriver att det är ju bara den berörda personen som kan förändra sitt liv.

liman 2025-11-27 - 14:35

@fooliehutten
Tack. Svårt att veta. Vänt o vridit på allt. Vill bara förstå.

osynligblomma 2025-11-26 - 23:19

Jag vet, jag dricker ofta för mycket.
Jag vet, jag dricker alldeles för ofta.
Jag är en högfunktions alkoholist, jag har ett fint hus och ett arbete. Men jag har även två barn, som förmodligen tar mer stryk än vad jag själv vill medge.
Mannen sa nyligen att jag dricker för mycket. Ikväll när han la sig, tyckte jag mig höra hur han vägde bag-in boxen innan jag lag mig. Det gav mig inte en trigger att sluta dricka, snarare att jag bör gömma mer dricka för att låta han väga den. Jag behöver hjälp, men jag vet faktiskt inte vart jag söker den. Vart söker man hjälp, men stor ångest och depression? Jag kan inte prata med någon, det bara sprutar tårar då och kommer inga ord. Tro mig jag har försökt.

Bubbelmorsan 2025-11-27 - 06:27

@osynligblomma. Välkommen hit till forumet, det är ett bra första steg.

Bra att du också erkänner för dig själv att du har problem. Låter som om mycket står på spel, barnen tar stryk och din man har uttryckt oro. Där har du en stor drivkraft att göra en förändring. Som din man beter sig att kontrollera vinboxen är vanligt, att närstående hamnar i att vilja få koll på hur mycket som dricks. Läs gärna på forumet för närstående här så får du insyn i deras perspektiv.

Jag tänker att det ju inte är farligt att det sprutar tårar, du behöver nog gråta massor över hur det blivit och när du gråtit klart kan du få fram orden. Jag tänker spontant att du ska våga berätta för husläkare eller kanske gå på ett AA-möte. Där är människor som förstår och inte kommer att döma.

*En bra start är att skriva här varje dag, läsa andras berättelser så att du ser att många andra brottas med samma problem. Satsa på några dagars/en veckas nykterhet till att börja med så kommer hjärnan och måendet bli lite bättre och då är det lättare att ta nästa steg att samtala med någon om hur du har det.

Jag tror på dig, sätt igång din nyktra resa nu och så skriver du här i forumet och så får du pepp på vägen. Kram 🩵

Thompa_68 2025-11-27 - 10:18

@osynligblomma Tack för att du vågar dela, här får du verkligen uppleva värme, stöd och empati! Som @Bubbelmorsan konkret visar, med flera bra tips. Kom ihåg att en lång och besvärlig resa ändå alltid startar med det första steget. Fortsätt reflektera, skriv av dig och börja som sagt med en första period utan alkohol så du minskar både din mentala och fysiska stress och kan tänka lite klarare. En dag i taget!

Kärringen 2025-11-26 - 21:15

❤️❤️❤️

Tröttiz 2025-11-26 - 21:22

Kram. 🩷🌺

Kevlarsjäl62 2025-11-26 - 22:14

Han kommer att dö av det här. Han är redan borta på många sätt. Han ser förskräcklig ut, eksem som blommat ut över hela kroppen, stapplande gång, vattniga röda ögon. Tjugo år har plötsligt lagts till. Kognitivt är han också förändrad, jag har börjat fundera över alkoholdemens och jag vet inte om han borde köra bil längre. Inte så att han kör onykter, utan det känns bara inte bra. Han som varit en så duktig och trygg bilförare. Allt rämnar. Han är någon annan. Nu börjar en ny fas i denna sorgliga historia. Vad är min roll nu? Måste jag vara delaktig i den här resan mot döden, eller kan jag också bara få ge upp nu? Båda scenarierna känns hemska. Kommer jag aldrig att bli fri? Jag vet att det är en sjukdom, men jag kan inte riktigt acceptera det ändå. Min pappa dog i tarmcancer när jag var 18 år, vid 53 års ålder. Han gjorde allt han kunde för att få några extra år, han lade om kosten och blev vegetarian. Min pappa som älskade fläskkotletter och köttbullar, mat var den största njutningen. Vi fick fyra fina år till, det var fantastiskt. Dumt att jämföra, men min man har inte gjort några större uppoffringar, som jag ser det. Kanske är jag orättvis, säkert kan det vara så.
Han uttalar nu också en önskan om att jag ska finnas med i denna plågsamma färd mot mörkret. Jag vet inte om han tappat verklighetsuppfattningen och inte inser hur illa det är eller om han aldrig på riktigt ägnat en tanke åt hur hans självdestruktivitet påverkat och påverkar hans familj. Jag vet faktiskt inte. Jag kommer aldrig att förstå.

Kärringen 2025-11-26 - 22:31

@Kevlarsjäl62 gud då jag känner igen det du skriver!
Min kommer garanterat också dö av detta, och det är fruktansvärt att se och veta och denna totala förnekelse...
Men jag bestämde mig, jag ska fan inte gå under för att han super ihjäl sig, så är det bara.

Jag pratar och pratar och har nu äntligen sökt traumaterapi. Jag kommer aldrig någonsin förstå jag heller , men det kanske inte ens är meningen?

