Han valde bort mig på min födelsedag

21 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vic81
Han valde bort mig på min födelsedag
Vic81
Fortsättning

Jag har under snart ett års tid väntat på en man som bedyrat sin kärlek för mig. I nyktert tillstånd är han snäll och omtänksam, vi arbetar tillsammans och det var på jobbet vi träffades.
För ca 1 år sedan tog han kontakt med mig privat för att berätta att han har känslor för mig. Ända sedan dess har mitt liv varit ett känslomässigt kaos.
Det pendlar mellan att gifta sig och flytta ihop till att vara som totalt främlingar. Jag har suttit ensam på storhelger och nu igår min egen födelsedag för att han "försvinner". Varje gång efter en redig fylleperiod så kontaktar han mig och är vädjande. Den här gången satte jag ner foten för två veckor sedan och sa "aldrig mer". Jag förlät honom efter en rimlig ursäkt och efter tre dagar är han ute och dricker igen. Jag har varit så arg och skickat de mest otrevliga sms jag någonsin skickat i hela mitt liv. Det är helt tyst från honom. På min födelsedag satt jag med panikångest och grät om vartannat. Nu förstår jag att jag behöver allt stöd jag kan få och att jag aldrig mer kan gå tillbaka igen.
Sitter med en ångest och oro men är beslutsam över att jag aldrig mer kommer tolerera att bedragen, lurad och känslomässigt manipulerad igen. Oavsett orsak så gör man inte så mot en annan människa.

Vic81
Fortsätter skriva

Fortsätter skriva då jag verkligen känner att jag behöver skriva av mig, även om ingen svarar. Det känns så förnedrande att bli lurad ännu en gång. Jag vet inte vad han gör när han är ute. Super gör han men otrohet osv. I måndags lurade han mig att han trodde att han hade coronavirus så han fick köras in akut. Då hade jag lyckats hålla nollkontakt i två veckor. På onsdagen som ljög han för mig åter. Jag vet att jag är djupt medberoende eftersom allt mitt fokus är riktigat på han. Att jag fortfarande väntar på ett sms eller ljud från honom är ju sjukt. Varför bedrar jag mig själv igen? Varför vill jag bli kontaktad av en man som inte ger mig annat än smärta, ljuger för mig och manipulerar mig? Just nu känns allt så nattsvart. Funderar om på jag ska kontakta alanon på tisdag. Jag är rädd och väldigt ensam.

Självomhändertagande
Fortsätt skriv!

Hej! Så bra att du skriver här. Jag är inne ibland och "kollar". Kände igen känslan i din rubrik och ville säga några ord, att jag läser vad du skriver och jag känner med dig. Jag är äntligen fri från mitt medberoende och jag kämpade i sex år för att bli fri. Det tog så lång tid och idag är jag så lättad. Jag har ställt mig frågorna varför lät jag honom gå före. Du säger "Varför bedrar jag mig själv igen? Varför vill jag bli kontaktad av en man som inte ger mig annat än smärta, ljuger för mig och manipulerar mig?"Ja, det är bra frågor. Jag tror att du behöver fundera på hur du vill ha det och du är inte ensam. Bestäm dig för att gå till alanon på tisdag, gör det bara! Sätt dig i första rummet och ta hand om dig! Gör det du tycker om, något varje dag bara för dig och gå en promenad i naturen och kanske du kan hämta lite kraft där?

Vic81
Tack

Tack för att du svarar. Det hela känns mer verkligt när man få prata om det. Jag är så glad för din skull och det ger hopp om att det går att ta sig ur. För mig kommer det bli en lång väg, det känner jag men det är ju så det är.
Jag måste byta jobb så snart som möjligt eftersom han jobbar där och brukar nästla sig in i mitt liv igen via jobbet men inte mer. Jag får belöna mig själv med de små stegen. Skrev senast sms till honom idag om att jag aldrig någonsin kommer lita på honom igen. Det är över och jag önskar ingen mer kontakt. Den här gången är det allvar, aldrig mer. Nu är o-kontakt den enda vägen.
Ja, du har så rätt det finns ingen annan väg ur än att sätta sig själv i första rummet. Det har jag aldrig fått lära mig men det är dags nu. Jag kommer fortsätta skriva av mig här. Det hjälper mig att förstå att det är allvar nu och när jag läser alla andras inlägg så förstår jag hur vansinnigt det är att utsätta sig för det psykiska våld det faktiskt är.
Jag har satt upp mål som jag ska ta dag för dag.
-0 kontakt
-1 promenad
-skriva upp 1 sak med mig som jag tycker om.

