av brödsmulan

brödsmulan
tis, 2023-09-05 - 17:01

Min man / far till barnen äntrade vad jag trodde var en 40årskris. Lite över 2v efter semesterns slut blev han som helt förbytt. Iskall.. började med att han inte vet vad han känner för mig/oss , sen drog han en massa gammalt groll (alltså saker så gammalt som +20år sen) det kryper sen fram att han känner inget för något. Inte jobb,hobbies,mig.. tom barnen. Behöver tänka men verkar göra allt annat än det. Han har som varit maniskt igång i snart 5v. Från tidig morgon till sen kväll. Var rädd att han var på väg in i väggen.
Han känns som en helt annan person.
Han dricker varje vecka och har mer el. Mindre gjort det I 4år förutom en vit månad detta år. Han dricker i snitt 2ggr/ v. Sista kvartalet har han dock nästan alltid varit vid gott mod än om han druckit mycket. Sommaren kunde inte varit bättre och allt tydde på att kärlekenblomstrade å så kom detta.
Han dricker 3-4starköl mitt i veckan. Till helgen 6-14 enheter alla av starkare slag. På 5 v. har 6 tillfällen varit rejäla fyllor. Han självmedicinerar mot ångest och stressen. Jag i min enfald har alltså nu först öppnat mina ögon än om jag innerst inne visste.. Kan han blivit beroende? Är de " vanligt" att de slår om så hastigt? Han mår psykiskt dåligt men vägrar all hjälp, kan själv! Är så rädd att ha fel och " anklaga" honom för något felaktigt...

brödsmulan
tis, 2023-09-05 - 17:06

Glömde säga att allt "fungerat". Han jobbar och sköter allt. Nu verkar han få allt oftare minnesluckor. Har tom hänt dagen efter då han borde blivit nykter. Nu när han är alltmer manisk med jobbet,hobbies osv ser vi han bara några minuter per dag förutom de kvällar han sitter hemma och dricker, för sig själv med musik och skrattandes vid sin mobil?

Rosette
tors, 2023-09-07 - 11:16

Hej @brödsmulan och varmt välkommen hit!

Du berättar om en tuff situation med din man, både vad gäller hans alkoholvanor och hans psykiska mående som du sett stora förändringar i på sista tiden och de skrämmer dig. Utifrån det du beskriver låter det inte som du överdriver något, det låter också som att du har försökt nå fram till honom samtidigt som han just nu inte vill ta emot någon hjälp.

Vad bra att du vänder dig utåt för stöd och berättar om du ni har det som ett sätt att kanske sortera lite i den här situationen. Vad mer tror du att du skulle behöva just nu för att ta hand om dig och barnen i detta?

Jag skickar ett meddelande direkt till dig från oss på alkoholhjälpen så kan du, om du vill, kommunicera med oss även där.

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

brödsmulan
tors, 2023-09-07 - 12:15

@bella70 Nej han inser inte .. jo eller det tror jag han gör ,men tillåter inte sig själv se det.. han säger han är olycklig och blir han mer olycklig så är det kört. Hans ångest är i taket och han verkar tro att det inte är kopplat till alkoholen utan mig. Han är kylig.. så kylig men någonstans tror jag han försöker stöta bort mig.. han vill inte ha stöd, hjälp eller närhet av mig då det hörs ge honom mer ångest och han fräser att jag daltar honom. Oavsett hans ångestproblematik, trolig depression ( han känner inget för något) och hans drickande är han fast besluten att klara av det själv. Han har oerhörda höga krav på sig själv, är egenföretagare och den som utåt sett har ett väldigt gott anseende.

Ja vi har flera hemmaboende barn och när han dricker sitter han ofta för sig själv med glatt humör och pratar i mobilen osv.

Lora
fre, 2023-09-08 - 01:36

@brödsmulan Jag tror det var i Jonas Gardells sommarprat han pratade om en mani som vart 5:e år gick in i depression.

Som egenföretagare är det nog inte helt ovanligt att man dricker för att komma till ro. Jobbar man stenhårt blir man ju lite frånvänd livet. Att hitta den balansen och läsa egna signaler är något som låter toppen på pappret men komma dit i verkligheten kräver kanske att man får någon sorts gränsdragning. Lyssna på Klarnas VD ex. Det var först när frun satte ner foten han började se allvaret. Idag dricker han inte

