Senaste kommentarerna i forumet

skruven för hårt nu Dompa. Både du och jag verkar vara personligheter som tycker att vi aldrig presterar nog. Det må vara på jobbet eller hemma. Glöm inte att avsätta tid för dig själv och bara göra det du själv vill och inte bara vad andra förväntar sig.

VV

Det är bra Berra att du gillar att det är högt till tak och att man också kan vädra åsikter som inte alltid är så bekväma. Jag kanske överreagerade en smula, men jag tänkte som så, att det lika gärna kunde varit en av oss som betraktades och då bekräftas ju bara bilden vi bär inom oss att omgivningen ser ner på oss och då mår vi ju naturligtvis ännu dåligare. Du skriver målande Berra, men jag gillar Höst Trollets betraktelser bättre, för hon skriver med mer värme och humor bland annat när hon beskriver sin gubbes våndor över hustruns hastigt på komna nykterhet. Jag tror du kommer vinna i längden Höst Trollet, och Gubben kommer så småning om att lomma efter i samma spår, dock med en viss butterhet.

VV

sims333 och höst trollet: tack för era tips! HALT-grejen är suverän och jag ska försöka undvika varenda bokstav så länge som den värsta abstinensen och suget håller i sig. Jag klarade igår (med viss möda) och det känns inte som att det kommer bli svårt att klara idag, de värsta besvären har klingat av. Jag försöker hålla mig själv sysselsatt, berömma mig själv även för små framsteg och ge mig själv små "uppdrag" varje dag.

Det blir troligtvis helgen som blir jobbigast då jag vet att tankar som "jag förtjänar verkligen lite verklighetsflykt" och "fan, varenda människa förtjänar väl någon flaska vin/vecka - varför ska jag vara ett undantag?" kommer komma smygandes. Det är lustigt det där. De senaste 1 1/2 - 2 åren har jag inte känt någon som helst motivation till att sluta dricka. Jag har enbart sett alkoholen som en snuttefilt alt. bästa vän som alltid ställer upp. Jag vet inte var motivationen just nu kom ifrån, men det bästa är väl helt enkelt att utnyttja den när den väl kommer. Jag vet att suget kommer att kännas för djävligt att motstå och att motivationen kommer att dippa emellanåt. Men då ska jag försöka minnas hur läskigt det är att ta sig ur en period av kraftigt drickande och att jag omöjligt kan ta en "period av lätt drickande".

Du är ovanligt tyst PP. Anar att det är för att allt rullar på som det ska...och det är bra. Jag saknar faktiskt fortfarande själva drycken A ibland. Känslan av den första värmen i magen... Men jag är inte sugen...bara saknar. Fan vad konstig man är i huvudet.

Starkt att kicka kaffet. Men varför PP? Jag fattar sockerbiten eftersom socker är ett gift. Men kaffe? Om du nu ska dricka te istället så välj med förstånd, många tesorter innehåller minst lika mkt koffein som kaffe. Ha det bra! /R

Sluta inte skriva nu...återfall är ngt sånna som vi får räkna med. Du behöver oss och vi behöver dig. Hoppas höra av dig./R

Saknar dig mycket! Inte som NN, som en syster. Min saknad är lite mer "dirty"...men ändå djup.

Hoppas allt är ok med dig och att det bara är tidspress, alternativt att du tröttnat på forum som gör att du är tyst. Att det inte är ngt allvarligare.

Kramar/R

Du har väl precis som jag också avklarat en helg galant, utan att dricka.
Tänkl jag ser alla ALLA fördelar med att INTE dricka!
Du vaknar klar i knoppen, sover bättre och mår på topp.
Jag som även tränar märker direkt vad som är i görningen. Tomtekroppen har så sakteligen börjat att tyna. fast det är en bit kvar. Men vi satsar väl på sommaren 2013?
Ni vet det börjar bli trångt i vassen.............
Turen73, det är just vad det är!
DIN tur, tur att sluta i tid. Din tur att ägna dig åt dig själv. Din TUR att bara få vara.
Tänk på allt du sparar genom att inte dricka, nu är det DIN tur att få ta del av den kakan.
Unna dig någonting extraordinärt nästa vecka, när du återigen klarat av att vara vit ÄNNU en helg.
VILKEN TUR, att det redan är tisdag...... snart är veckan slut.
Jag tror på dig Turen73, och vet du varför?
Det ÄR inte TUR. Detta är något som du klarar av själv, du behöver ingen tur.
TUR va?
Kramar medans jag höjer glaset med en riktigt god smothie........tur va?
//A

