Godmorgon världen!

Nykterheten får bli min nya hobby, har insett att min plan för tillfrisknande kommer att ta mycket tid i anspråk :)
Gott så.
Jag pendlar oerhört mycket i känsloläge just nu. Självklart egentligen.
Tror att det lilla barnet inom mig har börjat viska sitt tack. Smärtsamt. Hoppfullt.

Dricker just nu mitt kaffe i sängen och gör mig redo för mina nästa 24 timmar i total nykterhet.
Ikväll är det fotboll på storbild med flödande bjudöl och bjudvin.
Jag kommer att dricka bubbelvatten. Ser framemot det.

@Blenda skrev:"Nykterheten får bli min nya hobby"

Precis så tänkte jag också! En hobby som tar både tid att lära sig och utöva. Samla på sig nyktra erfarenheter som smultron på ett grässtrå, försiktigt ett i taget. Andaktsfullt, nyfiket. Mindsetet är allra viktigast. Offerkoftan är väldigt varm och missklädsam.

Kram 🐘

Igår var jag på kvinnomöte. Det ska jag fortsätta med.
Gemenskapen. De öppna famnarna. En ny, nykter, flock.

Idag ska jag på introduktionsmöte till en tvåårig rehabilitering som inkluderar tolvstegsprogrammet.
Jag är inte rädd för behandlingen.
Jag har just nu bara en rädsla kvar.
Den att inte klara av att bli nykter.
Så fort det gick...

Slutar morgonens reflektion med en gammal favvo-låt.
Dedikerar den härmed till min tidigare kompis, alkoholen:

"Jag har nyss kommit undan ett odjur
Som var himmel och helvete för mej
Hon har bara givit mej otur
Men hon älskade mej

Jag var bonden - hon var tyrannen
Hon var mitten - jag var bredvid
Jag har stuckit huvet i sanden
En alltför lång tid

Jag blir hellre jagad av vargar
Jag blir hellre ensam så jag säger nej
Hellre jagad av vargar -
Än älskad av dej

Jag har skaffat nya kamrater
För dom gamla har tagit slut
Dom fick nog utav dina later
Och dina beslut"

Puh, point of no return. Har skrivit på en privat rehabiliteringsbehandling över totalt 2 år på kvällstid. Bekostar den själv, är ödmjukt tacksam över att jag har råd. Startar om en vecka. Ska gå på AA parallellt.

Efter besöket smet jag in på en strandpub och köpte en Ramlösa, mest för att låna toaletten. Men där pågick ett musikquiz med en rolig trubadur, så jag stannade i solen. Och hade det hur härligt som helst, skrattade o sjöng med i låtarna och var just idag inte alls avundsjuk på de andra som blev mosigare och mosigare med sina öl- och vinglas.
Får bli mitt första smultron @Andrahalvlek 😊, och ja, nu har jag fler nyktra flockar ❤️

Jisses! Snacka om att gå all in! Du har inte skaffat en ny hobby, du har skaffat dig ett nytt heltidsjobb! Kul att du har hittat hem i AA-gruppen. Dessutom säkrar du upp med ett rehab-program på 2(!) år. Jag tror minsann att du menar allvar!👍Går du in såhär helhjärtat kan det inte bli annat än bra. Ett lika starkt som klokt beslut. Lycka till!

@Onkel F skrev:"Jag tror minsann att du menar allvar!"
Ja, det gör jag, men det har jag gjort många gånger förut. Jag har bestämt mig SÅ många gånger. Och jag har flera långa vita perioder bakom mig, jag har trott mig om att ha blivit botad från min alkoholism...
Skillnaden från tidigare försök och det som jag testar nu, är att jag har kapitulerat fullständigt. Jag tror inte längre att nykterhetsbeslutet ligger i händerna på mitt förnuft. Det är djupare än så. Mina kloka tankar och mina förklaringar är nog bra, men de är inte tillräckliga. Jag har nu överlämnat mig till något annat, ännu lite oklart vad :)
Det är inte lätt för en intellektuell, duktig, "kan själv" kontrollmänniska, men det var liksom det enda jag hade kvar. Tack för din lyckönskning, och detsamma till dig <3

@Blenda vet inte om jag någonsin kommenterat i din tråd? Konstigt i så fall... Vilken ko-vändning du har gjort Blenda! Många ändrar sig ju efter att en tid (många år i mitt fall) framhärdat i att försöka lära sig dricka normalt. Mig själv inkluderat. Jag tror det är bra som du gör nu, att gå all in med rehab och hela kviddevippen. Det behövs liksom en stark känsla av att nu är det något nytt här för att göra ytterligare förändring tror jag. Skönt att du kan bekosta behandlingen och klok prioritering av dig. Då har du AA, oss och rehab i ryggen nu då! Det kommer att bli tufft men mycket bra, det är min övertygelse.