brödsmulan
lör, 2023-09-23 - 12:16

Ja så nu har tiden gått.. är säker på att min sambo har problem. Värst är känslan av medberoende som hela tiden gör sig påmind inom mig. Näe de är inte så farligt, herregud tänk om jag anklagar honom felaktigt osv Samtidigt är tecknen många såå många.Jag har tydligt sagt vad jag känner och är orolig för, jag har satt ned foten och uttryckligen satt 0tolerans här hemma. Hans 1000 ursäkter är bra men just bara de..ursäkter. Allt kastas tillbaka på mig. Han funderar på att flytta då han är less mig och mina frågor. Att jag förminskar honom som man. Jag har satt hårt emot och kräver att vi gör en hälsoundersökning båda 2. Vilket han aktivt slingrar runt. Har sagt att antingen det eller en orosanmälan till socialtjänsten. Barn som far illa- misstänkt missbruk o familjen. Han " erkänner" i var och varannan mening men slutar alltid med att det inte är något problem och han kan sluta själv. Jag vill då ha hälsoundersökningarna som mått på hur de går. I helgen skall han tänka. Jag är helt slutkörd.. och får verkligen tuffa till mig när han väl är hemma, bryter ihop i min ensamhet.Vet aldrig vem jag möter.. En sak har jag iaf bestämt för.. Än hur mycket jag älskar honom så måste jag driva igen detta för våra barns skull än om det kan bli en stor kostnad..

Alelil
mån, 2023-09-25 - 12:28

Jag tror att han är i en form av livskris. Det kan vara att han känner att han vill ha ut mer av livet, vill liksom känna sig levande och ung igen. Vara fri från livets krav och måsten, och den slentrian som uppstår när man lever ett ordnat liv med partner, barn, hem och jobb. Alla dagar ser oftast likadana ut, och en del vill att nåt liksom ska hända. Nåt kul, nåt häftigt och nåt som lyfter själen lite. Om detta inte händer är det lätt att alkohol tas till, och man säker kontakt utanför hemmet. Det kan vars precis som din partner gör, sitter hemma och dricker och hänger på sociala medier, ringer folk osv. Nu vet inte jag hur ert liv ser ut, om ni reser, umgås med vänner, om han är iväg med vännerna själv ibland osv. Jag tror han lider av tristess, och han medicinerar det med alkohol och kontaktsökande utanför hemmet. Det var precis så mitt ex betedde sig. Kom hem från jobbet på fredagen, öppnade första bärsen och började ringa runt till polarna. jag och barnen var bara en ankare runt hans hals som hindrade honom från att ha kul och slippa ansvar. Kan tillägga att vi gick skilda vägar för 12 år sedan.

Alelil
mån, 2023-09-25 - 12:31

Han stannade allt längre och längre på jobbet också under veckodagarna, för att slippa komma hem och hjälpa till med allt det där tråkiga som tvätt, städ, matlagning och barnen. Vi jobbade båda heltid, men allt ansvar lades på mig så han kunde känna sig mer fri. Sätt dig ner och prata med din man, om det är detta som pågår kan ni ju försöka hitta lösningar.

Åsa M
fre, 2023-09-29 - 09:43

Orosanmälan tror jag är ett bra första steg. Prata med socialtjänsten också, be om råd hur du ska få stöd både för egen del och för barnen. Prata med skola/förskola också, de behöver veta vad som pågår i familjen så de kan ha extra koll på barnen. Om han inte vill eller kan göra något åt sin situation kan du åtminstone göra något åt din egen. Kram!

brödsmulan
fre, 2023-09-29 - 22:14

Åh suck detta kastande mellan självklarhet och tvivel.. står på mig men han rentav skrattar åt mig , tycker jag målat upp en felaktig bild.. förminskar allt jag säger runt detta ämne och beter sig då som om han pratar med någon som helt tappat förståndet.. ngn som desperat anklagar för att finna en mening till hans slocknade känslor för mig..

Snödroppen
lör, 2023-09-30 - 09:43

@brödsmulan
Ja, det är typiskt. Lägga över ansvar på andra människor.
Om det är så illa så får han väl vara en vuxen person och avsluta relatioen, och ta vara en bra pappa till sitt barn.
Lyssna inte på allt skitsnack och behandla om honom som en vuxen man, dvs en person som gör sina val själv och får ta ansvar själv.
Det blir bara ett stort känslomässigt klet som kallas medberoende vi som anhöriga dras med.
I den här situationen så spelar det nog ingen roll vad du gör, allt kommer ändå vara ditt fel.
Det finns anhörigstöd i kommen man har rätt att få hjälp som anhörig.
Du behöver stöd och hjälp, det är en jättetung situation att vara i.

brödsmulan
lör, 2023-09-30 - 10:59

@Snödroppen tack för ditt stöd! Ja alltså det är verkligen hemskt. Satt hos psykologen och grät ut min frustration i veckan. Bönade om hjälp att ta mig ur den här karusellen av känslor.. går inte med ord beskriva de motpoler av känslor som sköljer över en. Känns som ett sammanbrott vore nära men jag måste orka för våra barn.