Vi har all rätt till ett bra liv trots allt

Stoooor kram och massa styrka

Flarran 2025-11-26 - 23:00

Hejsan! @Kevlarsjäl62, jag har läst lite i din tråd och sett att du inte har haft det så himla lätt alltid. Men ge inte upp hoppet, för det kommer att vända, det kommer att plana ut, och det kommer att bli bra mycket bättre än du nog någonsin kunnat tänka dig. Kan inte exakt säga varför, men det är en stark känsla som kom till mig efter att ha sänt en tanke uppåt, eller ja mera direkt än så, andligt till den källa som kan lösa allt och som alltid är verksam dag som natt. Ja, även när man som människa kanske tvivlar starkt på det allra mesta. Så håll i och håll ut, tror att det kommer att fixa till sig för dig och dina närmsta, och detta flaskans barn du beskriver. Jag vill inte predika eller så, för vem är väl jag att hålla på med sånt. Men det finns en kraft som kan ändra på sånt som verkar vara helt omöjligt.

Kämpa på kompis!

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:08

@Kärringen ❤️

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:11

@Flarran Tack för dina ord, jag väljer att lägga lite tilltro till dem. Kanske finns det något gott som väntar runt hörnet i alla fall. Vem vet

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:12

@Tröttiz 🩷

Kevlarsjäl62 2025-11-27 - 20:13

@Kärringen Jag ska rycka upp mig och söka samtalsstöd igen

supportivechaos 2025-11-27 - 08:10

@Kärringen tack för omtanken! Jg har gått i terapi i flera år. Inte bara pga detta. Men jag måste vara så sjuk i detta. Det är som att jag ändå bara kan se alla bra sidor, det går så fort för mig att släppa det dåliga varje gång. Känns som jag är skadad. Och inte vill acceptera att hans dåliga sidor är lika sanna som de fina. När jag använder AI (vilket jag börjat göra på sistone för att analysera enskilda händlser) så får man ofta en förklaring bakom incidenten. Och då är det som att jag bara: det är ju synd om honom. Han hatar sig själv så mycket. Det elaka han gör och säger handlar inte om mig.
Som att jag måste finna förklaringar.
Tänk om han själv liksom använde all denna tid och energi till att läka.
Det finns ju inte.
Men nu är det spikat och jag måste bara genomföra det här. Jag kan inte slänga bort mer av mitt liv.
Sen är han verkligen en otrolig pappa, det kan jag inte ta ifrån honom. För det är han ingen bra partner.
Tack för allt stöd. <3

supportivechaos 2025-11-27 - 08:15

@myssockan Ja. Det är som att han säger såna saker, och då börjar jag tänka: har jag verkligen gjort allt? Tänk om jag hade kunnat göra något annorlunda? Har jag inte varit tillräckligt stöttande och peppande? Inte trott på honom? Så elakt egentligen av honom att säga sådär. Inget jag gör spelar någon roll.

Men sanningen är ju att jag har gjort det i flera år. Och han har aldrig tagit mig på allvar utan ändå fortsatt, trots alla gånger jag sagt att jag inte kan leva så här och att vi kommer behöva separera om det fortsätter.
Den här gången står jag fast vid det. Annonsen går ut nu i dagarna.
Det är jätteläskigt.

Jag ska se dokumentären. Det är så konstigt hur jag kan vara helt klarsynt ibland men hur det snabbt kan vända. Det är så himla svårt att greppa.

Det var något jag satt uppe och tänkte på i natt som jag skulle svara, men jag kommer inte ihåg nu. Det kommer säkert tillbaka…

Har du förresten gått på Al-Anon-möten?

Stark2025 2025-11-27 - 09:16

@supportivechaos jag pendlar också mellan hopp och förtvivlan hela tiden och snabba vändningar är det. Vi har gjort denna dans i ca 4 år med 1 års helnykterhet men även då fanns det ett sjukt beteende av kontroll, styrning, även jag har vart så korkad och blind att jag lånat ut en stor summa pengar som inte kommer tillbaka. Det säger han om och om igen nu när jag tagit steget och lämnat helt.
Skillnaden denna går är att tvivlet inte är att jag gör fel, jag är bestämd i att jag inte kan leva med honom, kan inte släppa in honom ens en millimeter för då tar han över mitt huvud igen.
Som alla andra gånger.
Jag tycker synd om honom det gör jag, men när jag läser alla hans sms och det är 100 tals per natt så tycker han bara synd om sig själv, hånar allt som jag gör och gjort, han gör allt som vi haft smutsigt och fult allt det som jag var så säker på var äkta kärlek att vi hade nått själsligt.
Så otroligt overkligt att man kan göra så mot en annan människa och speciellt mot någon man säger att han älskar.

Åter mycket om mig igen förlåt. Men jag är mitt inne i mitt kaos och känner mig ensam, det finns några av er här som går igenom eller har gått igenom samma sak.
Men det är ändå en alkohlgrupp. Jag har försökt leta efter samtalsgrupp för de som har samma problem men hittar inte.
Bor på liten ort och har vart i kontakt med kvinnojour och soc men ingen kan erbjuda något.
Al-anaon är jätte bra för att jobb med sig själv och stegen, men jag skulle behöva prata om vad som har hänt.

Inte så mycket råd idag, känner mig ganska liten och sorgsen idag. Flera dagars krig knäcker även den starka ibland.
Men det känns så skönt att ni finns här ❤️

myssockan 2025-11-27 - 10:59

@supportivechaos Jo det där tvivlet på sig själv handlar väl också om ett grundläggande behov av att världen ska vara sammanhängande och begriplig. Eftersom partnern har en helt annan verklighet, blir det ju kaos när man är nära honom och inget stämmer med resten av världen eller sig själv. Och då för att få en psykologisk lättnad, tänker man att han kanske har rätt. För då blir världen begriplig igen.
Det är som barn som lever med destruktiva föräldrar, och tar på sig skulden själva - för då blir världen begriplig och föräldrarna är fortfarande goda (tyvärr blir man själv den felande, men det känns bättre än att hela världen är otrygg).

