...om att mitt drickande var på väg att äventyra ett 20-årigt äktenskap och en underbar familjetillvaro med tre underbara döttrar.

En diskussion hemma runt middagsbordet om något helt annat kom snabbt in på ämnet, och jag kände det komma smygandes; jag kunde inte längre dölja det. Sanningen var på väg fram och jag kunde inte längre ducka för den eller mörka bort den genom bortförklaringar. Det gjorde mig fruktansvärt medveten om en sak:

Jag är alkoholist. Jag har problem. Jag har inte längre kontroll på att mitt drickande inte skadar mig själv eller de jag har närmast mig. Den har antagligen redan gjort det, men det är i sådant fall något jag blundat för hitintills. Det går inte längre. Jag behöver förändra mina vanor.

Jag har därför kontaktat min vårdcentral, med en rak begäran om att jag har alkoholproblem och behöver hjälp. Men jag känner samtidigt att jag behöver ventilera detta, med mina närmaste och med andra (som säkerligen kan ge mig en skjuts i rätt riktning med deras erfarenheter).
Därför gör jag också mitt första - men förhoppningsvis långt ifrån mitt sista - inlägg här, i hopp om att få ännu mer insikt om att det inte kan vara en omöjlighet att ta sig ur beroendet och förändra sitt liv. Till det bättre!

Jag kan långt ifrån vara den enda som satt sig i den här sitsen, inte sant?!

// K

Och idag skred jag till ytterligare handling...

Efter att ha läst mängder av trådar här på forumet igår, så insåg jag att det med stor säkerhet kommer kunna utgöra ett bra stöd för mig på min väg framåt. Det är dessutom otroligt inspirerande att läsa om era andras positiva steg framåt.

Jag har nu under förmiddagen anmält mig till Alkoholprogrammet, vilket jag tror kommer kunna ge mig inre styrka och kraft att gå vidare. Och gå vidare med äkta motivation. Jag behöver förklara för mig själv varför jag behöver det här och jag är van att att basera mina beslut på fakta och erfarenet (kommer mycket tack vare mitt jobb), vilket gör den här 'plattformen' till ett oerhört kraftfullt verktyg. Här finns allt - fakta, erfarenhet, goda exempel o s v.

Jag behöver klara det här. Jag behöver klara det här. Jag kan inte fortsätta som jag gjort hitintills.
Jag SKA klara det här!

// K

Anonym26613

Så klart klarar du det här!! 💚🥳 Jag blir överraskad och imponerand om du gör det utan att tvivla eller snubbla, men så klart klarar du detta!! Annars hade vi inte varit här. När man först loggar in sig här, så tror man att man är "en av de som inte klarade" men sanningen är, att vi är dom som gör något åt sin situation. Du klarar dig redan. Redan på dag 1 gör du mer än de flesta därute!!

Välkommen in till värmen 💚🥳🌸

@Kvarsta Hej och välkommen hit! Vad bra att du kommit till insikt, tagit kontakt med VC och gått med i alkoholprogrammet. Vi här på forumet har kommit olika långt i våra resor och har lite olika mål. Vissa vill lära sig dricka måttligt, vissa har inte bestämt sig och andra vill sluta med alkohol helt. Jag håller till under ”sluta dricka alkohol helt” Jag har som mål att sluta med alkohol helt och hållet efter att jag insett att jag är alkoholist och inte kan hantera alkohol. Jag kan inte ta ett glas för då vill jag ha hela flaska eller mer. Jag har nu varit nykter drygt 10 veckor och det är det bästa beslutet i mitt liv. Jag mår så mycket bättre på alla sätt.

Kämpa på och lycka till!

@Kvarsta Skrev fel, det heter ”vara alkoholfri”. Spelar väl egentligen ingen roll, men det blir lite lättare att hitta de som har samma mål. Håller med Miss Mary Poppins, klart du klarar det💪

Jag har läst många av era inlägg @vår2022 och @Miss Mary Poppins. De gav mig en otrolig skjuts igår, och för det är jag tacksam!

