Hej! Har skrivit här flera gånger förut, orkar och vill inte leta fram mina gamla trådar. Kort bakgrund. Alltid druckit, slutade för några år sen, gick behandling, var nykter ca: 2 år. Träffade ny man, flyttade till honom på en annan ort. Gick bra första året, förstod i och för sig att han hade problem men inte hur allvarligt. Det gick att leva med faktiskt.
Sen började vi bägge två. Hette fint först att vi bara fick dricka 4 öl varje lördag, klarade vi inte det skulle vi söka hjälp. Fina ord va? Nu har vi hållt på i snart två år, i princip varje dag och det bara eskalerar. Vill så gärna sluta men klarar det inte när han dricker. Vi samspelar liksom, ursäktar varandra, hittar alltid anledningar. Det gör ju inget - det är ju bara vi två. Flippar någon ur förlåter den andra gärna, vi kan ju alltid strunta i det och ta en öl istället.
Men jag är så trött på det! Vi isolerar oss, har inget umgänge, gör inget. Saknar mitt gamla liv när vi hittade på saker, hälsade på folk, fiskade, plockade svamp osv.
Jag har ambitionen att göra något men så kommer jag hem, han sitter där med en öl och då tänker jag vad fan - nu kan vi ju ändå inte göra något. Sen knäcker jag första ölen... Varje dag. Att bestämma något i förväg funkar inte, det glömmer någon av oss så lätt bort...
Nu är jag hemma hos en släkting på studentfirande, det är så skönt och så normalt! Behövde nog distansen. Vill att det ska kännas så här jämt! Samtidigt älskar jag min man - vill att allt ska bli bra igen. Jag tror jag har mer vilja att sluta än han, han är så vansinnigt fast i alkoholträsket.
Kan inte skriva mer nu, ska äta en normal frukost. Det här inlägget är iallafall en början, ville inte skriva med kroppen full av ångest och alkohol.

Taesa

Vet inte om jag ska skratta eller gråta - antar att det blir enklast och skönast för stunden att skratta!
Kort och gott, varit nykter några dagar tills nu. Eftersom sambon super så har jag nog varit lite kort och distanserad mot honom, måste hålla lite distans för att klara mig liksom. Men faktiskt jobbat på att inte skälla, inte gnälla eller vara sur. Att han dricker är inte mitt ansvar, så har jag försökt tänka. Mitt ansvar är att just nu hålla mig nykter och överleva liksom.
Igår stor släktträff 20 mil bort, jag körde både dit och hem. Nykter. Idag har jag druckit folköl, vansinnigt dumt! Inte så många, stoppade, la mig i tio minuter och drack sen lite kaffe, känner mig helt ok nu. Han har nog dragit en 14 - 16 starköl och somnade kvart i sex.
Imorgon fyller hans dotter som bor här 20 år. Jag har medvetet försökt lägga ansvaret för kalas osv på honom, det är hans dotter (hon och jag kommer inte överens av olika anledningar, för komplicerat att dra här) och det tycker jag han borde kunna fixa - det är ju hans barn. Naturligtvis hjälper jag till men huvudansvaret måste väl ändå vara hans?
Nu idag har han varit allmänt stressad, sur, grinig, smällt i dörrar och fräst. Visst, han har kört en diskmaskin, plockat bort lite tvätt, röjt diskbänken. Sånt där man gör varje dag. Men han känner (kände sig innan han däckade) jättestressad och allt är visst skitjobbigt. Egentligen tror jag han är stressad för att jag inte beter mig som vanligt, han märker av en förändring, att jag liksom ändrar spelplanen.
20-åring har gett sig av, sambon sover helt utslagen. Gick bort till Netto, handlade lite kakor och grejer. Ska snart städa klart huset så vi kan ta in gäster imorgon. Även fast det är som det är med 20-åringen och mig, även om han/jag super så ska ungen naturligtvis ha ett vettigt 20-årskalas, eller hur?
Vet inte vad jag känner, men ska se till att huset ser hyfsat ut imorgon, att det finns fikabröd och baske.mig om jag inte ska blåsa upp en och annan ballong också.
Jaha - så är livet hos mig ikväll. Som sagt, vet inte vad jag ska tänka. Så jäkla lustigt och tragiskt, patetiskt. Tror jag är "klar" med det här med alkohol för fy fan vad det förstör precis allting!
Kram på er!