Jag har inte gått i någon Al-Anon grupp. Den där partnern drack inte och hade inga missbruksproblem alls.
Precis som @stark2025 skriver är det svårt att hitta grupper för stöd efter destruktiva relationer. Jag har gått privat terapi, men det är ju dyrt. Jag hade en studiekamrat på uni som varit i en liknande relation och pratade en del med henne. Såfort jag mötte någon som hade såna erfarenheter pratade jag med den. Sen har jag använt skrivandet mycket för att bearbeta. Men jag känner egentligen fortfarande behov av att gå i någon slags grupp och möta andra och prata om det här, trots att många år gått. Det gör något med en som människa. Jag är rädd i relationer, för jag vet hur tvärt allt kan vända och hur sjuka vissa kan vara. Samtidigt vill man kunna älska igen. Nu lever jag med en som är alkoholberoende. Känner mig så trött ibland...
Men fint att kunna skriva här och känna gemenskap och stöd ❤️

Surkärring 2025-11-27 - 17:12

@a3519 hur är det med dig?
Tänker på dig och hoppas du känner dig välkommen här!

arinav 2025-11-26 - 21:21

Hej! Jag tycker du är oerhört modig som lyfter det här och jag följer dig gärna på din resa istället för att sänka dig. Känner igen mig i det du beskriver.

asdf1973 2025-11-27 - 07:54

God morgon. Igår bokade vi in en middag på lördag med våra vänner. När vi träffats har det alltid varit mycket god dryck. Det ska drickas gott och fint, med fördrinkar, olika viner till maträtterna och några olika avec. Så nu står jag inför det faktum att jag måste berätta för dem att jag har tagit en paus med alkoholen, och det gav mig ett riktigt ångestpåslag igår. Min dåliga självkänsla gjorde sitt bästa för att övertyga mig om att jag ändå bör dricka för att vara en del av gruppen. Jag pratade med min fru och hon förstår och vet att jag inte ska dricka när de kommer så då började det kännas mycket bättre.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt, annat än att jag har insett att det kommer att vara en kamp att hålla mig från alkoholen. Jag kände mig så stark i avhållsamheten men så från ingenstans kommer en trigger och en svacka som jag inte skulle klarat själv. Olika triggers och mina personliga svagheter kommer att behöva bekämpas under en lång tid.

Tacksam för att detta forum finns. Det ger mig styrka.

fooliehutten 2025-11-27 - 08:45

@asdf1973, idag är det torsdag, sen kommer fredag… välj nykter dag idag nu. I morgon tar du hand om fredagen med ambitionen att vara nykter även den dagen. Först därefter är det lördag. Planera gärna för vad du ska säga då, men välj inte ångest för detta redan idag. Njut i stället av ”denna dagen ett liv” som nykter och skörda frukterna av att vakna obakis i morgon. Det här kirrar du🤗

Andrahalvlek 2025-11-27 - 09:53

@asdf1973 Initialt kan det vara klokt att avstå från den typen av frestande aktiviteter. Man behöver bli trygg i sitt beslut först. Med tiden kommer du med lätthet att klara av det och veta precis vad du vill säga, men i början är det skakigt som sjutton.

De första gångerna är det viktigt att liksom genrepa inne i skallen innan. ”De kommer hit, de får varsin fördrink och jag tar en alkoholfri drink. Till maten bjuder jag på vin och dricker själv alkoholfri öl. Om de frågar eller om tillfället känns rätt så berättar jag att jag har bestämt mig för att ha en helt alkoholfri period, osv.” Bara som exempel.

Du berättar så mycket som du är bekväm, du har ingen redovisningsplikt. Om de är genuina vänner, och inte bara dryckeskompisar, så kommer de att förstå och respektera ditt beslut.

Du kommer märka att du har precis lika roligt utan alkohol. MEN då måste du kasta av dig offerkoftan. Det är inte synd om dig som inte kan dricka, livet kan innehålla så himla mycket andra trevligheter. Att sitta på en fest och tycka synd om sig själv, tänka att det är tråkigt osv, är ingen lösning. Det är att vara nykter på vita knogar, och det är svinsvårt att hålla.

Kram 🐘

asdf1973 2025-11-27 - 10:20

@fooliehutten tack, precis så är det❤️ Back to basics, en dag i taget.

@Andrahalvlek det är en svår balans med att avstå eller delta. Jag skulle faktiskt vilja skjuta fram detta ett par månader. Men det har snackats om denna middag under en längre tid och jag vill heller inte påverka andras liv eller vår plats i vissa cirklar. Därför känns det som om jag måste ta vissa fighter lite tidigare än önskat. Fördelen är väl att om jag lyckas redan nu så blir det enklare sen. Genrepet kör jag om och om i huvet men det krockar lite med att ta dag för dag🤔. Jag har faktiskt kastat offerkoftan vid detta försök att bli alkoholfri, därför känns det för första gången som att jag kanske kan lyckas. Det är inte synd om mig, jag är priviligierad som har insett vad jag måste göra för att leva ett bra liv. Jag vill verkligen vara nykter och utforska det livet och de fördelar som det ger.

