Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Lim

Usch vad tråkigt. Men vet du. Du har tagit ett stort steg idag ändå. Du har ringt om en lägenhet och stoppade din sambos byggplaner och sa sanningen. Och han reagerade precis så som han inte ska.. Genom att sticka iväg för att dricka. Exakt det som gör att ni har problem överhuvudtaget. Du har all rätt på din sida.

Gud vad jag känner igen mig i att vara den enda som tänker på barnen i det där läget. Mannen sticker utan en enda tanke på sitt ansvar och som mamma är man kvar med ledsamhet, ilska och ångest som man måste trycka bort för barnens skull. Det är så orättvist!

Min man är också ute och dricker så min rädsla är att han ska komma hem mitt i natten och bråka eller väsnas. Hatar detta.

Vi är sorgligt nog många kvinnor runt om i landet som bär på exakt samma rädslor och känslor precis exakt nu. Vi förtjänar bättre.

Styrkekramar vill jag skicka dig. Hoppas vi har något glatt att skriva imorgon när det är en ny dag.

Nykteristen

Åhh jag lider även med dig. Det är sån jobbig känsla när man vet att de är ute o dricker, man försöka stoppa barnen i säng så de sover ordentligt o tungt innan de anländer och sen ligger man själv vaken...somnar till ibland men väldigt oroligt o så lyssnar på varenda ljud för o kunna höra om han kommer och i vilket skick han är i. Låtsas sova när han öppnar sovrumsdörren alldeles för högt i hopp om att då kanske han inte gör nåt eller säger nåt!

Hoppas innerligt för oss båda att natten blir lugn....hör har han iallafall flyttat ut från sovrummet på egen begäran så slipper de höga snarkningar och stanken av gammal sprit....man ska väl glädjas för d lilla!

Stor styrkekram även till dig <3

Lim

Ryser nästan av att vi kan ha det så lika så många av oss. Exakt sådär har jag det också. Ligger still som en pinne och lyssnar efter ljud. Som om det skulle hjälpa. Vill han störa så gör han det. Låtsas jag sova djupt kommer han och drar i mig.

Vi sover inte heller i samma rum. Av den här orsaken. Men han fattar inte ens det utan tycker att vi har problem FÖR ATT vi inte sover ihop. Försökt förklara hur jag känner angående det här med att ständigt bli väckt men det går ju inte in.

Känner redan nu ångest inför att lägga mig. Hatar att leva såhär. Och så tänker jag att om han ska bråka inatt så ska jag göra si och så. Men problemet nu är att barnen vaknar ju också. Så jag ber att han inte är så full att han inte kommer ihåg hur fel det blir om han försöker väcka mig.

Min man var ganska lågmäld idag och distanserad och det kan betyda bråk inatt eller så betyder det att polletten ramlat ner och han från och med nu låter mig vara.

Tänker på dig och alla i samma situation. Det är så sorgligt hur vi försöker anpassa oss till ett sånt här liv. Att behöva ligga oroligt i sängen. Så ska inte någon som säger sig älska en tvinga en leva ☹️

Kram igen och hoppas vi skrivs imorgon

Nykteristen

Ja, jag håller helt med dig....d är egentligen sinnesjukt hur lika man kan leva och framförallt detta lika beteende hos våra alkoholister! Skrämmande...:.

Hur va natten för dig? Här kom han hem runt 2-3 tror jag, men va helt tyst o somnade på
Soffan. Vilket jag är sååååå glad för. För d kunde lika gärna att brutit ut i världens grej efter gårdagens jättegräl.

Men han verkar ha fattat att jag är på väg bort, då han sa att jag ändå ska flytta så d spelade ingen roll att fixa boende för en kompis som ska flytta hit då han lika gärna kunde dela boende med honom.....men jag vet inte, många ggr har d varit samma sak. Det är lugnt nu iallafall o vi kan prata alldagligt utan att skrika på varandra. För gårdagen va skit, riktigt skit!

Lim

Å vad skönt att han bara gick och lade sig även om han kom sent.

För mig var det ett helvete. Bråk och skrik och ledsna barn kl 4 på natten. Har skrivit i min tråd som ligger i det vidare livet "alkoholist och nykterist i samma kropp" heter den.

Längtar till han inte bor här längre. Mår så dåligt hela familjen nu.

Hoppas ni får en lugn dag idag ♥️ jag har bara så ont i magen..