Taesa

... men skrev till en kille sambon har som vän på FB. Han är nykter alkoholist och jag vet att han hjälpt sambon förut att dra med honom på AA-möten osv. Har aldrig träffat denna människa men tänkte att jag måste göra något. Far så jävla illa av att jag tänker bli nykter, känns som att jag bara lämnar sambon där i all skit. Fan!

Du ber om hjälp för att du bryr dig om din sambo, inget att skämmas för!
Dessutom av en som vet om din sambos alkoholproblem.

Jag tycker inte det är konstigt alls, hoppas att FB-vännen agerar...

Håller tummarna! ??

Taesa

Försökte verkligen prata med sambon i morse, utan att anklaga eller vara arg. Verkligen försökte förklara att vi måste gör något åt det här drickandet. Att vi blir fysiskt dåliga, att vårt förhållande förstörs osv. Förklarade ingående att jag innan jag träffade honom gått en behandling på ett år, att vi gick in i vårt förhållande med att jag var nykter, att det var extremt viktigt för mig.
Verkligen försökte prata med honom, trodde jag nådde fram. Kändes bra. Höll 20- årskalas och det gick också bra. Åkte ut till hästarna, passade på att plocka av de sista fläderblommorna i hagen för att göra saft. Kommer hem, han fixar mat och jag fixar saft. Helt plötsligt kommer han och trycker en öl i näven på mig, säger lite typ kärleksfullt att "här har min lilla tant". Naturligtvis klarar jag inte att stå emot. Sen kryper det fram att han har en "nödpåse" med öl i garderoben. Vad bra säger jag som totalt tappat allting - då dricker vi upp den!! Delade upp ölen, det här är mina och det här är dina. Gjorde nog honom lite bitter att han inte fick ha allt för sig själv!
Är så trött. Han har somnat i vanlig ordning och jag sitter uppe och bara gråter och försöker hitta en lösning på allt! Blundar och försöker tänka på mina hästar. På att jag ska träffa min dotter på tisdag. På att jag ska till IKEA på fredag.
Det här funkar ju inte. Åh så ledsen jag är!

Taesa

Det känns för jävligt. Men jag överlever, skam den som ger sig. Det värsta är att jag är så arg, så vansinnigt förbannad. På mig själv, på livet men mest av allt på honom! Nån slags irrationell ilska, typ: "Hur fan kunde han lura mig att flytta hit, hur kunde han sabba min nykterhet, hur kan han vara så jävla egoistisk och bara tänka på sitt eget supande." Osv osv. Känner mig lurad, sviken, besviken.
Samtidigt vet jag ju att det är mitt eget ansvar så det är dubbelt liksom.
Är på jobbet nu. I eftermiddag ska jag skingra tankarna med att åka och plocka jordgubbar.
Jo förresten - han sa i telefon idag att han ska vara nykter denna vecka. Antar att han menar fram till fredag. Vi får väl se hur det blir med det.
Åh jag hör hur bitter jag låter - Förlåt. Men får väl acceptera det just för stunden. Få ur mig det här och sen vandra vidare på min krokiga väg. I slutändan ska jag fixa det här. Jag ska!

Ansa

Vi ska fixa det här! Vi stöttar varandra på vägen?.
Jag var inte nykter igår, men idag är jag det.
Ska på anställningsintervju i em.
Nu jäklar ska jag återta kontrollen över mitt liv.
Heja dig idag!?

Taesa

Vad skoj med anställningsintervju ? Hoppas det går bra!
Ja nu jävlar kör vi och får lite ordning på våra liv! Tack för peppet ???