Tack för att ni stöttar och bryr er❤️

Thompa_68 2025-11-27 - 10:36

@asdf1973 Du har fått så kloka svar och råd, jag har inte mycket att tillföra mer än att jag önskar dig all framgång. Jag hade en stor födelsedagsmiddag bara ett par veckor in i nykterheten, och då hade jag laddat med ett stort alkoholfritt utbud och även pratat med mig själv om att våga ha roligt utan alkohol. Dessutom körde vi lite aktiviteter, med en inledande boule och sedan musikquiz under middagen. På något sätt bidrog det till att minska suget efter att pimpla vin för att ha djupare konversationer, det kom av sig själv ändå på ett lekfullt sätt. Jag höll ett litet tal där jag till och med funderade på att berätta att jag nu siktade på att inte dricka alkohol på obegränsad tid, men det var jag inte riktigt mogen för. Dock gav bara tanken på det ännu lite mer styrka till att hålla mig nykter under hela kalaset.

Det var en fantastisk känsla att vakna utan baksmälla, ångest och minnesluckor. Det är också något att peppa sig med inför utmaningar.

Bubbelmorsan 2025-11-27 - 11:47

@asdf1973. Kör penicillin-tricket😀. Kom bara på vad du äter penicillin för bara 😅

Andrahalvlek 2025-11-27 - 12:14

@Bubbelmorsan Funkar också svinbra! Vita lögner är helt okej i nykterhetens kamp!

Kram 🐘

Andrahalvlek 2025-11-27 - 12:15

”Upp tidigt nästa dag” är också en utmärkt ursäkt!

Carisie 2025-11-27 - 12:35

@Bubbelmorsan @asdf1973 Flagyl har antabuseffekt och får ABSOLUT inte tas med alkohol.

https://fass.se/product/19800829000094/pl

Läs under avsnittet mat och dryck. Med vänlig hälsning,
Er sjuksköterska i cyberrymden

asdf1973 2025-11-27 - 12:37

Tack alla❤️

Jag tänker säga en del av sanningen till släkt och vänner, inga vita lögner. Jag ska säga att jag tagit ett uppehåll med alkohol för att jag inte mår bra av det. Jag kommer inte att gå in mer på problemen med smygsupandet och hur länge jag tänkt avstå. Frågar någon så står jag fast i att jag inte mår bra av det, att jag sover dåligt och att uppehållet är på obestämd tid.

Bekanta och kollegor får ta alla vita lögner 😊

fooliehutten 2025-11-27 - 12:46

@asdf1973, bra där! Det är viktigt med en bra plan, en som utesluter: ”… ett litet glas kan du väl ta?”. ”Jo, tjena, ett blir alltid för mycket” (min egen replik) 😗🎶

Thompa_68 2025-11-27 - 10:05

@Bubbelmorsan Tack snälla, yes, kändes riktigt bra och extra gott efteråt! Har gymmet i princip på armslängds avstånd från skrivbordet så inga ursäkter, men ändå kan det vara svårt med motivationen. Nu finns den dock. Det var en riktigt fin kväll också, somnade gott men vaknade sedan vid halvfyra och kunde inte somna om på ett par timmar, själva tusan också... Nåväl, kroppen känns ändå ok så här på morgonen, att ha varit utan alkohol ett tag har uppenbart stärkt den. Onwards and upwards, jag önskar dig en synnerligen bra dag!

eliz 2025-11-27 - 19:36

Torsdag. Sovit sjukt mkt sedan igår. Vill inte ge upp iaf, tisdagens snedsteg måste jag kunna ta, bryta ihop och gå vidare 💪🏼

Hanna0425 2025-11-26 - 22:27

Idag klarade jag en milstolpe - firande på jobbet med massor av vin och annat. Och jag drack alkoholfritt hela kvällen. Ett stort steg för mig :).

Bubbelmorsan 2025-11-27 - 06:32

@Hanna0425. Wow! Härligt!

Hurra för dig ❤️🎉💪!

Thompa_68 2025-11-27 - 10:00

@Hanna0425 Heja dig, så bra gjort, ge dig själv en ordentlig klapp på axeln! Det är segrar som dessa vi ska samla, motgångar och bakslag är inget att fundera så mycket över om man bara kommer tillbaka och gör nya försök.

has 2025-11-26 - 23:13

@funderarmest vet inte vad man ska säga…? Det är ju helt galet!

Har du kontakt med kvinnojouren? Om inte så vänd dig dit - de kan ha råd om var du kan vända dig, och framförallt hjälpa dig att inte tappa förståndet (det har varit helt ovärdeligt för mig) och påminna dig om att du istället är den goda som försökt få till en förändring och nu tar ansvar för ert barns hälsa och välmående.

Du är ute ur relationen, men står i det som kallas eftervåld. Tyvärr verkar det brista i kompetens runt det.

Som du får kämpa💔

Skickar styrkekram!

Bubbelmorsan 2025-11-27 - 06:12

@Carisie. Hoppas du sovit gott! Fick bli en tidig kväll för mig med. Mitt blodtryck är prima, har väldigt lågt blodtryck.

Häftigt att höra om din historia, samma här, jag kör på och så får jag se hur jag gör. Hoppas hamna i att jag tycker det blir skönt att slippa dricka. Jag hamnade aldrig i att mitt drickande skapade några större problem där jag gjort bort mig eller så, eller dåligt mående, ångest etc men de mängder jag drack hade på sikt fått in mig i fördärvet helt klart.

Hoppas du får en fin dag. Jag har precis druckit mitt morgonkaffe och lovat mig själv att idag blir det nyktert. 🩵

Carisie 2025-11-27 - 09:40

@Bubbelmorsan God morgon. Är det bättre idag? Jag har precis vaknat och är lite seg men nu ska här upp och "carpas" 😂

Jag hade en förhållandevis kort och intensiv karriär som blivande alkoholist och någon beskrev min resa som att jag stått på stupets kant och tittat ner i avgrunden för att vända mig om och gå. Jag har typ haft noll sug sedan jag tog tag i drickandet i feb 2024. "En beroendepodd" och AH har varit mina bästa kompisar sedan dess.
🩵

Thompa_68 2025-11-27 - 10:13

Vill bara flika in att det är ett nöje att ta del av denna tråd, ni inspirerar och ger upphov till leenden och skratt med era betraktelser och reflektioner i stort som smått! Tack för allt ni delar med er!