Jag har nog någonstans fastnat lite i att ständigt förneka att jag har problem. Jag trodde att steget till att våga inse det skulle bli större, men den öppenhet som genomsyrar många inlägg här gör att jag vågar tro på det; jag är inte ensam och jag behöver verkligen inte blotta mig ensam. Vi (ni) är så många fler. Och för de flesta verkar det ju gå riktigt bra, om än med vissa bakslag.

Jag delar nog din resa @vår2022. Jag har nog kommit till insikt om att jag måste kapa banden med beroendet helt. Jag känner mig själv för väl för att tro på, att nivån "måttligt" kommer vara en hållbar kombo. Jag kommer inte kunna hantera det, inte kunna sluta när jag egentligen vill. Ett glas kommer bli två, som kommer bli tre, och så vidare...

Mitt mål kommer vara att sluta helt. Om inte av hälsoskäl, så av ekonomiska. Det är lite bakgrunden till att vår diskussion dök upp på hemmaplan. Jag blev helt plötsligt varse om hur mycket pengar jag faktiskt lagt på mitt drickande. Det var riktigt skrämmande läsning, när alla små utlägg lagts ihop.
Båda skälen är helt klart sådana som påverkar mitt inre välmående (och andras i min närhet). DET är i mångt och mycket det som min motivation att klara av detta bygger på.

Och som sagt, jag blir uppriktigt glad över alla kommentarer här inne. De ger mig styrka och tro på att det går att klara av det!

@Kvarsta Hej o stort välkommen hit!
Du låter så fast besluten o motiverad, det gör det ju lättare att stå fast när det blåser motvind 💪👍
Du skriver att du tänker sluta helt, så har jag gjort. Slippa förhandla om/när det är ok att ta ett glas... Önskar dig stort lycka till i ditt beslut o fortsätt att skriva hur det går!!!
Kram 🤗

@majsan_nu Tack! Och skriva kommer jag absolut fortsätta göra. Det är sådant som sporrar mig till att fortsätta. En form av bekräftelse på att jag lyckas, på något sätt.

:-)

@Kvarsta Hej & välkommen!
För mig hjälper det mycket att skriva här och att läsa här. Att förstå att jag inte är ensam. Och att se att det är fler som kämpar, men att det faktiskt går att stå emot A fast det stundvis är tufft.
Kan andra så borde ju jag oxå klara det liksom.
Lycka till! 💪

@Kvarsta hade liknande uppenbarelse för 2 veckor sedan, gjorde en snabb återvändo till glaset på nyårsafton för att sedan från och med i lördags vara helt nykter framöver. Att skriva av sig är en stor hjälp på vägen, speciellt när man börjar känna suget efter alkoholen, abstinensen är ständigt närvarande och imorse vaknade jag med baksmälla, inte av alkohol men från 2 påsar gott och blandat... :)

@SweBro Det brukar ju heta att "summan av alla laster är konstant", så det där har gäckat mig lite granna. Om det nu är så, vad skulle kunna bli det som eventuellt tar alkoholens plats för mig istället?
Oavsett om det blir Gott & Blandat, eller pisatgenötter, eller att samla på fingerborgar, så är det ett sekundärt problem menar jag. Så länge alkoholen inte får ha kvar den rollen för mig, har jag gjort ett stort framsteg!

Jag drack, om än måttligt för en gångs skull, på nyår. Sen lite på lördagen (faktiskt "bara" en glögg och en 3,5:a) och delade en flaska bubbel med frun på söndagskvällen (höll mig faktiskt nykter, för jag hade lovat att hämta henne på jobbet klockan 22.00). På måndagen - igår - brakade helvetet lös. Det blev min dag 'noll'. Och med tanke på vad jag rsikerar, måste jag se till att det inte blir flera dag noll i framtiden.