Nykteristen

Åhhh jag får en sån klump i magen av tanken på hur du hade det inatt....man blir så arg, ledsen och besviken. Där o då skulle man vilja göra allt för att d bara tar slut!

Har han vaknat o mött varandra?

Här går allt bra så länge barnen är med, men märker irritation så fort de inte är i närheten....men idag känner jag mig mer stabil än igår så tar d inte så hårt med hans ilska. Försöker bara intala mig att d är HAN o inte jag! Ska omfamna mig av familj o min närmsta vän idag, behöva tanka lite kärlek!

Hur har du det på d sociala?

Lim

Det låter jättebra att du tankar kärlek av de som bryr sig om dig. Man behöver det för att orka.

Jag har också varit med familj och ska det imorgon med. Få lite glädje på andra håll. Har tack och lov många runt mig som bryr sig och stöttar. Det gäller bara att våga öppna sig.

Jag ignorerar min man. Känner just nu att det är antingen det eller att skälla ut honom. Så jag väljer att strunta i att han finns. Men det är vidrigt att ha det såhär.

Letar frenetiskt efter lägenhet åt honom. Suck.

Ska aldrig nånsin ha en relation med nån som dricker. Aldrig.

Nykteristen

Vad skönt att även du kunnat få en bra dag med vänner o familj <3
Som du säger d gör att man orkar fajtas o kanske tillslut når sitt mål!

Här är d jättesvårt med lägenheter, oftast måste man stå i kö iallafall 4-5 år o d har int sJag gjort så chansen till en bra lägenhet är minimal..

Nä. Att inleda ett bytt förhållande med en man och därmed även lita på personen ifråga har jag väldigt svårt att se framför mig. Att lita på att den personen svarar ärligt när d kommer till alkohol....då känns d enklare att vara själv. Jag må inte va speciellt gammal men så långt har jag kommit o så lurad o bedragen har jag blivit att ett nytt förhållande kommer inte på tal om hos mig.

Nykteristen

Vad skönt att även du kunnat få en bra dag med vänner o familj <3
Som du säger d gör att man orkar fajtas o kanske tillslut når sitt mål!

Här är d jättesvårt med lägenheter, oftast måste man stå i kö iallafall 4-5 år o d har inte jag gjort så chansen till en bra lägenhet är minimal..

Nä. Att inleda ett nytt förhållande med en man och därmed även lita på personen ifråga har jag väldigt svårt att se framför mig. Att lita på att den personen svarar ärligt när d kommer till alkohol....då känns d enklare att vara själv. Jag må inte va speciellt gammal men så långt har jag kommit o så lurad o bedragen har jag blivit att ett nytt förhållande kommer inte på tal om hos mig.

Nykteristen

Vaknade upp o där ligger han bredvid, frågar varför han ligger i den här sängen. Ja, han fick ont i ryggen men sen ska vi ändå prata ut om allt...d ordnar upp sig, bara en lite jobbig period just nu men mkt blir bra snart! Jo du, inte fasen blir mitt humör på topp och redan där känner jag att just humöret är förstört för resten av dagen. O det blir inte bättre av att båda barnen närhetstörstar sin mamma deluxe. Den ena hänger i byxorna gråtandes och säger mamma och den andra frågar konstant om vi inte kan leka...vilket jag helt förstår att han vill och jag hatar mig själv som säger nej, snart, om en stund, men inte nu HELA tiden just för att lillasyster inte kommer låta oss leka...testad enämligen i ca 5 min innan hon brakade loss o blev såååå ledsen. Sen till råga på d ligger d leksaker överallt, stökigt som bara den, mannen ligger i soffan och kollar serier....vilket är jobbigt eftersom barnen låter så mkt och det ser ju ut som F i huset! Mellan varven berättar han hur dåligt han mår över hela SIN situation med dåligt jobb, dåligt betalt och dåligt hemma. Nä men min väg går som på räls absolut! Ska bara ta hand om barn, gå i skolan, jobba, ta hand om hus med allt vad d tillhör och ta hand om en allt som oftast full man undertiden som jag letar lägenhet febrilt för att slippa undan detta skit...tack som frågar! Ahhhhhh skulle bara vilja ge bort barnen 2 dagar o va helt själv på ett hotell med spa. Men d går inte, för har ingen att lämna barnen till och det lilla barnet kan inte sova utan sin mamma då d blir ett jkla liv nattetid. Men det är ingen som vill hjälpa mig med henne så hon kan sluta amma nattetid så då har jag henne på mig 24/7. Känns som att om avlastningen inte kommer snart så kommer jag att fallera då mitt tålamod inte finns längre. Men säger jag d till nån så skyller dom ändå på att mannen borde kunna steppa upp o hjälpa till eller att jag borde lämna idioten som de flesta kallar honom. Vilket inte heller är så kul att höra för även om han nu må va d så är d ändå mannen jag har barn med.
Så trött på allt och alla

