av Denhärgången

33 helnyktra dagar.
Bråkade med min pojkvän, skulle trösta mig med en folköl.... Krasch.
Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att ha ett riktigt liv.
Känner mig mindre ensam när jag läser om alla er.
Dag 2 idag. Nu kämpar vi.

Tomen
tors, 2018-10-04 - 13:13

33 dagar var ju jättebra gjort. Är också tillbaka på dag 2, men höll bara 12 dagar denna gången. Kämpa på, så kommer du upp i 33 nya dagar :)

Denhärgången
tors, 2018-10-04 - 19:28

Hurra för dina dagar, både förra 12 och nya 2.
Jag är jätteglad att jag Äntligen förstått att jag aldrig kommer kunna dricka lite eller måttligt, det är bara avstå helt som kan rädda mig. Och återfall är väl en naturlig del av den resan. Försöker ta ansvar för ångesten den här gången, fått återberättat allt jag gjorde, lyssnat på hur det känns för andra att se mig försvinna i dimman. Hoppas med allt jag har att det här var sista gången.

Denhärgången
fre, 2018-10-12 - 07:59

Så, börjar få kläm på hur forumet funkar. Det här är alltså tråden om min resa. Borde valt en mer catchy rubrik, men fortsätter väl skriva här, och hoppas någon vill titta in.
Dag 9 sedan senaste återfallet. Jag känner inget sug. Alkohol är numera bara förknippat med ångest, jag har inte längre några illusioner om att det kan få mig att må bättre, och förhoppningsvis kan jag fortsätta påminna mig om det.
Det är snart ett år sedan jag lämnade mitt äktenskap och påbörjade resan mot ett friskare liv. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som har hänt, vad det är som är så jävla i grunden felkonstruerat i min person. Men jag märker att jag blir tryggare, lugnare, väljer livet lite mer för varje dag.
Jag försöker bryta min ensamhet. Tvingar mig själv ut i sociala sammanhang, men jag lyckas ändå aldrig riktigt prata med nån. På tisdag ska jag våga besöka ett AAmöte. Så, nu har jag skrivit det, nu blir det verklighet.
Tar gärna emot tips på andra sätt att fylla på mitt liv med människor.

Picklad
fre, 2018-10-12 - 13:48

Ensamheten och ångesten är svår. Hoppas att du kommer iväg på mötet och kan känna att vi andra faktiskt finns på riktigt även om vi liksom inte syns.
Tänker på dig! Själv kommer jag nog inte å klara kvällen. Utan alkohol alltså. Så mycket skit från jobbet som kräver mer än jag har att ge just nu.
Kram
Vi

Denhärgången
fre, 2018-10-12 - 14:40

Styrkekram till dig. Jag hoppas du står ut med din kväll. Förstår dig, ibland orkar man ju bara inte med.
Du får gärna berätta mer om vad det är som tynger så på jobbet, jag lyssnar gärna.
Önskar dig all kraft att hitta andra sätt att kanalisera och distrahera. Annars åtminstone en ångestfri morgondag.
Själv har jag haft en totalt improduktiv arbetsdag, måste ändå gå med på att ta helg och acceptera besvikelsen över mig själv. Det blir ju snart ny vecka, nya chanser.

Tomen
fre, 2018-10-12 - 17:32

Otroligt bra gjort att så snabbt gå tillbaka till nykterheten igen. Är själv på precis samma våglängd. Finns inget som heter måttlighetsdricka för mig. Måste avstå till 100%. En folköl så trillar jag. Är nu inne på 11 dygnet utan. Känns bra, men får inte bukt med ångesten. Men så otroligt bra av dig att du tar dig till ett AA möte, håller varenda tunne jag har för att du ska få ut ngt av det. Lycka till och kämpa på.

Tomen
fre, 2018-10-12 - 17:32

Otroligt bra gjort att så snabbt gå tillbaka till nykterheten igen. Är själv på precis samma våglängd. Finns inget som heter måttlighetsdricka för mig. Måste avstå till 100%. En folköl så trillar jag. Är nu inne på 11 dygnet utan. Känns bra, men får inte bukt med ångesten. Men så otroligt bra av dig att du tar dig till ett AA möte, håller varenda tunne jag har för att du ska få ut ngt av det. Lycka till och kämpa på.

Denhärgången
sön, 2018-10-14 - 14:50

Jag känner hur det kommer igen. Börjar som att jag känner mig livrädd inifrån, tvivlar på verkligheten, som att psyket bara ska falla och fortsätta falla. Hjärnan speedsurrar, hela framtiden spelas upp och den är körd, jag kommer aldrig orka. Jag ska inte bedöva det, jag ska fortsätta kämpa. Jag är så jävla inihelvetes trött på att bli starkare, ensammare, starkare. Jag längtar efter dagen jag har någon mer att vända mig till än mig själv. Kära universum, lova att den kommer.

Denhärgången
mån, 2018-10-15 - 11:25

Dagens tacksamhet att jag kämpade mig igenom ångestsöndag utan att dricka. Jag gick och kände på min exmans bib, men lät bli den.
Jag fastnar hela tiden i långa tankeloopar om hur livet borde vara. Det kanske är såhär, tänker jag, att eftersom det hör till mitt yrke att observera och fantisera om andras liv, går det där mönstret lite överstyr när jag jobbar ensam för länge. Jag blir avundsjuk på nästan alla, föreställer mig hur andra har sina tickande liv och vet vad dom håller på med. Jag mår bra när jag kommer fram till att jag får skita i tävlingen, när den tanken verkligen får utrymme känns allt så enkelt, det finns ju inget mål, jag kan ju bara låta bli att jämföra mig och acceptera mina livsval.
Jag läser om overklighetskänslor, och att en strategi att hantera är att bara acceptera. Jag provar det lite försiktigt. Det här är min värld och så känns den.
Jag undrar om jag lägger orimligt mycket tankeverksamhet på att försöka få grepp om existensen. Jag behöver hitta ett sätt att förhålla mig och hålla fast vid det. Jag är väldigt rädd för att leva i ett tomt universum.

