av Varafrisk

Tombor
tors, 2024-03-21 - 18:32

@Varafrisk Det är fint att se vad du åstadkommit och glädjande att du mår så bra! Ska försöka göra samma sak! Det går bättre men än är jag inte i mål. Tack för att du delade med dig🙂

Amanda L
fre, 2024-03-22 - 23:59

@Varafrisk
Jättegrattis!!! Så fantastiskt att du klarat vara nykter i allt det svåra. Och stötta många andra!
Många kramar från hon som ständigt är en dryg månad efter…❤️❤️❤️

Se klart
lör, 2024-03-23 - 07:04

Grattis från mig med, bra jobbat!
Vilka är de främsta fördelarna nu - mot för 14 månader sedan, tycker du?
Det som är tufft i livet förändras ju inte av att man slutar dricka- men kanske förhållningssätt? Har du några nya små nyktra njutningar, eller andra små positiva förändringar i tanken eller verklighet.
Kram 🤗

Varafrisk
lör, 2024-03-23 - 08:34

Nu skriver jag på datorn, har ju inga emoijisar nu jag som annars brukar skriva både hjärtan, kramar mm.

@Flarran Kul att du tittade in! Tack för hälsningen!

@Sattva Tack för hälsningen och lyssningstips. Lyssnade igår. Tipsen om hur man tröstar andra är jag bra på men jag saknar den där vännen som ringer då och då för att fråga hur man mår. Men får tänka på texten som min son skickade mig ""När du inte förväntar dig något av någon lever du lugnare".

@Geggan Tack för hälsningen och kloka ord!

@Tombor Tack för att du tittade in och tack för hälsningen! Jag vet inte om jag mår så bra men jag tänker att du menar att jag mår bra i att vara nykter? För det gör jag..jag mår väldigt bra i min nykterhet..känner mig stabil.

@vår2022 Tack och kram!

@Amanda L Tack! Hoppas att du ska fortsätt att ligga en månad! För om du går om mig så innebär det att jag har druckit och det tänker jag ju inte göra!

@Himmelellerhelvette Tack och kram!!

@Se klart Tack och kram! De första månaderna när jag var nykter gick jag i behandling och behandlingen i sig var för mig att befinna mig i ett lyckorus. Att få vara mig själv och berätta vad jag ville utan att skämmas ögonen av mig samt att jag fanns bland människor som förstod! Några fördelar är att slippa att vakna av ångest varje natt vid tretiden, slippa stressen i att förhandla..ska jag köpa ska jag inte köpa.., slippa planerandet, jag är trött nu men då var jag trött på ett annat sätt, att alltid kunna köra bil...men kanske det allra bästa att vara ärlig mot mig själv och mot mina barn och min man. Annars har ju livet varit så oerhört tufft sedan juli och jag har ersatt alkoholen med skräp...men att vara nykter det slår allt!! Friheten...ja, det är underbart!!

Jag skrev för kanske någon vecka sedan att jag var på väg i ett återfall eller att jag var i en återfallsprocess för det var vad den ena ledaren sa, att jag hade tappat programmet osv. Och jag köpte det med hull och hår...det är klart att det var så...han hade ju varit nykter i 25, 26 år och jobbat som alkohol- och drogterapeut i elva år så det är klart att han visste. Men, nu när veckan har gått...jag tänker inte att jag är på väg in i ett återfall eller var på väg...fast jag tar till mig vad han sa och är tacksam för att jag uppmärksammade mitt beteende. Så som jag ser det och tänker är att jag orkade inte följa programmet, gå på möten, ha kontinuerlig kontakt pga att jag är så utmattad och deprimerad. Jag orkade inte helt enkelt. När jag nu hade bestämt mig för att nu ska jag göra stegarbete, gå på möte osv så kände jag sådan stress och tänkte att nej, det här funkar inte! Så jag har backat lite gällande de sakerna...men jag varken vill, tänker eller ska dricka!