Jag tror att ni har ett "medberoende-syndrom", förutom alkoholproblem!
Jag är själv, både beroende och medberoende..
Jag vill tipsa dig om "Lelas" kloka inlägg till "markatta" i tråden: "Behöver hjälp att vara konsekvent" i forumets del för oss medberoende: "Hjälp någon som står dig nära".
Den beskriver, hur vi påverkar och påverkas av att bara den ENA blir nykter.. Och hur den "medberoende" ibland får alkoholisten att dricka igen, för att man ska uppnå det där välbekanta "status quo"

Häng kvar här på forum, för vi är många som har samma problem och vi stöttar varandra!
kram och välkommen/ trollis

Välkommen!
Min dator vill iinte som jag vill, så jag gör ett nytt försök/ trollis

Jag pratade med min man en hel del i somras, och han stöttade mig i mina vita veckor. Alla korten lade jag förstås inte på bordet... Han låste då in den alkohol som fanns hemma och jag letade desperat några mornar när han var på jobbet. Bönade och bad en kväll att han skulle ge mig bara lite för att få bort den värsta ångesten, men nej, jag fick inget. I slutet av sommaren drack jag en del, och det blev inte katastrofläge, men heller inte ett hälsosamt drickande. Givetvis smög jag en hel del. Han kan nog inte fatta hur det fungerar det här med att inte kunna hantera alkohol. Själv dricker han en hel del, men har inte de genetiska förutsättningarna att trilla dit. Han kan sluta dricka när han vill trots att han har fått i sig en hel del. Jag tror också att det ligger lite där,att en pigg, stark fru ställer helt andra krav på både sig själv och omgivningen... När jag också dricker är det helt okej även för han att ta sig lite. När jag har höjt min energinivå efter en vit period, motion och bra mat känner jag mig stark och lycklig och tar ännu mer ansvar för att jag gör viktiga saker för mig själv. Jag tror att han då känner sig mindre "behövd" och att jag skulle klara mig utan honom kanske... Vi har varit tillsammans i snart 20 år och har fyra barn tillsammans. Jag har väl genomgått en klassisk 40-års kris och förra våren funderade jag allvarligt på skilsmässa. Min man fick panik och ville absolut inte det. Vi ansträngde oss och det blev mycket bättre. Han har nog med sig det ändå i bakhuvudet att allt inte är så självklart. Just nu är jag inne lite i en period där jag inte orkar ta ansvar för honom och äktenskapet. Jag kör bara på, försöker vara mycket med mina barn, jobbar mycket just nu och sen har jag ju ett enormt uppdämt behov att bara vara för mig själv... Maken hamnar långt ner på listan Jag tar honom för given och det vet jag. Jag tycker att han skulle kunna göra en större ansträngning. Jag har ingen lust som det är nu att berätta för min man om planerna för mina månader, tänker att det ska jag klara även om han sitter och dricker öl. Och när jag väl har bestämt mig brukar det inte spela någon roll om det står spritflaskor hemma. Det är när jag har brytit löftet som det blir farligt. Och man vet aldrig från gång till gång hur farligt det blir. Jag har ju druckit en hel del som han inte har en aning om eftersom jag bara har druckit lite så att det inte märks. Men det är väl inte det som kallas att ha kontroll och balans i sitt drickane..?Ha Ha. Jag känner mig i alla fall tacksam för inläggen här på forumet och det stärker mig mycket. Just idag känns det enkelt att avstå, men jag var att det kommer andra dagar. Jag tänker ibland att de som har diabetes inte får äta socker och hur svårt ska det då vara för mig att bara avstå alkohol... Tack och hej!