@Kvarsta Yes, det är OK med laster, för vi alla har ju hål att fylla med diverse "onyttigheter" och "nyttigheter". Mitt största problem med alkoholen var just dem lögner jag satte upp för mig själv för att OKa mitt eget drickande, som sen ledde till smygdrickande och bara mer och mer ångest.

@SweBro Välkommen hit. Stark att gå till vårdcentralen . Jag försökte sluta på egen hand i många år, men föll alltid. I samband med att jag fick en diabetesdiagnos gjorde jag som du. Berättade öppet om mina problem och bad om hjälp. Tyvärr var det svårare än jag trodde och fick ligga på en hel del. Tog 6 månader. Då fick jag remiss till en terapeut och som då rekommenderade antabus. Var mycket tveksam i början men gav med mig. Med hjälp av en fantastisk terapeut och intressanta och bra samtal och antabus har jag nu varit nykter i 7 månader. Drog innan detta i mig 3 flak 7,5or per vecka.
När man börjar lära sig gå faller man emellanåt. Men man reser sig igen och igen och igen. Till slut står man och går på egna ben utan hjälp. Resan kan vara tuff men ger så mycket i slutändan.
Du har tagit rätt beslut och här på forumet kan man vara öppen och ärlig och blir aldrig någonsin dömd.
Jag brukar skämta om att det bästa forumet jag varit på någonsin är ett forum fullt med alkisar! :-)
Stark att du tar beslutet. Alla här på forumet hjälper och stöttar på vägen.

@Kvarsta Att skriva här har hjälpt mig otroligt mycket. Jag använder det som en form av dagbok och skriver ned alla mina känslor, tankar och funderingar jag har. Vissa saker skriver jag för att inte glömma och sådant som jag vill ta upp med min psykolog. Det är en terapi i sig och jag får många aha upplevelser. Att få ta del av varandras upplevelser, stötta varandra och hjälpa varandra är också oerhört betydelsefullt och ger styrka att kämpa vidare mot nykterheten. Vad gäller ekonomin, shit vad mycket pengar som gått åt till alkohol😱. Med annat viktigt har man snålat men inte brytt sig om vad drickandet kostar, det har fått kosta vad det kosta vill! Helt galet. Jag brukar räkna hur många flaskor vin jag och min man skulle druckit om jag/vi inte slutat och hur mycket vi sparar på det, det är också en sporre nu i alla fall.
Ha det gott och kämpa på!🌸💕

Hej, här en till som lämnat vinet åt sitt öde👋🏼@Kvarsta. Det är kanske lite kämpigt speciellt allra första tiden men blir snart lättare. Nån här inne skrev att man måste träna på att vara nykter, nöta och nöta tills det bara är naturligt. Heja dig🙏🏼

Nu har ytterligare en dag gått och jag har varit nykter. Märkligt nog känner jag inget sug idag, men det tror jag är en kombination av allmän nedstämdhet och att det är så mycket annat som äter på mitt inre.
Jag sätter mig och skriver det här nu och tänker lägga mig i sängen med en film. Förhoppningsvis slocknar jag, för trött är jag. Av mängder av skäl.

Relationen mellan mig och min fru lade sig ju av förklarliga skäl på nivån 'mycket isig' efter gårdagens omtumlande väckarklocka. Jag förstår henne fullt ut. Det är klart att hon är förbannad och besviken, med all rätta, och jag tror det kommer kunna ta ett tag innan jag klättrat upp i förtroendetrappan igen. Det är mitt eget fel, så det är självklart något jag kommer få svälja och bearbeta på mitt sätt. Jag kan inte lägga skulden för de känslorna på henne. Även om vi två per definition är ett. "I nöd och lust" heter det, men jag är inte säker på att författaren tog höjd för den här typen av nöd när det skrevs...

