..

viktoria

en liten morgonkram till dig, Adde. Jag är så glad att du finns här, orkar och vill fortsätta dela med dig av dina upplevelser ang alkoholismen/nykterheten. Har förstått sedan en tid att du går igenom svårigheter, och tänker på dig. Det är okej att inte må okej, och dra filten över huvudet emellanåt. Bara man hittar ut därifrån när marken slutat gunga. Ta det lungt kompis, långsamt leder också någonstans/Snigeln Victoria.

och en rejäl morgonkram tillbaka ! Hur är det med den lille gremlin ;-) ?

viktoria

Lill* verkar ha det fint i sin lilla enrummare med kokskåp; )Jag märker inte av något missnöje iallafall. Önskar dig en fin kväll/Victoria

känner jag av det hemska med alkoholen och vad den gör med oss.
2 vänner har tagit återfall :-((
En med över 9 år i nykterheten och en relativt nynykter.
Båda har brutit men det känns så djävla tragiskt att greppet aldrig släpper.
Fan :-((

Lisamari

Beundrar dig verkligen som orkar dela med dig och stötta och jag kan bara tänka mig vilken frustration det är många ggr.

Det är så skrämmande att det överhuvud taget alltid hela tiden finns en risk för återfall oavsett hur lång nykterhet man har.

Hoppas dina vänner hittar tillbaka, men det kanske du menade när du skrev båda har brutit.

Var rädd om dig
Kram
Lisamari

PiL

Instämmer med föregående talare till 110%.

Jag är själv relativt ny som mer frekvent besökare, men är det inte en ovanlig stiltje här på forumet sedan några dagar tillbaka? Eller det kanske brukar vara så periodvis?

God sen kväll och natt på er alla!

jag haft flera vänner som valt att livet av sig efter ett återfall så blir jag så rädd när jag hör om det innan jag vet att de är på banan igen.
Den ena vännen nu gjorde som h*n är skolad till och knallade direkt iväg till ett aamöte och lastade av sig skamkänslorna. Nu försöker h*n få lite hjälp med nån form av kortare behandling. Den andre vännen , som är nynykter, har det kämpigare eftersom hon även använder tabletter. Hon kommer också att få proffshjälp så snart hon är avgiftad.

På sätt och vis är jag tacksam att de tar "mitt" återfall dvs påminner mig om att jag måste göra saker som är bra för mig. Jag får aldrig glömma vem jag är, min historia är min framtid. Livet kan vara dystert och plågsamt ibland men det blir aldrig bättre om jag väljer att supa.

Till dig PiL vill jag bara säga : Ta det lungt :-))

Vi alkisar vill gärna att livet ska flyga fram och att det är vi som är piloten, så är inte fallet men det krävs lite övning att inse det. För mig tog det ett år :-) Fortsätt skriv direkt från hjärtat så kommer de andra snart att fylla i din historia och delningarna tar fart igen.

Sköt om er och tänk lite på vad ni gör är ni snälla.

PiL

Ha ha, där fick du mig Adde :-) Men jag är lika lugn som alltid ändå ;-)

Jäkligt tungt i övrigt för din del förstår jag, måste innebära en enorm psykisk påfrestning. Håller alla tummar och dylikt i hopp om bästa utgång.

åker bergochdalbana när sånt här händer.

Först en väldig ilska för att de gör såhär mot mig, sig själva och alla andra som tror på dem.

Sen en väldig sorg när jag inser hur de mår och att det ÄR en sjukdom.

För att till sist övergå till en väldig glädje när jag förstår att de klarat sig igenom och det viktigaste av allt : De har bett om hjälp !! OCH fått den !!

Och efter ett tag inser jag att även jag inte på nåt sätt är vaccinerad mot alkoholen och det har de påmint mig om på ett väldigt smärtsamt sätt.

Jag blir påmind och faktiskt lite rädd att jag ska glömma eller bli för självsäker. Jag måste vara ödmjuk för det jag har och det jag kommer att få om jag sköter om mig själv. Jag friskar upp gamla rutiner som jag slarvat med och ökar mitt mötesgående för att få avlastning för mina tankar och få nya tankar som leder mig rätt i mitt fortsatta liv som nykter alkoholist. Och på så sätt ger deras återfall nån nytta till oss andra som kanske varit snubblande nära.

Det finns en mening med allt som sker, det gäller bara att se den meningen.

Stigsdotter

Den får man visst aldrig släppa. Det är läskigt tycker jag, att det efter så pass lång tid som 9 år fortfarande finns risk att trilla dit igen.

men, som du säger,det finns en mening med alls som sker, gäller bara att se den meningen. En annan mening kan ju också vara att vi inte skall ta varandra för givna.

Skönt att höra att dina vänner bett om hjälp och tar sig upp på banan igen!

