Senaste kommentarerna i forumet

Där fick jag en tankeställare till! Funderar lite...

Har pratat mycket och ingående med en gammal kompis som har varit sjukskriven i många år för det som kallas posttraumatisk stress, efter många års mobbing på arbetsplatsen, han förklarade för mej att - grovt sett! - det är en massa signalsubstanser och hormoner som löper amok och hamnar i oordning när man blir deprimerad och får ångest, i hans fall har han inte lyckats få ordning på det, ångestanfall och depressioner avlöser varandra. Han var - och är! nykterist då han insjuknade ska väl tilläggas.

Alkoholen ger ju enligt artikeln liknande förskjutningar i signalsubstansernas inbördes förhållanden, så det kanske inte är så konstigt att man blir lite deppig precis när man slutar? Om man ger det tid och förstår vad det är som händer - att kroppen måste få lite tid att ställa om det fysiska efter de nya förutsättningarna, så kanske det är lättare?

...har jag velat ha länge. Ett rum som bara är mitt. Sova själv är skönt också. Fast samtidigt har jag en romantisk föreställning om det där par-mys-sovandet (som väl knappast aldrig blir av ändå). En vän hade nyinrett deras sovrum och det såg så mysigt ut med ett enda stort täcke - så vill jag också ha det tänkte jag fast jag ju vet att jag gärna rullar in mig i täcket så hur bra skulle det bli då om vi bara hade ett???

En annan vän lyckades på "gamla" dagar äntligen hitta en dam att dela sitt liv med. De köpte raskt lägenhet. Lägenheten skulle tvunget vara så stor att de fick ett varsitt rum! Inget konstigt med det fast de var tokkära. De delar sovrum men har varitt rum att hänga i och lilla dottern som sedan raskt kom får ett eget. Ingenting konstigt egentligen, de var ju båda över 40 och vana vid att ha eget.

Ha, ha, nu känner jag mig som min 8-åring: JAG VILL HA EGET RUM!! Jag tänker på dem som skiljer sig och där föräldern "bor" i vardagsrummet medan barnen får egna rum. Näe, får flytta ut på landet så jag har råd med stor bostad. Om jag ska flytta. Hm.

Läst i denna tråd nu, och fick en aha- upplevelse. Igen. :-) Blir många här i detta forumet.

Det verkar som om vi helgalkisar har svårt för att inse att vi har problem, och de gånger jag har försökt ha vita helger, så har det alltid blivit grinigt och surt, jag har saknat ölen. Men kan skillnaden ha varit att då har det varit andra som har bestämt att jag ska vara vit? Olika saker som medicinering, bil- utflykter, barnens "hittepå" etc, det har inte varit JAG som har bestämt att JAG inte vill dricka?

Kan bli kul att följas åt på forumet, vi sitter i samma båt. Fredag för dej nu, jag jobbar lördag, söndag, måndag, så jag har "fredagskväll på måndag kväll. Tänk att det blir mycket roligare att vakna utan baksmälla, pigg och glad med massor av energi som inte går åt till att förbränna A och reparera skadorna i kroppen.

Känner igen varenda ord du skriver. Är en kamp, men det hjälper som sagt att skriva av sej här & känna stöd av att man inte är ensam kämpe.
Jag har varit nykter sen i måndags, antalet dagar är inga problem egentligen, men det är som att ju längre tid det går mellan gångerna så ska jag överdriva drickandet ännu mer nästa gång... är som att man "Passar på" när man ändå är ute för vem vet när det blir igen... urbarnsligt, så tänker jag givetvis inte när jag går ner för att ta 2-3 öl, utan det är ju först när ölen är intagen suget kommer igång...
Helgerna räddas av att jag arbetar ganska mycket helg & då funkar det bara inte att va bakis (även om det hänt) Däremot funkar det ju att ta sig en rejäl after work på söndagen som belöning för att man jobbat hela helgen. Allt man tänkt göra på lediga måndagen (fika med kusin, köpa jeans, handla mat, träna...) blir naturligtvis inställt & man ligger där med sin ångest & mår skit,,,