Öltunnan
mån, 2018-10-15 - 14:47

och Själarnas resa av Michael Newton kanske kan vara något för dig? Spännande om vår existens.

Denhärgången
tis, 2018-10-16 - 11:47

Andas mod inför mitt första möte. Egentligen inte nervös för hur det kommer vara, bara som vanligt stirrig över ny social situation. Jag kommer göra fel, inte hitta dit, inte kunna koderna, jag är ett UFO.
Tack för boktipset, öltunnan. Ska försöka få tag i den, verkar intressant.

IronWill
tis, 2018-10-16 - 13:23

Ditt 10:e inlägg. Är inte det vad vi gjort världen till? Ett ställe där vi desperat försöker övertyga alla inkl. oss själva att vi är lyckliga? Vi ska ha allt och klara av allt och se lyckliga ut medan vi gör det. Jag vet av ...skäl vad som gömmer sig bakom många lyckliga fasader. Ingen mening att vara avundsjuk på någon. Det bästa vore att fokusera på vad man själv mår bra av utan att förden delen bli narcisisstisk. De allra flesta finmålade fasader har en bakgård med diverse sopor. Jag har inte nått upplysning själv på långa vägar, så gör inte som jag gör, gör som jag säger :)

Sannah
tis, 2018-10-16 - 15:08

Du bryter isen genom att dela med dig. Vi är många som kämpar. Fler än vi anar känner precis som du. Hjärna lurar oss genom att tro att vi är unika i att känna och vi vill där igenom fly och döva istället för att stå ut.
Prova att meditera strukturerat tex med vägledda meditationer tips Insight timer.
Kram till dig!

Denhärgången
ons, 2018-10-17 - 07:59

Ja, det stämmer ju, och jag vet ju också egentligen att den där avunden är verklighetsfrånkopplad, jag vill ju inte ens ha det där livet, jag har ju valt något helt annat.
Det är svårt att komma bort ifrån den massproducerade bilden av lycka. Eller att det går bra när jag är trygg och sund, men jag använder det som en flykt när jag får ångest - "om jag bara hade ett vanligt jobb, om jag lyckades med kärnfamiljsprojektet, om jag bara bodde i en villa..."
Det är svårt att nå varandras verkligheter, man möts ju aldrig.
Jag har också tänkt på att jag använt alkohol som en slags punk mot det där - jag måste inte leva efter nån mall, jag är fri att göra som jag vill, blablabla. Och att jag borde kunna hitta det där som en styrka i mig själv istället, nykter.
Jag snuddade vid en enorm kärlek till mänskligheten igår på mötet, jag har tappat det där lite i min personliga kris och kamp. Jag vill ha fler människor att tycka om.

Asterix
ons, 2018-10-17 - 16:34

Just idag har jag varit nykter 2 månader. Just idag orkade jag inte stå emot. Jag trodde jag kommit över det värsta men icke. Gick som en radiostyrd robot till systemet och köpte en halvpanna sprit. Hann knapt innanför dörren hemma innan jag tog första glaset.
Faan vad jag hatar sprit.
Men jag kan inte låta bli.
Jag har gått på massor av AA möten fått medalj för en månad men ändå sitter jag nu här oc

Denhärgången
tors, 2018-10-18 - 07:35

Ja, det var ungefär så det var för mig också. Tänk att det är så jävla lätt att bara sluta tänka, sluta orka.
Hur mår du idag? Jag hoppas att du kan förlåta dig själv och vara snäll mot dig. Allt du byggt upp finns kvar, dina två månader räknas lika mycket för det.
Är det såhär det kommer vara, att man tror att man är säker, att man byggt upp tillräckligt mycket för att resonera bort det, och så kommer det ändå kunna slå till när som helst? Hur länge då? Blir det lättare?
Hur skyddar vi oss från plötsliga attacker när vi inte kan lita på våra egna hjärnor?
<3

Carina
tors, 2018-10-18 - 09:33

Du snubblade igår och jag tolkar det du skriver som att du besviken på att det hände. Hur mår du idag?

Nu har du möjlighet att påverka nästa steg. Antingen blir detta ett tillfälligt bakslag och du tar ett nytt beslut om att fortsätta din förändring där du var. Eller så blir det en längre process... Vad känner du att du kan göra idag så det blir bästa, möjliga för dig?

Vi finns här!
Med hopp om att du mår ok!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Denhärgången
lör, 2018-10-20 - 18:36

Ångest igen, sliter sönder hjärnan, herre helvetes jävla kuksatan varför kan det aldrig bli tyst där uppe.
Hade sån jävla lust att stänga av det med lite a, bara några folköl, det kan jag ju (NEJDETKANJAGINTE)-
Men jag gick inte till affären. Jag hade en starkare röst som målade upp en bild av personen jag vill vara. Okej. En sekund i taget, andas genom ångesten, acceptera tjatet i skallen, sätta igång middagen, drömma om kärleken.
Hoppas ni andra också tar er genom helgen.