Marina1958

Förstår mig inte på min alkoholist! Vi är båda strax över 60 och har varit ett par i snart 6 år. Han har druckit mycket alkohol ända sedan tonåren, jag dricker enbart ett glas rött till maten då och då. Våren 2019 kulminerade hans supande, såpass att han bad mig om hjälp, för första gången. Jag fick in honom redan dagen efter på en 5 veckor lång vistelse på Nämndemansgården. Han betalade detta själv, ca 200.000.
Efter att ha kommit hem från Nämndemansgården, höll han sig nykter 1-2 månader, men började sedan smygdricka igen, och vägrade gå på den 1 år långa uppföljningen efter behandlingen. Han gjorde slut med mig då och då, eftersom det var mig ”det var fel på”. Han blev helt personlighetsförändrad efter Nämndemansgården. Från att ha varit en omtänksam, rolig och glad person, blev han en tråkig gammal gubbe. December 2019 var hans drickande så kraftigt igen att jag vägrade träffa honom. Jag gav honom ultimatum. Det enda som kunde få oss att vara tillsammans igen var att han åkte med mig till Ryssland och tog en speciell behandling där, som gör att om de dricker så dör de. Efter några dagars funderande bestämde han sig.
I januari 2020 tog han behandlingen. Han blev tråkigare och tråkigare. Såg allt bara negativt. Det enda han gjorde/gör, (förutom att jobba), är att ligga i sängen och titta på skitprogram på TV, och i reklampauserna spela spel på sin telefon. Han har hög arbetsmoral, och är hel och ren, så det kan ingen klaga på.
I januari 2021 var det dags att förnya behandlingen i Ryssland, men då vägrade han. Fram tills nu har han haft några korta återfall med alkohol. Jag märker ju det direkt förstås, men han nekar.
I tisdags började vår första gemensamma semester, på 16 månader. Vi har jobbat jättemycket båda två, och i alla fall jag hade glatt mig åt gemensam semester. På morgonen låg han och som vanligt höll på med sin telefon, och som vanligt när han märker att jag kommer i närheten, eller sneglar åt hans håll, så vände han bort telefonen. Jag råkade dock se att det var ett mejl från en bostadssajt han fått. Frågade honom då om varför han var med där. Jo, blev svaret, jag har varit med där i snart ett år för att söka en bostad åt mig, för jag vill inte att vi är ett par längre! så sade han förra sommaren också, men ändå så fortsatte vi att vara ett par. Vi var ute på landet nu i tisdags där vi skulle spendera semester (enligt hans förslag), men han tog sitt pick och pack och åkte in till stan igen. Vi har inte haft någon kontakt sedan dess.
Jag är såklart jätteledsen och vet inte vad jag ska tro.
Han sade också innan han lämnade mig att han inte trivdes med att vara så kontrollerad. Jag ansåg att det låg hos honom själv, (vilket han inte höll med om), eftersom fakta är följande: HAN ringer mig 4-5 ggr om dagen, jag ringer ALDRIG honom, jag är ofta ute på landet, (där han inte trivs), jag kommer ALDRIG in till lägenheten utan att först meddela honom via sms att jag är på väg, jag kollar ALDRIG hans telefon (han vill inte det), han får kolla min telefon när han vill, om han vill…

@Marina1958

Hej. Vilket kaos du lever i. Jag lärde mig aldrig förstå min, jag lär nog inte göra det heller - nånsin. Förstår vi våra anhöriga kanske vi själva hade problem? 🤔

Det jag började fokusera på var mig själv, för jag upplevde att jag började bli dränerad på energi på honom.
Lär dig förstå dig själv. Hur vill jag leva? Vad är värdefullt för mig?
Hur kan jag komma dit? Då jag funderade som mest sade min kompis till mig, vilket var nådastöten : "vet du, en sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag" . Då insåg jag. Neej. Detta fungerar inte.

Du nämner att han gör slut då och då. Visa dig själv den respekten som han tydligen inte gör och ge honom konsekvenser av handlande. 💕
Säger han att det är slut så är det.
Kanske han insett att du kommer tillbaka vad han än gör.
Du kan inte förändra honom men du kan förändra det du tycker är okej och inte.

Som sagt, försök sluta försöka förstå dig på honom. Ge de försöken i stället till att komma fram till vad du behöver och vill ha ditt liv. ❤️ Kram.

@Marina1958 Jag som är alkoholist, men numera nykter sedan inte riktigt ett år, kan inte förstå att man skulle planera saker vid sidan av som man håller hemligt för sin partner, såvida det inte handlar om någon slags överraskning eller liknande. Att söka bostad i ett år utan att ha en öppen dialog om det känns så fruktansvärt respektlöst att jag blir frustrerad av att läsa det. Om man har en partner som misshandlar en eller liknande, då skulle jag kunna förstå att man inte tar upp det av rädsla, men inte annars.

Om man känner att saker inte är som det ska vara längre i förhållandet, varför tar man inte upp det med ens partner istället?

Jag förstår att det är tufft, men det känns ändå som att du har möjlighet till en bättre framtid nu.