Ni är på väg åt samma håll som jag, jag vill också hitta meningfulla helger där jag hinner göra något annat än planera nästa alkohol- intag i lönndom! Min första "helg är passerad nu (var ledig från jobbet torsdag- fredag), och jag känner mej så stolt och glad, och inte blev det sämre av att läsa era två inlägg! Härligt! Jag ser verkligen fram emot att bli nykter nu!

kan ju vara lite känsligt. Jag och min fru har ju som jag tidigare berättat ett förhållande som går upp och ner (mest ner ;-) ) och för ett par år sedan tog hon initiativet till att vi skulle ligga i skilda sängar och ha eget sovrum. Mest för att vi hade så olika vanor. Jag lägger mig tidigt och går upp tidigt och gillar att läsa någon timma innan jag somnar. Hon gillar att vara uppe sent och chatta eller glo på film och sedan gå upp sent.

Först kände jag mig åsidosatt och tankar över att hon eventuellt inte gillade mitt sällskap på grund av att det fanns någon annan. Numera bryr jag mig inte och tycker faktiskt det är riktigt skönt att få husera ensam i sängen och faktum är att det numer är min fru som allt som oftast kommer smygande och kryper ner hos mig på morgonkvisten. Jag är ju också van att bo ensam långa perioder pga mitt arbete, så numer ser jag bara en fördel av att ha eget rum och säng och som Stigsdotter så klokt säger så blir det ju också enklare den dagen man eventuellt bestämmer sig för att leva åtskilda.

VV

Klokt! Beställ tid, för det finns risk för kö..
Vad beräffar mig själv, så visste jag väl redan inombords (jag hade nog på sätt och vis redan betämt mig..)hur jag ville ha det, men jag fick hjälp att "komma till skott" och att inte ha dåligt samvete för mitt beslut!

Egentligen så låter det som att du nästan är redo, för att ta din säng och gå...
Men ta du och inredd rummet till ett av barnen iaf, för om du flyttar, så har de ju varsitt rum hos pappan (hoppas jag inte har missförstått familjekonstelationen)

Sedan får du väl se vad framtiden har i sitt sköte åt dig..?

Kram /trollis

ps, förbered dig gärna, med frågor som poppar upp.. När man väl sitter där, har man glömt hälften man skulle fråga om..

Instämmer helt i detta! Föresten så vore det roligt att sitta och ha en "filosofisk" afton ;-D
Synd att allt som sker, oftast sker i hufudstaden..
Får väl kolla om det finns lämplig stad på sådär 15 mils omkrets, där man kunde ha nå´t "jippo"..

Ha en underbar helg i alla fall!
kram trollis

Jag att gå ensam till rådgivningen är väl bra. För jag känner verkligen att jag behöver en struktur i mitt tänk. Jag vet inte vad jag vill, måste jag veta det innan jag går dit med honom undrar jag, eller ska vi komma på det tillsammans? En f.d. arbetskamrat gick på familjerådgivning ensam de första gångerna då hennes man inte ville med, det var bra sa hon. Jag känner att jag måste göra något, står och stampar!!!

Vi har ett gäst/linneskåpsrum som jag skulle kunna flytta in i, fast då skulle barnen bli ledsna för de vill ha varsitt rum och "står i kö" till det rummet (suck ännu en grej som måste ordnas med...)

Absolut, tack, ska vi köpa ny säng får det bli två. I helgen pratade vi sängar och svärisarna berättade att de hade en varsin (för hon ville ha en bredare och mjukare). Det är ju såklart så man gör, så tar jag min säng och flyttar om det blir aktuellt.

Kram på er alla!

...att devisen "det är inte hur man har det utan hur man tar det" är väldigt bra. Försöker leva lite mer efter den faktiskt, samt att vara här och nu. Här och nu är det enda vi kan påverka eller hur? Det som skett går inte att göra ogjort och framtiden vet vi ingenting om.