Hoppas du får en skön helg!

lillablå

Ville bara säga hej, och tack för att du påminner mig om vad jag måste göra!

lillablå ♥

Som motvikt till det tragiska med återfall så ser jag nu att en vän firar 20 årig nykterhet idag.
Det är stort !!

viktoria

Bara så du vet att jag tänker på dig skriver jag en rad. Om dagarna är svåra ibland så minns att all förändring av vikt är smärtsam. Det är nog ordnat så ser du, så att vi ska känna skillnaden sen, då det vänder. För vänder gör det nästan alltid om man bara får ha livet i behåll. Inom taoismen och den kinesiska filosofin beskriver man att varje människa är given fem tursamma och fem otursamma perioder i sitt liv, fördelaktiga/ofördelaktiga om man hellre vill så. Därav inte sagt att de av nöden måste vara jämnt fördelade. Oftast inte är min tro. Dock ger det mig tröst ibland.
Kram från ett soligt Norr♥

Viktoria !!

Ja, att förändring kan göra ont det upplevde jag när jag gick ut i nykterheten. Skillnaden då mot nu är att då såg jag ett nytt spännande liv hägra framför mig om jag gjorde det jag skulle. Jag hade allt att vinna på att sluta dricka och se framåt.

Denna gången blev allt precis tvärtom, framtiden sparkades undan helt för mig och jag såg bara mörker. Jag kunde inte orientera mig i detta mörker så därför blev jag sittandes i en svart bubbla oförmögen att bryta mina mörka tankar. Min lilla psykologtjej gjorde ett fantastiskt jobb med mig och utan henne hade nog detta tagit en ända med förskräckelse. Men hon mäktade inte riktigt med att lyfta mig helt från det svarta trots ihärdiga försök.

Precis som med alkoholen behövde jag slå i min personliga botten innan jag fattade vad jag höll på med.

För två veckor sedan skrev jag avskedsbrev till mina barn och hustru och planerade precis hur jag skulle göra de följande dagarna. På fredagen för 2 veckor sedan träffade jag en läkare som hotade med LPT om jag själv inte insåg vad jag gjorde. Och då händer nåt i skallen : Mitt gamla alkholistbeteende kom fram med dunder och brak och jag förhandlade fram en överenskommelse om att få helgen på mig innan jag skulle in på avdelningen.Precis så som när jag skulle in på behandling och som så många alkisar känner igen. Han var misstänksam men som en mästare i manipulation så övertygade jag honom att det skulle gå bra. Han gick med på mitt förslag.

Med den "segern" i bagaget kändes det som jag helt plötsligt hade situationen under kontroll igen och att jag på något sätt hade en färdplan igen. En ljus sådan.

Hustrun är fortfarande ovetande om detta skede vilket gjorde att vi var på en mycket bra tillställning på lördagskvällen och jag fick bekräftat på söndagen att vårt kära vårmöte ska äga rum i början av maj. Se där ! 2 positiva saker i följd ! På rent djävelskap mot den där mörke fan som höll på att få omkull mig så bokade jag rum till Gullbranna i höst :-))

Helt plötsligt känner jag att allt jag lärt mig inom AA och andra forum om att hantera mitt liv på ett för mig bra sätt återigen börjar göra sig påmint och jag kan använda det i "alla mina angelägenheter". Jag har ju fått redskap och verktyg att använda i mitt liv men när det var som mörkast så klarade jag inte att se det, det krävdes att jag gick tillbaka till mitt gamla jag ett tag för att inse det.

Nu måste jag börja bygga upp min självkänsla igen och det tar sin lilla tid, jag vet, jag har ju gjort det en gång tidigare. Jag gör det enkelt och gör på samma sätt som förra gången och använder gemenskapens trygga värld för det. Jag försöker nu göra en liten budget så jag ser att jag utan problem kan åka till Visby-konventet i maj, de gånger vi varit där har lyft oss/mig så oerhört mycket.Vårt relationsproblem har fått en liten, liten öppning och jag börjar hysa en förhoppning att det ska lösa sig utan att jag tar ut något i förskott. Jag måste också säga att jag fått fantastiskt fin hjälp av min kontaktkvinna på försäkringskassan. Hon har på sitt sätt fått mig att se att det finns hjälp att få om jag bara ber om det.

Jag är oändligt glad över att jag inte en enda gång tänkt på att fly med hjälp av alkohol under den här processen. Jag vet inte varför men jag kan se att alla de vänner som jag haft som har valt den andra vägen ut så har ingen av dem använt alkohol för att dö.De har oftast tagit återfall innan som sänkt dem i mörker men ingen har valt att använda alkohol som sista utväg, inte ens som bedövning.

Och ja, Viktoria, jag kan känna skillnaden nu ! En lång historia fick du som svar på din vänliga tanke :-) Jag är väldigt tacksam för att du tänker ibland på mig ♥ När jag såg de första nyheterna idag om princess-födelsen så funderade jag över hur långt du har kvar till din lilla kunglighets ankomst ?

Även här är soligt och en viss vårlukt finns i luften, den lukten som förebådar nåt nytt och vackert som är på väg. Ta hand om dig vännen...........KRAM ♥