Kram!

@Blenda skrev:"Har skrivit på en privat rehabiliteringsbehandling över totalt 2 år på kvällstid."
Men så bra gjort av dig, både AA, rehab och så forumet.
Jag har funderat länge på att gå till AA för kvinnor, men hittills har det tagit lite emot.
Jag blir lite nyfiken på vad det är för slags rehab, är det varje kväll, vecka?
Fantastiskt lycka till 👍🏻
💕sländan

@Charlie70 Tack för stöd och pepp. Ja, mitt fönster för att vara mottaglig för hjälp står på vid gavel, så det gäller att agera innan det blåser igen.

@Sländan Rehabehandlingen (som liksom AA utgår ifrån 12-stegsmetoden) är uppdelad i olika block, mest intensivt i början och med besök som glesas ut allt eftersom.
Första halvåret är det två kvällar i veckan, under nästa halvår en gång i veckan, därefter varannan vecka, och det sista halvåret en gång i månaden. Det finns hela tiden möjlighet till olika individuella insatser och man kan backa bakåt i processen om man behöver mer tid. Beroendeproblematiken är i fokus, men behandlingen går även på djupet med det som behövs, till exempel stress- och sorgbearbetning.

Jag känner mig trygg i min nya nyktra miljö. 24 timmar nykter – det känns som ett mål som jag klarar av, och längre än så behöver jag aldrig tänka. Om jag vacklar så har jag tio nya telefonnummer lagrade i mobilen som jag kan ringa och sedan behöver jag inte säga mycket mer än "hjälp mig".
Jag var på tjej(läs tant)-fest igår kväll. Hade roligt. Skulle inte haft ett dugg roligare med alkohol i glaset.

Bara en dryg vecka sedan som jag var på mitt första AA-möte. Känns som ett halvt liv sedan.
Tacksam.

Genomlidit två av mina värsta triggers idag, oro för äldsta barnet och ex-mannen som sänker mig.
Hörlurar med tröstmusik, djupandning och flädersaft hjälpte mig genom.
Men visst kom det lite sug då och då. Mest som en reflex, inte särskilt svårt att motstå.
Känns dock väldigt skönt att ha AA (kvinnomöte i morgon) och rehab-programmet (start på torsdag) i tankarna.
Jag är redo att börja leva igen, istället för att bara överleva. Jag är inte ensam. Jag är värd att vara nykter.

Vaknar med min vanliga morgonångest.
Tänker på att jag inte längre behöver bära detta ensam.
Jag kommer att få hjälp.
Jag har vågat lämna över.
Jag har insett min maktlöshet.
En timme senare kan jag skratta över en kopp kaffe och ett korsord tillsammans med mitt barn.
Livet...

Läser nya kommentarer på forumet och fastnar i en rad från en annan tråd. "Alla andras känslor och behov skulle tillgodoses först."
I detta har jag levt så många år. Kanske hela livet.
Inte ens när de andras känslor och behov krockade så insåg jag min begränsning.
Jag slog istället knut efter knut på mig själv, tills jag hade stängt in min egen själ i ett trassligt nät som kändes omöjligt att reda ut. Slutade leva, började överleva.

Ryggar lite tillbaka inför hoppet att det långsamt ska gå att börja lossa på knutarna.
Lite rädd, men mest nyfiken.

@Blenda Det ser verkligen ut som ”något” speciellt har hänt med dig. En del kallar det för att botten var nådd. Jag vet inte vad jag kallar det, men det var väldigt speciellt och gav mig en styrka och en vilja som jag inte trodde fanns. Ett hopp om ett värdigt liv. Min livsgnista tändes och har bara blivit starkare och starkare sedan dess.

Kämpa på, det är värt det till 100 procent!

Kram

Så skönt Blenda att du hittat din väg. För det tror jag verkligen att du har. Ett stort och viktigt åtagande. Och jag hoppas att arbetet med alkoholfrihet också inkluderar de andra bitarna.

@Blenda skrev:"Inte ens när de andras känslor och behov krockade så insåg jag min begränsning.
Jag slog istället knut efter knut på mig själv, tills jag hade stängt in min egen själ i ett trassligt nät som kändes omöjligt att reda ut. Slutade leva, började överleva."

Jag har jobbat sjukt mycket med det ovanstående. Är långt ifrån där men en bit liten på väg. I alla fall ibland. Och det är värt det till 100 %. När man börjar leva istället för att överleva eller ”bara den här saken.., sen” då släpper en hel del spänningar.
Förstår din oro och dina triggers tror jag även om jag inte varit i närheten. Tycker inte det är konstigt att utveckla ett beroende i såna situationer men det löser verkligen inte problemen.
Så nu kämpar vi på tycker jag. Jag har faktiskt en talang i att lösa upp trassliga fiskerevar. Man tar helt enkelt ett trassligt område i taget. Ibland trasslar man till det igen, men en Knut i taget.