Inser vilket beroende det är i sig att vara medberoende. Det är en avgiftningsperiod nu..

Skrållan
Bra råd

Bra råd att du ska fortsätta skriva här. Jag har också tagit mig från en man som dricker. Snart ett år, och faktiskt, så gick han, för att bo ensam ett tag, just på min födelsedag. Dagen efter ställde jag ultimatum, bli nykter och gå i terapi eller också går vi isär. Och han valde inte mig, han ville kunna ta sig en öl ibland. Vilken makt alkoholen har. Lämna ett förhållande/äktenskap som varat i 20 år. Men jag tar mig framåt långsamt. Bor själv och det går såå bra.
Jag klarar mig. Jag överlever.
Så sätt dig först. Även om det är svårt i början så är det värt allt. Jag satte också upp mål, gör det i dag också, så det är en bra strategi.
Så fortsätt och skriv, det är lättare att bena ut saker när man ser det i skriven text.

Vic81
Starkt av dig

Det är starkt av dig Skrållan. Man är rätt nedbruten efter att ha släppt in en alkoholist så nära. Det ingen pratar om är att det är psykisk misshandel man blir utsatt för, precis som att leva med en narcissist.
Det är så sant det du skriver, vilken makt alkoholen har. Dag för dag blir man mer och mer nedbruten. Vi hann ens inte flytta ihop och det ska jag väl vara glad för.
Jag kommer fortsätta skriva, det känns både befriande att sätta det svart på vitt och även som en tröst. Vanan att intala sig själv att det inte är så farligt fast hela kroppen och känslosystemet skriker att det är fel vill jag bryta. Det är fel, för mig är det fel.
Den sjuka delen i mig vill ha ett sms, ett förlåt, ett....den friska delen i mig säger att vakna upp och ta ansvar för ditt liv. Lägg det inte i händerna på någon som gör dig illa. Ärligt talat så skiter jag i att det är en sjukdom, jag orkar inte ta hänsyn en sekund längre. Känner igen det där "jag vill kunna ta en öl ibland" så blir det katastrof varje gång. Jag är så less det här kaoset att jag har inga ord för det längre.
Skulle vilja börja odla, göra skulpturer, kanske längre fram ha en trygg relation så vill jag leva mitt liv.
Jag kommer fortsätta skriva här. Tack, det betyder så mycket att läsa era svar, att inte behöva vara ensam.

Självomhändertagande
Skrållans ord

påminner mig om hur det var i så många år. Han ville kunna ta en öl ibland, eller vin eller sprit och mitt ex prövade aldrig på riktigt att pausa, som mest i 3 veckor tror jag. Alkoholen har verkligen makt. Att välja missbruket istället för en levande människa som har massor av kärlek att erbjuda.

Jag behövde så mycket tid att förstå min del i mitt förra förhållande som varade i 12 år. Jag arbetade med mig själv och insåg att jag var en snäll och hjälpsam flicka redan som barn och jag har kunnat se hur det har påverkat mig i mitt liv.

Vic81, det är bra att du vet vad du skulle vilja göra, som att odla, göra skulpturer. Vad behövs för att du ska börja? Har du redan material eller behöver du skaffa det? För mig betyder fysisk träning mycket, nu är jag isolerad hos mina föräldrar i coronatider, då de betyder allt för mig och jag vill hjälpa dem. Det innebär att jag inte kan gå till mitt gym, så jag har mitt gym i skogen, där finns det bänkar och stenar och såklart bra stigar och underlag för alla övningar. Kalla dagar så kan jag träna inomhus.

Det kan vara så svårt att komma igång med det en vill, men om en har allt som behövs, så är det "bara" att sätta igång. Om du inte har det som krävs för att odla eller göra skulpturer så skaffa det. En sak i taget, ett steg i taget. Processen att lära sig att sätta sig själv i första rummet är individuell. Utan någon form av lista, plan, drömmar att förverkliga nedskrivet på papper så är det lätt att det glöms bort.

Jag tror på påminnelser, upprepning, gör om gör rätt, gör på annat sätt, inte alltid göra utan bara vara ibland och där funkar skogen så bra för mig även som en zon där jag bara tar med ett sittunderlag och sitter vid ett träd i en meditation.