Villmåbra79 2025-11-27 - 17:46

@Bubbelmorsan Du frågade mig om det känns annorlunda denna gång, eftersom jag varit aktiv ett par (väldigt korta) vändor på AH förr? Ja, det känns mycket mer stabilt denna gång! Dels att jag varit aktiv och skrivit mycket oftare och läst mycket mer, men jag har som ett annat lugn nu. Jag har fått lättare att koncentrera mig och ta en sak i taget, och jag har mindre förhandlande med mig själv. Denna vecka har varit speciell för jag behövde akut ta tag i min vikt och har kört en väldigt hård kickstart eller vad man ska säga. När man inte riktigt får äta så blir man inte alls sugen på vin, kan jag intyga 😅 Men ska öka på maten igen nu, måste öva mig i balans på alla plan.

Känner du dig bättre idag? Inte blivit sjuk? Jag tror @Carisie m fl har satt huvudet på spiken att det kan smyga sig in tristess efter ett tag. Men du sköter ju det galant genom att inte gå till Systemet!

Alla era resor är så inspirerande!

asdf1973 2025-11-27 - 07:24

@Högmo hoppas att din viktiga dag blir bra och att du fixar det du hoppas på🤗.

Vitvargen 2025-11-27 - 17:34

Det där med nörderiet har fungerat otroligt bra för mig på den här resan! Fullt fokus på detaljer som de flesta inte ägnar någon tanke. Här är en till, kanske kan inspirera någon:

Har haft ett stort intresse för ljudanläggningar och "hifi" under i stort sett hela livet, dock har det avtagit senaste decennierna. Vet inte vad det beror på, kanske en bidragande orsak är latheten och bekvämligheten med mp3, blåtandsenheter som gör att man blivit van vid ljud som faktiskt tappat väldigt mycket detaljer genom dessa olika kompressionsalgoritmer för lagring, transport och trådlös överföring. Undan för undan blev jag inte lika engagerad i musikintressets mer finstämda delar helt enkelt för att taktfast basdunk och stenhård industrial metal är vad som gick fram bäst genom den högkomprimerade reproduktionskedjan, att träna till mest.

Nu den senaste månaden har jag tagit tag i detta också - beställt bra och prisvärda grejer för struntsummor; extern DAC/hörlursförstärkare man ansluter via USB C (iBasso Jr. Macaron. för den som ev är intresserad), plus en trådlös dongel som klarar både AAC och LDAC kompressionsformat när man inte vill ha hörlurssladden direktansluten till telefonen (valde Fiio BTR11). Finns ju även fina trådlösa lurar som stöder riktigt HD-ljud men det är jag inte intresserad att lägga en massa pengar på när jag redan har hyfsade trådade lurar. Så absolut inga excesser i investeringar men jösses vilken skillnad!

Får mig att helt glömma denna sporadiska tinnitus, upplever ljudlandskap jag knappt trodde var möjligt med relativt blygsamma hörlurar. Samma fenomen med stereon, datorns monitorhögtalare etc: silkesmjukt, högupplöst tredimensionellt ljud bara sådär. Visst, det spelar nog roll också att Spotify äntligen infört lossless FLAC som ju kommer till sin fulla rätt med tex den förstnämnda grunkan, men även detta med den bättre LDAC jfr med standardalgoritmerna för BT-ljud gör stor skillnad.

Så nu bedriver jag mer aktiv hörselterapi för att träna bort mina 10-12 kHz interna pipljud, kalibrera om hörseln helt enkelt. Upptäckt fantastisk musik som är ny för mig, nya genrer som gått mig förbi tidigare. Ex på artister med musik och texter som är som balsam för själen: Agnes Obel, Madelen Duke, finns hur mycket spännande som helst om man börjar botanisera runt. Att piano, stråkar och vokalister kan låta så otroligt intimt, blir berörd rent fysiskt. Som Gunde Swan brukade säga, "det är så man får ståpäls" :-)

Ha en underbar torsdagkväll alla!

Andrahalvlek 2025-11-27 - 19:21

@Vitvargen Musik betydde oerhört mycket för mig den första nyktra tiden. Med hjälp av musik kunde jag fiska fram mina känslor och leva ut dem. Positiva såväl som negativa. Musik tar liksom en genväg rakt in i hjärtat och magen på mig.

Kram 🐘

Carisie 2025-11-26 - 21:06

@Bubbelmorsan Så sant! Älskar Clarins nattkräm. Bonus: man får alltid välja tre varuprover när man beställer på Clarins webbsida och de flesta av deras krämer finns som refill. Blir man medlem har man alltid ett "medlemspris" också! 🩵

Rule74 2025-11-27 - 07:10

Tack för tips! Dag två på min nya resa, och har sovit skit inatt med svettningar, hjärtklappning och lite ont i magen. Det som var så skönt att slippa...Men trots dålig sömn och jobbångest (saker har hopat sig, så nu snurrar det i huvudet med allt som åsidosatts till förmån för fylla) så känner jag denna morgon mig mycket bättre till mods. Så lycklig över att möta dagen nykter och få något vettigt gjort. Kram alla! ❤️

asdf1973 2025-11-27 - 07:17

@Rule74 Tuffa känslor men jag blir väldigt glad att du känner dig bättre till mods. Kämpa på

Rike 2025-11-27 - 17:21

@hoppfullsambo
Hur går det för dig?

