av Hanso

Hanso
sön, 2024-06-16 - 15:01

Håller på att separera efter att det kommit fram att pappan till min 2-åring dricker och har gjort det i hemlighet i ungefär tre år. Han har vid flera tillfällen var påverkad när han varit själv med barnet. Han förminskar och avfärdar såklart, precis enligt symtombilden. Och han anklagar mig för att ha orsakat hans drickande. Att jag blir arg istället för tapetblomma är en drivkraft jag jobbat hårt för men nu börjar han säga att han är rädd att jag inte heller kan ta hand om barnet för att jag är så arg. Är så sjukt trött och ledsen och besviken. Det känns helt orimligt att inte vara arg, eller vad säger ni?

Kärringen
sön, 2024-06-16 - 16:52

Var precis då jävla arg du behöver! Att komma på dessa lögner gör något med en... jag har tack och lov inte barn med min då hade jag varit vansinnig!
Lyssna inte på hans grejer kram ❤️

Hanso
mån, 2024-06-17 - 20:03

@Kärringen Tack ❤️ Ja, det gör nåt med en, jag behöver verkligen bli påmind om det. Det är så himla obehagligt när jag ifrågasätter om jag har rätt att bli arg för att han utsätter min son för fara. Man blir så sjukt mindfucked.

Hanso
mån, 2024-06-17 - 20:05

@gros19 Det förstår jag ju innerst inne att jag får, men när det knappt finns någon tid för återhämtning är det ganska svårt att komma ihåg. Plus att ilska är en känsla som jag blir skuldbeläggd för.