Men det känns. Det smakar. Salt, av tårarna. Det gör ont ända in i märgen och det är väl samtidigt både en räddning och något som ligger latent och som skulle kunna väcka djävulen och suget i mig igen. Det får bli en dag i sänder framöver, en dag itaget med att mota fan i dörren. Jag hoppas dock verkligen att det någon gång kommer ändra sig, för om det här blev utfallet av att vakna upp så vet jag inte om jag faktiskt gillar det. Däri ligger tvivlet om det var en så smart idé att ge upp drickandet.

Innerst inne vet jag nog att det var det rätta beslutet. Det kommer visa sig vara det rätta beslutet. Det som stressar min själ, är att jag inte ens kan gissa hur länge den här känslan av tomhet - och avsaknaden av min allra bästa vän - kommer stanna kvar. Jag sätter min tro till att det blir så kort som möjligt. Men att inte veta är frustrerande.

Jag uppdaterar alkoholkalendern med den andra tomma rutan och loggar ut. Det har varit en tung dag.

God natt!

Två dagar, bra där! Imorgon blir nästa, ta en i taget, det är så jag tänker.
Jag hoppas att allt kommer att ordna sig till det bättre för dig, även om det kanske tar lite tid.

@Kvarsta God morgon! Det är tungt att vakna upp och inse att det är något som är galet i sitt liv. Det gör ont och helst vill man slippa känna och gå igenom detta. Precis så gör vi alkoholister, dricker för att slippa känna och skärma av oss från verkligheten. Det gör för ont att ta emot detta och skammen trycker ned en i gyttjan, långt ned så man knappt kan andas. Att ha ett bråk med sin käraste är bland det värsta jag vet, jag blir alldeles förtvivlad. I mitt fall har dessa hemska bråk skett när alkohol varit med i bilden.

När man vaknar upp och inser vilka konsekvenser alkoholdrickandet leder till blir utfallet att man mår fruktansvärt dåligt med ångest, oro och skam. Det är nu man prövas, orkar jag ha alla dessa känslor och tankar eller ska jag knocka ut mig med alkohol så jag slipper detta. Alkoholdjävulen vaknar till ordentligt och vill naturligtvis att du ska dränka dig i alkohol, din hjärna är programmerad så och kräver sitt. Din hjärna är inställd på att få alkohol som belöning.

Den är inställd på den onda cirkeln. Svåra känslor = drick för att dämpa, funkar ett tag, nya ångestkänslor kommer = drick mer, nu blir hjärnan stressad av alkohol och skapar ännu mer ångest = drick ännu mer osv. Som en ekorre som bara springer snabbare och runt, runt i sitt hjul, först när hjulet stannar blir det lugnt.

Detta är ingen quickfix, du kommer inte att bli frisk på ett kick, det kräver ett hårt arbete med beslutsamhet och vilja. Ditt alkoholmonster i hjärnan är så jävla stark och så felprogrammerad, den vill ha alkoholkickar hela tiden. Det tar tid för dina signalsubstanser i hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen, så att den kan programmeras om. Det tar 3-6 månader för hjärnan att återhämta sig om man har missbruk av alkohol.

Även om det tar sin tid för hjärnan att återhämta sig mår man mycket bättre för varje dag efter att man slutat dricka. De första 4-5 dagarna med abstinens, där alkoholdjävulen härjar som mest för att få sin belöning, alkohol, är jobbiga fysiskt och psykiskt. Men det blir bättre och känslor av skam mm blir allt svagare. Dessa känslor är så kopplade till alkohol men tynar när man är nykter.

Kanske kan denna film vara till hjälp som berättar om hur alkohol påverkar vår hjärna vara till hjälp. Den har varit en stor hjälp för mig och ökat min kunskap.
https://www.youtube.com/watch?v=OqUg9ehXiYw

Hoppas det känns bättre idag med nya tag, det är tufft! Kämpa på för ett bättre liv!💪💕