Denna veckan har jag gått över min gräns...var arg som ett bi och lite till när jag kom hem igår...skällde på min man helt utan anledning...endast för att jag var dödstrött! Vi pratade om det och jag bad om förlåtelse. Är arg på en frånvarande chef. Jag tänker att hennes chef har satt henne i en ohållbar situation ja, det är iaf en situation där hon inte har tid med sin personal. Under tiden då jag var sjuk har man satt avbokade besök på kurators väntelista där har man även satt nya patienter som är i behov av kurator. Min chef har sagt till mig att jag får inte plocka ngn patient från denna lista utan att ha kontakt med henne eller samordnande medicinsk sekreterare. Fast om chefen är borta och inte svarar på meddelanden på tre dagar och sekreteraren inte heller finns på plats och inte svarar...då funkar det ju inte! Och, för mig som redan är så trött så blir en sådan sak skitjobbig....Jag har ringt föräldrar ändå för att stämma av...för jag måste ha något att göra...att ha lagom patientarbete fungerar men det är allt det andra som händer inom en verksamhet som hjärnan säger stopp! Jag kan inte ta in den informationen som olika digitala system, att vi ska använda taligenkänning...och jag hade dessutom lönesamtal....jag protesterade inte mot ngt. Den här situationen som jag på jobbet gör mig väldigt trött. Det är så märkligt på mitt jobb...min kuratorskollega som aldrig pratar med mig såvida inte jag börjar prata med henne....som aldrig frågar hur man mår....och vi jobbar med människor!!

Min dotter mår inte alls bra....får inte ro i kroppen...går bara omkring...vilket är stressande...jag lider när jag ser hur tufft hon har det. Jag har ju en önskan om att bara få må bra, återfå mina krafter...vad ska hon då inte känna?!?!

Har vaknat tidigt de tre senaste morgnarna pga vår hund har inte kunnat somna om efter det. Så idag steg jag upp 6.30 tog en promenad med henne ner till vattnet och soluppgången. Så lugnt och vackert! Jag brukar njuta av det men har svårt att göra det nu. Känner mig stressad av min läkare som ska ringa om två veckor för att höra hur jag mår. Då kommer den där duktiga flickan som ska visa att hon har gjort vad doktorn sa.....vilket hon inte har...och då kommer skammen. Jag känner att det är bara min terapeut som förstår mig övriga som jag har mött måste jag överbevisa...att jag är trött...dödstrött...!!!

Nu ska jag göra vad jag kan för att göra den här dagen till en bra dag...vila...plantera påskliljor och penséer ..och nu ska jag åka till ett bageri för att köpa nybakade frallor och kanske en bulle.

Önskar er alla en fin lördag var ni än befinner er på resan till nykterhet, är i nykterheten..varm kram!!

Sattva
lör, 2024-03-23 - 10:06

@Varafrisk Aha, så podden handlade om hur man ger tröst. Trodde den skulle handla om hur man tröstar sig själv. För det är ju jätteviktigt att kunna göra.
Har läst ditt inlägg och ja du, vet inte vad jag ska säga riktigt. Vad är anledningen till att du måste gå via din chef eller sekreteraren för att återta dina gamla ärenden? Om det är för att du ska må bättre så fyller det ju uppenbarligen inte syftet. Och du, vi har också taligenkänning som vi ska börja med. Men jag har inte börjat. Det får bli framöver. Iaf hos oss är det inget skallkrav. De yngre använder det. Vi äldre skriver journaler som vanligt.

Att vara ledsen o önska att man har saker i livet som man inte har drar jättemycket energi. Allt ifrån materiella saker, till att man önskar man vore frisk, till att man önskar man hade vänner som hör av sig. Det går ju bara att förhålla sig till saker man inte kan förändra. Man får känna sorg, man får känna precis vad man vill. Men egenmakten över sitt mående tror jag är viktig att försöka hitta. Du har vänner härinne. Som hör av sig ofta o hör hur du har det. Även om det inte ersätter vänner i verkliga livet, så är det ju inte AI som skriver, det är riktiga människor. Som bryr sig om dig Vara frisk!