Jag är nog en sådan som gärna ser att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Att solen skiner idag men säkert inte i morgon... för mig handlar det tror jag om att kunna förutsäga och parera. Om jag är beredd på att det regnar imorgon kan jag ta paraplyet med mig. Ett typexempel på detta är när min mor låg för döden och jag tänkte att nu måste jag komma på allt jag vill säga till henne, allt jag vill fråga, för sen kommer det ju vara för sent.

Nu halkade jag bort lite från din frågeställning "vill vi vara lyckliga eller vill vi få rätt?". Eller inte kanske, jag tog den kanske bara lite längre? Det är inte, i mitt fall i alla fall, så enkelt som att jag vill få rätt till varje pris, även om det ju såklart ofta ligger ett litet "vad var det jag sa" i mitt tänk.

Kanske bottnar detta i en rädsla för att inte kunna, inte få vara lycklig? Att inte tillåta sig att vara lycklig här och nu (därför att man är rädd att det skall försvinna?) Säkert bottnar det också i ett kontrollbehov, jag måste veta, jag vet att glaset kommer att bli tomt så småningom och det skrämmer mig! Eller nåt.

Hmm... nu känner jag att det vore skoj att sitta nånstans och diskutera de här sakerna, det blir så småttigt och stympat när man skriver!!! Tankeväckande i alla fall , Trollis!

Är glaset halvfullt eller är det halvtomt?
Det handlar inte så mycket om vad som finns i glaset, alkohol eller alkoholfritt...
Snarare vår inställning till saker och ting.. Och till själva livet, med alla dess "omständigheter"..

Som alkoholist, väljer man ju först och främst att koncentrera sig på "innehållet" och ibland, än mer som "nykter" alkoholist..

Precis som andra nyfrälsta, kan man bli en smula odräglig ;-D

Men det var inte det jag tänkte på i dag, utan vår inställning till saker och ting... Hur vi förhåller oss till det som är livet..

Hur vi väljer, att se på saker som händer, som påverkar oss, ur ett antingen negativt eller positivt perspektiv..
Minns en granne jag hade för 30 år sedan, som gnällde över precis ALLT! Fanns det minsta positiva mening i något, så kunde man ge sig katten på att hon hittade n å g o n t i n g som var negativt, som överskuggade det hela ( eller som man sa förr, la smolk i glädjebägaren)
Idag inser jag, att DET förmodligen hade med hennes uppväxt och uppfostran att göra.. Konstaterade man att det var ett härligt soligt väder, när man råkades, Solen lyser..
Så kontrade hon i regel med ett: Ja, NU ja....(.. men vänta bara.. imorn blir det regn..)
Ibland blir vårt "tänk" en självuppfyllande profetia.. Som en god vän till mig sa:
Om du tror att du klarar det, så kommer du att lyckas! Om du tror att du kommer att misslyckas, så kommer du att få rätt..

Frågan blir, vill vi vara lyckliga eller vill vi till varje pris få rätt?

Grattis, du har kommit en bit på väg!
Bra att du skriver, för ibland sviktar motivationen och den lille mannen med klövar horn och svns som sitter på axeln, försöker ta över med ett: "Bara ett l i t e t glas.. Du har ju varit nykter så länge nu...

Härligt att se, att du lyckats se alla positiva fördelar med att vara nykter ;-D

kram / trollis

Först, Ha din medicin till hands! Annars kommer du så småningom att uräkta ett återfall med att du mådde dåligt..
Och det "dåliga måendet" kommer sig av det beslut som du har placerat framför dig..
Du kan ju antingen beluta dig för att inte ta ett beslut nu, eller göra slag i saken..
Varför inte prata med en familjerådgivare..?

Jag gick dit ensam, för min egen skull, när jag var på väg att skiljas förra gången!
Det var oerhört skönt (fast tufft) att få hjälp med "strukturen" i sitt "tänk".
Beslutet, fick jag givetvis ta själv..

Ett första beslut (som fungerade i vårt fall, eftersom vi hade plats, då den störste flyttat ut) var att ha separata sovrum.
Det innebar också separata sängar..

