Senaste kommentarerna i forumet

Hade velat vara där i skogen, och fotat er i smyg, era förvånade ögon och leenden när ni upptäcker nåt på nytt, precis som barn på skolutflykt...
Tänkte skriva att jag saknar dig, sen tänkte jag: men det kan jag väl inte skriva, jag känner ju inte dig, får jag ens skriva så... Men sen skrev jag ju det ändå... För så är det tydligen, jag saknar dig!
Kram!
/k

Hej Dompa!
Jag vill bara skicka en liten hälsning och säga att jag läser allt du skriver här, även om jag inte svarar så ofta.

Ja, jag kan riktigt se er där i skogen.... :-)

/H.

Hon är ganska sparsmakad vad gäller att tala om sådana här saker. Men igår då vi satt och spelade sällskapsspel vid köksbordet sa hon:
"Det skulle kännas konstigt om du började dricka alkohol igen. Någonsin."
Och jag kan inte annat än hålla med. Hon drack ett glas rött. Det sista ur biben jag lämnade efter mig för 15 veckor sedan...

Kul att du är tillbaka, det är bara att ta nya tag, denna gång lyckas du, det är så skönt att vara nykter . Kram på dig!

Gott så Santorini! På´t igen, med uppdaterade kunskaper om dig själv♥

Tackar för den länken! Fastnade ett bra tag och hittade massor av läsvärda tips för sådana som oss:)
Konsten att säga nej, och hur man blir tydlig och bestämd var ju något vi dryftade i Liljas tråd tidigare idag. Fanns en del nyttigt ang det på den sidan.

Hej flickor! Roligt att se att ni hänger med. Jag hamnade tyvärr "i perioden" efter mitt återfall, att det går så himla lätt att ramla tillbaka i nåt man avskyr. Men nu har jag fått nog igen. Det konstiga är att trots att jag är så missnöjd och mår så dåligt av mitt beteende så dövar vinet det så länge det varar. Otroligt. Nån kick har det inte gett, endast en kortvarig flykt och lindring och sedan en ökande ångest och besvikelse. Jag vill inte ha det så. Försöker igen.

med massor av erfarenhet av bla missbruk som jag verkligen högaktar, för att inte säga beundrar. Det har ju varit ett visst snack om att släppa taget så kanske det kan vara till hjälp :

http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/det-jag-vet-om-att-slappa-taget/

Jag älskar din humor Stigsdotter. Du är för jävla rolig. Självklart ligger det inga grodlik klistrade mot mina sulorna på mina fula gympaskor. Och dagen i skogen var helt fantastsisk. Men, men vi var nog ingen vacker syn. På en del av oss syns det verkligen att vi har druckit bort våra liv. Solen sken och vi med den;-) Är lite inne på Addes linje när det gäller den lilla flickan. Orkar du så säg lite mer än hej. Se det som att du kanske förhindrar att hon sitter här en dag. På hemmet, på alkoholforum...men givetvis går din nykterhet före. Lilja-12; Du är min idol just nu. Har läst din tråd och du berör. Och du skriver liksom Stigsdotter så klokt (jag vet att Stigsdotter avskyr just det ordet) på andras trådar. Dumt att du tycks ha förlorat din peppkompis. Men jag tror/hoppas hon kommer tillbaka. Det ska hon. Vi kan bara vänta. Fan jag skulle kunna hänga här hela kvällen. Detta forum är ovärdeligt. Men nu ska telefonerna in och istället ska vi köra ännu en kväll framför TV:n...jag är ingen fan av TV. Avskydde det när jag söp och ska sanningen fram så är programmen ännu värre när man är nykter. Yep där kom det, ännu en obehaglighet. Ta hand om er och var snälla mot outfits ongarna. /R

Helgen låter som en ren bingo! Du kom undan utan större problem?

kan känna igen sig i dig, du kanske känns "hemtam" ? Det är inte ovanligt att barn tyr sig till dem som allra mest liknar den som finns i hemmet deras. Om du känner att du orkar, din nykterhet måste ju komma främst,så stanna till och prata lite mer med henne. De orden du byter med henne kan vara de orden hon behöver för att inse att någon ser henne och bryr sig om henne. Du kan faktiskt forma hennes framtid.

...gör nog mycket mera gott än whiskyn om man bara tar sig tiden att se den! Ett vårtecken såg jag häromdagen och usch vilket deppigt sådant det var: en överkörd groda. Förlåt, vet inte varför den bilden dök upp här helt plötsligt, kanske för att den kändes lite tragikomisk din bild med 15 missbrukare som lufsar runt i skogen ;-) Nåväl, kliv inte på grodorna!!!