Man kan köpa alkoholfritt bubbelvatten att fira med! Brukar finnas varianter i de större livsmedelsbutikerna, om du inte vill bli frestad av att gå på bolaget!
Köp något "svindyrt", lyxigt åt dig själv som present!(jodå, du har råd! Du hade ju råd att dricka förr!)
Jag skulle ha tagit mig råd att köpa en dyr jättefin parfym.. Eller varför inte den där dyra krämen som lovar att jag blir 30 år yngre.. ( visst, jag VET att det inte riktigt funkar, men k ä n s l a n...)
Annars kan du fortsätta att vara sur, för att du inte kan få : Månen, senaste Lambourghinin, Lyxbåten som tillhörde onassis, sitta bervid prins Carl Philip på nobellmiddan som "present"..
kram från trollis!

Ja, katt-a-strofen har faktiskt gett oss några goda skratt.. Katter är nämligen inte a l l t i d, så himla graciösa..
När han var yngre, gick han under benämningen "Lejonkungen", just för han ovana att sova i handfatet.. Det var hans "Simba-säng"..
Och visst är han charmör... Uppvaktar faktiskt fortfarande "flickorna" i kvarteret.. Att han sedan länge är kastrerad, verkar inte hindra...
Dessutom tror jag att han smygtittat på nämnda film, för den där b e d j a n d e blicken, när han vill ha mat, är misstänkt lik..

Han är definitivt HSB, på gatan,(Han Som Bestämmer)
Det enda han avgjort låtsas vara helt ointresserad av är flocken med skator..
Vilket fick sin förklaring, när jag såg hur de retades med honom.. Först flyger en skata fram och sätter sig nästan inom tass-avstånd, och när den fångat kissens intresse, kommer de andra bakifrån och nyper honom i svansen och på ryggen.. Jättekul, om kissen befinner sig uppe i ett träd.. hmm..

kram trollis

Hoppas allt är bra med dig och att semestern gav dig något av det du sökte. Jag saknar dig.
Kram från Nynykter

Mjauu ;-). Lusekatten är det bästa som har hänt mig på länge. Nu har jag min sängkamrat! Ha en bra dag där ute allihopa! En extra morgonkram till Frk B. /R

Du vet, jag HAR en elak humorgen :-) När du skrev att du sökte äldre finsktalande rivjärn fick jag en vision av hur ett skrämmande, bistert fruntimmer slog sig ned vid cirkusens köksbord och dängde en flaska Koskenkorva i bordet (=frukost)... Huga! Glöm inte att skriva i annonsen att personen ifråga ska vara nykter. Förresten finns det ju au-pair-förmedlingar. När man anlitar en sån tror jag man har rätt att byta aupair om det inte funkar. Kan ju vara ett alternativ till att göra dem till familjemedlemmar? (oops I did it again. Samma tema. Nu är jag tjatig också.)

Jag förstår om dygnets timmar inte räcker till för dig. Det är en stor och krävande uppgift att ratta tre ongar och ett hushåll, vänja ongarna med en ny kultur, stötta dem i deras saknad efter mamman (med skuldkänslor för egen del?), vara emsamförsörjande och ha ett nytt jobb som kräver resor... Till råga på allt har du dragit på dig ett kattskrälle. Det kanske är tur att Lusekatten inte är som Trollis förlaga till Katten Gustaf... Så nu tycker jag att du ska göra som nämnda katt och bara lapa i dig allt beröm du får! Du gör en fantastisk sak för dig själv och dina barn! (Tyst nu, låt det bara sjunka in. Jag anar ett alltför självkritiskt öga hos dig. Ta emot: det du gör är fantastiskt och kärleksfullt!)

Kram/ NN

Har inte så mycket mer än det. Är glad över att det går bra för dig...att det finns ngn det går bra för.