Försök att fokusera på det lilla, lilla som ger glädje. Din hund, som viftar på svansen när hon ser dig. Att skapa, plantera påskliljor. Det goda brödet. Leta inte efter den stora lyckokänslan, lägg bara märke till när det rör sig det minsta lilla kärlek/glädje i hjärtat.
Det kommer bli bättre Vara frisk! 🌸🤗❣️🍃

Varafrisk
lör, 2024-03-23 - 17:18

@Sattva Tack för ditt kloka svar! Nu när jag är nykter är jag tacksam över svar som detta. Svar/ord/meningar som detta får mig att vakna till …öppna upp ögonen…och tänka ett varv till. Ska verkligen ta till mig det här med egenmakt över mitt eget mående…att önska något som man inte har…ja det tar massvis av energi. Och, ja…..jag har många vänner här inne på forumet och jag är så tacksam över det🙏🏻❤️Kram🤗

Andrahalvlek
sön, 2024-03-24 - 18:04

@Varafrisk Kundaliniyoga kan jag rekommendera. Man kan sitt på en stol och anpassa varje rörelse. Paus mellan varje övning. Googla, många privatpersoner kör yoga i någon lokal. Även studieförbund.

Kram 🐘

Varafrisk
tis, 2024-03-26 - 16:37

@Andrahalvlek Tack för info! Ska lägga det på minnet!

Måste bara spy lite grann...Jag har det verkligen inte bra på jobbet. Jag har alltid varit ganska diplomatisk när det gäller chefen. Tänkt att det finns både för- och nackdelar i hennes ledarroll. Under hösten hade jag många korttidssjukskrivningar vid ett av de tillfällena ringde hon till mig. Jag tror att hon kände sig pressad utav mitt team därför ringde hon till mig inte direkt för att fråga hur jag mår utan när jag kommer till jobbet. Så jag kände mig pressad vilket ledde till att jag kom följande dag till jobbet. Jag visade väldigt tydligt min irritation gentemot henne vilket teamet märkte av. Jag upplever att sedan dess är hon inte trevlig mot mig när hon möter på motstånd fr mig.
Igår kom hon in på mitt kontor tillsammans med en av med.sekreterarna trots att jag har bett om att vi ska ha bestämda tider så att jag kan vara förberedd. Vi skulle gå igenom väntelistan. Det blev hur rörigt som helst för mig. Hon gick hela tiden i försvar. Till slut brast det för mig och jag sa "kan du inte bara lyssna på mig utan att gå i försvar hela tiden". Då svarade hon "jo, om du lyssnar på mig". Jag svarade att "du har sagt tre gånger nu att jag inte får plocka patienter från väntelistan". Jag trodde först att anledningen till att jag inte fick plocka från väntelistan var att jag kanske skulle plocka för många patienter och att det skulle bli för mycket för mig. Nu vet jag att det är en annan kurator fr en annan arbetsplats som hjälper till därför får jag inte bestämma. Det är patienter som jag har en planering kring men det är inte min planering som gäller utan hen får gå till mitt team och fråga om hen kan göra som hen har tänkt. Så andra professioner får besluta insatser i en kurators arbete. Jag förstår att jag inte kan börja jobba med alla men jag förstår inte varför hen inte kan gå fem meter bort till mig för att fråga om min planering. Jag som tidigare känt mig väldigt ensam känner mig oerhört ensam på min arbetsplats just nu. Jag bad att få vara med vid teamkonferensen som vi har varje vecka. Sitta med ca 30 minuter utan att vara med i diskussion eller att ta ärenden men att få en känsla av sammanhang men ingen återkoppling. Jag tappar hela min yrkesidentitet. Pratade med facket igår som tyckte att det var rent förfärligt hur jag blir behandlad. Den här situationen påskyndar verkligen inte mitt sjukdomstillstånd till det bättre. Hade jag ekonomi och var yngre så skulle jag säga upp mig för det här kommer inte bli bra. Min chef kommer aldrig få tillbaka mitt förtroende för henne...hon har verkligen visat sig från en mycket dålig sida. Hon vill gärna framhålla att hon har oerhört mycket att göra vilket hon har men det får hon ta med sin chef.
Jag känner mig så ledsen, tom och förtvivlad.