EbbaiHulu 2025-11-27 - 15:18

@Stinalotta Hej. Ibland kan det bli så och verkligen inget att få dåligt samvete för. Jag var på en föreläsning förra veckan som var väldigt bra som fick mig att tänka till. Det var att man aldrig hamnar på rutan ett igen. Tar man ett kliv framåt så går man aldrig bakåt utan lite åt sidan istället. Åh jag är inte så bra att skriva och förklara men det har i alla fall fått mig att tänka: Vilket steg jag än tar så är det fram eller åt sidan aldrig bakåt för all den erfarenheten man fått av sina kliv finns kvar.
Så StinaLotta du behöver inte ta dig i kragen, du behöver bara välja vilket steg du ska ta!

Carisie 2025-11-27 - 17:09

@EbbaiHulu Hej 👋🏼 Vilken bra beskrivning 🙏🏼. Du vet ju exakt vad ett steg tillbaka leder till. Jag brukar tänka också att det är okej att stanna kvar och vila där jag är. Det är också en trygghet. Skulle det skava så kan jag flytta mig i sidled eller framåt. Jag tar med mig din klokskap 🩵

Lady175 2025-11-27 - 18:37

@ebbaihulu @stinalotta, tack för att ni finns, väljer att radera mig härifå vill inte gåy in på orsak men ni har betytt mkt för mig! TACK

Lonely Man 2025-11-26 - 21:27

@Nykter2025
Hej o välkommen igen.
Du kan få recept från läkaren vid VC.
Är bara att kämpa på och ge inte upp.
De flesta får återfall och försöker igen tills det går.
Kämpade själv med många återfall tills det vände. Försökte ALLT AA, Länkarna och online grupper. Rekommenderar klipp på YouTube om det här.
Ha de bra

Rule74 2025-11-27 - 07:04

Välkommen tillbaka! Vi är många som fallit, men rest oss igen - och till slut står man stadigt. Det är i alla fall min förhoppning. Själv föll jag igen efter 2,5 månads nykterhet då jag mådde toppen. Nu är jag på dag två igen. Denna gång siktar jag högre. Ha en bra dag och lycka till på VC!

Nykter2025 2025-11-27 - 15:01

@Lonely Man Tack, idag är det stilla. Ångest finns där och lurar men vet ju att med tid avtar den obehagliga känslan. Nu är det att kämpa och inte falla tillbaka

Thompa_68 2025-11-27 - 15:58

@Nykter2025 Som sagt, att falla ur banan med återfall och vad det nu kan vara har väl i stort sett alla som försökt tackla sitt förhållande till alkohol. Det finns ingen anledning att känna skam eller skuld till det, man behöver först vila ut, reflektera och sedan kanske knyta näven i fickan och använda det som lite extra tändvätska för att komma på banan igen.

Vad man än använder för verktyg och hjälpmedel är det viktigaste ändå den egna motivationen och förmågan att inse och acceptera läget och utifrån det dra slutsatser av vad man behöver förändra. För några kanske det går att lära sig dricka kontrollerat, för andra där beroendet gått för långt är det nykterhet på obestämd tid som behöver gälla. Att vara nykter när man går genom denna egna rannsakan och beslutsfattande är viktigt, där kan absolut antabus och samtalsterapi spela en viktig roll.

Jag hejar på dig och önskar dig en bra kväll, vi kämpar på, en dag i taget!

Flarran 2025-11-27 - 02:06

Tänk så konstig och knäpp man tycks ha blivit. Kunde inte koppla av och komma till ro, så plockade upp en liten sångbok från 1942 och från min fars boksamling. Satt alltså spontant och bläddrade i Svenska Frälsningsarméns sångbok, tänka sig Hade det varit för inte så värst längesedan. Så hade jag väl sannolikt istället tagit fram nån ölburk eller flaska vin och och kört igång utan tanke så som man väl gjorde för det mesta, för bara lite drygt ett par år sedan.

Kom att tänka på min gamla faster som ju var frälsningssoldat, tänk så ihärdigt hon bad för min själs frälsning. Jag höll väl mest god min när hon ringde ibland, hade ju min barnatro och kände mig väl skapligt nöjd med det. Tänkte väl innerst inne mest på talesättet: Stor och stark får gå på folkets park, liten och klen får gå till Frälsningsarmén...

Så det kan bli alltså, men nån vända till Frälsningsarmén lär det väl inte bli på ett tag än, för då kanske man går och bli tok-religiös. Sittandes bland en salig blandning av folk och ylandes Halleluja och såna där underligheter. Men psalmen: Det givs en tid för andra tider. Den texten talade ju till mig på nåt märkligt sätt. Som musikalisk allätare i stort sett om lyriken inte är för knepig, så googlade jag av rutin på psalmen ifråga, för att se vem som skrev den...

AI-översikt

"Det givs en tid för andra tider" är en psalm med text av Lina Sandell-Berg från 1857. Den finns i boken Psalmer och Sånger som psalm nummer 581 och är en gemensam sång som passar för gudstjänster. Samma text, men med en liten variation i orden ("Det givs en tid för alla tider"), finns i Wikisource.

Psalm: Det givs en tid för andra tider

Text: Lina Sandell-Berg (1857)

Kategori: Gemensam sång, Gudstjänst

I boken Psalmer och Sånger: Nummer 581

AI-läge

Psalmen med textraden "Det gives en tid för andra tider" är en välkänd psalm, vars titel oftast anges som "Det givs en tid för andra tider".