Tänker på det du skriver: var snälla mot varandras ongar. Och som jag skrev här ovan, något i stil med att våra barn är allas barn. När jag lämnar min unge i skolan brukar en av klasskompisarna stå vid hörnet och, jag vet inte vad, hon ser ut som hon väntar tills alla gått in, ser lite ledsen ut. Jag hälsar alltid på henne och säger någonting föräldrakäckt. Häromdagen hade min unge med sig hem en teckning från kompisen där hon ritat fint och skrivit mitt namn i ett hjärta. Jag vet inte men jag inbillar mig att hon kanske känner att jag ser henne? Nå, vi ska vara rädda om varandra! Hmmm, nu kom jag ihåg att mamma satt upp en liten bild på toaväggen när jag var liten: en blomsterkrans som det stod "var rädda om varandra!" i.

Bludderi, bluddera, ha en bra da´!!

Vissa saker bara måste värka ut, man kan inte komma ifrån dom! Man tror att man kan fly i flaskan men det är att lura sig själv. Hur hurtig jag än låter nu så tror jag att detta kommer att ge dig något gott i längden så håll i bara, krigare som du är!!
Och nåt torftigt språk har du sannerligen inte så lägg ner den självkritiken, bara fortsätt skriv!

Härligt med skogsmulle, jag ser bilden framför mig, hehe.

Jag efterlyser också Camibi! Hon och jag hade en deal och nu är hon borta från forumet!

Håll huvudet högt nu Dompa och fatta att du gör ett sjuhelsikes jobb, att TA ANSVAR för ditt liv, hur ont det än gör!

Styrkekramar, Lilja

Just nu inbillar jag mig att behöver den där whiskyn mer än någonsin. Varenda djävla dag är det ny skit som dyker upp. En del är framkallat av alkohol i långa loppet, som lillkillens mående. Annat är bara tillfälligheter, men gör lika förbannat skitont. Men jag behöver igentligen inte whiskyn och det är det jag tar till mig här på hemmet. Trots GUD. Haha. Så nu kör jag...en dag till. Och våren är här. Ser ni det? Lite osammanhängande, men va f...försök att överse språket. Min mamma brukade säga att torftiga människor har torftigt språk. Jag tror att det kan ligga en liten sanning i det. Nu är det snart tid för terapisamtal. Sedan ska vi ut i skogen. Kan ni se det? Cirka 15 missbrukare som lufsar runt bland de första vårblomstren ;-) jag tycker det ska bli mysigt. Sköt om er därute och var snälla mot varandras ongar. /R

höra av dig och att du mår hyfsat! Kram / mt

Kära och fina människor!

Jag lever och mår hyffsat. Jag återkommer framöver!

Kramar.

Allmänt känt att jag sitter på hemmet. Om ngn granne hade missat det så har frugan gjort ytterst klart för dem. Jag skiter i vilket. Men jag mår skit över att det går ut över ongarna. Speciellt lillkillen, han var stark innan. Nu är han helt trasig. Och jag farsan fixade det - inte genom misshandel, men genom mitt agerande. Håller med dig om frikyrkornas budskap. Det är ganska stort där jag bor också. Allt är ok, även alkoholism och incest så länge man "sköter det snyggt". Jag tror faktiskt att vi får flytta. Samtidigt som jag för ungarnas skull inte vill flytta ifrån svågern. Mkt att tänka på.
Det var lättare med en whisky innanför västen. Haha! Förstår att det sårar vissa här, men det är så jag känner. Känner! Jag tror att jag drack för att slippa känna...nu känner jag hela jävla tiden. Men så får det bli. Ha det bra därute. /R

Hej Optimisten och välkommen!

Det är väl bara att gratulera, du klarar av att jobba heltid måndag-fredag och ändå kröka på relativt friskt på helgerna och är nöjd med det. Men hur kom det sig att du navigerade fram till just den här sidan?

Oavsett vilket, ha en bra dag!

Beklagar innerligt att ditt initiativ slog tillbaka mot barnen på det sättet, så fruktansvärt skevt. Är det allmänt känt att du är på behandlingshem eller?

Mina egna erfarenheter av mindre samhällen är att där visst finns en gemenskap och "alla-tänker-på-alla"-anda. Dock förutsatt att man passar in i normen, vilken utgörs av att man är heterosexuell, etnisk svensk och utan sociala problem (alkoholism är inga problem så länge den hålls inom familjen).

Nu generaliserar jag något, men det är mina erfarenheter. Apropå Gudstro så generaliserar jag vidare, inom kristna kretsnar är denna måttstock än mer huggen i sten, har massiv erfarenhet av detta då flera goda vänner är uppvuxna i frikyrkliga familjer. Familjen och kyrkans gemenskap betyder allt, men om det visar sig att du är homosexuell så är du inte längre del av denna gemenskap.