Taesa

Helt nykter kväll trots att det är löningsdag - känns bra. Fuskat lite och tagit en sömntablett (propavan, dom är ju snälla). Behöver sova känner jag.
Imorgon ska jag ta ut 3000 kr och lägga i mitt lilla kassaskrin. Lär bli pank hela månaden men jag ska inte röra dom. Så ska jag göra några gånger nu. Vill ha en liten nödkassa utifall något händer. Det får mig att känna mig trygg!
Nu ska jag sova lite - så skönt! ???

Du har ett skönt go och ett jäklar anamma???

Är säker på att du fixar dina motgångar,
Håller tummarna och skickar en stor cyberkram med massa styrka????

Taesa

Mår ganska bra idag, sovit vilket är viktigt. Sitter i lunchrummet och funderar. Har så mycket konstiga tankar ibland som bara poppar upp. Det har jag haft länge, mer eller mindre. Nu behöver ingen bli orolig för jag är inte ett dugg suicidal, men när jag mår dåligt poppar det upp sån där saker som "Jag vill inte leva längre, jag vill bara dö. Jag hatar honom! Jag älskar honom! Jag älskar mina barn! Hur ska barnen klara sig när jag dött". Osv. Så knäppt!!!
Som sagt, jag mår ju trots allt ändå, under omständigheterna, ganska bra nu och kan hur som på något vis hantera när jag hamnar under isen.
I höstas däremot var det hemskt och då var jag nog egentligen självmordsbenägen på riktigt. Det var så läskigt hur knäppt man kan tänka. Mina barn är ju vuxna och bor alla på olika orter. Så kom det sig att vi en dag kunde sammanstråla allihop. Efteråt på vägen hem dök bara tanken upp: "Vad skönt - nu kan jag dö på riktigt, nu har jag träffat dom allihop och vi hade trevligt". Jag gick så i flera veckor, planerade, funderade. Sen bara försvann det tack och lov!
Vad vill jag då med det här inlägget? Vet inte riktigt, kanske påminna mig själv hur vriden hjärnan blir av alkohol, av mitt eget missbruk och av sambons. Hur sjukt det är. Så destruktivt! Ibland poppar tankarna upp igen men nu jobbar jag på att liksom slå bort dom, skratta lite elakt åt dom och tänka att nehej du dumma tanke - dig tänker jag sticka hål på!
Tänker inte utsätta mig för det här mer! För det är faktiskt så att imgen människa ska behöva må så, det finns alltid något att göra, alltid en väg ut. Kanske får man jobba på att hitta den, men det går! Som LeMarc sjöng - jag ska gå hel ur det här!
Kram på er ??

Taesa

Efter två dagar nykter bönade och bad sambon mig att inte bli arg om han drack öl... Vad gör man? Skrattretande!
Jag mår faktiskt oväntat bra ändå - fuskade och drack en a-fri öl igår. Vet att det är att tulla på gränserna, men hellre det just nu.
Ikväll ska jag jobba över lite, ta hand om mina hästkräk, fixa lite hemma. Imorgon blir det IKEA med dottern hela kvällen. Sen får vi se ??? Så skönt att vara pigg!

