Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är ju inte en verklig saknad.. För jag vet ju vad som skulle ske och då blir det heller inte ett verkligt begär utan det är de gamla vanorna som (såklart) inte vant sig vid de nya ännu..

Igår gick jag på O'learys med mina föräldrar och barnen för att äta. Första gången i barmiljö.. Gick ju bra för jag var ju trots allt inte där för en utekväll utan för middag, men lite konstigt var det såklart att sitta bland en massa öl..pappa drack också öl. Själv tog jag en cola..kändes lite väl genomskinligt att ta en alkoholfri öl. Mina föräldrar vet ju inget och så ska det förbli till den dagen jag känner mig bekväm med att berätta för dem. Där handlar det inte om att inte kunna erkänna sina problem utan det handlar om den relationen vi har och som är grunden till mig låga självkänsla. Vill inte utsätta mig för det ännu då jag skulle få svårt att kontrollera de negativa känslor jag skulle få om mig själv när jag berättar..behöver bli starkare först.

Idag gick det ju bra..Kändes bara skönt att sitta där, vara närvarande och inte ens få den där lilla buzziga känslan som kommer av en första stor stark..

Nu dags att kliva upp och förbereda mig inför jobbresan..taxin hämtar om 3h..:)

Katttramp på tangentbordet-ursäkta! Fortsättning: för oss som är alkoholister. Jag kan själv inte berätta för omvärlden att jag är alkoholist, men jag kan säga att jag har en vit månad, eller helt enkelt inte är sugen på alkohol i kväll. Det är kanske mindre dramatiskt.

Du klarade av att begränsa drickandet denna gången-bra! Men tänk på att ursäkten inte håller i längden för oss som är alkoholis

Jag skrev ett inlägg i Mammons tråd som kändes viktigt för mig att inte glömma, därför hittar ni det här. Jag skrev medvetet i imperfekt för min egen skull. Jag vill att mitt supande ska vara avslutat, jag vill inte ha med det att göra, inte identifiera mig med mitt före detta jag som förstört så mycket. Jag vill själv, nyktert, bestämma över mitt liv! Denna helgen är min första helg på mycket länge som jag varit spiknykter och jag är glad. Lycklig över att mina barn och man fått uppleva detta. Igår under dagen blev jag stressad och irriterad, som jag brukade bli, då tankarna på flaskorna/boxen där hemma skrek på högsta volym. Tyvärr, Mr Alkohol, jag käkar Antabus nu och har bestämt att jag skiter högaktningsfullt i dig och ska göra det 'tillsvidare'! Stressen avtog med ett wienerbröd, några godisbitar och en Cola zero.

Tack ni på forumet för 'tillsvidare' - det är en användbar tankeupphängare!

Kämpa på! Du är värd att komma ur det här.

Ja, nu vet du det. Berätta för din man att du inte ska dricka hemma. Så har jag det nu. Ska jag dricka hemma måste det ske i smyg.... Och det steget för långt. Det går inte ens att försöka övertala sig om att det vore en bra idé. Jag hade några sådana "återfall" i somras. Du får se det som en lärdom. Det kommer troligtvis fler tillfällen den närmaste tiden. Och många anledningar... Det gäller att hålla ut.

Analysera?
Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Så har jag det nuförtiden. Sambon dricker öl, jag dricker a-fritt. Just längtan efter vin när man har hållit igång hela dagen känner jag igen. Nu när jag slutat så tror jag att mycket av det sug jag kan känna just beror på trötthet och en önskan att koppla av. Jag gör det nu utan alkohol och det känns bra. Har kommit till ett stadium där det blivit en vana och jag faktiskt inte riktigt fattar varför vinet köndes så viktigt. Lycka till i din fortsatta kamp.

Hmmm du har nog inte förlikat dig med att inte kunna dricka. Fast det blev ju måttligt iaf känns det som. Hade du alkohol hemma eller åkte du till systemet?

Precis där i början när jag slutat hamnade jag i samma situation. Stod plötsligt med ett glas cava i handen och det blev omöjligt att inte dricka. Jag förstår att du inte ännu har bestämt dig för att gå ut offentligt med ditt beslut. Låt det växa fram och se på allt positivt som du har åstadkommit de här dagarna. Man kan vara lite oförberedd där i början, så det kan ibland vara svårt att ha strategier för att ursäkta sig. Nu har du några vita dagar med dig. Snart börjar du se de riktigt positiva effekterna av att sluta. Önskar dig lycka till!

Har haft vitt 7 dagar så igår fyllde jag år. Jag övertalade min man att jag skulle få dricka alkohol för att pröva. Han blev väldigt besviken och det slutade med två öl och två cider framför en film.