Kramar!

Vinägermamman
tis, 2024-03-26 - 18:11

@Varafrisk Fy sjutton så tufft du har det😖 och vad jag skulle vilja hjälpa dig. Jobbar du 100% nu? Galet isåfall.
Vad kan facket göra för dig? Tänk inte tanken att vara duktig flicka eller känna skam när du pratar med läkaren nästa vecka. Såvida du inte tycker att det skulle vara hjälpsamt för dig. Låt henne/honom förstå att du inte orkat. Nu blir det i alla fall några dagars extra ledighet för dig över påsken. Hoppas och önskar att du får möjlighet att återhämta dig lite. Tänker igen på arbetsbelastningen. Om du inte kan bli sjukskriven igen, finns det möjlighet för dig, och har du isåfall övervägt, att för en tid arbeta deltid, så du får möjlighet att läka? Vill att du är rädd om dig💝

Varafrisk
tis, 2024-03-26 - 20:40

@Vinägermamman Tack för din omtanke❤️

Jag är sjukskriven 50%. Problemet är inte att arbetsbelastningen är för hög problemet är att jag har i princip inget göra. Chefen gör mig totalt beroende av henne dessutom är hon väldigt sällan på jobbet. Så hela min yrkesidentitet tas ifrån mig och jag är väldigt ensam.

Vinägermamman
tis, 2024-03-26 - 21:17

@Varafrisk OK, jag förstår. Kan det kanske ändå vara en fördel för dig att hellre ha för lite än för mycket just nu? Lätt för mig att säga, men försöka acceptera hur det är just nu? Oj, vad jag svamlar. Hoppas du inte tar illa upp. Stor kram 🥰

Andrahalvlek
ons, 2024-03-27 - 09:22

@Varafrisk Jag har själv återgått i arbete efter sjukskrivning några gånger, och i min roll som personalansvarig i 15 år har jag hjälpt flera andra medarbetare att återgå i arbete. Min erfarenhet är att det är viktigt att ha en gemensam plan, som man gör ihop med medarbetare, närmaste chef, läkare och/eller psykolog. Även en fackrepresentant kan vara med. När man gör planen ska alla vara överens. Detta gäller. I planen ska det detaljerat framgå arbetstider och arbetsuppgifter, steg för steg.

Generellt kan man säga att regelbundenheten är viktig, att man jobbar varje dag men ett fåtal timmar och sen ökar antalet timmar gradvis. Man ska göra uppgifter som man behärskar bra, tex inte lära sig nya saker. De ska helst vara avklarat relativt snabbt och det ska bli ett färdigt resultat. Så att medarbetaren känner att hen gör nytta och känner sig nöjd med sin arbetsinsats.

Lära sig nya saker tar otroligt mycket energi. Att inte göra något vettigt tar också otroligt mycket energi. Man ska ha lagom mycket att göra, men absolut inte så det upplevs stressigt. Inga deadlines att hålla. Man ska känna sig nöjd med sin insats när man går hem, hur liten den är.

Sen när man jobbar tex två timmar per dag så hinner man inte så mycket, vid fyra timmar lite mer. Svårigheten är att hitta vettiga arbetsuppgifter, men det är därför viktigt att man har en gemensam plan för återgång i arbete. Så ingen svävar i ovisshet. Att din arbetsplats, som jobbar med utsatta människor, inte kan ta hand om sina egna medarbetare på ett bra sätt är inget annat än uruselt.