Här är information om psalmen:

Textförfattare: Texten skrevs av Lina Sandell (Lina Sandell-Berg) år 1857.

Musik: Melodin hämtades ur koralboken Sions Nya Sånger från 1873.

Psalmböcker:

Den finns publicerad i psalmboken Psalmer och Sånger (PoS) från 1987, där den har nummer 577.

I en annan källa anges den ha nummer 581 i Psalmer och Sånger, under rubriken "Att leva av tro - Kallelse".

Tema: Psalmen handlar om att leva av tro och kallelse, och dess budskap uppmanar lyssnaren att betänka vad som hör till ens frid innan "sökningstiden" är till ända.

Texten (första versen) börjar:

Det gifs en tid för andra tider,
Som kallas må din sökningstid;
Men innan den till änden skrider,
Betänk, hvad som tillhör din frid!
-
Där ser man, tänk att ord från så lång tid tillbaka kan kännas så pass relevanta än idag. Sitter nu och stärker mig med starkvara i form av i mikron uppvärmt kokkaffe och festar på några pepparkakor. Detta så jag förhoppningsvis orkar gå och lägga mig för en stunds vila och eventuellt en träff med gamle John Blund och hans paraply samt sömnpulver...

Ha det gott!

Rule74 2025-11-27 - 06:59

Fin och tankvärd psalm. Tack för den! Just orden "Betänk, hvad som tillhör din frid!" känns som dagens mantra för mig att tänka på. Önskar dig en bra dag!

Flarran 2025-11-27 - 16:35

Hejsan! @Rule74, Sitter och dricker lite stärkande droppar vid mitt köksbord, men ingen alkohol. Bara en burk med energidryck, då jag hade slut på kaffe i termosen. Får väl försöka att koka på lite nytt kaffe när energinivån förhoppningsvis snart höjts ett litet snäpp så att säga.

Nog är det viktigt hur man tänker och vilka texter man läser och tar till sig om man vill få kraft och energi att gå vidare nyktert med ett steg i taget. Sov nån timme på eftermiddagen, var sedan ut på nätet och kollade lite på det här med positivt tänkande igen. Tror det är viktigt som så många säger att fokusera på det som ger styrka, glädje och hopp och inte gräva ned sig i negativa grejer.

Känner nu alltså att man måste vara selektiv med vad man omger sig med för slags information och har som en inspirationskälla. Det här var min gamla kristna mor mycket medveten om. Hon brukade ju lusläsa lyriken till de låtar på diverse rockplattor som jag kom hem med som tonåring.

Hårdrock var ju ett tag något som jag var ordentligt inne och botaniserade i liksom, lyriken eller sångtexter i den genren var ju inte alltid av det ljusaste slaget. Men ibland fick faktiskt vissa låtar tummen upp oavsett hur skramliga de kunde vara till sound och stil. Kommer ihåg att morsan av nån anledning inte hade nåt emot Twisted Sister och låten Lookin' Out for #1.

Ha det gott!

Thompa_68 2025-11-27 - 16:49

@Flarran Bra insikter om vikten av att fokusera på det som ger glädje och positiv energi! Musik är en sådan källa för mig, och jag har också lyssnat på en försvarlig del hårdrock, som fortfarande är min favoritgenre. Men rent allmänt är jag allätare. Ibland kan även mer melankoliska låtar göra gott för sinnesstämningen, att tillåta sig vara lite nere igen men ändå inte förlora hoppet om en bättre morgondag. En sådan jag återkommer till är Hurt med Johnny Cash.

Carisie 2025-11-27 - 17:20

@Thompa_68 @Flarran Ojojoj. Min första konsert var Monsters of Rock på Råsunda 1984
Lineup: AC/DC, Mötley Crue och Van Halen 😅 har min pappersbiljett inramad! 🖼️ VACKERT!
Idag är jag allätare men går ofta tillbaka till Metallicas tidiga album Kill'em all, ride the lightning och master of puppets 🤘🏼. Skulle säga att mina go-to-låtar är "seek and destroy" och "the thing that should not be" 🙏🏼.

Japp! Nu blir det raka vägen in på Spotify 🩵

Thompa_68 2025-11-27 - 19:08

@Carisie Dra på trissor, det var också min första hårdrockskonsert, vilket sammanträffande, och vilken uppställning det var! :-)

Thompa_68 2025-11-27 - 19:14

@Thompa_68 Nej, sorry, nu svek minnet mig totalt, jag var där 1986, det var ju Scorpions, Ozzy och Def Leppard... Scorpions en av mina favoriter, tillsammans med Whitesnake och Dio.

Andrahalvlek 2025-11-27 - 19:19

@Thompa_68 Ungefär då, 1984 tror jag, såg jag Kiss avsminkade på Scandinavium. De var mina favoriter. Gillade även Van Halen och Bon Jovi, fast det är väl knappt hårdrock? Europe var stora då också tror jag. Hårdrock förenar oss! De growlande artister som finns nu förstår jag mig dock inte på alls.

Kram 🐘

Flarran 2025-11-27 - 20:09

Man kan inte alltid bara sitta och gnälla och gny som en skadskjuten gnu som jag väl tenderar att göra lite titt som tätt. Men kom ju på idag att jag väl kanske hade lite musikalisk abstinens då rejält svängig Rock 'n' Roll ju inte snurrat runt i mina hörlurar på ett tag. Man ska ju inte fokusera på sånt man kanske inte har, utan att fokusera mer på sånt som man ju faktiskt har, och då kan man hur otroligt det än kan låta börja känna sig lite smått rik på nåt sätt och väl känna viss tacksamhet liksom.

