av Se klart

Andrahalvlek
tors, 2020-04-09 - 22:19

Det måste vara något som ligger nedärvt i män och kvinnor biologiskt.

Kvinnor håller ordning på hem och familj - kommer ihåg alla gympapåsar, tandläkartider, släktens alla födelsedagar. Och vi gör det av egen fri vilja. Till en början.

Män gör ”större projekt” som kräver viss teknik och praktiskt handlag, snickra verandor, gräver dränering, renoverar och tapetserar. Lagar mat också, men även det ska vara ett ”projekt”.

OBS: Jag generaliserar!

Ytterst handlar det nog om intresse. Kvinnor är väldigt intresserade av relationer, och vill vara alla till lags. Då glömmer man inte vantar, eller någons födelsedag.

Män är oftast intresserade av tekniska prylar, verktyg och maskiner, bilar. Vem städar och tvättar bilen? Min bil är åtminstone snuskigt smutsig både på utsidan och insidan. (Vi ska fira påsk ihop och jag vet att barnens pappa tar fram högtryckstvätten och sveper över min bil för han fixar inte att se fågelbajset. Sen muttrar han ”det fräter i lacken”.)

När vi separerade 2013 bodde barnen växelvis hos oss varannan vecka. Jävlar vad deras pappa fick steppa upp. Han hade tidigare inte ens gått upp och fått iväg dem på morgonen, eller lagat mat varje dag.

Och jag, som aldrig tapetserat, målat eller knappt använt en skruvdragare blev hyresgäst i en lägenhet - ett eget hus hade jag aldrig fixat.

En annan sak är tydlig. När äldsta dottern kom upp i nian-ettan på gymnasiet så började hon styra upp och fixa och dona. Sen dess har jag bara haft birollen på vartenda kalas vi har. Hon planerar och sköter allt - och tycker om att göra det.

Tyvärr gick det lite väl långt där. När de bodde hos sin pappa tog hon ett ansvar för sin lillasyster som hon absolut inte borde ta. För att hon tyckte att deras pappa inte var ”komplett” på många områden.

Vi har snackat jättemycket om detta. Att hon inte ska ta det ansvaret, agera ”extramamma”. Han får göra på sitt sätt, och allt man övar på blir man bättre på. Det har jag repeterat som ett mantra till henne i flera år.

Allt måste inte vara så perfekt. Och eftersom jag absolut inte är perfekt på något sätt så vet jag inte var hon fått den drivkraften ifrån. Det enda jag kan tänka mig är att den i grunden är biologisk.

Sen blir förvisso storasyskonet moget i förtid när de får ett handikappat syskon, men vi har varit noga med att hon inte ska ha ansvar för sin lillasyster. Vi har motat rejält där båda två i alla år. Lillasyster är vårt ansvar. Punkt.

Men det var bra att äldsta dottern flyttade till en högskoleort för 3,5 år sedan. Nu gör hon besök ibland i sitt barndomshem, men hon tar direkt kommandot i huset hemma hos sin pappa ? Han brukar säga lite skämtsamt till mig: ”Jag blev av med dig och ditt kontrollerande, men fick en dotter som är dubbelt upp”.

Själv är jag numer bara gäst i vårt forna gemensamma hem. Och imorgon ska jag sitta i en solstol på gräsmattan och njuta av solen medan de andra fixar maten ☀️

Torn
tors, 2020-04-09 - 23:04

Biologiskt,så måste det ligga till, exakt så är det här hos mig! Men jag tänker försöka steppa upp ändå.
Frugan har fått dra ett alldeles för stort lass under alla åren jag drack. Sköta klädtvätten kan jag dock glömma, jag är bannlyst i tvättstugan sedan jag en gång råkade färga alla kläder rosa och fått en massa kläder att krympa.?

Andrahalvlek
fre, 2020-04-10 - 11:56

Missfärgade och krympta kläder - det misstaget gör man bara en gång. Jag gjorde det själv när jag flyttade hemifrån. Min ex-sambo hade aldrig tvättat en maskin tvätt innan vi separerade. Han gjorde samma misstag.

Men allt man övar på blir man bättre på!

Andrahalvlek
fre, 2020-04-10 - 12:00

En gång när jag hämtade dottern i skolan hade hon nattlinne på sig. Jag höll på att skratta ihjäl mig. (OBS: inte inför henne) Hans svar: ”Det var jättefint, och hon ville ha det på sig.”

