Jag har varit nykter i mer än 6 år, men min man vill inte sluta dricka. Han köper hem stora lådor öl och vin från systembolaget. Och dricker varje kväll. Vi är fyllda 70 och han tycker, att jag kan unna honom detta. Han är förbjuden av barnen, att dricka tillsammans med dem och barnbarnen, så det gör han inte. Men då måste han ju ha abstinens, men det erkänner han inte. Läkaren tog peth på honom, som var mycket högt. Han höll då upp till nästa peth och läkaren grattade honom. Men han fortsatte dricka direkt. Vi har varit gifta i snart 50 år och druckit tillsammans tidigare. Jag har funderat på, att lämna. Men beslutat, att stanna. Har satt + och - på en lista. + överväger!

Hej Meda och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Du har hittat hit och tagit steget att starta en tråd och berätta om er situation. Du har själv sedan 6 år varit alkoholfri, vilket beslut och vilken målmedvetenhet! Nu skriver du här lite på grund av oro för din man och hans alkoholvanor. Du är inte ensam om att ha det såhär, klokt att du vänder dig utåt för stöd, att sätta ord på hur det är, prata med andra kan hjälpa en att sortera lite i hur en har det. Bra gjort. Hoppas du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt för dig.

Om du vill har vi även en telefonlinje, Alkohollinjen 020-844448 som även är för anhöriga om du muntligen skulle vilja prata med någon om din situation.

Ibland kan en behöva skriva flera gånger i en tråd innan den får fart så skriv gärna igen om du vill!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Rosette!
När jag försöker prata med min man om hans drickande, så är det som en bumerang. Det slår tillbaka på mig. Så jag har kommit fram till, att jag gör det bästa för mig. Tittar på serier, går promenader, lyssnar på böcker, städar, handlar. Min man lagar all mat medan han dricker. Vi gör bilturer tillsammans och då är han nykter. Vi har en sjöbod i en närliggande småbåtshamn, där vi kan sitta på vår brygga och dricka kaffe. Dit kör vi ofta. Men han orkar mindre och mindre. Det känns bra för mig, att skriva av mig lite här.

Alkoholen styr våra liv……
Om min man ska köra bil, blir det efter kl.12. Och det är väl bra, för alkoholen har nog gått ur kroppen då. Men om vi tar bussen till city, börjar drickandet på förmiddagen och pågår till läggdags. Det blir öl varvat med vin. Mannen sätter sig på en bar, medan jag går runt i butiker. Är vi hemma dricker han hela dagen. Jag förstår inte, att han har så bra sömn, som han har. När barn och/eller barnbarn är här avstår han helt från alkohol. Men är darrig. Jag förstår inte, varför man vill förstöra sig så? Han säger, att han mår bra! Och han är snäll!

Vi skall resa en vecka till Teneriffa i morgon. Jag vet hur det blir. Egentligen vill jag helst vara hemma. Min man börjar drickandet på morgonen på flygplatsen. Beställer mest av alla på planet. Och sedan fortsätter veckan i samma spår. Jag hoppas naturligtvis, att mina farhågor inte besannas?? Själv lever jag en dag i taget, som jag lärt mig i tolvstegsprogrammet. Och gör det bästa för mig😀

@Meda hemskt att behöva leva I det där.
Minns att det var som ett fängelse.
Man var en hjälpreda, partner för deras behov, anpassade och vred sig ut och in för att de skulle vara nöjda.
Rädda dig själv och ta dig ur, ta din makt tillbaka.
Kram ❤️

Sorgligt är det. Sitter nu och lyssnar på svensk radio och läser svensk digital tidning på Teneriffa. Mannen sover. Jag längtar hem. Mannen hällde i sig alko hela resedagen och hela gårdagen. Han la sig tidigt igår efter att jag inte kunde låta bli, att tala om mina känslor. 6 dagar, sen är jag hemma igen.

