Jo, det stämmer nog att jag är mer frestad nu än efter månad tre. Och det kan ha att göra med att jag dels haft mycket på jobbet, inte tycker att det jag jobbar med är särskilt kul, samt inte fullt så fokuserat ägnat mig åt min stora hobby som är att spela musik. Har dock planer på gång för det senare, så det finns en ljusning... Och tills dess har jag god tillit till min självdisciplin. En till grej som gör att jag funderar är att det var så kort tid som drickandet var problematiskt för mig jämfört med alla år som jag drack normalt. Det gör att jag tänker att jag skulle kunna dricka så igen. Men då är det framför allt att jag ogillar romantiseringen av alkohol som stretar emot, att jag inte vill följa med strömmen. Alkoholfrihet får mig att må bättre fysiskt och psykiskt, så varför skulle jag dricka även om jag skulle klara att hålla det på låg nivå?

Hoppas att du mår lite bättre nu.

Tack för att du skriver om både det positiva och det lite jobbiga. Du är så klarsynt.

Kram till dig

Tack för omtanken! Det har vänt lite, känner mig för tillfället nöjd med nykterheten. Tror att jag landat lite i att det inte måste hända så mycket hela tiden, trivs med det enkla. Skönt att surfa på den känslan ett tag..

Det går ju i vågor skulle jag vilja påstå. Suget, livet, känslorna. Att hitta balansen är svårt, tycker jag. Samma gäller tråkigheten, den är svår att stå ut med. Dessa tider bjuder ju inte direkt till roligheter, även om man säkert kan göra saker för att pigga upp sig. Jag tränar så ofta jag kan och träffar barnbarnen då o då, om vi känner oss friska. Vilket små barn oftast inte är, ofta är de lite snoriga o förkylda tyvärr. Men denna konstiga tid vi lever i har haft nåt riktigt positivt med sig...nykterheten och tid för mig själv. Hoppas du hittar balansen och bibehåller din nykterhet längre, länge . Stort grattis till din nykterhet o kämpa vidare. Kram Jullan

Härom veckan kom jag att tänka ”’men var förra december verkligen så illa”. Konstigt (kanske det låter) men det var inte förknippat med någon laddning eller sug. Det var som om jag såg tillbaka på mig själv utan att det var jag.. kan inte förklara bättre. En annan sak för någon vecka sedan var att jag gick min vanliga runda, handla, hämta upp lite julklappspaket och insåg att väldigt mycket var sig likt från förra året (vädret, tungt att bära, mörkret) så jag konstaterade att livet inte är en nykter fest alla dagar. Det som däremot är den stors skillnaden är ångesten. Låggradig, ofta, galopperande då och då.
Men den där underliggande känslan av: oro för kroppen, levern, barnen. Oron över vad som skulle hända vid en skilsmässa, ett dödsfall, förlora jobbet. Ja de här sakerna ska man såklart inte gå och oroa sig för varje dag. Men jag kände stor osäkerhet kring hur jag skulle klara av en kris.
Det gör jag inte idag. Och att det finns många fördelar, kaffemorgnar, relationer, pengar, vikt, eller vad man nu tycker är viktigt. Men kanske får man acceptera nykterheten i nya skepnader. Det är ju ditt och mitt liv som det är, om du förstår? Leva i verkligheten så som den är.
Hade egentligen inget klokt att säga men jag upplever att det går i vågor och för mig har det stabiliserats enormt bara senaste två- tre månaderna.
Kram till dig kompis! ?

Jullan, ja känslan av balans går i vågor, och det är nog så livet är. Att förvänta sig ständig glädje är orealistiskt. Se Klart, förstår vad du menar med att oron blir hanterlig utan alkohol. Jag har också haft mycket katastroftankar tidigare, men de har minskat enormt i och med att jag slutade dricka. Känns väldigt skönt att vara nykter nu, ser fram emot en vilsam och hälsosam julledighet. Ta hand om er!