Men det var några år sedan, han har steppat upp även på den punkten faktiskt.

Men ärligt talat. Vad spelade det för roll? Nattlinnet var nytt och fint och förvillande likt en trikåkläninning. No big deal alltså.

Se klart
fre, 2020-04-10 - 14:53

Att göra lagom är bra träning för mig. Minns nu inte i vems tråd jag läste om detta att drickandet blir som egentid när det är svårt att hitta luckor för sig själv. Och dethär med att vara med- men ändå inte vara där, utan tankarna liksom som trassel i huvudet och någon sorts bakomliggande stress som har blivit nya takten i ens liv.
Jag tänker på alkohol de här dagarna, eftersom det dricks öl till lunch, vinförråden fulla, drinkar planeras. Det är - just idag- en ickefråga eftersom jag tycker att det är mer jobb att som tidigare ”reglera” drickandet. Än att avstå.
Istället för ”vilan” (hahaha) med att dricka, backar jag undan en stund och vilar på riktigt. Samlar ihop mig och tankarna, får lite kontakt med insidan, underströmmen. The reason of being.
Läser här. Blundar en stund. Låter skulderbladen sjunka ner.
Det senaste året, eller två åren har jag då och då tänkt ”hoppas jag inte blir för full” när det har handlat om fester, till och med middagar.
Så sorgligt att ha ett sånt stort moment av osäkerhet i livet, eller maktlöshet. Inte längre.
Nykter idag, mitt i verkligheten som den är.
Kram.

Se klart
lör, 2020-04-11 - 11:01

Jag tänker att många av oss har lite kämpigare dessa dagar som är så förknippade med alkohol, ledighet, ”tillåtelse” att få dricka nästan obegränsat.
Jag tyckte gårdagens kväll var utmanande. Märker att jag liksom tappar stringens och lite ork efter ett tag, känner mig samtidigt mer närvarande. Paradoxa känslor,
Det här är första stora helgen utan alkohol, jag testar samtidigt att ha lagom krav på mig själv och att låta andra hjälpa till. Det känns än så länge framgångsrikt, lugnare (för alla) jag tror jag stressat min omgivning med krav på perfektion, tusen rätter, varav fem hundra nya. Fyllda förråd, fint städat, blommor och deg på jäsning. MEN, det finns mycket i detta som jag tycker om, som jag övat och blivit bra på, som är glädje och avkoppling, som är att få lov att skämma bort mina barn vilket som känns som det mest meningsfulla som går att göra för pengar.
Det vill jag fortsätta med, men i en takt och ev dos som är rimlig. Och som inte blir kravfyllt för någon.
Att ha så högt ställda mål blir ju jobbigt för alla inblandade. Nu ska jag fortsätta öva på detta.
Sov länge i morse, vaknade med huvudvärk, tänker att det kan ha berott på choklad och godis jag åt igår. Nu har mitt goda kaffe gjort sitt. Och jag känner mig väldigt glad över min nykterhet. Tacksam att jag tagit ett beslut som just idag känns icke förhandlingsbart och att det här året kommer vara fullt av tillfällen som det här, första gången midsommar, jul. Jag forsätter dock men min strategi en dag i taget.
Nykter idag, det känns kanske inte spännande men på inget sätt tråkigt. Kram alla som kämpar, och alla som glider genom dagarna.

Pilla
lör, 2020-04-11 - 18:55

Jag är här och läser ditt inlägg och du påminner mig om att detta är min första storhelg också utan rus.Och gårdagen var verkligen Lång.
Du duger som du är se klart.Du är helt okej faktist?Kram Pilla

Andrahalvlek
lör, 2020-04-11 - 21:31

Jag har blivit otroligt kvällstrött. Kl 22 är jag dödstrött - även fredag och lördag. Ingen partystämning då direkt ? Speciellt tråkigt tycker jag inte att det är - jag gillar lugn och ro. Jag behöver det.

Kan det vara så att du och JoYo omedvetet förväxlar känslan av tråkighet med att det känns lugnt? Som om livet går lite långsammare och inte känns lika stormigt, på gott och ont.

Jag tror att det är en viss tröskel att ta sig över. Är man van vid 190 knyck så fortsätter man ofta springa även om man egentligen inte orkar.

