Hej på er alla!

Då var det äntligen dags även för mig att ansluta mig hit. Jag har läst många många timmar på det här forumet och det har hjälpt mig enormt mycket. Mycket igenkännande har det blivit. Ofta är det som att läsa om sig själv.

Jag har i flera år funderat på att dra ner på mitt drickande och lyckas också med det i korta perioder som varar några veckor eller en månad, men sen rullar vansinneståget långsamt igång igen i snabbt eskalerande takt. Nu börjar jag inse att jag nog måste lägga ner alkoholen helt och hållet, i alla fall för en överskådlig tid framöver. Kanske för alltid.

Jag äter Campral sen en tid tillbaka men tycker inte att den hjälper mig särskilt mycket. Får fortfarande sug då och då som jag ger efter för. Kan bara inte stå emot. Funderar på om jag skulle testa att kombinera Campral med Revia. Nån som har nån erfarenhet av det?

Jag är mer motiverad att sluta dricka nu än jag har varit på säkert 10 år. Orkar helt enkelt inte mer. Vill inte mer. Har dessutom helt nyligen sett en kompis och en nära familjemedlem fullständigt duka under av alkoholism. Det var sorgligt, skrämmande och fick mig att äcklas inför alkoholismens effekter. För första gången i mitt liv kände jag hat för den här sjukdomen.

Mitt i allt det här känner man sig ju också så ensam (som många av er andra också har skrivit). Inte nog med att man dricker ensam, nu när man vill sluta dricka är man också ensam. Just nu känner jag mig ensammast i hela världen. Känner mig också lite rädd, dels för det nya som väntar och dels för om jag ska fixa det eller inte. Men motivationen finns i alla fall och jag är glad att det här forumet finns.

Kom gärna med synpunkter, råd och tankar!

till forumet !!

Jag få återvända till dig för jag har lite kort om tid nu. Att ta det viktiga första steget som du nu gjort är en mycket bra start. Fortsätt skriv ner dina tankar så du ser vad du tänker, det hjälper.

Kram !

eyeshadow

Känner igen de där med att man ä ensam fast man ändå inte är de, att man klarar av nån vecka eller 2 max 1månad åsså ligger man där i skiten igen, jag själv kan tyvärr inte ge så mycket tips men jag hoppas de gå bra för dig =)
Kämpa på =)

Mammy Blue

välkommen!

Tips och råd hittar du i mängder i de olika trådarna här. Ett hett tips är dock att du funderar över själv hur din hjärna har blivit kidnappad av alkoholen, för det har den. Vi alkisar är väldigt duktiga på att ljuga, både för omgivningen och oss själva. Jag kände mej ju till och med stolt över mej själv för att jag var så duktig på att smyga för resten av familjen, var bra på att ljuga både för dem och mej själv. "nej, vadå? Jag är inte full" trots en halv bib i kroppen. "Nej, jag dricker inte mer än andra, möjligen lite mer kanske". Det var mej själv jag blev expert på att lura, och det höll igång sjukdomen.

Läs här, finns så mycket samlad kunskap och erfarenhet, och skriv! Man skriver för det mesta långsammare än man tänker, och hinner då reflektera över sina tankar. Plus att man har hjälp av att läsa om sina nedskrivna magplask senare när man har varit nykter ett tag. Det nedskrivna kan då tjäna som motbjudande exempel på ett liv man inte vill tillbaka till, åtminstone använder jag mina två trådar så...

Cookie

Har efter många års för mycket drickande, ÄN EN GÅNG bestämt mig för att ta tag i det, vilket jag gjorde i förrgår.
Sist höll det i 24 dagar, men sen, "bara för att" jag fick bra besked av min vårdcentral att de leverprover jag bett dem ta, (där jag också helt öppet berättade att jag druckit alldeles för mycket, särskilt det sista halvåret och var rädd att min lever tagit stryk)var helt normala, så höll min nykterhet bara till dagen efter beskedet!

Ja, så blev det Bolaget igen! Så sen drack jag i två veckor, visserligen inte varje dag, men alldeles för mycket. Så i måndags, efter att ha druckit en hel flaska vin, redan till lunch, bestämde jag mig för att söka upp Beroendeenhetens akut, för att be om att få Antabus utskrivet. (Brukar inte dricka på f.m., och nu kände jag att botten var nådd.)

Där blev jag inlagd över natten, för att sen skrivas ut dagen efter, alltså igår. Men tyvärr fick jag inte med mig nåt recept på Antabus, utan måste gå dit 3 ggr/vecka och inta det där. Liite irriterande kändes det, då jag själv tagit initsiativ till detta, för jag vill verkligen inte dricka mer! (Eller jo, egentligen önskar jag att kunna ta en öl eller två till pizzan på fredag kväll, eller ta några glas vin till maten en lördag, men jag inser att det inte går! För jag vill ju alltid ha mer!)

Har nu varit iväg och fått min dos Antabus idag, kändes lite konstigt/skämmigt att inta den i väntrummet bland andra människor, men det visade sig att även de skulle få sin dos.

Nu undrar jag om någon av er har erfarenhet av att gå på mottagning och få Antabus, eller har ni fått ett recept som ni själv hanterar hemma?
Jag sa till läkaren att min man kan ju övervaka mig, så att jag tar det, för ingen har blivit gladare än han att jag tagit det här steget. Men läkaren sa att "vi vill gärna ha lite koll på dig", vaddå? Det var ju jag som gick dit av egen fri vilja för att få Antabus. OK, jag fick veta att man behöver ta leverprover var 3:e vecka, för att se att inte levern blir påverkad av Antabusen, för 1 av 1000 kan få svåra biverkningar av det, men det hade väl räckt att jag går dit var 3:e vecka och tar proverna, eller?

