Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Vilken härlig dag, varit på landet med min dotter. Så fint möte och massa pyssel på lantstället . Kände harmoni och lugn. Hade inte alls bråttom hem för att kunna dricka eller hinna på bolaget innan stängning. Kändes som jag var närvarande i nuet, vilket är en ovanlig företeelse för att vara mig. Inte gräma sig över det som varit och inte heller fundera på vad som komma skall. Inga planer heller, utan just bara här o nu. Tar med mig denna fina dag och håller mig nykter en dag i taget.

Det är sådana dagar man känner sig så otroligt tacksam för att man klarat av att sluta med drickandet. Och det bästa är att det blir fler och fler av de dagarna ju längre tiden går.

Kram

Precis så - här och nu ? Glädje och harmoni i vardagen ?

Så glad för din skull ❤️ Bra att du skriver både dåliga och bra dagar. Med tiden kan du själv se på ett konkret sätt att de positiva inläggen blir fler och fler.

Kram ?

Suget kom kraftigt igår. Tänkte ut planen i huvudet.... den löd, jag tar inte min andra antabus som jag ska ta hemma idag. Går inte till mottagningen nästa vecka, då kan jag dricka till nästa helg. Det tog bara bråkdelen av en sekund att forma planen. tankarna vände och jag kände att suget försvann, men det tog hela eftermiddagen. Idag tog jag min antabus, bra att ta på morgonen för övrigt, det är aldrig att jag har sug redan på morgonen. Idag ska jag vara tacksam och fundera på temat, maktlöshet. Jag är maktlös inför alkoholen, men tar jag inte det första glaset , kan jag om än med vissa svårigheter, forma mitt liv som jag vill ha det. Kämpa på alla soldater, det funkar

Haft en skön helg och inte funderat alls på a. Skönt att vila hjärnan lite ibland. Att umgås med barnbarnen är verkligen att vara här och nu, och det har jag gjort. Rustar för nästa vecka när jobbet startar igen. Känner mig stark och villig att framföra veckan nykter, men bara en dag i taget förstås ?. Kram till alla som behöver.

Jag tar en!
Jag brukade tycka helgerna var så jobbiga i början, men det har nästan gått över. Extra härligt med barnbarn på besök, då behöver man inte någon hjälp med känslorna. Kram tillbaka. ?

Längtar tills jag får barnbarn, men det dröjer några år till. Var sak har sin tid. Och nu är det vår nyktra tid ?? En gåva vi ger oss själva.

Kram ?

Dag 32 idag?känns finfint. Igår var jag på mottagningen igen. Nu börjar jag vänja mg att vara i fokus och tala om mig själv. Det känns ju jättebra att ha en sån egentid. Vi klurar på hur mitt drickande sett ut över tid och hur sugen kommer, vid vilka tillfällen och hur mitt mående är då. Det är som en kartläggning över riskzonerna kan man säga. Min största fallgrop är när jag mår bra, känner mig glad och stark. Då måste jag vara vaksam på mina tankar och handlingar. Så lurig är alkoholismen, att jag aldrig kommer kunna sänka garden, men att jag med tiden lär mig tackla attackerna bättre. Helst innan återfall naturligtvis, men även om det skulle ske. Jag har alltid tänkt vid återfall, att då kan jag lika gärna fortsätta ett tag till, en flaska till... och det har resulterat i att jag gått vilse och förlorat mycket på vägen. Det är sjukdomen i mig som säger dessa destruktiva handlingar, för att bryta ner mitt motstånd och vilja. Sjukdomen som sakta tar över mig. Om jag inte väljer att stoppa. Vilket jag nu gjort. Jag är ute på en ganska vinglig väg, och resultatet har jag inte heller. Men min absoluta vilja att bli nykter har jag och hjälp med kryckor som antabus, stödsamtal och detta underbara forum har jag. Till det en förstående och stöttande familj, så vägen jag går blir på så sätt lite lättare känns det som, jag ska nog möta adjävulen i full mundering när hen visar sig , med hjälp den här gången. För ensam är inte stark. Kraaaam

Det låter som om du har alla förutsättningar att klara av den här nyktra resan helt galant ?

Skönt att du verkar må så bra och att du tar dig tid att rota i orsakerna till drickandet. Alkoholen är ju ofta ett symtom på något annat.