Kanske ska ni köpa två sängar och ställa bredvid varandra? Det finns ju inget som säger att ni måste ha en jätte-dubbel-säng?
Då är det också lättare att få en säng som är individuellt anpassad till var och en (och där kan du lugnt fundera vidare över HUR du vill ha det i ditt liv ;-) )
kram / trollis

Skäms inte för ursäkter.. Det är många av oss, som inte ställer oss och skriker ut att vi är alkoholister..
Dessutom, så tycker jag inte att andra har med att göra, om man inte dricker, lika lite som de har att göra med vad man äter eller ej..

Däremot är det bra, att du har en plan B till hands. Att du redan i förväg har tänkt på vad du ska svara, om frågorna dyker upp.. Det ger DIG en inre säkerhet! Och det gör att det är lättare att stå emot.

Många av oss har "standardfraser" att ta till. Ibland räcker det med ett enkelt: Nej, jag dricker inte vin idag..
Ibland, lägger folk inte ens märke till att man inte dricker alkohol, de är så upptagna med att stjälpa i sig själva:-D

Där mötte jag en gång en lite märklig reaktion efter en blöt fest, där jag för omväxling skull varit nykter.
En av deltagarna reagerade på att jag satte mig i bilen och körde hem. När h*n fick klart för sig att jag inte druckit en droppe alkohol sa h*n: F-N, vad fult, du kunde väl ha talat om att du var nykter...
(jag trodde att h*n tänkt tigga skjuts, vilket jag inte var pigg på..) Jo, h*n tyckte att det var pinsamt, med någon som var just nykter, när alla andra var knöfulla och "gjorde bort sig"..
H*n trodde att jag på något sätt "spionerade" och skulle dra upp pinsamheterna efteråt.. (vilket jag givetvis inte gjorde. Och det var inte tanken heller)

Det säger en del om, att folk egentligen innerst inne v e t hur de beter sig..(de vill inte bli "påkomna". Och de projicerar gärna över sina dumheter på någon annan)

Stort Lycka Till och stå på dig!/ trollis

Du kommer att fixa den där sammankomsten! Tänk 'dagen efter', vad skönt det kommer att bli att vakna upp och inte ha ett dugg 'ont i håret', ingen seghet i kroppen, bara en ny härlig dag att se fram emot! Ta en promenad, innan de andra vaknat upp ur sina vin ångor, en frisk, härlig promenad. Komma hem, fixa en brunch. Köp hem och ladda med allt det du älskar att äta! Kanske en 'Full English Breakfast'? Inte vet jag vad du gillar, men ladda kylen och ha det att se fram emot. Det är Du värd. Kram.

Visst är det underbart Dompa! lägger sig som bommul runt midjan :-) Brukar säga till gubben, att han ska vara glad, han får ju ÄNNU mer att tycka om *skratt*/ T

Härlig bild, sommar! Kan riktigt se hur ungarna lassar in spaghetti.. ;-D
Ville bara påminna dig om H A L T! (finns versionen SALT oxå..)S = Stressad!
Eller så får du byta ut T som i trött, mot "tokstressad"....

Det är vid sådana tillfällen, man gärna faller tillbaks i gamla vanor som sas sitter i ryggmärgen (som vår gamla vana att "lugna ner sig" med alkohol..)

Kanske kandu använda dina nya blivande flingsaltskålar, som en liten påminnelse till dig själv? De blir ju lite av "livets salt" som motverkar "stress" ;-D

kram / trollis

Ha en Underbar dag! Nu ska jag jobba...har nog ätit ett kilo till frukost! Älskar hotellfrukostar ;-). Hmmm...den är ny. Förut var jag alltid lite bakis...räckte med kaffe, juice och värktablett! /R

Jag tycker också att snäckor och stenar är fint.. men sandkornsräknande..? Där tycker vi olika..;-D
Fast det kanske finns stunder i livet, då vi sysselsätter oss med precis vad som helst, för att slippa göra något annat..?

