Igår berättade jag för min älskade man att jag tackat JA till en egen lägenhet... (Ja, jag skriver min älskade man för att han är mannen i mitt liv och jag älskar honom väldigt mycket.) Jag valde att berätta efter att jag skrivit på hyreskontraktet, annars skulle jag ångra mig. (Vilket jag gjorde, direkt när jag berättade det....) Att vara medberoende till en missbrukare trodde jag aldrig att jag skulle bli, men det är precis det jag är!
Det är precis som om någon kidnappat min hjärna och all min energi går åt till att hjälpa min man.
I många år har jag försökt hjälpa, men i somras kom jag till insikt att jag var medberoende och oförmögen att ta egna beslut. Jag sökte hjälp här, via anhörigstödet, läste på nätet om medberoende, lyssnade på MÅNGA poddar, pratade med psykolog, pratade med vänner... och via den hjälpen kom jag till insikt. Jag började så smått att träna på att göra/planera egna aktiviteter, sånt som jag ville göra och mår bra av. Det kunde vara en promenad med en vän, ta ett varmt bad, unna mig en ny bodylotion.. till mer avancerad ting, exempelvis köpte jag mig ett träningskort.
Till slut tog jag modet till mig och satte upp mig i en bostadskö... kom till en visning.... blev granskad ekonomiskt... och igår signerade jag ett kontrakt på en liten lägenhet, tillräcklig för mig och vår son. Därefter skickade jag ett sms till min man som löd..."vi behöver prata ikväll"... Jag skickade detta sms för att jag inte skulle kunna ta tillbaka det, att få mig att faktiskt berätta, vilket jag gjorde under kvällen.
Han blev ledsen, arg inombords och förstod inte varför. Han gör faktiskt framsteg och sa att han "bara" druckit två gånger den senaste tiden. JA, han gör jättestora framsteg i sin takt, på sitt eget sätt, utan hjälp från någon. Han dricker mycket mer sällan nu, men vet fortfarande inte VARFÖR han dricker...
Mitt enda krav var att han ska ta hjälp med sitt missbruk och sluta dricka alkohol! Om han visar mig detta, så flyttar jag tillbaka. Jag älskar honom såååå. Men just nu behöver jag arbeta med min hälsa och mitt medberoende och han måste arbeta med min hälsa och sitt missbruk. Min förhoppning och önskan är att vi ska bo under samma tak igen och förbli lyckliga alla våra dagar. Jag älskar honom såååå.

Ett stort, modigt och viktigt steg för DITT välmående! Gratulerar dig till det, det kräver mycket att komma till den punkten. Många kramar, håll ut!

@Prinsessan1 Det är så fint att läsa om hur du har tagit steg för steg för att börjar prioritera dig själv och ditt eget mående. Nu har du tagit det här stora steget och tagit beslutet om att flytta ifrån din man, trots att det känns svårt. Men du gör det för att du behöver det, för att kunna ta hand om dig själv. Det är väldigt starkt att du gör det här och fokuserar på det du kan påverka och var dina gränser går! Fortsätt gärna att skriva här och berättar om hur det går för dig!

@Åsa M TACK, TACK!!! Det var inte lätt och är inte lätt! Så fort jag berättade "nyheten" för min man så ångrade jag mig... Tur att jag redan signerat hyreskontraktet innan jag berättade! Jag hade inte klarat det annars...

@Emilia STORT TACK för dina varma kommentarer. I torsdags berättade jag, i fredags-lördag-söndag har vi pratat och kommunicerat bättre än innan. Han säger att han vet vad han måste göra nu samt att han absolut inte vill att jag ska flytta. Först kvällen, torsdagen, som vi pratade lade han som vanligt skulden på mig och sa att OM JAG flyttar = jag gör slut. Men det är ju inte så! Jag flyttar för min skull och min son. Kan han visa mig att han är 100 % nykter under 6 månader, så kan jag flytta tillbaka...

@bella70 - Jag känner mig inte som världens bästa mamma, då min son inte riktigt förstår varför jag flyttar. Men jag vet långt inne i mitt mammahjärta att det är rätt! Tack för ditt stöd.