Ta hjälp av din fackliga kollega, kontakta läkare och ev samtalskontakt - kräv att ni gör en gemensam plan för återgång i arbete. Men allra först tycker jag, som lekman, att du borde vara sjukskriven på heltid lite längre. Du visar alla symtom på att vara just utbränd. Tyvärr. Vilket inte är konstigt med tanke på din arbetssituation och allt bekymmer med din dotter. Tusen miljoner gånger omtanke till dig kommer hääääär ❤️

Kram 🐘

Varafrisk
tors, 2024-03-28 - 07:07

@Andrahalvlek Varmt innerligt tack för att du delar med dig av dina erfarenheter🙏🏻Jag kommer ha detta m mig när jag pratar m chefen. ❤️

Jag har börjat sova ruskigt dåligt till följd av detta kommer huvudvärken. Jag somnar och sover bra tills jag vaknar och då är det stört omöjligt att somna om. Då grubblar jag på jobbet.

Jag är verkligen helt exkluderad. Bara för att jag är sjukskriven så har jag inte tappat mitt förstånd. Kollegan som går in och tar vissa ärenden för mig plockar mer och mer från mig. Han gör om min planering. Han hänvisar föräldrar att själva ringa t Försäkringskassan och be om hjälp. Föräldrar som pratar knagglig svenska, har inte svenska som modersmål och har svårt att förstå systemet. Föräldrar som jag skulle hjälpa med ansökningar mm. Men det är ok för chefen.

Jag är så j-a arg för så här behandlar man inte någon. Jag tänker att jag ger det här en chans t sommaren sedan måste jag göra något radikalt och förresten redan nu. Är lite feg för att kalla in facket men jag vet att fackliga sekreteraren kommer om jag ber henne.

Nu ska jag sätta en plan för påsken hur jag ska hålla negativa tankar borta fr min hjärna och framför allt jobbet. Jag vet att jag inte är bra på det men jag ska göra vad jag kan!

Önskar er en fin skärtorsdag🐣🥰❤️

Varafrisk
tors, 2024-03-28 - 15:54

Det kan vara lätt att tappa bort sig själv när man är sjukskriven iaf så är det så för mig. Min terapeut brukar försöka få mig att ta fram den kloka kvinna som jag egentligen är. Jag har ju faktiskt inte tappat förståndet. Den senaste tiden har jag verkligen tappat bort att ta hand om mig själv….återhämtning…jobbet har tagit all min energi och jag har fastnat i det.
Behöver verkligen ändra fokus!
Var med min dotter på vuxenpsyk idag. Helt otroligt samma läkare som förra gången!! Brukar ju vara olika varje gång. Min dotter tycker att han är bra och jag kan väl instämma i det. Men hade jag inte varit med så tror jag inte diskussionen hade kretsat kring samverkansmöte. Fast det blev justering av mediciner och fortsatt sjukskrivning.

Kram 🌺

Sattva
fre, 2024-03-29 - 10:21

@Varafrisk Verkar onekligen finnas många otydligheter kring din arbetsåtergång.
Enligt min erfarenhet är det jätteviktigt att tydlighet finns. En rehabplan absolut. På VC-sidan brukar läkaren upprätta en sådan. Annars brukar FK protestera. Men i den specificeras inte HUR arbetsåtergången ska ske, bara sjukskrivningsprocenten. Våra läkare är sällan med på rehabmöten mellan arbetsgivare o FK, men rehabkoordinatorn är med. Ibland är jag med om pat vill det.
Din sjukskrivningsprocess faller lite utanför hur jag är van.
En plan mellan dig o chefen ska vara överenskommen mellan er. Och inte statisk. På nåt sätt känns det som att nåt hänt på ett personligt plan mellan er som påverkar. Läste igår om empatisk ledarstil, och att det skapar trygghet. Så viktigt. Särskilt i en verksamhet som jobbar med människor. Ni medarbetare behöver ju vara i balans för att kunna möta era patienter/ klienter.

Skönt att besöket hos psykiatrin blev ok!

Om jobbtankar kommer utanför jobbtid brukar jag tänka "Jag jobbar inte nu. Jag har inte betalt för att tänka på detta nu". Och sedan släppa. Tänka aktivt på något annat, dvs vara närvarande i det jag gör, lägga uppmärksamheten i nuet. Och vissa dagar kan tankar jag inte behöver ändå komma. På jobb eller privata saker. Då accepterar jag att det är en sån dag. Låter tankarna komma men går inte in i dem. De får bara vara där.