Jag längtar efter att teckna och jag har allt jag behöver, jag har längtat tills det blir varmare, men nu när jag skriver detta till dig så inser jag att jag har satt hinder för mig själv och väntar på mer värme. Jag har suttit på det där underlaget sedan mars och visst kan jag ta med mig skissblock och penna redan nu.

Det där att se, vad är det som hindrar mig från att göra det? och fundera över varför kan vara ganska intressant.

Skrållan, Vic81, alla medberoende här, vi är alla värda att sätta oss i första rummet och ge tid till oss själva att uppfylla våra mål och drömmar.

Vic81
Uppvaknande

När jag läser era historier och hittar en sån stark igenkänning så känns det inte så ensamt plötsligt.

Självomhändertagande: det du skriver om att vara snäll och hjälpsam som barn kan jag känna igen.
Det blir plötsligt som ett uppvaknade. Jag börjar se min roll som barn där jag hade en hård mamma som aldrig var nöjd med mig, kände alltid en outtalad skuldkänsla och jag fick klara mig själv. Pappa drack och var frånvarande. Mina syskon mobbade mig hemma men jag har alltid varit bestämd och inte gett mig. Jag försökte hela tiden göra alla nöjda och glada och misslyckades så klart, det var ju inte min uppgift. Det blir så tydligt att jag gör på samma sätt nu och därför drar till mig relationer där jag vränger ut och in på mig själv för att få kärlek, så misslyckas det såklart. Igen och igen. Det har aldrig gått upp mig så klart och tydligt men så är det.

Känner även igen det där med att skjuta upp sina egna mål och drömmar. Det är nästan som man väntar på något...jag antar att det är just den känslan som behöver helas. Man väntar väl på någon annan att ta hand om för det är ju precis så man lärt sig att kärlek är. Det är nog sant det som sägs att man först behöver lära sig att älska sig själv...så kommer man kanske igång?
Det är läskigt men så nödvändigt att bryta mönstret. Det är en hisnande känsla i magen just nu för nu vet jag vad jag behöver göra. Jag behöver verkligen inte hjälpa andra, jag behöver verkligen inte vara stark, jag behöver verkligen inte vara ensam utan jag behöver hjälp nu, jag behöver vara svag och acceptera mina känslor och sätta de i första plats. Inte trycka undan de av vana.

Det finns ett citat som jag tycker väldigt mycket om och vill dela med mig:

"Theres a crack in everything and thats how the light gets in" Leonard Cohen.

Jag tror den sprickan är den illusionen om att jag inte är värd att älskas håller på att spricka.

Det kanske låter dumt och jag vet att jag pendlar mycket men just nu känns det nästan som en riktigt bra läxa med de senaste tidernas händelser. Nu vet jag vad jag behöver.

Jag håller med så mkt i att vi är alla värda att sätta oss i första rummet och ge oss själva tid att uppfylla våra mål och drömmar. Känns som man börjar gå från känslan av maktlöshet till makt över sig själv <3

Skrållan
Känner igen

Känner igen dina tankar. Det är verkligen ett wow-ögonblick när man inser att man bara bestämmer över sig själv. Att man faktiskt kan sätta sig själv först. Sån känsla.

Vic81
Fortsätter skriva av mig

Det går verkligen upp och ner. Känner mig på botten. Känner mig både utnyttjad, lurad och så ledsen. Även om jag borde reagerat innan så är det som om allt kommer som en käftsmäll nu. Jag förstår hur oerhört sjuk han är genom hans sätt att hantera "relationer". Allt missbrukas, även mina känslor och det känns så äckligt.
Det är väl bra att gråta och rensa ut men det är så jäkla smärtsamt. Den här illusionen om en framtid jag byggt upp och som han liksom sålt in bara rasar. Det kommer vara tufft att se honom på jobbet. Vet inte om man kommer mötas av den arroganta narcissisten eller den visa fram övertrevliga och bejande sidan. Oavsett så ser jag honom som missbrukaren som inte ska släppas in igen. Även om jag vet att det är en människa som lider bakom allt detta så måste jag sätta mig själv först och skydda mig själv. Jag hoppas han blir upptäckt på jobbet med att lukta sprit eller gör bort sig så att det kommer fram. Hoppas allt rasar så att det inte går att fly längre.
Så är jag där vid fixeringen, maktlös igen. Jag måste påminna mig om att göra det jag har makt över.
-Ta bort destruktiva människor ut mitt liv.
-göra sånt som jag mår bra av
-bygga upp mig själv igen.
Han får inte ges plats i mitt liv mer.
Skäms över att jag har hamnat i ett läge där jag trott att jag älskar en man som grundlurar mig. Så sjukt.

