Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
För ett tag sen fick jag nog. Han drack igen och dessutom inne i garaget, han somnade tidigt och jag hade en familjemedlem här som såg hur han höll på. Han "råkade" ha sönder möbler men stod och skrek på mig att han inte gjort nåt och "alla skyller alltid på mig".
Jag har nu lämnat mannen som jag har skrivit om i mina trådar.
Han har slutat dricka alkohol som han lovade men tyvärr börjat med tunga droger i stället.
Jag kan inte hjälpa honom eftersom han inte vill ha hjälp. Nu gäller det att rädda mig själv istället
vet inte vart jag ska börja ..
jag är rädd att jag försöker rädda något som han redan gett upp..
älskar han mig ?
han gör slut var och varannan gång han druckit , eller hotar med att göra slut..
berättar jag att jag blir besviken när han lovat att han inte ska dricka så ber han mig lämna honom ..
älskar han mig ? älskar han oss ? vill han ha familjelivet som han ibland påstår sig vilja ha?
Min man lovade mig i början på januari att inte dricka igen.
Nu har första bakslaget kommit!
Hur hanterar jag detta?
Han vet inte att jag vet än.
Han är salongsberusad.
Jaha, då sitter man här då. Nu är det slut. Han fick välja mellan alkoholen och mig. Naturligtvis valde han alkoholen. I november flyttade han ut och sen har hela vintern gått åt till att packa ihop hans saker och få iväg. Och hans barns saker. Och fira jul och nyår ensam. Och lära sig hur allting i huset fungerar, vedpannan inte minst. Och snöslungan. Och bilen. Jag har lyckats bemästra det hela hjälpligt, men efter två veckors influensa har jag börjat inse att det inte håller i längden. Jag måste byta liv. Från stort hus på landet till lägenhet i stan.
Min sambo sen 8år tillbaka har beroende problem. Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Började med med mat/socker beroende. Så han har en kraftig fetma som tär på hans kropp. Sen över gick det till alkohol. Han verkar bara vara uppväxt med att på helgen super man för det är det enda han tycker är kul. (Enligt han själv).
Han kan inte sluta när de han börjat dricka.
Men fick honom att komma till insikt med att det blir inte bra om han fortsätter.
Jag jobbar lagar mat handlar städar tvättar går ut med hunden. Han dricker. Äter någon gång. Sover Ser på TV. Tar det slut så cyklar han till Bolaget. Vet inte om han duschar alls eller borstar tänderna. Det luktar illa av gammal fylla när jag kommer hem. Jag vet inte vad han sagt på jobbet. Han svarar inte om jag frågar något. Svarar inte i telefon.
Jag är mer ensam nu än när han var utomlands förra veckan. Han missade att stiga av tåget och hamnade 4 mil bort. Tågen hade slutat att gå och han kom hem i taxi.
Jag vill höra era åsikter/ rätt eller fel/ jsg har varit ihop å gift med en man i 13 år/ han fick för 2,5 år sedan ultimatum från arbetsgivaren att lägga in sej på behandlingshem å det gjorde han.
Jag vill höra era åsikter/ rätt eller fel/ jsg har varit ihop å gift med en man i 13 år/ han fick för 2,5 år sedan ultimatum från arbetsgivaren att lägga in sej på behandlingshem å det gjorde han.
Hej!
Jag behöver råd. Hela mitt medberoende skriker i kroppen. Jag har levt med en alkoholist i 15 år. I höstas tog jag klivet och gick därifrån, hade ingen kontakt och tyckte nog att jag var stark. Nu har alkoholisten börjat höra av sig och det enda jag vill är att springa dit.
Hur ska jag stilla mitt ”begär”? Jag vill kunna ha kvar honom i mitt liv men börjar fundera på om det ens är en möjlighet..