Nykteristen

Nånting säger mig att d kommer dröja ett tag tills jag kan flytta. Hela avloppssystemet på huset har gått sönder. Så de pengar jag tänkt lägga på flytt måste jag o vi ta till att laga d. Såklart även hans pengar men även mina o d känns som att stenen som hänger runt min vrist bara blir tyngre o tyngre....kommer jag bli fast här för resten av mitt liv? Kommer jag vänja mig in i tanken igen på ett liv med denna man? Jag vill inte, känner mig fångad i mitt egna hem.....

Lim

Usch vilken jäkla otur med avloppet... Vilken ironi.

Men du kommer inte bli kvar med honom resten av ditt liv. Även om du inte känner det nu så tror jag att var dag som går är ett steg närmare lösningen. Ett steg mot frihet. Vissa saker tar bara sån himla tid av nån anledning.

Förstår att du känner dig helt fängslad just nu. Men måste en flytt kosta mycket? Dina barn är så små att ni kan ha en liten lägenhet utan att det ens skulle behöva kännas litet. Till och med ett stort hus kan kännas trångt när man delar det med en aktiv alkoholist. Förstår att det är lätt för mig att skriva men ge inte upp hoppet. Du blir inte kvar med honom resten av livet. Du har frigjort dig steg för steg under lång tid så det finns inte en chans att du "råkar" bli kvar med honom.

Vill du fortfarande lämna honom så kommer du att göra det så småningom. Fortsätt visualisera dig det livet när det känns svårt.

Laga avloppet och hitta sedan en liten lägenhet. Om du vill lämna honom så kommer du att göra det förr eller senare.

Fattar att mitt inlägg inte hjälper så mycket i den situation du är i. Men jag vet i alla fall hur det känns att känna som du gör. Man känner sig så maktlös och det är så orättvist att behöva leva med den känslan.. ☹️

Kram till dig ?

Nykteristen

Tack,, nä en liten lägenhet räcker. Men inte ens d finns. O finns d så är d inget bra område som jag vill utsätta mina barn i att bo eller för delen så vågar jag inte bo i de områdena pga kriminalitet o gäng...
Jag SKA ta mig härifrån, vill inte ha d såhär som jag har d...olyckligt, genuint olycklig är ordet för hur jag känner mig. Han i garaget med en öl o en cigg pratandes i telefon. Jag liggandes bredvid sovande barn eller själv i soffan undrandes hur han kommer va när han kommer in. D kryper i kroppen på mig...
Jag skriker inombords o vill ut!

Lim

Fy vad tråkigt och fel att det ska vara så svårt att kunna lämna nåt som man far illa av.

Ibland undrar jag hur våra män funkar. Din man i sitt garage. Min man ute med kompisar. De lever liksom redan ett eget liv på sidan av familjelivet. Känns som de vill ha kakan och äta den.

Är det omöjligt för dig att bo kvar i huset och han flyttar?

Hoppas en lösning dyker upp... Privata hyresvärdar kanske?

Nykteristen

Jag vet inte, han säger att han ska ha huset men jag kan bo kvar tills jag hittat nåt för han vill inte ställa mig på gatan med två barn...sååå d är ju snällt ?

