Hej alla! Är en kille som slutligen fejsar sanningen: jag har problem med alkohol. Jag är älskat alkohol sedan min första folköl men samtidigt som den varit min bästa vän så har den tidigare nästan dödat mig pga dumheter jag gjort i min ungdom på fyllan. Har nu lugnat mig på äldre dagar och har familj och karriär. Dricker nu bara fint vin och maltwhisky och intalar mig själv att jag dricker för att det är gott men när jag väl börjar så kan jag inte sluta utan att bli riktigt arg och få ångest. Innan högtider så tänker jag mest på om det kommer finnas alkohol eller ej. På semestrar måste jag dricka för att kunna njuta, ja listan på sjuka beteenden går att göra hur lång som helst. Jag dricker också en del i smyg, dvs fyller på utan att min fru vet....
Skall snart på semester till ett vindistrikt med familjen, blir nog inte lätt att dricka fanta direkt....
Vill säga att jag aldrig mer kommer dricka men det är stora ord och hur skall jag klara det? Men jag och alkohol måste gå skilda vägar....
Har läst trådar här i timmar och ångesten över insikten är enorm men motivationen att slippa A är stor....