Hej! Detta är min första tråd. Sökte mig hit då jag känt att jag inte har någon i min omgivning som jag kan bolla med.

Jag har varit nykter nu i 4 år, jag blev nykter i ung ålder (20) efter flera års blandmissbruk och destruktivitet. Jag vet att det på många sätt egentligen är ett icke problem och att jag inte ska klaga, men jag har på senare tid börjat fö väldigt komplicerade känslor med min nykterhet. Jag tycker nämligen livet är tråkigt. Jag har inte många nära vänner då mitt intresse att umgås med mång försvann lite med alkoholen. Jag är framgångsrik i mina studier, har en trygg och stabil relation med min sambo, relationen med föräldrarna är till stor del lagad, och jag vet att jag borde vara stolt och tacksam för att allting går bra. Till och med slutat röka (dock snusar) Men jag har tråkigt, jag saknar rus, saknar att vara destruktiv och det pirr som kom med det, och allt jag ser framför mig är många år av ett liv som känns meh. Långsamt har jag börjat känna att den roliga delen av mig försvann när jag blev nykter, det är inte många som bjuder mig på fest, och om de gör det så finns det sån skam att sitta och dricka läsk ur en petflaska medans andra dricker goda öl och vin. Jag har försökt skaffa mig en hobby men allt känns tråkigt och jag jämför det bara med om det kan ge mig samma känsla som att dricka en flaska vin på kvällen och lägga patiens. Jag känner mig ensam i en tråkig bubbla med ett eg perfekt liv som jag inte ska klaga på, och allt jag vill ha är ett rus. Jag älskar min sambo mer än allt, och jag vet att jag har stöd av honom i allt. Men jag måste börja hitta nån väg för att vara tillfredställd i vardagen. Är det någon mer som känt såhär? Att det roliga i en försvann med alkoholen?

Detta kanske blev mer av en ventileringstråd, men ja, vill mest kolla om det är en vanlig känsla eller om det bara är jag som är virrig.

@Pastorius först vill jag säga fantastiskt bra jobbat och Grattis till 4 år!😊Jag känner igen mig mycket I det du beskriver från när jag blev nykter "första" gången. Jag gick i behandling 2008 och förblev nykter I 4 år. Under den tiden tog jag bland annat en fil kand och sprang Stockholm maraton. Mina relationer till de närmaste förbättrades men jag kände en tomhet inom mig och under ett års tid byggde jag upp för ett återfall. Slutliga bekräftelsen på att jag nog kunde dricka ändå kom när jag tog del av en forskningsrapport som konstaterat att 10% av alla alkoholister kunde återgå till ett måttligt drickande och jag övertygade mig själv om att jag var en av dem. Hursomhelst, för mig blev det ytterligare 10 år djupare in i drickandet. Jag träffade en man som förvisso är en underbar och mångbegåvad person som betytt mer än någon tidigare gjort i mitt liv men han är om än mer alkoholiserad än mig. Efter flera vändor på beroendeavdelningen och ett liv som i princip avstannat under alla de där åren är jag nykter sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. Har flyttat till en ny stad, tack vare denne man, och har hittat en AA grupp som verkar väldigt bra med många kloka och insiktsfulla personer, till skillnad från den grupp jag prövat i min tidigare lilla hemstad. Jag förstår verkligen hur du känner och du är ung både på gott och ont med framtiden för dig men med alla runt om som kan dricka socialt. Jag vill bara skicka med dig att: tänk på allt du byggt upp under den här tiden helt på egen förtjänst, och suget och tristessen kryper på alla emellanåt, det kan raseras så oerhört snabbt beroende på vilken väg man väljer. Var rädd om dig och lycka till!

Hej, känner igen den fär tomheten, har också kännt så. Men tror att det är beroendet som försöker hitta en spricka i ditt försvar, som svartmålar saker du egentligen skulle kunna gilla bara för att få dig att tro att alkohol är lösningen. Jag tror det är viktigt att rikta sin uppmärksamhet mot det man vill istället för det man inte ska. Vad skulle du vilja ägna dig åt på fritiden? Vad intresserar dig? Livet är fullt av äventyr, men väljer du alkoholen nu blir det troligtvis festandet som tar över och får dig att sluta vilja annat. Och de där vännerna man festar med visar sig ju ofta försvinna om det inte längre är aktuellt att dricka tillsammans. Jag tycker du ska ta de här känslorna på stort allvar så de inte leder dig till ett återfall. Kanske ringa Alkohollinjen för tips om stöd? Eller någon vårdkontakt? Och prata med din sambo, gå inte ensam i tankarna. Sköt om dig och ge inte upp, du kommer hitta livsglädjen även utan alkohol!

@Pastorius Hej! Du har fått tänkvärda svar på ditt inlägg ovan och här kommer lite tankar från mig. Kan det vara så att det ändå är något som fattas i ditt liv som inte har med alkohol att göra? Att du tänker att alkoholen skulle vara lösningen på det som du upplever som trist i ditt liv. Kanske behöver du rota lite i dina känslor och försöka se vad som stör dig. Du säger att du saknar att vara destruktiv och pirret som kommer med det, kan det vara så att du inte får ge utlopp för dina känslor och behöver trycka bort dem som tex ilska, sorg, missnöje? Det finns en oerhört stor risk med att börja dricka igen och att det slutar där som du för 4 år sedan kom bort ifrån, det som var destruktivt. Många gånger kan ytan se perfekt ut, men sök inåt och se om det kan finnas något där inom dig som skaver. Det kan vara en lösning på tristessen.

Sköt om dig!❤️

@Pastorius Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳 Jag tänker att man kan ha behållning av fester utan att dricka alkohol. Man tror inte det, men det funkar faktiskt.

Man måste bara göra det några gånger, få lite rulle på det. Jag har under mina drygt fyra år som nykter gått på flera fester nykter. Jag fokuserar på samtalen, skratten.

Vissa gånger har jag varit så euforiskt glad att jag fått tänka efter. ”Hmm, har jag råkat få i mig alkohol? Nope.” Jag har varit euforiskt glad av god stämning och mycket glada skratt.

Men jag undviker rena fylleslag, och jag avviker vid 23-tiden. Då är jag trött och sällskapet brukar bli för fulla.

Och sen finns det en massa roliga äventyr som inte inkluderar alkohol alls. Dra med polarna på gokart, laserdome, bergsklättring och whatever.

Kram 🐘

Hej,
Jag passar på att lämna en kommentar jag med- nu inne på år 5 som nykter. Jag tror att man kanske inte kan bibehålla alla ”skalor” intakta om man går från ett beroende till att bli frisk. Det är en stor förändring i livet, vilket du förstås vet. Men det är ju viktigt att se det i ett lite större perspektiv. Beroendet - det förgör livet, snabbt eller långsamt. Alkoholism är en progressiv och inte sällan dödlig sjukdom. I det perspektivet blir längtan efter det ”ganla och skojiga” ett annat. Det du tänker på som roligt- har en brutal baksida för en missbrukare. Det som möjligen är ”tråkigt” eller kanske snarare autentiskt. Har en solsida som är nästan omöjlig att t överblicka.
Saker byter plats, jag förstår att din unga ålder gör det kanske mindre lockande att ägna dig åt stickning eller vandring 😊men jag är säker på att det finns sådant du kommer att njuta av, och som kommer att göra dig lycklig. Alkohol är inte svaret. Leta vidare! En klen tröst men den enda möjliga. Kram 🥰