Att ta hand om sig kan ju vara så många saker. Allt från att tänka snälla tankar till att göra något man vet att man mår bra av, hur litet det än kan vara. TV o scrollande brukar vara tidsfördriv/pseudoaktiviteter o egentligen inte där man hämtar den egentliga energin eller glädjen.

Önskar dig en glad påsk!

Varafrisk
fre, 2024-03-29 - 12:00

@Sattva Gillar dina inlägg..det fanns en tid när jag fortfarande drack som vi kom på kant med varandra. Jag tror att det handlade om att du var väldigt tydlig och rak i din kommunikation men eftersom jag inte var nykter var jag inte redo för det inte riktigt mottaglig men nu är jag det. Du känns så trygg i dig själv och det är skönt.

Jo, men du har kunnat läsa mellan raderna att något personligt är det. Och, ur mitt perspektiv så handlar det om att chefen har tidigare inte mött på motstånd ifrån mig, hon kan inte hantera det utan blir otrevlig. Vad handlar motståndet om kan man undra?? Jag har alltid var ganska diplomatisk när det gäller min chef. Det finns många på min arbetsplats som inte är så värst förtjusta i henne men jag har försökt att inte bli påverkad av detta. Vår arbetsplats är helt fantastisk enlig min chef och alla vi medarbetare är SÅ duktiga! Jag är en SÅDAN duktig kurator...i mail, på sms och i tal så är det "Fina....." och kram och blommor. Jag spyr åt det. Jag blir Varafrisk 10 år! Grejen är att jag har varit för öppen mot henne berättat för mycket om mitt privatliv vilket jag tycker att hon använder sig av ibland...det är nackdelen med att vara öppen.
I höstas hade jag flera korta sjukskrivningar. Det borde varit ett varningstecken för henne eftersom jag är alkoholberoende, jag kunde ju likaväl varit hemma och druckit. Men hon är SÅ stolt över att jag är nykter! En dag så ringde hon mig när jag var sjuk. Hon frågade hur jag mådde och när jag kom tillbaka. Jag sa att jag visste inte. Hon hänvisade då till vår teamordförande att det var hon som hade frågat när jag kom tillbaka. Så nästa dag gick jag till arbetet. Då hälsade hon mig välkommen med den där käcka rösten som är i falsett. Jag svarade då att jag kände mig pressad att komma. Hon sa att hon hade hälsat till mina kollegor från mig. Jag svarade att jag tror inte att jag bad dig göra det. Hon vill alltid överdriva och jag var så arg! På mitt medarbetarsamtal tog hon upp att hon hade sett att jag kunde minsann bli arg också. Vi är ju två kuratorer på min arbetsplats. Vi är totalt olika. Jag kan köpa det men det skulle ju vara trevligt om vi hade lite samarbete. När jag lyfter det med min chef så hör hon inte vad jag säger utan går i försvar. Min kuratorskollega har jobbat drygt 20 år på jobbet jag 6,5 år. Min kuratorskollega vet mycket mer än vad jag vet så därför tyckte jag att vi kunde ha möte tillsammans med chefen, prata om våra yrkesfrågor. Så jag har ifrågasatt saker mer och då går hon i försvar. Helt plötsligt ska jag inte bara fråga min chef om hur många patienter jag ska arbeta med utan nu har tydligen en medicinsk sekreterare blivit minichef över mig. Jag tänker att en del i det hela är att chefen har känt sig pressad av andra, hon har en hög arbetsbelastning men det får hon ta med sin chef. Jag stannar här för det blir för mycket och kanske inte så himla intressant det är bara det att jag är så väldigt arg på henne och hon förintar mig på min arbetsplats...jag får inget göra utan tillåtelse...och ingen ser mig...inte heller mitt team.

Men nu är det långfredag och min man och jag ska åka och äta påskbuffé på en mysig plats.

Kramar!!