God fortsättning på 2021 alla forumvänner!
För mig tickar det på som vanligt. På nyårsafton drack jag enligt plan ett par glas mousserande efter tolvslaget. Skönt att konstatera att det inte gav något mersug varken då på natten eller nu efteråt. Jag är nöjd med att vara nykter, och det kommer jag vara även om jag någon enstaka gång kommer att dricka ett glas vin. Den stora förändringen är att alkohol inte känns viktigt för mig längre. Jag har nu levt nykter sen april och insett att allt det jag tidigare kopplade till alkohol går att göra nykter. Lika bra, och oftast bättre. Det har blivit en del av mig, jag är en person som inte dricker. Lika nöjd som jag förut var över att sjunka ner i soffan med ett glas vin är jag nu över att sätta mig med ett glas mineralvatten, läsa och skriva lite här och rita ett streck för ännu en nykter dag i min kalender. Livet är fortfarande toppar och dalar, men jag tar mig igenom det med en ökad känsla av lugn och tillfredsställelse som kommit med nykterheten.

Härligt att du har hittat det som känns bäst för dig.? Jag tror du har en bra chans att klara ett glas vin emellanåt. Just för att du nog inte var så kraftigt beroende när du slutade. En fråga bara från mig som absolut inte vill dricka något. Är det alkoholens effekt du vill ha av de enstaka glasen, eller är det en önskan om att vara lite som alla andra? Jag menar, om du mår precis lika bra utan att dricka alls, varför vill du ta ett glas emellanåt? För mig känns det så obegripligt.?

Ha det bra! Kram

Vad bra att de glasen inte väckte mersug, då vet du att du utan problem kan tacka ja när det bjuds. Bara du inte blir bjuden var och varannan dag ? Det är en verklig aha-upplevelse att verkligen förstå att man kan göra allt man vill göra lika bra nykter, bättre till och med ibland. Då blir valet inte alls svårt längre.

Kram ?

Det låter som att du kan vara en av de som kan ta ett glas då och då och hålla dig till det. Förmodligen hjälper det väl också att du hade ett så långt uppehåll och du tog dig tid att reflektera över ditt drickande och hur det påverkar dig och din hjärna är förmodligen nollställd från drickandet i ditt tidigare liv.

Har du någon maxgräns på antal glas eller frekvens eller plan ifall det inte skulle gå som du tänkt? Nu tyder ju inget på att något skulle gå snett för dig, men jag bara tänkte.

Min plan är att fortsätta att som regel inte dricka alkohol, varken på fest eller vardagar.Jag mår bättre så och numera måste jag erkänna att jag gillar att vara den som inte dricker i ett sällskap. Blir lite stolt av att gå emot strömmen och ifrågasätta alkoholnormen. När jag skriver ta ett glas någon gång så menar jag väldigt sällan, typ som det har varit senaste halvåret = ett glas i juli, ett i augusti, två på nyår. Och det är nog sant att mitt fysiska beroende aldrig hann bli starkt, och att det därför kanske fungerar att dricka som jag tänkt. Sen kan jag också fundera på varför jag ens ska ta de där få glasen, även om de inte kommer få mig att trilla dit. Det är inte för att kunna vara som alla andra, jag trivs som sagt med att vara den nyktra i gänget. Och smaken, åtminstone på mousserande, är faktiskt godare utan alkohol. Och full vill jag inte bli. Så ja, det är lite märkligt, jag får fundera vidare. Kanske är det förresten så att jag är lite svag för flärd, att jag vill smaka på drycken med det eleganta franska namnet. Ungefär som att jag gillar saker som glittrar och lyxiga parfymer. Lite samma typ av lockelse, kanske inte helt sund den heller. Hur som, det känns tryggt och härligt att vara nykter, har inte alls den där lite dystra känslan jag hade ett tag i höstas. Njuter av alla små detaljer i vardagen, till exempel hur mysigt jag har med barnen nu när jag inte behöver parera mitt vindrickande kring dem en lördagskväll som denna. Känner mig tacksam att jag hittat nykterheten.

