Hej,

Jag är medveten om min problematik. Min sambo är medveten om vår problematik. Idag skulle jag laga bolognese, så jag köpte f ö r s t å s en liter rött. 2dl hamnade i grytan. Resten i mig. Min sambo är inte ens hemma än. Och jag har druckit strax över en hel flaska rött. Jag vet att jag inte är ensam i detta, så därför känns det viktigt att öppna upp och erkänna min alkoholism. Jag är i övrigt motiverad, med ett profilerat yrke och en hög lön. Min känsliga relation till alkohol sträcker sig åtminstone 10 år tillbaka i tiden, och har lika länge tyngt mig.
Den går i vågor. Farsan (min hjälte) tog livet av sig i vintras och sen dess har det tvivelsutan blivit värre. Jag önskar att jag kunde hantera emotionell stress på ett mer rimligt sätt än flaskan.

Reflektera och fråga gärna! Ingen sugar coating. Vill inte bli lallad med, utan vill höra den brutala sanningen.

Hej Hemo,
Välkommen hit! Ja, det låter som att det är läge att fundera kring drickandet. Själv upptäckte jag ett nytt liv när jag slutade dricka så fort något gott skulle ätas, eller firas. Jag kan tänka mig att en så svår upplevelse som att en älskad pappa tar livet av sig kan få en totalt ur balans. Och i vissa lägen i livet förstår jag behovet av att bedöva smärtan under den mest akuta perioden. Men nu verkar du vilja förändra drickandet. Själv började jag med tre nyktra månader. Läste mycket här, samt mycket fakta på alla möjliga ställen. Tror faktiskt att jag lyckades hjärntvätta mig själv, nu känns alkohol inte så viktigt längre. Hur tänker du? Dricker du varje dag som det är nu? Hoppas att du fortsätter skriva, det kan vara en stor hjälp.

@Hemo Hej och Välkommen. Nu är jag själv också ny här men tycker du är modig som vågar dela med dig.
Jag har haft vänner som begått självmord och det gjorde extremt ont, kan inte tänka mig vilken smärta du bär på.

Hur mycket dricker du en vanlig vecka? Har du försökt sluta tidigare?

@Hemo Hej!
Då öppnar jag med den brutala sanningen.
Sök hjälp! Det gjorde jag, kände skammen in i benmärgen. Jobbigt som bara den MEN när jag kom över den tröskeln fick jag ett lung inom mig som jag inte haft på åratal. Helt plötsligt står där en hel armé av människor som vill mig väl - läkare, terapeuter, sköterskor och mina barn ❤ Är snart inne på min tredje vita månad och min kropp mår bättre än aldrig förr. Nu ska jag vara snäll mot den och inte falla tillbaka i det träsk jag var innan. Har ätit Antabus och jobbat mycket med mig själv via alkoholstöd.

Skriv gärna om du har frågor men mitt bästa tips är, ta hjälp. Det är du och din kropp värda ❤

Känner igen mig!
Jag kan redan innan en middag/tillställning ha dragit i mig fler enheter än vad kvällen som helhet borde innehållit.
Jag har också gått igenom att förlora en förälder, vilket för mig triggade mitt drickande enormt (även om problemet fanns där från början oavsett).