Besviknast blev nog jag själv, i alla fall nu efteråt. Jaja, "testet" resulterade i att jag kände suget igen och vissheten om att jag inte klarar det ensam, att jag har alkoholproblem, har inget stopp. Så "testa", det behöver jag inte mer.

Skit!

Det värsta var att planen formulerades i mitt huvud redan dagen innan, att tankarna "på min födelsedag är det okej" fick styra. Hur gör ni för att inte lyssna på tankarna?

Jag är riktigt manipulativ, mest mot mig själv.

Grattis! Du lyckades betydligt bättre än jag skulle ha gjort under liknande omständigheter.

Tack snälla, jag uppskattar det. Jag ska hålla ut.

Snyggt jobbat! Håll ut över helgen nu, det lättar garanterat med tiden och det brukar lätta ganska snabbt. Kör hårt och lycka till!

Har hållt igång hela dagen men när jag kom hem ikväll så kom alla känslorna över mig. Det är väl vetskapen om att det är slut nu. Jag fick sånt sug.. Såg att det fanns öl i bilen. Sambon drack öl. Det gick bra men inser att jag har en jobbig tid framför mig... Men jag är redo nu.

Vad är det för tomhet du syftar på. är det att inte dricka alkohol?

Du fixade att ta ett glas så var stolt att du sa nej till barhänget. Se det så

Allt är bättre än att svepa glas efter glas, spy och vakna upp med ett ryck och undra vad fan som hände.
Det har iaf jag varit med om ett antal gånger...
Du är på rätt väg.
Stor kram!

Jaha.
Hade ingen dator med mig på konferensen och dessutom dog min telefon helt första dagen och gick inte att få liv i.

Jag försökte verkligen. Tackade nej till alla fördrinkar i hotellbaren innan middagen. Företaget hade sedan abonnerat en restaurang + kock och vi skulle själva laga vår middag i restaurangköket. Väl på plats på restaurangen serverades det kallskuret och vin eller öl. På frågan "Vitt, rött, rosé eller öl?" frågade jag (lite tyst) om ngt alkoholfritt och fick en lättöl (som jag snabbt hällde upp i ett ölglas och gjorde mig av med flaskan).
Vi delades in i par och började laga förrätt, varmrätt och efterrätt efter kockens recept.
Plötsligt sattes en Hof i min hand. Den bara kom. Jag ställde den på en bänk och försökte låta bli att tänka på den.
"Där står din öl och blir varm" sade någon.
Fan, fan, fan. Vad svårt det var. Jag ville inte för mitt liv att någon i gänget skulle fatta misstankar, eller börja ställa frågor. Jag vet att det skulle ha varit så mycket lättare om jag vågat berätta, men jag är alltså inte mogen för det ännu.
Så det blev en Hof, vin till maten och ett glas calva till efterrätten/kaffet (Ja, jag vet. Calvan kunde jag ha struntat i).
När vi kom hem från restaurangen blev det efterhäng i baren, men jag sa godnatt och gick upp på mitt rum.

Så det blev ett misslyckande för mig, men jag spårade inte och drack måttligt. Jag var minst dragen i vårt gäng iaf :-)
Lite ångest över att jag inte fixade mer än knappt 4 vita dagar. Så ynkligt.
På´t igen.

Igår köpte jag hem pizza till mig och min son. Jag brukar ta ett glas vin medan jag väntar på pizzorna (de har rättigheter). Men jag stod emot trots att suget var stort.
Ingen alkohol idag heller.
Suget är nu värre än abstinensbesvären.
Tack för ert stöd!

Usch fan vad det är jobbigt nu snälla jag vill att det ska gå över. Denna tomhet är förlamande och jag vill bara gråta. Jag kan aldrig gråta annars men nu är det som att jag bara släpper taget

Jag var inte ens sugen på vin och tyckte att det kändes helt okej när han berättade att han tänkte göra det.

Men nu ligger jag nerbäddad i sängen, arg, ledsen och ångestfylld. Känner mig låg :(.

Förstår inte alls vad som hände. Jag är inte intresserad av att dricka en halv flarra rödvin. Jag vill bara gråta just nu. Förvirrande!

Hej!
Ta nya tag det som är gjort är gjort och du kan inte göra det ogjort. Var lite arg på dig själv och säg att nu jävlar får det vara nog. Nu ska jag ge järnet för nykterhet. Ni är fina och underbara människor men alkoholdjävulen sitter på er axel och knackar på skallbenet. Jag har aldrig mått så bra som när jag varit utan alkohol. Visst suger det ibland i tarmen när man går förbi en utesservering ochdet luktar öl och grillat. Visst kanske jag någon gång i framtiden fixar att dricka men jag tänker inte chansa i nuläget.

Tack för de orden!