Antagligen finns undantag, men detta är mina erfarenheter.

Oavsett vilket, kämpa/kriga på, du är en vinnare.

Du skriver så klokt om GUd och inbjuder till ett "samtal" egentligen. Uppmanar (oss alla?) att fundera runt vedertagna uppfattningar som vi bär med oss.

Den Lilla Orten Stigdotter KAN också vara väldigt bra! Men ofta är det när man "sköter sig", tycker jag.

Är uppvuxen på liten ort med missbruk och en massa skit som arbetslöshet, många barn osv och fasen va det snackades! Usch! VI var liksom the talk of the town. (Norrlandssamhälle)

Sen när jag skaffade familj i södra Sverige och vi utåt sett hade det "ordnat" även om det innanför väggarna var mindre bra, så upplevde jag ett väldigt stöd jämt från omgivningen.
Inte att man pratade skit om de som halkat snett heller och jag vet inte om det är skillnaderna i Sverige eller vad men det behöver inte vara skitsnack på alla mindre orter.

Däremot kan jag se att när man väl fått en stämpel på en mindre ort är det jättesvårt tvätta bort det!

Ville bara berätta om att jag upplevt bägge men för att komma tillbaka till dig Dompa håller jag fullständigt med Stigsdotter:Du gör ett Toppenjobb! Du ÄR en krigare, det är mycket lättare att skita i att förändra och sitta och tycka synd om sig själv eller inte ta ansvar!

Speciellt tänker vi på din lillgrabb också och hoppas att allt snart blåser över och då kan han få lite lugn och ro igen,eller hur Stigsdotter?

Kramar till er alla!
Lilja

Era ord värmer. Tack. Speciellt om krigaren. Nu ska jag kriga igen...för lillkillen. Stackars onge.
Stigsdotter; Din fråga om mig och GUD. Nej vi kommer aldrig att samsas. Tyvärr. Har en historia av hur min morfar mer eller mindre kränkte min mamma i guds namn varje dag. Jag inser att morfar var sjuk, inte GUD. Men för mig är religion förknippad med övergrepp. Jag fixar det inte. Jag köper inte konceptet ;-)

Hur kan jag klara av att jobba heltid då? dricker rätt så mycket, men kan ni förklara hur? Jobbar måndag till fredag och sedan super, fre och lör! Har gjort i 30 år!

Håller inte med detta snacket med Gunnar, tror att det handlar om sympati och att Gunnar är väldigt ensam inom sig själv! Vill han dricka så gör han, kan han inte dricka så gör han inte det! Har du inga pengar tex: Hur ska du kunna dricka?
Mia

En av mina drömmar är att jag skulle vilja bo på en liten ort, där alla känner alla och tar hand om varandra. Ibland kan jag bli så trött på storstadens "sköt dig själv och skit i andra". Någon som blir tilltalad på ett elakt sätt på t-uben? Titta åt andra hållet bara. Men där, där i det lilla samhället, där är alla barn allas barn. Där ser man när någon mår dåligt och bjuder då på en fika och ett lyssnande öra.

Inser när jag läser dina rader att det där verkligen är en nollåttas hittepåfundering om hur det fungerar på landet där det istället tisslas och tasslas bakom ryggen. Istället för att vara glada för att du ÄR SÅ HIMLA STARK som tar dig i kragen, erkänner dina problem och, här måste jag ta till en svorglosa: FÖR HELVETE ÅKER IN PÅ HEMMET!!!!! så får din lillkille pikar? Han borde få stärkande samtal med mogna vuxna i sin närhet, goda måltider hemma hos folk som berättar för honom att allt kommer att ordna sig, att pappa behöver lite tid.
Och, här kommer en liten provokation, hoppas du inte blir arg, men: varför blir du så provocerad av "konceptet" gud? ("konceptet" förresten?!). Om du inte bryr dig, varför är "gud" inte bara ett ord för dig? Om man inte köper det och inte känner att det angår en själv är det väl bara att rycka på axlarna och strunta i det? Eller? Kanske finns där en liten troende inne i dig också?

Nå, skämt å sido. Sköt om dig så mycket du bara kan. Du gör ett toppenjobb! Och tänk vad härligt det kommer att kännas när du med stolt rak rygg träffar dina barn nästa gång!

Nu skall du vara stolt över dig själv och tänka på framtiden och det du ger dina barn. Bor själv på en liten ort, vårat ordspråk här är" det du inte visste om dig själv, får du veta när du flyttar till ....................!
Men jag skiter i vad dom säger här, jag är väldigt stolt över att jag tagit tag i problemen, skickar stolthet till dig.
Ett steg i taget med huvudet högt//Kram Kalla