Men alltså, jag vet hur du är.....men jag orkar inte va snäll längre mot honom. Samtidigt när jag slänger ur mig dessa ord som jag vet gör att han blir fly förbannad över (nykter som onykter) så känns d så jvla befriande men ändå får jag lite ångest över det. Dock får jag tillbaka sjukt elaka ord om d mesta så kanske inte ska ha den känslan.
Som nu t.ex 45 min innan han ska börja jobba så går jag ner o berättar att d är nog dags att gå upp...vaknade av att jag va sjukt kissnödig o märkte då samtidigt att han inte va uppe. Gick ner 15 min senare för o säga att hallå, ska du inte till jobbet? Märker då att han nästan sluddrar...blir så förbannad så säger jaha ska FU till jobbet eller har du supit dig så jvla full i garaget att du inte klarar av jobbet. Varpå han flyger upp ut soffan, in på toaletten o skriker vilken f***a jag är. Efter d börjar människan att DAMMSUGA (???!!!!) för att d är så smutsigt överallt eftersom JAG aldrig kan hålla iordning på hemmet som den f***a jag nu är! Alltså???
Sen efter d skriker han nerifrån att jag ska då inte säga nåt som inte ens har ett jobb utan lånar till allt som jag köper....försök o fixa ett normalt jobb innan du säger nåt. Jag pluggar o är klar till början av nästa år.
Kommer sen upp o berättar att han allt ställt alarmet, pratar ashögt. Säger då tyst att prata försiktigt, barnen sover...varpå han skriker ? Barnen sover, barnen sover....allt handlar ta mig f*n om barnen jämt jämt jämt! Bara barnen aldrig mig!
Det är så infekterat hela denna miljö i detta hem!

Nu har jag krupit ner i min säng o ska sova en stund till, bra start på dagen eller?!

Lim

Det var ju egentligen snällt att du kollade så han var vaken. Du ska ju egentligen inte behöva tänka på det. I din frustration över att du inte kan flytta direkt är det inte konstigt om din ilska sipprar ut.

Jag har ju alltid varit och är fortfarande väldigt försiktig med vad jag säger. Några gånger har jag använt hårda ord men väldigt befogat. Annars är jag mest tyst. Mannen har sagt hemska saker men jag har inte sagt nåt tillbaka. Antar att det dels inte är mitt sätt att göra som han men också för att jag inte vill att han ska ha nåt "på mig". Eskalerar gräl är det pga honom och dagen efter bråk så behöver jag inte ens säga förlåt egentligen. Dessutom skulle grälen nog bli helt enorma om jag sa mina tankar högt.

Däremot har jag mkt instängd ilska. Så mycket jag skulle viljat säga och skrika åt honom men bara svalt. Usch. Det är inte alls nyttigt.

Vilken himla trist start på din morgon. Hoppas dagen fortsatt bättre. Min man är på väg ut igen... Blä. Fattar inte hur hans kropp orkar...

Nykteristen

Ja, d är många år jag hållet på mig kan jag säga....har mest tagit hand om o hjälpt i alla dar. Senare år nu som jag inte orkat mer, som jag sagt d jag tyckt....dock endast dagen efter o inte när han är full o mitt i drickandet.
Men hur orkar han din man, blir trött bara av o tänka tanken. Men jag tänker, då måste hans vänner va likadana?
Här har mannen alltid jobbat inom restaurang o varit ute efter stängning, nu jobbar han inte k d längre o håller sig därför hemma. Dockär han intresserad av ett extrajobb inom restaurang o bar. Jag känner att d kvittar ju för min del, tar han d så varsågod!

Nykteristen

Idag hade han tittat på mig utifrån innan han kom in...jag hade sett glad ut när jag kollade tvn, när han hade öppnat dörren hade mitt ansiktsuttryck ändrats dramatiskt berättade han o undrade varför!
Ja, varför??!! Kanske för att jag måste va på helspänn o för o kunna tydliga alla hans signaler för o avgöra om han druckit. Om jag kan slappna av eller om jag ska va på helspänn....om han är på bra eller dåligt humör. Om han haft en bra eller dålig dag. Om han har jobbet kvar eller om han förlorat det igen!
Han blev förbannad över att jag inte bara kunde kasta mig i armarna på honom, ge honom en puss o frågat hur jobbet varit idag. Dock frågade jag det. Han svarade men 2 SEK senare hade han tydligen glömt d....mig ansträngde han sig inte ens för o fråga hur min dag varit. Hur bra det faktiskt varit idag, hur glad jag känner mig över min praktikplats och hur bra d känns med alla nya ”kollegor” han har ingen aning för han frågar inte han bara berättar om sitt egna....jag berättar aldrig för får bara massa uppmaningar till förbätttringar. Känner mig så ledsen, ända in i själsroten....m

Nykteristen

Onykter när jag kom hem...barnen satt i soffan! Blev asförbannad så han gick ut, drack satan o kom in efter en halvtimme skitfull. Nu sitter han på övervåningen o kollar djurfilm med sonen....
Just nu vill jag bara att klockan ska bli så pass mkt att vi kan sova.....