Hej alla fina människor,

Idag är min 17.e dag som nykter. Det har gått lättare än jag trodde. Har mycket samvetskval över alla upplevelser jag smutsat ner i minnesbanken genom att vara påverkad. Mina fina minnen med barnen och nära har blivit lite äckliga att tänka på nu för att jag vet hur jag drack under dessa upplevelser. Jag försöker allt jag kan att vara snäll mot mig själv och förlåta men det är så svårt.

Jag har fått oerhört fin hjälp av både kollegor och vänner. Allas respons har varit att de vill veta vad de kan göra för att hjälpa. Så fint. Känner mig lugnare. Mer stabil. Är glad.

Drömmer dock hela tiden om återfall. Smusslar, gömmer, ljuger, DRICKER. Usch. Det tar också ett tag när jag vaknat att komma ihåg att jag är nykter. Men ångesten efter drömmen sitter i ett bra tag som en äcklig vagel på insidan av hjärtat och i maggropen.

@Kartongen bra jobbat med 17 dagar. När jag var på 17 dagar när jag hittade detta eminenta forum. Fortsätt med dina rutiner eller vad du gör för att hålla dig nykter för de verkar funka.

@Kartongen jag kan känna igen mig så mycket i det som du skriver... Både skam och skuld över hur jag har betett mig (som att vara berusad med barnen) men även, om jag tolkar dig rätt skräcken över att nu inte lite på sig själv. För mig iaf så är den skräcken befogad då det här inte är första gången som jag sagt att jag ska sluta dricka. Som jag skriver om i "Vad triggar er?" när alkoholen försvinner uppstår iaf för mig ett panikartat tomrum som jag/min hjärna inte vet hur den ska fylla. Men som många kloka skriver, bra vanor, tid och kapitulation för sjukdomen verkar hjälpa för många och såklart att man faktiskt har bestämt sig.

En vecka idag, skulle väll vara själva f*n om det inte kan bli två. Lycka till idag!

@Kartongen
Hej igen,
I en tidigare tråd så nämnde du något om att vara i kontakt med beroendevården. Är du fortfarande inne på spåret med vård eller kör du själv?