@Torn & @Sisyfos - Tack för era stöttande inlägg.
Igår var en skitdag de luxe. Jag var extremt trött, väldigt låg och hade ett ständigt sug från helvetet (som inte blev bättre av att mitt älskade, men ack så svajiga, äldsta barn har varit hemma under helgen med en drös vänner som lämnat öppna halvflaskor överallt).
Ovanpå detta behövde jag umgås med labila ex-mannen som oftast luktar alkohol, samt besöka mamma. Ansvaret för mamma ger mig ångest, och efteråt känner jag alltid stor sorg över att det känns så.
Min livvakt antabus räddade mig när både djupandning och sinnesrobön sviktade. Och det är jag djupt tacksam för.
Min första del av 2-årsprogrammet startade i torsdags, och den ansvariga terapeuten ville att jag skulle börja ta antabus regelbundet igen så här i början av nykterheten. Hen hade uppenbarligen rätt :)

Det känns ofattbart skönt att vara i andras vård nu, även om det är jag själv som måste göra grovjobbet. Det är en sådan lättnad att veta att jag har ett stödprogram i ryggen under hela två år. Tanken på att det som spelar störst roll i mitt liv just nu – oavsett vad som händer – är att undvika att ta det första glaset, 24 timmar i taget gör det också mer överkomligt.

Idag vaknar jag med ett lättare sinne. Hade jag druckit på känslorna hade allt fortsatt varit grumligt och skitigt.
Nu kan jag i stället i efterhand känna glädje över bra saker som hände, trots att mitt inre mådde dåligt.
Jag kunde och ville skjutsa min äldsta & Co till diverse festligheter och sen hämta hem dem mitt i natten (läs morgonen :)). Min yngsta fick besked om att hen kom in på sitt förstahandsval på universitetet. Mamma märkte inte min ångest, hon var glad över vår stund.

Hade jag fortsatt med mitt periodsupande hade mina käraste förr eller senare gått mig förlorade.
Note to self – Blenda: Glöm Aldrig Det.

Jag sover bättre och jag vaknar lugn. LUGN. Vilken nåd att stilla bedja om.
Rehab-programmet har kört igång rejält, det är ingen vilokur direkt :)
Många hemuppgifter att göra mellan träffarna. Det kommer, åtminstone delvis, att bli rejält smärtsamt.
Tror och hoppas att det riktigt djupa reflekterandet tillsammans med konkreta handlingsplaner är vad jag behöver för att kunna läka på riktigt och gå vidare mot ett äkta liv i större sinnesro.
Idag har jag både individuellt samtal inom rehab-programmet och kvinnomöte i AA inplanerat.
Däremellan ett par timmar att tillbringa på egen hand i en hyfsat stor stad. Tror det får bli konstutställning, lockar mer än affärer. Jag är också en riktig kulturtant (och det ända sedan barnsben, kulturtanter finns i alla åldrar och kön :)) Konst, teater, böcker och musik ger mig livskraft. Läste i andra trådar att jag inte är ensam om det.

@Blenda Jag är också en kulturtant sen många år tillbaka, men nu som nykter och post-corona ska jag bli en ännu flitigare kulturtant 😍 Jag kan bli hög på wow-känslan som konst i alla former väcker hos mig, och om den väcker sug efter mer så är det bara positivt.

Kram 🐘

Vaknar till dag 20 sedan mitt senaste återfall.
Det är kring den nyktra dag 20 som jag brukar må riktigt bra igen. Men inte den här gången. Allt är annorlunda.
Jag sover bättre, mår okej på morgonen, men de senaste dagarna har kropp & sinne åkt berg-och dalbana tills det är dags att somna igen. Djup ångest och stor oro, rädslor och vankelmod blandas med stunder av viss harmoni och små korta duster av lycka. Hjärtklappning, illamående och yrsel. Puh, är helt utmattad.
Men jag tror det är positivt att allt känns annorlunda den här gången. Visst kan det vara post akut abstinens inblandat, men framför allt så tror jag att det är Det Stora Beslutet som bearbetas på alla plan. Kapitulationen.
Så jag tänker bara låta skiten komma, kännas, genomlevas och passera.
Det viktigaste först – nykterheten. 24 timmar i taget. Jag klarar det här om jag bara gör som jag ska. Kopplar bort hjärnan så gott det går. Tiden är min vän.

@Blenda skrev:"Så jag tänker bara låta skiten komma, kännas, genomlevas och passera."

Helt rätt taktik tror jag. Alkoholdjävulen inne i sin bur börjar verkligen få panik nu. ”Aldrig mer? Du skojar? Det får inte vara sant, jag viiilll iiiinte!” Låt honom gasta och gapa och leva jävel ett tag, han tröttnar snart. Av ren utmattning om inte annat.

Kram 🐘