Bra att du får hjälp att hitta dina farligaste triggers som du ska se upp med.

Kram ?

Idag far min sambo bort... dessa helger har jag förut alltid druckit på. Jag har köpt litervis med vin och hällt i mig, för att på söndagen vara så sjuk och ångerfull. Jag har planerat mitt drickande veckor i förväg och känt mig så förväntansfull. Denna gång har a tankarna också funnits, men eftersom jag vill vara nykter så är jag faktiskt tacksam för kryckan antabus. Istället har jag bjudit in mina barn och barnbarn på en grillkväll med lite lekar och sedermera kortspel. Det känns som en seger att göra sunda val, och a djävulen får vika ner sig ännu en gång. Ha en fin helg, alla medresenärer på denna slingriga tripp?

En underbar helg har jag haft, om än med vissa inslag av ångest. Diagnostiserad GAD sedan ungdomen, så jag är väl van. Men det är lite påfrestande att gå med den molande känslan i magen. Det går över, men det kan allt sitta i ett par timmar iallafall. Nåväl ställde mg på vågen idag, och ve o fasa vad jag gått upp i vikt. Sån tur att vinets inverkan nu är borta, men mitt låga motionerande vill jag oxå göra nåt åt. Tänker börja lätt med vardagsmotion som promenader och ta trappor osv. Maten kan jag oxå styra lite bättre nu, när jag inte får denna fyllehunger som tidigare. Med min ålder, med klimakteriebesvär är det dock knepigare med...jag har hormonplåster som hjälp o det funkar bra, men jag anar att vikten påverkas negativt av dom. Nåväl, en sak i taget får det bli och det är nykterheten såklart. Med lite vardagsmotion och bättre mathållning får jag se vart vikten tar vägen. Nu ska jag sätta mig i solen och dricka kaffe. Ha en fin söndag alla rara.

Klimakteriet är ett elände ur viktsynpunkt. (Ur alla andra synpunkter också!) Jag har hört att det blir lättare när man väl är ute på andra sidan. Hoppas på det.

Vardagsmotion mår vi bra av, likväl som långsamma kolhydrater och regelbundna måltider i lagom stora portioner.

Men var sak har sin tid. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Vilken fin helg du har haft och så positiv inställning du har trots diverse besvär! Det här kommer gå bra tror jag.? Bra att du inte jagar upp dig pga besvären utan har inställningen ” det fixar sig”. Härligt kämpat!?

Kram

Flikar in; du går väldigt sällan upp av hormonplåster då det återställer ö-nivåerna och du slipper så stora effekter (som sjunkande östrogen ger) I princip all vedertagen forskning visar att de flesta går upp ca 0,5 kg pga klimakteriet: däremot tex antidepp är inget roligt för vikten Men för min del handlar det om att jag blir mer hungrig- som för mig som periodvis inte varit hungrig alls - är en fördel. Att många upplever att de går upp (inte alla) visar sig bero på att denna ålder ofta sammanfaller med att barn flyttar/ och vi rör oss mindre. Det var verkligen en bit från ämnet! Vad jag skulle börja med att skriva var grattis till din fina helg, härligt att läsa. Kram!

Jag har ju antidepressiva oxå, mot ångesten. Det kan säkert vara den Se Klart, och vinet såklart. Idag är jag åter i jobb och det är en ganska händelselös och vanlig dag. Nykter 24 h till är säkert. Nosar på 5 veckors nykterhet?kämpa på nu alla rara.

Läste här i min tråd, att jag var nykter i hela 8 månader. Det har jag förträngt. Trodde inte det var så länge. Av det kan jag avläsa en del. Tex att jag aldrig kan sänka garden helt, att jag behöver stöd i nykterheten länge, att jag behöver bli påmind om hur illa det var då jag drack. Alltså behöver jag i min strategi en långvarig kontakt med likasinnade. Det blir till att vara här inne i kanske flera år. Att börja på aa möten . Ok nu är jag i framtiden och nosar, men jag tar bara nykterhetsbeslutet i 24 h. Tänk att man faktiskt kan göra två saker på en gång?. Idag är jag dock stark som en oxe, så jag sänder ut lite power i etern till den som behöver.