Vad skönt att du landat Kennie, i beslut och flera ny insikter. Jag har landat i att fortsätta nykter, jag är helt enkel alldeles för rädd för alkoholen. Livrädd om jag ska vara ärlig. Men vi har så olika in- och utgångar. Såklart att du ska testa när du har sån koll på dig själv.
Hejar på dig, alltid!

Låter som om du har kommit väldigt långt i att hitta din balans i relation till alkoholen. Grattis och vilket jobb det har varit. Bara för att du nu kan dricka lite grand betyder inte det att du inte behövt göra hemläxan. Den har du gjort med bravur!

Kram!

Liten uppdatering från mig. Nykterheten fortsätter. Har inte druckit sedan nyår, och inte heller haft lust att göra det. Har vid många tillfällen känt en stor tacksamhet över att jag lyckats sluta att förgifta min kropp. Lite komiskt, men jag upplever det särskilt starkt de gånger jag vaknar mitt i natten och är törstig eller kissnödig. Minns känslan av att vakna så fortfarande berusad med begynnande huvudvärk och svaja mot badrummet i mörkret. Nu tassar jag nykter och tacksam i mörkret och tänker "Tack gode gud att jag inte är full.. " Vet inte riktigt var jag står i förhållande till gud annars, men det känns skönt att tacka...

Upplever också att min hjärna har ställt om sina parametrar för njutningsmedel. Jag längtar numera efter en kall alkoholfri öl och lite chips när jag ska runda av veckan fredag em. Har provat mig själv lite genom att tänka att vore det inte gott med vin istället, men känslan i kroppen blir då nej, jobbigt, då måste man ju hålla koll och vara försiktig. Med alkoholfritt kan jag fylla på utan att fundera.

Önskar er alla en skön solig helg!

Kennie, blir så glad att läsa, för likväl som det är fint att dela och känna igen sig i de tuffa eländiga dagarna. Så är det otroligt att känna igen sig i det som går bra! Jag tackar också, vet inte om det är nån högre makt men att jag fick styrkan som krävdes, eller åtminstone haft den 417 dagar eller nåt, att säga nej. För det känner jag inte är ”bara” jag utan nån hjälp på traven att se- ett annat liv. Våga gå dit trots snårigheter.
Vi är modiga och glädjs extra mycket för din skull idag! Kram ?

Även jag känner nästan dagligen en tacksamhet för att jag vågade vända alkoholen ryggen.

Fredagsvanorna har verkligen förändrats! Tidigare kändes en fredag utan vin helt omöjlig, nu njuter jag istället av lugnet efter en intensiv jobbvecka. Njuter av känslan ”färdig för tillfället”. Njuter av tankarna på den kommande lediga helgen. Går och lägger mig tidigt, och njuter av det också.

Kram ?

Jag har väl inte kommit så långt som du har än, men förstår känslan. Det låter ju onekligen bra med en känsla av tacksamhet som du har! Vägen till nykterhet är inte alltid spikrak och visst kommer motgångar oavsett men tacksamhet tror jag alltid kommer att infinna sig också.

Visst är det skönt med de där små glimtarna av nöjdhet över att man är nykter. Du skriver ofta så kloka inlägg, så jag var tvungen att gå in och läsa på härinne.
Roligt att det går så bra för dig!
Känns stabilt är min reflektion.

En liten rad på min ettårsdag! För ett år sedan på dagen vaknade jag darrig, orolig, trött och bakfull och insåg att jag behövde göra något. Och det blev starten på ett år av nykterhet och förändring. Att jag skulle bli en sån som inte vill dricka, det trodde jag faktiskt inte, men så är det nu. Livet har blivit skönare, lättare, rikare. Jag är lugnare, gladare och starkare. Jag är förundrad över att tillvaron kan kännas så hanterbar... För mig verkar det faktiskt vara nykterheten som fick allt att falla på plats.