Självomhändertagande
Lärdomar

Jag läser vidare vad du skriver. Tänker att vi människor ska lära oss av allt vi får erfara. Nu är du i en situation där du har satt upp en del mål då du inte har lust att vara kvar i det som är, du har fått ny kraft och gör en plan!
"-Ta bort destruktiva människor ut mitt liv.
-göra sånt som jag mår bra av
-bygga upp mig själv igen."
Kriser och motgångar ger en möjlighet att förändra ens liv och när en förändrat livet till det en önskar, då har en vunnit! Hårt arbete ger den vinsten!
Skäms inte. Kärleken gör en blind.
Jag vet däremot hur det känns att känna sig lurad, då jag trodde att jag skulle bilda familj med mitt ex och jag försörjde honom på tok för länge. Nu har jag landat i att jag skulle lära mig allt och trots att jag förstod att han inte skulle bli en lämplig pappa så lämnade jag inte honom då, utan det tog ytterligare 6 år att lära mig att sätta gränserna som ledde till en efterlängtad separation. Med mina 43 år idag så har min längtan till barn försvunnit.
Tur förstås att jag aldrig fick barn med han. Jag slipper att ha att göra med mitt ex för all framtid.
Jag tror att det kommer att komma något bra ur det här för din del. En lär sig, vad en aldrig vill ha igen.

Vic81
Tack för dina kloka råd

Tack för att du lyssnar och tack för dina kloka råd. När jag läser det du skriver så inser jag att jag vill vara den som möter livets utmaningar och lär mig av läxorna. Precis som du har gjort. Själv är jag 39 år och har inga barn, jag är så innerligt glad över att jag inte hann bli gravid med honom.

Du har så rätt i att man får vara glad att man inte har barn med de. Inget egentligen som binder mig till honom tack och lov.

Jag har en vinnarskalle och segern här är att möta och acceptera alla känslor som kommer till mig. Ta mod till mig att förändra det jag kan; välja sunda relationer och framförallt en sund relation till mig själv.

Självomhändertagande
Acceptans är en bra början

Tack för ditt svar. En sund relation till dig själv kommer du att få, du är på god väg.

Om du inte övat i mindfulness tidigare, så vill jag varmt rekommendera det till dig. När jag hade det så hemskt, som jag hade länge, så valde jag att utbilda mig till mindfulnessinstruktör efter att jag övat på det i några år. Jag gick kursen för att få mer verktyg och det fick jag. Jag fick insikten om att stanna upp, sitta med mig själv och möta mig själv i meditationer, bara vara och landa i allt som är just nu.

Att ta hand om det som kommer upp, att lyssna till sina behov och känna efter är så värdefullt och jag hör att du är på god väg.

Det är inte alltid lätt att förklara varför en blir distraherad, men oavsett distraktioner så kan en få tillbaka rätt kurs igen och fokusera på sig själv och då också bli medveten vilket liv en vill ha.

För att veta det, tror jag att en behöver uppleva det liv en inte vill ha. Då blir det tydligare.

Vic81
Morgonrutin att skriva här

God morgon.
Det känns så bra att kunna vända sig hit att jag fortsätter skriva. Imorse vaknade och hade ont i magen men jag ville ändå gå upp. Tände ljus, diskade och dricker nu ett glas hett citronvatten. Ska snart ge mig ut på en promenad.
Jag märker att mina tankar lätt förs i gamla tankespår. Idag hann jag tänka att undra om han var otrogen mot mig för att sedan stanna upp och svara mig själv att vad spelar det för roll. Det var bara bra isf för du ska inte leva så här längre, vad spelar det för roll?
Jag känner mig sviken men inser att jag också är på väg att gå mot ljusare tider. Jag tog fram en bild på när jag var 6 år, glad och sprudlande. Det är henne jag som vuxen vill ge en ny chans, det kanske låter konstigt men det vill jag.
Hör fågelkvitter ute och det gör mig glad, såg månen sakta gå ner mot horisonten och det gjorde mig glad.

Självomhändertagande: det låter som ett bra redskap med mindfulness. Jag ska träna på att stanna upp och reflektera på vad jag känner, upplever och ser. Tack för dina uppmuntrande ord, det gör mycket.

Önskar er alla en fin dag!

Micchi
Medberoende eller Kärleksbesatt?