Skönt att se att det går bra för dig i Tyskland, Dompa.
Kanske är jag lite ovanlig, som "mamma", för jag har aldrig haft behovet att ha mina ongar "klistrade" intill mig..;-)

Ha en fortsatt Underbar dag! / kram trollis

Antidepressiva tbl är en långtidsbehandling, oftast slutar man för tidigt. Känner du att du håller på att falla in i deppighet igen så tveka inte, bättre att börja tidigt innan du hunnit bli mer deprimerad.
Det höjer din serotoninhalt, värre än så är det inte, varför må sämre än vad man behöver?
Jag har ätit SSRI tbl i flera år, sista året har jag ätit halv dos, som en underhållningdos, funkar jättebra, varför sluta?
Visst ska man ha betänkligheter med vissa mediciner, men det här är ingen sådan medicin.
Kram!

Fan, vad bright du är PP. Lyckas sätta ord på det mesta. Det är ju även det jag gör på mornarna...innan ongar vaknat. Kaffe och Forum; MIN oas av egentid...när jag "odlar min harmoni". Den tiden är livsviktig. Skönt att vi har den. Snyggt jobbat med sockret (- två kg). Är fortfarande tveksam till kaffestoppet men det beror ju på att jag själv är en addict i förnekelse ;-).

Hej sundown! Härligt att höra att du gillade din första nyktra helg. Santorini skriver sant: Det blir bättre och bättre... Efter ett tag blir man trygg i nykterheten. Vad jag menar är att man blir trygg med beslutet. Trygg i nykterheten var dumt... Jag är medveten om att mitt välmående aldrig är mer än ett glas ifrån total melt down. /R

Taskig och bitter! Det var tanken som kom upp när du citerade din kollega; "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär...". Kanske är hon en av dem som är hänvisad till att traggla på i slask och mörker pga. omständigheter. Jag tror nämligen att det var en kvinna som sa de där bevingade orden. Män tycks inte tänka så. Vilket INTE innebär att vi älskar de små liven mindre. Jag lämnar mina titt som tätt, de tycks klara sig, jag är inte oumbärlig. Även mitt pappahjärta klarar av avståndet utan att gå i tusen bitar.

Sängen? Den du var djävligt svår. Din rygg behöver en ny säng...men din själ kanske behöver ett nytt ställe att sova på? Säg att du är bra i ryggen och om ny säng ska inhandlas så är det hans beslut och hans kassa som gäller! Lite fult...men jag tycker att jag var smart där. Visar det sig senare att du trivs i den nya sängen så kan du ju alltid bjuda på nya lakan ;-).

Tabletterna? Jag tycker du ska hämta ut dem...sen kan du bestämma dig. Äta eller spara i ett skåp. Det är ju inte som att ha en vinare undangömd ngnstans för "Just in case".

Yep, lite sugen på en under cover på kvinnokonventet...jag tyckte faktiskt ämnena var intressanta. Men...jag får väl se om de ordnar ngt liknande för bara män här i F. Skulle inte tro det!

Inte heller jag har känt sug den senaste tiden...trots ensamtid i Tyskland. Man skulle kunnat tro att jag skulle få kämpa som i Kina. Men icke sa Nicke. Antagligen för att i T kunde jag ta promenader och göra annat på kvällen. Även jag shoppade lite...så vi tycks dela åtminstone två laster ;-)

Trollis är en mkt smart kvinna, men hon har faktiskt fel; Det ÄR underskattat att räkna sandkorn! Jag tycker dessutom om att - vågar knappt skriva det - plocka snäckor! Sten är också fint! Yep!

Kram och så! /R

Love you girlie......ääääää
/A

Skönt att läsa det ni skriver. Jag har svårt att erkänna för andra mitt val. Problem uppstår ju såklart jag som ej brukar banga för fest/samkväm med vin. Nu håller jag mig undan svarar flyktigt. Det känns falskt men kan eller är inte redo att sägs till alla än vad jag genomgår. Mot en till helg utan alkohol är det iallafall. Med mer prövningar då den innehåller egentligen planerat umgänge med vin. Umgänget ska
Bli av bara frågan vad "ursäkten" blir för att jag ej dricker.. Det får jag klura på när jag fegar ut och ej vill blotta mig för just de som jag ska umgås med i helgen.