Är en kvinna på 39 år, har en härlig familj med två barn och en fantastisk man, fint hus, trevligt men ibland krävande jobb med bra lön, ok vänner osv. Men har under en lång tid druckit alldeles för mycket, i minst 20 år. Började i tonåren med festande, 1-2 dagar i veckan. Sen findrickande till middagar (där jag oftast drack mest och gärna fortsatte när vi kommit hem) ibland några öl mitt i veckan, ibland för att kunna sova, en hel del fester eller bara sitta hemma och pimpla osv. Nykter såklart när jag var gravid. Men senaste 2-3 åren har det blivit mycket värre (eller nä, det har varit illa innan med, men ÄNNU värre). Har barn med npf-problematik och det är en stor sorg för mig och fruktansvärt tufft när man år efter år kämpar för att få hjälp men inget händer. Det är så skönt att ta något glas när man kommer hem från jobbet vilket tar udden av irritationen när barnen bråkar, maten måste bli klar osv. Och sen fortsätter det efter maten när barnen lagt sig. Innan har jag inte druckit på vardagar, men det är ju så skönt att slippa bry sig så mycket om alla vardagsproblem. Så det senaste åren har det ofta även blivit ca 1-2 dl sprit på kvällen på vardagar, mer på helger såklart... Fick en tjänstebil med alkolås för något år sedan vilket jag tyckte var en bra idé och en sporre till att inte dricka mer på vardagar iaf. Men tyvärr kan jag dricka 20 cl starksprit och något glas vin och ändå blåsa igång bilen på morgonen...
Har funderat på att sluta men det har inte blivit av, suget har varit alltför stort och fast jag varit fast besluten om att vara nykter på vardagarna har jag när jag kommit hem ”resonerat” med mig själv och det hela slutar med några glas ändå.
Det senaste halvåret har jag haft ont i ryggen, nu gick det upp för mig att det är njurarna som strular. Har klåda över kroppen i perioder, har anat varför men struntat i det, klådan går över när jag dricker. Ingen aning hur min lever mår, om den lever alls...
Den 2 januari såg jag världen med andra ögon, undrade vad jag höll på med och nu ska jag hålla upp i en månad till att börja med, sen får jag ta en dag i taget. Jag måste (och vill, jag är trött som fan och efter en helg med alkohol är jag allt annat än utvilad) annars dör jag och mina barn förtjänar en levande och bättre mamma. Men undrar om jag kommer att överleva eller om det redan är för sent? Är mina organ redan slut? Jag kommer inte att gå till någon läkare och få hjälp eller kolla mig (har tappat förtroendet för läkare) och kommer inte heller gå till AA. Jag vill göra det på mitt sätt och hoppas jag överlever. Har tappat sugen totalt för alkohol just nu och vill så gärna leva. Ångrar mig så...