Taesa

Jag känner mig lite vilsen när jag skriver här på forumet, vet inte riktigt vilket forum jag hör till. Jag har ju dels alkoholproblem, men är även så otäckt medberoende. Väldigt dubbelt för mig... Funderar på att starta en ny tråd på anhörigsidan, känner lite att mina allra största problem just i stunden ventilerar jag bäst där. Men hur som så har jag ju börjat skriva här, nu är klockan för mycket för att starta en ny tråd och förklara allt från början. Så jag skriver här och hoppas det är ok ?
Nykter ikväll! Har varit på IKEA med dottern, hon bor ca 8 mil bort och till IKEA är det ytterligare ca 6 mil. Hade lite räknat ut det tidigare, det gäller att hålla sig sysselsatt när man är i största riskzonen. Sen stallet och ta hand om hästarna. Kom hem runt 22.30.
Sambon full men inte så full som jag förväntat mig. Trodde han skulle däckat redan. Men när jag kommer hem drar han i sig ett par öl till och sen är det som det är. Han somnar sittande i soffan, snarkar och har sig. Pratar, hojtar, skriker i sömnen. Typ vaknar till och börjar yra - är kissnödig och ska pinka. Ställer sig för att pinka på en gungstol i vardagsrummet, när jag säger till honom försöker han, med misslyckat resultat, öppna altandörren för att pinka där ute. Ryter i och får honom att gå på toa, som vanligt folk. Nu är han i köket och styr med jag vet inte vad...
Ägnat senaste timmen åt att bara sitta och betrakta honom. Så här patetisk blir man alltså när man super? Nu är han ju väldigt illa där an men jag tänker att är jag ens en tiondel i närheten av honom så tänker jag aldrig någonsin mer röra en droppe alkohol. Ganska nyttig upplevelse det här faktiskt.
Imorgon har han lovat att vi ska gå på en hederlig gammeldags bondauktion några mil bort. Vi måste vara där kl 10. Vet att det inte kommer bli något. Har bestämt mig för att åka själv ? Det är slut på att sitta här och låta alkoholen styra. Jag tänker återta mitt liv - precis så som jag vill ha det. Känns riktigt bra just nu trots allt. Har tagit mitt beslut, nu är det över och förbi med ölen!
Så går mina funderingar inatt, glad på något konstigt sätt mitt i misären.
Kram på er!

Anxiete

åt dina beslut ??????
Du väljer dej själv och ditt välmående , det kommer att gå så bra för dej !
Kram ?

Benguela

Vad stark du är Taesa! Jag är verkligen imponerad av din kämparanda!

Det verkar vara hög tid för dig att gå vidare i livet.
Du har inget att förlora, det känns som du bara ska ta beslutet att lämna.
Om du vill ha tillbaka ett normalt liv så är det inget att vänta på.

Din sambo skulle kanske vakna upp också och inse vad han håller på att förlora. Han är en vuxen man och får ta ansvar för sitt eget liv.

Du är en människa som är värd ett normalt och anständigt liv.
Vet dina barn om hur du har det?

Kramar???

Taesa

Det betyder mycket - att få svar. Vet egentligen inte om jag är så stark, men måste göra något. Sitter jag kvar så här så tror jag att jag dör. Om inte fysiskt så känslomässigt.
Usch, har en förmåga att vakna tidigt oavsett hur sent jag lägger mig. Har sovit gott men alldeles för få timmar. Trött idag men med koffein kommer man långt ?
Ibland mår jag verkligen skit och känner mig som en urvriden äcklig gammal disktrasa. Ibland känner jag mig positiv och stark. Åker verkligen berg och dalbana!
Men tänker att det hänt mycket med mig bara senaste veckorna! Positiva saker. Livet känns inte tröstlöst längre, det finns vägar att gå, saker jag kan göra. Det är som att jag vaknat till och ruskat på mig liksom.
Funderar mycket, tänker på vad vi pratade om under behandlingen jag gick. Tror det är bra att fundera och reflektera. Något jag tänkt på idag är det där konstiga att jag alltid haft alkoholmissbruk runt mig. Är det inte jag som druckit har jag varit medberoende. Suttit i så många sjuka förhållanden. Konstigt det där med min relation till A, verkar som om det alltid måste finnas med i bilden på något vis.
Ska snart komma igång lite, fixa disken och plocka bort sambons ölburkar sen igår. Duscha, raka benen, klä på mig något fint och sen ska jag åka på auktion! Hoppas hitta något fynd ? Sambon sover - han får väl ligga där och snarka. Och vet ni vad? Just nu bryr jag mig inte vilket är skönt. Hans liv är hans ansvar, mitt liv är mitt ansvar. Och idag ska jag ha en bra dag!
Kram på er ???

Taesa

Tack för ditt svar. Vet bara inte riktigt vad jag ska svara. Allt känns så "stort" på något vis. Nöjer mig just nu med att jag tänker må bra idag. Men du har så rätt så rätt. Hoppas det går bra för dig! ? Kram

Skönt att din energi håller i sig och att din dag blev bra?

Gjorde du något fynd på auktionen?

Kram