Hej. Hur har det gått med allt? Jag lider med dig och känner igen mig från tidigare relationer jag haft när jag var yngre. Jag har kämpat mycket med dåliga relationer som präglats av ångest, besatthet och svårt att sätta gränser. Jag vet inte om det här är en enstaka person som det blivit så för med dig eller om du ofta hamnar i destruktiva relationer och har svårt att fokusera på dig själv och annat än killen som inte är bra för dig. Här är i så fall ett lyssnartips. Det är en podd som tar upp medberoende och detta avsnitt handlar om att vara kärleksbesatt. Som sagt jag vet inte om det är så för dig men jag fick en känsla av att du kanske kan ha hjälp av att lyssna på detta avsnitt. Hoppas allt löser sig!

https://podtail.se/podcast/medberoendepodden/kar-i-karleken-med-agnes-no...

Överlevaren
Det är möjligt

Det har gått några dagar sedan du skrev och jag hoppas att du orkar stå fast. Jag vet själv vad det du skriver om innebär. Jag förstår dig verkligen. Jag vill bara ge en kort uppmuntran till dig att fortsätta med det som du bestämt dig för. Det kan dock ta längre tid än du trott, men ge inte upp. Det är möjligt att ta sig ur allt det sjuka man har varit i och att få ett nytt liv i trygghet.

Självomhändertagande
Bra med bilden!

Hej, jag ska fatta mig kort. Har egentligen tänkt släppa taget om detta forum, då mitt engagemang kan bli för mycket liksom att jag reagerar starkt på vissa ord ibland, vilket inte är en fördel för mig (Utreds äntligen för adhd).

Gillar din mening "Jag tog fram en bild på när jag var 6 år, glad och sprudlande. Det är henne jag som vuxen vill ge en ny chans, det kanske låter konstigt men det vill jag." Det låter inte alls konstigt tycker jag.

Ha den bilden med dig, i plånboken, på kylskåpet eller någonstans som passar dig. Även i ditt minne. Påminn dig, hela tiden. Att arbeta med sig själv är inte en enkel resa, men det är viktigt att hålla i motivationen.

Du är en vinnarskalle skriver du. Då kommer du att lyckas vinna i ditt egna liv. Låt det ta den tid du tar och var tydlig med dina mål. De kan ändras under resan. Ta hand om dig på alla sätt du kan!

sessi
Hade sådan ångest

När jag fyllde år i december så satt jag med sådan ångest, och skakade. Han var full och hade blockerat mig. Jag känner igen mig i det du skriver.

Vic81
Återfall

Ja, jag får väl kalla det ett återfall. Jag gick tillbaka och har levt i samma torktumlare bara det att det gått ännu 3 månader. Han har försökt med AA, varit nykter en månad men är tillbaka igen i samma spår med supandet. Det blir värre och värre och jag blir mer och mer nedbruten.
Förr veckan var jag på Al-anon möte, det var så obehagligt och jag kände mig så rädd och liten. Är så van att vara stark och klara allt men ack vad jag haft fel hela tiden. Jag läser era kommentarer och det ger så mycket att läsa era historier. Den här gången är jag mer ödmjuk på så sätt att jag förstår att jag varken behöver vara stark eller tuff, bara mer inse att det är smärtsamt och att det får ta tid. En dag i sänder.

Självomhändertagande
Bra inställning

"Den här gången är jag mer ödmjuk på så sätt att jag förstår att jag varken behöver vara stark eller tuff, bara mer inse att det är smärtsamt och att det får ta tid. En dag i sänder." Att vara ödmjuk med sig själv och ge det tid. Ett verktyg som har hjälpt mig mycket är SOAS inom mindfulness. S = Stanna upp, O = Observera, A = Acceptera (det som sker just nu) S = Svara/Släppa taget (om det som är just nu) Att lyssna på sina behov. Vad behöver jag. Vad orkar jag. Just nu. Hela tiden just nu. Inte tänka så mycket på hur det ska bli, utan "bara" vara i det som är just nu - hela tiden.

Om du har övat på detta så vet du att det är ett bra förhållningssätt. Om det är nytt för dig, ta gärna hjälp i ett sammanhang som passar dig.

Mindfulness har varit min räddning och kompass. Det var också så jag upptäckte hur medberoende jag var. Jag lärde mig att lyssna på mig själv och idag lever jag mitt liv, som jag alltid velat.

Jag förstår var du befinner dig. Du ska göra din resa och fortsätt ta en dag i sänder.

Glöm inte att vara varsam med dig själv. På alla sätt.