Usch, känner mig usel! Det är 10 dagar sedan jag berättade att jag tackat JA till min egna lägenhet. Jag ställde under en lång tid ETT krav- att min man skulle vara nykter under 6 månader. Det hände inte till 100%, men han har gjort enorma framsteg. Från att dricka 50 cl ren sprit varje dag (7 dagar á 50cl= 350cl =5 flaskor), dricker han ca 20 cl/vecka. Han har tagit tag i sin hälsa och är en mer aktiv man idag! VARFÖR är detta inte nog för mig? Han är på väg till ett nyktert liv, eller?
Som OM vi inte hade det tufft, blev min man av med sitt arbete pga arbetsbrist i förra veckan.
OCH så har jag mage att säga att jag ska flytta tillfälligt, tills han är nykter, vilket kommer att betyda ytterligare utgifter för oss. Hur har jag tänkt där? Hur ska detta fungera?
Jag känner mig så usel!

@Prinsessan1
Du är allt annat än usel och du har all rätt i världen till att välja som du själv vill.
Ingen har rätt att kräva att du gör val för deras skull.
Även om din man har den inställningen att allt hänger på dig så är det inte ok.
Tycker du är stark, tycker du gör helt rätt om det är det du önskar för din egen skull.
Du är omtänksam och bryr dig, det är fint men det blir destruktivt om det är på bekostnad av ditt eget liv och mående.
Kramar, du är inte ensam.

Du är inte usel, du är desperat att komma ur en situation som du vantrivs med. Även om han går åt rätt håll nu kan du inte veta om den utvecklingen fortsätter eller om hans situation med arbetslöshet osv gör att det kommer gå åt fel håll igen. Mitt råd är att ha is i magen, fullföljande din plan och se hur han hanterar sitt problem. Detta tar TID. Mitt ex är fortfarande i arbetsträning och behandling och han blev inplockad för beroendevård för tre år sedan. Han kan fortfarande inte fungera normalt.

Jag försöker vara stark, men hjärna känns så Fucked up. Jag planerar in aktiviteter som ger mig extra energi, men när min man och jag pratar så låter jag som en idiot. Allt han säger verkar vettigt och allt jag säger låter motsägelsefullt. Jag älskar dig, men jag vill flytta....
Arbetslösheten har gjort att han dricker mycker mer nu. Torsdag... lördag...tidag..igår. Han har ett telefonmöte idag hos en läkare på beroendecenter angående eventuell medicinering. Men jag känner att han INTE gör det för sin egen skull, utan för att jag inte ska flytta. Igår kväll efter vi gått och lagt oss började han diskutera igen, han vill verkligen inte att jag flyttar. Tyvärr slutade diskussionen vid att han tycker att OM JAG flyttar, så betyder det att JAG inte vill vara med honom samt att vi då tar ut skiljsmässa. Jag upplevde det som ett ultimatum från hans sida- att om jag flyttar så skiljer vi oss... Ännu en natt utan sömn. Jag vet inte hur jag ska förklara för honom så att han förstår varför jag måste flytta. Tungt....

User37399

Tror inte att du kan förklara mer utan bara se till dig själv och vad som är rätt. Inte vänta på hans medhåll.

Förhoppningsvis kan din flytt göra att han tar itu med sitt mående också. Kram

@Prinsessan1
Bara det att han ska övertala dig att stanna till den grad är ett redflag.
Hur vore det om han uppriktigt respekterade hur du kände och din val, lyssnade på varför du vill flytta och sedan utgå ifrån det?
Det låter som om du börjar respektera och lyssna på hur du faktiskt mår i det här och vad som är bra för dig.
Det är kärnan i hur det är att leva med en person i missbruk och varför man till slut tappar bort sig själv; det är en ensidig relation där missbrukarens behov står i centrum.
Tycker du är oerhört stark som lyssnar på dig själv.
Styrkekram

@Prinsessan1 svårt att ens diskutera med någon som dricker och är under påverkan. Borde räcka att du säger du vill flytta. när han nyktrat till kan ni prata om framtiden, om det blir skilsmässa eller om ni kan hitta tillbaka till varandra.

Känner tyvärr igen mönstret. Offerkoftan är mysig att ha på sig, men det är den som dricker för mycket som ska ta ansvar för situationen som uppkommit. Ta inte åt dig, du gör inget fel som har tröttnat på drickandet.