Skönt med dina ord om att det blir bra i slutändan. Ja, barn är tuffare än vad man tror. Klarar ganska mycket...men givetvis betyder det ju inte att man kan behandla dem hur som helst.

Dina tycks ju iaf. ha "förlåtit". Ville inte dottern göra London en gång till med dig? Alltså kan du inte vara värsta tok-fylle-kajan i deras ögon ;-)

Godmorgon kram/R

Vet du, Berra? Jag sitter ju här, vaken mitt i natten och filosoferar. Kan inte sova pga för mycket C-vitamin från min nyponsoppa. Jag, personligen, fattade vad du ville förmedla med din berättelse om firmafesten. Eller rättare sagt: jag tog till mig berättelsen utan att bli provocerad, eller så. För mig var berättelsen/händelsen ett praktexempel på en vanlig svensk fest på företaget. Förlåt, alla, men det är så himla typexemplariskt, det Berra beskriver.

Som nykter betraktare ser man hur kollegor gradvis "går ner sig i skämsträsket". Det är tyvärr så på många företag. Kanske inte dom små, men när det gäller stora företag och det är firmafest är ju tyvärr det här den bistra sanningen. Varför?

Det kan inte jag svara på, men tyvärr, måste JAG säga personligen: det du beskriver, Berra, är nog den sk "Svenska modellen".:(, eller:)??

Hoppa på mig, reagera, snälla medmänniskor!!/Sims

Hej, nu skriver jag mitt i natten, men jag har upptäckt att nyponsoppa är ganska bra. Om man tycker om det. Inte för o sova, men som komplement till vatten. Rik på C-vitamin. Men, det var ingen vidare idé och dricka det nu, för jag blev jättepigg, så här kl. 02.33..Oj, va dumt det blev.

Nattpigg/ imorgontrött sims

Oj! Hujeda mig! Varför kan inte jag vara så klok som ni är? Kanske för att jag är en bondmora från landet, en äkta lantis? Nej, skämt o sido, spelar ingen roll om du bor mitt i city av Stockholm, eller någon annanstans; vi har samma problematik i grunden ändå: drickandet.

Kan man tillåta sig vara en sur bitch ett tag, för att sedan mjukna upp till en vacker fin Askunge? Vore så fint om mössen hjälpte mig att få en fin klänning och..hallå?! Det är en saga! Jaha..ok. Så, då kommer inte HAN och räddar mig..? Attans! Gör satans ont nu! Sitta här mitt i natten och inse att ingen kan rädda mig, utom jag själv! Jag ska läsa i den där AA-boken och se om jag är klokare imorgon.

Natti natti!/sims

"Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig

Sov mitt barn i bädden hos mor,låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge han en hönsaskank, om ingen annan har tatt 'en.
Du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig."

Kan inte riktigt sova så tittar in och sjunger en nattvisa för er andra som sitter uppe. Funkade på hunden i alla fall som ligger och myssnarkar på sin kudde helt omedveten om lusakattor eller ylande vargar...

Jag blev lite smickrad...fast du inte ens smickrade mig. Så bekräftelsetörstig är jag...men bättre det än törstig på A.

Som du själv gissade; Min enda drivkraft var överlevnad och barn. Jag mådde verkligen inte bra de åtta månader som vintern varade i byhåla. Mörkret och kylan. Så jag satt bara framför tv:n och tröstdrack. Vi är alla olika...en del älskar snö och slask...jag mådde skit.

För mig blev det en välsignelse att åka på rehabiliteringshem...där fick jag ta tag i mitt drickande. Men sen kom nästa välsignelse; Jag blev sjukskriven ett tag till eftersom jag inte kunde gå (En helt annan löjlig historia). Så på nykter kaluv fick jag tid att bara tänka.

Drömmen om Italien hade funnits länge. Jag visste väl också att jag kunde få jobb här. Men orken fanns inte så länge flaskan fanns. Bara en massa ouppfyllda drömmar. Allt skulle ske imorgon...idag skulle jag bara ta ett glas till...