Det att jag ju har en ganska välmatad musiksamling i de flesta genrer med inte minst backvis med gamla hederliga vinylplattor så som musikdiggare, är ju nåt som jag nästan glömmer bort ibland när dystymins nyktra offerkofta väl sitter lite för bekvämt, eller kanske har klistrat sig fast på nåt sätt.

Plockade fram en platta från 1976 med AC/DC och körde There's Gonna Be Some Rockin'. En låt som jag väl hört tusen gånger minst och ännu inte tröttnat på. Hade det inte varit för att man först en gång i tiden spelade in denna på ett kassettband och sedan plockade in låten i dator som mp3-fil så hade väl en grammofon-nål för längesen ätit sig igenom plattan ifråga som ännu är i helt utmärkt och spelbart skick otroligt nog. Bara en sån enkel grej ger ju viss positiv känsla alltså.

Förresten, det var trevligt att ni @Thompa_68, @Carisie, @Andrahalvlek tittade in här en sväng. Sånt uppskattas alltid mina vänner. Nu sade mig magkänslan att det är hög tid för en färdigrätt att få åka karusell runt en liten stund i mikron och kanske går jag sen på upptäcktsfärd i videohyllan och kör nån trevlig musikvideo, har ju en hel del sån underhållning också. Elvis Presley, Chuck Berry, Jerry Lee Lewis med flera. Men tror i skrivande stund att det nog faktiskt lutar åt att kanske köra lite Status Quo som inköptes på VHS-kassett och fördes över på DVD en gång i tiden. Lite svängig musik man gillar piggar ju faktiskt alltid upp.

Ha en fin kväll!

Carisie 2025-11-27 - 20:17

@Thompa_68 Ja verkligen! På den tiden man typ sov på Kungsgatan utanför Svala & Söderlund - nostalgi 😂

Carisie 2025-11-27 - 20:18

@Thompa_68 PS Introt till Holy Diver ändå!!!! DS

vår2022 2025-11-26 - 22:35

@Carisie Det var som varit lite extra roligt idag var att jag innan jag åkte iväg på konferens hade jag möte med min chef och fick både en bra löneförhöjning och så himla fint omdöme om mig som person och medarbetare😁. Ligger i en kingsize säng på hotellet och har tagit ett varmt skönt bad efter julbord och massor av sött. Skönt trött och ska snart släcka lampan. Storstaden är verkligen snäll mot mig och jag har en fantastisk utsikt mot vattnet. Planerar att ta en löptur längs vattnet imorgon bitti, men det är ju rätt mörkt då, så kanske det blir längs vägen där det finns ljus. Skulle vara en bra start på dagen och därefter dusch och frukost. Det blir en lång dag imorgon. Det har även varit fler stora sällskap här och jävla vilket liv, skålande och skrålande! Troligen har de blivit bjudna på alkohol och dessutom gratis! De är nog inte på någon löptur imorgon bitti😂.

Jag var hos frissan i måndags och satte slingor och klippte mig. Köpte även lite produkter och notan hamnade på 3700 kr! Men nu var det 4 månader sedan sist så slår man ut det så blir det inte så farligt. Men jag är nöjd och det var skönt att få lite lyster igen. Ja, det är frågan om du ser ut som Eva Röse? Jag har lite av den bilden då du berättat att ditt hår är likt hennes😁. Jag tänker mig att du är energisk, mån om ditt yttre, snygg och med många järn i elden. Har också en bild av en annan person jag känner som är sjuksköterska, hon är energisk och kallas för duracellkanin😂. Hon är trevlig, charmig, kvick, kunnig och avdelningschef.

Ha en skön ledig dag imorgon! Kram❤️

Andrahalvlek 2025-11-27 - 07:39

@vår2022 Men så kul att ditt nyktra klokare jag belönas i form av fina ord och rejäl löneförhöjning! Grattis till det! Inte bara vi på forumet som uppskattar ditt kloka, empatiska, pedagogiska och hjälpsamma sätt. Även din chef och jobbkompisar gör det! Jag hoppas på snarlik bekräftelse till våren, min chef har hintat om det.

Kram 🐘

Carisie 2025-11-27 - 09:55

@vår2022 God morgon 🙏🏼 Men så härligt!!!! Grattis!!! Inte för att jag är ett dugg förvånad eftersom jag ser dig som en fantastisk människa. Du är lyhörd, empatisk och verkar ha god självkännedom vilket leder till människokännedom. Jätteroligt!!! ☺️

Kanske kom det väl till pass med löneförhöjning nu efter frissan 😉. Jag känner som du! Notan är dyr men det är värt det för att man blir fin och det håller länge. Jo, folk säger att jag är lik henne fast snyggare (förlåt Eva) 😅😂😅😂😅😂 Kanske en tjock version av Eva i alla fall innan jag blivit av med alla de här kilona som jag tappat (och inte vill ha tillbaka tack) sedan jag slutat dricka. Sniffar på - 35 kg nu 😇 snart i mål 💪🏼. Jag känner att genom att tappa alkoholen har jag sakta men säkert tagit mig tillbaka till den personen jag är. Mycket tack vare dig kära vårfru 🧚🏻. Du har hjälpt till att väcka personen som sov inom mig.

Hoppas du fick en fin löptur - mötte du skrålarna och skålarna? 😂 Njut av storstadsglitter och konferens nu så hörs vi. Stor kram ❤️