@Meda
Så ensamt du verkar ha det. 💓
Ja, han är sjuk och man kan tyvärr inte göra att någon annan slutar dricka.
Inte hot, vädjan eller kärlek ...
Jag tänker att du kanske kunde hitta på något för dig då du är hemma? Att känna kontrollen liksom.
Kram.

Mannen tog blodprov, som visade dåliga blodvärden och levervärde. Men fortsätter sitt drickande. Jag ser mitt medberoende. Vill inte dela detta med någon annan. Vill inte belasta våra barn. Skulle kunna tala med min syster, men tror att det är skam, jag känner?

Det är väldigt svårt, att inte säga något till mannen, om hans drickande. Han verkar vara helt ovetande om konsekvenserna av överkonsumtion. Det som förvånar mig är hans goda nattsömn. Han fördriver mest tiden med TV-tittande. Oxå lagar han all mat. Han har köpt en ny spis. Ska försöka spela med, för min egen skull. En dag i taget. Det kunde ju vara värre…..

@Vida Det låter verkligen tufft att du spelar med för din egen skull, när din man överkonsumerar alkohol. Du berättar att du ser ditt medberoende men inte vill prata med någon pga skam. Att det är svårt att säga något till mannen om hans drickande. Jag förstår att du inte mår så bra i detta och att det tär på dig. När man blivit så medberoende är det svårt att se sina egna behov och man gör allt för ”husfriden”. För att du ska må bättre behöver du få hjälp och att prata med någon om detta. Ta hjälp av din syster, om mitt syskon hade det så svårt skulle jag önska att hen pratade med mig. Dina barn ser och vet förmodligen också om att deras pappa dricker för mycket, men att ingen pratar om det pga skam. Kanske ska du prata med dem och få stöd i att sätta en gräns mot din man, de vill ju inte att deras mamma ska fara illa. Annars kan du ringa Alkohollinjen, anonymt, på tel 020-844448 och få råd om hur du kan göra.

För din egen skull, för allas skull och för att du ska må bra, är det bra om du tar hjälp och berättar hur du har det. Det är inte din skam att han super, det är hans. Tyvärr blir alkoholister väldigt egoistiska, blinda i sin alkoholism och tar inte sitt ansvar utan lägger det på andra, även skammen. Stå på dig och välj livet för din skull, dina barn och barnbarns skull. Gör dig inte till ett offer, ta makten och sök hjälp, berätta hur du har det💪❤️

@Vida
Att vara i sådant du är inne är väldigt plågsamt och energikrävande och tänker att för att inte du själv ska gå ännu mera under behöver du prata med någon.
Att du också börjar må väldigt väldigt dåligt gynnar ju varken honom eller dig. Upplever att du vrider ut och in på dig för att anpassa dig. Försök vrida dig tillbaka och ta hand om dig, för en person i aktivt missbruk har inte den förmågan inkopplad gällande nära personer.
Kram. 🌹

Nu är vi på Teneriffa igen. Allting upprepar sig. Jag förstår inte hur man kan hälla i sig så mycket, som min man gör. Men allting är bra för utom alkoholen. Nu lovar han, att när vi kommer hem ska han gå ner 20 kg, som han lagt på sig under och efter pandemin. Det innebär minskande av alkoholen. Vi har varit gifta i 46 år. Mannen började dricka varje dag när han gick i pension. Han dricker inte tillsammans med barn och barnbarn. Och han har god nattsömn. Jag är medveten om, att den jag kan ändra på är mig själv. Men jag kan inte, se att mitt liv blir bättre utan min man? Visserligen utan alkohol. Men hela livet för övrigt, skulle ju bli förändrat. Jag lever på hoppet!

Nu är vi hemma. Resan avslutades med en förkylning. Mannen blev sjuk och kunde inte dricka och är fortfarande sjuk. Om det är förkylning eller alkoholen, som gjort honom mest sjuk vet jag inte? Kanske blir det ändring? Hur som helst, så är jag friare hemma och det är bra för mig.