Så är det den årliga semestern, som många av oss anhöriga vet vad det innebär. För min del innebär det att jag ger min man en sista chans att ändra sina alkoholvanor, men efter en vecka är han på väg att sumpa det.
Min man har under många år druckit rätt mycket, dels för att han har många festande kompisar och dels för att det varit så i hans familj.
Bakom allt detta tillhör också att han druckit whiskey på kvällen för att "kunna sova", "känt sig bättre i magen" av det.
Det har också kommit fram att han har dåliga minnen av att hans pappa druckit för mycket så att det påverkat familjen.
När min man dricker på helgen (fredag och lördag) blir det en 6-pack 3,5% öl eller ett par starköl och 1-2 glas whiskey. När han lagar mat blir det oftast 1-2 stora glas rödvin.
I mina ögon är det här väldigt stora mängder. Jag har påtalat det här i många år och han har själv insett att han lider av det själv.
Problemet är att han inte förstår hur mycket han förstör för familjen, han ser bara sig själv som ett slags offer. Finns inte så mycket empati utan är ganska otrevlig i sitt sätt att tilltala oss i familjen när vi påtalar det.
Det har eskalerat senaste tiden så att han har sjukskrivit sig från jobbet och ljugit för mig att han fick lön ändå den dagen.
Nu säger han själv att han ska minska ner sitt drickande, men jag tror inte på att minska ner. Jag tror att kroppen måste få ut allt begär efter alkoholen.
Jag behöver verkligen råd hur jag kan få iväg min man till någon för att få hjälp, han tycker att jag "överdriver", vilket är ett riktigt förnekande. Så trött på detta ....