brödsmulan
sön, 2023-10-01 - 17:50

Han har varit nykter i två veckor ( vad jag vet) efter att jag konfronterade honom i ett öppet samtal där jag krävde alkoholstopp i hemmet. Inser att denna tiden varit värre än allt annat. Han beter sig lynnigt och pendlar kraftig mellan " normal", arg, nedlåtande osv. Jag har känt mig rädd att vara ensam med honom..och jag ser hur han kämpar för att inte explodera eller säga alltför elaka saker. Jag fattar att jag raserar hans värld men önskar så att saker kunde lugna ned sig. Är oerhört jobbigt att hela tiden vara på sin vakt, beredd att försvara sina ord. Ngn med erfarenhet av samma? Han verkar pendla mellan att förstå och i nästa stund tycka jag är galen och därmed inte går leva med. Mer som en bekräftelse på att hans avsaknad av lycka, framtidstro och njuta av saker som han tidigare gillat i livet beror på att han levt med en som jag. Nä fy detta är verkligen inte trevligt någonstans

brödsmulan
tis, 2023-10-10 - 21:29

Han har nu varit nykter ca3 v. Vad jag vet. Såg ganska snabbt att han blev fysiskt piggare men psykiskt.. Dessutom fick jag till in öppning under läkarens jour så han var välkommen under flera dagar, bara att dyka upp. Han gick nyligen dit, hade fått ta prover. Försökte samtala med honom när detta kom upp men han klev snabbt i försvarsställning. Lät som han vred på läkarens ord och försökte få det att låta som att jag är hämndlysten.. att såhär gör man aldrig av kärlek och att det visar vad jag går för. Samtalet tog slut och jag gick undan. Grät för mig själv. Om han bara kunde förstå hur fel han har. Hur mitt hjärta brister varje gång han är hånfull , kommer med förklädda hot och tar till med ord,påstående som han vet sårar. Man känner sig väldigt dum, förvirrad ja rentav elak i dessa stunder. Man tvivlar i sin ångest..

Letlive
ons, 2023-10-11 - 21:51

@brödsmulan

Ifall han har slutat måste det ju ge utsättningssymptom vilket borde påverka hans humör. Jag slutade med snus i somras och jag kan verkligen inte varit rolig att vara runt under de tre första veckorna. Inte för att snus är på något sätt samma sak men du förstår liknelsen.
Du skriver att du är rädd för att vara ensam med honom. I en broschyr jag fick från min psykolog om medberoende stod det att det kan vara bra att ha en plan vart man ska ta vägen och hur man ska söka hjälp om ens partner skulle bli våldsam. Har du en sån plan? Det gäller ju att verkligen ta hand om sig själv.
Jag känner också igen det här pendlandet. På måndagen kan det vara “Jag älskar dig och vill inte att min drickande ska påverka dig negativt” och på tisdagen kan det vara “Jag vill inte du ska komma hem från jobbet för du hindrar mig att vara den jag egentligen vill vara (underförstått: en alkis). Jag har, eller iallafall försöker, sluta lyssna. Det är alkoholen som pratar. Och jag blev kär i min partner, inte i alkoholen.
Jag förstår inte heller hur han kan tänka att det inte är en kärleksfull handling att hjälpa honom med en läkartid? Det är väl precis vad det är? Hade du varit hämndlysten skulle du väl bara sagt “Sköt dig själv, jag vet det kommer gå åt helvete”.
Du verkar iallafall ha en otroligt tuff och jobbig situation. Tänk på att ta hand om dig själv så gott du kan. Du verkar vara snäll och förstående. Och jag hejar iallafall på dig!

brödsmulan
tors, 2023-10-12 - 16:24

@letlive
Tack de var snällt sagt. Så "skönt" att höra att andra känner igen beteende med av och på.. det är sannerligen en berg och dalbana man får åka med på. Jag misstänker ju starkt att han lider av depression i botten så oaktat om alkoholen försvinner så finns den alltjämt klar. Det är just därför det känns viktigt att han tar hjälp för hela sitt mående.
Ja tvivlar aldrig själv på att jag gör det av kärlek men likväl gör de så ont att han verkar se det tvärtom. Jag gör som du.. försöker inte ta åt mig, det är inte min partner fullt ut utan en person som mår väldigt dåligt.
Precis som du säger jag hade bett honom dra dit pepparn växer och sakta sett honom gå under om jag va ute efter att vara jävlig.
Om ni bara visste vilket stöd jag tycker forumet är. Jag behöver få andras perspektiv för att själv kunna se "nyktert" på situationen

brödsmulan
lör, 2023-10-14 - 11:32

Ja han gör sina val. Han har lämnat hemmet, han "flyttar" . Jag har varit så hemsk som satt honom i denna situation.. med läkare och allt.. fått omgivningen att tro att han har problem osv för så är det absolut inte. Jag hörs ha kastat honom in i elden.. Han lämnar mig..

Letlive
sön, 2023-10-15 - 20:20

@brödsmulan Är det slut nu? Hur mår du? Det måste verkligen vara tufft. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att allt du har gjort har du gjort av kärlek och du verkar gått above and beyond för att hjälpa honom. Vill han inte ha hjälp är det hans val. Men, som sagt, jag förstår allt måste vara jobbigt nu. Tänk på att ta hand om dig själv nu. Önskar dig allt gott.