Ungefär som ett litet barn som är övertrött men bara fortsätter springa i cirklar. Till slut måste man fånga in barnet i famnen, låta det gråta ut sin besvikelse, innan det slocknar som ett ljus.

Eller som när jag började träna mindfulness för ett tiotal år sedan och det kröp i kroppen av rastlöshet efter fem minuter - hur skulle jag fixa 20 min i sträck?

Jag beklagade mig för terapeuten. Jag var så besviken på mig själv, som inte lyckades ”prestera”. Hon svarade: ”Men det är ju precis det du ska träna på - att inte prestera utan bara vara”.

Jag lyckades till slut, men det krävdes daglig träning i flera månader. Och det funkar faktiskt. Dels som avslappning i akuta situationer, men mindfulness har också gjort mig mer närvarande i nuet i vardagen.

För mig låter det som du hittills har haft en härlig och nykter påskhelg med familjen ?

Kennie
lör, 2020-04-11 - 21:54

Jag tycker om ditt inlägg nr 264 där du skriver om att vara okej med att sakna de där lite gränslösa men inte urspårade festerna. Jag tror man behöver sörja vissa aspekter av alkohol för att kunna gå vidare, tycker inte att det är att romantisera. För mig är det en hjälp att höra om andra som inte bara har dåliga erfarenheter av alkohol men ändå väljer att sluta dricka.

Se klart
sön, 2020-04-12 - 02:54

Lite om längtan efter kul, lite som svar på både Kennies och andra halvleks kommentarer,
Det som jag upplever (ibland) är riktigt tråkigt. Det är helt ok, och inget jag förväxlar med lugn eller lägre tempo. När jag låg i sången ikväll och nattade mitt barnbarn tänkte jag på hur glad jag är över livets alla fester- MED- alkohol. Jag kommer inte att romantisera det på samma sätt här, som jag gör i mina egna tankar, vid sällsynta tillfällen.
Längtar inte (eller grottar iaf inte ner mig i de tankarna) men är otroligt glad för varje fest, klubb och knasiga, rent av urspårade fester jag har fått vara med om.
Och allt detta under de år i livet som jag drack på ett sätt som var acceptabelt, ibland alldeles för mycket, men inte värre än att jag spenderade nästa dag i soffan.
Min känsla de senaste åren har handlat om att jag liksom ”druckit klart”, att jag hällt i mig mina enheter-for life.
Att sörja det, som jag gjort främst i början. Jag kommer aldrig att tycka att allt med nykterhet är toppen. Det är sorgligt att jag inte kan. Som de flesta, få känna mig gränslös, ansvarslös. Har inga såna små luckor i livet längre. Så det är en sorg att detta som fungerar för de flesta av oss, inte fungerar för mig
Jag är säker på att det för min del, behöver vara just så. Måste greppa sorg och saknad, men såklart också- och samtidigt, uppleva alla fördelar och vinster. Det gör jag!
Jag har läst böcker, lyssnar på poddar (inte längre Alkispodden dock).
Att inse att det är roliga saker som utgår i det nyktra livet tänker jag leva med, som en insikt.
Att verkligen njuta av, leta fram, utveckla allt det nya och goda som kommer av nykterhet, hoppas jag mycket på!
Kram.
Ps. Sen kväll nu slut. Många långa samtal m barnen, spel och vickning. Nykter idag, gick lätt

Andrahalvlek
sön, 2020-04-12 - 11:51

Visst är det en sorg, som kommer och går. Fy fan vilka roliga fester jag har varit på. Ofta medelpunkten. Och jag vårdar dessa minnen ömt.

Men var sak har sin tid. Jag eftertraktar det inte längre. Allra helst som det på slutet alltid spårade ur - jag drack för mycket, sa olämpliga saker, började tjafsa.

Senast i höstas var jag på en reunion med högstadiet, och drack för mycket. Retade upp mig på en person i sällskapets periferi, som visade sig vara drogpåverkad.

Det fattade inte jag. Började tjafsa och kunde åkt på storstryk om inte folk gått emellan.