Oj, det blev en lång kommentar, men behövde skriva av mig lite, tydligen...

Kram från en som är glad att äntligen på riktigt tagit steget.

det som är tröttsamt handlar om allt spam som ramlar in.... är 99,999% övertygad om att Berra påtalade detsamma.
Kämpa på mot alkoholen! heja, heja! / mt

nog det mest vanliga att man får gå och ta Antabus på mottagningen och det ska vi nog vara tacksamma för. Det händer en hel del i kropp och knopp när vi bryter fyllan så det är en fördel att de tar allvarligt på saken och vill ha lite koll på dig. Det är en sida av saken !
Den andra sidan av saken är att vi är mästare på att manipulera och tas det hemma i början så är det inte helt ovanligt att många micklar med dosen så att den hamnar nån annanstans än i magen :-)) Även fast de gått ditt för egen maskin men kanske pushade av anhöriga, man har ju gjort momenten och det lugnar ner sig ett tag.

jag har varit med om båda sätten. Först knalla och få dosen under ca en månad och sen sparkade de ut mig med ett recept i handen och det gick ju som det gick då. Några år senare var jag hos en distriktare och fick ett recept av honom och vad jag minns så hämtade jag inte ens ut det receptet. Den läkaren kunde inget om beroende utan blev bara generad och uppföljning var således noll.

Men välkommen hit och häng kvar ! Det hjälper mer än vad man kan tro !

Cookie

svar igår. Är ju novis här än, så jag scrollade inte tillräckligt varken igår eller innan ikväll, då jag var inne o läste lite.
Ja, du har nog helt rätt och har ju varit med ett tag, så du vet vad det handlar om.

Ja visst, mästare i manipulation, så är det, men lite knepigt känns det, då det är JAG själv som tagit iniativet, som min man är oerhört glad över, att gå dit 3 ggr/vecka och dessutom måste jag erkänna att lite skämmig kände jag mig, då jag först skulle blåsa och sen få min dos, inför flera andra i väntrummet, ingen privacy där inte - men sen insåg jag att de andra var där av samma orsak, då kändes det mindre pinsamt.

Tack för att du välkomnade mig till forumet,känns skönt att bli "ombrydd", redan nu så har jag hittat många igenkänningsfaktorer, så jag kommer definitivt att hänga kvar, en kanonsite verkligen, speciellt idag, 3:e dagen nykter och suget pockade på lite smått i e.m. (tur att jag har Antabus i kroppen :)

En vacker dag kanske jag skapar en egen tråd, när jag blivit tillräckligt modig o lite starkare.

Ha de gott alla!

Ranja

Så tog jag äntligen mod till mig. Insett några år att jag nog behöver hjälp, men samtidigt tyckt att jag kan sluta om jag verkligen vill. Nu måste detta drickande få ett slut, varje dag i ett års tid, ibland lite och ibland mer. Inte berättat för någon, för jag skäms. Hoppas att detta forum ska hjälpa mig på traven, för inser att själv klarar jag det inte!

Finamina

Hej, det var tanken på att få Antabus igen som fick mig att söka på nätet. Åt Antabus under en period på 9 månader med vc och beroende enhetens hjälp. Tyckte först själv att det där kan jag sköta själv.... och var tämligen irriterad på att dom insisterade på att jag skulle gå dit. Jag bara väntade på att mina månader skulle ta slut så att jag kunde börja dricka igen! Hur dumt är inte detta? Jag dricker 1 gång i veckan men då dricker jag tills allt jag har hemma är slut. Känner att jag isolerar mig mer och mer. Går också upp i vikt av mitt drickande då jag alltid måste äta lite extra när jag blir full. Jag har sökt på nätet efter mediciner som kan dämpa suget och hittade något från Usa som skulle vara bra. Jag undrar om någon har hjälp och kunskap om hur jag skall gå vidare? Vill helst klara detta själv, tror att jag skulle kunna klara att ta antabus i 6 månader och sedan kanske dricka 6 månader. (som Leif GW Persson) Jag har svårt att se att varken antabus eller terapi skulle kunna få mig att sluta helt. Någon som har några tankar om detta? Välkommen med åsikter. Tack för mig och ha det gott

Micke 67

Hej,
Har läst lite vad ni skriver. Sökte hjälp för 3 månader sedan via 1177. Kände att jag bara bollades runt till vårdcentral och sedan till någon grupp. Behöver verkligen sluta dricka. Börjar på fredag vid 14 tiden. Behöver inte vara så mycket att minnet är blankt men håller sedan på till söndag kväll. Försöker dölja det för familjen men tror nog dom vet mer än jag önskar. Alkoholen hjälper glömma eller förtränga problem som finns runt mig. Kan inte vara stilla eller koppla av om jag inte dricker. Måndagar och tisdagar är oerhört jobbiga när spriten skall ur kroppen. Men på onsdagar börjar suget komma tillbaka. Drar mig för att träffa andra då jag alltid blir fullast och får minnesluckor. Duktig ångest kommer sedan. Ber om råd vad jag skall göra.

Elise64

Jag har varit här i snart två veckor... jag har gjort programmen. Det och allt som skrivs i trådarna får mig att tänka. Tänka annorlunda. Det får mig att se... inse...och vilja ändra på saker... vissa dagar är vidriga... då får man bara sitta och härda ut.. försök att fundera ut något att sysselsätta dig med som inte har med alkohol att göra! Lycka till!