Så jag tror att vi orkar/kan/vågar mkt mer än vi själva tror. Men all kraft gå till att tänka på att inte vara för bakis, uthärda en dag till innan man får komma hem till A. Så jag tror inte det är mod...kanske en smula framåtanda. Jag är en sån person som agerar först och tänker sedan. Vilket inte alltid blir så där tokbra.

Du kan också förändra vad som förändras måste...och nu börjar du inse det. Du saknar nog inte mod och att vara rädd för vägskälen finns inte på kartan för en kvinna som har slagits mot A. Vi har tyvärr bara ett liv...så det är nu satsningen måste ske.

Yep, det blev ett svammligt svar...men jag är hemskt trött. Är alltid trött nu förtiden. Sena kvällar och tidiga mornar. Precis som du sover jag FÖR lite. Men det funkar det med...så länge man inte vaknar bakis. Tack Tilde! Godnatt /R

Jag skrattade högt när jag läste om kattskrället. Sova i handfatet liksom...? I hund-kontra-katt-diskussioner brukar ju kattmänniskorna säga att hundar är så tråååkiga, så förutsägbara. Katter är däremot intressanta för att de går sin egen väg. Eller hur? :-)
Det verkar som om du har katternas katt hemma hos dig. Inte bara förlagan till Gustav utan king of cats. Men Trollis, låt honom INTE titta på Mästerkatten i Shrekfilmerna! Då kommer han nämligen att få för sig att han är latino-eldig charmör också...
Kram från Nynykter

Du är så bitsk fröken NN. Faktum är att jag har annonserat efter ett redigt äldre finskspråkigt fruntimmer/rivjärn. Fick inte ett enda svar. Men jag fattar ju nu att en annons i "Corriere della Sera" var bortkastade pengar. Ska sätta in en ny annons i "Helsingin Sanomat". Det ska nog lösa sig. Blev så uppmuntrad av det du skrev om att du faktiskt hade läst om en äldre kvinna som trivdes med jobbet. Det är inte det att jag är lat...men jag hinner verkligen inte med. Hunden ska rastas, lillkillen ska ha ngn hemma...ja, du fattar.
Känner ngn ett nyktert finskt äldre rivjärn som vill se Italien...låt mig veta ;-). Kram själv frk Bitsk/NN

Åh vad härligt det låter, att du har hittat lugnet. Mitt mål är att det där lugnet ska finnas i magen jämt, även när det gungar. Det måste gå. Tack för att du påminde mig om sömnen, har slarvat och ska dra åt tyglarna! Tror på det du skriver, i sängen sover man, vet också att det blir bäst så.

Du, den där jantelagen, be den dra nåt gammalt över sig! Här får vi spy ut det som är jobbigt, och skriva upp det som är bra. För att påminna oss själva, men också för att inspirera andra. Det är ju då man vågar ge det en chans, när man tror på att det kan bli bra. Vi duktiga flickor är alldeles för bra på att hålla tillbaka, vi måste bli bättre på att berömma oss själva, och det även när vi inte presterar hundra!

Önskar också att jag kunde sluta älta, det är inte gamla grejer för mig utan saker i min omgivning just nu jag är förbannad över. Samma saker jag går och gnäller om, blir så trött på att höra mig själv! Antingen förändrar man, eller så accepterar man, punkt. Men så jäkla svårt i praktiken ibland. Har du några tips? Hur bryter man?

Hej Tilde! Tack för ditt långa fina inlägg på min tråd. Det kändes extra kul eftersom jag idag har läst hela din tråd istället för att jobba på förmiddagen. Blev så nyfiken efter att ha lämnat dig i Filosofiska rummet i morse. Vem är den kvinna? Har nog missat lite eftersom du ramlade in jst när jag hade det som mest fix med flytt/semester. Men nu känns det som jag vet lite mer. Du skriver väldigt vackert och utlämnande. Man känner vad du menar. Visst har du Kämpaglöd. Ska utveckla det senare. Nu måste jag mata onghögen... (De är stora nog att äta själva, men middagen är den enda gången vi hinner prata hela klanen) Vi hörs! Kram/R