Kennie
sön, 2020-04-12 - 12:58

Ja, just så känner jag också. Att jag förut kunde vara en del av det där roliga och knasiga på samma villkor som alla andra, men att det långsamt gled över i att jag fick kämpa mer och mer för att inte förlora kontrollen, hålla koll på hur snabbt jag drack ur ett glas jämfört med de andra, försöka skärpa mig så ingen skulle märka att jag var fullare än de andra. Och att börja se fram emot vad jag skulle dricka istället för vilka jag skulle träffa. För mig var problemet inte att jag drack för ofta (även om jag nog var på väg mot det också, det blev nåt litet glas mitt i veckan på ett sätt jag inte gjort tidigare), det var framför allt att jag ville dricka för mycket när jag fick ett godkänt tillfälle att släppa loss och att det tog mer och mer kraft och planering att försöka hålla balansen. Och att jag misslyckades med det oftare och oftare.
Just nu känner jag en otrolig lättnad i att inte dricka alls. En sån njutning i att kunna stå och laga en god middag utan att behöva parera vinintaget för att inte bli fullare än andra. En ny och lugnare energi. Är lite rädd att suget ska komma tillbaks när kicken av att vara nykter lagt sig, men skönt att kunna gå in och läsa här och få inspiration av er andra.

Se klart
sön, 2020-04-12 - 13:06

Det låter jobbigt, Andra halvlek, och farligt. Jag har vid ett tillfälle snubblat i en trappa i tunnelbanan. Det var nog allra första gången som jag tänkte att mina alkoholvanor var överstyr. Är glad och tacksam att inget hänt och att jag oftast gått och lagt mig när jag känt mig (för) berusad.
Helgen går in på sista dagen med familjen. Satt uppe jättesent igår och pratade med ett av mina barn, drack min cola och var en samtals-mamma att räkna med.
Mina egna reflektioner från helgen so far, är ett nytt sorts lugn.
Har också kommit på att det kommer en storts andra våg av att må bra, på förmiddagen.
Härligt att hitta dagens små tuvor att landa på.
Så, so far saknas inget av alkohol-drickandet denna helg. Spelat spel, känt och kunnat ta stort ansvar för småbarn. Har inte märkt nån större skillnad på barnens ”bemötande” men de är nästan alltid snälla mot mig.? För mig känns livet sant och uppriktigt. Ska prata med min man om mitt kommande beslut (han frågar inte så mkt).
Kram på er, njut av dagen!

Kennie
sön, 2020-04-12 - 13:07

Och en annan sak som du skriver, Se klart, är det där med att vara så duktig och planera, laga god mat, hålla ordning. Känner igen mig i det, och jag tror att det lurar både en själv och andra att man inte har några problem..

Se klart
sön, 2020-04-12 - 13:11

Så bra insikter, och något jag verkligen håller med dig om är att det finns en stor jxxla lättnad i att slippa! Slippa parera, slippa hantera, slippa kontrollera.
Av den anledningen har jag noll längtan efter att ”dricka normalt”, för de senaste åren har det varit oerhört kämpigt att upprätthålla det normala. Det tar mindre energi att lägga det åt sidan.
Men jobbiga dagar kommer, då hjälps vi åt. Och jobbiga dagar går över. Som en rotfyllning. Rätt vad det är står man i hissen ner från tandläkaren. Kram!

Kennie
sön, 2020-04-12 - 13:13

Ja, även för mig har det mest varit så att jag gått och lagt mig när jag blivit för full. Det är nog därför ingen mer än jag själv riktigt förstått att jag verkligen drack för mycket, och jag har heller inte känt igen mig i andras berättelser och liksom försökt slå ifrån mig vetskapen om att jag tappat kontrollen med att jag ju inte betett mig illa...

Se klart
sön, 2020-04-12 - 13:14

Ja, du har rätt i att vi är bra på att överdriva i duktighet. En utmaning för mig är just att tagga ner. Inte bygga murar kring mig, och dricka innanför den där muren. Så ensamt att vara den duktiga, mönster som går långt tillbaka i tiden. ?

Torn
sön, 2020-04-12 - 18:29

Skönt att det har varit bra hittills med påsken Se Klart! Uppe till 3 på natten också, pust, jag hade varit svintrött ?. Hoppas du får tid att vila ut lite innan det är vardag igen. Själv har jag haft det ganska jobbigt med familjen som du sett. Har märkt att jag bryr mig mycket mer om hur övriga familjen mår numera. Dövade nog tyvärr det med alkohol förr. Gött att du inte saknar alkoholdrickandet! ? Det är samma här.

Kram